Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion.

1925-05-08 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:35, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1925 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i

ämnet väckt motion.

(l:a avd.)

I en den 13 mars 1925 dagtecknad proposition, nr 133, kar Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

l:o) besluta, att de av riksdagen för tiden till 1925 års utgång beslutade

postavgifterna med undantag av avgifterna för postabonnemang å tidning

och för utgivarkorsband skola äga fortsatt tillämpning tills vidare, dock

att för tiden från och med den 1 juli 1925 skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes korsband, som innehåller uteslutande

blindskrift, skall, för var vikt av 1,000 gram eller del därav, utgöra 5 öre,

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande grunder, näm
-

ligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med .................................................................... 60 öre,

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med............................................. 90 » ,

'' » »3 » » »5 » , » ............................. 1 krona 20 » ,

» » 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första 5 kilogrammen och

därefter 60 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav, samt

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k. ilpaket skall utgå

med 100 procent å befordringsavgiften, evad densamma avser vanligt eller

skrymmande paket, dock lägst med 1 krona per paket;

2:o) antaga vid statsrådsprotokollet fogat förslag till kungörelse angående

ändrad lydelse av 8 § 2, 3 och 5 mom., 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom.

i förorda i ngen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av

tidningar och andra periodiska skrifter;

3:o) besluta, med tillämplighet från och med den 1 juli 1925, att högsta

vikten för tjänstepaket, som utan särskild tilläggsavgift må befordras

med snabbaste postlägenbet (såsom ilpaket), skall utgöra 1 V2 kilogram.

Förenärnnda förslag till kungörelse är av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 26 höft. (Nr 35.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 8 § 2, 3 och 5 mom., 9 § 2 mom.

och 11 § 1 mom. i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter \

Härigenom förordnas, att 8 § 2, 3 och 5 mom., 9 § 2 mom. och 11 §■

1 mom. i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska skrifter skola erhålla följande

ändrade lydelse:

8 §.

2 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin, som abonnemanget

avser, och

b) 2 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgift, dock

ej under 10 öre, allt räknat för helt år och i förhållande därtill för kortare

abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan, men för tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i veckan, 24 öre för vart och ett av 7 nummer

och 12 öre för varje överskjutande nummer i veckan; skolande tidning,

vilken utkommer mindre ofta än en gång i veckan, ävensom de i 3 § 2 mom.

omförmälda tryckalster räknas lika med tidning, som utgives med ett

nummer i veckan, varjämte i fråga om tidning, som under olika tider av

året utkommer med olika antal nummer i veckan, avgiftsberäkningen bör

grundas på medeltalet av de sålunda förekommande nummerantal med

avjämning, där så erfordras, till närmast högre hela tal; och

b) 17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda

vikt under nästföregående helårsperiod, räknad från och med den

1 oktober till och med den 30 september; skolande helårsvikten för tidning,

som börjat utkomma under loppet av eller efter denna period, beräknas i

förhållande till vikten av utgivna nummer av tidningen och för ny tidning

med ledning av utgivarens uppgift om tidningens blivande vikt. Vikten

av avgiftsfria bilagor till tidning skola inberäknas i tidningens vikt.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker skall, evad abonnemanget

avser längre eller kortare tid, postavgiften alltid utgöra minst 40 öre för

varje särskilt tidningsexemplar.

1 Senaste lydelse av 8 §, se 1920: 293 och 1924: 382, samt av 11 §, se 1920: 293.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

3

9 §.

2 mom. Tidningsexemplar, som skall befordras efter postabonnemang,

må icke vara inbundet samt ej heller med därtill hörande avgiftsfria

bilagor överstiga 250 grams vikt.

Vad sålunda föreskrivits äger icke tillämpning med avseende å de i 3 §

2 mom. omförmälda tryckalster.

11 §•

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å utgivningsorten avlämnar

exemplar av tidningen för befordran såsom korsband, må, efter

anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften för sådana korsband (utgivarkorsband)

beräknas på följande sätt:

a) för utgivarkorsband i allmänhet:

12 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram

samt därjämte, vad beträffar utgivarkorsband, vars vikt icke överstiger

25 gram, 1 öre för varje försändelse;

b) för sådana utgivarkorsband, som i enlighet med vad här nedan sägs

sändas till vissa tidningars återförsäljare (kommissionärskorsband):

18 öre för varje vikt av ett kilogram eller del av ett kilogram.

Viktavgiften beräknas efter sammanlagda vikten av de försändelser, som

på en gång avlämnas, och skall för varje gång utgivarkorsband avlämnas

till postbehandling beräknas för minst två kilogram.

Den för kommissionärskorsband bestämda lägre postbefordringsavgiften

utgår endast beträffande tidningar, som utkomma med minst sex nummer

i veckan, och endast efter framställning till generalpoststyrelsen, som

äger föreskriva viss minimivikt för dylika försändelser ävensom i övrigt

meddela närmare bestämmelser för ifrågavarande försändningssätt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1925 och gäller till och med

den 31 december 1926, dock att vad i 8 § stadgas icke skall tillämpas

beträffande sådana abonnemang för år 1927, som verkställas under år 1926.

Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av förevarande

proposition inom första kammaren av herr Pers väckt motion, nr 256,

däri föreslagits, att riksdagen måtte »besluta det tillägg ifråga om postavgifterna,

att tidning, som själv ombesörjer de postabonnerade tidningsexemplarens

expediering till postkupé, må härför erhålla en ersättning

av 6 procent av postavgiften».

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Återblick.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Under kristiden hava de inrikes postavgifterna höjts fyra olika gånger,

nämligen efter beslut av 1917, 1918, 1919 och 1920 års lagtima riksdagar.

För 1921 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t förslag om ytterligare ökning

av vissa postavgifter, men fann riksdagen sig kunna lämna förslaget

om förhöjningarna utan bifall.

Enligt beslut av 1922 års riksdag nedsattes från och med den 1 oktober

1922 det inrikes brevportot till 15, 30, 45 och 60 öre för respektive viktsatser

samt minsta avgiften för korsband, innehållande affärshandlingar, till

15 öre, och samtidigt återinfördes i nu nämnda hänseenden lokalporto med

10, 20, 30 och 40 öre för respektive viktsatser av lokalbrev och 10 öres minimiavgift

för korsband av nyss angivet slag. Övriga postavgifter bibehöllos

oförändrade. Sedan postavgifterna, sådana de bestämdes år 1922, jämlikt

beslut av 1923 års riksdag förlängts att gälla oförändrade intill utgången

av år 1924, hava, enligt beslut av 1924 års riksdag, avgifterna för inrikes

postanvisning eller postförskott från och med den 1 oktober 1924 till utgången

av år 1925 nedsatts till 15, 25, 35, 45, 55, 65 och 75 öre för respektive

postanvisnings- och postförskottsbelopp. Vidare hava jämlikt beslut av

sistnämnda riksdag postavgifterna vid postabonnemang å tidning, som avser

år 1925, ändrats sålunda, att dels den procentuella delen av förskrivningsavgiften

sänkts från 4 till 2 procent och dels den i befordringsavgiften ingående

viktavgiften höjts från 12 till 17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram

av tidnings årsvikt. Övriga postavgifter skola, sådana de bestämdes

år 1922, bibehållas oförändrade till utgången av år 1925.

På sätt meddelades i det utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,

som var bilagt Kungl. Maj:ts till 1924 års riksdag avlåtna proposition

nr 226 med förslag till viss ändring i postavgiften vid postabonnemang

å tidning, hade inom generalpoststyrelsen efter överläggningar med

särskilda sakkunniga utarbetats och med skrivelse den 11 mars 1924 till

Kungl. Maj:t överlämnats förslag till ny förordning angående villkoren för

postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, men hade detta

förslag synts föredragande departementschefen icke utan ytterligare utredning

kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser i ämnet. I överensstämmelse

med vad bevillningsutskottet vid 1924 års riksdag anförde (betänkande

nr 52) beträffande departementschefens nämnda uttalande, förklarade 1924 års

riksdag i den skrivelse (nr 277), i vilken riksdagen tillkännagav sina ovan omförmälda

beslut rörande postavgifterna, att den vidare utredning, som kunde

komma att föranstaltas, enligt riksdagens mening borde tillsvidare begränsas

att avse dels att, såsom även generalpoststyrelsen förordat, bereda de tidningar,

som själva expedierade sina upplagor till järnvägen, ersättning härför,

dels ock i fråga om utgivarkorsband att genom införande på ett eller

annat sätt av en särskild avgift per försändelse åstadkomma rättelse i det

förhållandet, att postverket Ange utföra ett betydande arbete med utbärande

av smärre tryckalster utan motsvarande inkomst. Därest, efter förslag av

Kungl. Maj:t, ändringar i de sålunda av riksdagen ifrågasatta hänseendena

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 5

bleve vidtagna, hade det synts riksdagen, att, intill dess erfarenhet vunnits

om verkan såväl härav som av den av riksdagen beslutade ändringen i postavgiften

vid postabonnemang å tidning, en vidare utredning i hithörande

ämnen lämpligen borde tillsvidare uppskjutas.

Den föreliggande propositionen avser i huvudsak, att de nu gällande post- Propositionen.

avgifterna med undantag av avgifterna för postabonnemang å tidning och

för utgivarkorsband skola äga fortsatt giltighet tillsvidare, dock att för tiden

från och med den 1 juli 1925 skall gälla dels att viktsatsen, varå befordringsavgiften

för inrikes korsband, som innehåller uteslutande blindskrift,

beräknas, skall höjas från 500 till 1,000 gram, dels att paketavgifterna, som

för närvarande utgöra för intill 1 kilogram 80 öre, för mer än 1 men ej

över 3 kilogram 1 krona 10 öre, för mer än 3 men ej över 5 kilogram 1

krona 40 öre samt för varje kilogram eller del därav utöver 5 kilogram 80

öre, skola nedsättas till respektive 60 öre, 90 öre, 1 krona 20 öre och 60 öre,

dels att den särskilda tilläggsavgiften för s. k. ilpaket, vilken för närvarande

utgör 1 krona 40 öre för var vikt av 5 kilogram eller del därav, skall

utgå med 100 procent å befordringsavgiften, dock lägst 1 krona, och att den

sålunda bestämda ilavgiften skall, i vad angår skrymmande paket, beräknas

å den för dessa enligt gällande bestämmelser med 50 procent förhöjda befordringsavgiften,

dels ock att högsta vikten för tjänstepaket, som utan särskild

tilläggsavgift må befordras med snabbaste postlägenhet (såsom ilpaket), skall

utgöra 1 V3 kilogram.

I fråga om postavgifterna för postabonnemang å tidning och för utgivarkorsband

avser propositionen i huvudsak, att de nuvarande avgifterna skola

äga fortsatt giltighet till utgången av år 1926, dock att för tiden från och

med den 1 juli 1925 skall gälla, dels att utöver nuvarande viktavgift för

utgivarkorsband skall, då försändelses vikt icke överstiger 25 gram, utgå en

särskild avgift av 1 öre per försändelse, dels att för sådana utgivarkorsband)

som sändas till vissa tidningars återförsäljare (kommissionärskorsband), skall

införas en lägre avgift av 18 öre för varje vikt av 1 kilogram eller del av

1 kilogram, dels ock att maximivikten för tidningsexemplar, som skall befordras

efter postabonnemang, skall höjas från nuvarande 200 till 250 gram.

I skrivelse den 15 november 1924 med förslag till beräkning av det Qeneralpostinkomstöverskott

av postverkets rörelse, som borde upptagas i riksstaten

för budgetåret 1925—1926, framlade generalpoststyrelsen en beräkning

rörande postverkets driftresultat för såväl år 1924 som år 1925. Därvid

uppskattade styrelsen för år 1924 inkomsterna till 65.8 och utgifterna till

52.4 miljoner kronor samt för år 1925, under antagande att frankoteckensuppbörden

skulle undergå en ökning i förhållande till år 1924 med 3 procent

och under förutsättning av oförändrade postavgifter, inkomsterna till 66.5

och utgifterna till 53.5 miljoner kronor. Styrelsen kom följaktligen i sina

beräkningar till driftöverskott för år 1924 å 13.4 och för år 1925 å 13

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Statsverks
propositionen
-

Generalpost.

styrelsen den

20/s 1925.

miljoner kronor. Med hänsyn till den inkomstminskning, som ett genomförande

från och med den 1 juli 1925 av vissa i skrivelsen ifrågasatta

portonedsättningar för paket beräknades medföra för postverket, föreslog

styrelsen att allenast 12 miljoner kronor måtte upptagas i riksstaten för

budgetåret 1925—1926 såsom inkomstöverskott av poströrelsen.

I fråga om postverkets överskott för år 1925 anförde chefen för finansdepartementet

i statsrådet den 2 januari 1925, på sätt framgår av vid årets

statsverksproposition fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag (bilaga till 1925 års statsverksproposition: inkomsterna,

sid. 25), att han icke funne tillräcklig anledning föreligga att,

såsom generalpoststyrelsen gjort, kalkylera med en så låg ökning av

frankoteckensuppbörden för år 1925 i förhållande till näst föregående år

som 3 procent, då man under de senaste åren i genomsnitt haft att räkna

med en kontinuerlig ökning av 4 procent eller däröver, samt förklarade,

under åberopande bland annat härav, att överskottet å poströrelsen borde

kunna i budgetförslaget upptagas till 13 miljoner kronor. Med sistnämnda

belopp hava således postmedlen upptagits i statsverkspropositionen.

I skrivelse den 20 februari 1925 gjorde generalpoststyrelsen framställning

beträffande postavgifterna för tiden efter 1925 års utgång. Därvid förklarade

sig styrelsen dåmera vara i tillfälle meddela, att frankoteckensuppbörden

under år 1924 visat en stegring av allenast 2.5 procent vid jämförelse med

1923 års uppbörd, allt med bortseende från verkningarna av vidtagna portoändringar,

samt att ökningen under januari 1925 varit ungefär enahanda.

Enligt en överslagsvis gjord avslutning av postverkets bokslut för år 1924

komme överskottet för nämnda år att uppgå till 13.8 miljoner kronor. Vad

beträffade det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse under år 1926,

vore det, framhöll styrelsen vidare, med hänsyn till de svårberäkneliga

faktorer, som inverkade på postverkets inkomster och driftkostnader, icke

möjligt att så lång tid i förväg framlägga tillförlitliga kalkyler, och

funne styrelsen under förhandenvarande förhållanden försiktigheten bjuda

att med utgångspunkt från nuvarande posttaxor icke räkna med högre överskott

än 14 miljoner kronor.

Generalpoststyrelsen övergick därefter till att uttala sig angående möjligheten

av ändringar i de olika slagen av postavgifter.

Beträffande avgifterna för brev och brevkort erinrade styrelsen till eu

början, att i den framställning från generalpoststyrelsen, som legat till grund

för Kungl. Maj:ts till 1924 års riksdag avlåtna proposition, nr 189, angående

vissa inrikes postavgifter, ifrågasatts en nedsättning av avgifterna för

annat inrikes brev än lokalbrev samt för brevkort. Förslaget hade avsett, att

avgifterna, som utgjorde respektive 15, 30, 45, 60 och 10 öre, skulle bestämmas

till respektive 10, 20, 30, 40 och 5 öre. I propositionen hade emellertid

departementschefen av statsekonomiska skäl icke ansett sig böra förorda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

7

eu dylik åtgärd, och on i anledning av propositionen inom första kammaren

väckt motion, nr 292, om brevportosatsernas nedsättning i enlighet med

styrelsens förslag hade av bevillningsutskottet av statsfinansiella skäl avstyrkts

och av riksdagen avslagits. En dylik nedsättning av brev- och

brevkortsavgifterna hade beräknats medföra en inkomstminskning av 10.4

miljoner kronor eller, om portot för lokalbrev jämväl skulle sänkas, omkring

11.3 miljoner kronor.

Med hänsyn till att styrelsen icke nu ansåge sig kunna beräkna överskottet

av postverkets rörelse för åren 1925 och 1926 till mer än respektive 13

och 14 miljoner kronor och då den nuvarande portonivån för brev och

brevkort vore 52 procent högre än år 1914, medan förhöjningen av den allmänna

prisnivån icke understege 70 procent, ansåge sig styrelsen icke nu

böra ifrågasätta någon sänkning av brev- och brevkortsportot.

I fråga om korsbandsavgifterna framlade generalpoststyrelsen förslag om

den i propositionen upptagna ändringen beträffande korsband, som uteslutande

innehölle blindskrift.

Rörande paketavgifterna föreslog styrelsen de jämväl i propositionen upptagna

ändringarna, dock med undantag av att styrelsen för varje kilogram

eller del därav utöver 5 kilogram föreslog en sänkning till 40 öre, under

det att i propositionen föreslagits en sänkning allenast till 60 öre. Det av

styrelsen framlagda förslaget till avgifter för postpaket beräknades medföra

en inkomstminskning av omkring 2,300,000 kronor per år räknat, därvid

hänsyn emellertid icke tagits till den trafikökning, som sannolikt bleve en

följd av portosänkningen. Såsom allmän motivering för sitt förslag om

sänkning av paketavgifterna anförde styrelsen bland annat följande:

Ifrågavarande avgifter vore i jämförelse med förhållandena år 1914 högre

än övriga postavgifter. Att paketavgifterna kommit att så avsevärt höjas

under kristiden och att någon nedsättning däri icke vidtagits, vore beroende

därpå, att inflytande paketavgifter icke ansetts täcka postverkets kostnader

för pakettratiken, varjämte det varit nödvändigt att taga viss hänsyn till de

vid statens järnvägar vidtagna taxeförhöjningarna. När dessa blivit avsevärt

större än förhöjningarna av postverkets paketavgifter, hade nämligen en förskjutning

ägt rum, så att till postverket överförts en del större gods, vars

befordran icke lämpade sig för postverket och som åsamkade detta extra

kostnader. Emellertid hade sedan år 1921 vid statens järnvägar vidtagits

taxesänkningar vid tre tillfällen. För vart och ett av åren 1922 och 1923

hade pakettrafiken vid järnvägen utvisat en ökning av omkring 20 procent,

under det att postverkets paketrörelse under åren 1921—1923 företett en icke

obetydlig nedgång. Man hade anledning att härav draga den slutsatsen, att

till järnvägen återförts den trafik, som under krisåren på grund av järnvägens

höga taxor övergått till posten. Med hänsyn till nuvarande förhållande

mellan post- och järnvägsavgifterna vore det icke osannolikt, att

järnvägen dessutom tillförts en viss del av den pakettrafik, som under normala

förhållanden påvilat postverket. Från nu berörd synpunkt funnes

således icke någon anledning att behålla de höga paketavgifterna vid postverket.

Vad den ekonomiska sidan av postverkets paketrörelse beträffade,

så visade senast verkställda beräkningar, att denna rörelsegren numera lämnade

ett icke obetydligt överskott. Vid sådant förhållande syntes allmän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

heten hava berättigade krav på en nedsättning av nu ifrågavarande avgifter,

vilka vore i medeltal 122 procent högre än år 1914.

Beträffande avgifterna för postanvisning, postförskott, assurans och

rekommendation ansåg sig generalpoststyrelsen icke böra ifrågasätta någon

ändring.

Vad angår postavgiften för postabonnemang å tidning och avgiften för

ut givar kor sband, erinrade styrelsen om ovannämnda, av styrelsen med

skrivelse den 11 mars 1924 överlämnade förslag till ny tidningsförordning

ävensom om 1924 års riksdags ovan omförmälda uttalande i anledning av

att dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet ifrågasatt vidare utredning

i ämnet. I anslutning därtill anförde styrelsen, att sedan riksdagens

berörda uttalande gjordes, några förändrade förhållanden beträffande postverkets

tidningsrörelse icke inträtt, och ansåge sig styrelsen därför icke nu

böra framlägga något förslag angående omläggning av postavgiften vid

postabonnemang å tidning.

Beträffande den av 1924 års riksdag berörda frågan om beredande av

ersättning åt de tidningar, som själva expediera sina upplagor till järnvägen,

anförde styrelsen:

Med berörda ersättning syntes hava avsetts den i styrelsens ovanberörda,

år 1924 avgivna förslag till ny tidningsförordning § 8 mom. 6 intagna

bestämmelsen om rätt för utgivare av oftare än en gång i veckan

utkommande tidning att, om han själv ombesörjde de postabonnerade tidningsexemplarens

inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter

enligt av styrelsen meddelade föreskrifter, för sålunda postabonnerade tidningsexemplar

av postverket uppbära 6 procent å stadgade postavgifter,

Den ersättning, som postverket enligt detta förslag skulle hava att utbetala,

beräknades till omkring 130,000 kronor för år. Då de tidningsutgivare,

som hade verklig nytta av att inslå tidningsexemplaren, redan nu verkställde

detta bestyr utan någon ersättning, skulle utbetalandet av den

ifrågasatta ersättningen säkerligen icke komma att motsvaras av någon

nämnvärd utgiftsminskning för postverket. Styrelsen hade också i sin

förberörda skrivelse den 11 mars 1924 framhållit, att, för att någon mera

betydande kostnadsbesparing skulle uppkomma för postverket, ifrågavarande

inslagning borde verkställas utan någon gottgörelse från postverkets

sida. Styrelsen hade emellertid »icke velat motsätta sig» ersättningens

utbetalande.

Beträffande denna del av generalpoststyrelsens förslag hade styrelserna

för Publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen i yttrande

den 3 maj 1924 anfört, att den föreslagna förmånen för tidningsutgivarna

visserligen torde kunna anses rättvis, men ansåge styrelserna likväl, då

denna rabattering utgjorde ett avsteg från postverkets allmänna taxeprinciper,

att tidningsutgivarna lika gärna såge, att de gamla bestämmelserna

fortfarande finge gälla, d. v. s. att ingen särskild ersättning lämnades

de utgivare, som själva ombestyrde postabonnerade tidningsexemplars

inslagning, men väl att som förut postverket tillhandahölle sådana utgivare

erforderligt antal korsbandsomslag.

Av detta uttalande att döma syntes tidningsutgivarna själva icke vara

intresserade av nu omhandlade förslag. Dessutom borde beaktas att, un
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

der det att generalpoststyrelsens förslag till ändrade tidningsavgifter beräknades

inbringa omkring 640,000 kronor, den av 1924 ars riksdag beslutade

böjningen av postavgiften vid postabonnemang beräknats tillföra

postverket eu merinkomst av endast 400,000 kronor.

Vid sålunda angivna förhållanden ansåge sig generalpoststyrelsen, som

endast med tvekan och för att tillmötesgå från tidningsutgivarhåll framfört

önskemål upptagit förslaget om särskild ersättning för tidningsinslagning,

nu icke böra ifrågasätta någon åtgärd i detta hänseende.

Beträffande den av 1924 års riksdag jämväl berörda frågan om beredande

åt postverket av ökad inkomst för behandlingen av mindre utgivarkorsband

uttalade generalpoststyrelsen på anförda skäl, att det icke vore

möjligt att med bibehållande av de fördelar, försändningen såsom utgivarkorsband

erbjöde tidningsutgivarna och även postverket, företaga någon

mera betydande ändring i nuvarande förfaringssätt beträffande dessa försändelser,

vårföre styrelsen ansåge sig böra förorda, att ett system med

bibehållande av nuvarande viktavgift per kilogram med tillägg av 1 öre

per försändelse, då vikten icke överstege 25 gram, försöksvis antoges.

Den sålunda ifrågasatta tilläggsavgiften kunde beräknas tillföra postverket

en merinkomst av omkring 70,000 kronor per år.

Genom denna inkomstökning kunde det också enligt generalpoststyrelsens

mening bliva möjligt att sänka avgiften för de utgivarkorsband, som de

dagliga tidningarna sända till sina kommissionärer och vilka korsband enligt

generalpoststyrelsens förslag år 1924 skulle under benämningen kommissionärskorsband

befordras efter en särskild lägre taxa. Styrelsen föreslog

alltså införande av kommissionärskorsband samt anförde, att härigenom

det av riksdagen uttalade önskemålet om beredande av ersättning åt

tidningsutgivare för av dem utfört arbete kunde anses bliva i viss mån

beaktat. Införandet av kommissionärskorsband och i samband därmed

borttagandet av kommissionärsabonnemangen beräknade styrelsen medföra

en inkomstminskning för postverket av omkring 60,000 kronor för år.

Dock vore det möjligt, att inkomstminskningen bleve avsevärt mindre

därigenom att till postverket komme att överföras en hel del tidningsförsändningar,

för vilka järnvägarna nu anlitades. Då berörda inkomstminskning

komme att uppvägas av den inkomstökning, som skulle vinnas

genom den föreslagna höjningen av avgifterna för de lättaste utgivarkorsbanden,

skulle, förklarade styrelsen, vad sålunda föreslagits beträffande

utgivarkorsbanden, vilket innebure endast en enligt styrelsens mening

rättvis justering av avgifterna, icke bliva av någon ekonomisk betydelse

för postverket.

Styrelsen föreslog slutligen en höjning av maximivikten vid postabonnemang

å tidning från 200 till 250 gram, varom propositionen jämväl

innehåller förslag.

Beträffande giltighetstiden för postavgifterna anförde generalpoststyrelsen,

att de vanligaste inrikes postavgifterna under en lång följd av år fastställts

endast för ett år i sänder. Det ville emellertid synas, som om de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

ekonomiska förhållandena nu vunnit eu viss stadga, så att avgifterna

kunde fastställas att gälla tills vidare. I jämförelse med prisförhållandena

på andra områden syntes ej heller kunna framställas några berättigade

anmärkningar mot de belopp, varmed postavgifterna för försändelser i

allmänhet skulle utgå enligt vad av styrelsen nu föreslagits. Vad däremot

anginge postavgifterna för tidningar, vore någon tids erfarenhet önskvärd

angående verkningarna såväl av de utav 1924 års riksdag bestämda avgifterna,

vilka tillämpades först från och med år 1925, som av nu föreslagna

avgifter, varför det syntes lämpligt, att tidningsavgifterna fortfarande

fastställdes endast för ett år i sänder.

Generalpost- I skrivelse den 6 mars 1925 gjorde generalpoststyrelsen därefter framden%e,

lSi925. sållning om den jämväl i Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innefattade

ändringen beträffande tjänstepaket, som utan särskild tilläggsavgift må

befordras med snabbaste postlägenhet.

DSPchefen ntS ^ anförande till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet har

c e en'' föredragande departementschefen tillstyrkt eller förklarat sig icke hava

något att erinra mot de flesta av de av generalpoststyrelsen i ovan omnämnda

skrivelser den 20 februari och den 6 mars 1925 framställda förslagen.

I fråga om generalpoststyrelsens förslag till sänkning av paketavgifterna

har emellertid departementschefen anfört bland annat följande:

»Enligt berörda förslag, som beträffande avgifterna för paket om högst

. ö kilograms vikt innebär en nedsättning av 20 öre, skulle den för varje

kilogram över 5 gällande tilläggsavgiften, 80 öre, sänkas med ej mindre

än. 40 öre eller sålunda till hälften. En följd härav skulle emellertid

möjligen kunna bliva, att, även om viss sänkning skulle vidtagas i statens

järnvägars pakettaxa, befordringen av de tyngre paketen i en icke

önskvärd utsträckning komme att överflyttas från järnvägarna till postverket,

som mindre än järnvägarna är lämpat för trafik med dylika paket

i större omfattning. Med hänsyn härtill finner jag mig icke kunna förorda,

att nämnda tilläggsavgift nedsättes till lägre belopp än 60 öre,

varigenom den fortfarande skulle komma att stå i samma förhållande till

avgiften för paket om ett kilogram som för närvarande.»

Rörande postavgifterna för tidningsbefordran och postavgifternas giltighetstid

har departementschefen anfört:

»Vad beträffar postavgifterna för tidningsbefordran, synes generalpoststyrelsens

förslag om särskild avgift per försändelse vid utgivarkorsband

av 25 grams vikt och därunder i huvudsak tillgodose riksdagens önskemål

om beredande av ökad inkomst å mindre utgivarkorsband, varför jag anser

mig böra tillstyrka, att berörda särskilda avgift försöksvis må utgå.

Däremot har styrelsen på anförda skäl ej funnit sig böra föreslå av riksdagen

såsom önskvärd ansedd ersättning åt de tidningsutgivare, som vid

postabonnemang av sina tidningar själva expediera upplagorna till järnvägen.

En viss kompensation härför skulle emellertid beredas tidningsutgivarna

genom det av styrelsen framlagda förslaget om försändning av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

tidningar mot av styrelsen, föreslagen lägre avgift såsom kommissionärskorsband,

och. torde därför styrelsens förslag härutinnan kunna åtminstone

tills vidare tillämpas. Av skål, som styrelsen anfört, vill jag slutligen

förorda höjning av maximivikten vid postabonnemang å tidning

från 200 till 250 gram. I enlighet med vad sålunda angivits har jag latit

upprätta förslag till erforderliga ändringar i förordningen den 17 juni

1910 angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodisket

skrifter.

De nu förordade ändringarna beträffande postavgifterna torde lämpligen

böra träda i kraft den 1 juli 1925, och synas postaygifterna i övrigt, sådana

de bestämdes nästlidet år, böra bibehållas oförändrade. Med hänsyn

till den större stabilitet, som numera kännetecknar de ekonomiska förhållandena,

synes man lämpligen kunna frångå den av kristidens täta

prisfluktuationer nödvändiggjorda åtgärden att bestämma giltighetstiden

för postavgifterna för ett år i sänder och i stället låta desamma äga tilllämpning

tills vidare. Undantag torde därvid böra ske betiäffande tidningsavgifterna,

som i avvaktan på erfarenhet av verkningarna av de

nästlidet år beslutade och de nu förordade ändringarna torde böra galla

endast till utgången av år 1926.»

Den föreliggande motionen avser sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag,

att tidningsutgivare, som själv ombesörjer de postabonnerade tidnings

exemplarens expediering till postkupé, härför skall erhålla en ersättning

av 6 procent av postavgiften.

Till stöd för ändringsförslaget har åberopats, att det i generalpoststyrelsens

ovanberörda skrivelse den 20 februari 1925 omförmälda, av styrelsen

den 11 mars 1924 avgivna förslaget till ny tidningsförordning innehöll en

bestämmelse i enahanda syfte. Motionären har vidare framhållit, att

generalpoststyrelsen, sedan sistberörda förslag avgavs, ändrat mening i

frågan. Motionären har ytterligare, med anledning av styrelsens i skrivelsen

den 20 februari 1925 gjorda påpekande av att tidningsutgivarna genom

förslaget om kommissionärskorsband komme att beredas en viss kompensation

för uteblivandet av den i motionen avsedda ersättningen, anfört

följande:

»Detta förhållande må ha sin riktighet i fråga om de stora tidningarna i

Stockholm och med dem jämförliga, som ha både en stor postprenumeration

och en betydande försäljning av lösnummer eller eljest få sin spridning

besörjd av kommissionärer. Men det har alldeles icke någon motsvarighet

för landsortens tidningar i allmänhet, som ha sin spridning baserad

på vanligt postabonnemang samt på spridning i utgivningsorten,

som icke på något sätt berör postverket. Dessa tidningar skulle få intet

eller ytterst litet gagn av kommissionärskorsbandets billiga befordran.

För dessa skulle orättvisan kvarstå, att de fingo. besörja en del av det arbetet,

varför betalning av postverket upptages i postavgiften.»

Vad först angår frågan, huruvida de förhöjda postavgifter, som för

tiden intill 1925 års utgång fastställts av 1924 års riksdag, böra, på sätt

i den föreliggande propositionen föreslagits, med vissa undantag erhålla

Motionen.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

förlängd giltighet, vill utskottet till en början erinra om följande. Då

bevillningsutskottet vid riksdagarna 1917—1921 hade att yttra sig om

ifrågasatt höjning av postavgifter, intog utskottet städse den principiella

ståndpunkten, att en höjning borde vidtagas endast för så vitt och i den

mån en sådan vore oundgängligen nödvändig för att förebygga förlust och

sätta postverket i stånd att lämna ett skäligt driftresultat. Då bevillningsutskottet

vid 1922 års riksdag tillstyrkte eu nedsättning av brevportot,

erinrade utskottet om den sålunda intagna ståndpunkten och framhöll,

att, då postverkets rörelse under åren 1922 och 1923 antoges komma

att lämna avsevärt överskott, av generalpoststyrelsen uppskattat till för

vartdera året 11.5 miljoner kronor, en nedsättning av postavgifterna måste

anses naturlig redan efter den principiella måttstock, som varit bestämmande

för höjningarna. Postverkets för budgetåret 1924—1925 disponibla

överskott uppgår, enligt vad utskottet inhämtat, till 13,857,244 kronor 32

öre. Ovan har erinrats, att i den nu föreliggande statsverkspropositionen

överskottet för år 1925 beräknas till 13 miljoner kronor. Med hänsyn

till storleken av dessa belopp har utskottet ansett sig böra taga i övervägande,

huruvida icke en nedsättning av postavgifterna i större omfattning

än som ingår i Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle skäligen

kunna vidtagas. En dylik nedsättning borde enligt utskottets mening i

främsta rummet gälla det iurikes brevportot. Ovan är erinrat, hurusom

generalpoststyrelsen år 1924 ifrågasatte nedsättning av avgifterna för annat

inrikes brev än lokalbrev ävensom för inrikes brevkort till de portosatser,

som gällde före kristidens höjningar, men att Kungl. Maj:t icke väckte

förslag härom, ävensom att samma års bevillningsutskott, som hade att

yttra sig jämväl i anledning av ett motionsvis framkommet yrkande om

brevportosatsernas nedsättning i enlighet med vad generalpoststyrelsen

ifrågasatt, förklarade sig av statsfinansiella skäl icke kunna förorda någon

sänkning av brevportot.

Enligt av generalpoststyrelsen verkställda beräkningar (se ovan samt

Kungl. Maj:ts proposition år 1924 nr 189, sid. 3) skulle en sådan nedsättning

av brev- och brevkortsavgifterna som nyss nämnts medföra en

inkomstminskning av 10.4 miljoner kronor, varav omkring 1,775,000 kronor

för brevkort. Nedsättningen av riksportot för brev skulle således, därest

den trädde i kraft den 1 juli 1925, betyda, att den av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

för nästa budgetår gjorda beräkningen av postverkets

överskott för innevarande kalenderår måste nedsättas till omkring 8.7 miljoner

kronor. Sänktes samtidigt brevkortsportot på sätt generalpoststyrelsen

1924 ifrågasatte, finge överskottet beräknas till 7.8 miljoner kronor. Beträffande

det av generalpoststyrelsen beräknade överskottet å poströrelsen under

år 1926, 14 miljoner kronor, skulle nedsättningarna hava till följd sänkning

till omkxing 5.4 respektive 3.6 miljoner kronor. Då emellertid en nedsättning

av det inrikes brevportot torde komma att föranleda en sänkning jämväl

av det utrikes brevportot, skulle det beräknade överskottet å poströrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 13

för såväl år 1925 som år 1926 komma att än ytterligare minskas. År 1924

beräknade generalpoststyrelsen (se Kungl. Maj:ts proposition år 1924 nr 189,

sid. 3), att en sålunda betingad nedsättning av det utrikes brevportot skulle,

tillika med en sänkning av det utrikes brevkortsportot, medföra en årlig

inkomstminskning för postverket av 1.2 miljoner kronor. Ett fullständigt

genomförande av de nedsättningar, som nu berörts, skulle således sänka det

antagna överskottet för år 1926 från 14 till 2.4 miljoner kronor. Då det

statsfinansiella läget icke kan anses medgiva en så stark inkomstminskning

som de anförda siffrorna angiva, har utskottet nu icke funnit sig kunna

tillstyrka en nedsättning av riksportot för brev. Utskottet bär emellertid,

i enlighet med den uppfattning som, på sätt ovan nämnts, hävdats

av tidigare riksdagars bevillningsutskott, velat giva uttryck åt önskvärdheten

av att nämnda porto nedsättes, så snart förhållandena det

medgiva.

Utskottet övergår härefter till att uttala sig angående de ändringar i

olika hänseenden av nu gällande postavgifter, som i propositionen föreslagits.

Beträffande paketavgifterna har utskottet av ovan (sid. 7 f.) återgivna,

av generalpoststyrelsen anförda skäl funnit en sänkning vara påkallad.

Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna portosatserna har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Icke heller de föreslagna ändringarna i fråga om inrikes korsband, innehållande

blindskrift, den särskilda tilläggsavgiften för s. k. ilpaket samt

tjänstepaket, som utan särskild tilläggsavgift må befordras med snabbaste

postlägenhet, hava föranlett någon erinran från utskottets sida.

Vad vidare angår postavgifterna för tidningsbefordran och till en början

förslaget om särskild avgift för utgivarkorsband av 25 grams vikt och

därunder, utgör detta, såsom departementschefen anfört (ovan sid. 4, 10),

ett försök att i huvudsak tillgodose det av 1924 års riksdag uttalade önskemålet

om rättelse i det förhållandet, att postverket utför ett betydande

arbete med utbärande av smärre tryckalster utan motsvarande inkomst.

Utskottet har funnit sig kunna lämna även detta förslag utan erinran.

Införandet av s. k. kommissionärskorsband på sätt i propositionen föreslagits

avser att bereda viss ersättning åt de tidningar, som regelbundet

försända tidningsexemplar till kommissionärer. Genom en dylik anordning

skulle postverket få mindre besvär än med postabonnemang. Kommissionärskorsbanden

komme nämligen att av tidningsutgivarna inslås och avlämnas

vid postförande tåg, eventuellt vid postanstalt, samt att av kommissionärerna

avhämtas direkt vid tågen. Utskottet har därför ansett en

portonedsättning för dylika korsband berättigad. Emellertid torde det

vara obestridligt, att även sådan genom respektive tidningars försorg utförd

inslagning och expediering av tidningsupplagorna, som i herr Pers

motion avses, kan medföra besparing för postverket. Det har därför synts

utskottet billigt, att, därest Kungl. Maj:ts förslag i fråga om kommissio
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

närskorsbanden bifalles, möjlighet beredes att erhålla någon ersättning

även för sistberörda arbete, dock endast i fall då anordningen kan beräknas

föranleda minskning i postverkets arbete. Visserligen skulle ett

bifall till ifrågavarande båda förslag medföra en minskning i postverkets

inkomst av tidningsbefordran, en inkomstminskning, som icke till fullo

komme att motsvaras av minskning i utgifter, och postverkets förlust av

tidningsrörelsen komme följaktligen att något ökas. Vid sådant förhållande

kunde det ifrågasättas att uppväga denna inkomstminskning genom

en motsvarande taxeförhöjning, på det att postverkets förlust av tidningsbefordran

icke måtte ökas. Enligt uppgifter, som underhand kommit utskottet

tillhanda, lär emellertid under de sistförflutna åren nämnda förlust

hava efterhand avsevärt minskats. På grund härav och då därjämte de

taxeförhöjningar beträffande postverkets tidningsbefordran, som 1924 års

riksdag vidtog, kunna beräknas tillföra postverket icke obetydlig inkomstökning,

har utskottet icke tillmätt de betänkligheter, som ur synpunkten

av poströrelsens ekonomiska resultat kunna resas mot införandet av kommissionärskorsband

och mot ett bifall i sak till herr Pers motion, avgörande

betydelse. Därjämte har utskottet ansett, att en dylik taxehöjning

icke bör vidtagas, innan någon erfarenhet vunnits rörande verkningarna

av berörda, av 1924 års riksdag beslutade höjningar.

Utskottet, som av ovan anförda skäl ansett sig böra framlägga förslag

till bestämmelse av den innebörd, som i herr Pers motion avses, tillåter

sig beträffande den lämpliga avfattningen av en dylik bestämmelse hänvisa

till en av byråchefen i generalpoststyrelsen G. Lager upprättad, till

utskottet ingiven promemoria, vilken i avtryck linnes bifogad detta betänkande.

Det första alternativet i det förslag, som i nämnda promemoria avfattats,

har utskottet, som åberopar den i promemorian vid denna punkt anförda

motiveringen, ansett sig kunna godkänna med den jämkning i ordalydelsen,

som framgår av utskottets hemställan här nedan.

De närmare villkor, som, enligt det sålunda förordade stadgandet, generalpoststyrelsen

skall äga bestämma, böra avse, bland annat, dels att rätt till

ersättning må inträda endast under förutsättning såväl att anordningen

medför verklig fördel för postverket som ock att vederbörande tidningsutgivares

åtagande gäller hela den postabonnerade tidningsupplagan, dels

ock att på betryggande sätt uppställa krav på noggrannhet vid tidningarnas

handhavande av bestyret med inslagning och expediering samt på det använda

omslagets beskaffenhet.

Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av maximivikten för

tidningsexemplar, som skall befordras efter postabonnemang, har utskottet

icke haft något att erinra.

Under det att de förhöjda postavgifterna hittills fastställts för ett år i

sänder, avser den nu föreliggande propositionen, att de avgifter, som i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

15

densamma föreslås, skola, med undantag för tidningsavgifterna, gälla tills

vidare. Utskottet har ansett sig kunna tillstyrka vad Kungl. Maj:t sålunda

föreslagit.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte,

med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 133, i vad den innefattar förslag till kungörelse

angående ändrad lydelse av 8 § 2, 3 och 5 mom.,

9 § 2 mom. och 11 § 1 mom. i förordningen den 17 juni

1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter, icke kunnat oförändrad

bifallas, och

med bifall till vad Kungl. Maj:t i övrigt i propositionen

föreslagit, ävensom

med anledning av motionen I: 256 av herr Pers,

Iso) besluta, att de av riksdagen för tiden till 1925

års utgång beslutade postavgifterna med undantag av

avgifterna för postabonnemang å tidning och för utgivarkorsband

skola äga fortsatt tillämpning tills vidare,

dock att för tiden från och med den 1 juli 1925 skall

gälla,

att befordringsavgiften för inrikes korsband, som

innehåller uteslutande blindskrift, skall, för var vikt

av 1,000 gram eller del därav, utgöra 5 öre,

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt

följande grunder, nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med........................................ 60 öre,

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med............ 90 » ,

» » 3 » » » 5 » »1 krona 20 » ,

» » 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första

5 kilogrammen och därefter 60 öre för vart överskjutande

kilogram eller del därav, samt

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s k.

ilpaket skall utgå med 100 procent å befordringsavgiften,

evad densamma avser vanligt eller skrymmande

paket, dock lägst med 1 krona per paket;

2:o) för sin del antaga följande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Förslag

till

kungörelse om vissa ändringar i förordningen den 17

juni 1916 (nr 216) angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska skrifter1.

Härigenom förordnas, att till 8 § i förordningen den

17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av

tidningar och andra periodiska skrifter skall fogas ett

nytt, nionde moment av den lydelse nedan sägs samt att

8 § 2, 3 och 5 mom., 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom. i

samma förordning skola erhålla följande ändrade lydelse

:

8 §.

2 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin,

som abonnemanget avser, och

b) 2 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgift,

dock ej under 10 öre, allt räknat för

helt år och i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för år och i

förhållande därtill för kortare abonnemangstider sålunda:
a)

24 öre för varje nummer i veckan, men för tidning,

som utkommer med mer än 7 nummer i veckan,

24 öre för vart och ett av 7 nummer och 12 öre för

varje överskjutande nummer i veckan; skolande tidning,

vilken utkommer mindre ofta än en gång i

veckan, ävensom de i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster

räknas lika med tidning, som u.gives med ett

nummer i veckan, varjämte i fråga om tidning, som

under olika tider av året utkommer med olika antal

nummer i veckan, avgiftsberäkningen bör grundas på

medeltalet av de sålunda förekommande nummerantal

med avjämning, där så erfordras, till närmast högre

hela tal; och

b) 17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av

tidningens sammanlagda vikt under nästföregående

helårsperiod, räknad från och med den 1 oktober till och

med den 30 september; skolande helårsvikten för tidning,

1 Senaste lydelse av 8 §, se 1920: 293 och 1924: 382, samt av 11 §, se 1920: 293.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

17

som börjat Utkomma undei- loppet av eller efter denna

period, beräknas i förhållande till vikten av utgivna

nummer av tidningen oeh för ny tidning med ledning

av utgivarens uppgift om tidniflgens blivande vikt.

Vikten av avgiftsfria bilagor till tidning skola inberäknas

i tidningetxs vikt.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker skall,

evad abonnemanget avser längre eller kortare tid,

postavgiften alltid utgöra minst 40 öre för varje särskilt

tidningsexemplar.

9 mom. Om utgivare av tidning, som utkommer

minst två gånger i veckan, själv ombesörjer de postabonnerade

tidningsexemplarens inslagning till vederbörande

abonnemangspostanstalter, äger utgivaren att

för sålunda expedierade tidningsexemplar av postverket

uppbära 6 procent å de i denöa paragraf stadgade

postavgifter. Generalpoststyrelsen äger bestämma de

närmare villkoren för uppbärandet av dylik ersättning.

9 §.

2 mom. Tidningsexemplar, som skall befordras efter

postabonnemang, må icke vara inbundet samt ej heller

med därtill hörande avgiftsfria bilagor överstiga 250

grams vikt.

Vad sålunda föreskrivits äger icke tillämpning med

avseende å de i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster.

11 $.

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å utgivningsorten

avlämnar exemplar av tidningen för befordran

såsom korsband, må, efter anmälan av utgivaren,

postbefordringsavgiften för sådana korsband (utgivarkorsband)

beräknas på följande sätt:

a) för utgivarkorsband i allmänhet:

12 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller

del av halvt kilogram samt därjämte, vad beträffar utgivarkorsbänd,

vars vikt icke överstiger 25 gram, 1

öre för varje försändelse;

b) för sådana utgivarkorsband, som i enlighet med

vad här nedan sägs sändas till vissa tidningars återförsäljare

(kommissionärskorsband):

18 öre för varje vikt av ett kilogram eller del av

ett kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 26 höft. (Nr 35.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

Viktavgiften beräknas efter sammanlagda vikten av

de försändelser, som på en gång avlämnas, och skall

för varje gång utgivarkorsband avlämnas till postbehandling

beräknas för minst två kilogram.

Den för kommissionärskorsband bestämda lägre postbefordringsavgiften

utgår endast beträffande tidningar,

som utkomma med minst sex nummer i veckan, och

endast efter framställning till generalpoststyrelsen,

som äger föreskriva viss minimivikt för dylika försändelser

ävensom i övrigt meddela närmare bestämmelser

för ifrågavarande försändningssätt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1925 och

gäller till och med den 31 december 1926, dock att vad

i 8 § stadgas icke skall tillämpas beträffande sådana

abonnemang för år 1927, som verkställas under år 1926.

3:o) besluta, med tillämplighet från och med den 1

juli 1925, att högsta vikten för tjänstepaket, som utan

särskild tilläggsavgift må befordras med snabbaste

postlägenhet (såsom ilpaket), skall utgöra 1V2 kilogram.

Stockholm den 8 maj 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Ro ing, Wohlin, Rune, Boman, Pers*), Boren, Johan Bergman, Jönsson

i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson Kullersta, Lithander, Bengtsson i Kullen,

Lövgrén i Nyborg, Björnsson, Heyman, Alexis Björkman, Björklund, Ericson

i Boxholm *) och Nilsson i Hörby.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Rune, i fråga om vissa delar av motiveringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

1!»

Bilaga.

V. P. M.

I motion nr 256 i första kammaren föreslås, att »tidning, som själv ombesörjer

de postabonnerade tidningsexemplarens expediering till postkupé,

må härför erhålla ersättning av 6 procent av postavgiften». Motionen avser

att upptaga ett i generalpoststyrelsens skrivelse till Konungen den 11

mars 1924 framfört förslag, men företer väsentliga olikheter mot detta. ^ I

förbigående må påpekas, att då i motionen användes ordet »postkupé»,

avses säkerligen ett vidsträcktare begrepp, t. ex. postförande tåg. Tidningar

befordras nämligen ofta med tåg, utan att någon postkupé medfölje!

tåget, såsom i tidningsväska eller i fack.

I motionen åberopas § 9 mom. 6 i det med generalpoststyrelsens ovannämnda

skrivelse avlämnade förslaget till ny tidningsförordning. I detta

moment förekommer emellertid icke någonting om tidningsexemplarens

expediering till postförande tåg. Förslaget avsåg, att ersättningen skulle

utgå för »tidningsexemplarens inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter».

Visserligen bliva de flesta tidningsexemplar, vilkas inslagning

utgivaren själv ombestyr, även genom dennes försorg expedierade till

postförande tåg, men styrelsens förslag avsåg dock i första hand inslagmngen.

Motionen innehåller intet angående de tidningsexemplar, som av tidningsutgivaren

överlämnas till postkontoret för vidare^ befordran med

landsvägspost eller med ångbåt eller ock med tåg, som avgå på andra tider

än då största delen av tidningens upplaga expedieras. Bifall till motionen

skulle således innebära, att utgivaren ägde uppbära de 6 procenten endast

för en del av tidningsupplagan eller, med andra ord, att utgivaren skulle

själv ombestyra inslagningen endast beträffande de tidningsexemplar, som

han funne fördelaktigt att expediera till tåg. ... .

Utgivaren bör emellertid för att åtnjuta ersättning inslå hela tidningsupplagan.

Om Rostverket skall betala utgivaren för ett arbete, som det

ligger i dennes eget intresse att utföra, är det nödvändigt, att postverkets

därav förorsakade arbete blir det minsta möjliga. Arbetsminskning för

postverket inträder endast i den mån utgivarna i större utsträckning än

vad nu är fallet övertaga inslagningen......

Ersättningens utbetalande föranleder givetvis vissa räkenskapsatgarder.

Nu upprättas kvartalsvis en räkenskapshandling, i vilken för varje tidning

och varje abonnemangsperiod verkställes fördelning mellan postavgifter

och utgivaren tillkommande prenumerationsmedel. Om de 6 procenten

skulle utgå endast för en del exemplar, måste ännu en^ handling

upprättas, vari för varje abonnemangsperiod skillnad gjordes på av utgivaren

och av postverket inslagna exemplar. Revisionen, som nu granskar

beloppen efter inkomna tidningsrekvisitioner, skulle näppeligen äga möjlighet

kontrollera riktigheten av det utbetalade ersättningsbeloppet, om

detta avsåge endast vissa av de å rekvisitionerna upptagna exemplaren.

Om det således är önskvärt, att utgivare för att erhålla den ifrågasatta

ersättningen åtager sig inslagningen av samtliga tidningsexemplar, så är

det också nödvändigt, att dylikt åtagande gäller någon längre, bestämt an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.

giA eu tid och att ändring1 i förevarande hänseende icke får ske med mindre

utgivaren i god tid i förväg därom underrättar postanstalterna. Ett motsatt

förfarande skulle kunna i betänklig grad försvåra ordnandet av postanstalts

personalförhållanden.

De utgivare, som nu själva verkställa inslagningen, erhålla avgiftsfritt

av postverket omslagspapper och, när antalet exemplar så påkallar, påsar

för tidningarnas inslagning. Såsom generalpoststyrelsen framhöll i sin

skrivelse den 11 mars 1924 borde denna förmån givetvis bortfalla, om ersättning

skall utgå för inslagningen. Man har anledning antaga, att denna

omständighet varit en bidragande orsak till att Svenska tidningsutgivareföreningen

och Publicistklubben ställde sig avvisande till förslaget om ersättning

för inslagningen. Postverket måste givetvis ställa vissa fordringar

på det omslag, utgivarna komme att använda, så att tidningarna icke

bleve söndertrasade eller paketen adresslösa under befordringen.

Man bör också ihågkomma, att tidningsinslagningen, huru enkel den än

må förefalla, fordrar stor noggrannhet såväl beträffande utdelningslistornas

förande som vid tillräknandet av exemplaren till de skilda postanstalterna.

En felaktighet i ena eller andra hänseendet föranleder reklamation

med ofta ganska vidlyftig skriftväxling. Anförtror en utgivare vid något

tillfälle ifrågavarande arbete åt en mindre noggrann person, ökas därmed

postverkets arbete, förutom det obehag, som beredes abonnenten och — postverket,

dit allmänheten vänder sig med sina klagomål. Abonnenten har

nämligen icke kännedom om, huruvida inslagningen verkställts av postverket

eller utgivaren. Då generalpoststyrelsen icke ställt sig välvillig till

förslaget om särskild ersättning till tidningsutgivare, som själv inslår sina

tidningar, så har styrelsens ståndpunkt grundats även på farhågor för att

ersättningen skulle stimulera till en allmännare användning av detta förfarande,

genom vilket eu tidnings regelbundna expedition, för vilken postverket

iklätt sig ansvaret gentemot abonnenterna, blir beroende av tidningsutgivarens

personal.

Enligt 1924 års förslag skulle inslagningen verkställas »enligt av generalpoststyrelsen

meddelade föreskrifter». Någon motsvarighet härtill finnes

icke i det förslag, vari motionen utmynnar.

Även i ett annat hänseende företer motionen en väsentlig olikhet i jämförelse

med 1924 års förslag. Enligt sistnämnda förslag skulle ersättning

för inslagningen kunna utbetalas endast till utgivare av tidning, som utkommer

oftare än en gång i veckan. Denna begränsning har icke medtagits

i motionen. De skäl, som anses påkalla begränsningen, finnas anförda i

generalpoststyrelsens förutnämnda skrivelse. Ökningen av postverkets

sorteringsarbete vid ett allmännare genomförande av systemet inslagning

genom utgivarens försorg framstår bäst genom ett exempel. Om å en ort

verkställts abonnemang å 20 stycken olika, i Stockholm utkommande tidningar

och tidningsinslagningen verkställes genom postverkets försorg,

sammanföras samtliga dessa tidningar i ett paket. Skulle envar tidningsutgivare

inslå sin tidning och avlämna den till postkupé, finge postverket

20 paket att sortera. Lägger man härtill postverkets arbete med anledning

av utbetalandet av ersättningen för inslagningen, kunde följden bliva den,

att postverket finge mer arbete och mindre ersättning för bestyret med

tidningarna. Ett sådant resultat skulle dåligt stämma med det av 1923

års riksdag gjorda uttalandet, att den anmärkningsvärda brist, som postverkets

tidningsrörelse uppvisade, skulle särskilt beaktas. Från postverkets

synpunkt vore det önskvärt, att ersättningen, om sådan skall utgå,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 21

kunde utbetalas endast till utgivare av tidning, som utkommer minst tre

gånger i veckan.

I sin skrivelse till Konungen den 20 sistlidna februari, vilken skrivelse

finnes delvis återgiven i propositionen nr 133, har generalpoststyrelsen

angivit skälen till att styrelsen i år icke upptagit förslaget om nu ifrågavarande

ersättning till tidningsutgivare. Det må visserligen vara rättvist,

att ersättning utgår till utgivare för ett arbete, varför betalning upptages

i postavgiften, men då vederbörande utför arbetet utan åläggande och endast

för att själv vinna fördel därav, lärer nog ofta arbetet få göras utan

ersättning. För att taga ett exempel från postverkets verksamhetsområde,

så förekommer det ofta, att korrespondent — för att avlämnandet till postbehandling

må kunna ske så sent som möjligt eller av annan anledning

— själv frimärker alla avgående försändelser. Korrespondenten utför då

onekligen ett visst arbete åt postverket, men någon särskild ersättning

utgår icke och har heller aldrig ifrågasatts.

Generalpoststyrelsen har alltid ansett lämpligheten av den nu ifrågasatta

anordningen tvivelaktig, även om styrelsen vid samarbetet med de sakkunniga

icke ville motsätta sig förslaget. Mycket talar också för, att det vore

bäst — måhända för alla parterna — om någon ändring icke vidtoges i

förevarande hänseende. Skulle motionen emellertid bifallas, synes det vara

av vikt, att beslutet i nära överensstämmelse med 1924 års förslag får ungefär

följande avfattning:

»Om utgivare av tidning, som utkommer oftare än en gång (eller hellre:

minst tre gånger) i veckan, själv ombesörjer de postabonnerade tidningsexemplarens

inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter, äger

utgivaren att för sålunda expedierade tidningsexemplar av postverket uppbära

6 procent å de i tidningsförordningens § 8 stadgade postavgifter.

Generalpoststyrelsen äger bestämma de närmare villkoren för uppbärandet

av dylik ersättning.»

Säkerligen skola åtskilliga tidningar finna det för sig fördelaktigast,

att, såsom för närvarande, erhålla omslagspapper och påsar av postverket

och själva inslå en del av upplagan utan att erhålla ersättning av postverket.

Det nuvarande förfaringssättet torde kunna även framdeles tilllämpas

oberoende av det beslut, som riksdagen kan komma att fatta i förevarande

hänseende.

Stockholm den 17 april 1925

Gunnar Lager.

Bihang till riksdagens protokoll 1025. 7 samt. 26 höft. (Nr 35.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:195 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten