Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta < motioner angående ändring av gällande bestämmelser rörande lokalbefordran av vost.

1925-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:36, Betänkande, i anledning av väckta < motioner angående ändring av gällande bestämmelser rörande lokalbefordran av vost.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 8 inaj 1925 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta < motioner

angående ändring av gällande bestämmelser rörande lokalbefordran

av vost.

(l:a avd.)

1 en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 84, hava herrar Andersson i Rasjön och Björling hemställt, »att

riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t begära förslag till sådan ändring

av gällande bestämmelser i allmänna poststadgan rörande lokalbefordran, att

försändelse som behandlas allenast av en fast postanstalt eller ock endast av

lantbrevbärare må åsättas de lägre portoavgifter som gälla för lokalbefordran».

Uti en likaledes inom andra kammaren väckt och till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 220, har herr Johansson i Brånalt hemställt, »att riksdagen

ville besluta, att de lokalportosatser, som nu äro gällande inom städer och

andra samhällen, där kringföring av postförsändelser äger rum, från och

med den 1 nästkommande juli månad även komma att bli gällande å de

lantbrevbäringslinjer, vars försändelser ej behandlas vid någon annan postanstalt

än den varifrån lantbrevbäringen utgår».

De nu gällande allmänna bestämmelserna rörande lokalbefordran av post

härröra från år 1917. Intill ikraftträdandet av dessa bestämmelser gällde,

att mot lokalporto skulle befordras brev eller korsband, »som å postanstalt

behandlas utan att med post eller lantbrevbärare fortskaffas». Denna allmänna

bestämmelse gällde, vad korsband beträffar, blott sådant korsband,

vars innehåll ej utgjordes av tidningar. I 1916 års tidningsförordning stadgades

därjämte i fråga om vanligt tidningskorsband viss minimiavgift för

»lokalförsändelse ».

I underdånig skrivelse den 13 februari 1917 framlade generalpoststyrelsen

förslag om ändring av ovan återgivna allmänna bestämmelse rörande lokalbefordran

av post. Därvid anförde generalpoststyrelsen bland annat följande:

Den gällande definitionen å lokalförsändelse hade sedan länge visat sig

otidsenlig. En sträng tillämpning av definitionens ordalag skulle innebära,

att försändelse, som befordrades mellan två postanstalter i samma

stad, icke finge taxeras såsom lokalförsändelse. På sådant sätt hade

man dock icke ansett sig kunna tolka stadgandet i fråga, utan man hade

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 27 höft. (Nr 36.)

Utskottet.

Återblick.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

beträffande försändelse, som befordrades mellan två postanstalter i samma

stad, tillämpat lokalportotaxan, när befordringen verkställts genom s. k.

lokal transport, d. v. s. icke medelst järnvägs-, ångbåts- eller landsvägspost.

Den utsträckta byggnadsverksamheten inom städers och därmed

jämförliga samhällens icke planlagda områden, uppkomsten av förstäder

i omedelbar anslutning till vissa städer men belägna utom dessas områden,

landskommuners inkorporering med städer m. m. hade mångenstädes

medfört sådana förhållanden, att dåvarande bestämmelser om lokalportots

tillämpning ledde till rena oformligheter.

Vidare hade inrättandet av brevlådor å spårvagnar, som framginge

utanför städernas områden, bidragit att, så att säga, bryta gränserna för

lokalportots tillämpning. Om en försändelse nedlades i spårvagnsbrevlåda

för att till adressaten utdelas genom postanstalt å den ort, där brevlådan

tömdes, och försändelsen således icke behandlades av postanstalt å

mer än en ort, ansåges försändelsen kunna befordras mot lokalporto, även

om den nedlagts i brevlådan å plats utom det egentliga lokalportoområdet;

skulle däremot försändelsen hava avlämnats vid postanstalt å den plats,

där nedläggandet i spårvagnsbrevlådan verkställts, hade försändelsen givetvis

icke taxerats såsom lokalförsändelse.

Även kunde det ifrågakomma, att en lokalbrcvbärings och en lantbrevbärings

område i det närmaste sammanfölle. I sådant fall syntes det

oegentligt, att befordringsavgiften för en försändelse skulle utgå efter

olika tariffer allt efter som försändelsen befordrades av lokalbrevbärare

eller av lantbrevbärare.

Med hänsyn till det anförda vore det ofta för allmänheten synnerligen

svårt att avgöra, huruvida en försändelse finge befordras mot lokalporto

eller icke, vadan försändelser ofta frankerades oriktigt, samt obehag därigenom

åsamkades såväl avsändare som adressater. Det syntes således

nödvändigt, att stadgandet om vad som fors* odes med lokalförsändelse erhölle

en annan avfattning, genom vilken de rådande olägenheterna vid

stadgandets tillämpning såvitt möjligt undanröjdes. Till en början syntes

uppenbart, att, för vinnande av större likformighet, begreppet lokalförsändelse

borde erhålla en något vidsträcktare betydelse. Det syntes

emellertid, på grund av de säregna förhållanden, som rådde å vissa orter,

knappast vara möjligt att finna eu definition, som både inrymde alla fall,

i vilka lokalporto borde komma till användning, och uteslöte alla andra

fall. Särskilt beträffande Stockholm, Göteborg och Malmö samt ytterligare

en eller annan ort syntes saken icke kunna ordnas på ett praktiskt,

enhetligt och för korrespondenterna rättvist sätt, med mindre särskilda

lokalportoområden fastställdes. Önskvärt vore, att riksdagen icke behövde

höras rörande varje särskilt fall, då fråga om fastställande av nya eller

omreglering av redan fastställda lokalportoområden uppkomme, utan att

besluten i berörda hänseende fattades av Kungl. Maj:t efter generalpoststyrelsens

hörande.

Genom möjligheten att få dylika lokalportoområden fastställda skulle

de mest framträdande oegentligheterna beträffande lokalportotariffens tilllämpning

kunna avhjälpas. Styrelsen både emellertid dessutom haft under

övervägande, huruvida icke sådan allmängiltig betydelse borde givas

begreppet lokalförsändelse, att försändelse, som behandlades allenast av

inlämningspostanstalten och, i förekommande fall, en eller flera andra

postanstalter å samma ort, borde, oavsett befordringssättet, taxeras såsom

lokalförsändelse, dock med undantag av försändelse, som inkomme ur

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

brevlåda å järnväg eller ångbåt. I fråga om försändelse av sistnämnda

slag voro det ofta icke möjligt att bestämma inlämningsorten. Genom en

sådan föreskrift skulle bland annat den förut berörda, för korrespondenterna

obegripliga skillnaden mellan taxeringen av försändelse, som befordrades

med lokalbrevbärare, och av försändelse, befordrad med lantbrevbärare,

bortfalla. Men å andra sidan skulle den ifrågasatta föreskriften

medföra, att lokalportotariffen komme att tillämpas jämväl i åtskilliga

fall, då något verkligt skäl därtill icke kunde anses föreligga.

För att utröna den ekonomiska innebörden för postverket av en, på sätt

angivits, ändrad betydelse av begreppet lokalförsändelse hade generalpoststyrelsen

låtit verkställa en statistisk utredning. Enligt denna skulle

fastställandet av särskilda lokalportoområden för Stockholm, Göteborg,

Malmö, Hälsingborg, Falköping (Falköping-Ranten) och Örebro medföra

en inkomstminskning för postverket av omkring 50,000 kronor per år. En

sådan ändrad betydelse av begreppet lokalförsändelse, att bland annat

befordran med lantbrevbärare icke skulle i och för sig beröva en försändelse

karaktären av lokalförsändelse, skulle i fråga om de orter, för

vilka särskilda lokalportoområden icke ifrågasatts, tillskynda postverket

en inkomstminskning av 75,000 å 80,000 kronor för år. Med hänsyn till

storleken av detta belopp samt enär förhållandena jämväl i detta avseende

kunde, där så funnes nödigt, regleras genom fastställandet av särskilda

lokalportoområden, ansåge generalpoststyrelsen sig icke böra för det dåvarande

föreslå annan ändring i sak beträffande vad som skulle anses såsom

lokalförsändelse än att dit skulle hänföras jämväl försändelser, som

behandlades endast inom ett särskilt fastställt _ lokalportoområde. Därjämte

erfordrades, såsom förut anförts, att definitionen a lokalförsändelse

i viss mån omformulerades, för att därav måtte tydligt framgå, att samtliga

de försändelser, vilka dittills behandlats såsom lokalförsändelser, skulle

taxeras efter lokalportotariff.

Det av generalpoststyrelsen med i huvudsak nu återgivna motivering avgivna

förslaget till ändrad bestämning av begreppet lokalförsändelse, framlades

av Kungl. Maj:t för 1917 års riksdag genom proposition nr 180, vilken,

tillstyrkt av bevillningsutskottet, blev av riksdagen bifallen. Enligt

detta beslut gäller alltjämt, att de särskilda avgifter, som stadgats eller

kunna komma att stadgas för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser,

skola gälla beträffande försändelse, som inlämnas å fast postanstalt eller

som dit inkommer utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller

genom postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje

och vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å

samma ort tillstädes adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare, ävensom

beträffande försändelse, som postbehandlas allenast inom särskilt lokalportoområde,

som Kungl. Maj:t må kunna för viss ort fastställa.

Såsom ett led i de under kristiden upprepade gånger vidtagna höjningarna

av de inrikes postavgifterna upphävdes från och med den 1 juli 1920 det

särskilda lokalportot. I motion vid 1921 års riksdag väcktes förslag om

återinförande av lokalporto, men motionen föranledde, i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan (bet. nr 56), icke någon riksdagens åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionerna.

Utlåtande av

generalpoststyrelsen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Förslag i nämnda hänseende framställdes även i motion vid 1922 års riksdag.

Detta förslag tillstyrktes av bevillningsutskottet i betänkande nr 36,

däri utskottet under erinran att 1917 års bestämmelse om innebörden

av beteckningen lokalbefordran skulle komma att lända till efterrättelse —

gjorde bland annat följande uttalande:

»Inom utskottet har anmärkts, att för landsbygden nämnda bestämmelses

K,f.™pni0ng visat sig förenad med vissa olägenheter. Särskilt har fram
u

att brev, som inlämnades å en postanstalt på landet

och tillställdes adressaten genom lantbrevbärare, icke kunde behandlas såsom

lokalpost, även om den sträcka, som befordran med brevbärare omfattade,

vore mycket kort. Vidare har inom utskottet påpekats, att vid postbefordran

mellan stader och till desamma hörande förstäder bestämmelserna om lokalpost

icke tillämpats i vissa fall. Utskottet har ansett vad sålunda anförts

J.?ra..1''ar^. beaktande och har därför velat fästa uppmärksamheten på omformarna

förhållanden och uttala önskan, att Kungl. Majrt ville taga under

oyerva-gande frågan, huruvida och på vad sätt berörda intressen må kunna

bättre an nu tillgodoses, samt att Kungl. Maj:t måtte, därest förhållandena

linnas därtill föranleda, för riksdagen framlägga förslag till ändring av ovan

atergivna bestämmelse.»

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet hemställt, men först

efter gemensam omröstning, vårföre bevillningsutskottets nyss återgivna uttalande

icke inflöt i riksdagens till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet.

I de föreliggande motionerna hava nu förslag framställts om ändring av

de allmänna bestämmelserna rörande lokalbefordran av post, i syfte att

landsbygden skulle i större utsträckning än vad för närvarande är fallet

komma i åtnjutande av de förmåner, lokalportot medför. I den av herrar

Andersson i Rasjön och Björling väckta motionen har särskilt åberopats

1922 års bevillningsutskotts ovan återgivna uttalande.

I fråga om motiveringen i övrigt för de föreliggande förslagen får utskottet

hänvisa till motionerna.

För erhållande av erforderlig utredning i frågan har bevillningsutskottet

i grundlagsenlig ordning begärt, att generalpoststyrelsen måtte

till utskottet avgiva yttrande i anledning av motionerna. I det yttrande,

som till följd härav kommit utskottet tillhanda och vilket i avtryck

såsom bilaga åtföljer detta betänkande, har generalpoststyrelsen bland

annat meddelat, att den fråga, som i motionerna avhandlas, ofta varit under

övervägande, samt vidare redogjort för de svårigheter, som möta vid försök

att ordna frågan på ett tillfredsställande sätt. Generalpoststyrelsen har

med stöd av sålunda och i övrigt lämnad utredning förklarat sig icke

kunna förorda, att riksdagen beslutade i överensstämmelse med någondera

av de ifrågavarande motionerna, och icke heller kunna utan en grundlig

utredning angående alla på frågan inverkande omständigheter framlägga

något förslag i ämnet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 5

I likhet med 1922 års bevillningsutskott har utskottet funnit de gällande

bestämmelserna om innebörden av beteckningen lokalbefordran i tillämpningen

bliva för landsbygdens del förenade med vissa olägenheter. Genom

vad generalpoststyrelsen i sitt yttrande anfört har utskottet emellertid

funnit ådagalagt, att de ändringar i bestämmelserna, som i motionerna

föreslagits eller antytts, icke äro tillfredsställande, och förslag till någon

annan lösning av frågan har generalpoststyrelsen, såsom nämnts, icke

framlagt.

Något förslag i motionernas syfte, som skulle kunna av utskottet förordas,

har följaktligen icke förelegat.

Utskottet har icke heller velat tillstyrka riksdagen att påkalla ytterligare

utredning i den synbarligen mycket svårlösta frågan om de lämpliga

gränserna för lokalportots tillämplighet, särskilt som det synts utskottet

tvivelaktigt, huruvida ett lägre lokalporto bör allt framgent bibehållas. - Därest i en framtid förutsättningarna för införande av ett gemensamt

riksporto för alla inrikes brev komma att föreligga, tala nämligen härför

enligt utskottets mening goda skäl, om än utskottet icke velat härom nu

göra något bestämt uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen 11:84 av herrar Andersson i Rasjön

och Björling, angående ändring av gällande bestämmelser

rörande lokalbefordran av post, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; och

2) att motionen 11:220 av herr Johansson i Brånalt,

om ändring av gällande bestämmelser rörande porto

för lokalpost, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Rune, Boman, Pers, Boren, Johan Bergman, Jönsson

i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, I.ithander, Bengtsson i Kullen,

Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Alexis Björkman, Björklund, Granath

och Nilsson i Hörby.

Utskottet/

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 sistlidna januari har bevillningsutskottet

anhållit om generalpoststyrelsens yttrande över två inom andra

kammaren väckta motioner, angående ändring av gällande bestämmelser

rörande lokalbefordran av post; och sedan Kungl. Maj:t numera anbefallt

generalpoststyrelsen att skyndsamt avgiva och till Eder överlämna

det sålunda begärda yttrandet, får generalpoststyrelsen härigenom anföra

följande.

Frågan om sådan ändring beträffande lokalpcrtots användning, att de

därmed förenade fördelarna skulle i större utsträckning än vad nu är

fallet komma även landsbygdens befolkning till godo, har ofta varit under

övervägande. Härvid har man i första hand tänkt på de försändelser,

som utdelas genom brevbärare. Vid den utredning, som generalpoststyrelsen

under år 1916 verkställde i samband med tillkomsten av nuvarande

bestämmelser i ämnet, undersöktes också möjligheten av att giva begreppet

lokalförsändelse en sådan innebörd, att befordran med lantbrevbärare

icke skulle i och för sig beröva en försändelse karaktären av lokalförsändelse.

En dylik ändring beräknades då tillskynda postverket en inkomstminskning

av omkring 75 å 80 tusen kronor per år. Men även om

den ekonomiska sidan av saken icke anses böra vara avgörande, möter

det dock vissa svårigheter att ordna frågan på ett tillfredsställande sätt.

Särskilt skulle en sålunda utsträckt rätt till användande av lokalportot

komma att verka synnerligen ojämnt, i det att två nära varandra liggande

orter, vilkas postförbindelse vore ordnad på annat sätt än genom lantbrevbäring,

icke finge begagna sig av lokalporto, under det att, i fall då

lantbrevbäring funnes, två på flera mils avstånd från varandra belägna

orter skulle erhålla ifrågavarande förmån. Att dylika förhållanden, vilka

ofta skulle synas allmänheten oförståeliga, icke kunna undvikas är ett

av de skäl, varför generalpoststyrelsen hittills icke ansett sig böra föreslå

lokalporto för försändelse, som behandlas av lantbrevbärare.

Härtill kommer att det är svårt att finna en definition, som inrymmer

de fall, i vilka man anser, att lokalportot bör få komma till användning,

men samtidigt utesluter alla andra fall. Det gäller naturligtvis också att

få en sådan formulering, att möjlighet till misstolkning icke föreligger.

När exempelvis i en av de föreliggande motionerna föreslås, att lokalportot

skulle gälla för »försändelse som behandlas allenast av en fast postanstalt

eller ock endast av lantbrevbärare», har man förbisett det sätt,

varpå försändelsen inkommer till den fasta postanstalten. Om en försändelse

i ångbåtsbrevlåda inkommer till Stockholm för att där utdelas,

blir försändelsen visserligen behandlad vid endast en fast postanstalt, men

försändelsen kan vara nedlagd i brevlådan vid ångbåtens avgång från

Visby eller Norrtälje. Och skulle man draga ut konsekvenserna, kunde

alla "brev, som nedlagts i brevlåda å tåg och intill ankomsten till adresspostanstalten

behandlats endast inom postkupé, också draga lokalporto.

I den andra motionen talas icke om fast postanstalt, vadan den senare

tolkningen icke skulle kunna inläggas i den där använda formuleringen.

När önskemål framställas om lokalporto för post, som behandlas av

lantbrevbärare, avses nog i allmänhet dels post, som inlämnas å en postanstalt

och därifrån utdelas av lantbrevbärare, vilken inom ett jämförelse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

7

vis begränsat område fungerar ungefär såsom en vanlig brevbärare, dels

ock i motsatt riktning post, som avlämnas till lantbrevbärare för att utdelas

under färden eller genom den postanstalt, från vilken lantbärare

utgår. Emellertid finnas lantbrevbäringslinjer, som äro flera, ända till

10 mil långa, varjämte det i stor utsträckning förekommer att lantbrevbäraren,

vilken ofta är åkande, fungerar såsom postförare mellan två eller

flera postanstalter. Detta medför vissa komplikationer, och att föreskriva,

att lokalportot skall gälla endast när lantbrevbäraren angör en postanstalt

lärer väl icke vara rättvist. Befintligheten eller inrättandet av en

poststation, som vore till nytta endast för ett visst område av linjen, skulle

då beröva alla korrespondenter förmånen av lokalporto med deras huvudort.

Men även om man förutsätter att all lantbrevbäring skulle berättiga

till lokalporto, uppstå vissa ojämnheter, för att icke säga oformligheter, vilket

bäst torde åskådliggöras genom ett par exempel. De å bär nedan uppritade

linjer med röda bokstäver (i trycket satta med fetstil) utmärkta punkterna

markera postanstalter, övriga punkter däremot orter utan postanstalter.

För enkelhetens skull antages, att befordringen å hela linjerna

verkställes genom lantbrevbärare.

Exempel 1.

A B E C ED

X- X -1--— X-1-X

Mellan A och B skulle naturligtvis lokalporto icke gälla lika litet som''

mellan B och C samt C och D, enär breven vore behandlade vid två postanstalter.

Däremot skulle ett brev, som av lantbrevbäraren mottages i E

— kanske på ringa avstånd från B — och är avsett att genom lantbrevbärare

tillställas adressaten i det D närbelägna F draga lokalporto, enär

brevet behandlas endast vid en postanstalt nämligen C. Inrättades en

poststation å någon ort mellan C och F, skulle F förlora icke blott förmånen

av lokalporto med E utan även förmånen av dylikt porto i förhållande

till C.

Exempel 2.

Å denna s. k. ringlinje befordras posten av lantbrevbärare, som utgår

från A för att över B, C och D återvända till A. Ett i A inlämnat för

utdelning i E avsett brev komme att draga lokalporto, varemot dylikt

porto icke komme att gälla från E till A, eftersom försändelsen i detta

fall måste befordras över B, C och D. Mellan A och F bleve förhållandet

det motsatta, d. v. s. lokalporto från F till A, men icke från A till F.

I enahanda ställning till B, C och D komme mellan dessa postanstalter

belägna orter. Å vissa ringlinjer färdas lantbrevbäraren olika veckoturer

i olika riktning, d. v. s. varannan tur A—B—C—D—A och varannan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

A—D—C—B—A. Portot bleve då olika under skilda veckoturer. Sådana

oformligheter, som de nu påpekade, måste naturligtvis förhindras.

Man kunde då tänka sig, att hela ringlinjen betraktades såsom ett lokalportoområde.

Den förmån, som allmänheten härmed vunne, skulle emellertid

bortfalla, så snart förhållandena i orten— t. ex. nya vägar — påkallade

omläggning av de postala förbindelserna.

I här ovan angivna exempel har såsom ovan sagts förutsatts, att postföringen

å linjerna ombesörjas av lantbrevbärare. Hade däremot befordringen

mellan t. ex. B och C i första exemplet verkställts av vanlig

postförare (s. k. kärrpost) eller med gående bud, som icke vore lantbrevbärare,

hade — under förutsättning att lokalportorätten utsträcktes att

gälla försändelser behandlade av lantbrevbärare — en korrespondent i E

icke åtnjutit lokalporto vare sig med C eller orter där bortom. Den allmänhet,

som är bosatt vid vanlig postföringslinje, har dock möjlighet att

begagna sig av lösväska med närmaste postanstalt eller att få sin post

utsänd med postföraren även utan användande av lösväska. Det synes

generalpoststyrelsen som skulle korrespondent även i dessa fall kunna

göra anspråk på att i förbindelsen med sin postanstalt få begagna sig av

lokalportot.

Med hänsyn till alla de omständigheter, som enligt vad ovan sagts påverka

frågan om en ändring av bestämmelserna angående portot för lokalpost,

anser sig generalpoststyrelsen icke kunna förorda, att riksdagen

beslutar i överensstämmelse med någon av de föreliggande motionerna.

Styrelsen finner emellertid motionernas syfte behjärtansvärt, men kan

icke utan en grundlig utredning angående alla på frågan inverkande omständigheter

framlägga något förslag i ämnet. Säkerligen komme en

sådan utredning att ytterligare påvisa svårigheten av att uppställa en

allmän, för varje särskilt fall giltig regel. Styrelsen tillåter sig emellertid

ifrågasätta, huruvida icke riksdagen kunde finna lämpligt bemyndiga

Kung!. Maj:t att bestämma i vilka fall av riksdagen beslutat lokalporto

må komma till användning. Genom rätten att fastställa särskilda

lokalportoområden äger Kungl. Maj:t redan nu vidsträckt befogenhet i

förevarande hänseende, och genom överlåtandet åt Kungl. Maj:t att avgöra

denna fråga i dess helhet skulle säkerligen vinnas större smidighet,

i det att av särskilda förhållanden påkallade ändringar eller undantagsbestämmelser

skulle kunna åstadkommas lättare än när frågorna måste

underställas riksdagens prövning.

Generalpoststyrelsen skall icke underlåta att med beaktande av motionernas

syfte verkställa en utredning i föreliggande fråga, men såsom

av det här ovan sagda torde framgå, måste en dylik utredning bliva mycket

omfattande. Det är nämligen nödvändigt att höra vederbörande postmyndigheter

angående de konsekvenser, eu bestämmelse i den ena eller

andra riktningen kan komma att medföra med hänsyn till de särskilda

orternas lokala förhållanden. En sådan utredning kan icke nu medhinnas,

men när densamma slutförts, skall generalpoststyrelsen ingå till Kung],

Maj:t med den framställning, vartill utredningen kan giva anledning.

Därest Kungl. Maj:t då ägde riksdagens bemyndigande att besluta i

frågan, kunde måhända redan under innevarande år vidtagas vissa ändringar

av gällande bestämmelser rörande lokalbefordran av post.

Stockholm den 6 februari 1925.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

JULIUS JUHLIN.

GUNNAR LAGER. / Grapc_

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 192.V

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.