Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om begränsning av nya årsklassers rätt till inköp av spritdrycker.

1925-02-13 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:4, Betänkande, i anledning av väckt motion om begränsning av nya årsklassers rätt till inköp av spritdrycker.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

I

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1925 kl. ''/2 5 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

begränsning av nya årsklassers rätt till inköp av spritdrycker.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 154, har herr Björnberg hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i nu gällande rusdrycksförsäljningsförordning, att fr. o. m. 1926 nya årsklasser

icke tilldelas s. k. motböcker med rätt till obligatoriskt inköp av spritdrycker».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Det av motionären omnämnda »Umeåsystemet», vilket genomförts med stöd

av den i 17 § förordningen angående försäljning av rusdrycker innefattade

bestämmelsen om att Konungens befallningshavande skall föreskriva de inskränkningar

med hänsyn till rusdrycksförsäljningsrörelsens bedrivande, som

av stadsfullmäktige föreslagits, innebär bl. a., att minimiåldersgränsen för

erhållande av motbok i Umeå höjts, år 1923 från förutvarande 25 år till

26 år och år 1924 till 27 år samt att densamma avses att för varje kommande

år höjas med ytterligare ett år. Ett likartat system har ansetts kunna

jämlikt nyssnämnda stadgande redan nu genomföras i varje kommun, varest

majoritet därför finnes inom stadsfullmäktige eller kommunalstämma. Då

ifrågavarande »Umeåsystem» icke kommit till genomförande på annat håll

inom landet, synes detta giva vid handen, att den av motionären anvisade

vägen icke mera allmänt ansetts lämplig. Oavsett huru nämnda försök

utfallit för ett lokalt begränsat områdes vidkommande — varom meningarna

synas vara delade — anser sig utskottet därför icke kunna tillråda ett dylikt

systems lagfästande för landet i dess helhet.

Den av motionären föreslagna ändringen i rusdryckslörsäljningsförordningen

åsyftar uppenbarligen ett gradvis skeende införande av totalt rusdrycksförbud

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 4 käft. (Nr 4.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

i landet, ehuru densamma, som lämnar t. ex. bestämmelserna om utskärning

orubbade, är i sådant avseende ofullständig och endast utgör en etapp på vägen till

målet. Även om motionen tagit direkt sikte på rusdrycksförbudet, hade emellertid

utskottet givetvis icke kunnat intaga annan ståndpunkt gentemot densamma

än den utskottet intagit till den av herr Bodén i andra kammaren

väckta motionen, nr 85, om införande av allmänt rusdrycksförbud. Utskottet

— som i sitt nyss avgivna betänkande nr 3 avstyrkt berörda motion

under hänvisning till att enligt dess mening en lagstiftning om permanent

rusdrycksförbud icke bör antagas utan att densamma befunnits hava stöd hos

en klar majoritet bland folket — måste givetvis ställa sig avvisande jämväl

mot det förslag, som innefattas i nu föreliggande motion.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 154 av herr Björnberg, om begränsning

av nya årsklassers rätt till inköp av spritdrycker,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: Herrar Röing, Wohlin, Boman, Pers, Bärg, Boren, Johan Bergman, Jönsson

i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson

i Golvvasta, Bengtsson i Kullen, Heyman, Johansson i Homsberg,

Alexis Björkman, Wahlmark, Björklund, Olsson i Gävle och Elof Ljunggren.

Reservationer:

av herrar Pers och Olsson i Gävle, vilka ansett, att utskottets motivering

bort hava följande lydelse:

»Uet av motionären — — — — stadsfiÄlmäktige eller kommunalstämma.

Oavsett hur det förhåller sig med utfallet av försöket i Umeå, torde det

vara för nykterhetssaken förmånligt, att det ifrågavarande förfaringssättet får

ytterligare prövas såväl i Umeå som, i den mån det kan göra sig gällande,

på andra håll i landet. Därmed vinnes en värdefull erfarenhet, som blir vägledande

för sakens vidare bedömande och framförande till vidsträcktare praktisk

tillämpning. Tiden för dess genomförande för landet i dess helhet måste

i varje fall anstå, till dess denna vidsträcktare erfarenhet vunnits.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4. •*

av herrar Berg inuti, Johansson i Hornsberg, Alexis Björkman och Klöf

Ljunggren, vilka anfört följande:

»Såsom av motionen framgår, är dess syfte, att de framväxande geneiationerna

skulle bättre än hittills skyddas från indragande i dryckesseden.

Genom eu lagstiftning i det syfte motionären avser skulle åt nya årsklasser

ej längre tilldelas motböcker för inköp av spritdrycker utminuteringsvis. (Det

förutsättes, att motionären i stället för det i sammanhanget formellt oriktiga

uttrycket ''obligatoriskt’ åsyftar ''lagligt''.)

I likhet med motionären måste man med beklagande konstatera, att det

nuvarande nykterhetstillståndet ingalunda är tillfredsställande. Missbruk av

motbokssystemet synes jämte smuggling och olaga tillverkning av lusdryckei

bidraga till missförhållandena, som kunna avläsas bl. a. i stigande konsumtions-

och fyllerisiffror. Överlåtelse av motböcker eller på dem inköpta alkoholvaror

synes ofta förekomma, och särskilt synas personer, som för egen del

icke anse sig behöva utnyttja hela den inköpsrätt lagen medgiver dem, vala

föremål för bearbetning av andra, som direkt eller indirekt förhjälpas till

spritdrycker genom deras hjälp. Ur denna synpunkt torde det anmärkningsvärt

ökade, på fem år fördubblade antalet motböcker för kvinnor böra betraktas,

då det icke torde vara anledning antaga, att alkoholbegäret i motsvarande

grad tilltagit hos kvinnorna själva, vilka säkerligen i regeln alltjämt

hedra sig genom mycket måttligare vanor än männen. Men många kvinnor

påverkas säkerligen, kanske ofta mot sin innersta vilja, av män, som kunna

öva inflytande på dem och som vilja utnyttja deras motböcker.

Om än skiljaktiga meningar råda i fråga om totalförbudssystemet, toide

däremot, praktiskt taget, ingen meningsskiljaktighet göra sig gällande därom,

att brännvin och därmed jämförliga drycker till förtäring för friska människor

måste anses lika onödiga som onyttiga. Samhällets genom motbokssystemet

visade tolerans i detta avseende har sin grund i den hänsyn man ansett sig

böra taga till en äldre generations redan förvärvade vanor. Men ingen lär

väl på allvar vilja bestrida, att det vore i högsta grad önskvärt, att de unga

icke förvärvade samma vanor. Genom motbokssystemet, sådant det nu är

och i allmänhet tillämpas, inbjudas ju dock i själva verket de nya årsklasserna

att gå i de gamlas fotspår. Det nuvarande motbokssystemet populariserar

dryckesseden i stället för att motverka den.

Det s. k. Umeåsystemet är ett konsekvent och logiskt följdriktigt fullföljande

av den grundtanke, som angavs ligga till grund för motbokssystemet,

när det infördes, och som förvärvade åt detta system det stöd från nykterhetsvänligt

håll, varförutan det aldrig kunnat genomföras. Denna grundtanke var,

att folket i möjligaste mån borde avvänjas från spritdrycker. Med denna

tanke stämmer det mycket illa, att nya generationer alltjämt få tillvänjas.

Den starka stegring av antalet motböcker, som ägt rum under senaste tiden

är oroväckande. Medan antalet vid 1928 års slut med 5,685 översteg siffran

vid 1922 års utgång, hade antalet redan den 30 september 1924 stegrats med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

16,055 utöver antalet den 31 december 1923, och utgjorde i sin helhet

1,033,416.

Mot den ofta anförda farhågan, att bristande tillgång till ''laglig’ sprit,

skulle medföra stegring i den olagliga åtkomsten, må först och främst framhållas,

att sprit är sprit, vare sig den är laglig eller olaglig, och att det icke

kan vara något samhällsintresse att insöva medborgarne i säkerhet gent emot

spritförtäringens risker genom att underlätta deras tillgång till alkoholvaror,

som anses mer eller mindre renade och utgivas såsom mindre farliga. Och

för det andra kan och bör den olagliga alkoholtrafiken med största energi bekämpas,

erfarenheten visar, att förbättrade anordningar i detta avseende redan

burit goda frukter och ytterligare förbättringar äro säkerligen möjliga. Det

är samhället föga värdigt att kapitulera för en dålig smak genom att konkurrera

med laglösheten i tillhandahållande av spritvaror för ungdomen.

Med hänsyn till den ganska komplicerade lagstiftning, som i vårt land reglerar

försäljningen av rusdrycker, torde det emellertid knappast vara möjligt

att utan närmare utredning bestämma sig för en i hast formulerad lagtext,

vadan hemställes,

att riksdagen med anledning av herr Björnbergs motion, nr

154 i andra kammaren, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära utredning och förslag till lagstiftning i det syfte,

motionen avser.»

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.