Bevillningsutskottets betänkande Nr 40
1925-05-12 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1925:40, Bevillningsutskottets betänkande Nr 40
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1925 kl. 3 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning
sänkning av tullen å stärkelse.
av väckt motion om
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 86, hava herrar Lövgren i Nyborg och Hedlund i Östersund
hemställt, »att riksdagen ville besluta att sänka tullen å stärkelse, alla
slag, rubrik nr 83 i gällande tulltaxa, från nuvarande 20 öre till 10 öre».
Beträffande den för förslaget anförda motiveringen får utskottet hänvisa
till motionen.
Vid de senare årens riksdagar har bevillningsutskottet i allmänhet avstyrkt
förslag, som avsett ändring i gällande tullskydd, där icke tulltekniska skäl
varit avgörande, under uttalande av att prövningen av dylika frågor borde
anstå till en förestående revision av tulltaxan. I de fall, då utskottet vid
denna riksdag tillstyrkt och riksdagen beslutat tullförändringar (betänkandena
12, 14, 18, 23, 32), hava, där tullsatsen icke haft finanstulls natur, likaledes
tulltekniska synpunkter varit bestämmande, eller ock har fråga varit
om någon vid tulltaxans tillämpning inträdd, icke beräknad och icke avsedd
följd av vissa rubrikers inbördes avvägning; och i de olika betänkandena
har utskottet uttryckligen framhållit, att utskottet bedömt frågan endast
ur tulltekniska synpunkter eller ock att frågan varit av sådan natur som
nyss sagts. Den föreliggande motionen däremot avser en sänkning av ett
i det gällande tullsystemet ingående tullskydd. Här föreligger följaktligen
en ren tullskyddsfråga.
Utskottet har därför haft att överväga, huruvida utskottet icke bör
intaga enahanda avvisande ståndpunkt som bevillningsutskottet tidigare,
på sätt nämnts, i dylika frågor hävdat. Vid detta övervägande har utskottet
visserligen beaktat, att någon sådan allmän revision av tulltaxan,
som i bevillningsutskottets ovan åsyftade tidigare uttalanden avsetts, icke
pågår eller, såvitt utskottet har sig bekant, omedelbart förestår. Men utskottet
har dock ansett sig höra alltjämt vidhålla den uppfattningen, att
prövningen av förslag om ändringar vid enskilda tullrubriker i regel bör
anstå till den revision av tulltaxan, som torde vara att vänta. Av detta
skäl har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till den föreliggande
motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 sand. 30 höft. (Nr i0.) 1
Utskottet.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som, efter därom av utskottet
i grundlagsenlig ordning framställd begäran, gemensamt avgivit
utlåtande i förevarande ämne, hava därvid yttrat sig rörande de övriga
ändringar i tulltaxan, som, därest tullen å potatisstärkelse med viss av
ämbetsverken angiven begränsning sänktes till 10 öre för kilogram, skulle
kunna ifrågasättas. Ämbetsverken hava därvid beträffande flertalet av
de tullsatser, som komme att nämnvärt beröras av tullnedsättningen för
potatisstärkelse, förklarat sig anse någon ändring icke vara påkallad.
I fråga om rubriken 162, druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap,
samt rubriken 1245, dextrin i fast eller flytande form, hava ämbetsverken
däremot visserligen stannat vid förklaringen, att enligt ämbetsverkens
mening anledning saknades att för närvarande göra någon ändring, men
uttalat, att eu fullt genomförd avvägning av tullsatserna skulle erfordra
en mera ingående prövning av hithörande industriers produktionsförhållanden
än den begränsade tid, som stått till ämbetsverkens förfogande,
medgivit. Likaså hava ämbetsverken, som även yttrat sig i frågan, huruvida
nedsättningen av tullen för visst slag av stärkelse borde föranleda någon
ändring i den skattesats, som föreskrivits i förordningen den 25 juli 1912
angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och
andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda
vid tillverkning av stärkelse, härom anfört bland annat, att ett allsidigt
bedömande av detta spörsmål krävde jämväl annan sakkunskap än den
som vore företrädd inom ämbetsverken, varför ämbetsverken ej ville framställa
annat yrkande, än att skattesatserna å sådan majs och utländsk
potatis m. m., som vore avsedd att användas vid tillverkning av stärkelse,
sänktes i proportion till nedsättningen i tullen å potatisstärkelse, d. v. s.
till hälften av nu gällande skattesatser.
Den utredning, som föreligger, är sålunda enligt ämbetsverkens egen
förklaring icke i alla hänseenden uttömmande.
Detta förhållande har utskottet ansett sig böra jämväl påpeka.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 86 av herrar Lövgren i
Nyborg och Hedlund i Östersund, om sänkning av
tullen å stärkelse, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 12 maj 1925.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer.
3
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, .lohan Nilsson i Kristianstad*), Rune*), Boman, Pers,
Boren, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i KuHcrsta, Lithander,
Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg*), Björnsson, Alexis Björkman, Wahlmark*),
Carlsson i Gävle"), Granath, Kricson i Boxholm *) och Nilsson i Hörby.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
av herrar Röing, Pers, Johansson i Kullersta, Lövgren i Nyborg, Björnsson,
Alexis Björkman, Wahlmark, Granath och Ericson i Boxholm, vilka ansett,
att utskottets motivering bort hava följande avfattning:
»Enligt beslut av 1882 års riksdag sänktes tullen för stärkelse av vete,
potatis eller andra vegetabiliska ämnen från 14 öre till 10 öre för kilogram.
Denna nedsättning hade tillkommit efter framställning från tillverkare
av pressjäst, vilka framhållit det enligt deras mening orimliga
i att pressjäst vore tullfri, under det att stärkelse, som till betydlig del
inginge i jästen, vore belagd med tull av 14 öre för kilogram.
Vid 1888 års riksdag tillstyrkte bevillningsutskottet i betänkande nr 8
(sid. 123—126) en höjning av stärkelsetullen till 17 öre för kilogram. Till
stöd härför anförde utskottet bland annat följande:
Riksdagen hade dåmera åsatt vete en tull av 2 kronor 50 öre för 100
kilogram samt, år 1882, nedsatt tullen å stärkelse i anledning av uttalanden
från tillverkare av pressjäst. Utskottet hade visserligen i betänkandet
föreslagit tull å jäst (20 öre för kilogram), som dittills varit tullfri,
men då stärkelse utgjorde ett viktigt beredningsämne för våra stora
näringar och bland dem väverierna, hade utskottet funnit det betänkligt att
höja tullen å stärkelse så betydligt som till 20 öre eller däröver per kilogram.
Till följd av den redan gällande tullen å vete samt då utskottet i
betänkandet hemställt om tull å risgryn, måste utskottet emellertid föreslå
en höjning i tullen å stärkelse. Denna höjning ansåg likväl utskottet på
nyss anförda grunder icke böra mycket överstiga vad som nödvändiggjordes
av den föreslagna tullen å risgryn, 4 kronor 30 öre för 100 kilogram. Enligt
utskottet meddelade upplysningar erhölles av 100 kilogram risgryn 68 kilogram
stärkelse. För att framställa 100 kilogram risstärkelse erfordrades
sålunda 147 kilogram risgryn, varför i tull skulle betalas 6 kronor 32 öre.
Med bibehållandet av det dåvarande skyddet för stärkelsefabrikationen måste
tullen å stärkelse följaktligen höjas till 16.3 2 öre per kilogram, vilken sistnämnda
siffra utskottet ansåg kunna jämnas till 17 öre. över detta tullbelopp
fann utskottet det icke rådligt att gå.
Bevillningsutskottets förslag om höjning av stärkelsetullen till 17 öre per
kilogram blev av 1888 års riksdag bifallet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer.
Enligt beslut av 1892 års riksdag vidtogs i fråga om stärkelsetullen den
förändringen, att avdrag i vikten icke längre medgavs för askar och pappersomslag.
Vid 1895 års riksdag föreslog bevillningsutskottet i betänkande nr 16 (sid.
12 och 13) en höjning av stärkelsetullen till 20 öre för kilogram. Därvid
anförde utskottet följande:
Då tillverkning av risstärkelse ägde rum inom landet, syntes billigheten
fordra att den förhöjda tullen å risgryn (6 kronor 50 öre för 100 kilogram) även
föranledde höjning i tullen å stärkelse. Enligt utskottet meddelade upplysningar
åtginge för framställning av 100 kilogram risstärkelse 143 kilogram
risgryn, för vilken råämneskvantitet tullen dåmera utgjorde 9 kronor 30 öre.
Då tullsatsen 17 öre per kilogram år 1888 bestämts, hade tullen för nyssnämnda
kvantitet risgryn utgjort 6 kronor 15 öre. Med bibehållande av
det dåvarande skyddet för stärkelsefabrikationen — vilket, enligt vad nyss
nämnts, uppgått till 10 kronor 85 öre för 100 kilogram och vilket i det
allra närmaste överensstämde med det skydd, denna industri åtnjöte, medan
risgryn ännu varit tullfria — borde alltså tullen å risstärkelse höjas till 20
öre per kilogram. För potatisstärkelse kunde visserligen någon tullförhöjning
icke erfordras, men då ur tullteknisk synpunkt svårighet mötte att tilllämpa
olika tullsatser för olika slag av stärkelse, och då en förhöjd tull för
potatismjöl näppeligen skulle inverka på priset å detta fabrikat, för vilket
råämnet funnes inom landet, syntes, fortfarande såsom dittills, samma tull,
som funnes nödig för risstärkelse, böra gälla även för övriga slag av stärkelse.
Den av 1895 års bevillningsutskott sålunda tillstyrkta höjningen av stärkelsetullen
till 20 öre för kilogram bifölls av riksdagen.
Sedermera har tullsatsen för stärkelse icke undergått förändring. 1906
års tulltaxekommitté framhöll emellertid i sitt år 1909 avgivna betänkande
(sid. 352 och 353), att den dåvarande lydelsen av rubriken för stärkelse hade
synts mindre lämplig, då stärkelse av andra än vegetabiliska ämnen icke
syntes förekomma, varjämte angivandet av vissa slag av stärkelse hade ansetts
överflödigt. Den av kommittén förordade avfattningen av rubriken
upptogs i 1910 års tulltaxa och återfinnes även oförändrad i 1911 års nu
gällande tulltaxa, i vilken rubriken för stärkelse har följande lydelse: I
Kvantitet
för tullbe- räkningen.
Tullsats.
1 •
Kronor
ö.
83. ! Stärkelse, alla slag, vikten av askar, papper
och dylikt omslag inberäknad
1 kg.
1
20
I en vid 1921 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 191,
framställdes förslag om rätt till tullrestitution för utländsk stärkelse, använd
vid tillverkning av sirap. Förslag om dylik restitutionsrätt för tillverkare
av glykos, druvsocker och dextrin föreslogs även vid 1924 års
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer. 5
riksdag i en inom andra kammaren väckt motion, nr 255. På hemställan
av bevillningsutskottet, betänkande nr 49 år 1921 och nr 14 år 1924, föranledde
nämnda motioner icke någon riksdagens åtgärd.
Till stöd för det nu föreliggande förslaget hava motionärerna till en
början erinrat om nyssnämnda, vid 1924 års riksdag väckta motion samt
därefter anfört följande.
’Uti tull- och traktatkommitténs betänkande1 tinnes införd en utredning,
sid. 125, varav framgår, att i genomsnitt 5 öre eller alltså 25 procent av
tullen utnyttjats. Under de senaste åren har emellertid tullen utnyttjats i
hela sin utsträckning vid vissa tillfällen. Priset på potatismjöl t. ex. under
fjolåret har varit uppe i 55 öre pr kilogram eller det pris, vartill utländskt
potatismjöl inklusive tull kunnat importeras. Import lär till och med ha
ägt rum av potatismjöl. Men det höga priset har medfört att den svenska
glykosindustrien numera ligger fullständigt stilla.
Då vi anse, att det icke kan vara något önskemål ur den konsumerande
allmänhetens synpunkt, att en vara sådan som stärkelse är belagd med en
så orimligt hög tull, tillåta vi oss att föreslå riksdagen en sänkning av densamma.
Om det är riktigt, det som uppgivits uti tull- och traktatkommitténs
utredning, att tullen i genomsnitt icke utnyttjats till mer än en fjärdedel,
så borde det ju för övrigt icke möta några hinder ur de svenska fabrikanternas
synpunkt att sänka tullen till fem öre, ty därigenom skulle man
ju endast råda bot mot en osund spekulation på området. För att vinna
anslutning i så stor utsträckning som möjligt till kravet om sänkning, vilja
vi emellertid nöja oss med att föreslå tullen sänkt till halva sitt nuvarande
belopp.’
Den lämnade redogörelsen visar, att orsakerna till de höjningar av
stärkelsetullen, som förekommit, äro att söka i företagna höjningar av tullsatserna
för vete och risgryn. Att dessa höjningar icke i och för sig inneburit
skäl för någon höjning av tullen å sådan stärkelse, som tillverkas
av potatis, är uppenbart och framhölls också vid den senaste höjningen av
tullen å stärkelse, därvid beträffande potatisstärkelse anfördes det tulltekniska
skälet, att svårighet mötte att tillämpa olika tullsatser för olika
slag av stärkelse.
Att den gällande stärkelsetullen är oskäligt hög beträffande potatisstärkelse
framgår av en till utskottets förfogande ställd produktionskalkyl
för potatismjöl, vilken utvisar, att för 100 kilogram prima potatismjöl
produktionskostnaderna uppgå till följande belopp, nämligen för
arbetslön .............................................................................. kronor 1: so
bränsle (kraft och värme)..................................................... » 2: —
ränta och amortering å fabrikens anläggningskostnad ••• » 1:75
reparationskostnader m. m................................................... » 1: i o
kronor 6: 35. 1
1 Statens offentliga utredningar 1924:38.
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer.
Av clenna kalkyl framgår, att eu tullsats av 6 kronor 35 öre för 100 kilogram
skulle vara tillräcklig att täcka samtliga produktionskostnader.
Även det kända förhållandet, att tullen å potatisstärkelse under normala
förhållanden icke har utnyttjats till mera än omkring en fjärdedel, visar,
att densamma icke är väl avvägd. Om denna tull sålunda i allmänhet icke
oskäligt höjt priset på potatisstärkelse, så verkar den däremot under år med
dålig potatisskörd vida kraftigare, varigenom de inhemska industrigrenar,
som använda potatisstärkelse såsom halvfabrikat, hindras att för skäligt pris
fylla sitt behov med utländsk stärkelse. Sistnämnda industrigrenar bliva
således, när den svenska potatisskörden slagit fel, utsatta för en hård belastning,
vilken icke ens ur synpunkten av stärkelseindustriens eget intresse
kan försvaras och som givetvis medför en onödig fördyring för
konsumenterna. Följden har även blivit, att glykos- och dextrinindustrierna
arbeta under synnerligen ogynnsamma villkor samt att tillverkningen vid
en och annan fabrik bär måst nedläggas. Huru den för potatisstärkelse
gällande tullsatsen uppfattas inom dextrinindustrien visas av en från kommerskollegium
till utskottet överlämnad skrift, i vilken en enskild firma,
som driver tillverkning av dextrin, gjort framställning om stärkelsetullens
sänkning. Av i skriften lämnade uppgifter framgår, att svenskt potatismjöl
sedan någon tid tillbaka kostat omkring 52 kronor per 100 kilogram eif
Norrköping, att självkostnadspriset för dextrin på basis av nämnda råvarupris
skulle bliva 76 kronor per 100 kilogram, ett pris som ingen
skulle vilja betala, då en prima dextrin kunde importeras till pris av 64
kronor per 100 kilogram, fritt svensk hamn, förtullat.
Av sålunda anförda skäl har utskottet ansett en sänkning av tullen för
potatisstärkelse önskvärd. För erhållande av erforderlig utredning i ämnet
har utskottet i grundlagsenlig ordning begärt, att kommerskollegium och
generaltullstyrelsen måtte gemensamt avgiva utlåtande och förslag angående
de ändringar, som, därest tullen å stärkelse sänktes till 10 öre för
kilogram, påkallades dels eljest i tulltaxan och dels möjligen i andra bestämmelser,
som ägde samband med stärkelsetullen, i vilket senare hänseende
utskottet fäst uppmärksamheten på förordningen den 25 juli 1912
(nr 170) angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot
och andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda
vid tillverkning av stärkelse. Ämbetsverkens med anledning härav
avgivna utlåtande medföljer i avtryck såsom bilaga detta betänkande.
I nämnda utlåtande hava ämbetsverken, vilka utgått från att den ifrågasatta
tullsänkningen borde omfatta endast potatisstärkelse, avfattat förslag
till ny lydelse av rubriken 83 i tulltaxan. Vidare hava ämbetsverken
förklarat sig icke anse ändring för närvarande vara påkallad i någon
av de rubriker i tulltaxan, som kunna anses äga samband med tullen
å potatisstärkelse. Däremot hava ämbetsverken ansett den i nyssnämnda
förordning bestämda skattesatsen böra sänkas i proportion till nedsätt
-
''Bcinllrt i 11 f/sntslco t te ts betänkande Nr 40. Reservationer. 7
ningen av tullen å potatisstärkelse eller till hälften av nu gällande
skattesatser.
Den sålunda åvägabragta utredningen har synts utskottet visa, att en
sänkning till 10 öre av tullen å potatisstärkelse icke behöver för närvarande
föranleda någon tullnedsättning i övrigt. Däremot torde det
icke vara uteslutet, att en mera ingående utredning än den nu verkställda,
för vilken endast kort tid stått till förfogande, kan komma
att ådagalägga lämpligheten av nedsättning vid en eller flera rubriker.
Utskottet föreställer sig, att närmare undersökning av denna fråga kommer
att företagas av de inom finansdepartementet arbetande sakkunniga
för revision av tulltaxan.
Mot den av generaltullstyrelsen ifrågasatta avfattningen av rubriken
83 har utskottet icke funnit anledning till erinran. Den av ämbetsverken
ifrågasatta nedsättningen av den ovannämnda särskilda skatten har utskottet
ansett sig böra förorda. De ändrade bestämmelserna torde böra
träda i kraft den 1 oktober 1925, vid vilken tidpunkt den första stärkelsen
av årets potatisskörd kan beräknas komma i marknaden.»
Reservanterna hava vidare anfört:
»Beträffande utskottets hemställan hava vi ansett, att utskottet bort
föreslå dels sådan lydelse av rubriken 83 i tulltaxan, som i ämbetsverkens
utlåtande angivits, dels ock nedsättning till 4 respektive 1 öre av de skattesatser,
som föreskrivas i 2 § av förordningen den 25 juli 1912 (nr 170)
angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och
andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda
vid tillverkning av stärkelse. Då proposition på det senare yrkandet icke
lär kunna framställas, sedan detsamma icke vunnit utskottets bifall, hava
vi måst inskränka oss till att framställa det förra yrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,
att riksdagen måtte, med anledning av motionen II: 86
av herrar Lövgren i Nyborg och Hedlund i Östersund,
om sänkning av tullen å stärkelse, besluta, att rubriken
83 i tulltaxan skall från och med den 1 oktober
1925 hava följande ändrade lydelse:
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. Reservationer,
Kvantitet
för tullbe- räknin^en.
Tullsats.
Kronor
ö.
! 83 a.
Stärkelse:
av potatis, utan till- sats av andra ämnen
och inkommande i
förpackning, vägan- de brutto 50 kg. eller
däröver ..................
1 kg.
1 kg.
10
83 b.
annan ......................
_
20
Anm. Avdrag i vikten med- gives ej för askar, papper
och dylikt omslag.»
samt av herrar Rune och Carlsson i Gävle, i fråga
om motiveringen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
9
Bilaga
till bevillningsutskottets
betänkande nr 40.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
angående sänkning av tullen
å stärkelse.
Stockholm den 6 april 1925.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Genom remiss den 6 mars 1925 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
och generaltullstyrelsen att gemensamt avgiva och till riksdagens bevillningsutskott
överlämna det i utskottets skrivelse den 2 mars 1925 till
herr statsrådet m. m. K. S. Levinson begärda utlåtande och förslag med
anledning av en i riksdagens andra kammare av herrar Lövgren i Nyborg
och Hedlund i Östersund väckt motion, nr 86/1925, i vilken hemställts, »att
riksdagen ville besluta att sänka tullen å stärkelse, alla slag, rubrik nr 83
i gällande tulltaxa, från nuvarande 20 öre till 10 öre».
Med anledning härav har kungl. kommerskollegium införskaffat yttranden
från Sveriges kemiska industrikontor, Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg, Skånes handelskammare samt Smålands och Blekinge
handelskammare, varjämte vid bedömande av nu gällande tullskydd, i den
mån remissens innehåll därtill föranlett, kommerskollegium beträffande här
i riket tillverkade stärkelsearter och produkter därav, jämväl till ledning
använt tull- och traktatkommitténs betänkande angående tullsystemets verkningar
i Sverige före världskriget (Sveriges off. utredningar 1924: 37 och 38).
Med överlämnande av förenämnda yttranden få ämbetsverken för egen del
i ärendet anföra följande.
Rubrik 83 i gällande tulltaxa är av följande lydelse.
83. Stärkelse, alla slag, vikten av askar, papper och dylikt omslag inberäknad,
1 kg. 20 öre.
Till tulltaxerubrik 83 hänföras, förutom alla slag av oblandad stärkelse,
en mängd olika preparat eller blandningar, i vilka stärkelse ingår. Såsom
stärkelse tullbehandlas sålunda de flesta bak- eller s. k. jäst- och puddingpulver,
vissa konstgjorda formpulver för gjuterier o. s. v.
I föreliggande motion hemställes nu om nedsättning av tullen å stärkelse,
alla slag, rubrik nr 83 i gällande tulltaxa, från nuvarande 20 öre till 10
öre per kg. Av motiveringen till motionen synes emellertid framgå, att det
slag av stärkelse, som här närmast åsyftades, vore potatisstärkelse (potatismjöl).
Motionärernas huvudsakliga avsikt torde sålunda vara, att nämnda
slag av stärkelse skulle åsättas lägre tull än övriga slag, för vilka nu gällande
tullsats skulle bibehållas.
De stärkelsearter, som inom landet fabriksmässigt tillverkas, äro, förutom
potatisstärkelse, stärkelse av vete och av ris.
Yad angår tullen å vetestärkelse, sammanhänger denna med tullen å vetemjöl,
6 kronor 50 öre för 100 kg. Vid ett utbyte av 60 %" utgör råvara
-
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
tullen 10 kronor 83 öre för 100 kg. vetestärkelse, vilken vara alltså för närvarande
har ett nettotullskydd av 9 kronor 17 öre för 100 kg. Tullen å
vetestärkelse lärer därför enligt ämbetsverkens mening icke utan ändring av
vetemjölstullen böra sänkas till 10 öre.
Beträffande tullen å risstärkelse må erinras, att såsom material för tillverkning
av sådan stärkelse användes risgryn (s. k. brutna risgryn) vare
sig importerade eller erhållna såsom partiell produkt vid tillverkningen av
risgryn ur råris (s. k. paddy), som är tullfritt. Tullen å risgryn är sedan
1914 2 kronor för 100 kg. Vid ett utbyte av 70 % blir råvarutullen sålunda
2 kronor 86 öre för 100 kg. och nettotullskyddet 17 kronor 14 öre för 100 kg.,
därest man utgår från risgryn som råvara. Då risgrynstullen 1914 sänktes
från 6 kronor 50 öre till 2 kronor för 100 kg., lämnades tullen å risstärkelse
oförändrad. Emellertid torde, enligt vad ämbetsverken inhämtat, konkurrensen
från utlandet vara synnerligen kännbar, bland annat på grund av valutaförhållanden,
och nuvarande tullskydd för risstärkelse väl behövligt. I betraktande
jämväl av varans relativt höga pris och speciella användning
(finare stärktvätt), som gör, att den nuvarande tullsatsen — vilken ej förhindrat
en betydande import — torde kunna i viss mån anses såsom en
finans- och lyxtull, anse ämbetsverken någon nedsättning av tullen icke nu
böra ske.
Andra främmande stärkelsearter förekomma till import i så ringa utsträckning,
att de icke synas påfordra särskild hänsyn i detta sammanhang.
På grund av det anförda hava ämbetsverken utgått från att den ifrågasatta
tullsänkningen icke skulle omfatta annat än potatisstärkelse.
Därvid uppstår den frågan, huruvida det ur tullteknisk synpunkt kan
anses lämpligt att genomföra en skillnad i tullbehandlingsavseende mellan
potatisstärkelse och annan stärkelse. Det må i sådant avseende hänvisas till
vad generaltullstyrelsen härom anfört i ett den 16 februari 1923 avgivet
underdånigt utlåtande (iver en av aktiebolaget svenska stärkelseintressenter
gjord framställning om nedsättning av tullsatsen för potatisstärkelse. I nämnda
utlåtande uttalade styrelsen såsom sin uppfattning, att ett särskiljande i tullbehandlingsavseende
mellan potatisstärkelse och annan stärkelse måste bliva
förenat med vissa tulltekniska svårigheter, vilka icke kunde undgå att utöva
en störande inverkan på importen. Styrelsen ansåg dock, att dessa svårigheter
icke vore av den natur, att de utgjorde ett absolut hinder för förändringens
genomförande, därest eljest övervägande skäl talade för densamma.
Då emellertid de tulltekniska svårigheterna .skulle göra sig särskilt gällande
beträffande blandningar och preparat, i vilka stärkelse inginge, föreslog styrelsen,
att dylika produkter skulle undantagas från tullnedsättningen och att
denna sålunda skulle omfatta endast potatisstärkelse utan tillsats av andra
ämnen.
Av motiveringen till den remitterade motionen synes även framgå, att
tullnedsättningen närmast vore avsedd att gälla den för olika industriella
behov införda stärkelsen. Då införseln av industristärkelse, liksom över
huvud taget större import av stärkelse, givetvis måste försiggå i jämförelsevis
stora förpackningar, synes därför lämpligt, att såsom ytterligare villkor
för åtnjutande av den lägre tullsatsen föreskreves, att potatisstärkelsen skulle
inkomma i förpackningar av viss minimivikt. Därvid torde såsom lämplig
viktgräns kunna uppställas en bruttovikt av minst 50 kg. per förpackning.
En sådan viktbegränsning vore för övrigt ur tullteknisk synpunkt synnerligen
önskvärd, därigenom att densamma skulle avsevärt minska de fall, då
identifiering av stärkelsesorten erfordrades.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jirrllliihifjs-utukottrts betänkande Nr do.
II
Vid eu eventuell ändring av till Kaxe rubrik 83 i här ovan angivna riktning,
synes texten enligt ämbetsverkens åsikt lämpligen kunna erhålla följande
ändrade lydelse:
83. Stärkelse:
a. av potatis, utan tillsats av andra ämnen och inkommande i förpackning,
vägande brutto 50 kg. eller däröver.
b. annan.
Anm. Avdrag i vikten medgives oj för askar, papper och dylikt omslag.»
Vad därefter beträffar frågan rörande de ändringar i tulltaxan, som skulle
påkallas, därest tullen ä potatisstärkelse med ovan angivna begränsning
sänktes till 10 öre för kg., men tullsatsen å övrig stärkelse förbleve oförändrad,
må framhållas följande.
De tulltaxerubriker, som skulle komma att nämnvärt beröras av en eventuell
nedsättning av tullen å stärkelse, äro, såvitt nu kunnat överskådas,
rubrikerna 82, 151, 162, 1245, 1246 och 1247. De under sagda rubriker
fallande varuslag behandlas här nedan i nu nämnd ordning.
Rubrik 82. Gryn, alla slag, ej särskilt nämnda, samt makaroner och vermiceller,
vikten av askar, papper och dylikt omslag inberäknad, 1 kg. 20 öre.
Till denna rubrik hänföras bland annat sagogryn. Dessa framställas vanligen
av potatisstärkelse, som är mer eller mindre förklistrad på grund av
uppvärmning i fuktigt tillstånd. Med hänsyn till vad Skånes handelskammare
anfört angående betingelserna för den inhemska tillverkningen av sagogryn,
anse ämbetsverken, att rubriken bör kvarstå med oförändrad tullsats.
Rubrik 151. Jäst, alla slag, 1 kg. 20 öre.
Enligt vad kommerskollegium inhämtat, fördes jäst för brödbakning tidigare
av vissa skäl i handeln med en ganska hög halt av stärkelse (upp till
40 %). Emellertid har stärkelsetillsatsen till jäst sedermera högst väsentligt
reducerats och lärer för närvarande icke överstiga 10 %. På grund härav
torde den ifrågasatta ändringen av tulltaxerubrik 83 icke böra. inverka på
rubrik 151.
Rubrik 162. Druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap, 1 kg. 23.5 öre.
Till denna rubrik hörande varuslag tillverkas här i landet av potatisstärkelse.
Den gällande tullsatsen, 23.5 öre för 1 kg., lärer ursprungligen hava satts
lika med en tidigare gällande tullsats å oraffinerat socker (till färgen mörkare
än nr 18 av den i världshandeln gällande holländska standard), vilket sockerslag
numera motsvaras av tulltaxerubriken 160. Någon direkt avvägning
av tullsatsen i rubrik 162 lärer icke hava skett vid senare förändringar i
tullen å de varuslag, som falla under rubriken 160, utan har tullen å druvsocker
m. m. kvarstått oförändrad. Det torde böra erinras, att under rubrik
162 faller den viktiga sötvaran glykos. Importen av till sagda rubrik hänförliga
varor utgöres till övervägande del av glykos.
Från tullteknisk synpunkt hava ämbetsverken icke funnit anledning att i
nu förevarande sammanhang påkalla ändring i sistnämnda rubriks avfattning.
Beträffande tullsatsens belopp hava ämbetsverken velat fästa uppmärksamheten
å följande omständigheter.
Med ett utbyte av 95 % utgör råvarutullen nominellt 21 kronor för 100 kg.
glykos och nettotullskyddet 2 kronor 50 öre för 100 kg. Då tullskyddet på
potatisstärkelse tidigare icke fullt utnyttjats av de inhemska stärkelsefabrikanterna
— enligt tull- och traktatkommitténs åberopade utredningar före
världskriget endast med omkring 5 kronor för 100 kg. — har emellertid
glykostillverkningen haft ett faktiskt nettotullskydd av ända till 18 kronor
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
25 öre för 100 kg. Sedan förhållandena härutinnan ändrats därhän, att
den svenska stärkelsetillverkningen allt fullständigare utnyttjat sitt tullskydd,
har priset å inhemsk potatisstärkelse blivit högre än glykostillverkningen
med bibehållen konkurrenskraft gent emot utlandet kunnat betala för sin
råvara. Till följd härav har den inhemska tillverkningen av glykos nedlagts,
och den svenska varan på vår marknad ersatts med importerad glykos,
huvudsakligen av amerikanskt ursprung.
Eu fullt genomförd avvägning av glykostullen skulle erfordra en mera
ingående prövning av hithörande industris produktionsförhållanden, än den
begränsade tid medgivit, som för remissens besvarande stått till ämbetsverkens
förfogande. De uppgifter, kommerskollegium under hand inhämtat
rörande hithörande omständigheter, synas dock giva vid handen, att ett nettotullskydd
av 13—15 öre för kg. för närvarande torde vara behövligt för bedrivande
av glykostillverkning inom landet.
På grund härav anse ämbetsverken för sin del anledning för närvarande
saknas att vid eventuell sänkning av tullen å potatisstärkelse ändra den i
tulltaxerubrik 162 föreskrivna tullsats av 23.5 öre för kg.
Rubrik 1245. Dextrin, i fast eller flytande form, 1 kg. 20 öre.
Enligt ämbetsverkens mening gäller om den inhemska dextrintillverkningen
i tillämpliga delar detsamma som ovan framhållits rörande glykos.
Dextrin, som nominellt haft samma tullskydd som stärkelse, har i själva
verket tidigare, då hela tullskyddet för potatisstärkelse icke utnyttjades,
likaledes åtnjutit ett avsevärt högre skydd.
Ämbetsverken anse anledning saknas att nu ändra tullskyddet för de
varor, som hänföras till rubrik 1245.
Rubrikerna 1246 och 1247. Lim och gummi, flytande, ej till annan rubrik
hänförliga, med eller utan tillsats av andra ämnen:
i kärl, vägande brutto 3 kg. eller däröver, 1 kg. 40 öre,
i kärl, av mindre bruttovikt, närmaste emballagets vikt inberäknad,
1 kg. 1 krona.
För vissa fabrikationsändamål lärer användas flytande lim med tillsats
av stärkelse. Emellertid torde dylika blandningar mera sällan förekomma
till import, varför någon ändring av tullsatserna för ifrågavarande rubriker
icke torde vara av behovet påkallad.
Vidkommande slutligen förordningen den 25 juli 1912 angående särskild
skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika
stärkelserika, tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse
(Sv. F. S. 1912 nr 170), få ämbetsverken för sin del anföra följande.
Förordningen i fråga är, såsom erfarenheten givit vid handen, till sina
konsekvenser av fullständigt prohibitiv natur i vad det gäller användning
av utländska råämnen för beredning av stärkelse. Denna effekt lärer icke
uteslutande vara betingad av de valda skattesatserna — 8 öre för kg. majs
och därmed likställda ämnen samt 2 öre för kg. potatis — utan i betydlig
grad även av de omfattande och dyrbara kontrollanordningar, som vederbörande
stärkelsefabrikant bleve underkastad vid användning av utländsk
råvara. Enligt vad kommerskollegium inhämtat, rörande den ekonomiska
möjligheten för tillverkare att bestrida kostnaderna för en dylik kontroll,
synes det sannolikt, att, så länge kontrollmetoden bibehölles i huvudsak
oförändrad, även en väsentlig nedsättning av skattesatserna icke skulle i
praktiken föranleda till införsel av utländska stärkelseråvaror. Särskilt
torde detta gälla i fråga om potatis, där transportkostnader och importkontroll
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
13
med flera omständigheter torde utgöra ganska verksamma hinder mot användning
av importerad vara.
Sveriges kemiska industrikontor har i sitt bilagda yttrande väckt tanken
på att helt upphäva ifrågavarande särskilda skatt å utländsk potatis. Vad
industrikontoret därom anfört, förtjänar enligt ämbetsverkens mening närmare
utredning och övervägande. Om den inhemska odlingen av s. k. fabrikspotatis
verkligen lämnar väsentligt sjunkande skörderesultat och överskottsproduktionen
av potatis förbytes till underskott, lärer hänsynen till de industrier,
som tidigare avstängts från tillgången till utländska stärkelserika
råämnen, kräva, att frågan om avlyftande av sagda särskilda skatt upptages
till prövning. För ett allsidigt bedömande av detta spörsmål lärer dock
krävas jämväl annan sakkunskap än den, som är företrädd inom ämbetsverken,
varför ämbetsverken ej vilja framställa annat yrkande, än att skattesatserna
å sådan majs och utländsk potatis m. in., som vore avsedd att
användas för tillverkning av stärkelse, sänkas i proportion till nedsättningen
i tullen å potatisstärkelse, d. v. s. till hälften av nu gällande skattesatser.
Av kommerskollegii statistiska byrå sammanställda uppgifter rörande tillverkning,
införsel och utförsel av olika slag av stärkelse, druv- och stärkelsesocker,
stärkelsesirap samt dextrin under åren 1913—1923 bifogas härjämte.
För kungl. kommerskollegium: För kungl. generaltullstyrelsen:
K. A. FRYXELL. A. E. M. ERICSSON.
CARL MALMEN. N. M. NORDSTRÖM.
RAGNAR SOHLMAN. S. TH. AHRENBERG.
föredragande.
/ G. Holmberger.
Bilagor
till kommerskollegii och generaltullstyrelsens
utlåtande.
*
Bilaga A.
Till kungl. kommerskollegium, industribyrån, Stockholm.
Genom remiss av den 7 innevarande mars har kommerskollegium begärt
Sveriges kemiska industrikontors yttrande angående de ändringar, som,
därest tullen å stärkelse sänkes till 10 öre per kilogram, enligt motion nr
86 i andra kammaren, eventuellt kunna påkallas i fråga om fullt axe- eller
andra bestämmelser, som äga samband med stärkelsetullen, varvid uppmärksamheten
särskilt riktats på K. F. den 25 juli 1912 angående skatt å
majs m. m. Kontoret, som saknat anledning ingå på frågan om det berättigade
i en sänkning av stärkelsetullen, får i ärendet anföra följande.
En nedsättning av tullen å alla slag av stärkelse till 10 öre per kilogram
skulle i fråga om vetestärkelse medföra lägre tull å färdigfabrikatet än å
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
den för dess tillverkning nödvändiga råvaran. Råvaran för vetestärkelsefabrikation
utgöres nämligen av vetemjöl, som är belagt med en tull av
6.5 öre per kilogram. Rå utbytet vid vetestärkelsefabrikation torde kunna
sättas till omkring 60 procent, föreligger för nämnda tillverkning följaktligen
en råvarutull på omkring 10.83 öre per kilogram. Någon nedsättning
tullen å vetemjöl som följd av en nedsatt stärkelsetull torde ej kunna
ifrågakomma och kontoret ser sig icke heller i stånd att föreslå någon annan
åtgärd, som kunde hindra uppkomsten av ovannämnda oformliga för^
hållande. Den omständigheten, att vetestärkelseindustrien saknar större
betydelse för landet, bör enligt kontorets mening icke föranleda ett bortseende
från de konsekvenser, som ovan berörts. På grund av nu anmärkta
omständigheter bör enligt kontorets mening en sänkning av tullen å vetestärkelse
ej ifrågakomma.
Ett bibehållande av tullen å vetestärkelse vid 20 öre per kilogram torde
emellertid ej med nödvändighet behöva medföra ett bibehållande av
nämnda tullsats å övriga slag av stärkelse. En uppdelning av t n II taxera - briken 83 i två underavdelningar är nämligen enligt vad kontoret inhämtat
numera tulltekniskt genomförbart. Så vitt man nu kan döma torde
emellertid en sådan uppdelning endast kunna ske på sätt, som föreslagits
av generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t av den 16 februari
1923. Enligt detta förslag skulle tulltaxerubrik 83 få följande utseende:
83. Stärkelse
a. av potatis, utan tillsats av andra ämnen.
b. annan.
Då syftet med motionen i huvudsak torde tillgodoses om den föreslagna
tulländringen endast kommer att omfatta potatisstärkelse, vill kontoret i
det följande endast behandla de ändringar i tulltaxan och annorstädes, som
därav kunna påkallas.
Därest tullsatsen a potatisstärkelse sänktes, kunde det möjligen tänkas
berättigat, att även tullsatserna å därav tillverkade varor nedsattes. Då
det emellertid ur tullteknisk synpunkt torde vara omöjligt att skilja varor,
tillverkade av olika slag av stärkelse, från varandra, anser kontoret, att
eu nedsättning i dylikt hänseende ej kan ifrågakomma.
Förordningen av den 25 juli 1912 (nr 170) angående särskild skatt å majs,
utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika,
tullfria utländska råämnen, använda vid tillverkning av stärkelse, har
tillkommit för att bereda den inhemska potatisodlingen ett skydd. Skattens
storlek är så högt tilltagen, att densamma under normala förhållanden
torde verka fullständigt prohibitiv för tillverkning av stärkelse inom
landet av de omnämnda råvarorna. Sänkes tullen å potatisstärkelse till
10 öre per kilogram skulle följaktligen en skatt uppgående till halva nuvarande
beloppet, d. v. s. 1 öre per kilogram potatis, 4 öre per kilogram
majs etc., under normala förhållanden även verka prohibitiv.
_ Emellertid har till följd av den minskning, som under senare åren gjort
sig gällande i fråga om den inhemska potatisskörden, varigenom förkrigsärens
störa potatisöverskott helt försvunnit — i vilket förhållande någon
förbättring för den närmaste framtiden ej synes vara att vänta — och då,
såsom framgår av det ovanstående, utländsk potatis på grund av den prohibitiva
skatten ej kan komma till användning, en del av den inhemska
potatisstärkelse industrien kommit i ett bekymmersamt läge. Kontoret avser
här ej de s. k. andelsstärkelsefabrikerna, vilka ägas av potatisodlarna
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
15
själva och för vilka det givetvis är en ren bokföringsfråga, om vinsten
framkommer på potatisodlingen eller på stärkelsefabrikationen, utan de
stärkelsefabriker av mera industriell prägel, som numera förefinnas inom
landet. Med tanke på sistnämnda stärkelsefabrikers intressen anser kontoret
förefintligheten, av en prohibitiv skatt under nuvarande starkt förminskade
tillgång på inhemsk råvara ej vara riktig, utan vill för sin del
framhålla önskvärdheten av, att skatten å utländsk potatis, använd vid
tillverkning av stärkelse, helt borttages. Den inhemska potatisodlingen
kommer likväl att äga ett rätt avsevärt skydd i de höga fraktkostnader,
som äro förbundna med den längre transporten av den utländska potatisen.
Slutligen får kontoret framhålla önksvärdheten av att en eventuell nedsättning
av tullen å stärkelse icke kommer att träda i kraft förr än den
1 oktober 1925, vid vilken tidpunkt den första stärkelsen av årets potatisskörd
kommer i marknaden.
Stockholm den 31 mars 1925.
Sveriges kemiska industrikontor.
H. ALMGREN.
Otto Cijren.
Bilaga B.
Till kungl. kommerskollegium.
Genom skrivelse den 10 mars 1925 har kungl. kommerskollegium anhållit
om Stockholms handelskammares yttrande i vissa närmare angivna
hänseenden i anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt
motion, nr 86, med hemställan, »att riksdagen ville besluta att sänka tullen
å stärkelse, alla slag, rubrik nr 83 i gällande tulltaxa, från nuvarande 20
öre till 10 öre».
De undersökningar, som handelskammaren kunnat vidtaga i detta ärende,
giva otvetydigt vid handen att avsevärda svårigheter möta, då det gäller
åt i överblicka konsekvenserna av den sålunda ifrågasatta tullsänkningen,
detta med hänsyn till de skilda och gent emot varandra stående intressen,
som därav skulle beröras. Inför handelskammaren har med styrka gjorts
gällande, att den svenska potatisstärkelseindustrien skulle bliva lidande i
händelse av bifall till motionen i fråga och att därmed även potatisodlingens
intressen skulle äventyras. Vid diskussionen inom handelskammaren
har häremot å andra sidan anförts, att glykos- och dextrinindustrierna,
för att härstädes kunna med ekonomisk framgång bedrivas, ovillkorligen
krävde billigare råvara och att därför en tullsänkning å stärkelse skulle
verka stimulerande på dessa industrier. Enligt vad handelskammaren
kunnat inhämta hava liknande synpunkter även framhållits av representanter
för de fabriker, vilka tillverka sago- och potatisgryn. Givetvis synes
också vid ärendets behandling böra skänkas beaktande åt den omständigheten,
att tillverkning av ris- och vetestärkelse i viss omfattning förekommer
inom landet.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
För egen del har handelskammaren under den knappt tillmätta tid, som
stått densamma till buds, icke kunnat ernå tillgång till det ingående utredningsmaterial,
som måste erfordras för ett ståndpunkttagande i ämnet.
Därest en tullsänkning skall vidtagas, torde det i varje fall vara klart, att
vare sig sänkningen kommer att omfatta enbart potatisstärkelse eller stärkelse
av alla slag, densamma skulle kunna i ett eller annat avseende medföra
rubbningar av tullsatserna för flera skilda positioner i tulltaxan.
Vilka tullpositioner, som i sådant fall böra bliva föremål för ändring, och
i vilken mån en dylik ändring bör ske, måste enligt handelskammarens
förmenande bliva föremål för en grundlig och allsidig utredning.
Under sådana förhållanden anser sig handelskammaren för närvarande
sakna anledning att närmare uttala sig i de särskilda avseenden, som beröras
i den skrivelse i ärendet, vilken avlåtits av riksdagens bevillningsutskott.
Stockholm den 31 mars 1925.
För Stockholms handelskammare:
K. A. WALLENBERG.
W. G. Stiernstedt.
Bilaga C.
Till Kungl. Maj:ts och rikets kommerskollegium.
I skrivelse den 18 mars 1925 bär kungl. kommerskollegium anmodat handelskammaren
i Göteborg att avgiva yttrande över en av herrar O. Lövgren
och V. Hedlund i riksdagens andra kammare väckt motion om nedsättning
av tullen å stärkelse från 20 öre till 10 öre, och får handelskammaren
i anledning härav vördsamt anföra följande.
Handelskammaren har i tidigare yttrande över inkomna ansökningar
om förhöjning av tullsatserna å vissa varor uttalat den uppfattningen, att,
vid det förhållandet att förslag till ny tulltaxa vore under utarbetning,
tullsatserna för närvarande icke borde i annan mån förändras, än som betingades
av tullteknisk hänsyn. Den uppfattning handelskammaren sålunda
uttalat, har handelskammaren funnit sig böra vidhålla och får för
sin del avstyrka bifall till motionen.
Göteborg den 26 mars 1925.
För handelskammaren i Göteborg:
AXEL CARLANDER.
Joll. C. Lembke.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
17
Bilaga I).
Till kung], kommerskollegium.
Genom remiss den 10 mars 1925 liar kung!, kommerskollegium anmodat
Skånes handelskammare att inkomma med yttrande beträffande en av
herrar Lövgren och Hedlund i riksdagens andra kammare väckt motion, nr
86, om sänkning av tullen å stärkelse. I anledning härav har handelskammaren
äran anföra följande.
Det av bevillningsutskottet i ärendet begärda yttrandet avser förslag
angående de ändringar, som, därest tullen å stärkelse sänkes till 10 öre per
kilogram, påkallas dels eljest i tulltaxan och dels möjligen i andra bestämmelser,
som äga samband med stärkelsetullen, i vilket senare hänseende
utskottet särskilt fäst uppmärksamheten på förordningen den 25 juli
1912 angående särskild skatt å majs, utländsk potatis samt maniokarot och
andra väsentligen lika stärkelserika, tullfria ämnen, använda vid tillverkning
av stärkelse. I ett den 29 januari 1924 till kollegium avgivet yttrande
över framställning om provisoriskt upphävande av nämnda tillverkningsskatt
har handelskammaren närmare utvecklat sina synpunkter beträffande
potatisodlingens och stärkelsetillverkningens betydelse för landet
jämfört med vikten av vissa angivna industrier, som för sina tillverkningar
äro i behov av stärkelse. Den härmed sammanhängande frågan,
huruvida en sänkning av stärkelsetullen över huvud taget är påkallad,
faller emellertid utom ramen för det av bevillningsutskottet begärda utlåtandet,
varför handelskammaren saknar anledning att nu upptaga detta
spörsmål till bedömande.
Vid övervägande av frågan om de övriga ändringar i tulltaxan, som må
anses motiverade av en sänkning av stärkelsetullen, är det till en början
av betydelse att söka klargöra, vilken inverkan en dylik tullsänkning kan
tänkas komma att få på stärkelsepriset. Tidigare, då tullskyddet endast i
ringa grad utnyttjades, hade antagligen eu sådan tullsänkning blivit utan
varje betydelse härutinnan. Numera, då tullskyddet åtminstone tidvis
helt eller till större delen utnyttjas av den inhemska stärkelseindustrien,
torde man kunna räkna med en sänkning av stärkelsepriset i det närmaste
motsvarande tullnedsättningen. Bortsett från den del av inom landet
tillverkad stärkelse, som går till direkt konsumtion, kommer denna prisreduktion
sådana industrier till godo, vilka i sina tillverkningar begagna
sig av stärkelse. Härvidlag kan man givetvis bortse från sådana industrier,
för vilka stärkelse allenast är av underordnad betydelse. Återstår
sålunda de fabrikat, vari stärkelse ingår såsom enda eller mera betydande
råvara. Dessa äro dextrin, glykos och sagogryn. Tidigare har stärkelse
använts i ganska stor omfattning vid jästtillverkning. I vissa slag av jäst
förekom sålunda eu inblandning av stärkelse med ända till 40 procent.
Numera lär enligt till handelskammaren lämnade uppgifter ej större inblandning
än 10 procent ifrågakomma, vilken inblandning synes alltför
ringa för att stärkelsetullen skall kunna utöva något egentligt inflytande
på tillverkningskostnaden för jäst.
För att kunna bedöma, huruvida en sänkning av tullen å stärkelse till
10 öre per kilogram och därav följande antaglig nedpressning av priset å
denna vara må anses föranleda en sänkning av nuvarande tullsatser å
dextrin, glykos och sagogryn, utgörande respektive 20 öre, 23.5 öre och 20
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 30 höft. (Nr 70.} 2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
öre per kilogram, bär handelskammaren från fabrikanter inom sitt distrikt
inhämtat upplysningar angående produktionskostnaderna för dessa varor
ävensom sökt införskaffa uppgifter å utlandspriserna för samma varuslag
liksom för stärkelse.
Beträffande dextrin bar en redogörelse lämnats av svenska limämnesfabrilten
i Landskrona, vilken redogörelse i avskrift här bilägges. Däri lämnade
prisuppgifter torde, såvitt handelskammaren kunnat utröna, ungefärligen
motsvara marknadsläget. Möjligen är utlandspriset å dextrin väl
lågt tilltaget, enär detta pris, vilket likvisst på senare tid varit ganska växlande,
enligt från annat håll inhämtad uppgift för närvarande skulle utgöra
68 å 70 kronor per 100 kilogram fritt förtullat svensk hamn. På särskild
anmodan har firman dessutom lämnat följande specifikation över
kostnaderna för tillverkning av 100 kilogram dextrin:
100 kilogram potatisstärkelse fritt fabrik ...........
tillägg för beräknat råvarusvinn av cirka 17 procent
frakt för råvara ...................................
arbetskostnad ......................................
bränslekostnad .....................................
ränte- och administrationskostnader ...............
Summa kronor 70: —.
kronor 49
» 8
» 2
» 4
2
» 5
Enär ovanstående kalkyl grundar sig på eu enda firmas erfarenhet, är
det givetvis icke uteslutet, att uppgifter från andra håll till även t yrs kunna
visa lägre tillverkningskostnader i en eller annan detalj. Handelskammaren
anser likväl icke den lättnad i råvarupriset, dextrinindustrien kan
förväntas vinna genom en sänkning av stärkelsetullen till 10 öre per kilogram,
vara så avsevärd, att den för närvarande påkallar någon minskning
av tullskyddet för dextrin. Av industrier, som i sin fabrikation använda
dextrin, har ej heller i detta sammanhang påfordrats, att en sänkning av
tullskyddet för dextrin bör vidtagas. För glykos- och sagogrynstillverkninge?i
har lämnats den uppgift, att tillverkningskostnaden belöper sig till
för glykos 15 till 20 kronor och för sagogryn 20 kronor per 100 kilogram.
Fabrikanternas självkostnadspris skulle sålunda med nuvarande stärkelsepris
utgöra för glykos 66 till 71 kronor och för sagogryn 71 kronor per 100
kilogram. Enligt vad handelskammaren inhämtat lär amerikansk majsglykos
för närvarande kunna importeras till ett pris fritt förtullat svensk
hamn av 55 till 60 kronor per 100 kilogram. Motsvarande pris för sagogryn
av tysk tillverkning har uppgivits till 65 kronor. Med dylika prisrelationer
är det icke ägnat att förvåna, att glykosfabrikationen inom landet
helt ligger nere och sagogrynstillverkningen endast med allra största
svårighet tidvis kan hållas i gång. Handelskammaren finner därför ingen
anledning förefinnas att i samband med en reduktion av stärkelsetullen
jämväl sänka tullsatserna för glykos och sagogryn.
Vidkommande slutligen skatten å majs m. m. vid tillverkning av stärkelse
så har denna tillkommit i ändamål att förhindra, att man till men för
den inhemska potatisodlingen komme att vid stärkelsefabrikationen inom
landet i mera betydande mån övergå till användning av utländska råämnen.
Skattesatserna hava också tillmätts så höga, att desamma helt utestängt
utländska råämnen. Vid sådant förhållande synes det handelskammaren
strängt taget onödigt att i samband med en reduktion av stärkelsetullen
företaga någon nedsättning av dessa skattesatser. Även om så skulle
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 19
anses lämpligt, vill handelskammaren likväl bestämt påyrka, att sänkningen
ej blir större, än att samma skydd som hittills beredes den inhemska
potatisodlingen mot användning av utländska råämnen för stärkelsetillverkning
här i landet. Redan genom den tänkta tullsänkningen
för stärkelse är det nämligen anledning befara, att svårigheter åtminstone
tidvis komma att uppstå för potatisodlingen och stärkelsetillverkningen av
inhemsk råvara, och det synes därför desto angelägnare att ej genom en
onödig sänkning av berörda tillverlcningsskatt öka svårigheterna för potatisodlingen.
Handelskammaren är ej i tillfälle att exakt angiva den sänkning, som
måhända skulle kunna anses befogad. Emellertid vill handelskammaren
upplysa, att enligt från sakkunnigt håll inhämtad uppgift utgör en skatt
på majs av 8 kronor per 100 kilogram ett skydd för den inhemska stärkelsefabrikationen
av 15 öre per kilogram, medan skatten på utländsk
potatis — 2 kronor per 100 kilogram — innebär ett skydd för samma tillverkning
av 12 öre per kilogram.
Malmö den 27 mars 1925.
Skånes handelskammare,
omfattande Skåne och Södra Halland.
Ii. WEHTJE.
Malte Ström.
Avskrift.
Svenska Limämnesfabriken.
Franz Meyer.
Bilaga
till Skånes handelskammares yttrande.
Landskrona den 16 mars 1925.
Skånes handelskammare, Malmö.
Betr. Stärkelse-tullen.
Vi racka förbindligast för handelskammarens ärade skrivelse av den 13
dennes. Med anledning av handelskammarens påpekande beträffande
dextrintfullen bedja vi få meddela följande:
Vi påyrka dextrintullens bibehållande, emedan en sänkning av denna
från 20 öre till 10 öre per kilogram skulle hava till följd, att den utländska
konkurrensen kan importera dextrin avsevärt billigare än vad vi kunna
tillverka samma till, även om stärkelse tullen blev sänkt med 10 öre. Som
bevis bedja vi få meddela följande:
I juli 1914 kostade potatismjöl per procent kilogram 25 kronor, dextrin
37 kronor.
Differensen var 12 kronor = 48 procent.
I mars 1925 kostade potatismjöl per procent kilogram 51 kronor, dextrin
70 kronor.
Differensen är 19 kronor = 37.2 5 procent av potatismjölspriset.
Om stärkeleetullen blir sänkt med 10 öre, beräkna vi kunna inköpa utländsk
stärkelse till 43 kronor, eller också kommer det svenska stärkelse
-
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
priset att bliva omkring i samma prisläge. Om vi räkna med samma differens
mellan potatismjöl och dextrin, eller 37.25 procent av potatism jölspriset,
så skulle tillägget bliva 16 kronor och dextrin komma att kosta 59
kronor.
För att kunna existera böra vi dock räkna med ett tillägg motsvarande
det före kriget, d. v. s. 48 procent, ty cirka 17 procent går bort som avdunstaings-
och förbränningsförlust och resten är tillverkningskostnader
och en rimlig förtjänst. Därvid hava vi icke tagit hänsyn till att tillverkningskostnaderna
nu äro avsevärt högre än under 1914 både vad arbetslöner
och rena driftsomkostnader beträffar. Vi vilja dock icke räkna med
högre tillägg än 48 procent, eller detsamma som under 1914, och så skulle
efter ett inköpspris för potatismjöl av
43 kronor per procent kilogram tillägget bliva 20.6 4, och dextrin komma att
kosta
holländskt, polskt och tyskt potatismjöl kostar för
kronor 63: 6 4
närvarande Mk. 36: — =...........................................
»
32
—
plus frakt och tull vid en tullsats av 20 öre ........
»
23
—
tillsammans
kronor
53
—
och vid en tullsats av 10 öre ....................................
»
43
—
Tysk dextrin kostar för närvarande Mk. 47: — —
»
42
—
plus frakt och tull vid en tullsats av 20 öre
»
23
—
tillsammans
kronor
65
—
Vid en tullsats av 10 öre ..........................................
»
55
—
— pr
kg.
franko
förtullat svensk hamn.
Härav framgår, att om tullsatsen på dextrin bibehålies med 20 öre per
kilogram vid ett inköpspris för potatismjöl av 43 kronor, beräknat efter
stärkelsetullens sänkning till 10 öre per kilogram, kommer vår
dextrin att kosta............................................................................. kronor 63: 6 4
den tyska varan ................................................................................ » 65: —
Skulle däremot dextrintullen sänkas från 20 öre till 10 öre,
så kommer den tyska dextrinen att ställa sig på ................ » 55: —.
I det första fallet kunna vi nätt och jämt konkurrera med den utländska
produkten och behålla vår marknad, i senare fallet blir den tyska varan
avsevärt billigare och en avsättning av vår produkt omöjliggjord.
Dextrin ingår som huvudbeståndsdel i de flesta av våra limämnen. Dessa
limämnen användas för all slags gummering och maskinlimning inom pappersförädlingsindustrien,
såspm kartongfabriker, boktryckerier och bokbinderier,
inom cigarr- och tobaksindustrien till emballering av dessa produkter,
choklad- och konfektindustrien för alla slags kartonger, textilindustrien
för appretering, bryggerier, vin- och spritfabriker, fruktsaftfabriker,
mineralvattenfabriker till etikettering på buteljer, järnvägar till
polettering av resgods och klistring av adresslappar på järnvägsvagnar,
till tidningstryckerier till klistring av tidningar, inom skoindustrien i
mycket stor utsträckning till klistring av vissa delar inom skon samt till
otaliga mindre och större företag för all slags paketering och etikettering.
En sänkt tull på dextrin och stärkelseklister skulle således medföra
underlättande av import av dessa produkter från utlandet och ha till följd,
att vår industri blev urståndsatt att konkurrera med den utländska.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
21
Vi få därför bedja handelskammaren att påyrka tiullens oförändrade
bibehållande för dextrin och därav tillverkade produkter såsom stärkelseklister
samt dextrin- eller stärkelsehaltiga appreturmedel.
Högaktningsfullt
Svenska Limämnesfabriken
FRANZ MEYER.
Rätt avskrivet; betygar:
Malle Ström.
Bilaga E.
Till kungl. kommerskollegium.
I anledning därav att Smålands och Blekinge handelskammare anmodats
yttra sig över motionen nr 86 i riksdagens andra kammare angående föreslagen
sänkning av tullen å stärkelse, får handelskammaren härigenom,
med bifogande av en avskrift av handelskammarens den 25 januari 1924
till Konungen avgivna yttrande om provisoriskt upphävande av skatten
å majs, utländsk potatis m. m., vördsamt anföra följande.
Enligt bevillningsutskottets framställning i ärendet gäller frågan, huruvida
— därest tullen å stärkelse sänkes till 10 öre per kilogram — det påkallas
andra ändringar i tulltaxan eller möjligen ändringar i andra bestämmelser,
som äga samband med stärkelsetullen, i vilket hänseende utskottet
fäst uppmärksamheten på förordningen den 25 juli 1912 angående
skatt å majs, utländsk potatis m. m.
Då utskottet synes hava bestämt sig för att förorda nämnda sänkning
av tullen å stärkelse, så har handelskammaren endast haft att undersöka,
huruvida en sådan sänkning borde föranleda sänkning av tullskyddet förde
industrier, som använda stärkelse som råvara, förnämligast industrier
för tillverkning av dextrin, glykos och sagogryn.
Enligt inhämtade upplysningar synes det icke vara behövligt att sänka
tullskyddet för dessa produkter.
Vad härefter angår skatten å majs, utländsk potatis och andra dylika
tullfria utländska'' råämnen, som användas vid tillverkning av stärkelse,
så måste handelskammaren, i likhet med vad som skett år 1924, fästa uppmärksamheten
därpå, att den svenska potatisodlingen fortfarande är i stort
behov av skydd. Det vore att beklaga, om stärkelsefabrikerna i landet
komme att i högre grad övergå till användning av utländsk råvara. Jämväl
från stärkelsefabrikanternas i Kronobergs och Blekinge län sida göres
gällande, att, därest den ovanberörda skatten upphävdes eller sänktes,
detta säkerligen skulle menligt inverka å potatisodlingen därhän, att den
bleve förlustbringande för jordbruket. Handelskammaren får alltså hemställa,
att någon ändring i nu gällande skattesats icke föreskrives.
Jönköping den 28 mars 1925.
Smålands och Blekinge handelskammare.
OSCAR ROEMPKE.
E. Hägerström.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Avskrift
Bilaga
till Smålands och Blekinge
handelskammares yttrande.
Till kungl. kommerskollegium.
Till Smålands och Blekinge handelskammare har för yttrande översänts
en av herr Sigfrid Fitger enligt uppgift å svenska glykosindustriens vägnar
hos Konungen gjord framställning om provisoriskt upphävande av skatten
å majs, utländsk potatis samt maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika,
tullfria utländska ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse,
och får handelskammaren i anledning härav anföra följande.
Ett bifall till framställningen skulle i väsentlig grad inverka på den
inhemska potatisodlingen och de övriga förädlingsindustrier som jämte
glykos- och dextrinindustrien äro beroende av potatistillgången i landet.
Om man granskar statistiska uppgifter i fråga om dessa näringar före
kriget, så finner man, att glykos- och dextrintillverkningen här i landet
då var av ganska obetydlig omfattning och de därvid sysselsatta arbetarnas
antal ganska ringa. Däremot är det allom bekant, att potatisodlingen
och stärkelsetillverkningen är av största betydelse för större grupper av
bebolkningen, och att varje åtgärd, som innefattar ett ingrepp mot de betingelser,
under vilka sistnämnda näringar arbeta, vore betänklig. Det
skydd, som nu tillkommer stärkelsetillverkningen och därmed även potatisodlingen,
är väl behövligt och bör icke under nuvarande förhållanden
minskas. Ett borttagande av den ifrågavarande tillverkningsskatten skulle
minska detta skydd. Sökanden anmärker, att skatten i fråga om glykosindustrien
verkar prohibitivt. Detta må vara sant, men såvitt man kan
förstå av motiven till den avsedda lagbestämmelsen, så var detta meningen
med skattens införande. Bifall till det av sökanden alternativt
framförda yrkandet därom att skatten skulle upphävas endast för sådan
råvara, som användes för tillverkning av glykos och dextrin, skulle verka
mindre skadligt för potatisodlarna, men de kontrollåtgärder, som för sådant
fall skulle erfordras, bleve antagligen så dyrbara, att glykos- och
dextrinindustrierna, om de skulle bära kostnaderna för kontrollen, icke
skulle göra någon vinst av anordningen.
Med anledning av vad handelskammaren sålunda anfört får handelskammaren
hemställa om avslag å framställningen.
Jönköping den 25 januari 1924.
Rätt avskrivet; betygar
E. Hägerström.
Sekr.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
23
Bilaga F.
Tillverkning (i kilogram) av stärkelse i Sverige, åren 1913—1923.
[
Potatisstärkelse
—
Å r
Vetestärkelse
Kisstärkelse
sekunda
gråstärkelse
1913 ..........................................
13,075,038
967,362
100,026
370,243
i 1914 .......................................
11,396,632
667,079
48,975
312,667
1915 ..........................................
10,893,460
689,751
39,225
439,789
j 1916 ..........................................
10,188,894
507,306
54,307
442,211
1917 ........................................
12,738,435
775,081
12,227
139,928
1918 ..........................................
6,909,058
439,554
—
147,775
1919 ..........................................
15,229,331
686,143
—
278,250
1920 .........................................
14,533,810
407,823
—
243,536
1921 ..........................................
9,660,970
190,862
—
163,779
1922 ..........................................
12,652,713
287,267
26,200
167,611
1923 .......................................
11,307,860
196,195
2 35,452
1 92,096
1 Tillverkare: Kalmar Ångkvarns Kommanditbolag, Kalmar.
» Gärda stärkelsefabrik, Gegerfelt & Weijdling, Göteborg.
Bilaga G.
Sveriges införsel och utförsel av stärkelse åren 1913—1924.
Införsel.
Å r
83 A
vete- kg.
83 B
majs- kg-
83 C
potatis- kg-
83 D
ris- kg.
83 E
annan
kg-
1913 ......................................
130,052
63,200
24,327
63,404
36,059
1914 .......................................
69,168
64,186
12,676
55,700
14,327
1915 .......................................
45,299
155,848
55,149
40,819
6,395
1916 .......................................
11,244
332,741
6,716
39,758
18,068
1917 .......................................
848
511,774
6,590
6,915
11,287
1918 .......................................
5,010
309
7,133
3,822
7,892
1919 .......................................
22,782
1,637,866
668,060
69,191
117,098
1920 .......................................
38,048
85,310
179,378
265,942
186,837
1921 .......................................
26,441
153,227
975,702
105,093
238,985
1922 .......................................
78,325
141,419
13,896
147,174
32,818
1923 .......................................
69,803
143,019
7,199
138,266
35,803
1924 .......................................
103,958
254,115
358,004
156,770
45,252
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Utförsel.
83 A
83 B
83 C
83 D
83 E
1 r
vete-
majs-
potatis-
ris-
annan
kg.
kg.
kg-
kg-
kg.
1913 ..................................
_
4,250
1914 ...........................
600
_
1,041,304
30,000
3,000
--
19is .......................................
1,731
2,230
129,363
1,200
1916 .......................................
1,440
4,922
250
116,445
—
1917 .......................................
_
—
... -
- .
—
1918 ......................................
—
—
—
—
1919 .....................................
—
1,485
20,975
7
—
1920 .......................................
200
7,144
298,511
—
—
1921 ....................................
1922 .......................................
30
15
5,278
6,675
501
1,897,335
_
500
153
1923 .......................................
—
—
—
—
100
1924 .......................................
—
400
—
—
—
Bilaga H.
Sveriges införsel och utförsel av druv- och stärkelsesocker, stärkelsesirap
och dextrin åren 1913, 1920-1924.
Å r
j Druvsocker oc''>
stärkelsesocker
162 A
Stärkelsesirap
162 B
D e x
t r i n
fast 1245 A
flytande 1245 B
1--i---
Införsel ; Utförsel
kg. i kg.
Införsel
kg.
Utförsel
kg-
Införsel Utförsel
kg. 1 kg.
Införsel
kg-
Utförsel
kg.
1913...........
... 51,314
445,425
95,319! 1,436
''
90,528
24,955
1920 ...........
157.376
436,939
67,040 8,145
7,119
92,283 1
1921 ...........
...1 6,175
1,225,037
13,817
58,2721 5,844
8,834
17,320
1922 ...........
... 27.633
649,737
—
116,7001 17,094
8,924
31,638
1923 ...........
... 23,802 —
635,238
—
135,758! 713
9,115
24,803
1924 ...........
... 24,338 1 134
2,174,710
119
231,265! 3,214
7,682
28,045
Tillverkning av stärkelsesocker och
stärkelsesirap 1913, 1920—1923.
Kg. Kr.
1913..................... 1,835,180 705,192
1920 ..................... 7,532,437 6,738,758
1921 ..................... 1,400,663 843,081
1922 2,012,019 1,022,421
1923 ..................... 3,171,938 1,672,985
Tillverkning av dextrin och preparater
därav 1913, 1920-1923.
Kg. Kr.
1913 ........................ 361,127 115,542
1920 ........................ 603,837 705,870
1921 ....................... 268,169 228,001
1922 440,970 286,430
1923 499.370 287,298
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.