Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923

1925-05-15 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:41, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 2 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning

av förordningen den 17 mai 1923 (nr 115) om

begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas

i sammanhang med pressjästberedning, ävensom i

ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

i. en den 13 mars 1925 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 219, har Kungl. Maj:t, under åbropande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande *■

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj

1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må

framställas i sammanhang med pressjästberedning.

*

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om begränsning

av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

med däri genom förordningen den 20 juni 1924 (nr 230) gjord

ändring skall äga fortsatt tillämpning till och med den 30 september 1926.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslaget får utskottet, i den

mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till omförmälda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats två likalydande motioner,

väckta i anledning av propositionen den ena i första kammaren, nr

255, av herr Alexander Nilsson, och den andra i andra kammaren, nr 381,

av herr Nilsson i Hörby. I dessa motioner har hemställts, »att riksdagen

Bihang till ri. sdagens protokoll 1925. 7 samt- 31 höft. (Nr il.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Frågans behandling

vid

1923 års

riksdag.

Frågans behandling

vid

1924 års

riksdag.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

måtte besluta vidtaga den förändring i Kungl. Maj:ts proposition nr 219, att

den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

för tiden 1 oktober 1925—30 september 1926, sättes till högst

2,500,000 liter.»

I fråga om den av motionärerna till stöd för sitt förslag förebragta motiveringen

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Med proposition nr 188 till 1923 års riksdag framlades förslag till förordning

om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas

i sammanhang med pressjästberedning. Vid anmälan i statsrådet av detta

ärende framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, att, enligt lämnade

upplysningar, jästproduktionen för tillverkningsåret 1 oktober 1923

—30 september 1924 kunde beräknas komma att uppgå till 5,800,000 kilogram.

Då utbytet av brännvin per 100 kilogram jäst syntes böra beräknas

till mellan 75 och 80 liter, utgick dåvarande departementschefen från, att

högre kvantitet jästbrännvin icke skulle behöva framställas under sistnämnda

tillverkningsår än 4,500,000 liter. I enlighet härmed föreslogs i berörda

proposition nr 188, att den högsta kvantitet jästbrännvin, som Unge framställas,

fastställdes till 4,500,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår

räknat.

1923 års bevillningsutskott (betänkande nr 35) tillstyrkte bifall till nämnda

proposition samt anförde, bland annat, följande:

Med hänsyn till de omständigheter, som anförts, och då det vid pressjästberedning

framkomna brännvinet kvalitativt icke torde vara fullt jämförbart

med brännvin, som framställts genom andra tillverkningsmetoder, hade

det synts utskottet angeläget, att uttryckliga lagbestämmelser meddelades,

som för jästfabrikerna omöjliggjorde ett bedrivande, av fabrikationen på

sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än vad som med användande

av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Då detta

syfte borde kunna för nästkommande tillverkningsår vinnas genom begränsning

av den kvantitet jästbrännvin, som därunder skulle få tillverkas, till

4,500,000 liter samt därvid en viss marginal uppåt lämnats till förekommande

av att jästfabrikanterna genom mera omfattande omläggningar av fabrikationen

skulle åsamkas kostnader, hade utskottet icke haft något att erinra

mot de föreslagna bestämmelserna.

Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter förordning

i ämnet utfärdades den 17 maj 1923 (nr 115). Förordningen trädde i kraft

den 1 oktober 1923 och skulle gälla till den 30 september 1924.

Till 1924 års riksdag framlade Kungl. Maj:t med propositionen nr 186

förslag om att nyssnämnda förordning av den 17 maj 1923 skulle äga fortsatt

tillämpning efter den 30 september 1924 till och med den 30 september

1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 3

1 motion, II: 440, hemställde herrar Olsson i Gävle och Björklund, att riksdagen

måtte besluta vidtaga den förändringen i omförmälda proposition nr

186, att den myckenhet brännvin, som finge framställas i sammanhang med

pressjästberedning för tiden den 1 oktober 1924—30 september 1925, sattes

till högst 2,250,000 liter.

1924 års bevillningsutskott hemställde i betänkande nr 49, att riksdagen

måtte, med förklarande att propositionen nr 186 icke kunnat oförändrad bifallas,

med anledning av ej mindre propositionen än även motionen II: 440,

antaga ett förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen

den 17 maj 1923, enligt vilket förslag samma förordning skulle äga

fortsatt tillämpning till och med den 30 september 1925, dock med den ändring

i 1 § av förordningen, att den myckenhet brännvin, som i sammanhang

med pressjästtillverkning finge framställas, bestämdes till högst 3,500,000

liter av normalstyrka för helt tillverkningsår räknat.

Till stöd för denna hemställan anförde bevillningsutskottet följande:

»De skäl, som tidigare åberopats för att genom lagbestämmelser begränsa

tillverkningen av jästbrännvin, äga alltjämt full giltighet. Jämväl för tillverkningsåret

1 oktober 1924—30 september 1925 böra därför föreskrifter

lämnas rörande den kvantitet brännvin, som högst må framställas i samband

med jästberedning.

Då utskottet haft att taga ställning till frågan, om någon nedsättning bör

äga rum i den uti berörda förordning av den 17 maj 1923 medgivna maximikvantiteten

av 4,500,000 liter brännvin av normalstyrka, har utskottet icke

kunnat undgå att taga hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträtt

beträffande jästproduktionen. En mycket betydande del av den inom landet

producerade .jästmängden framställes nämligen numera på sådana vägar, att

någon sprit av beskaffenhet att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt

taget icke utvinnes. Sålunda hava nya fabriker igångsatts, vilka tillverka

jäst utan spritutvinning, varjämte den största av de äldre jästfabrikerna

övergått till förändrad tillverkningsmetod med mycket litet spritutbyte. Därest

under nästkommande tillverkningsår lika stor mängd jästbrännvin Unge

framställas som under löpande tillverkningsår, kan det därför befaras, att

vid de fabriker, som bibehålla de äldre framställningsmetoderna, spritutbytet

komme att icke oväsentligt överstiga den kvantitet av 75—80 liter per 100

kilogram jäst, som, enligt vad ovan nämnts, kan anses såsom normal. Då

det måste anses angeläget, att en dylik konsekvens förebygges, har utskottet

funnit en nedsättning böra vidtagas i det litertal brännvin, som enligt propositionen

skulle få framställas vid jästberedning.

I motionen har föreslagits en begränsning av brännvinsmängden till

2,250,000 liter. En så avsevärd nedsättning synes emellertid icke vara påkallad

av de ändrade förhållandena i fråga om jästfabrikationen. Vidare har

utskottet ansett sig böra avvakta resultatet av den utredning, som, enligt

vad departementschefen uppgivit, är avsedd att företagas rörande möjligheten

att utan större ekonomiska eller drifttekniska olägenheter omlägga jästfabri
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

kationen så att spritutbytet begränsas, innan den mera omfattande inskränkning

i rätten att framställa brännvin vid jästtillverkning vidtages, som utskottet

finner önskvärd. Med hänsyn till det nu anförda har utskottet ansett

maximikvantiteten av det jästbrännvin, som må framställas under nästa

tillverkningsår, böra bestämmas till 3,500,000 liter.»

Bevillningsutskottets hemställan blev av riksdagen bifallen, varefter förordning

i ämnet utfärdades den 20 juni 1924 (nr 230).

Propositionen. I nu föreliggande proposition har — på sätt ovan är anfört — föreslagits,

att förordningen den 17 maj 1923 med däri genom förordningen den 20

juni 1924 gjord ändring skall äga fortsatt tillämpning till och med den 30

september 1926.

Av den i propositionen intagna redogörelsen för frågans behandling framgår

bland annat följande.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 20 juni 1924 anbefallt kommerskollegium

och kontrollstyrelsen att, efter hörande av styrelsen för aktiebolaget

Vin- och spritcentralen, gemensamt verkställa utredning i vissa av Kungl.

Maj:t närmare angivna, förevarande fråga berörande ämnen.

I skrivelse den 14 februari 1925 hava nämnda ämbetsverk inkommit med

viss utredning i ämnet. Ämbetsverken hava anmodat professorn vid tekniska

högskolan, filosofie doktorn C. F. Kullgren att verkställa en undersökning

av frågan, vilket spritutbyte som vid pressjästtillverkning kunde anses

ur tekniska synpunkter motiverat. Den av professor Kullgren verkställda

undersökningen kan, enligt vad i propositionen angives, i huvudsak

sägas utmynna i följande allmänna slutsatser.

»1. Tekniskt skulle inga större svårigheter möta vid övergång från tillverkningsmetoder,

som giva relativt litet jäst och mycket sprit, till metoder

med kvantitativt betydande jästutbyte och ringa mängder sprit De

för övergång till mera jästgivande metoder erforderliga ändringarna i den

tekniska utrustningen måste anses vara ganska måttliga.

2. Jästens kvalitet påverkades i hög grad av den använda fabrikationsmetoden.

Risken för jästens kvalitet vore större vid jästgivande metoder

än vid annat förfaringssätt. Från teknisk synpunkt vore det därför icke

önskvärt, att de jästgivande metoderna genom ändrade bestämmelser i lagstiftningen

tvingades fram till användning vid de svenska jästfabrikerna.

Delvis vore också dessa metoder patenterade och således icke allmänt tillgängliga.

3. Det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation till kvantiteten ren

pressad jäst och göras oberoende av de olika slag av råmaterial, som användes

för tillverkningen.

4. Utbytestalet borde med erfarenhet från den hittillsvarande utvecklingen

fastställas till 80 eller 85 liter sprit av normalstyrka på 100 kilogram

ren pressad jäst, varvid det tillåtna högsta utbytestalet borde avse årstillverkningen,

under det att för särskild månad nämnda tal skulle få uppgå

till högst 90 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilogram ren pressad

jäst.»

Ämbetsverken hava i ärendet anfört bland annat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. *

Av deri verkställda utredningen både ämbetsverken i första hand dragit

den slutsatsen, att de tekniska metoderna vid jästti 11 verkli ingen för

närvarande befunne sig under stark utveckling ecb att det därför måste

mista synnerliga svårigheter ;itt med säkerhet avgöra, vilken högsta gräns

för spritutbyte i samband med jäst fabrikationen, som kunde vara mest

rationell. Om spritens avsättning vore beroende av en fri marknad med

världsmarknadspris, skulle de ekonomiska faktorerna reglera tillverkningens

storlek. Fabrikerna skulle då sakna varje anledning att bibehålla

föråldrade metoder med stort spritutbyte, för den händelse de mera jästgivande

metoderna också tilläte framställande av jäst, som vore kvalitativt

likvärdig med den enligt äldre metoder tillverkade. I fråga om piiset

å sprit förhölle det sig emellertid i stort sett så, att detsamma bär i landet

icke framginge ur konkurrens mellan olika tillverkare utan fastställdes genom

överenskommelser, grundade på produktionskostnadsberäkningar.

Världsmarknadspriset vore eliminerat genom ett synnerligen kraftigt tullskydd

(det effektiva tullskyddet utgjorde 35 öre per liter brännvin av normalstyrka,

under det att världsmarknadspriset för närvarande torde uppgå

till endast omkring 15 öre per liter sprit av normalstyrka). Vad jästspriten

beträffade, komme härtill ytterligare den omständigheten, att samtliga

sprittillverkande jästfabriker genom avtal med aktiebolaget Vin- och spritcentralen

tillförsäkrats förmånen dels att under vissa angivna förutsättningar

få sälja all tillverkad sprit till partihandelsbolaget, dels också att

för denna sprit erhålla ett pris, som endast obetydligt understege piiset

på potatissprit. . ,

Under sådana förhållanden hade ämbetsverken icke ansett sig kunna hos

Kungl. Maj:t hemställa om en av enbart tekniska skäl motiverad, utvidgad

rätt till hrännvinsframställning vid jästfabrikerna, utan att samtidigt en

ändring ägde rum i överenskommelsen mellan jästfabrikerna och aktiebolaget

Vin- och spritcentralen. Förhandlingar hade för den skull förts mellan

ämbetsverken och jästfabrikerna i syfte att åstadkomma ändringar i

nämnda överenskommelse dels beträffande partihandelsbolagets skyldighet

att inköpa allt vid jästfabrikerna tillverkat brännvin, dels också i fråga

om jästspritens prissättning. Dessa förhandlingar hade emellertid icke

lett till något resultat.

Enär alltså en reglering av ovannämnda art nu icke vant modig att

ernå, hade ämbetsverken icke ansett sig kunna framlägga förslag till definitivt

ordnande av frågan om spritutbytet vid jästtillverkning. Det åt

ämbetsverken lämnade uppdraget att i detta avseende verkställa en utredning,

som också skulle omfatta frågan om övriga råvaror vid brannvmsframställning,

torde därför få anses fortfarande gälla, och ämbetsverken

hade också för avsikt att på nytt upptaga hela frågan till undersökning,

för att resultat om möjligt skulle nås och förslag kunna framläggas vid

1926 års riksdag.

Efter att hava erinrat, att 1924 års riksdag sänkt maximikvantiteten

jästsprit från 4,500,000 till 3,500,000 liter, hava ämbetsverken vidare yttrat:

Sistnämnda kvantitet torde vara så låg, att vissa fabriker, vilka ej ansåge

sig kunna övergå till nya tillverkningsmetoder, tvingades att under en del

av tillverkningsåret låta det sprithaltiga jästvattnet bortrinna. Att fabrikerna

nödgades så förfara, kunde icke vara ur allmänna synpunkter önskvärt,

enär jästspriten efter de gamla tillverkningsmetoderna vore en avfallsprodukt

och minskad jästspritkvantitet måste ersättas av ökad bränn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

vinsbränning vid de egentliga jordbruksbrännerierna, där samma råvaror

som vid jästfabrikerna i viss utsträckning komme till användning, eller av

större användning av renad sulfitsprit eller slutligen av import av sprit.

Under ett fortsatt provisorium på ett år torde dock enligt ämbetsverkens

mening anledning saknas att göra ändring i den så nyligen av riksdagen

fastställda maximikvantiteten brännvin vid jästframställning.

Departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet hänvisat

till att den kommerskollegium och kontrollstyrelsen anbefallda utredningen

rörande tillverkningen av brännvin ännu icke vore avslutad. Vid sådant

förhållande hade departementschefen icke kunnat taga ställning till frågan

om ett slutligt ordnande av jästsprittillverkningen och därutinnan framlägga

förslag. Departementschefen hade emellertid grundad anledning antaga,

att denna fråga skulle kunna vinna sin lösning till 1926 års riksdag,

då samtidigt förslag till ny brännvinstillverkningsförordning torde bliva

framlagt. Den maximikvantitet brännvin, som borde få framställas i

sammanhang med pressjästberedning syntes departementschefen, på de av

ämbetsverken anförda skäl, böra bibehållas oförändrad vid 3,500,000 liter

för tillverkningsår räknat.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att frågan om ett slutligt

ordnande av jästsprittillverkningen bör bliva föremål för ytterligare

utredning.

Denna utredning bör givetvis fullföljas under vederbörligt hänsynstagande

till alla de olika faktorer, som äro av beskaffenhet att äga betydelse

för frågans bedömande.

I sådant avseende framstår det för utskottet såsom erforderligt, att vid

den fortsatta utredningen särskild uppmärksamhet ägnas såväl åt att jästfabrikationen

så ordnas, att icke större spritkvantitet därvid utvinnes än

som är nödvändigt vid användande av rationella tillverkningsmetoder, som

däråt att reglerna för prissättning av jästbrännvinet bliva reviderade. Ett

hinder för uppfyllandet av sagda önskemål utgör det avtal, som förefinnes

mellan de sprittillverkande jästfabrikerna samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen

rörande försäljning till bolaget av den vid dessa fabriker tillverkade

spriten, i all synnerhet som avtalet äger giltighet på obegränsad

tid. Det kan därför givetvis befinnas nödvändigt, att överenskommelse

kontrahenterna emellan träffas om antingen avtalets hävande eller dess

ersättande med ett annat avtal, som icke i likhet med det nu gällande

lägger hinder i vägen för en rationell lösning av frågan.

I avvaktan på avslutandet av den pågående utredningen synes någon

ytterligare begränsning, utöver vad i propositionen föreslagits, av den

myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

för tillverkningsåret 1925/26, icke böra vidtagas; och har utskottet

alltså icke kunnat biträda de i ämnet väckta motionerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

7

På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av vad chefen

för finansdepartementet yttrat till ovannämnda statsrådsprotokoll får utskottet

hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 219 samt med avslag å

ifrågavarande motioner I: 255 av herr Alexander Nilsson

och II: 381 av herr Nilsson i Hörby, antaga ovan

införda förslag till förordning angående fortsatt tillämpning

av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115)

om begränsning av den myckenhet brännvin, som må

framställas i sammanhang med pressjästberedning.

Stockholm den 15 maj 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustal Nilsson i Kristianstad, Boman, Pers, Boren,

Johan Bergman, Månsson i Hagaström, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta,

Lithander, Olsson i Golvvasta, Bengtsson i Kullen, Björnsson, Heyman, Alexis

Björkman, Björklund, Olsson i Gävle och Brännström.

Rese rvationer:

av herrar Wohlin, Olsson i Golvvasta och Bengtsson i Kullen, vilka

ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Utskottet delar departementschefens uppfattning, att frågan om ett slutligt

ordnande av jästsprittillverkningen ännu icke är mogen för lösning,

utan synes densamma, såsom även är avsett, böra bliva föremål för ytterligare

utredning.

Såvitt utskottet kunnat finna av den i ärendet hittills företagna utredningen,

skulle tekniskt inga större svårigheter möta vid övergång till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

metoder för jästtillverkning med kvantitativt betydande jästutbyte och

ringa mängder sprit. Då därtill kommer, att det enligt utskottets uppfattning

skulle ur nationalekonomisk synpunkt vara till gagn, om tillverkningen

av brännvin i sammanhang med pressjästberedning kunde helt

upphöra eller i varje fall bleve i största möjliga utsträckning begränsad,

synes vid den fortsatta utredningen på ifrågavarande område särskild uppmärksamhet

böra ägnas häråt.

I den mån det avtal, som förefinnes mellan de sprittillverkande jästfabrikerna

samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen, befinnes utgöra ett

hinder för en dylik förändring, böra enligt utskottets uppfattning åtgärder

vidtagas i syfte att undanröja detta hinder.

I de i föreliggande ämne väckta motionerna har hemställts om en begränsning

av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang

med pressjästberedning för tillverkningsåret 1925/1926, från av Kungl.

Maj:t föreslagna 3,500,000 liter till 2,500,000 liter. Utskottet finner sig

visserligen icke kunna redan för nästkommande tillverkningsår tillstyrka

en så pass betydande nedsättning. Men å andra sidan anser sig dock

utskottet, som i det föregående uttalat sig för en successiv begränsning

i största möjliga omfattning, böra bereda väg härför och vill fördenskull

förorda, att någon begränsning vidtages omedelbart. I sådant

avseende föreslår utskottet en nedsättning av brännvinsmängden med

500,000 liter till 3,000,000 liter.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 219 icke kunnat

oförändrad bifallas samt med anledning av motionerna

I: 255 av herr Alexander Nilsson och II: 381 av herr

Nilsson i Hörby, för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17

maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet

brännvin, som må framställas i sammanhang med

pressjästberedning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj

1923 om begränsning av den myckenhet brännvin,

som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

vilken förordning med däri genom förordningen

den 20 juni 1924 (nr 230) gjord ändring upphör att

gälla den 30 september 1925, skall äga fortsatt tillämpning

efter nämnda dag till och med den 30 sep
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

9

tember 1926; dock att 1 § i förordningen från och med

den 1 oktober 1925 skall hava följande lydelse:

1 §.

I sammanhang med pressjästberedning må brännvin

framställas till en myckenhet av sammanlagt högst

3,00U,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår

räknat»;

samt av herrar Månsson i Hagaström, Olsson i Ramsta, Johansson i

Kullersta, Björnsson, Alexis Björkman och Björklund, vilka hemställt,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 219 icke kunnat

oförändrad bifallas samt med anledning av motionerna

1: 255 av herr Alexander Nilsson och II: 381 av herr

Nilsson i Hörby, för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17

maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet

brännvin, som må framställas i sammanhang med

pressjästberedning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj

1923 om begränsning av den myckenhet brännvin,

som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

vilken förordning med däri genom förordningen

den 20 juni 1924 (nr 230) gjord ändring upphör att

gälla den 30 september 1925, skall äga fortsatt tilllämpning

efter nämnda dag till och med den 30 september

1926; dock att 1 § i förordningen från och med

den 1 oktober 1925 skall hava följande lydelse:

1 *.

I sammanhang med pressjästberedning må brännvin

framställas till en myckenhet av sammanlagt högst

3,000,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår

räknat.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 saml. 31 höft. (Sr il.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:208 Riksdagens skrivelse Nr 208 a1 i texten