Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923
1925-05-15 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1925:41, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 2 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning
av förordningen den 17 mai 1923 (nr 115) om
begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas
i sammanhang med pressjästberedning, ävensom i
ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
i. en den 13 mars 1925 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 219, har Kungl. Maj:t, under åbropande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande *■
Förslag
till
förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj
1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må
framställas i sammanhang med pressjästberedning.
*
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om begränsning
av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,
med däri genom förordningen den 20 juni 1924 (nr 230) gjord
ändring skall äga fortsatt tillämpning till och med den 30 september 1926.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till omförmälda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats två likalydande motioner,
väckta i anledning av propositionen den ena i första kammaren, nr
255, av herr Alexander Nilsson, och den andra i andra kammaren, nr 381,
av herr Nilsson i Hörby. I dessa motioner har hemställts, »att riksdagen
Bihang till ri. sdagens protokoll 1925. 7 samt- 31 höft. (Nr il.) 1
Utskottet.
Frågans behandling
vid
1923 års
riksdag.
Frågans behandling
vid
1924 års
riksdag.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
måtte besluta vidtaga den förändring i Kungl. Maj:ts proposition nr 219, att
den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning
för tiden 1 oktober 1925—30 september 1926, sättes till högst
2,500,000 liter.»
I fråga om den av motionärerna till stöd för sitt förslag förebragta motiveringen
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Med proposition nr 188 till 1923 års riksdag framlades förslag till förordning
om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas
i sammanhang med pressjästberedning. Vid anmälan i statsrådet av detta
ärende framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, att, enligt lämnade
upplysningar, jästproduktionen för tillverkningsåret 1 oktober 1923
—30 september 1924 kunde beräknas komma att uppgå till 5,800,000 kilogram.
Då utbytet av brännvin per 100 kilogram jäst syntes böra beräknas
till mellan 75 och 80 liter, utgick dåvarande departementschefen från, att
högre kvantitet jästbrännvin icke skulle behöva framställas under sistnämnda
tillverkningsår än 4,500,000 liter. I enlighet härmed föreslogs i berörda
proposition nr 188, att den högsta kvantitet jästbrännvin, som Unge framställas,
fastställdes till 4,500,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår
räknat.
1923 års bevillningsutskott (betänkande nr 35) tillstyrkte bifall till nämnda
proposition samt anförde, bland annat, följande:
Med hänsyn till de omständigheter, som anförts, och då det vid pressjästberedning
framkomna brännvinet kvalitativt icke torde vara fullt jämförbart
med brännvin, som framställts genom andra tillverkningsmetoder, hade
det synts utskottet angeläget, att uttryckliga lagbestämmelser meddelades,
som för jästfabrikerna omöjliggjorde ett bedrivande, av fabrikationen på
sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än vad som med användande
av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Då detta
syfte borde kunna för nästkommande tillverkningsår vinnas genom begränsning
av den kvantitet jästbrännvin, som därunder skulle få tillverkas, till
4,500,000 liter samt därvid en viss marginal uppåt lämnats till förekommande
av att jästfabrikanterna genom mera omfattande omläggningar av fabrikationen
skulle åsamkas kostnader, hade utskottet icke haft något att erinra
mot de föreslagna bestämmelserna.
Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter förordning
i ämnet utfärdades den 17 maj 1923 (nr 115). Förordningen trädde i kraft
den 1 oktober 1923 och skulle gälla till den 30 september 1924.
Till 1924 års riksdag framlade Kungl. Maj:t med propositionen nr 186
förslag om att nyssnämnda förordning av den 17 maj 1923 skulle äga fortsatt
tillämpning efter den 30 september 1924 till och med den 30 september
1925.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 3
1 motion, II: 440, hemställde herrar Olsson i Gävle och Björklund, att riksdagen
måtte besluta vidtaga den förändringen i omförmälda proposition nr
186, att den myckenhet brännvin, som finge framställas i sammanhang med
pressjästberedning för tiden den 1 oktober 1924—30 september 1925, sattes
till högst 2,250,000 liter.
1924 års bevillningsutskott hemställde i betänkande nr 49, att riksdagen
måtte, med förklarande att propositionen nr 186 icke kunnat oförändrad bifallas,
med anledning av ej mindre propositionen än även motionen II: 440,
antaga ett förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 17 maj 1923, enligt vilket förslag samma förordning skulle äga
fortsatt tillämpning till och med den 30 september 1925, dock med den ändring
i 1 § av förordningen, att den myckenhet brännvin, som i sammanhang
med pressjästtillverkning finge framställas, bestämdes till högst 3,500,000
liter av normalstyrka för helt tillverkningsår räknat.
Till stöd för denna hemställan anförde bevillningsutskottet följande:
»De skäl, som tidigare åberopats för att genom lagbestämmelser begränsa
tillverkningen av jästbrännvin, äga alltjämt full giltighet. Jämväl för tillverkningsåret
1 oktober 1924—30 september 1925 böra därför föreskrifter
lämnas rörande den kvantitet brännvin, som högst må framställas i samband
med jästberedning.
Då utskottet haft att taga ställning till frågan, om någon nedsättning bör
äga rum i den uti berörda förordning av den 17 maj 1923 medgivna maximikvantiteten
av 4,500,000 liter brännvin av normalstyrka, har utskottet icke
kunnat undgå att taga hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträtt
beträffande jästproduktionen. En mycket betydande del av den inom landet
producerade .jästmängden framställes nämligen numera på sådana vägar, att
någon sprit av beskaffenhet att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt
taget icke utvinnes. Sålunda hava nya fabriker igångsatts, vilka tillverka
jäst utan spritutvinning, varjämte den största av de äldre jästfabrikerna
övergått till förändrad tillverkningsmetod med mycket litet spritutbyte. Därest
under nästkommande tillverkningsår lika stor mängd jästbrännvin Unge
framställas som under löpande tillverkningsår, kan det därför befaras, att
vid de fabriker, som bibehålla de äldre framställningsmetoderna, spritutbytet
komme att icke oväsentligt överstiga den kvantitet av 75—80 liter per 100
kilogram jäst, som, enligt vad ovan nämnts, kan anses såsom normal. Då
det måste anses angeläget, att en dylik konsekvens förebygges, har utskottet
funnit en nedsättning böra vidtagas i det litertal brännvin, som enligt propositionen
skulle få framställas vid jästberedning.
I motionen har föreslagits en begränsning av brännvinsmängden till
2,250,000 liter. En så avsevärd nedsättning synes emellertid icke vara påkallad
av de ändrade förhållandena i fråga om jästfabrikationen. Vidare har
utskottet ansett sig böra avvakta resultatet av den utredning, som, enligt
vad departementschefen uppgivit, är avsedd att företagas rörande möjligheten
att utan större ekonomiska eller drifttekniska olägenheter omlägga jästfabri
-
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
kationen så att spritutbytet begränsas, innan den mera omfattande inskränkning
i rätten att framställa brännvin vid jästtillverkning vidtages, som utskottet
finner önskvärd. Med hänsyn till det nu anförda har utskottet ansett
maximikvantiteten av det jästbrännvin, som må framställas under nästa
tillverkningsår, böra bestämmas till 3,500,000 liter.»
Bevillningsutskottets hemställan blev av riksdagen bifallen, varefter förordning
i ämnet utfärdades den 20 juni 1924 (nr 230).
Propositionen. I nu föreliggande proposition har — på sätt ovan är anfört — föreslagits,
att förordningen den 17 maj 1923 med däri genom förordningen den 20
juni 1924 gjord ändring skall äga fortsatt tillämpning till och med den 30
september 1926.
Av den i propositionen intagna redogörelsen för frågans behandling framgår
bland annat följande.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 20 juni 1924 anbefallt kommerskollegium
och kontrollstyrelsen att, efter hörande av styrelsen för aktiebolaget
Vin- och spritcentralen, gemensamt verkställa utredning i vissa av Kungl.
Maj:t närmare angivna, förevarande fråga berörande ämnen.
I skrivelse den 14 februari 1925 hava nämnda ämbetsverk inkommit med
viss utredning i ämnet. Ämbetsverken hava anmodat professorn vid tekniska
högskolan, filosofie doktorn C. F. Kullgren att verkställa en undersökning
av frågan, vilket spritutbyte som vid pressjästtillverkning kunde anses
ur tekniska synpunkter motiverat. Den av professor Kullgren verkställda
undersökningen kan, enligt vad i propositionen angives, i huvudsak
sägas utmynna i följande allmänna slutsatser.
»1. Tekniskt skulle inga större svårigheter möta vid övergång från tillverkningsmetoder,
som giva relativt litet jäst och mycket sprit, till metoder
med kvantitativt betydande jästutbyte och ringa mängder sprit De
för övergång till mera jästgivande metoder erforderliga ändringarna i den
tekniska utrustningen måste anses vara ganska måttliga.
2. Jästens kvalitet påverkades i hög grad av den använda fabrikationsmetoden.
Risken för jästens kvalitet vore större vid jästgivande metoder
än vid annat förfaringssätt. Från teknisk synpunkt vore det därför icke
önskvärt, att de jästgivande metoderna genom ändrade bestämmelser i lagstiftningen
tvingades fram till användning vid de svenska jästfabrikerna.
Delvis vore också dessa metoder patenterade och således icke allmänt tillgängliga.
3. Det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation till kvantiteten ren
pressad jäst och göras oberoende av de olika slag av råmaterial, som användes
för tillverkningen.
4. Utbytestalet borde med erfarenhet från den hittillsvarande utvecklingen
fastställas till 80 eller 85 liter sprit av normalstyrka på 100 kilogram
ren pressad jäst, varvid det tillåtna högsta utbytestalet borde avse årstillverkningen,
under det att för särskild månad nämnda tal skulle få uppgå
till högst 90 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilogram ren pressad
jäst.»
Ämbetsverken hava i ärendet anfört bland annat följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. *
Av deri verkställda utredningen både ämbetsverken i första hand dragit
den slutsatsen, att de tekniska metoderna vid jästti 11 verkli ingen för
närvarande befunne sig under stark utveckling ecb att det därför måste
mista synnerliga svårigheter ;itt med säkerhet avgöra, vilken högsta gräns
för spritutbyte i samband med jäst fabrikationen, som kunde vara mest
rationell. Om spritens avsättning vore beroende av en fri marknad med
världsmarknadspris, skulle de ekonomiska faktorerna reglera tillverkningens
storlek. Fabrikerna skulle då sakna varje anledning att bibehålla
föråldrade metoder med stort spritutbyte, för den händelse de mera jästgivande
metoderna också tilläte framställande av jäst, som vore kvalitativt
likvärdig med den enligt äldre metoder tillverkade. I fråga om piiset
å sprit förhölle det sig emellertid i stort sett så, att detsamma bär i landet
icke framginge ur konkurrens mellan olika tillverkare utan fastställdes genom
överenskommelser, grundade på produktionskostnadsberäkningar.
Världsmarknadspriset vore eliminerat genom ett synnerligen kraftigt tullskydd
(det effektiva tullskyddet utgjorde 35 öre per liter brännvin av normalstyrka,
under det att världsmarknadspriset för närvarande torde uppgå
till endast omkring 15 öre per liter sprit av normalstyrka). Vad jästspriten
beträffade, komme härtill ytterligare den omständigheten, att samtliga
sprittillverkande jästfabriker genom avtal med aktiebolaget Vin- och spritcentralen
tillförsäkrats förmånen dels att under vissa angivna förutsättningar
få sälja all tillverkad sprit till partihandelsbolaget, dels också att
för denna sprit erhålla ett pris, som endast obetydligt understege piiset
på potatissprit. . ,
Under sådana förhållanden hade ämbetsverken icke ansett sig kunna hos
Kungl. Maj:t hemställa om en av enbart tekniska skäl motiverad, utvidgad
rätt till hrännvinsframställning vid jästfabrikerna, utan att samtidigt en
ändring ägde rum i överenskommelsen mellan jästfabrikerna och aktiebolaget
Vin- och spritcentralen. Förhandlingar hade för den skull förts mellan
ämbetsverken och jästfabrikerna i syfte att åstadkomma ändringar i
nämnda överenskommelse dels beträffande partihandelsbolagets skyldighet
att inköpa allt vid jästfabrikerna tillverkat brännvin, dels också i fråga
om jästspritens prissättning. Dessa förhandlingar hade emellertid icke
lett till något resultat.
Enär alltså en reglering av ovannämnda art nu icke vant modig att
ernå, hade ämbetsverken icke ansett sig kunna framlägga förslag till definitivt
ordnande av frågan om spritutbytet vid jästtillverkning. Det åt
ämbetsverken lämnade uppdraget att i detta avseende verkställa en utredning,
som också skulle omfatta frågan om övriga råvaror vid brannvmsframställning,
torde därför få anses fortfarande gälla, och ämbetsverken
hade också för avsikt att på nytt upptaga hela frågan till undersökning,
för att resultat om möjligt skulle nås och förslag kunna framläggas vid
1926 års riksdag.
Efter att hava erinrat, att 1924 års riksdag sänkt maximikvantiteten
jästsprit från 4,500,000 till 3,500,000 liter, hava ämbetsverken vidare yttrat:
Sistnämnda kvantitet torde vara så låg, att vissa fabriker, vilka ej ansåge
sig kunna övergå till nya tillverkningsmetoder, tvingades att under en del
av tillverkningsåret låta det sprithaltiga jästvattnet bortrinna. Att fabrikerna
nödgades så förfara, kunde icke vara ur allmänna synpunkter önskvärt,
enär jästspriten efter de gamla tillverkningsmetoderna vore en avfallsprodukt
och minskad jästspritkvantitet måste ersättas av ökad bränn
-
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
vinsbränning vid de egentliga jordbruksbrännerierna, där samma råvaror
som vid jästfabrikerna i viss utsträckning komme till användning, eller av
större användning av renad sulfitsprit eller slutligen av import av sprit.
Under ett fortsatt provisorium på ett år torde dock enligt ämbetsverkens
mening anledning saknas att göra ändring i den så nyligen av riksdagen
fastställda maximikvantiteten brännvin vid jästframställning.
Departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet hänvisat
till att den kommerskollegium och kontrollstyrelsen anbefallda utredningen
rörande tillverkningen av brännvin ännu icke vore avslutad. Vid sådant
förhållande hade departementschefen icke kunnat taga ställning till frågan
om ett slutligt ordnande av jästsprittillverkningen och därutinnan framlägga
förslag. Departementschefen hade emellertid grundad anledning antaga,
att denna fråga skulle kunna vinna sin lösning till 1926 års riksdag,
då samtidigt förslag till ny brännvinstillverkningsförordning torde bliva
framlagt. Den maximikvantitet brännvin, som borde få framställas i
sammanhang med pressjästberedning syntes departementschefen, på de av
ämbetsverken anförda skäl, böra bibehållas oförändrad vid 3,500,000 liter
för tillverkningsår räknat.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att frågan om ett slutligt
ordnande av jästsprittillverkningen bör bliva föremål för ytterligare
utredning.
Denna utredning bör givetvis fullföljas under vederbörligt hänsynstagande
till alla de olika faktorer, som äro av beskaffenhet att äga betydelse
för frågans bedömande.
I sådant avseende framstår det för utskottet såsom erforderligt, att vid
den fortsatta utredningen särskild uppmärksamhet ägnas såväl åt att jästfabrikationen
så ordnas, att icke större spritkvantitet därvid utvinnes än
som är nödvändigt vid användande av rationella tillverkningsmetoder, som
däråt att reglerna för prissättning av jästbrännvinet bliva reviderade. Ett
hinder för uppfyllandet av sagda önskemål utgör det avtal, som förefinnes
mellan de sprittillverkande jästfabrikerna samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen
rörande försäljning till bolaget av den vid dessa fabriker tillverkade
spriten, i all synnerhet som avtalet äger giltighet på obegränsad
tid. Det kan därför givetvis befinnas nödvändigt, att överenskommelse
kontrahenterna emellan träffas om antingen avtalets hävande eller dess
ersättande med ett annat avtal, som icke i likhet med det nu gällande
lägger hinder i vägen för en rationell lösning av frågan.
I avvaktan på avslutandet av den pågående utredningen synes någon
ytterligare begränsning, utöver vad i propositionen föreslagits, av den
myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning
för tillverkningsåret 1925/26, icke böra vidtagas; och har utskottet
alltså icke kunnat biträda de i ämnet väckta motionerna.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
7
På grund av vad sålunda anförts och under åberopande av vad chefen
för finansdepartementet yttrat till ovannämnda statsrådsprotokoll får utskottet
hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 219 samt med avslag å
ifrågavarande motioner I: 255 av herr Alexander Nilsson
och II: 381 av herr Nilsson i Hörby, antaga ovan
införda förslag till förordning angående fortsatt tillämpning
av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115)
om begränsning av den myckenhet brännvin, som må
framställas i sammanhang med pressjästberedning.
Stockholm den 15 maj 1925.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustal Nilsson i Kristianstad, Boman, Pers, Boren,
Johan Bergman, Månsson i Hagaström, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta,
Lithander, Olsson i Golvvasta, Bengtsson i Kullen, Björnsson, Heyman, Alexis
Björkman, Björklund, Olsson i Gävle och Brännström.
Rese rvationer:
av herrar Wohlin, Olsson i Golvvasta och Bengtsson i Kullen, vilka
ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Utskottet delar departementschefens uppfattning, att frågan om ett slutligt
ordnande av jästsprittillverkningen ännu icke är mogen för lösning,
utan synes densamma, såsom även är avsett, böra bliva föremål för ytterligare
utredning.
Såvitt utskottet kunnat finna av den i ärendet hittills företagna utredningen,
skulle tekniskt inga större svårigheter möta vid övergång till
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
metoder för jästtillverkning med kvantitativt betydande jästutbyte och
ringa mängder sprit. Då därtill kommer, att det enligt utskottets uppfattning
skulle ur nationalekonomisk synpunkt vara till gagn, om tillverkningen
av brännvin i sammanhang med pressjästberedning kunde helt
upphöra eller i varje fall bleve i största möjliga utsträckning begränsad,
synes vid den fortsatta utredningen på ifrågavarande område särskild uppmärksamhet
böra ägnas häråt.
I den mån det avtal, som förefinnes mellan de sprittillverkande jästfabrikerna
samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen, befinnes utgöra ett
hinder för en dylik förändring, böra enligt utskottets uppfattning åtgärder
vidtagas i syfte att undanröja detta hinder.
I de i föreliggande ämne väckta motionerna har hemställts om en begränsning
av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang
med pressjästberedning för tillverkningsåret 1925/1926, från av Kungl.
Maj:t föreslagna 3,500,000 liter till 2,500,000 liter. Utskottet finner sig
visserligen icke kunna redan för nästkommande tillverkningsår tillstyrka
en så pass betydande nedsättning. Men å andra sidan anser sig dock
utskottet, som i det föregående uttalat sig för en successiv begränsning
i största möjliga omfattning, böra bereda väg härför och vill fördenskull
förorda, att någon begränsning vidtages omedelbart. I sådant
avseende föreslår utskottet en nedsättning av brännvinsmängden med
500,000 liter till 3,000,000 liter.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 219 icke kunnat
oförändrad bifallas samt med anledning av motionerna
I: 255 av herr Alexander Nilsson och II: 381 av herr
Nilsson i Hörby, för sin del antaga följande förslag till
Förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17
maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet
brännvin, som må framställas i sammanhang med
pressjästberedning.
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj
1923 om begränsning av den myckenhet brännvin,
som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,
vilken förordning med däri genom förordningen
den 20 juni 1924 (nr 230) gjord ändring upphör att
gälla den 30 september 1925, skall äga fortsatt tillämpning
efter nämnda dag till och med den 30 sep
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
9
tember 1926; dock att 1 § i förordningen från och med
den 1 oktober 1925 skall hava följande lydelse:
1 §.
I sammanhang med pressjästberedning må brännvin
framställas till en myckenhet av sammanlagt högst
3,00U,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår
räknat»;
samt av herrar Månsson i Hagaström, Olsson i Ramsta, Johansson i
Kullersta, Björnsson, Alexis Björkman och Björklund, vilka hemställt,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 219 icke kunnat
oförändrad bifallas samt med anledning av motionerna
1: 255 av herr Alexander Nilsson och II: 381 av herr
Nilsson i Hörby, för sin del antaga följande förslag till
Förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17
maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet
brännvin, som må framställas i sammanhang med
pressjästberedning.
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj
1923 om begränsning av den myckenhet brännvin,
som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,
vilken förordning med däri genom förordningen
den 20 juni 1924 (nr 230) gjord ändring upphör att
gälla den 30 september 1925, skall äga fortsatt tilllämpning
efter nämnda dag till och med den 30 september
1926; dock att 1 § i förordningen från och med
den 1 oktober 1925 skall hava följande lydelse:
1 *.
I sammanhang med pressjästberedning må brännvin
framställas till en myckenhet av sammanlagt högst
3,000,000 liter av normalstyrka för helt tillverkningsår
räknat.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 saml. 31 höft. (Sr il.)
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:208 Riksdagens skrivelse Nr 208 a1 i texten