Betänkande, i anledning av väckta motioner om tillfällig tullfrihet å vissa slag av spannmål m. m.
1925-02-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1925:6, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tillfällig tullfrihet å vissa slag av spannmål m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1925 kl. ’/I 2 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
tillfällig tullfrihet å vissa slag av spannmål m. m.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 119
i första kammaren av herr Örne m. fl. och nr 159 i andra kammaren av
herrar Vennerström och Johansson i Uppmälby, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta:
a) tullfrihet intill den 1 augusti 1925 å spannmål, omalen, råg och vete;
h) lämplig jämkning i kvarnskyddet för mjöl av råg och vete; samt
c) restitution av tullen å vid tullfrihetens ikraftträdande inom landet
befintlig importerad och förtullad omalen spannmål — råg och vete —
samt av sådan spannmål vid svenska kvarnar framställt mjöl, resp. efterbeskattning
av vid tullfrihetens upphörande inom landet befintlig importerad
spannmål och mjöl av utländsk spannmål».
I den till stöd för yrkandet anförda motiveringen hava motionärerna till
en början framhållit, hurusom under senare år vid riksdagens behandling
av skyddstullsfrågor den grundsatsen varit vägledande, att några väsentliga
ändringar i gällande tullsatser, vare sig för industri eller jordbruk,
icke borde vidtagas i annan ordning än i samband med en genomgripande
förändring av Sveriges handelspolitik. Därefter hava motionärerna
uttalat sig för en fortsatt tillämpning i stort sett av nämnda grundsats,
men framhållit, att detta icke hehövde innebära krav på bibehållandet
av en tullsats, vilkens karaktär på grund av särskilda förhållanden ändrats
så, att tullen från att vara en skyddstull blivit en finanstull. I ett dylikt
fall behövde man nämligen icke befara, att en ändring av tullsatsen
skulle medföra någon inre rubbning av förhållandet mellan olika områden
av det ekonomiska livet, och man kunde därför behandla tullsatsen uteslutande
från statsfinansiella och sociala synpunkter. Efter dessa principiella
uttalanden hava motionärerna, med erinran om den år 1924 kvantitativt
felslagna svenska brödspannmålsskörden, framhållit, att, då till
följd av skördens otillräcklighet endast små kvantiteter av densamma för
närvarande funnes i marknaden och jordbrukarna själva nödgades i vida
större utsträckning än under normala år för eget behov inköpa spannmål
och produkter därav, tullen å brödspannmål måste anses hava övergått
Motionerna.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Utskottet.
från skyddstull till finanstull. Då denna finanstull hårt tryckte olika
samhällsgrupper, vore det fullt motiverat att upphäva densamma under
tiden intill nästa svenska skörd. Därav komme i nuvarande läge de
svenska spannmålsproducenterna i stort sett icke att lida något men utan
tvärtom liksom övriga medborgare att draga fördel.
I frågan, huruvida det statsfinansiella läget medgåve spannmålstullens
upphävande under den avsedda delen av innevarande år, hava motionärerna
uttalat den uppfattningen, att den stora spannmålsimporten under
den gångna delen av hudgetåret kunde antagas hava säkerställt den för
budgetåret beräknade inkomsten av denna tull. Beträffande de svårigheter,
som äro förenade med kortvariga ändringar i tulltaxan, hava motionärerna
anfört, att desamma syntes kunna i detta fall lösas genom anordning av
dels tullrestitution vid tullfrihetens ikraftträdande och dels efterbeskattning
vid tullfrihetens upphörande. Motionen innehåller, som nämnts, yrkande
även om jämkning i kvarnskyddet för mjöl. Rörande det belopp, till vilket
mjöltullen, vid bifall till yrkandet i fråga om tullfrihet för spannmål,
borde sänkas, hava motionärerna överlämnat åt bevillningsutskottet att
avgiva förslag.
Bevillningsutskottet har i sitt denna dag avgivna betänkande, nr 5,
i anledning av väckta motioner om spannmålstullarnas definitiva upphävande,
på anförda skäl uttalat, att frågan härom icke borde upptagas
till övervägande utan samband med frågan om revision av det tullskydd,
som industrien åtnjuter. Den sålunda uttryckta ståndpunkten
vilar, såsom av motiveringen för densamma framgår, på uppfattningen
om det gällande tullsystemets uppgift att innebära en avvägning av jordbrukets
och industriens intressen i fråga om tullskydd. Kan det nu påvisas,
att de hos jordbrukarna inneliggande lagren av spannmål för närvarande
äro så obetydliga som motionärerna antagit, måste jordbrukarintresset
av spannmålstullarnas bibehållande under den i motionen för
deras suspenderande avsedda tiden vara väsentligen avlägsnat. I ett dylikt
läge har det synts utskottet uppenbart, att principen om sambandet mellan
frågorna om spannmålstullarna och om industritullarna saknar tillämpning.
Då utskottet från nu angivna utgångspunkt haft att överväga det föreliggande
förslaget, har utskottet till eu början funnit, att med hänsyn till
det ekonomiska betryck, under vilket större delen av vårt folk för närvarande
lever, det vore i hög grad önskvärt, att åtgärder kunde vidtagas,
som vore ägnade att motverka levnadskostnadernas stegring, i
vilket hänseende en suspension av spannmålstullarna borde kunna förväntas
bliva av betydelse.
För att utskottet skulle kunna förorda en dylik åtgärd, fordras emellertid
icke blott, att den förutsättning kan påvisas vara förhanden, från
vilken motionärerna i första hand hava utgått, att nämligen endast obetydliga
lager av spannmål finnas inneliggande hos jordbrukarna, utan
Bevillningsutskottets betänkande Nr li. 7
även att det statsfinansiella läget kali anses medgiva den inkomstminskning,
som tullsuspensionen skulle medföra. Därjämte måste utskottet för
ett tillstyrkande uppställa fordran, att förhållandena vid den kortvariga
tullfrihetens ikraftträdande och upphörande kunna på ett tillfredsställande
sätt ordnas.
I nu berörda hänseenden har utskottet föranstaltat om erforderliga utredningar,
varjämte utskottet låtit införskaffa och sammanställa statistiska
uppgifter, ägnade att belysa den föreliggande frågan.
Angående mängden av hos jordbrukarna inneliggande lager bär Sveriges
allmänna lantbrukssällskap ställt till utskottets förfogande uppgifter från ett
antal hushållningssällskap i södra Sverige. Dessa uppgifter, vilka omfatta
endast till avsalu avsedda lager samt angivits vara ofullständiga, utvisa för
Gotlands län, Kalmar läns södra landstingsområde, Malmöhus och Hallands
län sammanlagt 7,156 ton vete och 1,905 ton råg samt för Kristianstads län
2,000 å 3,000 ton vete och råg, uppgifter vilka synas ägnade att stödja den
uppfattning, åt vilken motionärerna givit uttryck.
Av utskottet införskaffade statistiska uppgifter avse:
arealens fördelning efter ägoslag samt åkerjordens användning och skörd
inom olika länder åren 1921—1924 enligt internationella lantbruksinstitutets
i Rom publikationer;
areal och skörd av vete och råg inom de olika världsdelarna åren 1920—
1924 enligt internationella lantbruksinstitutets i Rom publikationer;
skörd och förbrukning av vete och råg i Sverige under åren 1906—1923;
Sveriges införsel av vete och råg åren 1896—1913 samt 1922—1924;
tullinkomsten i Sverige å vete och råg åren 1922—1924, för år 1924 fördelad
månadsvis; samt
detaljpriserna i Sverige å vete- och rågmjöl under tiden oktober 1924—
januari 1925 enligt socialstyrelsens prisstatistik.
Därjämte hava till utskottet överlämnats uppgifter dels från Svenska kvarnföreningen
angående den kvantitet svenskt vete och svensk råg av 1924 års
skörd, som till föreningen anslutna kvarnar inköpt intill den 24 januari
1925, ävensom angående priset ej mindre å vissa utländska spannmålssorter
under tiden 1 september 1924—31 januari 1925 än även å kvarnföreningens
partipriser å vete- och rågmjöl under tiden september—december 1924, dels
ock från kvarnaktiebolaget Tre Kronor angående kooperativa förbundets
inköp av svenskt vete och svensk råg av 1924 års skörd intill den 2 februari 1925.
I grundlagsenlig ordning har utskottet i anledning av motionerna begärt
generaltullstyrelsens yttrande med förslag till bestämmelser rörande sådan
tullrestitution vid tullfrihetens ikraftträdande, som avsåges i punkten c) av
motionärernas hemställan. Utredning rörande frågan om efterbeskattning
och uppgörande av författningsförslag i ämnet har utskottet, efter samråd
med finansdepartementet, avsett att låta verkställa genom särskilt tillkallad
sakkunnig.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Från nämnda departement har utskottet även begärt uppgifter rörande
utfallet av statsregleringen för innevarande budgetår, i den mån dylika uppgifter
redan nu kunde lämnas.
Med anledning härav har tillfälle beretts utskottet att taga del av en i
departementet i början av innevarande februari månad verkställd approximativ
överslagsberäkning rörande utfallet av statsregleringen för budgetåret 1924
—1925. Från finansdepartementets sida har betonats, att en så tidigt som 5
månader före budgetårets utgång verkställd beräkning av budgetutfallet måste
bliva ytterst approximativ. Av sådan anledning bar det icke ansetts lämpligt
att befordra beräkningen till trycket, utan inskränker sig utskottet till att
ur densamma återgiva följande. Under det att tidigare förmodats, att det
löpande budgetåret skulle komma att lämna ett relativt stort överskott, utvisar
beräkningen ett överskott, som är synnerligen obetydligt. Förande
orsakerna härtill finner man i huvudsak dels å utgiftssidan brister under
flertalet huvudtitlar, bland annat en av mul- och klövsjukan föranledd brist
av 8 å 9 miljoner kronor, och dels å inkomstsidan, att vissa affärsdrivande
verk komma att lämna mindre överskott än som upptagits i riksstaten,
varigenom dessa verk utvisa i jämförelse med den i riksstaten beräknade
inkomsten ett underskott av omkring 9 miljoner kronor.
Bevillningsutskottet har ovan såsom en av förutsättningarna för att utskottet
skulle kunna tillstyrka det föreliggande förslaget angivit, att det statslinansiella
läget kunde anses medgiva den inkomstminskning som tullsuspensionen
måste föranleda. Såvitt av ovan omnämnda, av utskottet införskaffade
sammanställning månadsvis av inkomsterna av spannmåls- och mjöltullarna
för år 1924 kan bedömas, skulle denna inkomstminskning kunna uppskattas
till ett belopp av omkring 8 miljoner kronor. I varje fall måste det
röra sig om ett belopp, för vars täckning genom överskott å budgeten
de tillgängliga kalkylerna icke giva det ringaste stöd. Härmed är givet, att
den nyssberörda förutsättningen i det statsfinansiella läget icke kan anses
föreligga.
Denna omständighet har varit för utskottet avgörande. Om än det vill
synas, som om de hos jordbrukarna inneliggande lagren skulle kunna antagas
vara så pass obetydliga, att något större skyddsintresse av spannmålstullarnas
bibehållande under tiden intill dess nästa skörd kommer i marknaden knappast
kan anses föreligga, finner sig utskottet sålunda av statsfinansiella skäl förhindrat
att tillstyrka bifall till de föreliggande motionerna.
Sedan utskottet intagit denna ståndpunkt i frågan, har utskottet avstått
från att fullfölja eller låta fullfölja utredningarna om tullrestitution och efterbeskattning.
Beträffande dessa frågor har utskottet endast velat anföra, att
utskottet vid förberedande överläggning kommit till den uppfattningen, att
eu lösning av desamma erbjuder mycket stora svårigheter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 9
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:119 av herr örne in. fl.
och II: 159 av herrar Vennerström och Johansson i Uppmälby,
om tillfällig tullfrihet å vissa slag av spannmål
m. m., icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1925.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Örne, Boman, Pers,
Boren*, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Lithander, Hedlund
i Östersund*, Olsson i Golvvasta, Bengtsson i Kullen*, Lövgren i Nyborg, Björnsson,
Carlsson i Gävle, Åström och Olsson i Gävle.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herrar Lövgren i Nyborg, Åström och Olsson i Gävle, mot vissa delar
av motiveringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.