Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändring av gällande bestämmelser rörande beskattning av äkta makars inkomst.

1925-02-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1925:9, Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändring av gällande bestämmelser rörande beskattning av äkta makars inkomst.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr !).

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1925 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om ändring av gällande bestämmelser rörande beskattning

av äkta makars inkomst.

(2:a avd.)

I eu inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 176, har herr Lindhagen, under hänvisning till att enligt gällande förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt äkta makar, som båda åtnjuta inkomst,

bliva högre beskattade än två icke gifta personer med motsvarande

inkomster, hemställt, »att riksdagen ville för sin del besluta eller hos regeringen

begära förslag till ändring i vederbörande beskattningsförfattning för

undanröjande av ovan anförda missförhållanden».

Uti en inom andra kammaren väckt, likaledes till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 158, har fröken Wellin, under påpekande av samma förhållande,

varom herr Lindhagen i sin nyssberörda motion erinrat, och med

hänvisning till att detsamma gällde i motsvarande mån för den kommunala

beskattningen, hemställt, »att riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning och förslag till ändring av ifrågavarande lagbestämmelser

därhän, att varje make måtte få taxeras och beskattas personligen efter egen

inkomst såsom självständig skattedragare utan avseende taget till den andre

makens inkomster, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

giver anledning».

Beträffande motiveringen för de särskilda förslagen utöver vad här återgivits

får utskottet hänvisa till motionerna.

Före år 1908 genomförd lagstiftning gällde enligt praxis att gift kvinna Sammanfatlicke

var deklarationspliktig och icke för sin inkomst skattskyldig samt te
mannen

skulle taxeras även för all hennes inkomst utan avseende på dess gående bebeskaffenhet

och utan hänsyn till om hustrun enligt lag ägde att ensam råda handling.

däröver eller icke. Genom kungörelserna den 16 oktober 1908 angående den

vid 1908 års riksdag åtagna bevillning av fast egendom samt av inkomst

(nr 123) samt angående inkomstskatt för år 1909 (nr 124) infördes i vår

skattelagstiftning den principen, att hustru skall taxeras för sådan sin inkomst,

varöver hon enligt lag äger att ensam råda. Vid själva skatteberäkningen

skulle emellertid makarna betraktas såsom en enhet, vilket uttryckligen betonades

av dåvarande chefen för finansdepartementet i hans uttalande till

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 6 häft. (Nr 9—10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr ,9.

statsrådsprotokollet vid framläggande av de propositioner, nr 34 och 35,

vilka resulterade i nyssnämnda kungörelser.

I två särskilda motioner vid 1911 års riksdag påkallades utredning rörande

åtgärder för undanröjande av den på äktenskapsfrekvenscn menligt inverkande

oegentlighet i skattelagstiftningen, som bestode däri, att äkta makar enligt

då gällande bestämmelser träffades av hårdare beskattning av sina inkomster

än två i ej legaliserad förbindelse sammanlevande personer med samma inkomster.

I anledning därav yttrade riksdagen i skrivelse den G maj 1911,

nr 108, bl. a. följande:

»En radikal utväg vore givetvis att som regel göra äkta makar till självständiga

skatteobjekt. Därigenom skulle undanröjas åtminstone den i motionerna

särskilt betonade oegentligheten beträffande avdragen. En sådan åtgärd skulle

emellertid innebära ett brytande med en av grundprinciperna i vårt skattesystem,

äkta makars samfällda beskattning, en princip, som är allmänt erkänd

även i utlandet. Riksdagen har fördenskull tagit i övervägande, huruvida icke

på annat sätt åtgärder kunde vidtagas för erhållande av eu för ifrågavarande

ändamål gynnsammare skattelagstiftning. Såsom möjliga utvägar hava därvid

framställt sig de i motionerna antydda, nämligen dels att sänka existensminimum

för ogift person och höja detsamma för samlevande äkta makar,

dels ock att på lägre inkomststadium vid bedömande av äkta makars skatteförmåga

måhända större hänsyn än i gällande skattelagstiftning kunde tagas

till det antal barn, de hava att försörja.»

Riksdagen anhöll i berörda skrivelse om utredning angående de åtgärder,

vilka i beskattningsavseende kunde vidtagas för främjande av ovan angivna

syfte, samt om framläggande för riksdagen av det förslag, som av utredningen

kunde föranledas.

Saken har därefter varit föremål för behandling av såväl kommunalskattcsakkunniga

i deras år 1917 avlämnade betänkanden som de s. k. 1918 års

inkomstskattesakkunniga, vilkas uttalanden i ämnet återfinnas bl. a. i av dem

avgivna promemorior, som bilagts propositionerna nr 259 år 1919 och nr 209

år 1922. Därjämte hava vid olika tillfällen ändringar i skattelagstiftningen

genomförts i syfte att bereda skattelindring åt äkta makar och särskilt åt

hustru, som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig

åt hemmets skötsel, därvid dock den från början antagna principen, att äkta

makar i beskattningsavseende skola betraktas såsom en enhet, lämnats orubbad.

Slutligen har frågan behandlats av 1921 års kommunalskattekommitté, vilken

i sitt den 15 oktober 1924 avlämnade betänkande angående den kommunala

beskattningen uttalar, att kommittén »i fråga om äkta makars beskattning

bibehållit principen, att deras skatteförmåga skall bedömas med hänsyn

till deras sammanlagda inkomst». Kommittén framhåller emellertid därjämte,

att det »för kommittén synts vara av vikt, att äkta makar, såvitt möjligt, icke

i beskattningsavseende intaga sämre ställning, än om de vore ogifta». Med

utgångspunkt härifrån framställer kommittén vissa förslag om ändrade grunder

för beräkning av äkta makars beskattningsbara inkomst vid kommunalbeskattningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

3

Landskamreraren Otto V. Landeri cell hovrättsrådet Harald Waller, vilka

efter att hava förordnats att slutföra av inkomstskattesakkunniga påbörjade

utredningar den 28 september 1923 avgivit betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt,

hava ävenledes övervägt förevarande fråga och därvid föreslagit

bestämmelser, som nära ansluta sig till det av 1921 års kommunalskattekommitté

i ämnet framlagda förslaget.

Den i motionerna avhandlade frågan är sålunda alltjämt föremål för för- Utskottet.

beredande utredning och behandling. Enligt vad som ställts i utsikt, komma

förslag till reformering av såväl den kommunala som den statliga beskattningen

att föreläggas nästkommande riksdag, som då får tillfälle att i ett

större sammanhang ägna föreliggande detaljspörsmål vederbörlig uppmärksamhet.

Vid sådant förhållande och då utskottet hyser den förvissningen, att

Kungl. Maj:t även utan en direkt framställning i ämnet från riksdagens sida

kommer att beakta de i motionerna framhållna synpunkterna, synes det icke

utskottet lämpligt att nu uttala sig för någon viss lösning av frågan och ej

heller att föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om ytterligare

utredning och förslag i densamma.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner I: 176 av herr Lindhagen och

II: 158 av fröken Wellin, om ändring av gällande bestämmelser

rörande beskattning av äkta makars inkomst, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Örne, Boman,

Pers, Bärg, Boren, Johan Bergman, Månsson i Hagaström, Jönsson i Boa,

Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Lithander, Olsson i Golvvasta,

Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Olsson i Gävle och Johansson i

Krogstorp.

Reservationer

i fråga om motiveringen:

av herr Pers; och

av herr Björnsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.