Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändring av gällande bestämmelser rörande beskattning av äkta makars inkomst.
1925-02-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1925:9, Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändring av gällande bestämmelser rörande beskattning av äkta makars inkomst.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr !).
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1925 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om ändring av gällande bestämmelser rörande beskattning
av äkta makars inkomst.
(2:a avd.)
I eu inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 176, har herr Lindhagen, under hänvisning till att enligt gällande förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt äkta makar, som båda åtnjuta inkomst,
bliva högre beskattade än två icke gifta personer med motsvarande
inkomster, hemställt, »att riksdagen ville för sin del besluta eller hos regeringen
begära förslag till ändring i vederbörande beskattningsförfattning för
undanröjande av ovan anförda missförhållanden».
Uti en inom andra kammaren väckt, likaledes till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 158, har fröken Wellin, under påpekande av samma förhållande,
varom herr Lindhagen i sin nyssberörda motion erinrat, och med
hänvisning till att detsamma gällde i motsvarande mån för den kommunala
beskattningen, hemställt, »att riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag till ändring av ifrågavarande lagbestämmelser
därhän, att varje make måtte få taxeras och beskattas personligen efter egen
inkomst såsom självständig skattedragare utan avseende taget till den andre
makens inkomster, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
giver anledning».
Beträffande motiveringen för de särskilda förslagen utöver vad här återgivits
får utskottet hänvisa till motionerna.
Före år 1908 genomförd lagstiftning gällde enligt praxis att gift kvinna Sammanfatlicke
var deklarationspliktig och icke för sin inkomst skattskyldig samt te
mannen
skulle taxeras även för all hennes inkomst utan avseende på dess gående bebeskaffenhet
och utan hänsyn till om hustrun enligt lag ägde att ensam råda handling.
däröver eller icke. Genom kungörelserna den 16 oktober 1908 angående den
vid 1908 års riksdag åtagna bevillning av fast egendom samt av inkomst
(nr 123) samt angående inkomstskatt för år 1909 (nr 124) infördes i vår
skattelagstiftning den principen, att hustru skall taxeras för sådan sin inkomst,
varöver hon enligt lag äger att ensam råda. Vid själva skatteberäkningen
skulle emellertid makarna betraktas såsom en enhet, vilket uttryckligen betonades
av dåvarande chefen för finansdepartementet i hans uttalande till
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 6 häft. (Nr 9—10.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr ,9.
statsrådsprotokollet vid framläggande av de propositioner, nr 34 och 35,
vilka resulterade i nyssnämnda kungörelser.
I två särskilda motioner vid 1911 års riksdag påkallades utredning rörande
åtgärder för undanröjande av den på äktenskapsfrekvenscn menligt inverkande
oegentlighet i skattelagstiftningen, som bestode däri, att äkta makar enligt
då gällande bestämmelser träffades av hårdare beskattning av sina inkomster
än två i ej legaliserad förbindelse sammanlevande personer med samma inkomster.
I anledning därav yttrade riksdagen i skrivelse den G maj 1911,
nr 108, bl. a. följande:
»En radikal utväg vore givetvis att som regel göra äkta makar till självständiga
skatteobjekt. Därigenom skulle undanröjas åtminstone den i motionerna
särskilt betonade oegentligheten beträffande avdragen. En sådan åtgärd skulle
emellertid innebära ett brytande med en av grundprinciperna i vårt skattesystem,
äkta makars samfällda beskattning, en princip, som är allmänt erkänd
även i utlandet. Riksdagen har fördenskull tagit i övervägande, huruvida icke
på annat sätt åtgärder kunde vidtagas för erhållande av eu för ifrågavarande
ändamål gynnsammare skattelagstiftning. Såsom möjliga utvägar hava därvid
framställt sig de i motionerna antydda, nämligen dels att sänka existensminimum
för ogift person och höja detsamma för samlevande äkta makar,
dels ock att på lägre inkomststadium vid bedömande av äkta makars skatteförmåga
måhända större hänsyn än i gällande skattelagstiftning kunde tagas
till det antal barn, de hava att försörja.»
Riksdagen anhöll i berörda skrivelse om utredning angående de åtgärder,
vilka i beskattningsavseende kunde vidtagas för främjande av ovan angivna
syfte, samt om framläggande för riksdagen av det förslag, som av utredningen
kunde föranledas.
Saken har därefter varit föremål för behandling av såväl kommunalskattcsakkunniga
i deras år 1917 avlämnade betänkanden som de s. k. 1918 års
inkomstskattesakkunniga, vilkas uttalanden i ämnet återfinnas bl. a. i av dem
avgivna promemorior, som bilagts propositionerna nr 259 år 1919 och nr 209
år 1922. Därjämte hava vid olika tillfällen ändringar i skattelagstiftningen
genomförts i syfte att bereda skattelindring åt äkta makar och särskilt åt
hustru, som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig
åt hemmets skötsel, därvid dock den från början antagna principen, att äkta
makar i beskattningsavseende skola betraktas såsom en enhet, lämnats orubbad.
Slutligen har frågan behandlats av 1921 års kommunalskattekommitté, vilken
i sitt den 15 oktober 1924 avlämnade betänkande angående den kommunala
beskattningen uttalar, att kommittén »i fråga om äkta makars beskattning
bibehållit principen, att deras skatteförmåga skall bedömas med hänsyn
till deras sammanlagda inkomst». Kommittén framhåller emellertid därjämte,
att det »för kommittén synts vara av vikt, att äkta makar, såvitt möjligt, icke
i beskattningsavseende intaga sämre ställning, än om de vore ogifta». Med
utgångspunkt härifrån framställer kommittén vissa förslag om ändrade grunder
för beräkning av äkta makars beskattningsbara inkomst vid kommunalbeskattningen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
3
Landskamreraren Otto V. Landeri cell hovrättsrådet Harald Waller, vilka
efter att hava förordnats att slutföra av inkomstskattesakkunniga påbörjade
utredningar den 28 september 1923 avgivit betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt,
hava ävenledes övervägt förevarande fråga och därvid föreslagit
bestämmelser, som nära ansluta sig till det av 1921 års kommunalskattekommitté
i ämnet framlagda förslaget.
Den i motionerna avhandlade frågan är sålunda alltjämt föremål för för- Utskottet.
beredande utredning och behandling. Enligt vad som ställts i utsikt, komma
förslag till reformering av såväl den kommunala som den statliga beskattningen
att föreläggas nästkommande riksdag, som då får tillfälle att i ett
större sammanhang ägna föreliggande detaljspörsmål vederbörlig uppmärksamhet.
Vid sådant förhållande och då utskottet hyser den förvissningen, att
Kungl. Maj:t även utan en direkt framställning i ämnet från riksdagens sida
kommer att beakta de i motionerna framhållna synpunkterna, synes det icke
utskottet lämpligt att nu uttala sig för någon viss lösning av frågan och ej
heller att föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om ytterligare
utredning och förslag i densamma.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motioner I: 176 av herr Lindhagen och
II: 158 av fröken Wellin, om ändring av gällande bestämmelser
rörande beskattning av äkta makars inkomst, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1925.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Örne, Boman,
Pers, Bärg, Boren, Johan Bergman, Månsson i Hagaström, Jönsson i Boa,
Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Lithander, Olsson i Golvvasta,
Lövgren i Nyborg, Björnsson, Heyman, Olsson i Gävle och Johansson i
Krogstorp.
Reservationer
i fråga om motiveringen:
av herr Pers; och
av herr Björnsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.