Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående dels ''säkerheten för ett Östra Centralbanans järnvägsaktiebolag är 1916 beviljat statslån, dels ock reglering av Uddevalla—Lelångcns järnvägsaktiebolags skuld till staten.

1925-03-20 · 8 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:23, Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående dels ''säkerheten för ett Östra Centralbanans järnvägsaktiebolag är 1916 beviljat statslån, dels ock reglering av Uddevalla—Lelångcns järnvägsaktiebolags skuld till staten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1925 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition

angående dels ''säkerheten för ett Östra Centralbanans

järnvägsaktiebolag är 1916 beviljat statslån, dels ock

reglering av Uddevalla—Lelångcns järnvägsaktiebolags

skuld till staten.

I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad proposition

nr 72 bär Kungl. Maj:t, med åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, under

punkterna 2:o) och 3:o), vilka hänvisats till bankoutskottets förberedande

behandling, gjort de framställningar, om vilka här nedan vidare förmäles.

l:o)

I punkt 2:o) av ifrågavarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att Östra centralbanans järnvägsaktiebolag må såsom

säkerhet för ett nytt fast lån å högst 400,000 kronor och av beskaffenhet

att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontor använda de inteckningar

å tillhopa 400,000 kronor, som äro fastställda i bolagets järnväg från

Linköping till Vimmerby med förmånsrätt näst efter inteckningar för tillsammans

2,260,000 kronor.

Av åberopade statsrådsprotokollet inhämtas bland annat föliande.

Sedan Kungl. Maj:t för anläggande av järnvägen Linköping—Vimmerby

beviljat Östra centralbanans järnvägsaktiebolag ett statslån å 1,710,000 kronor,

medgav 1916 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

att de den 31 december 1915 å förenämnda statslån förfallna annnitets-

och räntebelopp, 1,342,046 kronor 46 öre, finge, räknat från och med

år 1916, kapitaliseras såsom särskilt lån till bolaget under villkor, bland

annat, att till säkerhet för lånet skulle lämnas dels inteckning för 250,000

kronor i bolagets järnväg från Vimmerby till Hultsfred med förmånsrätt näst

efter de inteckningar i samma järnväg, som för det dåvarande läge som

säkerhet för ett bolaget av Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag

beviljat lån, dels inteckning för återstoden av lånet, 1,092,046 kronor 46 öre,

i bolagets järnväg från Linköping till Vimmerby med förmånsrätt näst efter

inteckningar för tillsammans 2,710,000 kronor, dels ock, i den man de bleve

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 sand. IT höft. (Nr 23.) coi ä5 1

Angående %

säkerheten för

ett Östra

centralbanans

järnvä g saktiebolag

år 1916

beviljat statslån.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Fullmakt nje

t riksgäldskon

törel.

2 Bankoutskottets utlåtande Xr 23,

frigjorda, de i omförmälda järnvägar fastställda inteckningar med bättre rätt

än dem, som enligt vad nu sagts skulle lämnas i pant.

Vidare bär 1922 års riksdag, efter det Östra centralbanans järn vägsaktiebolag

övertagit järnvägen Bjärka—Säby—Åtvidaberg, för vars anläggning

beviljats ett statslån å 290,(XX) kronor, medgivit, att av de den 31 december 1921

å sistnämnda statslån förfallna annuitets- och räntebelopp, 135,213 kronor

06 öre, ett belopp av 125,000 kronor finge, räknat från och med år 1922.

kapitaliseras såsom särskilt lån till Östra centralbanans järnvägsaktiebolag

under villkor, bland annat, att till säkerhet för det nya lånet skulle lämnas

inteckningar å tillhopa 125,000 kronor i bolagets järnväg från Bjärka till

Åtvidaberg med förmånsrätt näst efter den inteckning i samma järnväg, som

då låg såsom säkerhet för bolagets förstnämnda lån.

I skrivelse den 19 december 1924 har styrelsen för Östra centralbanans

järnvägsaktiebolag i fråga om villkoren för det år 1906 beviljade statslånet

hemställt om befrielse tills vidare från skyldigheten att såsom ytterligare

säkerhet för 1916 års statslån till riksgäldskontoret avlämna inteckningar,

som vore eller bleve frigjorda i järnvägarna Linköping—Vimmerby och

Vi in in e rby—Hu It sfred.

Beträffande bolagets omförmälda framställning, som tillstyrkts av väg- och

rattenhijgynadsstyrelxen, får utskottet hänvisa till propositionen (sid. 7—11).

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet,

hava den 22 sistlidna januari anfört huvudsakligen följande:

Järnvägsaktiebolaget hade ej fullgjort sin skyldighet att till riksgäldskontoret

såsom säkerhet för förenämnda lån överlämna genom avbetalningar

a bolagets obligationslån hittills frigjorda sex inteckningar å inalles 300,000

kronor i järnvägarna Linköping—Vimmerby och Vimmerby—Hultsfred, utan

både bolaget i stället för anskaffande av rörelsemedel belånat fyra av dessa

inteckningar. Till förklaring därav hade bolaget i sin förevarande framställning

meddelat, att bolaget för att kunna likvidera gjorda nyanskaffningar

ävensom för att å rätt tid kunna fullgöra annuiteterna å statslånen varit

nödsakat att under år 1922 upptaga ett lån. Därjämte hade bolaget framhållit,

att för ett fortsatt bedrivande av bolagets verksamhet även för framtiden

kunde erfordras att genom upplåning anskaffa rörelsemedel för vilket

ändamål bolaget behövde disponera även de inteckningar, som framdeles

bleve frigjorda genom amorteringar å respektive obligationslån.

Enligt fullmäktiges mening borde det ej ifrågakomma att lämna bolaget

så fria bänder beträffande upplåning mot säkerhet med bättre rätt än hypotek^

för 1916 års lån- som ett bifall till bolagets framställning skulle innebära.

Då å andra sidan göda skäl syntes föreligga att ej helt avvisa framställningen,

hade fullmäktige överlagt med representanter för bolagets styrelse

angående en lämplig form för en uppgörelse. På förfrågan av full

mäktige hade bolaget i eu den 19 januari 1925 dagtecknad skrivelse meddelat,

att därest bolaget kunde få disponera inteckningar i järnvägslinjen Linköping—Vimmerby

eventuellt även i järnvägslinjen Vimmerby—Hultsfred till

belopp av 400,000 kronor med sådant läge, att de kunde användas såsom

hypotek för obligationslån eller dylikt å motsvarande belopp, bolaget, såvitt

nu kunde bedömas, för framtiden syntes kunna noggrant fullgöra sina förbindelser

icke blott till statsverket utan också till övriga bolagets borgenärer

samt att bolaget, därest dylika inteckningar ställdes till bolagets disposition

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottvts utlåtande AV 2<l. •’>

omedelbart ämnade ordna för upptagande av obligationslån eller för lan,

fasta i minst 10 år, intill 400,000 kronor, allt beroende på de villkor, som

för ena eller andra lånesättet uppställdes, Bolaget hade därjämte i särskild

skrivelse meddelat, att förfrågningar gjorts hos Östergötlands enskilda bank

och eu bankfirma i Stockholm rörande ett obligationslån eller annat fast

lån intill ett belopp å 400,000 kronor mot säkerhet av inteckningar med förmånsrätt

närmast efter liypoteken för förutvarande obligationslån. Av till

svar å dessa förfrågningar till bolaget ingångna meddelanden framginge, att

utsikter förefunnes att på skäliga villkor erhålla ett dylikt lån.

Bolaget hade till och med år 1023 å 1901 års statslån avbetalat 2(58,22ö

kronor (54 öre. 1924 års annuitet å berörda lån hade ännu ej erlagts, men

komma att inbetalas, därest bolaget erliölle ett nytt lån på sätt ovan angivits.

Det sammanlagda amorteringsbeloppet komme därigenom att ökas

till 288,845 kronor 79 öre. Fullmäktige hade meddelat bolagets styrelse,

att fullmäktige för att underlätta uppläggandet av ifrågavarande nya obligationslån

vore villiga att, sedan 1924 års annuitet erlagts, jämlikt § 21 i kungl.

förordningen den IG juni 1875 angående inteckning medgiva uppdelning av

inteckningen å 1,710,000 kronor för 1901 års statslån i tva inteckningar a

respektive 1,425,000 kronor och 285,000 kronor samt till bolaget överlämna

sistnämnda inteckning att användas såsom hypotek för 1901 års obligationslån.

Säkerheten för detta skulle därigenom komma att utgöras av inteckningar

i järnvägen Linköping—Vimmerby, liggande mellan 1,425,000 kronor

och 2,260,000 kronor. Därest därpå följande åtta inteckningar å sammanlagt

400,000 kronor lades såsom säkerhet för det ifrågasatta nya obligationslånet,

skulle riksgäldskontor! kunna omedelbart utfå en inteckning å 50,000

kronor i järnvägen Linköping -Vimmerby och två inteckningar å sammanlagt

100,000 kronor i järnvägen Vimmerby—Hultsfred. Järnvägsbolaget borde

givetvis alltjämt vara skyldigt att, i den mån ytterligare inteckningar med

bättre rätt än de, som utgjorde säkerhet för det år 191(5 beviljade statslånet,

bleve frigjorda, överlämna desamma till riksgäldskontoret.

Med åberopande av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva sådan ändring i de av riksdagen

fastställda bestämmelserna för 191(5 års lån, att bolaget finge för uppläggande

av ett nytt obligationslån å intill 400,000 kronor disponera därför erforderliga

inteckningar i bolagets järnvägar Linköping—Vimmerby och Vimmerby

—Hultsfred.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Enligt vad jag inhämtat, har bolaget efter ovan omförmälda åren 191(5

ocli 1922 verkställda regleringar å sina statslån ordentligt inbetalt samtliga

annuiteter med undantag av 1924 års annuiteter å statslånen å 1,710,000 kronor

(joll 1.342,04(1 kronor 4(5 öre. Då till följd av rådande ekonomiska förhållanden

trafikinkomsterna under senare år ej uppgått till vad bolaget ansett

sig kunna räkna med, har bolaget för att kunna fullgöra sina förbindelser

till staten samt göra erforderliga nyanskaffningar av materiel m. m. nödgats

upptaga lån. Emellertid är bolaget för dessa ändamål i behov av ytterligare

rörelsekapital, och har bolaget för avsikt att anskaffa nytt lån mot säkerhet

av sådana i bolagets järnvägar för äldre obligationslån fastställda inteckningar,

vilka blivit eller bliva frigjorda och enligt statsmakternas beslut

år 1916 skulle lämnas såsom säkerhet för det då beviljade statslånet. Då

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko utskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

det ur statens synpunkt är av vikt, att bolaget jämväl i fortsättningen ordentligt

inbetalar räntor och amorteringar å sina statslån, vill jag förorda, att

bolaget sättes i tillfälle därtill på föreslaget sätt, därest detta kan ske utan

att säkerheten för statslånen äventyras. I sådant hänseende hava fullmäktige

i riksgäldskontor föreslagit, att bolaget måtte för uppläggande av ett obligationslån

å intill 400,000 kronor få disponera de inteckningar å samma belopp

i järnvägen Linköping—Vimmerby, som ligga med förmånsrätt näst efter inteckningar

för 2,260,000 kronor. Från bolaget har emellertid framhållits, att

det för bolaget sannolikt skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare att i

stället erhålla ett annat fast lån från pensionskassa eller dylik inrättning.

Enligt vad jag inhämtat, hava fullmäktige i riksgäldskontor intet att erinra

häremot under förutsättning att ett sådant lån erhålles för jämförelsevis långtid

samt att, därest detsamma skall amorteras, annuiteterna ej bliva större

än att bolaget samtidigt kan ordentligt gälda annuiteterna å statslånen.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser jag mig böra tillstyrka,

att bolaget må såsom säkerhet för ett nytt fast lån å högst 400,000 kronor

och av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontor

disponera ifrågavarande inteckningar å 400,000 kronor i järnvägen Linköping—

Vimmerby.»

Såsom framgår av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,

har bolaget inbetalt samtliga med undantag av år 1924 förfallna annuiteter

ä sina här ovan omförmälda statslån å 1,710,000 kronor och 1,342,046 kronor

46 öre. Emellertid har bolaget på grund av minskade trafikinkomster under

senare år, för att kunna dels fullgöra sina förbindelser till staten, dels ock

anskaffa erforderligt nytt materiel in. in., måst upptaga lån, för vilka ändamål

bolaget är i behov av ytterligare rörelsekapital. I sådant avseende har

bolaget gjort framställning att få disponera vissa i bolagets järnvägar för

äldre obligationslån fastställda inteckningar, som enligt 1916 års riksdags

beslut bolaget skulle överlämna till riksgäldskontoret såsom säkerhet för

det då beviljade statslånet. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava för sin

del icke haft något att erinra mot eu dylik anordning och därvid framhållit,

att bolaget såsom hypotek för ett obligations- eller annat lån å intill 400,000

kronor kunde använda inteckningar å motsvarande belopp. Då utskottet i likhet

med departementschefen anser det vara av vikt, att bolaget blir i tillfälle att

fullgöra sin betalningsskyldighet till staten, har utskottet ansett sig böra

förorda, att i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag bolaget må få disponera

inteckningar å nyssnämnda belopp i järnvägen Linköping—Vimmerby. Säkerheten

för statslånen torde icke härigenom komma att äventyras, helst villkoren

för det nya lånet böra underställas fullmäktiges i riksgäldskontorets prövning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen, med bifall

till Kungl. Maj:ts förenämnda framställning, må medgiva,

att Ostra centralbanans järnvägsaktiebolag må såsom säkerlie t

för ett lu tt fast lån å högst 400,000 kronor och av beskaffenhet

att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret, använda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Baulamtskattets utlåtande Nr

de inteckningar å tillhopa 400,000 kronor, som iiro fastställda

i bolagets järnväg från Linköping till Vimmerby med förmånsrätt

näst efter inteckningar för tillsammans 2,200.000 kronor.

I punkt 3:o) av förenämnda proposition liar Kungl Maj :t vidare föreslagit Reglering av

i Uddevalla—

riksdagen, .... .. Mången,

a) medgiva, att Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuld för ovan järnvägsaktieomförmälda

den 3 juni 1892 beviljade statslån å 1,247,000 kronor må, räknat

från och med den 1 januari 1925, regleras på sådant sätt, att därav bildas

tre särskilda lån, nämligen dels ett lån å 978,764 kronor 91 öre, motsvarande

den 31 december 1924 icke förfallet kapital jämte anståndsränta, den senare

beräknad till sitt nutidsvärde, dels ock två Mn å 268,235 kronor 9 öre och

309,520 kronor 10 öre, utgörande tillhopa samma dag förfallna kapital- och

räntebelopp; och

b) föreskriva, att för de nya lånens erhållande skola gälla de i statsrådsprotokollet

förordade villkor och bestämmelser.

Av åberopade statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande:

För utförande av en järnvägsanläggning från Uddevalla till Lelången, varför

kostnaden eldigt fastställd beräkning upptagits till 2,495,000 kronor,

beviljade Kungl. Maj:t den 3 juni 1892 Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag

ett lån ur allmänna järn vägslånefonden till belopp av 1,247,000

kronor.

Bolaget har icke kunnat i vederbörlig ordning fullgöra anuuiteterna å

sitt förenämnda statslån efter år 1913. Under sådana förhållanden har bola.

get kommit att till staten häfta i en förfallen skuld, som den 31 december

1924 utgjorde 577,755 kronor 19 öre.

I skrivelse den 14 november 1924 har bolagets styrelse hos Kungl. Maj:t

gjort framställning om reglering av bolagets skuld till staten.

Beträffande denna bolagets framställning tillåter sig utskottet att hänvisa

till propositionen (sid. 14—17).

I angivna avseende har styrelsen hemställt, att bolagets skuld till staten

måtte regleras på det sätt, att därav bildades tre lån, nämligen två om

978,764 kronor 91 öre och 268,235 kronor 9 öre, liggande inom av riksgäldskontoret

nu innehavd inteckningssäkerhet å 1,247,000 kronor och med en

annuitet för bägge av 5.4 procent, varav respektive 4.5 och 5 procent skulle

utgöra ränta, samt ett lån å 309,520 kronor 10 öre med en annuitet av 6.8 8

procent, varav 5 procent ränta, och mot säkerhet av inteckning med förmånsrätt

efter inteckningar å tillhopa 1,497,000 kronor. Bolagets styrelse beräknar,

att ifrågavarande lån, av vilka det förstnämnda å 978,764 kronor 91 öre

skulle motsvara den 31 december 1924 icke förfallet kapital jämte anståndsränta,

beräknad till sitt nutidsvärde, skulle vara inbetalta efter respektive

41, 54 och 27 år.

Väg- och vatteubyyynadsstyrelsen, som den 10 december 1924 avgivit yttrande

i ärendet, bär funnit det av bolaget framlagda förslaget ändamålsenligt

samt för sin del tillstyrkt detsamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vankoutskottets utlåtande Nr 23.

Fullmäktige

i riksff&ldsIcontoret.

G

Fullmäktige i riksgäldskontoret. som lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet,

hava den 8 sistlidna januari anfört huvudsakligen följande:

»Såsom framgår av förut lämnade sifferuppgifter, uppgår bolagets förfallna

skuld till staten nu till inemot 600,000 kronor. Då man enligt fullmäktiges

mening ej kan räkna med, att bolaget skall bliva i stånd att jämsides med

annuitetslikviderna inom rimlig tid avbetala nyssnämnda skuldbelopp, synes

det jämväl från statens synpunkt önskvärt, att en reglering av bolagets skuld

förhållande till staten äger rum på sätt under de senare åren i liknande

fall skett i fråga om åtskilliga andra järnvägsaktiebolag. Därvid bör givetvis

i möjligaste män tillses, att amorteringsplanen avväges så, att den förfallna

skulden betalas på kortast möjliga tid, men annuiteterna ej bestämmas till

högre belopp än som kan anses svara mot bolagets betalningsförmåga. Enligt

bolagets förslag skulle annuiteterna tillhopa komma att utgöra 88,632 kronor

98 öre. Då, såsom framgår av uppgifter, meddelade i bolagets .styrelseberättelse

för år 1923, järnvägen under åren 1917—1923, med bortseende från

det förlustbringande året 1921, haft ett driftöverskott i medeltal per år av

kronor 131,186:38, synes i betraktande av att bolaget jämväl bär andra

skulder att förränta och amortera nyssberörda annuitetsbelopp vid avvägt i

förhållande till bolagets betalningsförmåga, så vitt denna nu kan förutses

och beräknas.

I de föregående fall, då riksdagen medgivit kapitalisering till särskilda

lån av förfallna belopp av järnvägsbolags skuld till staten, har med ett undantag

någon förändring ej vidtagits rare dg i fråga om den kvarstående ej förfallna

delen av det ursprungliga lånet, som således alltjämt skolat förräntas

och amorteras genom erläggande av hela annuiteten å det ursprungliga lånet,

eller i fråga om anståndsräntan, som sålunda skolat likvideras efter kapitalskuldens

behöriga slutbetalning genom fortsatt erliiggande av de stadgade

annuiteterna. Därest så skulle förfaras även i nu föreliggande fall, skulle bolaget

hava att å det ursprungliga lånet betala eu annuitet av 62,500 kronor,

i vilket fall lånets kapital skulle bliva slutbetalt år 1951 och anståndsräntan

år 1952. Tillsammans med annuiteterna å de ifrågasatta nya lånen komme

den årliga annuitetssumman till staten att uppgå till i det närmaste 100,000

kronor. En så betydande årlig inbetalning till riksgäldskontoret skulle

sannolikt bliva väl dryg för bolaget samt äventyra ett ordentligt fullgörande

av betalningsskyldigheten. Fullmäktige hava till följd därav intet att erinra

mot att. i samband med eu reglering av bolagets skuldförhållande till staten,

annuiteten å den ej förfallna delen av det ursprungliga lånet nedsättes i

enlighet med bolagets förslag; liksom det synes fullmäktige lämpligt, att

anståndsräntan med sitt beräknade nutidsvärde lägges till kapitalskulden

samt amorteras och förräntas tillsammans med denna. En dylik omläggning

av det ursprungliga lånet skulle nära ansluta sig till vad som år 1924 bestämdes

i fråga om Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

(numera benämnt Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag).

Om sålunda enligt fullmäktiges mening goda skäl tala för eu reglering

av bolagets skuldförhållande till staten i enlighet med det föreliggande förslaget,

måste givetvis en förutsättning härför vara, att staten erhåller tillfredsställande

inteckningssäkerhet för hela sin fordran. Så kan emellertid

enligt förslaget ej anses vara fallet i fråga om den del av skulden, som överskjuter

det ursprungliga lånebeloppet. De inteckningar, som bolaget erbjudit

såsom säkerhet för denna låneandel, ligga, såsom förut nämnts, efter de inteckningar,

som utgöra säkerhet för bolagets banklån å 250,000 kronor.

Detta lån, som har formen av ett kreditiv, lärer när som helst kunna av

banken uppsägas till återbetalning. Däi-est så skulle ske och bolaget sakna

opaginerad Kontrollera mot PDF

]>(inkoutsl''otlet8 utlåtande Nr 2*.i.

i

medel att inbetala skulden, bleve liksgäldskontoret vid ett eventuellt exekutivt

förfarande för att skydda sin fordran med afl sannolikhet nödsakat

inropa järnvägen till ett sådant pris, att nyssberörda inteckningar folie inom

köpesumman med därav följande skyldighet för riksgäldsköntoret att inlöså

desamma. Vid sådant förhållande kunna fullmäktige ej tillstyrka godtagandet

att den erbjudna säkerheten för det ifrågasätta nya lånet å 309,520 kronor

10 öre. därest ej borgen eller annan säkerhet kan ställas för banklånets återbetalande.

Enligt vad fullmäktige hava anledning antaga, bör hinder ej

möta för sistnämnda låns förändring till ett obligationslån med eu amorteringstid

av 15 ä 20 år, under förutsättning av inteckningssäkerlietens förstärkande

med borgen av Uddevalla stad.

Såsom villkor för den ifrågasatta regleringen av bolagets skuldförhållande

till staten torde vidare böra föreskrivas, att, sedan den nuvarande inteckningen

för statslånet å 1,247,000 kronor dödats, de nya skuldebreven å

respektive 978,764 kronor 91 öre och 268,235 kronor 9 öre skola intecknas

i järnvägen med bästa och sinsemellan lika förmånsrätt samt att bolaget

lämnar medgivande, att dessa inteckningar, i den män avbetalning sker därå,

må utgöra säkerhet jämväl för skuldebrevet å 309,520 kronor 10 öre, ävensom

att bolaget såsom säkerhet för sistnämnda skuldförbindelse därjämte

avlämnar inteckningar med förmånsrätt näst efter 1,497,000 kronor. Därjämte

bör det åligga bolaget att, i den mån de bliva frigjorda, till riksgäldskontoret

överlämna de mellanliggande inteckningar å tillhopa 250,000 kronor,

som utgöra säkerhet för bolagets förberörda banklån. Regleringen av skulderna

synes böra räknas från 1925 års ingång och annuiteterna alltså inbetalas

till riksgäldsköntoret första gången den 31 december 1925 och sedermera

samma dag varje år, intill dess lånen blivit till fullo betalda. Annuiteterna

skulle under åren 1925—1951 bliva 88,632 kronor 98 öre och därefter

under åren 1952—1966 67,338 kronor för att slutligen under åren 1967—

1979 utgöra 14,484 kronor 69 öre. Bolaget bör emellertid vara berättigat

att när som helst öka amorteringen å lånen eller helt och hållet inbetala

desamma. Därest till betalning förfallet belopp icke på föreskriven tid

erlägges, torde räntan därå bestämmas att utgå efter 5 respektive 5*/2

procent.

I likhet med vad som år 1924 stadgades i fråga om Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag, torde slutligen såsom villkor

för reglering av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuld till staten

böra föreskrivas, att utdelning till aktieägarna i bolaget ej må verkställas,

om bolagets ställning är sådan, att inbetalningen av närmast förfallande

annuitet å statslånet därigenom omöjliggöres eller försenas, ävensom att

bolaget endast efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande

må inköpa andra järnvägar, förvärva aktier i andra järnvägsaktiebolag eller

eljest vidtaga åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet.»

Vad angår fullmäktiges här ovan omförmälda fordran på borgen eller

annan säkerhet för bolagets banklån å 250,000 kronor hava, enligt vad bolagets

styrelse senare meddelat, stadsfullmäktige i Uddevalla beslutit att

ikläda staden proprieborgen för ett sådant lån, att amorteras under en tid

av 20 ä 25 år; och vore styrelsen därför beredd att uppfylla detta villkor.

Beträffande villkoret, att inteckningen å 1,247,000 kronor skulle dödas

och i stället två inteckningar fastställas, har styrelsen med hänsyn bland

annat till den därmed förenade stämpelkostnaden ifrågasatt, huruvida

icke det kunde anses vara tillfyllest, att bolaget pantförskreve nyssnämnda

inteckning såsom säkerhet för de föreslagna tre lånen samt därjämte med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

TJtskottet.

gåve särskild inteckning för det i bolagets framställning sist omförmälda

lånet å 309,520 kronor 10 öre. Därjämte bar bolagets styrelse på anförda

skäl hemställt, att jämväl sistberörda lån måtte få i likhet med de båda

andra lånen amorteras med en annuitet av 5.4 procent.

Fullmäktige i riksgälclskontoret hava i förnyat, den 5 nästlidna februari avgivet

yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot styrelsens sistnämnda

hemställan. Det av styrelsen ifrågasatta utbytet av inteckningar

ansåge fullmäktige ej kunna ske, enär det ena av de nya skuldebreven skulle

löpa med högre ränta än som gällde för det ursprungliga statslånet. Fullmäktige

ville visserligen icke motsätta sig bolagets förslag om pantförskrivning

av inteckningen å 1,247,000 kronor såsom säkerhet för de tre nya

lånen men ansåge, att frågan borde ordnas i överensstämmelse med fullmäktiges

förslag, såsom hittills varit brukligt i fråga om riksgäldskontorets

järn vägsinteckningar, helst detta kunde ske utan nämnvärda kostnader för

bolaget, då stämpel ej utginge för inteckning av skuldebrev i järnväg,

1) ep ar te m eu scb efen har anslutit sig till fullmäktiges förslag, sådant det

slutligen avfattats.

I likhet med departementschefen anser utskottet den ifrågasatta regleringen

vara till gagn såväl för det allmänna som för bolaget. Riksdagen

har ock förut i liknande fall, senast förlidet år, medgivit reglering av såväl

förfallen som icke förfallen skuld å järnvägslån på i huvudsak samma sätt

och villkor, som nu ifrågasatts. Utskottet har under sådana förhållanden

ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 20 mars 1925.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid dessa ärendens slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Lindley, Vindahl, Enhörning, Johansson i Friggeråker,

Ber ge, Andersson i Hägelåkra, Bondeson och Ström; samt

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Bäcklund,

Kloo, Svensson i Betingetorp, Höglund, Johansson i Edsbyn och Laurin.

Reservation

vid punkten l:o)

av herrar Bäcklund och Höglund, vilka ansett, att enahanda villkor, som

förlidet år stadgades i fråga om Hultsfred—Yästervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag och under punkt 2:o i detta utlåtande föreslås beträffande

Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag bort fastställas även vid den

uppgörelse, varom här är fråga.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:88 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående dels säkerheten för ett Östra centralbanans järnvägsaktiebolag år 1916 beviljat stats a1 i texten