Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om beredande av högre pensioner åt vissa kommunalt eller f. d. kommunalt anställda * barnmorskor.

1925-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:27, Utlåtande, i anledning av väckt motion om beredande av högre pensioner åt vissa kommunalt eller f. d. kommunalt anställda * barnmorskor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BankOutshottels utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1925 kl. Va 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om beredande av högre pensioner

åt vissa kommunalt eller f. d. kommunalt anställda

* barnmorskor.

I en inom andra kammaren av herrar Jeppsson och Holmgren väckt motion nr

100, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har hemställts,

"att riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

utredning angående möjlighet att bereda högre pension åt sådana kommunalt

anställda barnmorskor, vilka ej vunnit inträde i statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl., samt åt sådana f. d. kommunalt anställda barnmorskor,

som på grund av ålder redan avgått från sin tjänst, och för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kan föranleda.”

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

På utskottets begäran har statskontoret anbefallts att avgiva utlåtande över

ifrågavarande motion; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat yttranden

av medicinalstyrelsen samt styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl.

Medicinalstyrelsen har i ärendet anfört följande:

Dén pension, som ifrågavarande barnmorskor erhölle från barnmorskornas

pensionskassa, syntes ofta vara rätt obetydlig. Även sådana fall funnes, då

■dylik barnmorska icke alls uppbure någon pension från nämnda kassa. Mången

gång erhölle barnmorskorna, trots mycket lång anställning hos kommun,

ingen eller högst obetydlig pension från densamma. Den pension, som enligt

lagen om allmän pensionsförsäkring tillkomme dessa barnmorskor, syntes på

grund av deras i regel relativt höga ålder vid lagens ikraftträdande vara

ganska liten. Många av ifrågavarande barnmorskor syntes därför vara i verkligt

behov av ekonomisk hjälp, för så vitt de icke skulle falla fattigvården

till last. Även ett ganska ringa bidrag skulle säkerligen i hög grad lätta

barnmorskornas ekonomiska svårigheter.

Medicinalstyrelsen funne sålunda den väckta motionen synnerligen beakta

nsvärd och ville för den skull tillstyrka, att beslut måtte fattas om verkställande

av den av motionärerna begärda utredningen. Tillika ville styrelsen

förklara sig beredd att deltaga i en dylik utredning.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 20 käft. (Nr 27.)

Medicinal
styrelsen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

In aV s*yre^sen ^ör statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

stat*för avgivna yttrandet är av följande lydelse:

a« folkskol- Motionen torde få anses avse sådana kommunalt anställda barnmorskor,

lärare in fl. e^er vunnet inträde i barnmorskornas pensionsanstalt, antingen numera

på grund av ålder avgått ur tjänsten med pension eller också fortfarande

kvarstå i tjänst med pensionsrätt enligt sagda anstalts reglementen.

Nämnda anstalt trädde i verksamhet med år 1905 enligt nådigt reglemente

den ol december 1904. För tillgodoseende av äldre barnmorskors pens.

onering från anstalten utlardades särskilda bestämmelser genom kungörelse

den 18 september 1908, vari sedermera genom kungörelse den 13 juni

1913 gjordes vissa ändringar och tillägg. Nytt reglemente för anstalten utfärdades

den 30 december 1910. Vid inrättandet av statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl., vars reglemente är utfärdat den 31 december

1919, indrogs barnmorskornas pensionsanstalt i sagda statsanstalt. Från statsanstaltens

trädande i verksamhet med år 1920 har barnmorskornas pensionsanstalt

således upphört, men de barnmorskor, som den 31 december 1919 voro

delägare i barnmorskornas pensionsanstalt och som icke erhålla befattning,

som medför pensionsrätt enligt de nya bestämmelserna i statsanstaltens reglemente,

bibehålla sina rättigheter och skyldigheter enligt bestämmelserna för

barnmorskornas pensionsanstalt.

Till belysande av förevarande frågas omfattning lämnas här nedan en del''

ungefärliga uppgifter om förevarande barnmorskor. Den knappa tid, som stått

till buds för remissens besvarande, har ej givit tillfälle till någon grundligare

undersökning, och någon dylik torde ej heller för närvarande erfordras, eftersom

motionen blott asyftar en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning.

Då barnmorskornas pensionsanstalt indrogs i statsanstalten, utgjorde antalet

delaktiga barnmorskor omkring 2,100. Genom, bland annat, dödsfall, pensionering,

övergång å reglerade tjänster med pensionsrätt i statsanstalten och framför allt

övergång till distriktsbarnmorsketjänster med enahanda pensionsrätt, har antalet

numera nedgått till omkring 470, varav omkring 115 äro enskilt praktiserande.

De övriga äro kommunalt anställda. Nu kunna visserligen kommunerna

efter särskild reglering av befattningarna vinna pensionsrätt för sina

barnmorskor enligt statsanstaltens reglemente. Men då enligt detta reglemente

en barnmorska ej far kvarsta i tjänst efter fyllda 60 år, är en sådan åtgärd

ändamålslös i fråga om de barnmorskor, som redan nått sagda ålder. Deras

antal är omkring 140. Och åtgärden vore på det hela förfelad även i fråga

om de omkring 60 barnmorskor, som befinna sig i åldrar mellan 55 och 60 år,

tv om dessa skulle hava något gagn av inträde i statsanstalten. skulle härför

erfordras erläggandet av engångs- eller retroaktivavgifter med så dryga belopp,

att kommunerna i regel torde ställa sig avvisande härutinnan. Härtill

kommer en grupp av omkring 15 så kallade äldre barnmorskor med pensionsrätt

enligt 1908 års kungörelse, vilka på grund av sin ålder ej heller kunna

vinna inträde i statsanstalten. hör dessa sistnämnda tro grupper av barnmorskor,

tillhopa omkring 215, måste således särskilda åtgärder vidtagas, om

dem skall kunna beredas bättre pension än den, som står dem till buds enligt barnmorskornas

pensionsanstalts reglementen eller 1908 års kungörelse. Att denna

pension genomgående är låg skall i det följande belysas.

Av de övriga kommunalt anställda barnmorskorna med pensionsrätt enligt

barnmorskornas pensionsanstalts reglementen befinna sig omkring 70 i åldrar

mellan 45 och 55 år och ungefär lika många i åldrar under 45 år. För dessa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutshottets utlåtande Nr 27. 3

eller åtminstone flertalet av dem, i den mån de icke bliva distriktsbarnmorskor

och sålunda obligatoriskt bliva delägare i statsanstalten, borde respektive

kommuner kunna söka inträde i anstalten och sålunda bereda dem högre

pensioner.

Antalet av de f. d. barnmorskor, som åtnjuta pension enligt barnmorskornas

pensionsanstalts reglementen eller 1908 års kungörelse, utgjorde vid 1920 års

ingång omkring 160 och uppgår nu till omkring 240. Åtminstone de allra

flesta av dessa hava avgått på grund av ålder. Pensionerna enligt nämnda

kungörelse utgå med fixa belopp, 100 kronor eller 150 kronor, till respektive

omkring 75 och 60 pensionstagare. De återstående omkring 100 barnmorskornas

pensioner växla mellan 30 kronor och 500 kronor men äro i allmänhet

låga. Genomsnittliga pensionen för dem är omkring 150 kronor.

Att pensionerna från barnmorskornas pensionsanstalt således genomgående

äro låga beror tydligen därpå, att anstalten anordnats som en ren livränteanetalt

med låga minimiårsavgifter ävensom därpå, att anstalten ej varit i verksamhet

så lång tid, att ännu någon barnmorska kunnat tillhöra densamma

under hel normal tjänstetid, som torde få anses vara omkring 30 år eller åtminstone

25 år.

En förbättring av ifrågavarande redan pensionerade eller ännu tjänstgörande

barnmorskors pensionsförhållanden synes obestridligen i och för sig

behövlig. De gynnsammare pensioner, som numera beretts distriktsbarnmorskor

och andra kommunalt anställda barnmorskor å reglerade tjänster, kunna

utan tvivel åberopas såsom ett skäl för särskilda åtgärder i syfte att bereda

högre pensioner även för ifrågavarande barnmorskor. Dessa fullgöra

eller hava fullgjort i det hela samma åligganden som barnmorskor å reglerade

tjänster eller distriktsbarnmorskor, och kommunerna hava i lag ålagts att

anställa dem. Då, såsom i motionen uttalas, det ej torde kunna förväntas, att

respektive kommuner äro i stånd att åstadkomma den behövliga pensionsförhöjningen,

synes det billigt, att staten träder hjälpande emellan. Ovan lämnade

approximativa uppgifter giva vid handen, att även en avsevärd pensionsförhöjning

skulle kunna åvägabringas utan alltför stor kostnad för

statsverket.”

För egen del har statskontoret anfört, att de av styrelsen för pensionsanstalten

meddelade upplysningarna syntes giva vid handen, att pensionsförhållandena för

de barnmorskor, som icke fått eller finge pensionen avpassad efter nu gällande

reglemente för anstalten, behövde förbättras; och det kunde ifrågasättas, huruvida

icke detta mål skulle lämpligast nås genom att upptaga dem bland sådana

pensionärer, vilka, ehuru de icke varit i statens tjänst anställda, dock blivit enligt

§ 3 i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa

f d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer berättigade till sådant

pensionstillägg. Emellertid avsåge motionärernas förslag endast åstadkommande

av en utredning av spörsmålet; och statskontoret föreställde sig, att däremot

icke vore något att erinra.

Av vad i ärendet förekommit torde framgå, att pensionerna för de barnmorskor,

vilka äro berättigade till pension från barnmorskornas pensionsanstalt

och icke erhållit eller kunna erhålla inträde i statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl., måste betraktas såsom otillfredsställande.

Stats
kontoret.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Det synes därför påkallat, att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en

förbättring av pensionsförhållandena för ifrågavarande barnmorskor, och

ehuru dessa icke varit i statens tjänst utan haft anställning hos vederbörande

kommuner, lärer enligt utskottets förmenande staten likväl icke böra

undandraga sig att lämna kommunerna sin medverkan härvid. Utskottet har

på grund härav ansett sig böra tillstyrka, att en utredning i det av motionärerna

angivna syftet kommer till stånd. Huruvida den avsedda förbättringen

bör sökas på den av statskontoret i ovan intagna utlåtande antydda vägen

att bereda ifrågavarande barnmorskor pensionstillägg enligt de av 1922 års

riksdag antagna bestämmelserna beträffande sådana tillägg eller på annat

sätt åstadkommas, torde böra göras beroende av den blivande utredningen

i ämnet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:100, må

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta

verkställa utredning angående förbättrade pensionsförhållanden

för sådana kommunalt anställda barnmorskor, vilka efter vunnet

inträde i barnmorskornas pensionsanstalt på grund av ålder

avgått ur tjänsten med pension eller fortfarande kvarstå i tjänst

med pensionsrätt enligt nämnda anstalts reglementen, ävensom

därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 20 mars 1925.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Vindahl, Johansson i

Friggerfiker, Dalberg, Berga, Andersson i Hägel&kra och Bondeson; samt

av andra kammaren: herrar Eriks lön i Grängesberg, Winkler, Borggren, Backlund,

Ryberg, Svensson i Betiugetorp, Höglund och Johansson i Edsbyn.

Stockholm 1925. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:91 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om beredande av högre pensioner åt vissa kommunalt eller f. d. kommunalt anställda barnmorskor. s. 12 i texten