Bankoutskottets utlåtande Nr 28
1925-03-26 · 44 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 36 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1925:28, Bankoutskottets utlåtande Nr 28
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
I
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1925 kl 1 e. in.
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
irinefåttonde anslagen till pensions och indragningsstaterna.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.
A. Civila pensionsväsendet.
l:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 fehruari 1925 dagtecknad proposition
nr 76 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förutvarande lärarinnan Laura Ida Charlotta
Liedholm må, utan hinder därav att hon icke uppfyller alla för erhållande
av tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående
tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna stadgade villkor, kunna för tid efter utgången av år 1924
komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad enligt grunder, som angivas
i berörda kungörelse samt i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 702)
angående ändring i vissa delar av förstnämnda kungörelse.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet vill erinra, att riksdagen under de senaste åren i åtskilliga fall
beviljat tilläggspensioner åt förutvarande lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, att utgå efter enahanda grunder som de här föreslagna.
Men hänsyn härtill får utskottet, som icke har något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Ang.
tilläggspension
å lärarinnan
Laura
Ida Charlotta
Liedholm.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. S saml. 21 höft. (Nr 28.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 28-.
Ang.
pension från
Vadstena
krigsmanshuskassa
åt
färre soldaten
A. 0. Waldo.
Utskottet.
Ang.
årligt understöd
åt förre
soldaten A.
Ekroth.
B. Militära pensionsväsendet.
2:o) I en inom första kammaren av herr K. J. Gustafsson väckt motion
nr 66 har hemställts, »att riksdagen må bevilja f. d. soldaten Anders
Oscar Waldo pension ur Wadstena krigsmanshuskassa, att utgå från den
1 juli 1925, såsom om han tjänat under fulla 20 år ifrån tjugoårsåldern
räknat.»
Av motionen med därtill hörande, till utskottet överlämnade handlingar
framgår, bland annat, att Waldo, som är född den 12 augusti 1868,
tjänat såsom soldat vid Jönköpings regemente under tiden den 2 april
1887—den 4 september 1905, att enligt läkarintyg hans arbetsförmåga på
grund av sjukdom är mycket väsentligt nedsatt, vilken nedsättning är
bestående, samt att han befinner sig i små ekonomiska omständigheter.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, är Waldo icke berättigad att
komma i åtnjutande av något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
då han icke varit i krigstjänst mer än omkring 18 år 5 månader.
Riksdagen har emellertid i vissa fall i fråga om såväl båtsmän som indelta
soldater, vilka icke tjänat därför föreskriven tid, förklarat berörda
omständighet icke utgöra hinder för dem att komma i åtnjutande av
pension. Enligt utskottets mening föreligga i detta fall sådana ömmande
omständigheter, att det måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att ifrågavarande soldat tillerkännes underhåll, som om
han tjänat därför föreskriven tid.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1:66, må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings
regemente Anders Oscar Waldo må från och med den
1 juli 1925 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder, som om han tjänat
för underhålls erhållande föreskriven tid.
3:o) I en inom andra kammaren av herr Björnberg väckt motion nr
160 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att ett årligt understöd
av etthundra (100) kronor måtte, av därför tillgängliga medel, tilldelas
förre soldaten Alfred Ekroth, Skoby, Alunda, adress Upplands-Tuna.»
Av motionen med därvid fogade handlingar framgår, bland annat, att
Ekroth, som är född den 19 oktober 1866, tjänat såsom soldat vid Upplands
infanteriregemente under tiden den 2 april 1887—den 8 september
1903.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
3
Att, såsom motionären ifrågasatt, tilldela Ekroth i hans egenskap av
förutvarande indelt soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet icke
böra förorda. Icke heller har utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att
Ekroth skulle, på sätt av riksdagen i vissa fall. medgivits, beredas underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan under
den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Den tidrymd av omkring
16 Va år, under vilken Ekroth varit i krigstjänst, har nämligen synts
utskottet vara alltför kort för att, med hänsyn till de grunder, som hittills
i liknande fall plägat tillämpas, kunna föranleda ett sådant medgivande.
På grund härav och då för övrigt några särskilda omständigheter icke
visats vara för handen, vilka kunna åberopas till stöd för ett undantag
från hittills följda principer, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall
till motionen.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion 11:160 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. justitiedepartementet.
4:o) I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 36 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att pastorn och förste läraren vid centralfängelset
å Härianda Carl Fredrik Lindroth må från och med dagen
näst efter den, då efter den 24 juli 1925 avgång från tjänsten äger rum,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
tilläggspension med sådant belopp, att Lindroth, tillsammans med den
honom författningsenligt tillkommande pensionen, erhåller en pension, utgörande
tre fjärdedelar av hel pension för befattningshavare i pastors och
förste lärares i fångvården lönegrad. •
Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:
Lindroth, som är född den 24 juli 1858, invigdes den 30 augusti 1883
till präst i svenska kyrkan och ordinerades den 12 november 1884 av
evangeliska fosterlandsstiftelsen till missionär i Indien. I sådan egenskap
verkade han från hösten 1884 under 30 år i Svenska missionens tjänst
inom Indiens centralprovinser. Under år 1914 återkom Lindroth till
Sverige. Genom Kungl. Maj:ts resolution den 24 april 1915 erhöll han
tillstånd att inträda i utövningen av prästämbetet inom svenska kyrkan
Utskottet.
Ang.
tilläggspension
åt
pastorn och
förste läraren
vid centralfängelset
å
Här lan da G.
F. Lindroth.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
i hemlandet med tjänstgöringsskyldighet och befordringsrätt inom Linköpings
stift samt med rätt att tillgodoräkna sig såsom prästerliga tjänstår
25 år av sin verksamhet i missionens tjänst. Under åren 1915 och 1916
innehade Lindroth förordnande såsom vice pastor i olika församlingar inom
Östergötlands län omkring 10 månader och såsom pastor vid tvångsarbetsanstalten
i Norrköping omkring 1 månad. Från och med den 1 juni 1916
till och med den 30 november 1918 uppehöll Lindroth oavbrutet förordnande
såsom pastor vid numera nedlagda centralfängelset i Norrköping.
Den 26 november 1918 konstituerades Lindroth att från och med den 1
december samma år vara pastor vid centralfängelset å Härianda, vilken
befattning han alltsedan dess innehaft.
Sistnämnda befattning har från och med den 1 januari 1922 uppförts
på ordinarie stat under benämning pastor och förste lärare med avlöning
enligt 15:e lönegraden, avdelning B, i avlöningsreglementet den 22 juni
1921 (nr 451). Lindroth, som övergått på den nya lönestaten, har sedan
den 1 januari 1922 erlagt den för denna lönegrad bestämda avgiften till
egen pensionering.
Pensionsunderlaget för tjänsteman i berörda lönegrad utgör 5,076 kronor.
Med anledning av en av Lindroth hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om
tilläggspension har fångvårdsstyrelsen, som utgått från den förutsättningen
att Lindroth, vilken icke räknade fulla 10 år i civil tjänst med lön å stat,
icke bleve emot stadgandet i 7 § av civila pensionslagen berättigad till pension,
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att Lindroth
finge från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten efter den
24 juli 1925 ägde rum, för sin återstående livstid tillerkännas pension från
allmänna indragningsstaten till belopp, för år räknat, ej understigande 75
procent av hel pension för befattningshavare i 15:e lönegraden.
Statskontoret, som jämväl avgivit utlåtande i ärendet, har yttrat:
Såsom tjänstår för pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension ägde Lindroth tillgodoräkna sig
icke blott den tid han tjänstgjort i fångvården utan ock den tid han innehaft
anställning inom svenska statskyrkan. Han torde därför vid uppnåendet
den 24 juli 1925 av stadgad pensionsålder komma alt kunna åberopa
mera än tio för pension beräkneliga tjänstår och syntes sålunda jämlikt
föreskrifterna i förenämnda lag bliva berättigad till avkortad pension i förhållande
till tjänstårens antal. Förevarande ansökning avsåge beviljande
åv ett tillägg till den pension, vartill Lindroth kunde finnas författningsenligt
berättigad, och åberopade Lindroth som stöd för sin hemställan 30 års verksamhet
på evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsfält i Indien. Statskontoret
kunde emellertid för sin del knappast anse det arbete, Lindroth sålunda
utfört, hava ur statlig synpunkt varit av den betydelse, att på grund
av detsamma ytterligare pension av statsmedel borde åt honom utverkas.
Under åberopande av det anförda har statskontoret hemställt, att ansökningen
ej måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 5
För egen del har departementschefen anfört:
»Pa sätt statskontoret anfört, äger Lindroth såsom tjänstår för pension
enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension tillgodoräkna sig icke blott den tid han tjänstgjort i fångvården
utan även den tid han innehaft anställning inom svenska statskyrkan, och
är Lindroth följaktligen berättigad till avkortad pension enligt bestämmelserna
i berörda lag. Visserligen förefinnes ej någon formell rätt för Lindroth
att i pensionsavseende tillgodoräkna sig jämväl den tid, varunder han
utövat verksamhet i Indien. Men starka billighetsskäl tala för att Lindroth,
som i varmt nit för sitt kall ägnat sig åt en långt mera påfrestande verksamhet
än den, vilken kunde stått honom öppen här i landet, icke till följd
därav kommer i en allt för ogynnsam ställning. Den uppfattning, varåt
jag sålunda givit uttryck, torde även väl överensstämma med Kungl. Maj:ts
ovannämnda beslut den 24 april 1915, varigenom Lindroth förklarats berättigad
tillgodoräkna sig såsom prästerliga tjänstår 25 år av sin verksamhet
i Indien. På grund härav och då Lindroth därjämte, enligt vad fångvårdsstyrelsen
vitsordat, mönstergillt skött sina åligganden, anser jag, att framställning
bör göras hos riksdagen om beredande av fyllnadspension åt honom.
I fråga om tilläggspensionens storlek torde hänsyn böra tagas därtill, att
Lindroth ej erlagt pensionsavgift till egen pensionering förrän från och med
den 1 januari 1922. På grund härav anser jag, i likhet med fångvårdsstyrelsen,
tilläggspensionen skäligen böra bestämmas till sådant belopp, att
Lindroth, tillsammans med vad enligt omförmälda lag tillkommer honom i
pension, erhåller sammanlagt tre fjärdedelar av pensionsunderlaget för pastorsoch
förste lärarbefattningen.»
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Av vad i ärendet anförts framgår, att Lindroth äger att vid uppnådd
pensionsålder räkna mer än 10 tjänstår i statens tjänst och sålunda i enlighet
med den civila pensionslagens bestämmelser blir berättigad till avkortad
pension i förhållande till tjänstårens antal. Departementschefen
har emellertid i likhet med fångvårdsstyrelsen ansett, att Lindroth borde
jämväl i pensionshänseende få tillgodoräkna sig den tid, han i evangeliska
fosterlandsstiftelsens tjänst ägnat åt missionsverksamhet i Indien. I detta
avseende har framhållits, att Lindroth genom särskilt beslut av Kungl.
Maj:t förklarats berättigad att tillgodoräkna sig såsom prästerliga tjänstår
25 år av sin berörda verksamhet i Indien. Utskottet vill emellertid erinra,
att ett dylikt medgivande ingalunda kan anses berättiga till beredande
av särskild pensionsförmån utan endast har avseende å tjänstår för
befordran å den prästerliga banan. Ett bifall till framställningen synes därför
kunna medföra konsekvenser även beträffande andra grupper av befattningshavare.
Utskottet har på grund härav icke kunnat ansluta sig till Kungl.
Maj:ts förslag. Emellertid har utskottet med hänsyn till föreliggande billighetsskäl
och då, enligt vad utskottet inhämtat, utsikt ej lärer förefinnas
för Lindroth att från evangeliska fosterlandsstiftelsen komma i åtnjutande
Utskottet.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Ang.
årligt understöd
åt rsnskriverskan
Helga Södergren.
. . . .
Statskontoret.
Utskottet.
av pension, icke velat motsätta sig, att någon tilläggspension beredes
Lindroth efter hans avgång från tjänsten. Denna tilläggspension synes
skäligen böra bestämmas till ett belopp av 1,500 kronor.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva, att pastorn och förste
läraren vid centralfängelset å Härianda Carl Fredrik
Lindroth må från och med dagen näst efter den, då
efter den 24 juli 1925 avgång från tjänsten äger rum,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten,
utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, åtnjuta en tilläggspension till belopp
av ettusenfemhundra kronor.
5:o) I en inom andra kammaren av herr Sjöblom väckt motion nr 225
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela fröken Helga Södergren
ett understöd, att utgå med 500 kronor årligen, under hennes återstående
livstid.»
Av motionen framgår, bland annat, att Helga Södergren, som är född den
20 juli 1872, sedan år 1905 varit anställd som renskriverska hos domhavanden
i Norra Roslags domsaga.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Över ifrågavarande motion har statskontoret på utskottets anhållan anbefallts
avgiva utlåtande; och har statskontoret på begäran erhållit yttrande
över motionen från Svea hovrätt, som överlämnat en skrivelse från e. o.
assessorn L. O. Tillner, vilken under en längre tid tjänstgjort inom ovannämnda
domsaga.
Statskontoret har i sitt utlåtande framhållit, att de i domsagorna anställda
skrivbiträdena antoges och avlönades av vederbörande domsagas innehavare
och icke vore att hänföra till befattningshavare i statens tjänst. Med hänsyn
härtill måste det enligt statskontorets mening anses såväl ur principiell synpunkt
som med avseende å konsekvenserna betänkligt att av statsmedel
bereda sådan renskriverska pension eller understöd.
De i domsagornas kanslier anställda skrivbiträdena äro, såsom statskontoret
framhållit, icke att hänföra till befattningshavare i statens tjänst utan avr
lönas av vederbörande domhavande, vilka bland annat för sådant ändamål
äga Uppbära vissa sportler. Att bereda dylika biträden pension av statsmedel
finner utskottet under sådana förhållanden av principiella skäl icke
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 7
böra ifrågakomma. Utskottet har därför ansett sig böra avstyrka bifall till
motionärens förslag och hemställer förty,
att förevarande motion II: 225 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
II. Ang. utrikesdepartementet.
6:o) I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad propo- A”gsition
nr 81 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt pressombudet
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma GJstf°rl™om_
dag, i punkt 3:o föreslagit riksdagen medgiva, att pressombudet i Berlin quist.
Gustaf Blomquist må från och med månaden näst efter den, under vilken
han efter uppnådd sextiofem års ålder kan komma att entledigas från sin
ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.
Av utredningen i ärendet framgar, bland annat, att Blomquist, som är
född den 7 juni 1860, sedan 1909 varit verksam i Berlin såsom pressombud,
för vilken anställning utgår arvode, för närvarande till belopp av 13,000
kronor för år räknat.
Enligt vad beskickningen i Berlin upplyst, har Blomquist under den tid
han varit verksam i egenskap av pressombud vid beskickningen med aldrig
svikande nit och intresse sökt på bästa möjliga sätt fylla sin maktpåliggande
uppgift. Då Blomquist under år 1925 uppnådde 65 års ålder, syntes det
därför skäligt, att han, som i statens tjänst förbrukat sina krafter och nu
ej längre hade den rörlighet, som vore önskvärd för ett pressombud, erhölle
en pension, som vore i någon mån tillräcklig.
I övrigt har i propositionen meddelats, att Blomquist tagit livlig del i
den svenska koloniens angelägenheter och bland annat varit initiativtagare
till upprättandet av en svensk församling i Berlin i901, varjämte han såsom
ordförande eller styrelseledamot i förbundet av svenskar i Tyskland inlagt
stora förtjänster.
Statskontoret har i avgivet utlåtande framhållit, att Blomquist under de
senare åren åtnjutit avlöning av sådan storlek, att den kunde anses tillmätt
med hänsyn till att arbetet som pressombud varit avsett att helt upptaga
hans arbetstid och att det befunnits önskligt att från den tidpunkt under
år 1925, då Blomquist uppnådde 65 års ålder, lösa honom från hans anställning
för att ersätta honom med en yngre arbetskraft. I anledning av
vad sålunda förekommit och med hänsyn till att lantbrukskonsulenten i
Berlin M. F. H. Langenheim av 1924 års riksdag beviljats pension under
likartade omständigheter, ville statskontoret icke motsätta sig en framställning
till riksdagen om pension från allmänna indragningsstaten jämväl åt Blom
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
•mist. Beloppet av den ifrågasatta pensionen, 3,000 kronor, hade icke givit
statskontoret anledning till erinran.
Även om utskottet av principiella skäl hyst viss tvekan angående lämpligheten
av att i fall som det nu förevarande tillstyrka pension av statsf
medel, har utskottet likväl, med hänsyn till de upplysningar, som lämnats
angående Blomquist, funnit sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag om beredande
åt honom av en årlig pension. Det av Kungl. Maj:t i sådant avseende
föreslagna beloppet, som synes lämpligt avvägt i förhållande till
Blomquists avlöning, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Ang.
pension åt
förutvarande
konsuln i
Bordeaux
H. O:son
Gyllenrams
änka, Aimée
Gyllenram,
född Rasloin.
7:o) I punkt 7:o) av nyssnämnda proposition nr 81 har vidare föreslagits,
att riksdagen må medgiva, att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson Gyllenrams
änka Aimée Marie Marthe Gyllenram, född Rastoin, må från och
med den 1 december 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 800 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, till vilket utskottet
får hänvisa.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts och under erinran om riksdagens
beslut förlidet år i ungefärligen likartade fall har utskottet funnit
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och hemställer
förty,
att riksdagen må Infalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Ang. 8:o) I punkt 8ro) av förherörda proposition nr 81 har ytterligare före
förrTvaU-
slafiits> att riksdagen må medgiva, att förre kanslivaktmästaren vid general
mästaren
vid konsulatet i London F. Berwicks änka Mary Berwick må från och med
UetiL°onZn den 1 ma-> 1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
F. Berwicks nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pen
änko
Marg SJ0Q av 3(JO kronor.
Berwick.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
På grund av vad i ärendet förekommit anser utskottet det vara billigt,
att änkan Berwick, som uppnått en ålder av 84 år, beredes ett årligt
understöd av statsmedel under sin återstående livstid. Beträffande det av
Bankoutskottets utlutande Nr 28.
9
Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 300 kronor har utskottet icke funnit
anledning till erinran, och har utskottet icke heller velat motsätta sig förslaget,
att understödet må utgå från och med den 1 maj 1923 eller månaden
näst efter den, då hennes man avlidit.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
III. Ang. försvarsdepartementet.
9:o) I en inom första kammaren av herr Ström väckt motion nr 61 har
hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. arbetaren vid Karlsborgs fästning
Johan Frans Pettersson ett årligt understöd av 400 kronor att utgå
från och med den 1 januari 1925 under Petterssons återstående livstid.»
Såvitt en vid motionen i avskrift fogad, av expeditionsunderofficeren vid
fortifikationsbefälhavarens å Karlsborg expedition upprättad tablå utvisar,
har Pettersson, som är född den 4 oktober 1847, varit anställd vid Karlsborgs
fästningsbyggnad under nedan angivna tider, nämligen:
År
1874,
maj—december,
»
1875,
november—december,
»
1876,
januari— maj,
»
1878,
maj—september och november—december,
»
1879,
januari—februari,
»
1881,
maj—december,
»
1882,
januari—december,
»
1883,
januari—december,
»
1884,
januari—december,
»
1885,
januari—september,
»
1886,
januari—oktober,
Åren
1887
april—november 1891,
»
1892
februari—oktober 1893,
»
1899
april—november 1902,
År
1903,
januari —oktober,
»
1904,
maj—oktober.
I övrigt tillåter sig utskottet att i avseende å motiveringen hänvisa till
motionen med därvid fogade bilagor.
Av det ovan anförda framgår, att Petterson under åren 1874—1904 haft
tillfälliga anställningar vid Karlsborgs fästningsbyggnad med en sammanlagd
anställningstid av omkring 18 år. Emellertid har Pettersson, såvitt
handlingarna i ärendet utvisa, under de senaste 20 åren icke varit i statens
tjänst anställd. På grund härav och med hänsyn till hans jämförelsevis
korta tjänstgöringstid har utskottet ansett sig icke kunna förorda, att pension
Ang.
årligt understöd
åt f.
arbetaren vid
Karlsborgs
fästning J. K.
Pettersson.
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Ang.
årligt understöd
åt daglönaren
J. A.
Hedström.
Utskottet.
eller understöd av statsmedel i detta fall beviljas, varför utskottet funnit
sig böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion 1:61 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
10:o) I en inom andra kammaren väckt motion nr 54 bar herr Pettersson
i Köping hemställt, »att riksdagen måtte bevilja daglönaren vid ridskolan
å Strömsholm Johan Adolf Hedström under hans återstående livstid
ett årligt understöd av 600 kronor att utgå från och med den 1 juli
1925».
Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, att Hedström,
som är född den 9 februari 1855, alltsedan år 1902 varit anställd
såsom daglönare vid ridskolan å Strömsholm, där han utfört alla med en
gårdskarlssyssla förenade göromål, ävensom att han numera på grund av
ålder och sjuklighet vore oförmögen att själv försörja sig samt i avsaknad
av medel till sitt framtida uppehälle.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.
Utskottet finner det vara billigt, att Hedström, som under 23 år varit
i statens tjänst anställd, efter avgång från sin befattning erhåller något
understöd av allmänna medel. Vad angår storleken av detta understöd
har utskottet, med hänsyn tagen till Hedströms anställningstid och storleken
av de understöd, som plägat tillerkännas med honom likställda
arbetare i statens tjänst, ansett sig böra förorda ett belopp av 400 kronor
årligen, varå pensions- och dyrtidstillägg torde komma att utgå. Understödet
synes böra anvisas från allmänna indragningsstaten och utgå från
och med månaden näst efter den, varunder Hedström entledigas från sin
anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1925.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 54, må medgiva, att daglönaren vid ridskolan å
Strömsholm Johan Adolf Hedström må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigas från
sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli
1925, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av fyrahundra
kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
11
ll:o) I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt ^
motion nr 91 har hemställts, »att den av 1924 års riksdag beviljado pen- Jdt
sionen till föreståndaren för Svea livgardes sadelmakeriverkstad Frans ståndaren för
Oskar Johansson, 700 kronor, måtte höjas till 1,000 kronor». sadelmaketi
verkstad
F.
O. Johansson.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Såsom i motionen erinrats, medgav 1924 års riksdag, med bifall till
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, att Johansson finge från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 700 kronor.
Det i propositionen framförda förslaget grundade sig på utlåtande från
arméförvaltningens intendentsdepartement, vari departementet — under
erinran att årligen pensioner å 800—1,000 kronor i allmänhet plägat beviljas
vid armén anställda arbetare med förmans ställning — vidare anfört
att, då Johanssons arbetsförmåga endast vore nedsatt med en tredjedel,
han syntes kunna genom eget arbete avsevärt bidraga till sitt uppehälle.
I anslutning till denna sin uppfattning hade ämbetsverket föreslagit en
pension av 700 kronor.
Statskontoret anförde i ärendet, att med hänsyn till Johanssons väl vitsordade
arbete under långvarig statsanställning goda skäl syntes föreligga
att bereda honom någon pension av statsmedel, när han inom kort på
grund av ålder och sjuklighet nödgades lämna sin anställning. Då det
syntes vara att antaga, att vid den framskridna ålder, Johansson uppnått,
endast kort tid återstode, tills arbetsförmågan vore i det närmaste uttömd,
syntes den omständigheten, att arbetsförmågan ännu icke befunnits nedsatt
med mer än en tredjedel, knappast kunna lämna stöd för reducering
av pensionsbelopp, som eljest i och för sig skulle kunna finnas skäligt. Berörda
omständighet syntes nämligen icke böra tillmätas någon särskild
betydelse vid det förhållande, att Johansson i allt fall ansetts icke lämp*
ligen kunna under någon längre tid bibehållas vid sin anställning. Då
emellertid statskontoret för sin del med hänsyn till föreliggande omständigheter
icke funne anledning till erinran mot det föreslagna pensionsbeloppet,
700 kronor, hemställde ämbetsverket om vidtagande av åtgärd i
enlighet med det av arméförvaltningens intendentsdepartement framlagda
förslaget.
Då Johansson så nyligen som vid 1924 års riksdag erhållit den ifråga- utskottet
varande pensionen, har utskottet ansett sig icke nu böra tillstyrka någon
förhöjning av densamma. Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, synes
Johansson ännu icke hava lämnat sin anställning. Därest han skulle
komma att kvarstå i tjänst någon längre tid och på grund därav måhända
finnas böra tillerkännas någon pensionsförhöjning, torde frågan
härom först i samband med hans entledigande från anställningen efter
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
ansökan böra göras till föremål för prövning av vederbörande myndigheter.
Utskottet har under sådana förhållanden ansett sig böra avstyrka
bifall till motionen och hemställer förty,
att förevarande motion II: 91 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Ang.
pension åt
färre soldaten
G. T. Hagberg.
12 :o) I en inom andra kammaren av herr Leo väckt motion nr 94 har hemställts,
»att riksdagen må besluta tilldela förre soldaten Gustav Teodor
Hagberg i Boarp en årlig pension till så stort belopp, att den tillsammans
med vad han äger utfå från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 400
kronor».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen,
över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört länsstyrelsen i Kronobergs
län och arméförvaltningens civila departement.
Länsstyrelsen har föranstaltat om utredning rörande Hagbergs sysselsättning
under tiden efter avskedstagandet ur krigstjänst samt beträffande
hans ekonomiska förhållanden. I dessa avseenden har från vederbörande
landsfiskal meddelats följande:
»Soldat Gustav Teodor Hagberg har sedan år 1894 ägt och brukat n/9»
och Uum mantal Boarp Västregård i Södra Ljunga socken. År 1918 avled
hustrun och visade bouppteckningen en behållning av 6,024 kronor,
därav hälften tillföll Hagbergs sex barn, av vilka det yngsta nu är 16 år’
Boet är fortfarande oskiftat.
Å fastigheten födes 1 häst och 5 st. nötkreatur.
Dessutom har Hagherg sedan avskedstagandet såsom agent upptagit
order å symaskiner m. in. för Singers och Huskvarna fabrikerna mot provision
och en veckoavlöning av 15 kronor. Denna verksamhet uppger han
sig ej längre kunna fortsätta med i följd av sjukdom.
Sedan hustruns död har Hagberg måst skuldsätta sig, så att hans skulder
uppgå till ungefärliga värdet av hans andel i det gemensamma boet.
Den taxerade inkomsten för åren 1922—1924 har varit respektive 2 000
1,420 och 930 kronor.»
Arméfönalt- Det av arméförvaltningens civila departement avgivna utlåtandet är av
ningens simla följande lydelse:
departement.
»Hagberg, som är född den 11 oktober 1868 och tjänstgjort vid Kungl
Kronobergs regemente från den 10 mars 1890 till den 30 augusti 1900, då
han på grund av blodåderbråck i båda benen nödgades såsom oduglig till
krigstjänst taga avsked, anhöll ar 1909 i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift
att få komma i åtnjutande av understöd. I ett häröver avgivet utlåtande
av den 14 september 1909 ansåg sig departementet icke kunna tillstyrka
bifall till ansökningen, enär det genom en den 25 maj 1909 verkställd
krigsrättsundersökning icke kunde anses styrkt, att Hagberg i tjänsten
ådragit sig ovannämnda sjukdom. Hagberg tilldelades dock med hänsyn
till förekommande bevekande omständigheter av Kungl. Maj:t genom nå
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 1-5
digt brev den 5 november 1909 en gratifikation för en gång av 100 kronor
från invalidliusfonden. Sedermera inkom Hagberg under år 1911 med
förnyad framställning i ämnet. På grund av dåmera vid krigsrättsundersökning
den 12 oeli 19 maj 1911 vunna upplysningar om sjukdomens uppkomst
fann departementet skäligt att med stöd av föreskrifterna i nådigt
brev den 6 maj 1881 tilldela Hagberg underhåll i 3 klassen av Vadstena
krigsmanshuskassa, utgående med ett årligt belopp av 24 kronor, räknat
från och med den 1 juli 1911 eller månaden näst efter den, under vilken
krigsrättens utlåtande avkunnats. Från och med den i november 1918
eller månaden näst efter den, under vilken Hagberg fyllde 50 år, höjdes
underhållet med 25 kronor för år enligt medgivande i kungörelsen den 6
augusti 1909 angående ändrade bestämmelser i fråga om underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa. Med dessa belopp, tillhopa 49 kronor, utgår
för närvarande Hagbergs underhåll från nämnda kassa. Någon ytterligare
förhöjning av underhållet kan departementet med stöd av gällande
föreskrifter rörande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa för närvarande
icke tilldela Hagberg. Skulle ytterligare understöd nu tilldelas
honom, komme han att intaga en särställning i förhållande till andra med
honom likställda f. d. soldater. På grund härav anser departementet sig
icke kunna tillstyrka, att Hagberg beredes understöd utöver det underhåll,
han för närvarande uppbär från Vadstena krigsmanshuskassa.
I detta sammanhang får departementet meddela, att Hagberg enligt nådiga
kungörelsen den 6 november 1914 angående förhöjning i gratial från
Vadstena krigsmanshuskassa vid fyllda 60 år bliver berättigad till ett årligt
underhåll ur nämnda kassa av 100 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg
samt enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 angående förhöjning
i gratial från Vadstena krigsmanshuskassa m. m., vid fyllda 67 år
till ett årligt underhåll ur samma kassa av 200 kronor jämte dyrtidstilllägg,
allt under förutsättning att nu gällande föreskrifter rörande underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa bliva oförändrade. Slutligen torde
böra framhållas, att Hagberg efter uppnådda 67 levnadsår eventuellt kan
komma i åtnjutande av pensionstillägg om 50 kronor för år enligt kungörelsen
den 20 juni 1924 angående pensionstillägg åt pensionerade båtsmän
och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare.»
För egen del har statskontoret yttrat bland annat:
»Då Hagberg bekommit det underhåll, som författningsenligt tillkommer
honom med hänsyn till de förhållanden, varunder han nödgats lämna
sin anställning vid regementet, samt utöver tjänstgöringen vid regementet
icke kan åberopa någon anställning i statens tjänst och då, såvitt statskontoret
kan finna, icke heller i övrigt beträffande Hagberg föreligga
några särskilda omständigheter, som kunna anses böra föranleda till beviljande
av en undantagsförmån för honom framför övrigt manskap, som
avskedats på grund av skada eller sjukdom i tjänsten, anser statskontoret
i likhet med arméförvaltningens civila departement betänkligt med hänsyn
till konsekvenserna att bifalla det i motionen framställda förslaget.»
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet det innebära
betänkligheter att tillerkänna Hagberg ytterligare understöd utöver
vad han enligt gällande bestämmelser äger uppbära. Utskottet har nämligen
icke funnit någTa särskilda omständigheter föreligga, som böra för
-
Statskontoret.
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
anleda till att bereda Hagberg en undantagsställning framför övriga med
honom likställda. Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra
avstyrka bifall till motionen och hemställer alltså,
att förevarande motion II: 94 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
årligt”under * en ''nom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion nr 98
stöd åt förra ^ar hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillerkänna f. sömmerskan
vi<i Västerbottens regementes intendenturverkstäder Karolina Lindqvist en
Lindqvist. Pension av 450 kronor, räknat från den 1 juli 1924».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Karolina Lindqvist, som är född
den 19 oktober 1875, varit anställd såsom sömmerska vid Västerbottens regementes
intendenturverkstäder den 1 augusti 1900—den 30 juni 1924, varvid
hon dock efter den 5 maj 1922, med smärre avbrott, på grund av sjukdom
varit förhindrad arbeta vid regementet. Sedan Karolina Lindqvist anmält
sin avsikt att avgå från anställningen från och med den 1 juli 1924, gjorde
regementschefen hos Kungl. Maj:t framställning om beredande av pension
åt henne. Vid denna framställning var fogad, bland annat, läkarintyg, som
utvisade, att hon lede av ledgångsreumatism samt neurasteni, men vari uttalades,
att möjlig förbättring icke vore utesluten. I avgivet utlåtande över
framställningen förklarade sig arméförvaltningens intendentsdepartement,
då ifrågavarande arbeterska uppnått en ålder av endast något över 48 år
samt nedsättningen av hennes arbetsförmåga sannolikt icke kunde betraktas
såsom varaktig, förhindrat att för det dåvarande tillstyrka, att pension från
statens sida tillerkändes henne. Sedan utlåtanden i ärendet vidare avgivits
av statskontoret och pensionsstyrelsen, fann Kungl. Maj:t enligt beslut den
24 juli 1924 framställningen icke föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t
medgav, att för beredande åt Karolina Lindqvist av kurortsvård genom
pensionsstyrelsens försorg finge från lantförsvarets anslag till extra utgifter
utbetalas ett belopp av 150 kronor.
I ett den 21 februari 1925 avgivet, till utskottet överlämnat intyg har
vederbörande provinsialläkare efter undersökning meddelat följande:
»Fröken Karolina Lindqvist är vårdad å pensionsstyrelsens sjukhus i Åre
under tiden 27s 1924—ll/u 1924 under diagnosen polyarthrit. rheumat. chrom
Under vårdtiden förbättrades hon rätt avsevärt, men hon kom dock aldrig
så långt, att hon kunde föra nålen för att sy, varför hon alltså ej kunde
försörja sig med sitt yrke.
Vid undersökningen i dag visade hon följande status:
Höger hand: svullen över 2:dra och 3:dje metacarpo-falangeallederna. Handen
kan ej knytas fullständigt. Med en viss svårighet kan tummen sättas mot
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 15
de övriga fingrarna. Kan nu möjligen hålla i en nål, dock otänkbart, att
hon skulle kunna utföra något verkligt syarbete.
Handleder utan anmärkning.
Höger armbågsled: Sträckes till 150 grader, böjes till 60 grader. Prooch
supination i många ställningar med avseende på böjningen förenade med
betydlig smärta.
Axelleder: Kan få upp armarna så pass långt, att bon kan kamma sig
själv, även detta dock förenat med en rätt stor svårighet.
överläkaren på pensionsstyrelsens sjukhus i Äre har i meddelande till mig
som sin åsikt framhållit, att fröken Lindqvist bör få förnyad vård å sjukhuset.
''Huruvida hon kan bliva så fullständigt återställd, att hon åter kan
försörja sig med sin nål, är väl mera osäkert, och dessutom måste man ju
räkna med den alltid stora risken för recidiv och exacerbationer. Att hon
vid utskrivningen härifrån ej kunde försörja sig som sömmerska, framgår
etc.’
Sammanfattande undersökningsresultaten vid olika tillfällen på pensionsstyrelsens
sjukhus och undersökningsresultatet i dag med överläkaren, dr
Kinbergs, ovan citerade utlåtande angående utsikterna för framtiden får jag
härmed skriva följande utlåtande:
Fröken Karolina Lindqvist lider av kronisk reumatisk ledgångsreumatism,
som för närvarande och med all sannolikhet även för framtiden hindrar
henne fullständigt att försörja sig som sömmerska, även om en tids förnyad
vård å specialsjukhus kan åtminstone i viss mån hejda sjukdomens fortskridande
eller t. o. m. förbättra densamma något.»
Av utredningen i ärendet framgår, att Karolina Lindqvist torde få anses utskottet.
vara till följd av sjukdom urståndsatt att för framtiden genom arbete försörja
sig i sitt hittillsvarande yrke. Under sådana förhållanden och då hon
under omkring 24 år varit anställd i statens tjänst, har utskottet ansett det
vara billigt, att ett årligt understöd av statsmedel beredes henne under hennes
återstående livstid. Detta understöd torde, med hänsyn till de grunder, som
tidigare i liknande fall plägat tillämpas, böra bestämmas till 390 kronor årligen.
Understödet synes böra anvisas från och med den 1 januari 1925 och
utgå från allmänna indragningsstaten.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 98,
må medgiva, att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes
intendenturverkstäder Karolina Lindqvist må
från och med den 1 januari 1925 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av trehundranittio kronor.
14:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult väckt Ang.
motion nr 224 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan Mimmie f^^ånkan
Charlotta Edborg ett årligt understöd å 500 kronor, att utgå så länge hon Mimmie Charlever
och förbliver ogift, eller det belopp, som utskottet kan finna lämpligt». lotta Edbor9- Av motionen med därvid fogade bilagor framgår, att Mimmie Charlotta Ed
-
16
Bankoutskotlets utlåtande Nr 28.
Utskottet.
Ang.
årligt understöd
åt förre
soldaten
J. Olsson
Berglöf.
Arméförvaltningens
civila
departement
och sjukvårdsstyrelse.
borg, som är född den 18 juni 1871, sedan år 1912 är änka efter f. d.
kaptenen vid Värmlands fältjägarekår C. C. R. Edborg. Edborg var född den
18 april 1840 och avgick ur tjänst den 9 maj 1890. Vid sin död efterlämnade
han, förutom änkan, två döttrar, av vilka den ena är född den 8
mars 1907 och den andra den 14 maj 1910. Då äktenskapet ingåtts först
efter det mannen uppnått 60 år, är änkan Edborg icke berättigad till pension
från arméns änke- och pupillkassa.
Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.
Änkan Edborg är enligt bestämmelserna i reglementet för arméns änkeoch
pupillkassa ej berättigad till pension från nämnda kassa. Vid sådant
förhållande har utskottet av principiella skäl och då Edborg, som avled
redan år 1912, för omkring 35 år sedan lämnat sin anställning i statens tjänst,
ansett sig icke kunna tillstyrka, att statspension beredes hans änka. Utskottet
finner sig därför böra avstyrka bifall till motionen och hemställer,
att förevarande motion 11:224 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
15 :o) I en inom andra kammaren av herr Spångberg väckt motion nr 227
har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. soldaten Joh. Olsson
Berglöf ett årligt understöd med belopp, som vederbörande utskott kan
finna skäligt».
I motionen har anförts, bland annat, att Berglöf, som vore född den 28
augusti 1874, varit anställd såsom soldat vid Värmlands regemente 1891
—1897 och, enligt egen uppgift, vid en fältmanöver i Närke år 1895 ådragit
sig sjukdom, på grund varav han blivit krympling.
Med avseende på motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till
motionen.
Över ifrågavarande motion hava arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse på utskottets begäran anbefallts avgiva utlåtande;
och hava departementet och sjukvårdsstyrelsen, efter inhämtande
av yttranden från chefen för Värmlands regemente samt fördelningsläkaren
vid V. arméfördelningens stab, i ärendet anfört följande:
»Berglöf, som är född den 22 augusti 1874 och kom i tjänst vid regementet
den 15 april 1893, tjänstgjorde år 1894 53 dagar under rekrytmötets
första omgång och 24 dagar under regementsmötet samt år 1895
24 dagar under regementsmötet (Nerikesmanövern). Åren 1896—1898 var
han sjuk å roten och erhöll avsked den 11 september sistnämnda år på
grund av ryggmärgstvinsot (tabes dorsalis) efter en tjänstetid av 5 år
4 månader 26 dagar. Under år 1910 anhöll Berglöf i en till Kungl. Maj:t
ingiven skrift att få komma i åtnjutande av understöd. Enligt häröver
avgivet utlåtande den 15 februari 1911 ansågo departementet och sjukvårdsstyrelsen
sig icke kunna tillstyrka’ansökningen, enär det icke visats,
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
17
att militärtjänsten varit orsak till eller bidragit till uppkomsten och utvecklingen
av den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked. Kungl.
Maj:t fann sig icke kunna bifalla ansökningen, varom departementet
och styrelsen underrättades genom ämbetsskrivelse av den 24 mars 1911.
Under år 1911 gjorde Berglöf i eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift förnyad
framställning i ämnet, lian anförde dä som skäl för sin anhållan,
att han under fälttjänstövningar hösten 1895 ådragit sig en svårare förkylning,
som skulle givit upphov till den svårartade kroniska reumatism
med därav följande obotlig förlamning av nästan alla muskler i höfter och
ben, varav han enligt företett läkarintyg var lidande vid tiden för ansökningens
ingivande. Då det emellertid icke kunde påvisas, att han blivit
skadad i tjänsten, ansåg Kungl. Maj:t sökanden icke kunna komma i åtnjutande
av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Med hänsyn
till förekommande synnerligen bevekande omständigheter tilldelades honom
dock av Kungl. Maj:t en gratifikation för en gång av femtio kronor
från invalidhusfonden. Om Kungl. Maj:ts beslut i ärendet erhöll departementet
och sjukvårdsstyrelsen meddelande genom brev den 12 april
1912, varav styrkt avskrift genom departementets försorg tillställdes chefen
för Värmlands regemente för sökandens underrättande. Ovannämnda
gratifikation ur invalidhusfonden erhöll Berglöf samtidigt genom vederbörande
kronofogdes försorg. Ur invalidhusfonden uppbär Berglöf ett årligt
understöd av 15 kronor, vilket understöd enligt hos departementet
förda anteckningar första gången tilldelades honom den 30 juni 1911. Att
Berglöf såsom i ovannämnda motion uppgives någon gång under Konung
Oscar lits regering skulle hava anhållit om understöd har departementet
sig icke bekant.
Enligt vad som framgår av den nu i riksdagen väckta motionen om årligt
understöd åt Berglöf, synes han fortfarande vilja göra gällande, att
militärtjänstgöringen varit orsak till den sjukdom, på grund varav han
nu blivit krympling. Med hänsyn härtill hava departementet och sjukvårdsstyrelsen,
ehuru det, såsom av det ovan anförda framgår, vid förut,
verkställda utredningar icke kunnat påvisas, att Berglöf i tjänsten ådragit
sig skada eller sjukdom, som medfört nedsättning av arbetsförmågan,
likväl ansett sig böra verkställa ny utredning i ärendet för utrönande,
huruvida Berglöfs påstående möjligen skulle kunna äga någon grund.
Av den utredning, som nu i ärendet verkställts, har emellertid intet
framkommit, som giver stöd åt Berglöfs påstående. Tvärtom giver utredningen
vid handen, att Berglöfs sjukdom och militärtjänsten icke stå i
något sammanhang med varandra. Vid sådant förhållande lärer Berglöf
varken nu eller framdeles kunna på grund av gällande bestämmelser tillerkännas
underhåll från Vadstena kigsmanshuskassa.
Någon gratifikation från invalidhusfonden utöver den, han för närvarande
därifrån uppbär, är departementet på grund av föreskrifterna i
brev den 6 februari 1920, angående decentralisering av vissa ärenden rörande
understöd från Vadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden,
icke befogat tilldela honom.
Därest Berglöf i allt fall skulle tillerkännas något högre understöd, än
det han nu uppbär, skulle han alltså komma i en annan och mera gynnad
ställning än andra likställda understödstagare, som tillhört armén.
På grund av vad sålunda anförts anse sig departementet och sjukvårdsstyrelsen
icke kunna tillstyrka, att Berglöf bereder, ytterligare understöd
från medel under fjärde huvudtiteln.»
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 21 höft. (Sr 28.) -
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
vt,kottet. Då, såsom av utredningen i ärendet framgår, det icke visats, att Berg
löfs
militärtjänstgöring förorsakat hans sjukdom eller ens bidragit till
utvecklingen av densamma, har utskottet ansett sig icke kunna förorda,
att understöd av allmänna medel beredes honom. Utskottet får sålunda
hemställa,
att förevarande motion II: 227 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
IV. Ang. socialdepartementet.
Ang. 16:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1925 dagtecknad proposi
,
ion9åtVfn''d. tion nr ^ar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
förste för- utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkt l:o)
''^ordnande föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. förste förmannen med förordnande
såsom upp- såsom uppsyningsman vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven
*v™‘s9taten.'' Persson Lindgren må från och månaden näst efter den, varunder avsked
tvångsarbete- från tjänsten ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt tillkomLandskrona
man(*e pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten av 400
s. Persson kronor årligen.
Lmdgrcn. Av utredningen i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.
Lindgren, som vid fångvården innehaft befattning såsom överkonstapel
med förordnande såsom uppsyningsman, hade, då tvångsarbetsanstalterna från
och med år 1921 skildes från fångvården, blivit förste förman med förordnande
såsom uppsyningsman, men uppburit samma avlöningsförmåner, som
förut tillkommit honom. T samband med ny definitiv lönereglering vid
såväl fångvården som statens tvångsarbetsanstalter från och med år 1922
erhöllo såväl överkonstaplar med förordnanden såsom uppsyningsmän vid
fångvården som förste förmän med förordnanden såsom uppsyningsmän vid
tvångsarbetsanstalt befattningar som uppsyningsmän med nyreglerad avlöning.
Detta gällde dock icke den å staten för Landskrona tvångsarbetsanstalt
uppförde förste förmannen med förordnande som uppsyningsman.
Då för de kvinnliga lösdrivarnas bevakning och handledning vid arbetet
icke andra än kvinnliga tjänstemän ansågos böra komma till användning,
uppfördes nämligen ett flertal manliga tjänster, däribland befattningen såsom
förste förman med uppsyningsmansförordnande, å övergångsstat, med bibehållande
av dittillsvarande avlöningsförmåner. Det förutsattes emellertid,
att åtgärder skulle vidtagas för att sålunda å övergångsstat uppförd befattningshavare
skulle snarast möjligt beredas anställning å annan ordinarie
tjänst, i samband varmed erinrades om befattningshavares skyldighet att
låta sig förflyttas.
Efter uppnådd pensionsålder har Lindgren, som fortfarande kvarstått pa
övergångsstat, tillerkänts pension, som avpassats i förhållande till avlöningen
ä sådan stat och bestämts till 1,200 kronor (lön 1,000 kronor jämte 2 ålders
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
liankoutskottels utlutande Nr 28.
1!)
tillägg ä 100 kronor vartdera). Under framhållande av att lian varit villig
att övergå till befattning vid fångvården, men icke före sitt avskedstagande
erhållit dylik transport, har Lindgren hos Kungl. Maj:t anhållit om pension
av 2,160 kronor, motsvarande pensionsunderlaget för uppsyningsman med
nyreglerad avlöning vid tvångsarbetsanstalt eller vid fångvården.
Rörande flen begärda pensionen har statskontoret i avgivet utlåtande
anfört:
Därest sökanden från och med 1922 års ingång överflyttats såsom uppsyningsman
å ny stat, hade pension till honom jämlikt föreskriven medeltalsberäkning
utgått med 2,064 kronor, alltså ett avsevärt högre belopp än
den honom tilldelade pensionen. Statskontoret, som icke ansåge sig kunna
förorda, att åt sökanden bereddes samma pension, som skulle tillkommit
honom, därest han inkommit å den nya staten, funne dock — med hänsyn
till i ärendet förekommande omständigheter och då till sökanden utgående
pension ej kunde anses stå i rimligt förhållande till den avlöning, som tillkomme
förste förman å övergångsstat — det vara med billighet överensstämmande,
att någon pensionsförbättring bereddes sökanden. Storleken
av pensionsförbättringen syntes med hänsyn till de särskilda förmåner, som
tillkomme pensionär med icke nyreglerad pension, böra begränsas till 400
kronor, i vilket fall pension jämte pensionsförbättring skulle till sökanden
utgå med tillhopa 1,600 kronor, ett belopp motsvarande den kontanta avlöning,
som skulle utgått till å övergångsstat kvarstående förste förman med
förordnande såsom uppsyningsman under tid, då han åtnjöte tjänstledighet.
Enligt för sista kvartalet 1924 gällande grundtal vid beräkning av dyrtidstillägg
vore de med en oreglerad pension å 1,600 kronor förenade förmåner
endast 104 kronor mindre för år räknat än en nyreglerad pension å 2,064
kronor jämte dyrtidstillägg därå. Sökanden syntes böra berättigas åtnjuta
pensionsförbättring från och med månaden näst efter den, vari avsked från
tjänsten ägde rum.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har biträtt statskontorets mening.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Det synes mig icke billigt, att genom en organisationsändring vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona Lindgren vid sitt avsked från den å övergångsstat
uppförda befattningen såsom förste förman med uppsyningsmansförord''
ilande erhåller en avsevärt lägre pension än en uppsyningsman med nyreglerad
avlöning vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö eller vid fångvården, med
vilken han tidigare varit i såväl avlönings- som pensionshänseende jämställd.
Även om jag av skäl, statskontoret anfört, icke kan tillstyrka, att Lindgren
i pensionshänseende fullt likställes med uppsyningsman med nyreglerad avlöning,
delar jag å andra sidan den av nämnda ämbetsverk uttalade och av
allmänna civilförvaltningens lönenämnd biträdda uppfattningen, att Lindgren
bör erhålla en tilläggspension från och med månaden näst efter den, under
vilken avgång från tjänsten ägde rum. Det av statskontoret för tilläggspensionen
ifrågasatta beloppet, 400 kronor för år, finner jag väl avvägt.»
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft eu inom första Motion i
kammaren av fröken Hesselgren väckt motion nr 23, vari hemställts, »att
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Utskottet.
Ang.
v iderstöd åt
eu t ra målaren
vid tipp ala
hospital och
asyl A. A.
Heinrici.
f. d. uppsyningsmannen vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven
Persson Lindgren må förklaras berättigad att från och med den 1 juli 1924
åtnjuta pension såsom uppsyningsman med 2,160 kronor för år jämte dyrtidstillägg
efter för reglerade verk fastställda grunder.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.
I likhet med departementschefen finner utskottet det icke vara billigt, att
Lindgren, som till följd av ändrad organisation för tvångsarbetsanstalten i
Landskrona kommit att uppföras å övergångsstat, vid sitt avsked skulle
erhålla en avsevärt lägre pension än vad som tillkommer motsvarande befattningshavare
med nyreglerad avlöning vid tvångsarbetsanstalten i Svartsjö
och vid fångvården, med vilka befattningshavare han tidigare varit i avlönings-
och pensionshänseende likställd. Under sådana förhållanden anser
sig utskottet böra biträda förslaget om beredande av en pensionsförbättring
åt Lindgren. Däremot finner sig utskottet av principiella skäl icke kunna
förorda att, såsom motionären torde hava avsett, Lindgren skulle erhålla
samma pension, som skulle utgått till honom, därest han uppförts å ny
stat. Beträffande storleken av nyssnämnda pensionsförbättring har utskottet
emellertid med hänsyn till Lindgrens långvariga anställning i statens tjänst
och övriga i ärendet åberopade omständigheter funnit sig böra föreslå, att
densamma bestämmes till 450 kronor, varigenom Lindgrens sammanlagda
pensionsförmåner, inklusive pensions- och dyrtidstillägg, skulle i det allra
närmaste komma att motsvara de pensionsförmåner, vilka på sätt tidigare
omnämnts skulle hava tillkommit honom, därest han överförts å ny stat.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition och förenämnda motion I: 23, må
medgiva, att f. d. förste förmannen med förordnande
såsom uppsyningsman vid statens tvångsarbetsanstalt i
Landskrona Sven Persson Lindgren må från och med
månaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten
ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, en tilläggspension från allmänna
indragningsstaten av fyrahundrafemtio kronor.
17:o) I punkt 2:o) av förenämnda proposition nr 83 har Kungl. Maj:t
vidare föreslagit riksdagen medgiva, att extra målaren vid Uppsala hospital
och asyl August Amadeus Heinrici må från och med månaden näst efter
den, varunder han entledigas från sin anställning vid nämnda anstalt,
dock tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 500 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
21
Av utredningen i ärendet framgår, att Heinrici, som är född den 13
september 1867, utan att hava innehaft anställning som befattningshavare,
arbetat vid Uppsala hospital och asyl omkring 25 år samt att han enligt
avgivet läkarintyg numera på grund av astma, hjärtfel och kronisk
leversjukdom icke längre vore i stånd att fullgöra sina åligganden. I
likhet med den i handlingarna omnämnde snickaren N. Nelin vid Malmö
asyl, vilken av förlidet års riksdag beviljades ett årligt understöd, kunde
Heinrici icke räknas till sådan betjäning vid hospital, som jämlikt § 25
av stadgan angående sinnessjuka kunde av medicinalstyrelsen erhålla
understöd eller årligt underhåll.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser utskottet, att Heinrici
bör komma i åtnjutande av något understöd från statens sida, då han på grund
av sjukdom icke längre kan sköta sin syssla. Beträffande storleken av
detta har utskottet icke funnit anledning till erinran mot det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet 500 kronor, liksom utskottet ock biträder Kungl.
Maj:ts förslag beträffande den tidpunkt, från vilken understödet bör utgå.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
. av riksdagen bifallas.
18:o) I punkt 3:o) av ovanberörda proposition nr 83 har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. maskinisten vid Malmö asyl Hans
Hanssons änka Ingrid Hansson, född Persson, må, räknat från och med
den 1 september 1924, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett årligt understöd av 350 kronor.
Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att maskinisten Hansson,
som var född den 7 mars 1857 och avled den 15 augusti 1924, varit anställd
såsom maskinist vid Malmö asyl under en tid av 34 år 8 månader samt
den 31 maj sistnämnda år erhållit avsked från tjänsten med eu årlig
pension av 1,920 kronor. Vid sin död efterlämnade han änkan Ingrid
Hansson, född den 22 april 1864, och två barn.
Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
först från och med år 1919 uppförts på ordinarie stat och således
dessförinnan icke ägt ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
var Hansson, som den 1 januari 1919 uppnått en ålder av över
60 år, jämlikt det för nämnda kassa gällande reglementet undantagen från
delaktighet i kassan. Hansson hade sålunda icke kunnat genom inträde
i kassan bereda sin änka någon pension. .
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet.
Ang.
understöd åt
f. d. maskinisten
vid
Malmö asyl
H. Hanssons
cinka.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 2S.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit synes det utskottet vara
billigt, att änkan Hansson, som icke torde äga tillräckliga medel för sitt
uppehälle och uppnått en ålder av nära 61 år, beredes ett årligt understöd
av statsmedel. Utskottet har icke heller haft något att erinra mot
det av Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagna beloppet 350 kronor, att
utgå på sätt propositionen innehåller.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.
V. Ang. kommunikationsdepartementet.
tim9'',. 19:<>) 1 e“ tiU rJksdageu avlåten, den 30 januari 1925 dagtecknad propo
pertsion
åt s^on nr 25 har Kungl. Maj:t under punkt l:o) föreslagit riksdagen medcheten^F
giva’ att exPeditioilschefen i kommunikationsdepartementet Wilhelm
C Schal!?*. ’ Fredrik Schalen må från och med dagen näst efter den, då efter avsked
från kanslirådsbefattningen förordnandet för honom å expeditionschefsämbetet
upphör, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Schalen, vilken är
född den 14 juni 1858, den 9 juni 1882 antagits till e. o. notarie i Svea
hovrätt och den 22 mars 1884 till amanuens i dåvarande civildepartementet
samt den 31 december 1891 utnämnts till registrator i nämnda departement.
Sedan han den 16 februari 1900 förordnats att tills vidare bestrida
ett kansliråds- och byråchefsämbete i civildepartementet med åtnjutande
av därmed förenade avlöningsförmåner, utnämndes och förordnades han
den ol mais samma år till kansliråd och byråchef i .sagda departement.
Vidare förordnades Schalén den 7 december 1917 att från och med den 1
januari 1918 vara expeditionschef i civildepartementet och den 30 juni
1920 att från och med den 1 juli 1920 vara expeditionschef i kommunikationsdepartementet.
På grund av särskilda förordnanden att förvalta expeditionschef
sämbetet i civildepartementet har Schalén större delen av
åren 1907—1909 och så gott som oavbrutet under åren 1910—1917 förrättat
de till nämnda ämbete hörande göromål. Skyldighet att avgå från expeditionschefsämbetet
inträder för Schalén under loppet av år 1925.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för ovannämnda den 30 januari 1925.
Vtskottct. Med hänsyn till den långa tid, Schalén bestritt expeditionschefsämbete,
har utskottet funnit det vara skäligt, att en tilläggspension beredes
honom utöver den pension, som tillkommer honom såsom kansliråd; och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 28
bär utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t i
sådant hänseende föreslagit. Utskottet vill i detta sammanhang erinra,
att frågan om expeditionschef sbefattningarnas tillsättande med fullmakt
varit föremål för övervägande såväl i samband med statsdepartementens
omorganisation år 1917 som ock vid den senaste löneregleringen för departement
med flera verk år 1921 samt att därvid 1921 års riksdag uttalat
den mening, att övervägande skäl kunde anföras för beredande av fullmakt
åt ifrågavarande befattningshavare men att, då riksdagen sfi sent
som år 1917 fattat beslut i denna sak, en något längre tids erfarenhet syntes
höra avvaktas, innan ändring vidtages härutinnan.
Under åberopande av det anförda får ritskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
20:o) Under punkt 2:o) av nyssnämnda proposition nr 25 har Kungl.
Majtt föreslagit riksdagen medgiva, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnavdelning, byråchefen i styrelsen Ossian Zacharias
Ekdahl må från och med dagen näst efter den, då efter avsked från byråohe
fsbefattn i ngen förordnandet för honom såsom chef för liamnavdelningen
upphör, under sill återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt
tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:
Ekdahl, som är född den 28 juni 1858, tjänstgjorde såsom biträdande ingenjör
i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet åren 1884—1885 och 1888
—1890 under tillhopa 2 år 7„ månad samt i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under tiden 1 februari 1892—1 december 1894. Sistnämnda dag utnämndes
han till distriktsingenjör i södra väg- och vattenbyggnadsdistriki-et,
varefter han befordrades till byråingenjör i styrelsen 1900, till distriktschef
i sistberörda distrikt 1902 samt till byråchef i styrelsen 1903.
Efter det 1913 års riksdag jämte beviljande av anslag för utförande av
vissa fiskehamnar medgivit, att kostnaden för anordnande under byggnadstiden
av en särskild hamnavdelning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finge utgå från de för byggande av fiskehamnarna anslagna medel,
har Ekdahl, jämlikt särskilda förordnanden av Kungl. Maj:t, alltsedan
den 1 maj 1913 uppehållit befattningen såsom chef för nämnda hamnavdelning.
Under denna tid har Ekdahl från de av riksdagen för fiskehamnsbyggandet
anvisade extra anslagen åtnjutit arvode med ett av statsmakterna
bestämt årligt belopp, som efter hand ökats, så att det från och
med den 1 januari 1922, då det nya avlöningsreglementet den 22 juni 1921
för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk trädde i kraft,
utgår med 15,000 kronor.
Hos Kungl. Maj:t har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt om
Ang.
tilläggspension
åt
chefen för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens
hamnavdelmng,
byråchefen
O. Z. Ekdahl.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
vidtagande av åtgärder för att Ekdahl måtte berättigas att vid avgången
från sin befattning såsom chef för hamnavdelningen åtnjuta pension med
telopp, som tillkomme tjänsteman i 2:a lönegraden av avdelning A i den
i omförmälda avlöningsreglemente intagna löneplanen (överdirektör av
högre grad).
I utlåtande den 28 oktober 1924 bar statskontoret i huvudsak anfört:
För byråchefen Ekdahl inträdde vid uppnående den 28 juni 1925 av 67
levnadsår skyldighet att avgå från byråchefstjänsten enligt föreskrift i
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
och syntes han vid berörda tidpunkt komma att innehava det för hel
pension i hans tjänst föreskrivna antalet av 35 för pension enligt nämnda
lag beräkneliga tjänstår och alltså kunna förklaras berättigad att efter avgången
åtnjuta hel pension, motsvarande det för honom gällande pensionsunderlaget,
6,996 kronor.
Beträffande förslaget att bereda Ekdahl eu mot hans avlöning såsom
chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning svarande pension
av 7,896 kronor erinrade statskontoret, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i sin till grund för statsmakternas beslut år 1913 om inrättande
av en särskild kaninavdelning inom styrelsen liggande framställning föreslagit,
att den avdelningschef, som skulle leda och ansvara för arbetet å
nämnda avdelning, skulle med hänsyn till uppdragets särskilda vikt och
betydelse samt därtill, att det vore av tillfällig natur och icke att jämföra
med ordinarie lön på stat och därmed förenade förmåner, erhålla ett arvode
av 12,000 kronor, att det sålunda föreslagna arvodet emellertid ansågs
väl högt och av föredragande departementschefen befanns böra bestämmas
till 10,000 kronor samt att riksdagen i berörda hänseende icke
framställde någon erinran. Såsom framginge av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förevarande skrivelse, hade arvodet sedermera gång efter
annan höjts, och uppgänga det nu till 15,000 kronor för år eller samma belopp,
som i avlöning tillkomme överdirektör av högre lönegrad.
Att tillfälligt uppdrag, om än — såsom i detta fall — ganska långvarigt,
skulle föranleda till beredande av särskild pensionsförmån, förefölle statskontoret
betänkligt, och hade under likartade omständigheter hittills icke
förekommit, såvitt för statskontoret vore bekant. Visserligen hade riksdagen
år 1919 på framställning av enskilda motionärer medgivit, att till
f. d. byråchefen F. H. Schlytern finge utöver den honom författningsenligt
tillagda pensionen utgå eu tilläggspension från allmänna indragningsstaten:
men grunden till detta medgivande torde vara att finna däri, att
Schlytern, som nödgats avga under år 1908 kort innan ny lönereglering
genomförts med därav följande pension sförbättring och därför kommit i
åtnjutande av pension å endast 5,000 kronor, efter avskedstagandet fortfarande
liksom alltifrån 1902 års löneregleringskommittés tillsättande varit
kommitténs ordförande och därunder utfört ett lika mödosamt som förtjänstfullt
och gagnande arbete.
Den omständigheten, att byråchefen Ekdahl alltsedan den 1 maj 1913 i
stället för det arbete, som ålegat byråchefen å tekniska byrån i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, fullgjort uppdrag såsom chef för den hos styrelsen
tillfälligt inrättade hamnavdelningen och därvid åtnjutit icke obetydligt
högre ersättning än som eljest tillkommit honom, syntes icke i och
för sig böra föranleda till att han dessutom för detta tillfälliga uppdrag
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 25
bekomma högre pension iin den, som författningsenligt tillkomma honom
såsom byråchef.
Skulle likväl någon tilläggspension anses höra beredas byråchefen Ekdahl,
syntes dock beloppet böra med hänsyn till att avgifter erlagts endast
för den pension, som författningsenligt intjänats, begränsas till 600
kronor, motsvarande 2/3 av skillnaden mellan byråchefs och övei''direktörs
av högre lönegrad pensioner, på sätt statskontoret haft tillfälle att närmare
utveckla i sitt utlåtande den 15 oktober 1924 i fråga om beredande av
tilläggspension åt expeditionschefen W. F. Schalén.
Departementschefen har för egen del anfört, att även om befattningen
såsom chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning icke uppförts
å ordinarie stat, syntes de krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter,
som vore förenade med befattningen, samt den jämförelsevis långa tid, Ekdahl
uppehållit densamma, utgöra omständigheter, som talade för alt Ekdahl
i pensionshänseende erhölle en något bättre ställning än han enbart
genom pension såsom byråchef komme att intaga. Med hänsyn härtill
ville departementschefen ej motsätta sig, att Ekdahl bereddes en tilläggspension.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet delar den av statskontoret uttalade uppfattningen, att det
måste anses betänkligt att för ett tillfälligt uppdrag av förevarande art bereda
särskild pensionsförmån, och har på denna grund ansett sig icke böra
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag om tilläggspension åt byråchefen
Ekdahl.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må av riksdagen bifallas.
21 ;o) I eu inom andra kammaren av herr Fast väckt motion nr 20 har
hemställts om beviljande åt förre lantbrevbäraren Carl Justus Vallentin
Hultstrand av ett årligt understöd av 400 kronor under hans återstående
livstid.
I motionen har uppgivits, bland annat, att Hultstrand, som är född den
15 augusti 1864 och numera på grund av svag syn samt klen hälsa är oförmögen
att själv försörja sig, varit anställd dels som volontär vid Jönköpings
regemente den 27 februari 1883—den 20 mars 1888 samt vid Sx^ea
trängbataljon den 6 april 1888—den 31 oktober 1893, dels som sjukvaktare
vid Vadstena hospital och asyl den 7 juni 1897—den 23 juni 1898, dels ock
såsom lantbrevbärare under tiden den 1 juli 1909—den 31 juli 1924.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.
Över berörda motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat ut
-
Utskottet.
Ang.
årligt understöd
åt f. lantbrevbäraren
G. J. V. Hultstrand.
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
låtande av statskontoret, som i ärendet hört generalpoststyrelsen samt
arméförvaltningens civila departement.
Generalpoststyr
elsen.
Generalpoststyrelsens yttrande är av följande lydelse:
»Hultstrand, som är född den 15 augusti 1864, har enligt kontrakt med
postverket ombesörjt lantbrévhäring med användande av häst och åkdon
å den-19 kilometer långa linjen Hok—Norra Hubbestad från och med den
1 juli 1909 till och med den 31 juli 1924, d. v. s. under allenast 15 år 1
manad.
Ersättningen till Hultstrand från postverket för sagda lantbrévhäring,
vilken under hela tiden utgjorts med tre turer i Veckan fram och åter,’
har uppgått till följande belopp, för helt år räknat, nämligen för tiden
V, 1909—31/ja 1909
7i 1910—"/, 1911
\ 1911*—30/9 1912
710 1912—3% 1915
710 1915—"7, 1917
Vid 1917—31/7 1918
7* 1918—sl/8 1920
7, 1920—31/:1 1921
7i 1921—137,3 192]
7, 1922—377 1924
kronor 421:20
» 507:—
» 624:—
» 780: —
» 936:—
» 1,014: —
» 1,248: —
» 2,340: —
» 2,184: — samt
» 1,716: —.
Hultstrand har tidigare icke till generalpoststyrelsen inkommit med
framställning om erhållande av ålderdomsunderstöd.
Enligt de av Kungl. Maj:t i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni
1913 och den 28 juni 1918 fastställda grunder för tilldelandet av understöd
gäller, att dylika understöd till belopp motsvarande högst Va av senast utgående
ersättning kunna tilldelas poststationsf örestån dåre och lantbrevbärare,
vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid postverket minst 25 år eller,
1 undantagsfall — särskilt när vederbörande därjämte antingen före eller
efter sin tjänstetic såsom poststationsföreståndare eller lantbrevhärare
tjänstgjort i annan egenskap vid postverket — under kortare tid och vilka
befinnas vara i behov av understöd.
Såsom ovan framhållits, har Hultstrand varit anställd vid postverket
under allenast omkring 15 år. Vid prövning av till generalpoststyrelsen
från poststationsföreståndare eller lantbrevbärare tidigare inkomna framställningar
om understöd har generalpoststyrelsen i intet fall ansett sig
höra bevilja understöd åt dylik funktionär med så kort tjänstetid vid
postverket som 15 år.
På grund av vad sålunda anförts anser generalpoststyrelsen sig_med
hänsyn jämväl till konsekvenserna av understöds beviljande i sådant fall
som det nu föreliggande — för sin del icke kunna tillstyrka, att årligt understöd
tillerkännes Hultstrand att utgå av postmedel.»
Åt méförvaltningens
civila
departement.
Arméförvaltningens civila departement har i ärendet anfört följande:
»Av motionen jämte däri åberopade bilagor och intyg framgår:
att Hultstrand varit anställd vid Kungl. Jönköpings regemente i 5 år 23
dagar och vid förutvarande Kungl. Svea tränghataljon i sammanlagt
6 år,
Halt kon t tiko 11 ds utlåtande Nr 28.
27
att han på egen begäran erhållit avsked från båda anställningarna,
alt avskedet icke föranletts av sjukdom eller skada, ådragen under militärtjänstgöring,
samt
att han enligt intyg av ordföranden i Svenarums kommunalnämnd för
närvarande lider av försvagad syn och klen hälsa.
Då Hultstrand sålunda icke varit i krigstjänst så lång tid, som enligt
gällande föreskrifter erfordras för att komma i åtnjutande av underhåll
frän Vadstena krigsmanshuskassa, och det ej visats, att militärtjänsten
varit orsak till den sjuklighet, varav han lider, lärer något underhåll från
medel under fjärde huvudtiteln icke heller för framtiden kunna på grund
av gällande bestämmelser tillerkännas honom.»
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
»Såsom av de inkomna yttrandena framgår, har Hultstrand varken vid
armén eller hos postverket haft så långvarig anställning, att författningsenligt
något understöd från Vadstena krigsmanshuskassa eller från postverkets
medel kan honom tillkomma. Då emellertid den sammanlagda tid,
varunder Hultstrand tjänat staten, inheräknat den tid av inemot ett år,
varunder han haft anställning såsom sjukvaktare vid Vadstena hospital,''
uppgår till 27 år, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke på grund
härav och med hänsyn till vad i övrigt blivit i ärendet upplyst, ett mindre
understöd från allmänna indragningsstaten skäligen hör beviljas i detta
fall, samt att, därest understöd anses hora utgå, detsamma dock i betraktande
av de pensions- och dyrtidstillägg, som författningsenligt åtfölja
sådant understöd, icke torde böra bestämmas till högre belopp än 220
kronor i nära överensstämmelse med vad av 1924 års riksdag beslöts i
fråga om understöd åt förre postföraren Per Bengtsson.»
Av utredningen framgår, att Hultstrand förutom sin 15-åriga anställning
såsom lantbrevbärare kan åberopa dels omkring 11 års anställning
i militärtjänst, dels ock 1 års tjänstgöring såsom sjukvaktare vid hospital.
Han har alltså haft en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av omkring
27 år. På grund härav har utskottet i likhet med statskontoret funnit
sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas honom
under hans återstående livstid; och synes detta med hänsyn till föreliggande
omständigheter böra bestämmas till det av statskontoret föreslagna
beloppet, 220 kronor, att från och med den 1 januari 1925 utgå från
allmänna indragningsstaten.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
IT: 20, må medgiva, att förre lantbrevbäraren Carl
Justus Vallentin Hultstrand må från och med den 1
januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
tvåhundratjugu kronor.
Statskontoret.
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Ang.
årligt under
stöd
åt fötre
verl mästaren
S. A. Eklund.
22:o) I eu inom andra kammaren av herr Danielsson väckt motion nr 162
har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre verkmästaren Svante
Alfred Eklund från Hälleberg Ljung ett årligt understöd av ettusen (1,000)
kronor, att utgå från den 1 januari 1925 och under hans återstående livstid.
»
I motionen har anförts, bland annat, följande:
01 vante Alfr«l Eklund är född den 2 februari 1852, således 73 år, har från
21 ars ålder arbetat med byggnadsarbeten och, förutom för eu mängd allmänna
och enskilda byggnader, har han varit arbetsledare vid följande
statens byggnader: stationshus å norra stambanan mellan Kilafors och
Ljusdal samt bron oyer Ljusnan, kasernbyggnaderna i östertorneå, industrihallen
till Stockholmsutställningen 1897, byggnader å Rosersbergs
skjutskola, kasernerna vid Oskar-Fredriksborg, kajbyggnaderna därstädes
samt planering och Brusning av kasernområdet och dess vägar, inredning
av kanslihuset vid Vastgota regemente i Skövde. Sammanlagt över 15 år i
statens arheten.»
Med avseende å motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.
I detta ärende har utskottet i vederbörlig ordning hört statskontoret,
som över motionen inhämtat yttranden av arméns kasernbyggnadsnämnd,
arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt järnvägsstyrelsen.
Arméns
kasernhygg
nadsnämnd.
Kasernbyggnadsnämnden har yttrat följande:
motionen åberopade kasernbyggnaderna i Östertorneå torde vara
upp t ord a tor finska statens räkning. Byggnadsarbetena å Rosersbergs
skjutskola, kasernerna vid Oskar-Fredriksborg, kajbyggnaderna därstädes
samt planering och gräsning av kasernområdet äro alla arbeten, vilka
varit ant ortrodda åt arméförvaltningens fortifikationsdepartement
Vad beträffar inredning av kanslihuset vid Västgöta regemente i
ykovde avser antagligen motionären motsvarande byggnad inom Skaraborgs
regementes etablissemang i samma stad, enär, som bekant, förstnämnda
regementes etablissemang är förlagt till Vänersborg. Båda dessa
etablissemang hava uppförts genom nämndens försorg med anlitande av
entreprenörer. _ Etablissemanget i Skövde fullbordades år 1913 och etablissemanget
i Vänersborg år 1917. Nämnden har genom vederbörande
entreprenörer sökt vinna upplysning om Eklunds verksamhet, men hava
desamma förklarat sig icke hava någon kännedom härom. I alla händelser
synes Eklund icke hava arbetat såsom verkmästare eller förman vid
något av dessa tvenne byggnadsföretag. Huruvida han varit anställd
såsom aibetare vid desamma har nämnden icke kunnat utröna, enär sagda
entreprenörer_ förklarat sig, sedan så lång tid förflutit efter byggenas fär
d/5,
fjtilllai11de: icke kunna lämna upplysning om vid byggnadsföretagen anstallda
arbetare.»
Arméförrali- Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har meddelat, att av de
fikations■ byggnadsarbeten, vid vilka Eklund enligt uppgift skulle hava varit arbetsdepartement
ledare, endast kasernbyggnaderna vid Oscar-Fredriksborg utförts av fortifikationsdepartementet
utan entreprenad, samt att departementet, då Ek
-
Bankoutskottets utlutande Nr 28.
29
lund icke i övrigt varit anställd i statens tjänst, icke kunde tillstyrka,
att årligt understöd av statsmedel beviljades honom.
Järnvägsstyrelsen har anfört, att, då i motionen uppgivits, att Eklund
skulle hava varit anställd vid statens järnvägar under norra stambanans
byggande, undersökning härom verkställts i statens järnvägsbyggnaders
arkiv från denna tid. Kesultatet av undersökningen har meddelats i eu
promemoria av följande lydelse:
»Som några arbetarrullor eller andra handlingar angående arbetare icke
finnas bevarade från den tid, arbetena pågingo å norra stambanan mellan
Kilafors och Ljusdal, åren 1876—1880, kunna några uppgifter med stöd av
sådana icke lämnas angående Eklund.
Vid forskning å härvarande arkiv har Eklunds namn återfunnits i räkenskapshandlingar
för år 1879, då han under månaderna juni—augusti
varit sysselsatt med inredningsarbeten för husbyggnader vid ifrågavarande
handel. Då emellertid vid denna tid verkmästare, schaktmästare
och s. k. underbasar icke upptogos särskilt i räkenskaperna, utan deras
avlöning utkvitterades av förrådsföreståndare eller lagförmän, och av
dessa fördelades enligt dagsverkslistor, vilka nu icke finnas bevarade, och
då det torde kunna antagas, att Eklund vid denna tid icke varit lagförman
i egentlig mening, har, utöver förutnämnda 3 månader, icke kunnat konstateras,
huru lång tid han varit anställd vid ifrågavarande byggnadsföretag.
»
Järnvägsstyrelsen yttrar vidare följande:
»Frånsett att Eklunds anställningsförhållanden vid statens järnvägar
äro allenast ofullständigt utredda samt hans anställning i allt fall ligger
mycket långt tillbaka i tiden, torde motionen emellertid redan av det skäl
icke gärna kunna bifallas, att den uppgivna tiden för Eklunds anställning
i statens arbeten — vilken för övrigt, åtminstone delvis, förefaller att i
själva verket hava utgjort anställning hos enskilda entreprenörer för dylika
arbeten — icke uppgår till mer än cirka 15 år, under det att för minimipension
åt byggnadsarbetare och förmän vid statens järnvägsbyggnader
kräves, att minst 25 tjänstår i statens egna arbeten vederbörligen
styrkts. Då sagda minimipension utgör 450 kronor om året, vartill kommer
180 kronor i pensionstillägg samt för närvarande dyrtidstillägg enligt
för oreglerade verk gällande grunder, måste det föreslagna understödets
belopp dessutom under alla förhållanden anses för högt.»
Styrelsen har därför hemställt om avslag å motionen. I varje fall har
styrelsen ansett sig icke kunna tillstyrka — särskilt med hänsyn till
konsekvenserna — att statens järnvägars medel betungades med det understöd,
riksdagen eventuellt kunde komma att i anledning av motionen
bevilja Eklund.
Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:
»Såvitt handlingarna giva vid handen, har Eklund varit anställd vid
statens byggnadsföretag endast dels under tiden 1/4 1876—10/10 1880, då
han varit arbetsledare för vissa arbeten vid norra stambanan mellan
Järnvägs
styrelsen.
Statskontoret.
Utskottet.
Ang.
pension åt
förre kontrollören
vid
brännvinstillverkninqen
N. G. J.
Hagéus.
30 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Kilafors och Ljusdal, dels ock under tiden 1/5 1902—31/3 1906, då han såbyggmästare
biträtt vid uppförandet av kasernetablissementen å
Km don, eller tillsammans omkring 8''A år. På grund härav och då den
verksamhet, som i övrigt av Eklund utövats och som jämväl åberopats till
stöd för förslaget om statsunderstöd åt honom, synes hava utförts under
anställning hos entreprenörer för vissa statsarbeten och alltså knappast
kan anses vara av beskaffenhet att böra föranleda understöd av statsmedel,
synes det statskontoret, som om tillräckliga skäl för bifall till motionen
icke skulle kunna anses hava genom utredningen åvägabragts.»
Såsom av utredningen framgår, har Eklund endast under kortare tider
och senast för icke mindre än omkring 20 år sedan varit anställd i statens
tjänst men i övrigt haft arbete hos olika enskilda entreprenörer. Under
sådana förhållanden anser sig utskottet icke kunna förorda, att något understöd
av statsmedel beredes honom, och får på grund härav hemställa,
att förevarande motion II: 162 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
VT. Ang. finansdepartementet.
23:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Kalmar väckt motion
nr 17 har hemställts, »att riksdagen må besluta tillerkänna förre kontrollören
vid brännvinstillverkningen N. G. J. Hagéus i Rockneby från och
med år 1925 under sin återstående livstid en årlig pension från allmänna
indragningsstaten av 500 kronor.»
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Vid motionen har fogats, bland annat, följande tablå över Hagéus’ tjänstetid
vid kontrollen över brännvinstillverkningen:
1891.......
..... 25 dagar
1902 ........
151 dagar
1913.......
97 dagar
1892 ......
..... 60 »
1903........
... 118 »
1914.......
.. in »
1893 ......
..... 44 »
1904 .....
... 101 »
1915........
.... 63 »
1894
..... 71 »
1905........
.... 44 »
1916
1895
..... 80 »
1906 .......
61 »
1917.......
1896.......
..... 65 »
1907........
107 »
1918 .....
1897 ......
.....no »
1908........
. 100 »
1919
87 dagar
1898 ......
..... 133 »
1909 ......
... 89 »
1920
.... 121 »
1899 ......
..... 192 »
1910.......
... 70 »
1921.......
SO »
1900
..... 190 »
1911........
... 54 »
1901.......
..... 131 »
1912
Summa 2,555 dagar
Av tillgängliga handlingar framgår, att Hagéus under år 1923 hos Kungl.
Maj:t gjort framställning om erhållande av pension. Sedan hont rollstyr elsen
yttrat sig över denna ansökning och därvid, under åberopande av 1923
års riksdags beslut om pension åt brännvinskontrollören N. Adrian, hemställt
om beredande av pension åt Hagéus med belopp av 516 kronor årligen,
Hd nkou t skottets utlåtande Nr 28, 31
avgav statskontoret utlåtande i ärendet och anförde däruti, bland annat,
följande:
»Till eu början vill statskontoret framhålla, att sökandens verksamhet för statskon! oret.
statens räkning uppenbarligen har karaktär av bisyssla bredvid annan
huvudsaklig verksamhet, och att det väl aldrig hittills förekommit, att pension
av statsmedel beviljats, niir den effektiva tjänstgöringstiden icke uppgått
till åtminstone tio år, utom i sådana fall, där avgången föranletts av
skada i tjänsten eller därav, att staten nedlagt elller omorganiserat den
verksamhet, diir vederbörande varit anställd. Vad den åberopade pensioneringen
av vissa kontrolltjänstemän vid sockerraffinaderierna beträffar, torde
böra framhållas, att denna föranleddes just av en dylik omläggning av
sockerkontrollen och alltså bör betraktas icke såsom pensionering i vanlig
bemärkelse utan snarare såsom gottgörelse för mistad anställning och inkomst
vid påtvunget entledigande till följd av beslutad kontrollreform. Därvid
är ytterligare att märka, hurusom vid nämnda pensionering stadgades
såsom förutsättning för erhållande av pension, att vederbörande skulle under
vart och ett av tillverkningsåren 1920—1921 och 1921—1922 hava varit inkallad
i tjänstgöring under minst nio månader, en bestämmelse, som torde
hava tillkommit för att med pensionering tillgodose endast dem, som kunde
anses hava haft stadigvarande anställning av beskaffenhet att utgöra deras
huvudsakliga verksamhet.
Vidkommande det jämväl åberopade beslutet av 1923 års riksdag om
pension åt kontrollören vid brännvinstillverkningen N. Adrian inhämtas av
Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, att Adrian under 34 år varit
inkallad i tjänstgöring vid nämnda kontroll med en sammanlagd effektiv
tjänstgöringstid av omkring femton år.
Såsom förut nämnts har sökanden varit inkallad till tjänstgöring 27 år
med en effektiv tjänstgöringstid av allenast något över sju år. Efter 1916
års ingång har sökanden tjänstgjort endast under nio månader 18 dagar,
under det att Adrian under motsvarande tid tjänstgjort över fyra år. Under
åren 1919—1921 har sökandens tjänstgöring varierat mellan två och en halv
månader och något över fyra månader. Med hänsyn till dessa förhållanden
och, ehuru den ringa omfattningen av sökandens tjänstgöring under senare
tiden säkerligen berott på att brännvinstillverkningen i det distrikt, där
sökanden varit anställd, endast pågått under korta perioder och under
vissa år varit helt nedlagd, vill det synas statskontoret, som om sökandens
arbete i statens tjänst icke varit av den omfattning, att det bör föranleda
beviljande av pension åt honom. På grund härav och då härtill kommer,
att bifall till ansökningen synes kunna föranleda vittgående konsekvenser,
måste statskontoret, ehuru vissa billighetsskäl otvivelaktigt föreligga för
beredande av något understöd åt sökanden, likväl hemställa, att ansökningen
icke måtte föranleda till någon Eders Kungl. Majrts åtgärd.»
Genom beslut den 14 mars 1924 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
icke till annan åtgärd föranleda, än att Kungl. Maj:t tillerkände
Hagéus en gratifikation en gång för alla av trehundra kronor.
Såsom i förberörda utlåtanden antytts, medgav 1923 års riksdag på fram- utskottet.
ställning av Kungl. Maj:t, att kontrollören vid brännvinstillverkningen N.
Adrian finge från och med månaden näst efter den, varunder han frånträtt
innehavande förordnande såsom kontrollör, under sin återstående livstid
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Ang.
årligt understöd
åt f.
extra läraren
E. F. LundeHus.
åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,080 kronor
årligen. Till stöd för detta beslut åberopades, bland annat, att Adrian
under 34 år käft förordnande såsom brännvinskontrollör med en effektiv
tjänstgöringstid av omkring 15 år. I samband med beslutet framhölls, att då
Adrian, frånsett några äldre pensionerade underofficerare, syntes vara den enda
brännvinskontrollör, som haft så lång tjänstgöring som över 30 år, någon
fara för efterföljd av andra sökande icke föranleddes av ett bifall till
framställningen.
Den i förevarande motion avsedde brännvinskontrollören, vilken är född
den 15 juni 1850, har, såsom av ovanintagna tablå framgår, under 27 år
av perioden 1891—1921 varit inkallad till tjänstgöring företrädesvis kortare
tider med en verklig tjänstgöringstid av endast omkring 7 år. Utskottet
har under sådana förhållanden ansett sig icke kunna förorda motionärens
förslag om beviljande av pension utav statsmedel.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II; 17 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
VII. Ang. ecklesiastikdepartementet.
24: o) I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen i
första kammaren nr 63 av herr Almkvist och i andra kammaren nr 90 av
herr Bäckström, har hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förutvarande
extra läraren, filosofie magistern Erik Filip Lundelius må för tiden
fr. o. m. ingången av höstterminen 1920 under sin återstående livstid uppbära
pension eller understöd å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,650
kronor årligen.»
I avseende å motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionerna med därvid fogade bilagor.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lundelius, som är född den 2
mars 1890, tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt vid folkskoleseminariet
i Göteborg läsåren 1913—1914 och 1914—1915, såsom timlärare vid högre
allmänna läroverket i Uppsala höstterminen 1916, såsom vikarierande adjunkt
vid realskolan i Malmö vårterminen 1917 samt såsom extra lärare
vid högre allmänna läroverket i Lund höstterminen 1917—hösterminen
1918 ävensom höstterminen 1919 och en del av vårterminen 1920. Sedan år
1920 lider Lundelius av sinnessjukdom, vilken enligt läkarintyg är att anse
såsom obotlig och för vilken han sedan början av år 1923 vårdats å Lunds
hospital och asyl.
I en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning har länsnotarien H. Lundelius
i egenskap av broder till filosofie magistern Lundelius gjort framställning
om pension eller understöd åt denne. Över denna ansökning hava utlåtanden
avgivits av skolöverstyrelsen och statskontoret.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
33
Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört:
»Filosofie magistern Lundelius äger uppenbarligen icke någon ''laglig
pensionsrätt. Vad åter angår beviljande av understöd åt honom, synes
det möta vissa svårigheter dels att finna någon fast utgångspunkt
för bestämmande av understödets storlek, dels att överskåda de konsekvenser
i fråga om likartade fall, som ett dylikt beviljande med
hänsyn därtill, att Lundelius aldrig innehaft ordinarie statstjänst samt
även såsom extra ordinarie allenast varit en jämförelsevis kort tid
anställd i statens tjänst, möjligen vore ägnat att medföra. Emellertid
skulle överstyrelsen, med hänsyn till det ömmande läge, i vilket
Lundelius befinner sig, och det arbete, han dock nedlagt i statens
tjänst, icke desto mindre finna det lyckligt, om Eders Kungl. Maj:t ansåge
sig kunna vidtaga åtgärder för att bereda något understöd åt Lundelius.
Och vill överstyrelsen, vad angår Lundelius’ ställning såsom extra ordinarie
befattningshavare samt korta tjänstetid erinra om ett fall, då liknande
omständigheter icke ansetts utgöra hinder för beviljande av understöd,
nämligen då 1918 års riksdag på Eders Kungl. Maj:ts förslag
(proposition nr 48) beviljade understöd åt t. f. länsnotarien J. G. Söderströms
änka och dotter, ehuru Söderström icke innehaft ordinarie statstjänst
samt vid sin död ieke varit tio år i statens tjänst.»
Statskontorets yttrande är av följande lydelse:
»I ansökningen framhålles, att Lundelius icke är författningsenligt berättigad
till någon pension av statsmedel, emedan han aldrig vunnit ordinarie
anställning. I själva verket skulle han ej hava ägt rätt till sådan
pension, även om han varit ordinarie befattningshavare, ty, såvitt av handlingarna
framgår, kan han ej räkna mer än fyra hela tjänstår i statens
tjänst enligt föreskrifterna i pensionslagen, varför, även om de fem år,
varunder han varit sjuk, medräknas, tjänstårens antal ej skulle hava uppgått
till tio, det minsta antal, som fordras för att pension må utgå vid avsked
på grund av sjukdom.
Vid sådant förhållande anser sig statskontoret trots föreliggande ömmande
omständigheter icke kunna tillstyrka den gjorda ansökningen.
Vad beträffar det av skolöverstyrelsen i dess utlåtande i ärendet åberopade
precedensfallet, vill statskontoret endast framhålla, att detsamma
gällde beviljande av familjepension och att vid bedömande av dylik fråga
tjänstårens antal icke är av så stor betydelse.»
Ovanberörda ansökning har icke föranlett någon framställning från
Kungl. Maj:ts sida till riksdagen.
Med hänsyn till vad i statskontorets utlåtande anförts har utskottet av
principiella skäl ansett sig icke kunna förorda, att pension eller understöd
av statsmedel tillerkännes Lundelius. Utskottet finner sig alltså böra
avstyrka bifall till motionärernas förslag och hemställer fördenskull,
att förevarande motioner I: 63 och II: 90 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Skolöver
styrelsen.
Statskontoret.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 sand. 21 höft. (Nr 28.)
3
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Ang.
pension åt
rektorn vid
Karlskoga
praktiska
läroverk
J. Lindholm.
Skolöver
styrelsen.
25 :o) I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen i första
kammaren nr 64 av hen- Karl Emil hinder sson och. i andra kammaren nr 95
av herr Uddenberg i Karlskoga jämte tre av kammarens övriga ledamöter,
har hemställts, »att rektorn för Karlskoga praktiska läroverk Johannes
Lindholm må från och med budgetåret 1925—1926 och efter det han avgått
från föreståndarebefattning under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till ett belopp av 2,000 kronor».
Till stöd för förslaget har åberopats, att Lindholm, som är född den 25
oktober 1850, alltsedan år 1882 förestått Karlskoga praktiska läroverk, i
vars grundande han deltagit.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna.
Över ifrågavarande motioner har statskontoret på utskottets begäran
anbefallts avgiva utlåtande; och har statskontoret i ärendet hört skolöverstyrelsen
samt direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Skolöverstyrelsen har, efter en redogörelse för verksamheten vid ifrågavarande
läroanstalt, anfört bland annat följande:
»Vad angår det av motionärerna väckta förslaget om beredande av pension
från staten åt Lindholm med hänsyn till dennes verksamhet såsom
organisatör av och föreståndare för Karlskoga praktiska läroverk och det
av motionärerna härutinnan utan särskilt angivande åberopade jämförliga
fall, så känner överstyrelsen för sin del beträffande de grenar av undervisningsväsendet,
som tillhöra överstyrelsens verksamhetsområde, från
senare tider endast ett i någon mån jämförligt fall, nämligen 1921 års riksdags
på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning fattade beslut om pension
åt föreståndaren för Jönköpings tekniska yrkesskola Johannes Karlig.
Dennes föreståndarverksamhet var förlagd till en statsunderstödd
lägre teknisk yrkesskola, och erhöll Karling av statsmedel en årlig pension
av 1,000 kronor, under villkor att han efter avskedstagandet erhölle årlig
pension jämväl från Jönköpings stad och från Jönköpings läns landsting,
vilka jämte staten lämnat de huvudsakliga bidragen till upprätthållande
av skolans verksamhet, med från Jönköpings stad 1,500 kronor och från
landstinget 500 kronor.
För den praktiska skolform, till vilken Karlskoga praktiska läroverks
vrkesavdelning jämte andra liknande enskilda anstalter i viss mån varit
en föregångare, bereddes möjlighet till statsunderstöds erhållande först
genom 1918 års riksdags beslut om praktiska ungdomsskolor. Först härigenom
kommo ock ifrågavarande avdelningar att stå under statens —
skolöverstyrelsens — inseende.
Överstyrelsen anser visserligen goda skäl kunna anföras för att åt en
person, som bestritt en verksamhet som den ovannämnda, jämväl under
tid, varunder verksamheten i följd av då rådande allmänna skolorganisation
icke varit statsunderstödd eller stått under statens inseende, må vid
avgången från ifrågavarande verksamhet kunna tillerkännas något understöd
från det allmännas sida. Emellertid finner sig överstyrelsen för
sin del sakna möjlighet att överblicka de konsekvenser på olika områden,
ett bifall till de föreliggande motionerna skulle medföra.
Slutligen får överstyrelsen meddela, att överstyrelsen funnit det eko
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 35
nomiska behovet av den föreslagna pensionen icke vara tillräckligt styrkt
i motionerna.»
Direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt har yttrat följande:
»Den vid ovannämnda läroverk inrättade folkhögskolan är sedan 1915
års ingång delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt för, bland annat,
en föreståndartjänst. Rektor Lindholm var innehavare av denna tjänst
till den 15 maj 1916 och erlade i denna egenskap pensionsavgifter för år
1915 och 4‘/2 månader 1916. Sistnämnda datum avgick han från föreståndartjänsten
på grund av uppnådd ålder av något över 65 år och uL
trädde samtidigt ur pensionsanstalten. För pension från anstalten kan
Lindholm räkna sig till godo endast ovannämnda tid av 1 år 41/2 månader,
vilken enligt anstaltens reglemente den 8 oktober 1915 (nr 466) är för
kort för att berättiga till någon som helst pension.
Då folkhögskolan först från och med år 1915 erhöll statsbidrag, har
Lindholm icke tidigare kunnat bliva delägare i pensionsanstalten; och efter
fyllda 65 år var han enligt anstaltens reglemente icke berättigad att kvarstå
i tjänst.
Av det ovan anförda framgår således, att Lindholm ej har någon rätt
till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt och ej heller varit i tillfälle
att förvärva sådan pensionsrätt.»
Statskontoret har, under åberopande av vad skolöverstyrelsen i ärendet
anfört, för egen del endast framhållit, att ett bifall till motionen knappast
kunde undgå att medföra ganska vittgående konsekvenser.
Då Lindholm, vilken icke innehaft statstjänst, ej är berättigad till pension
av statsmedel och några omständigheter i övrigt icke blivit anförda,
vilka enligt utskottets mening kunna föranleda till beredande av understöd
från det allmännas sida, har utskottet, i betraktande jämväl av de
konsekvenser, ett bifall till föreliggande framställning skulle medföra,
funnit sig böra avstyrka bifall till de väckta motionerna. Utskottet hemställer
sålunda,
att förevarande motioner I: 64 och II: 95 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
VIII. Ang. jordbruksdepartementet.
26:o) I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1925 dagtecknad proposition
nr 49 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, under
punkt l:o föreslagit riksdagen medgiva, att byråchefen hos lantbruksstyrelsen,
filosofie doktorn Oscar Frithiof Nordqvist må från och med dagen näst
efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år erhållit avsked från byråchefsämbetet,
under sin återstående livstid uppbära tilläggspension från all
-
Direktionen
över dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
Statskontoret.
Utskottet.
Ant]»
tilläggspension
åt
byråchefen
hos lantbruksstyrelsen
O. F. Nordqvist.
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Utskottet.
Avg.
pensioner åt
vid Utfula
lanibruksinstitut
anställda
trädgårdsärt
betaren
A. Magnusson,
snickaren
N. A.
Nilsson och
kusken K. A.
Edberg.
Ang.
pension åt
städerskan
vid U Itwn a
egendi m och
lantbruksskola
L. F.
Lundin.
manna indragningsstaten till sådant belopp, att tilläggspensionen jämte den
honom författningsenligt ''tillkommande pensionen uppgår till 5,004 kronor.
Med avseende å utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Kungl. Maj:ts förslag innebär beredande av en tilläggspension åt byråchefen
Nordqvist utöver honom författningsenligt tillkommande pension å
4,008 kronor. Lantbruksstyrelsen har framhållit den stora betydelse, Nordqvists
verksamhet haft för den svenska fiskerinäringen. I avgivet utlåtande
har statskontoret förklarat sig för sin del icke finna anledning till erinran
mot förslaget om tilläggspension åt Nordqvist och beräknat hans sammanlagda
pensionsförmåner till 5,004 kronor.
Med hänsyn till vad i propositionen sålunda anförts till stöd för ifrågavarande
framställning har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till
densamma.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.
27:o) Med biträdande av vad i punkt 2:o av förenämnda proposition nr
49 föreslagits och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen
i ärendet får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna anställda trädgårdsarbetaren Anders Magnusson,
snickaren Nils Anton Nilsson samt kusken
Karl August Edberg må, en var från och med månaden
näst efter den, varunder han frånträder sin anställning
vid institutet, dock tidigast från och med den .
1 januari 1925, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension
av fyrahundra kronor.
28:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts i punkt 3:o av propositionen
nr 49 gjorda hemställan och under åberopande av den i statsrådsprotokollet
lämnade utredningen får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att städerskan vid Ultuna
egendom och lantbruksskola Lovisa Fredrika
Lundin må från och med månaden näst efter den, varunder
hon frånträder sin anställning därstädes, dock
tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension av trehundra kronor. . .- . i
Bankoutskottets utlåtande. Nr 28.
37
29:o) Uti punkt 4:o av samma proposition nr 49 har föreslagits, att riks- tillaijgsdagen
må medgiva, att överlantmätaren i Gotlands län, f. d. överste- pension åt
löjtnanten i armén Carl Vilhelm Laurentius Bolin må från och med ö^la^‘tr^ät^
månaden näst efter den, varunder han frånträder sin överlantmätartjänst, Bolin.
under sin återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension
från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720
kronor, samt utöver honom därjämte tillkommande pension å 2,880 kronor
såsom överlantmätare, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension till belopp av 900 kronor.
I förevarande ärende har statskontoret anfört:
Då sökanden visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda
villkor för erhållande av hel pension, hade han genom statskontorets beslut
den 14 augusti 1924 förklarats berättigad att från och med månaden näst
efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga rum, under sin återstående
livstid åtnjuta pension å 5,600 kronor. Emellertid vore sökanden i
egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från arméns pensionskassa åtnjuta
pension jämte fyllnadspension till sammanlagt belopp av 2,720 kronor,
vilken förmån komme att utgå oavkortad efter det sökanden avgått från
överlantmätartjänsten; och på grund härav måste den civila pensionen reduceras
enligt bestämmelsen i 16 § 3 mom. av förenämnda lag till en tredjedel,
dock med iakttagande att densamma jämte den militära pensionen icke
understege civilpensionens belopp eller 5,600 kronor. Därest det i stället för
en civilpension och en militärpension gällt förening av två pensioner, som
båda bestämts enligt den civila pensionslagen, skulle sammanlagda pensionsbeloppet
icke understigit vad som motsvarat hela den större pensionen och
en tredjedel av den mindre enligt regeln, att vederbörande i sådant fall alltid
av pensionsbeloppet finge behålla vad som beräknades motsvara av honom
själv erlagda avgifter för egen pensionering (16 § 2 mom.). I nu förevarande
fall, där undantagsvis en större civilpension förenades på en hand med en
lägre militärpension, bleve följden av den givna reduceringsföreskriften, att
vederbörande ginge miste om ett belopp, motsvarande hela den lägre pensionen.
I dylika fall hade riksdagen på Kungl. Majrts förslag beviljat
pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt
utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större pensionen jämte en
tredjedel av den mindre.
Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma sökanden,
vore 5,600 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte en tredjedel av
pensionen för hans militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda 6,506
kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med (2,880 +
2,720 =-) 5,600 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906 kronor
66 öre, avrundad till 900 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
Kungl. Majtts förslag, som står i överensstämmelse med vad riksdagen utskottet.
tidigare i vissa liknande fall medgivit, föranleder icke någon erinran från
utskottets sida, och får utskottet därför hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
pension åt 30:o) Under punkt 5:o av ifrågavarande proposition nr 49 har hemJuuannTG
Ställts’ att riksdafien må medgiva, att extra lantmätaren Carl Gustaf
Bergstrands ®erSstrands änka Thyra Helena Bergstrand, född Andersson, och makarnas
änka och minderåriga dotter Anna Karin Gustafsdotter må från och med den 1 juli
0 1924 från allmänna indragningsstaten uppbära pension, änkan med 900 kro
nor
årligen, att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
samt dottern med 300 kronor, att åtnjutas till och med det år, varunder
hon uppnår 18 års ålder.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Under erinran att föreliggande förslag står i överensstämmelse med av
riksdagen tidigare i liknande fall fattade beslut hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.
pension åtf.d. ^ed biträdande av Kungl. Maj:ts under punkt 6:o av propositionen nr 49
extra biträdet sjorda framställning och under åberopande av vad i stadsrådsprotokollet anVterikontoret
fÖrts 1111 stöd för framställningen får utskottet hemställa,
B. Llfhjelm. att riksdagen må medgiva, att förre extra biträdet vid
lantmäterikontoret i Umeå Karl Bernhard Ulfhjelm må
från och med den 1 januari 1925 under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av sexhundra kronor.
pension åt . 32:0) Under punkt 7:0 av Propositionen nr 49 har Kungl. Maj:t föreslagi
f. d. b trädel riksdagen medgiva, att f. d. biträdet vid avvittringsverket, f. d. fanjunkaren vid
VrtngZerL Norrbottens regemente Johan Adolf Bergström må från och med den 1 juli
J. A. Berg- 1024 under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom från arméns pensum.
sionskassa tillkommande pensionsförmåner, tillhopa 1,000 kronor, en årlig
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,100 kronor.
Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Även utskottet anser det vara med billigheten överensstämmande, att
Bergström, som under 26 år arbetat i avvittringsverkets tjänst, erhåller
någon pension, när han vid 65 års ålder på grund av verkets nedläggande
lämnar tjänsten, och har utskottet icke haft något att erinra mot vad i sådant
avseende i propositionen föreslagits.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
:i!)
33:o) I en inom andra kammaren väckt motion nr 96 har herr Nilsson i
Hörhy hemställt, »att riksdagen måtte besluta bevilja f. d. skolföreståndaren
J. A. Anderberg, Killeröd, Östrahy församling, Malmöhus län, ett
årligt understöd av 1,000 kronor att från och ined 1925 utgå under hans
återstående livstid».
Till stöd för förslaget har åberopats, bland annat, att Anderberg, som
är född den 1 april 1844, under en lång följd av år utövat privat lantmannaskolverksamhet,
vilken ansetts hava i sin mån bidragit till det
skånska jordbrukets höjande under den senaste mansåldern.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört’lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har, efter erinran att frågan om beredande av pension
åt Anderberg varit föremål för behandling av 1914 års senare riksdag,
i sitt yttrande omnämnt, att styrelsen genom inspektören över lantmannaskolorna
E. TF. Ljung sökt erhålla närmare uppgifter om Anderbergs
verksamhet. Efter företagen utredning har Ljung anfört, bland annat,
följande:
»Direktör Nils Larsson, Dala, (ordförande i Västerstads pastoratskommitté
av hushållningssällskapet) meddelade, att Anderberg, som från början
varit folkskollärare, tagit avsked från denna sin tjänst för att ägna
sig åt lantbruksundervisning. Han hade under en längre följd av år hållit
lantbrukskurser, vilkas elevantal varit ungefär som vid en mindre
lantmannaskola. Enligt Larssons uppfattning hade Anderberg varit en
duktig lärare, särskilt i vissa förberedande ämnen såsom svenska, räkning
o. s. v., men även hans lantbruksundervisning ansågs ha varit värdefull.
Tidvis hade han också haft eu agronom som biträde vid sin skola. Några
anslag av allmänna medel hade Anderberg veterligen aldrig uppburit.
Direktör Larsson ville för sin del tillstyrka bifall till motionen om pension
åt Anderberg. Han ansåg det skäligt och befogat med en sådan och,
då Anderberg för närvarande var utblottad, vore det på samma gång en
barmhärtighetsgärning. Sedan 1914 hade en liknande motion väckts av
Säfstrand i Hörby men avslagits. Larsson, som då var riksdagsman, hade
förklarat sig vilja rösta för motionen, men ej motiveringen, som han ansåg
överdriven.
Lantbrukare Anders Nilsson, Östraby, (ordförande i Östraby pastoratskommitté
av hushållningssällskapet) framhöll, att Anderbergs kurser
vore ingen skola, som man fick ha för stora anspråk på. Den hade mest
varit besökt av småbrukare och av dessa relativt unga personer från konfirmations-
till myndighetsåldern. Anderberg hade flyttat omkring med
sina kurser och därför aldrig fått någon riktig samling kring sin skola.
Han ansåg, att åtskilliga haft gagn av undervisningen och att det därför
nog vore skäligt med ett understöd, som Anderberg ansågs väl behöva.
Anderberg har ett par söner, som äro lantbrukare, men bor ensam i
Killerö.
Agronom Anton Andersson, Hammenhög, som väl kände till Anderberg
och hans undervisning, nämnde, att hans kurser under de första åren
Ang.
årligt understöd
åt f. d.
s^olfö teståndartn
J. A.
Anderberg.
Lantbruks
styrtlsen.
Statskontoret.
Utskottet.
40 Bankoutskotlets utlåtande Nr 28.
på 1900-talet varit rätt väl besökta och att Anderberg i dessa meddelat en
verklig lantbruksundervisning. Andersson hade träffat åtskilliga personer,
som varit elever hos Anderberg, och fått den uppfattningen att
Anderbergs undervisning varit till icke ringa gagn. Han ansåg för sin
del, att Anderberg vore lika väl förtjänt av att få pension av staten som
många andra, vilka erhållit sådan.
Det är ju rätt svårt, att med ledning av nu relaterade uttalanden bilda
sig en bestämd uppfattning i den fråga, det gäller. Dock synes det vara
så, att Anderbergs undervisning ej haft någon särskild stor omfattning
eller varit av någon mera vittgående betydelse. Å andra sidan tycks han
dock ha lämnat en rätt så god lantbruksundervisning, som för ortens jordbruk
varit, till icke ringa gagn. Enligt uppgift ha åtskilliga personer, som
redan blivit relativt framstående män i orten, fått sin utbildning hos honom.
Det vill därför synas, som det vore skäligt och väl förtjänt, att han
erholle en .mindre pension av staten. Detta skulle ju också vara så mycket
mera motiverat, som han enligt uppgift är i stort behov av något understöd.
»
För egen del har lantbruksstyrelsen anfört, att det otvivelaktigt funnes•anledning
antaga, att Anderbergs lärarverksamhet varit till visst gagn
för jordbruket. Med hänsyn till hans svaga ekonomi skulle det ock vara
önskvärt, att något understöd av allmänna medel bleve honom beviljat.
Då Anderbergs verksamhet emellertid icke syntes hava varit av beskaffenhet
att motivera ett frångående av hittills följda principer för beviljande
av pension av statsmedel, ansåge lantbruksstyrelsen sig förhindrad att tillstyrka
bifall till ifrågavarande motion.
Statskontoret har för egen del anfört, att, såsom lantbruksstyrelsen erinrat,
frågan om understöd åt Anderberg varit föremål för prövning av 1914
års senare riksdag i anledning av da väckt motion. I ett över denna motion
avgivet yttrande hade statskontoret anfört, att beviljandet av den
då föreslagna pensionen enligt ämbetsverkets mening skulle innebära ett
frångående av de principer, som dittills legat till grund för pensioners och
understöds meddelande. I enlighet med bankoutskottets (utlåtande nr 18,
punkt 11) gjorda hemställan hade riksdagen beslutit att icke bifalla motionen.
För sin del både statskontoret icke nu anledning att frångå den mening,
som statskontoret vid nämnda tillfälle uttalat.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, förelåg frågan om beredande
av pension åt Anderberg till behandling vid 1914 års senare riksdag. Med
hänsyn till vad som blivit upplyst rörande Anderbergs verksamhet och
då han icke innehaft statstjänst, avstyrkte bankoutskottet den då föreliggande
motionen, vilken ock blev av riksdagen avslagen. Då den utredning,
som numera i ärendet förebragts, icke synes vara av beskaffenhet
att böra föranleda ändring i den ståndpunkt, riksdagen tidigare intagit
Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 41
i denna fråga, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionärens
framställning.
Utskottet hemställer fördenskull,
att förevarande motion II: 96 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
IX. Ang. handelsdepartementet.
34:o) I en till" riksdagen avlåten, den 23 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 19 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att skeppmätningskontrollören i Stockholm Johan Albert
Anderson må från och med månaden näst efter den, under vilken entledigande
från förordnandet å nämnda befattning kan varda honom beviljat, å allmänna
indragningsstaten under sin [ återstående livstid åtnjuta pension av 3,000
kronor årligen.
Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Anderson, som är
född den 10 december 1853, från och med den 1 oktober 1891 eller under
nära 33 år’ innehaft förordnande såsom skeppsmätningskontrollör i Stockholm
samt att han dessförinnan alltsedan den 28 oktober 1884 bestritt förordnande
såsom lärare vid Chalmers tekniska läroanstalt, varjämte han under
en tidigare period eller under tiden den 1 februari 1878-—den 1 september
1880 innehaft förordnande såsom skeppsmätningskontrollör.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.
yjpy
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
35:o) I en till riksdagen avlåten, den 30 januari 1925 dagtecknad proposition
nr 43 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Sölvesborg Janne Olsson
och notarien vid sjömanshuset i Gävle Carl August Elfstadius må vardera från
och med månaden näst efter den, under vilken avgång från befattningen äger
rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid åtnjuta årligt
understöd, Olsson med ettusenetthundrafemtio kronor och Elfstadius med ettusen
kronor, dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i
statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till någon av de båda befattningshavarna
årligt understöd utbetalas jämväl från vederbörande sjömanshuskassa,
dyrtidstillägget till denne skall beräknas å det sammanlagda
understödsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad som av det
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 sand. 21 höft. (Nr 28.)
Ang.
pension åt
skeppsmätning
kontrollören
J. A.
Anderson.
Ang.
understöd åt
sjömanshus-\
ombudsmannen
J. Olsson
och sjömanshusnotarieti
C.
A. Elfstadius.
42
Utskottet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna indragningsstaten
utgående delen av understödsbeloppet.
Av utredningen i ärendet framgår, bland annat följande:
Ombudsmannen Olsson är född den 2 maj 1845 och har alltså uppnått en
ålder av nära 80 år. Han anställdes i sin nuvarande befattning den 1 juli
1901 men har sedan den 20 september 1924 varit tjänstledig. Vid tiden för
tjänstledighetens början hade han således innehaft befattningen omkring 23 1/i
år. Såsom ombudsman uppbär han, förutom dyrtidstillägg, en avlöning av
3,200 kronor samt sportler, omkring 800 kronor för år.
Notarien Elfstadius är född den 27 februari 1854 och har alltså uppnått
en ålder av 71 år. Han har sedan den 1 april 1891 eller under snart 34 år
innehaft sin nuvarande befattning. Såsom notarie uppbär han, förutom dyrtidstillägg,
en avlöning av 3,200 kronor.
I särskilda skrivelser har kommerskollegium gjort framställning om beredande
av, jämte dyrtidstillägg, årliga understöd åt ifrågavarande befattningshavare
till belopp av 2,500 kronor för Olsson och 2,150 kronor för Elfstadius,
av vilka belopp ena hälften skulle utgå från allmänna indragningsstaten och
andra hälften av vederbörande sjömanshuskassa.
Beträffande det för Olsson föreslagna understödsbeloppet har statskontoret
förklarat sig icke hava något att erinra, varemot ämbetsverket i fråga om
understödet till Elfstadius — under erinran att för civila befattningshavare
i allmänhet erfordrades 35 tjänstår för erhållande av hel pension — förordat
en nedsättning till 2,000 kronor eller alltså, såvitt här är ifråga, 1,000 kronor
från allmänna indragningsstaten.
Departementschefen har beträffande understödsbeloppet till Elfstadius anslutit
sig till statskontorets uppfattning. Vidkommande åter det belopp, som borde
tillkomma Olsson, har departementschefen — under erinran om 1917 års sjömanshuskommitterades
förslag att rätt till hel pension borde för sjömanshusombudsmännen
inträda redan efter 25 tjänstår, samt att Olssons inkomst utgjort
inklusive sportler omkring 4,000 kronor, och under ramhållande att
dyrtidstillägg icke utgått å omförmälda sportler men däremot icke vore avsett
att få åtnjutas å ett blivande understödsbelopp i dess helhet — ansett detta
sistnämnda böra något nedsättas, förslagsvis till 2,300 kronor, varav hälften
eller 1,150 kronor skulle utgå från allmänna indragningsstaten.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
Såsom i statsrådsprotokollet omförmäles, anförde 1915 års riksdag, i anledning
av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning om beredande av pension
åt vissa befattningshavare vid sjömanshus, i skrivelse nr 10, bland annat,
att riksdagen, då frågan om ordnandet av pensionsförhållandena för den
vid sjömanshusen anställda personalen icke vunnit sin slutliga lösning,
för sin del icke ansåge lämpligt att åt vissa av sjömanshusens tjänstemän
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
48
fastställa pensioner, till vilka staten skulle biträda med hälften. Med
hänsyn till det arbete, soin staten för olika ändamål pålade sjömanshusen,
och den nytta, som det allmänna obestridligen därav hämtade, samt dä
de tjänstemän, framställningen avsåge, borde beredas tillfälle att avgå för
att ersättas med yngre krafter, ansåge riksdagen emellertid det vara med
billighet överensstämmande, att staten under form av årliga understöd från
allmänna indragningsstaten lämnade bidrag till deras försörjning på ålderdomen.
På grund av vad riksdagen sålunda uttalat och i anslutning därtill sedermera
vid ett par tillfällen beslutit samt då, enligt vad jämväl framgår av propositionen,
frågan rörande omorganisation av sjömanshusen ännu icke nått eu
lösning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att understöd beviljas här
ifrågavarande befattningshavare. Vidkommande beloppen av dessa understöd
har utskottet icke haft annat att erinra än att, med hänsyn till det avsevärt
mindre antal tjänstår, Olsson innehar, understödet till honom icke torde höra
sättas högre än till Elfstadius. Beloppen skulle alltså i båda fallen bestämmas
till 1,000 kronor. I övrigt har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts framställning.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva,
dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Sölvesborg
Janne Olsson och notarien vid sjömanshuset i Gävle Carl
August Elfstadius må vardera från och med månaden
näst efter den, under vilken avgång från befattningen
äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid åtnjuta årligt understöd med ettusen kronor,
dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg
enligt de grunder, som äro eller kunna varda
fastställda för f. d. befattningshavare i statens tjänst, med
iakttagande likväl, att, därest till någon av de båda befattningshavarna
årligt understöd utbetalas jämväl från
vederbörande sjömanshuskassa, dyrtidstillägget till denne
skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men
av statsmedel bestridas allenast med vad som av det sålunda
beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna
indragningsstaten utgående delen av understödsbeloppet.
Stockholm den 26 mars 1925. <
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
44
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Reservationer:
vid punkten 4:o) (ang. tilläggspension åt pastorn och förste läraren vid
centralfängelset å Härianda C. F. Lindroth):
av herrar Bäcklund och Kloo; samt
vid punkten 9:o) (ang. årligt understöd åt f. arbetaren vid Karlsborgs
fästning J. F. Pettersson):
av herrar Bäcklund och Ström, vilka hemställt,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 61, må medgiva, att förre arbetaren vid Karlsborgs
fästningsbyggnad Johan Frans Pettersson må från och
med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av tvåhundra kronor.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.