Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 28

1925-03-26 · 44 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:28, Bankoutskottets utlåtande Nr 28

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

I

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1925 kl 1 e. in.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

irinefåttonde anslagen till pensions och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 fehruari 1925 dagtecknad proposition

nr 76 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förutvarande lärarinnan Laura Ida Charlotta

Liedholm må, utan hinder därav att hon icke uppfyller alla för erhållande

av tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående

tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna stadgade villkor, kunna för tid efter utgången av år 1924

komma i åtnjutande av tilläggspension, beräknad enligt grunder, som angivas

i berörda kungörelse samt i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 702)

angående ändring i vissa delar av förstnämnda kungörelse.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen under de senaste åren i åtskilliga fall

beviljat tilläggspensioner åt förutvarande lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, att utgå efter enahanda grunder som de här föreslagna.

Men hänsyn härtill får utskottet, som icke har något att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Ang.

tilläggspension

å lärarinnan

Laura

Ida Charlotta

Liedholm.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. S saml. 21 höft. (Nr 28.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 28-.

Ang.

pension från

Vadstena

krigsmanshuskassa

åt

färre soldaten

A. 0. Waldo.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt förre

soldaten A.

Ekroth.

B. Militära pensionsväsendet.

2:o) I en inom första kammaren av herr K. J. Gustafsson väckt motion

nr 66 har hemställts, »att riksdagen må bevilja f. d. soldaten Anders

Oscar Waldo pension ur Wadstena krigsmanshuskassa, att utgå från den

1 juli 1925, såsom om han tjänat under fulla 20 år ifrån tjugoårsåldern

räknat.»

Av motionen med därtill hörande, till utskottet överlämnade handlingar

framgår, bland annat, att Waldo, som är född den 12 augusti 1868,

tjänat såsom soldat vid Jönköpings regemente under tiden den 2 april

1887—den 4 september 1905, att enligt läkarintyg hans arbetsförmåga på

grund av sjukdom är mycket väsentligt nedsatt, vilken nedsättning är

bestående, samt att han befinner sig i små ekonomiska omständigheter.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, är Waldo icke berättigad att

komma i åtnjutande av något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

då han icke varit i krigstjänst mer än omkring 18 år 5 månader.

Riksdagen har emellertid i vissa fall i fråga om såväl båtsmän som indelta

soldater, vilka icke tjänat därför föreskriven tid, förklarat berörda

omständighet icke utgöra hinder för dem att komma i åtnjutande av

pension. Enligt utskottets mening föreligga i detta fall sådana ömmande

omständigheter, att det måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att ifrågavarande soldat tillerkännes underhåll, som om

han tjänat därför föreskriven tid.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:66, må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings

regemente Anders Oscar Waldo må från och med den

1 juli 1925 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll enligt samma grunder, som om han tjänat

för underhålls erhållande föreskriven tid.

3:o) I en inom andra kammaren av herr Björnberg väckt motion nr

160 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att ett årligt understöd

av etthundra (100) kronor måtte, av därför tillgängliga medel, tilldelas

förre soldaten Alfred Ekroth, Skoby, Alunda, adress Upplands-Tuna.»

Av motionen med därvid fogade handlingar framgår, bland annat, att

Ekroth, som är född den 19 oktober 1866, tjänat såsom soldat vid Upplands

infanteriregemente under tiden den 2 april 1887—den 8 september

1903.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

3

Att, såsom motionären ifrågasatt, tilldela Ekroth i hans egenskap av

förutvarande indelt soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet icke

böra förorda. Icke heller har utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att

Ekroth skulle, på sätt av riksdagen i vissa fall. medgivits, beredas underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan under

den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Den tidrymd av omkring

16 Va år, under vilken Ekroth varit i krigstjänst, har nämligen synts

utskottet vara alltför kort för att, med hänsyn till de grunder, som hittills

i liknande fall plägat tillämpas, kunna föranleda ett sådant medgivande.

På grund härav och då för övrigt några särskilda omständigheter icke

visats vara för handen, vilka kunna åberopas till stöd för ett undantag

från hittills följda principer, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall

till motionen.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion 11:160 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

4:o) I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1925 dagtecknad proposition

nr 36 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att pastorn och förste läraren vid centralfängelset

å Härianda Carl Fredrik Lindroth må från och med dagen

näst efter den, då efter den 24 juli 1925 avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en

tilläggspension med sådant belopp, att Lindroth, tillsammans med den

honom författningsenligt tillkommande pensionen, erhåller en pension, utgörande

tre fjärdedelar av hel pension för befattningshavare i pastors och

förste lärares i fångvården lönegrad. •

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:

Lindroth, som är född den 24 juli 1858, invigdes den 30 augusti 1883

till präst i svenska kyrkan och ordinerades den 12 november 1884 av

evangeliska fosterlandsstiftelsen till missionär i Indien. I sådan egenskap

verkade han från hösten 1884 under 30 år i Svenska missionens tjänst

inom Indiens centralprovinser. Under år 1914 återkom Lindroth till

Sverige. Genom Kungl. Maj:ts resolution den 24 april 1915 erhöll han

tillstånd att inträda i utövningen av prästämbetet inom svenska kyrkan

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt

pastorn och

förste läraren

vid centralfängelset

å

Här lan da G.

F. Lindroth.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

i hemlandet med tjänstgöringsskyldighet och befordringsrätt inom Linköpings

stift samt med rätt att tillgodoräkna sig såsom prästerliga tjänstår

25 år av sin verksamhet i missionens tjänst. Under åren 1915 och 1916

innehade Lindroth förordnande såsom vice pastor i olika församlingar inom

Östergötlands län omkring 10 månader och såsom pastor vid tvångsarbetsanstalten

i Norrköping omkring 1 månad. Från och med den 1 juni 1916

till och med den 30 november 1918 uppehöll Lindroth oavbrutet förordnande

såsom pastor vid numera nedlagda centralfängelset i Norrköping.

Den 26 november 1918 konstituerades Lindroth att från och med den 1

december samma år vara pastor vid centralfängelset å Härianda, vilken

befattning han alltsedan dess innehaft.

Sistnämnda befattning har från och med den 1 januari 1922 uppförts

på ordinarie stat under benämning pastor och förste lärare med avlöning

enligt 15:e lönegraden, avdelning B, i avlöningsreglementet den 22 juni

1921 (nr 451). Lindroth, som övergått på den nya lönestaten, har sedan

den 1 januari 1922 erlagt den för denna lönegrad bestämda avgiften till

egen pensionering.

Pensionsunderlaget för tjänsteman i berörda lönegrad utgör 5,076 kronor.

Med anledning av en av Lindroth hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om

tilläggspension har fångvårdsstyrelsen, som utgått från den förutsättningen

att Lindroth, vilken icke räknade fulla 10 år i civil tjänst med lön å stat,

icke bleve emot stadgandet i 7 § av civila pensionslagen berättigad till pension,

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att Lindroth

finge från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten efter den

24 juli 1925 ägde rum, för sin återstående livstid tillerkännas pension från

allmänna indragningsstaten till belopp, för år räknat, ej understigande 75

procent av hel pension för befattningshavare i 15:e lönegraden.

Statskontoret, som jämväl avgivit utlåtande i ärendet, har yttrat:

Såsom tjänstår för pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension ägde Lindroth tillgodoräkna sig

icke blott den tid han tjänstgjort i fångvården utan ock den tid han innehaft

anställning inom svenska statskyrkan. Han torde därför vid uppnåendet

den 24 juli 1925 av stadgad pensionsålder komma alt kunna åberopa

mera än tio för pension beräkneliga tjänstår och syntes sålunda jämlikt

föreskrifterna i förenämnda lag bliva berättigad till avkortad pension i förhållande

till tjänstårens antal. Förevarande ansökning avsåge beviljande

åv ett tillägg till den pension, vartill Lindroth kunde finnas författningsenligt

berättigad, och åberopade Lindroth som stöd för sin hemställan 30 års verksamhet

på evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsfält i Indien. Statskontoret

kunde emellertid för sin del knappast anse det arbete, Lindroth sålunda

utfört, hava ur statlig synpunkt varit av den betydelse, att på grund

av detsamma ytterligare pension av statsmedel borde åt honom utverkas.

Under åberopande av det anförda har statskontoret hemställt, att ansökningen

ej måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 5

För egen del har departementschefen anfört:

»Pa sätt statskontoret anfört, äger Lindroth såsom tjänstår för pension

enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension tillgodoräkna sig icke blott den tid han tjänstgjort i fångvården

utan även den tid han innehaft anställning inom svenska statskyrkan, och

är Lindroth följaktligen berättigad till avkortad pension enligt bestämmelserna

i berörda lag. Visserligen förefinnes ej någon formell rätt för Lindroth

att i pensionsavseende tillgodoräkna sig jämväl den tid, varunder han

utövat verksamhet i Indien. Men starka billighetsskäl tala för att Lindroth,

som i varmt nit för sitt kall ägnat sig åt en långt mera påfrestande verksamhet

än den, vilken kunde stått honom öppen här i landet, icke till följd

därav kommer i en allt för ogynnsam ställning. Den uppfattning, varåt

jag sålunda givit uttryck, torde även väl överensstämma med Kungl. Maj:ts

ovannämnda beslut den 24 april 1915, varigenom Lindroth förklarats berättigad

tillgodoräkna sig såsom prästerliga tjänstår 25 år av sin verksamhet

i Indien. På grund härav och då Lindroth därjämte, enligt vad fångvårdsstyrelsen

vitsordat, mönstergillt skött sina åligganden, anser jag, att framställning

bör göras hos riksdagen om beredande av fyllnadspension åt honom.

I fråga om tilläggspensionens storlek torde hänsyn böra tagas därtill, att

Lindroth ej erlagt pensionsavgift till egen pensionering förrän från och med

den 1 januari 1922. På grund härav anser jag, i likhet med fångvårdsstyrelsen,

tilläggspensionen skäligen böra bestämmas till sådant belopp, att

Lindroth, tillsammans med vad enligt omförmälda lag tillkommer honom i

pension, erhåller sammanlagt tre fjärdedelar av pensionsunderlaget för pastorsoch

förste lärarbefattningen.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av vad i ärendet anförts framgår, att Lindroth äger att vid uppnådd

pensionsålder räkna mer än 10 tjänstår i statens tjänst och sålunda i enlighet

med den civila pensionslagens bestämmelser blir berättigad till avkortad

pension i förhållande till tjänstårens antal. Departementschefen

har emellertid i likhet med fångvårdsstyrelsen ansett, att Lindroth borde

jämväl i pensionshänseende få tillgodoräkna sig den tid, han i evangeliska

fosterlandsstiftelsens tjänst ägnat åt missionsverksamhet i Indien. I detta

avseende har framhållits, att Lindroth genom särskilt beslut av Kungl.

Maj:t förklarats berättigad att tillgodoräkna sig såsom prästerliga tjänstår

25 år av sin berörda verksamhet i Indien. Utskottet vill emellertid erinra,

att ett dylikt medgivande ingalunda kan anses berättiga till beredande

av särskild pensionsförmån utan endast har avseende å tjänstår för

befordran å den prästerliga banan. Ett bifall till framställningen synes därför

kunna medföra konsekvenser även beträffande andra grupper av befattningshavare.

Utskottet har på grund härav icke kunnat ansluta sig till Kungl.

Maj:ts förslag. Emellertid har utskottet med hänsyn till föreliggande billighetsskäl

och då, enligt vad utskottet inhämtat, utsikt ej lärer förefinnas

för Lindroth att från evangeliska fosterlandsstiftelsen komma i åtnjutande

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Ang.

årligt understöd

åt rsnskriverskan

Helga Södergren.

. . . .

Statskontoret.

Utskottet.

av pension, icke velat motsätta sig, att någon tilläggspension beredes

Lindroth efter hans avgång från tjänsten. Denna tilläggspension synes

skäligen böra bestämmas till ett belopp av 1,500 kronor.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva, att pastorn och förste

läraren vid centralfängelset å Härianda Carl Fredrik

Lindroth må från och med dagen näst efter den, då

efter den 24 juli 1925 avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten,

utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, åtnjuta en tilläggspension till belopp

av ettusenfemhundra kronor.

5:o) I en inom andra kammaren av herr Sjöblom väckt motion nr 225

har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela fröken Helga Södergren

ett understöd, att utgå med 500 kronor årligen, under hennes återstående

livstid.»

Av motionen framgår, bland annat, att Helga Södergren, som är född den

20 juli 1872, sedan år 1905 varit anställd som renskriverska hos domhavanden

i Norra Roslags domsaga.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Över ifrågavarande motion har statskontoret på utskottets anhållan anbefallts

avgiva utlåtande; och har statskontoret på begäran erhållit yttrande

över motionen från Svea hovrätt, som överlämnat en skrivelse från e. o.

assessorn L. O. Tillner, vilken under en längre tid tjänstgjort inom ovannämnda

domsaga.

Statskontoret har i sitt utlåtande framhållit, att de i domsagorna anställda

skrivbiträdena antoges och avlönades av vederbörande domsagas innehavare

och icke vore att hänföra till befattningshavare i statens tjänst. Med hänsyn

härtill måste det enligt statskontorets mening anses såväl ur principiell synpunkt

som med avseende å konsekvenserna betänkligt att av statsmedel

bereda sådan renskriverska pension eller understöd.

De i domsagornas kanslier anställda skrivbiträdena äro, såsom statskontoret

framhållit, icke att hänföra till befattningshavare i statens tjänst utan avr

lönas av vederbörande domhavande, vilka bland annat för sådant ändamål

äga Uppbära vissa sportler. Att bereda dylika biträden pension av statsmedel

finner utskottet under sådana förhållanden av principiella skäl icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 7

böra ifrågakomma. Utskottet har därför ansett sig böra avstyrka bifall till

motionärens förslag och hemställer förty,

att förevarande motion II: 225 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

II. Ang. utrikesdepartementet.

6:o) I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad propo- A”gsition

nr 81 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt pressombudet

utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma GJstf°rl™om_

dag, i punkt 3:o föreslagit riksdagen medgiva, att pressombudet i Berlin quist.

Gustaf Blomquist må från och med månaden näst efter den, under vilken

han efter uppnådd sextiofem års ålder kan komma att entledigas från sin

ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgar, bland annat, att Blomquist, som är

född den 7 juni 1860, sedan 1909 varit verksam i Berlin såsom pressombud,

för vilken anställning utgår arvode, för närvarande till belopp av 13,000

kronor för år räknat.

Enligt vad beskickningen i Berlin upplyst, har Blomquist under den tid

han varit verksam i egenskap av pressombud vid beskickningen med aldrig

svikande nit och intresse sökt på bästa möjliga sätt fylla sin maktpåliggande

uppgift. Då Blomquist under år 1925 uppnådde 65 års ålder, syntes det

därför skäligt, att han, som i statens tjänst förbrukat sina krafter och nu

ej längre hade den rörlighet, som vore önskvärd för ett pressombud, erhölle

en pension, som vore i någon mån tillräcklig.

I övrigt har i propositionen meddelats, att Blomquist tagit livlig del i

den svenska koloniens angelägenheter och bland annat varit initiativtagare

till upprättandet av en svensk församling i Berlin i901, varjämte han såsom

ordförande eller styrelseledamot i förbundet av svenskar i Tyskland inlagt

stora förtjänster.

Statskontoret har i avgivet utlåtande framhållit, att Blomquist under de

senare åren åtnjutit avlöning av sådan storlek, att den kunde anses tillmätt

med hänsyn till att arbetet som pressombud varit avsett att helt upptaga

hans arbetstid och att det befunnits önskligt att från den tidpunkt under

år 1925, då Blomquist uppnådde 65 års ålder, lösa honom från hans anställning

för att ersätta honom med en yngre arbetskraft. I anledning av

vad sålunda förekommit och med hänsyn till att lantbrukskonsulenten i

Berlin M. F. H. Langenheim av 1924 års riksdag beviljats pension under

likartade omständigheter, ville statskontoret icke motsätta sig en framställning

till riksdagen om pension från allmänna indragningsstaten jämväl åt Blom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

•mist. Beloppet av den ifrågasatta pensionen, 3,000 kronor, hade icke givit

statskontoret anledning till erinran.

Även om utskottet av principiella skäl hyst viss tvekan angående lämpligheten

av att i fall som det nu förevarande tillstyrka pension av statsf

medel, har utskottet likväl, med hänsyn till de upplysningar, som lämnats

angående Blomquist, funnit sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag om beredande

åt honom av en årlig pension. Det av Kungl. Maj:t i sådant avseende

föreslagna beloppet, som synes lämpligt avvägt i förhållande till

Blomquists avlöning, har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang.

pension åt

förutvarande

konsuln i

Bordeaux

H. O:son

Gyllenrams

änka, Aimée

Gyllenram,

född Rasloin.

7:o) I punkt 7:o) av nyssnämnda proposition nr 81 har vidare föreslagits,

att riksdagen må medgiva, att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson Gyllenrams

änka Aimée Marie Marthe Gyllenram, född Rastoin, må från och

med den 1 december 1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 800 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, till vilket utskottet

får hänvisa.

Med hänsyn till vad i propositionen anförts och under erinran om riksdagens

beslut förlidet år i ungefärligen likartade fall har utskottet funnit

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och hemställer

förty,

att riksdagen må Infalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang. 8:o) I punkt 8ro) av förherörda proposition nr 81 har ytterligare före
förrTvaU-

slafiits> att riksdagen må medgiva, att förre kanslivaktmästaren vid general
mästaren

vid konsulatet i London F. Berwicks änka Mary Berwick må från och med

UetiL°onZn den 1 ma-> 1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

F. Berwicks nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pen
änko

Marg SJ0Q av 3(JO kronor.

Berwick.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

På grund av vad i ärendet förekommit anser utskottet det vara billigt,

att änkan Berwick, som uppnått en ålder av 84 år, beredes ett årligt

understöd av statsmedel under sin återstående livstid. Beträffande det av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 28.

9

Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 300 kronor har utskottet icke funnit

anledning till erinran, och har utskottet icke heller velat motsätta sig förslaget,

att understödet må utgå från och med den 1 maj 1923 eller månaden

näst efter den, då hennes man avlidit.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

III. Ang. försvarsdepartementet.

9:o) I en inom första kammaren av herr Ström väckt motion nr 61 har

hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. arbetaren vid Karlsborgs fästning

Johan Frans Pettersson ett årligt understöd av 400 kronor att utgå

från och med den 1 januari 1925 under Petterssons återstående livstid.»

Såvitt en vid motionen i avskrift fogad, av expeditionsunderofficeren vid

fortifikationsbefälhavarens å Karlsborg expedition upprättad tablå utvisar,

har Pettersson, som är född den 4 oktober 1847, varit anställd vid Karlsborgs

fästningsbyggnad under nedan angivna tider, nämligen:

År

1874,

maj—december,

»

1875,

november—december,

»

1876,

januari— maj,

»

1878,

maj—september och november—december,

»

1879,

januari—februari,

»

1881,

maj—december,

»

1882,

januari—december,

»

1883,

januari—december,

»

1884,

januari—december,

»

1885,

januari—september,

»

1886,

januari—oktober,

Åren

1887

april—november 1891,

»

1892

februari—oktober 1893,

»

1899

april—november 1902,

År

1903,

januari —oktober,

»

1904,

maj—oktober.

I övrigt tillåter sig utskottet att i avseende å motiveringen hänvisa till

motionen med därvid fogade bilagor.

Av det ovan anförda framgår, att Petterson under åren 1874—1904 haft

tillfälliga anställningar vid Karlsborgs fästningsbyggnad med en sammanlagd

anställningstid av omkring 18 år. Emellertid har Pettersson, såvitt

handlingarna i ärendet utvisa, under de senaste 20 åren icke varit i statens

tjänst anställd. På grund härav och med hänsyn till hans jämförelsevis

korta tjänstgöringstid har utskottet ansett sig icke kunna förorda, att pension

Ang.

årligt understöd

åt f.

arbetaren vid

Karlsborgs

fästning J. K.

Pettersson.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Ang.

årligt understöd

åt daglönaren

J. A.

Hedström.

Utskottet.

eller understöd av statsmedel i detta fall beviljas, varför utskottet funnit

sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1:61 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

10:o) I en inom andra kammaren väckt motion nr 54 bar herr Pettersson

i Köping hemställt, »att riksdagen måtte bevilja daglönaren vid ridskolan

å Strömsholm Johan Adolf Hedström under hans återstående livstid

ett årligt understöd av 600 kronor att utgå från och med den 1 juli

1925».

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, att Hedström,

som är född den 9 februari 1855, alltsedan år 1902 varit anställd

såsom daglönare vid ridskolan å Strömsholm, där han utfört alla med en

gårdskarlssyssla förenade göromål, ävensom att han numera på grund av

ålder och sjuklighet vore oförmögen att själv försörja sig samt i avsaknad

av medel till sitt framtida uppehälle.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Utskottet finner det vara billigt, att Hedström, som under 23 år varit

i statens tjänst anställd, efter avgång från sin befattning erhåller något

understöd av allmänna medel. Vad angår storleken av detta understöd

har utskottet, med hänsyn tagen till Hedströms anställningstid och storleken

av de understöd, som plägat tillerkännas med honom likställda

arbetare i statens tjänst, ansett sig böra förorda ett belopp av 400 kronor

årligen, varå pensions- och dyrtidstillägg torde komma att utgå. Understödet

synes böra anvisas från allmänna indragningsstaten och utgå från

och med månaden näst efter den, varunder Hedström entledigas från sin

anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1925.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 54, må medgiva, att daglönaren vid ridskolan å

Strömsholm Johan Adolf Hedström må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli

1925, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av fyrahundra

kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

11

ll:o) I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt ^

motion nr 91 har hemställts, »att den av 1924 års riksdag beviljado pen- Jdt

sionen till föreståndaren för Svea livgardes sadelmakeriverkstad Frans ståndaren för

Oskar Johansson, 700 kronor, måtte höjas till 1,000 kronor». sadelmaketi
verkstad

F.

O. Johansson.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinrats, medgav 1924 års riksdag, med bifall till

Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, att Johansson finge från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 700 kronor.

Det i propositionen framförda förslaget grundade sig på utlåtande från

arméförvaltningens intendentsdepartement, vari departementet — under

erinran att årligen pensioner å 800—1,000 kronor i allmänhet plägat beviljas

vid armén anställda arbetare med förmans ställning — vidare anfört

att, då Johanssons arbetsförmåga endast vore nedsatt med en tredjedel,

han syntes kunna genom eget arbete avsevärt bidraga till sitt uppehälle.

I anslutning till denna sin uppfattning hade ämbetsverket föreslagit en

pension av 700 kronor.

Statskontoret anförde i ärendet, att med hänsyn till Johanssons väl vitsordade

arbete under långvarig statsanställning goda skäl syntes föreligga

att bereda honom någon pension av statsmedel, när han inom kort på

grund av ålder och sjuklighet nödgades lämna sin anställning. Då det

syntes vara att antaga, att vid den framskridna ålder, Johansson uppnått,

endast kort tid återstode, tills arbetsförmågan vore i det närmaste uttömd,

syntes den omständigheten, att arbetsförmågan ännu icke befunnits nedsatt

med mer än en tredjedel, knappast kunna lämna stöd för reducering

av pensionsbelopp, som eljest i och för sig skulle kunna finnas skäligt. Berörda

omständighet syntes nämligen icke böra tillmätas någon särskild

betydelse vid det förhållande, att Johansson i allt fall ansetts icke lämp*

ligen kunna under någon längre tid bibehållas vid sin anställning. Då

emellertid statskontoret för sin del med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke funne anledning till erinran mot det föreslagna pensionsbeloppet,

700 kronor, hemställde ämbetsverket om vidtagande av åtgärd i

enlighet med det av arméförvaltningens intendentsdepartement framlagda

förslaget.

Då Johansson så nyligen som vid 1924 års riksdag erhållit den ifråga- utskottet

varande pensionen, har utskottet ansett sig icke nu böra tillstyrka någon

förhöjning av densamma. Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, synes

Johansson ännu icke hava lämnat sin anställning. Därest han skulle

komma att kvarstå i tjänst någon längre tid och på grund därav måhända

finnas böra tillerkännas någon pensionsförhöjning, torde frågan

härom först i samband med hans entledigande från anställningen efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

ansökan böra göras till föremål för prövning av vederbörande myndigheter.

Utskottet har under sådana förhållanden ansett sig böra avstyrka

bifall till motionen och hemställer förty,

att förevarande motion II: 91 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Ang.

pension åt

färre soldaten

G. T. Hagberg.

12 :o) I en inom andra kammaren av herr Leo väckt motion nr 94 har hemställts,

»att riksdagen må besluta tilldela förre soldaten Gustav Teodor

Hagberg i Boarp en årlig pension till så stort belopp, att den tillsammans

med vad han äger utfå från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 400

kronor».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen,

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört länsstyrelsen i Kronobergs

län och arméförvaltningens civila departement.

Länsstyrelsen har föranstaltat om utredning rörande Hagbergs sysselsättning

under tiden efter avskedstagandet ur krigstjänst samt beträffande

hans ekonomiska förhållanden. I dessa avseenden har från vederbörande

landsfiskal meddelats följande:

»Soldat Gustav Teodor Hagberg har sedan år 1894 ägt och brukat n/9»

och Uum mantal Boarp Västregård i Södra Ljunga socken. År 1918 avled

hustrun och visade bouppteckningen en behållning av 6,024 kronor,

därav hälften tillföll Hagbergs sex barn, av vilka det yngsta nu är 16 år’

Boet är fortfarande oskiftat.

Å fastigheten födes 1 häst och 5 st. nötkreatur.

Dessutom har Hagherg sedan avskedstagandet såsom agent upptagit

order å symaskiner m. in. för Singers och Huskvarna fabrikerna mot provision

och en veckoavlöning av 15 kronor. Denna verksamhet uppger han

sig ej längre kunna fortsätta med i följd av sjukdom.

Sedan hustruns död har Hagberg måst skuldsätta sig, så att hans skulder

uppgå till ungefärliga värdet av hans andel i det gemensamma boet.

Den taxerade inkomsten för åren 1922—1924 har varit respektive 2 000

1,420 och 930 kronor.»

Arméfönalt- Det av arméförvaltningens civila departement avgivna utlåtandet är av

ningens simla följande lydelse:

departement.

»Hagberg, som är född den 11 oktober 1868 och tjänstgjort vid Kungl

Kronobergs regemente från den 10 mars 1890 till den 30 augusti 1900, då

han på grund av blodåderbråck i båda benen nödgades såsom oduglig till

krigstjänst taga avsked, anhöll ar 1909 i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift

att få komma i åtnjutande av understöd. I ett häröver avgivet utlåtande

av den 14 september 1909 ansåg sig departementet icke kunna tillstyrka

bifall till ansökningen, enär det genom en den 25 maj 1909 verkställd

krigsrättsundersökning icke kunde anses styrkt, att Hagberg i tjänsten

ådragit sig ovannämnda sjukdom. Hagberg tilldelades dock med hänsyn

till förekommande bevekande omständigheter av Kungl. Maj:t genom nå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 1-5

digt brev den 5 november 1909 en gratifikation för en gång av 100 kronor

från invalidliusfonden. Sedermera inkom Hagberg under år 1911 med

förnyad framställning i ämnet. På grund av dåmera vid krigsrättsundersökning

den 12 oeli 19 maj 1911 vunna upplysningar om sjukdomens uppkomst

fann departementet skäligt att med stöd av föreskrifterna i nådigt

brev den 6 maj 1881 tilldela Hagberg underhåll i 3 klassen av Vadstena

krigsmanshuskassa, utgående med ett årligt belopp av 24 kronor, räknat

från och med den 1 juli 1911 eller månaden näst efter den, under vilken

krigsrättens utlåtande avkunnats. Från och med den i november 1918

eller månaden näst efter den, under vilken Hagberg fyllde 50 år, höjdes

underhållet med 25 kronor för år enligt medgivande i kungörelsen den 6

augusti 1909 angående ändrade bestämmelser i fråga om underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa. Med dessa belopp, tillhopa 49 kronor, utgår

för närvarande Hagbergs underhåll från nämnda kassa. Någon ytterligare

förhöjning av underhållet kan departementet med stöd av gällande

föreskrifter rörande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa för närvarande

icke tilldela Hagberg. Skulle ytterligare understöd nu tilldelas

honom, komme han att intaga en särställning i förhållande till andra med

honom likställda f. d. soldater. På grund härav anser departementet sig

icke kunna tillstyrka, att Hagberg beredes understöd utöver det underhåll,

han för närvarande uppbär från Vadstena krigsmanshuskassa.

I detta sammanhang får departementet meddela, att Hagberg enligt nådiga

kungörelsen den 6 november 1914 angående förhöjning i gratial från

Vadstena krigsmanshuskassa vid fyllda 60 år bliver berättigad till ett årligt

underhåll ur nämnda kassa av 100 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg

samt enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 angående förhöjning

i gratial från Vadstena krigsmanshuskassa m. m., vid fyllda 67 år

till ett årligt underhåll ur samma kassa av 200 kronor jämte dyrtidstilllägg,

allt under förutsättning att nu gällande föreskrifter rörande underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa bliva oförändrade. Slutligen torde

böra framhållas, att Hagberg efter uppnådda 67 levnadsår eventuellt kan

komma i åtnjutande av pensionstillägg om 50 kronor för år enligt kungörelsen

den 20 juni 1924 angående pensionstillägg åt pensionerade båtsmän

och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare.»

För egen del har statskontoret yttrat bland annat:

»Då Hagberg bekommit det underhåll, som författningsenligt tillkommer

honom med hänsyn till de förhållanden, varunder han nödgats lämna

sin anställning vid regementet, samt utöver tjänstgöringen vid regementet

icke kan åberopa någon anställning i statens tjänst och då, såvitt statskontoret

kan finna, icke heller i övrigt beträffande Hagberg föreligga

några särskilda omständigheter, som kunna anses böra föranleda till beviljande

av en undantagsförmån för honom framför övrigt manskap, som

avskedats på grund av skada eller sjukdom i tjänsten, anser statskontoret

i likhet med arméförvaltningens civila departement betänkligt med hänsyn

till konsekvenserna att bifalla det i motionen framställda förslaget.»

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet det innebära

betänkligheter att tillerkänna Hagberg ytterligare understöd utöver

vad han enligt gällande bestämmelser äger uppbära. Utskottet har nämligen

icke funnit någTa särskilda omständigheter föreligga, som böra för
-

Statskontoret.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

anleda till att bereda Hagberg en undantagsställning framför övriga med

honom likställda. Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra

avstyrka bifall till motionen och hemställer alltså,

att förevarande motion II: 94 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

årligt”under * en ''nom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion nr 98

stöd åt förra ^ar hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillerkänna f. sömmerskan

vi<i Västerbottens regementes intendenturverkstäder Karolina Lindqvist en

Lindqvist. Pension av 450 kronor, räknat från den 1 juli 1924».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Karolina Lindqvist, som är född

den 19 oktober 1875, varit anställd såsom sömmerska vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder den 1 augusti 1900—den 30 juni 1924, varvid

hon dock efter den 5 maj 1922, med smärre avbrott, på grund av sjukdom

varit förhindrad arbeta vid regementet. Sedan Karolina Lindqvist anmält

sin avsikt att avgå från anställningen från och med den 1 juli 1924, gjorde

regementschefen hos Kungl. Maj:t framställning om beredande av pension

åt henne. Vid denna framställning var fogad, bland annat, läkarintyg, som

utvisade, att hon lede av ledgångsreumatism samt neurasteni, men vari uttalades,

att möjlig förbättring icke vore utesluten. I avgivet utlåtande över

framställningen förklarade sig arméförvaltningens intendentsdepartement,

då ifrågavarande arbeterska uppnått en ålder av endast något över 48 år

samt nedsättningen av hennes arbetsförmåga sannolikt icke kunde betraktas

såsom varaktig, förhindrat att för det dåvarande tillstyrka, att pension från

statens sida tillerkändes henne. Sedan utlåtanden i ärendet vidare avgivits

av statskontoret och pensionsstyrelsen, fann Kungl. Maj:t enligt beslut den

24 juli 1924 framställningen icke föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t

medgav, att för beredande åt Karolina Lindqvist av kurortsvård genom

pensionsstyrelsens försorg finge från lantförsvarets anslag till extra utgifter

utbetalas ett belopp av 150 kronor.

I ett den 21 februari 1925 avgivet, till utskottet överlämnat intyg har

vederbörande provinsialläkare efter undersökning meddelat följande:

»Fröken Karolina Lindqvist är vårdad å pensionsstyrelsens sjukhus i Åre

under tiden 27s 1924—ll/u 1924 under diagnosen polyarthrit. rheumat. chrom

Under vårdtiden förbättrades hon rätt avsevärt, men hon kom dock aldrig

så långt, att hon kunde föra nålen för att sy, varför hon alltså ej kunde

försörja sig med sitt yrke.

Vid undersökningen i dag visade hon följande status:

Höger hand: svullen över 2:dra och 3:dje metacarpo-falangeallederna. Handen

kan ej knytas fullständigt. Med en viss svårighet kan tummen sättas mot

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 15

de övriga fingrarna. Kan nu möjligen hålla i en nål, dock otänkbart, att

hon skulle kunna utföra något verkligt syarbete.

Handleder utan anmärkning.

Höger armbågsled: Sträckes till 150 grader, böjes till 60 grader. Prooch

supination i många ställningar med avseende på böjningen förenade med

betydlig smärta.

Axelleder: Kan få upp armarna så pass långt, att bon kan kamma sig

själv, även detta dock förenat med en rätt stor svårighet.

överläkaren på pensionsstyrelsens sjukhus i Äre har i meddelande till mig

som sin åsikt framhållit, att fröken Lindqvist bör få förnyad vård å sjukhuset.

''Huruvida hon kan bliva så fullständigt återställd, att hon åter kan

försörja sig med sin nål, är väl mera osäkert, och dessutom måste man ju

räkna med den alltid stora risken för recidiv och exacerbationer. Att hon

vid utskrivningen härifrån ej kunde försörja sig som sömmerska, framgår

etc.’

Sammanfattande undersökningsresultaten vid olika tillfällen på pensionsstyrelsens

sjukhus och undersökningsresultatet i dag med överläkaren, dr

Kinbergs, ovan citerade utlåtande angående utsikterna för framtiden får jag

härmed skriva följande utlåtande:

Fröken Karolina Lindqvist lider av kronisk reumatisk ledgångsreumatism,

som för närvarande och med all sannolikhet även för framtiden hindrar

henne fullständigt att försörja sig som sömmerska, även om en tids förnyad

vård å specialsjukhus kan åtminstone i viss mån hejda sjukdomens fortskridande

eller t. o. m. förbättra densamma något.»

Av utredningen i ärendet framgår, att Karolina Lindqvist torde få anses utskottet.

vara till följd av sjukdom urståndsatt att för framtiden genom arbete försörja

sig i sitt hittillsvarande yrke. Under sådana förhållanden och då hon

under omkring 24 år varit anställd i statens tjänst, har utskottet ansett det

vara billigt, att ett årligt understöd av statsmedel beredes henne under hennes

återstående livstid. Detta understöd torde, med hänsyn till de grunder, som

tidigare i liknande fall plägat tillämpas, böra bestämmas till 390 kronor årligen.

Understödet synes böra anvisas från och med den 1 januari 1925 och

utgå från allmänna indragningsstaten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 98,

må medgiva, att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder Karolina Lindqvist må

från och med den 1 januari 1925 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av trehundranittio kronor.

14:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult väckt Ang.

motion nr 224 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan Mimmie f^^ånkan

Charlotta Edborg ett årligt understöd å 500 kronor, att utgå så länge hon Mimmie Charlever

och förbliver ogift, eller det belopp, som utskottet kan finna lämpligt». lotta Edbor9- Av motionen med därvid fogade bilagor framgår, att Mimmie Charlotta Ed
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskotlets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt förre

soldaten

J. Olsson

Berglöf.

Arméförvaltningens

civila

departement

och sjukvårdsstyrelse.

borg, som är född den 18 juni 1871, sedan år 1912 är änka efter f. d.

kaptenen vid Värmlands fältjägarekår C. C. R. Edborg. Edborg var född den

18 april 1840 och avgick ur tjänst den 9 maj 1890. Vid sin död efterlämnade

han, förutom änkan, två döttrar, av vilka den ena är född den 8

mars 1907 och den andra den 14 maj 1910. Då äktenskapet ingåtts först

efter det mannen uppnått 60 år, är änkan Edborg icke berättigad till pension

från arméns änke- och pupillkassa.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Änkan Edborg är enligt bestämmelserna i reglementet för arméns änkeoch

pupillkassa ej berättigad till pension från nämnda kassa. Vid sådant

förhållande har utskottet av principiella skäl och då Edborg, som avled

redan år 1912, för omkring 35 år sedan lämnat sin anställning i statens tjänst,

ansett sig icke kunna tillstyrka, att statspension beredes hans änka. Utskottet

finner sig därför böra avstyrka bifall till motionen och hemställer,

att förevarande motion 11:224 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

15 :o) I en inom andra kammaren av herr Spångberg väckt motion nr 227

har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. soldaten Joh. Olsson

Berglöf ett årligt understöd med belopp, som vederbörande utskott kan

finna skäligt».

I motionen har anförts, bland annat, att Berglöf, som vore född den 28

augusti 1874, varit anställd såsom soldat vid Värmlands regemente 1891

—1897 och, enligt egen uppgift, vid en fältmanöver i Närke år 1895 ådragit

sig sjukdom, på grund varav han blivit krympling.

Med avseende på motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till

motionen.

Över ifrågavarande motion hava arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse på utskottets begäran anbefallts avgiva utlåtande;

och hava departementet och sjukvårdsstyrelsen, efter inhämtande

av yttranden från chefen för Värmlands regemente samt fördelningsläkaren

vid V. arméfördelningens stab, i ärendet anfört följande:

»Berglöf, som är född den 22 augusti 1874 och kom i tjänst vid regementet

den 15 april 1893, tjänstgjorde år 1894 53 dagar under rekrytmötets

första omgång och 24 dagar under regementsmötet samt år 1895

24 dagar under regementsmötet (Nerikesmanövern). Åren 1896—1898 var

han sjuk å roten och erhöll avsked den 11 september sistnämnda år på

grund av ryggmärgstvinsot (tabes dorsalis) efter en tjänstetid av 5 år

4 månader 26 dagar. Under år 1910 anhöll Berglöf i en till Kungl. Maj:t

ingiven skrift att få komma i åtnjutande av understöd. Enligt häröver

avgivet utlåtande den 15 februari 1911 ansågo departementet och sjukvårdsstyrelsen

sig icke kunna tillstyrka’ansökningen, enär det icke visats,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

17

att militärtjänsten varit orsak till eller bidragit till uppkomsten och utvecklingen

av den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked. Kungl.

Maj:t fann sig icke kunna bifalla ansökningen, varom departementet

och styrelsen underrättades genom ämbetsskrivelse av den 24 mars 1911.

Under år 1911 gjorde Berglöf i eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift förnyad

framställning i ämnet, lian anförde dä som skäl för sin anhållan,

att han under fälttjänstövningar hösten 1895 ådragit sig en svårare förkylning,

som skulle givit upphov till den svårartade kroniska reumatism

med därav följande obotlig förlamning av nästan alla muskler i höfter och

ben, varav han enligt företett läkarintyg var lidande vid tiden för ansökningens

ingivande. Då det emellertid icke kunde påvisas, att han blivit

skadad i tjänsten, ansåg Kungl. Maj:t sökanden icke kunna komma i åtnjutande

av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Med hänsyn

till förekommande synnerligen bevekande omständigheter tilldelades honom

dock av Kungl. Maj:t en gratifikation för en gång av femtio kronor

från invalidhusfonden. Om Kungl. Maj:ts beslut i ärendet erhöll departementet

och sjukvårdsstyrelsen meddelande genom brev den 12 april

1912, varav styrkt avskrift genom departementets försorg tillställdes chefen

för Värmlands regemente för sökandens underrättande. Ovannämnda

gratifikation ur invalidhusfonden erhöll Berglöf samtidigt genom vederbörande

kronofogdes försorg. Ur invalidhusfonden uppbär Berglöf ett årligt

understöd av 15 kronor, vilket understöd enligt hos departementet

förda anteckningar första gången tilldelades honom den 30 juni 1911. Att

Berglöf såsom i ovannämnda motion uppgives någon gång under Konung

Oscar lits regering skulle hava anhållit om understöd har departementet

sig icke bekant.

Enligt vad som framgår av den nu i riksdagen väckta motionen om årligt

understöd åt Berglöf, synes han fortfarande vilja göra gällande, att

militärtjänstgöringen varit orsak till den sjukdom, på grund varav han

nu blivit krympling. Med hänsyn härtill hava departementet och sjukvårdsstyrelsen,

ehuru det, såsom av det ovan anförda framgår, vid förut,

verkställda utredningar icke kunnat påvisas, att Berglöf i tjänsten ådragit

sig skada eller sjukdom, som medfört nedsättning av arbetsförmågan,

likväl ansett sig böra verkställa ny utredning i ärendet för utrönande,

huruvida Berglöfs påstående möjligen skulle kunna äga någon grund.

Av den utredning, som nu i ärendet verkställts, har emellertid intet

framkommit, som giver stöd åt Berglöfs påstående. Tvärtom giver utredningen

vid handen, att Berglöfs sjukdom och militärtjänsten icke stå i

något sammanhang med varandra. Vid sådant förhållande lärer Berglöf

varken nu eller framdeles kunna på grund av gällande bestämmelser tillerkännas

underhåll från Vadstena kigsmanshuskassa.

Någon gratifikation från invalidhusfonden utöver den, han för närvarande

därifrån uppbär, är departementet på grund av föreskrifterna i

brev den 6 februari 1920, angående decentralisering av vissa ärenden rörande

understöd från Vadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden,

icke befogat tilldela honom.

Därest Berglöf i allt fall skulle tillerkännas något högre understöd, än

det han nu uppbär, skulle han alltså komma i en annan och mera gynnad

ställning än andra likställda understödstagare, som tillhört armén.

På grund av vad sålunda anförts anse sig departementet och sjukvårdsstyrelsen

icke kunna tillstyrka, att Berglöf bereder, ytterligare understöd

från medel under fjärde huvudtiteln.»

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 21 höft. (Sr 28.) -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

vt,kottet. Då, såsom av utredningen i ärendet framgår, det icke visats, att Berg
löfs

militärtjänstgöring förorsakat hans sjukdom eller ens bidragit till

utvecklingen av densamma, har utskottet ansett sig icke kunna förorda,

att understöd av allmänna medel beredes honom. Utskottet får sålunda

hemställa,

att förevarande motion II: 227 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

IV. Ang. socialdepartementet.

Ang. 16:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1925 dagtecknad proposi
,

ion9åtVfn''d. tion nr ^ar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

förste för- utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkt l:o)

''^ordnande föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. förste förmannen med förordnande

såsom upp- såsom uppsyningsman vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven

*v™‘s9taten.'' Persson Lindgren må från och månaden näst efter den, varunder avsked

tvångsarbete- från tjänsten ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt tillkomLandskrona

man(*e pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten av 400

s. Persson kronor årligen.

Lmdgrcn. Av utredningen i ärendet inhämtas huvudsakligen följande.

Lindgren, som vid fångvården innehaft befattning såsom överkonstapel

med förordnande såsom uppsyningsman, hade, då tvångsarbetsanstalterna från

och med år 1921 skildes från fångvården, blivit förste förman med förordnande

såsom uppsyningsman, men uppburit samma avlöningsförmåner, som

förut tillkommit honom. T samband med ny definitiv lönereglering vid

såväl fångvården som statens tvångsarbetsanstalter från och med år 1922

erhöllo såväl överkonstaplar med förordnanden såsom uppsyningsmän vid

fångvården som förste förmän med förordnanden såsom uppsyningsmän vid

tvångsarbetsanstalt befattningar som uppsyningsmän med nyreglerad avlöning.

Detta gällde dock icke den å staten för Landskrona tvångsarbetsanstalt

uppförde förste förmannen med förordnande som uppsyningsman.

Då för de kvinnliga lösdrivarnas bevakning och handledning vid arbetet

icke andra än kvinnliga tjänstemän ansågos böra komma till användning,

uppfördes nämligen ett flertal manliga tjänster, däribland befattningen såsom

förste förman med uppsyningsmansförordnande, å övergångsstat, med bibehållande

av dittillsvarande avlöningsförmåner. Det förutsattes emellertid,

att åtgärder skulle vidtagas för att sålunda å övergångsstat uppförd befattningshavare

skulle snarast möjligt beredas anställning å annan ordinarie

tjänst, i samband varmed erinrades om befattningshavares skyldighet att

låta sig förflyttas.

Efter uppnådd pensionsålder har Lindgren, som fortfarande kvarstått pa

övergångsstat, tillerkänts pension, som avpassats i förhållande till avlöningen

ä sådan stat och bestämts till 1,200 kronor (lön 1,000 kronor jämte 2 ålders
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoutskottels utlutande Nr 28.

1!)

tillägg ä 100 kronor vartdera). Under framhållande av att lian varit villig

att övergå till befattning vid fångvården, men icke före sitt avskedstagande

erhållit dylik transport, har Lindgren hos Kungl. Maj:t anhållit om pension

av 2,160 kronor, motsvarande pensionsunderlaget för uppsyningsman med

nyreglerad avlöning vid tvångsarbetsanstalt eller vid fångvården.

Rörande flen begärda pensionen har statskontoret i avgivet utlåtande

anfört:

Därest sökanden från och med 1922 års ingång överflyttats såsom uppsyningsman

å ny stat, hade pension till honom jämlikt föreskriven medeltalsberäkning

utgått med 2,064 kronor, alltså ett avsevärt högre belopp än

den honom tilldelade pensionen. Statskontoret, som icke ansåge sig kunna

förorda, att åt sökanden bereddes samma pension, som skulle tillkommit

honom, därest han inkommit å den nya staten, funne dock — med hänsyn

till i ärendet förekommande omständigheter och då till sökanden utgående

pension ej kunde anses stå i rimligt förhållande till den avlöning, som tillkomme

förste förman å övergångsstat — det vara med billighet överensstämmande,

att någon pensionsförbättring bereddes sökanden. Storleken

av pensionsförbättringen syntes med hänsyn till de särskilda förmåner, som

tillkomme pensionär med icke nyreglerad pension, böra begränsas till 400

kronor, i vilket fall pension jämte pensionsförbättring skulle till sökanden

utgå med tillhopa 1,600 kronor, ett belopp motsvarande den kontanta avlöning,

som skulle utgått till å övergångsstat kvarstående förste förman med

förordnande såsom uppsyningsman under tid, då han åtnjöte tjänstledighet.

Enligt för sista kvartalet 1924 gällande grundtal vid beräkning av dyrtidstillägg

vore de med en oreglerad pension å 1,600 kronor förenade förmåner

endast 104 kronor mindre för år räknat än en nyreglerad pension å 2,064

kronor jämte dyrtidstillägg därå. Sökanden syntes böra berättigas åtnjuta

pensionsförbättring från och med månaden näst efter den, vari avsked från

tjänsten ägde rum.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har biträtt statskontorets mening.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Det synes mig icke billigt, att genom en organisationsändring vid tvångsarbetsanstalten

i Landskrona Lindgren vid sitt avsked från den å övergångsstat

uppförda befattningen såsom förste förman med uppsyningsmansförord''

ilande erhåller en avsevärt lägre pension än en uppsyningsman med nyreglerad

avlöning vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö eller vid fångvården, med

vilken han tidigare varit i såväl avlönings- som pensionshänseende jämställd.

Även om jag av skäl, statskontoret anfört, icke kan tillstyrka, att Lindgren

i pensionshänseende fullt likställes med uppsyningsman med nyreglerad avlöning,

delar jag å andra sidan den av nämnda ämbetsverk uttalade och av

allmänna civilförvaltningens lönenämnd biträdda uppfattningen, att Lindgren

bör erhålla en tilläggspension från och med månaden näst efter den, under

vilken avgång från tjänsten ägde rum. Det av statskontoret för tilläggspensionen

ifrågasatta beloppet, 400 kronor för år, finner jag väl avvägt.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft eu inom första Motion i

kammaren av fröken Hesselgren väckt motion nr 23, vari hemställts, »att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Ang.

v iderstöd åt

eu t ra målaren

vid tipp ala

hospital och

asyl A. A.

Heinrici.

f. d. uppsyningsmannen vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona Sven

Persson Lindgren må förklaras berättigad att från och med den 1 juli 1924

åtnjuta pension såsom uppsyningsman med 2,160 kronor för år jämte dyrtidstillägg

efter för reglerade verk fastställda grunder.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

I likhet med departementschefen finner utskottet det icke vara billigt, att

Lindgren, som till följd av ändrad organisation för tvångsarbetsanstalten i

Landskrona kommit att uppföras å övergångsstat, vid sitt avsked skulle

erhålla en avsevärt lägre pension än vad som tillkommer motsvarande befattningshavare

med nyreglerad avlöning vid tvångsarbetsanstalten i Svartsjö

och vid fångvården, med vilka befattningshavare han tidigare varit i avlönings-

och pensionshänseende likställd. Under sådana förhållanden anser

sig utskottet böra biträda förslaget om beredande av en pensionsförbättring

åt Lindgren. Däremot finner sig utskottet av principiella skäl icke kunna

förorda att, såsom motionären torde hava avsett, Lindgren skulle erhålla

samma pension, som skulle utgått till honom, därest han uppförts å ny

stat. Beträffande storleken av nyssnämnda pensionsförbättring har utskottet

emellertid med hänsyn till Lindgrens långvariga anställning i statens tjänst

och övriga i ärendet åberopade omständigheter funnit sig böra föreslå, att

densamma bestämmes till 450 kronor, varigenom Lindgrens sammanlagda

pensionsförmåner, inklusive pensions- och dyrtidstillägg, skulle i det allra

närmaste komma att motsvara de pensionsförmåner, vilka på sätt tidigare

omnämnts skulle hava tillkommit honom, därest han överförts å ny stat.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och förenämnda motion I: 23, må

medgiva, att f. d. förste förmannen med förordnande

såsom uppsyningsman vid statens tvångsarbetsanstalt i

Landskrona Sven Persson Lindgren må från och med

månaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten

ägde rum, uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en tilläggspension från allmänna

indragningsstaten av fyrahundrafemtio kronor.

17:o) I punkt 2:o) av förenämnda proposition nr 83 har Kungl. Maj:t

vidare föreslagit riksdagen medgiva, att extra målaren vid Uppsala hospital

och asyl August Amadeus Heinrici må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid nämnda anstalt,

dock tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 500 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

21

Av utredningen i ärendet framgår, att Heinrici, som är född den 13

september 1867, utan att hava innehaft anställning som befattningshavare,

arbetat vid Uppsala hospital och asyl omkring 25 år samt att han enligt

avgivet läkarintyg numera på grund av astma, hjärtfel och kronisk

leversjukdom icke längre vore i stånd att fullgöra sina åligganden. I

likhet med den i handlingarna omnämnde snickaren N. Nelin vid Malmö

asyl, vilken av förlidet års riksdag beviljades ett årligt understöd, kunde

Heinrici icke räknas till sådan betjäning vid hospital, som jämlikt § 25

av stadgan angående sinnessjuka kunde av medicinalstyrelsen erhålla

understöd eller årligt underhåll.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser utskottet, att Heinrici

bör komma i åtnjutande av något understöd från statens sida, då han på grund

av sjukdom icke längre kan sköta sin syssla. Beträffande storleken av

detta har utskottet icke funnit anledning till erinran mot det av Kungl.

Maj:t föreslagna beloppet 500 kronor, liksom utskottet ock biträder Kungl.

Maj:ts förslag beträffande den tidpunkt, från vilken understödet bör utgå.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

. av riksdagen bifallas.

18:o) I punkt 3:o) av ovanberörda proposition nr 83 har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. maskinisten vid Malmö asyl Hans

Hanssons änka Ingrid Hansson, född Persson, må, räknat från och med

den 1 september 1924, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta ett årligt understöd av 350 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att maskinisten Hansson,

som var född den 7 mars 1857 och avled den 15 augusti 1924, varit anställd

såsom maskinist vid Malmö asyl under en tid av 34 år 8 månader samt

den 31 maj sistnämnda år erhållit avsked från tjänsten med eu årlig

pension av 1,920 kronor. Vid sin död efterlämnade han änkan Ingrid

Hansson, född den 22 april 1864, och två barn.

Då sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

först från och med år 1919 uppförts på ordinarie stat och således

dessförinnan icke ägt ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

var Hansson, som den 1 januari 1919 uppnått en ålder av över

60 år, jämlikt det för nämnda kassa gällande reglementet undantagen från

delaktighet i kassan. Hansson hade sålunda icke kunnat genom inträde

i kassan bereda sin änka någon pension. .

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet.

Ang.

understöd åt

f. d. maskinisten

vid

Malmö asyl

H. Hanssons

cinka.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2S.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit synes det utskottet vara

billigt, att änkan Hansson, som icke torde äga tillräckliga medel för sitt

uppehälle och uppnått en ålder av nära 61 år, beredes ett årligt understöd

av statsmedel. Utskottet har icke heller haft något att erinra mot

det av Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagna beloppet 350 kronor, att

utgå på sätt propositionen innehåller.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

V. Ang. kommunikationsdepartementet.

tim9'',. 19:<>) 1 e“ tiU rJksdageu avlåten, den 30 januari 1925 dagtecknad propo
pertsion

åt s^on nr 25 har Kungl. Maj:t under punkt l:o) föreslagit riksdagen medcheten^F

giva’ att exPeditioilschefen i kommunikationsdepartementet Wilhelm

C Schal!?*. ’ Fredrik Schalen må från och med dagen näst efter den, då efter avsked

från kanslirådsbefattningen förordnandet för honom å expeditionschefsämbetet

upphör, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Schalen, vilken är

född den 14 juni 1858, den 9 juni 1882 antagits till e. o. notarie i Svea

hovrätt och den 22 mars 1884 till amanuens i dåvarande civildepartementet

samt den 31 december 1891 utnämnts till registrator i nämnda departement.

Sedan han den 16 februari 1900 förordnats att tills vidare bestrida

ett kansliråds- och byråchefsämbete i civildepartementet med åtnjutande

av därmed förenade avlöningsförmåner, utnämndes och förordnades han

den ol mais samma år till kansliråd och byråchef i .sagda departement.

Vidare förordnades Schalén den 7 december 1917 att från och med den 1

januari 1918 vara expeditionschef i civildepartementet och den 30 juni

1920 att från och med den 1 juli 1920 vara expeditionschef i kommunikationsdepartementet.

På grund av särskilda förordnanden att förvalta expeditionschef

sämbetet i civildepartementet har Schalén större delen av

åren 1907—1909 och så gott som oavbrutet under åren 1910—1917 förrättat

de till nämnda ämbete hörande göromål. Skyldighet att avgå från expeditionschefsämbetet

inträder för Schalén under loppet av år 1925.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för ovannämnda den 30 januari 1925.

Vtskottct. Med hänsyn till den långa tid, Schalén bestritt expeditionschefsämbete,

har utskottet funnit det vara skäligt, att en tilläggspension beredes

honom utöver den pension, som tillkommer honom såsom kansliråd; och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 28

bär utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t i

sådant hänseende föreslagit. Utskottet vill i detta sammanhang erinra,

att frågan om expeditionschef sbefattningarnas tillsättande med fullmakt

varit föremål för övervägande såväl i samband med statsdepartementens

omorganisation år 1917 som ock vid den senaste löneregleringen för departement

med flera verk år 1921 samt att därvid 1921 års riksdag uttalat

den mening, att övervägande skäl kunde anföras för beredande av fullmakt

åt ifrågavarande befattningshavare men att, då riksdagen sfi sent

som år 1917 fattat beslut i denna sak, en något längre tids erfarenhet syntes

höra avvaktas, innan ändring vidtages härutinnan.

Under åberopande av det anförda får ritskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

20:o) Under punkt 2:o) av nyssnämnda proposition nr 25 har Kungl.

Majtt föreslagit riksdagen medgiva, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hamnavdelning, byråchefen i styrelsen Ossian Zacharias

Ekdahl må från och med dagen näst efter den, då efter avsked från byråohe

fsbefattn i ngen förordnandet för honom såsom chef för liamnavdelningen

upphör, under sill återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Ekdahl, som är född den 28 juni 1858, tjänstgjorde såsom biträdande ingenjör

i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet åren 1884—1885 och 1888

—1890 under tillhopa 2 år 7„ månad samt i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

under tiden 1 februari 1892—1 december 1894. Sistnämnda dag utnämndes

han till distriktsingenjör i södra väg- och vattenbyggnadsdistriki-et,

varefter han befordrades till byråingenjör i styrelsen 1900, till distriktschef

i sistberörda distrikt 1902 samt till byråchef i styrelsen 1903.

Efter det 1913 års riksdag jämte beviljande av anslag för utförande av

vissa fiskehamnar medgivit, att kostnaden för anordnande under byggnadstiden

av en särskild hamnavdelning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

finge utgå från de för byggande av fiskehamnarna anslagna medel,

har Ekdahl, jämlikt särskilda förordnanden av Kungl. Maj:t, alltsedan

den 1 maj 1913 uppehållit befattningen såsom chef för nämnda hamnavdelning.

Under denna tid har Ekdahl från de av riksdagen för fiskehamnsbyggandet

anvisade extra anslagen åtnjutit arvode med ett av statsmakterna

bestämt årligt belopp, som efter hand ökats, så att det från och

med den 1 januari 1922, då det nya avlöningsreglementet den 22 juni 1921

för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk trädde i kraft,

utgår med 15,000 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt om

Ang.

tilläggspension

åt

chefen för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens

hamnavdelmng,

byråchefen

O. Z. Ekdahl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

vidtagande av åtgärder för att Ekdahl måtte berättigas att vid avgången

från sin befattning såsom chef för hamnavdelningen åtnjuta pension med

telopp, som tillkomme tjänsteman i 2:a lönegraden av avdelning A i den

i omförmälda avlöningsreglemente intagna löneplanen (överdirektör av

högre grad).

I utlåtande den 28 oktober 1924 bar statskontoret i huvudsak anfört:

För byråchefen Ekdahl inträdde vid uppnående den 28 juni 1925 av 67

levnadsår skyldighet att avgå från byråchefstjänsten enligt föreskrift i

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

och syntes han vid berörda tidpunkt komma att innehava det för hel

pension i hans tjänst föreskrivna antalet av 35 för pension enligt nämnda

lag beräkneliga tjänstår och alltså kunna förklaras berättigad att efter avgången

åtnjuta hel pension, motsvarande det för honom gällande pensionsunderlaget,

6,996 kronor.

Beträffande förslaget att bereda Ekdahl eu mot hans avlöning såsom

chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning svarande pension

av 7,896 kronor erinrade statskontoret, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i sin till grund för statsmakternas beslut år 1913 om inrättande

av en särskild kaninavdelning inom styrelsen liggande framställning föreslagit,

att den avdelningschef, som skulle leda och ansvara för arbetet å

nämnda avdelning, skulle med hänsyn till uppdragets särskilda vikt och

betydelse samt därtill, att det vore av tillfällig natur och icke att jämföra

med ordinarie lön på stat och därmed förenade förmåner, erhålla ett arvode

av 12,000 kronor, att det sålunda föreslagna arvodet emellertid ansågs

väl högt och av föredragande departementschefen befanns böra bestämmas

till 10,000 kronor samt att riksdagen i berörda hänseende icke

framställde någon erinran. Såsom framginge av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förevarande skrivelse, hade arvodet sedermera gång efter

annan höjts, och uppgänga det nu till 15,000 kronor för år eller samma belopp,

som i avlöning tillkomme överdirektör av högre lönegrad.

Att tillfälligt uppdrag, om än — såsom i detta fall — ganska långvarigt,

skulle föranleda till beredande av särskild pensionsförmån, förefölle statskontoret

betänkligt, och hade under likartade omständigheter hittills icke

förekommit, såvitt för statskontoret vore bekant. Visserligen hade riksdagen

år 1919 på framställning av enskilda motionärer medgivit, att till

f. d. byråchefen F. H. Schlytern finge utöver den honom författningsenligt

tillagda pensionen utgå eu tilläggspension från allmänna indragningsstaten:

men grunden till detta medgivande torde vara att finna däri, att

Schlytern, som nödgats avga under år 1908 kort innan ny lönereglering

genomförts med därav följande pension sförbättring och därför kommit i

åtnjutande av pension å endast 5,000 kronor, efter avskedstagandet fortfarande

liksom alltifrån 1902 års löneregleringskommittés tillsättande varit

kommitténs ordförande och därunder utfört ett lika mödosamt som förtjänstfullt

och gagnande arbete.

Den omständigheten, att byråchefen Ekdahl alltsedan den 1 maj 1913 i

stället för det arbete, som ålegat byråchefen å tekniska byrån i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, fullgjort uppdrag såsom chef för den hos styrelsen

tillfälligt inrättade hamnavdelningen och därvid åtnjutit icke obetydligt

högre ersättning än som eljest tillkommit honom, syntes icke i och

för sig böra föranleda till att han dessutom för detta tillfälliga uppdrag

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 25

bekomma högre pension iin den, som författningsenligt tillkomma honom

såsom byråchef.

Skulle likväl någon tilläggspension anses höra beredas byråchefen Ekdahl,

syntes dock beloppet böra med hänsyn till att avgifter erlagts endast

för den pension, som författningsenligt intjänats, begränsas till 600

kronor, motsvarande 2/3 av skillnaden mellan byråchefs och övei''direktörs

av högre lönegrad pensioner, på sätt statskontoret haft tillfälle att närmare

utveckla i sitt utlåtande den 15 oktober 1924 i fråga om beredande av

tilläggspension åt expeditionschefen W. F. Schalén.

Departementschefen har för egen del anfört, att även om befattningen

såsom chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning icke uppförts

å ordinarie stat, syntes de krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter,

som vore förenade med befattningen, samt den jämförelsevis långa tid, Ekdahl

uppehållit densamma, utgöra omständigheter, som talade för alt Ekdahl

i pensionshänseende erhölle en något bättre ställning än han enbart

genom pension såsom byråchef komme att intaga. Med hänsyn härtill

ville departementschefen ej motsätta sig, att Ekdahl bereddes en tilläggspension.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet delar den av statskontoret uttalade uppfattningen, att det

måste anses betänkligt att för ett tillfälligt uppdrag av förevarande art bereda

särskild pensionsförmån, och har på denna grund ansett sig icke böra

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag om tilläggspension åt byråchefen

Ekdahl.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.

21 ;o) I eu inom andra kammaren av herr Fast väckt motion nr 20 har

hemställts om beviljande åt förre lantbrevbäraren Carl Justus Vallentin

Hultstrand av ett årligt understöd av 400 kronor under hans återstående

livstid.

I motionen har uppgivits, bland annat, att Hultstrand, som är född den

15 augusti 1864 och numera på grund av svag syn samt klen hälsa är oförmögen

att själv försörja sig, varit anställd dels som volontär vid Jönköpings

regemente den 27 februari 1883—den 20 mars 1888 samt vid Sx^ea

trängbataljon den 6 april 1888—den 31 oktober 1893, dels som sjukvaktare

vid Vadstena hospital och asyl den 7 juni 1897—den 23 juni 1898, dels ock

såsom lantbrevbärare under tiden den 1 juli 1909—den 31 juli 1924.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Över berörda motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat ut
-

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt f. lantbrevbäraren

G. J. V. Hultstrand.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

låtande av statskontoret, som i ärendet hört generalpoststyrelsen samt

arméförvaltningens civila departement.

Generalpoststyr

elsen.

Generalpoststyrelsens yttrande är av följande lydelse:

»Hultstrand, som är född den 15 augusti 1864, har enligt kontrakt med

postverket ombesörjt lantbrévhäring med användande av häst och åkdon

å den-19 kilometer långa linjen Hok—Norra Hubbestad från och med den

1 juli 1909 till och med den 31 juli 1924, d. v. s. under allenast 15 år 1

manad.

Ersättningen till Hultstrand från postverket för sagda lantbrévhäring,

vilken under hela tiden utgjorts med tre turer i Veckan fram och åter,’

har uppgått till följande belopp, för helt år räknat, nämligen för tiden

V, 1909—31/ja 1909

7i 1910—"/, 1911

\ 1911*—30/9 1912

710 1912—3% 1915

710 1915—"7, 1917

Vid 1917—31/7 1918

7* 1918—sl/8 1920

7, 1920—31/:1 1921

7i 1921—137,3 192]

7, 1922—377 1924

kronor 421:20

» 507:—

» 624:—

» 780: —

» 936:—

» 1,014: —

» 1,248: —

» 2,340: —

» 2,184: — samt

» 1,716: —.

Hultstrand har tidigare icke till generalpoststyrelsen inkommit med

framställning om erhållande av ålderdomsunderstöd.

Enligt de av Kungl. Maj:t i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni

1913 och den 28 juni 1918 fastställda grunder för tilldelandet av understöd

gäller, att dylika understöd till belopp motsvarande högst Va av senast utgående

ersättning kunna tilldelas poststationsf örestån dåre och lantbrevbärare,

vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid postverket minst 25 år eller,

1 undantagsfall — särskilt när vederbörande därjämte antingen före eller

efter sin tjänstetic såsom poststationsföreståndare eller lantbrevhärare

tjänstgjort i annan egenskap vid postverket — under kortare tid och vilka

befinnas vara i behov av understöd.

Såsom ovan framhållits, har Hultstrand varit anställd vid postverket

under allenast omkring 15 år. Vid prövning av till generalpoststyrelsen

från poststationsföreståndare eller lantbrevbärare tidigare inkomna framställningar

om understöd har generalpoststyrelsen i intet fall ansett sig

höra bevilja understöd åt dylik funktionär med så kort tjänstetid vid

postverket som 15 år.

På grund av vad sålunda anförts anser generalpoststyrelsen sig_med

hänsyn jämväl till konsekvenserna av understöds beviljande i sådant fall

som det nu föreliggande — för sin del icke kunna tillstyrka, att årligt understöd

tillerkännes Hultstrand att utgå av postmedel.»

Åt méförvaltningens

civila

departement.

Arméförvaltningens civila departement har i ärendet anfört följande:

»Av motionen jämte däri åberopade bilagor och intyg framgår:

att Hultstrand varit anställd vid Kungl. Jönköpings regemente i 5 år 23

dagar och vid förutvarande Kungl. Svea tränghataljon i sammanlagt

6 år,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Halt kon t tiko 11 ds utlåtande Nr 28.

27

att han på egen begäran erhållit avsked från båda anställningarna,

alt avskedet icke föranletts av sjukdom eller skada, ådragen under militärtjänstgöring,

samt

att han enligt intyg av ordföranden i Svenarums kommunalnämnd för

närvarande lider av försvagad syn och klen hälsa.

Då Hultstrand sålunda icke varit i krigstjänst så lång tid, som enligt

gällande föreskrifter erfordras för att komma i åtnjutande av underhåll

frän Vadstena krigsmanshuskassa, och det ej visats, att militärtjänsten

varit orsak till den sjuklighet, varav han lider, lärer något underhåll från

medel under fjärde huvudtiteln icke heller för framtiden kunna på grund

av gällande bestämmelser tillerkännas honom.»

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:

»Såsom av de inkomna yttrandena framgår, har Hultstrand varken vid

armén eller hos postverket haft så långvarig anställning, att författningsenligt

något understöd från Vadstena krigsmanshuskassa eller från postverkets

medel kan honom tillkomma. Då emellertid den sammanlagda tid,

varunder Hultstrand tjänat staten, inheräknat den tid av inemot ett år,

varunder han haft anställning såsom sjukvaktare vid Vadstena hospital,''

uppgår till 27 år, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke på grund

härav och med hänsyn till vad i övrigt blivit i ärendet upplyst, ett mindre

understöd från allmänna indragningsstaten skäligen hör beviljas i detta

fall, samt att, därest understöd anses hora utgå, detsamma dock i betraktande

av de pensions- och dyrtidstillägg, som författningsenligt åtfölja

sådant understöd, icke torde böra bestämmas till högre belopp än 220

kronor i nära överensstämmelse med vad av 1924 års riksdag beslöts i

fråga om understöd åt förre postföraren Per Bengtsson.»

Av utredningen framgår, att Hultstrand förutom sin 15-åriga anställning

såsom lantbrevbärare kan åberopa dels omkring 11 års anställning

i militärtjänst, dels ock 1 års tjänstgöring såsom sjukvaktare vid hospital.

Han har alltså haft en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av omkring

27 år. På grund härav har utskottet i likhet med statskontoret funnit

sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel beviljas honom

under hans återstående livstid; och synes detta med hänsyn till föreliggande

omständigheter böra bestämmas till det av statskontoret föreslagna

beloppet, 220 kronor, att från och med den 1 januari 1925 utgå från

allmänna indragningsstaten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

IT: 20, må medgiva, att förre lantbrevbäraren Carl

Justus Vallentin Hultstrand må från och med den 1

januari 1925 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

tvåhundratjugu kronor.

Statskontoret.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Ang.

årligt under
stöd

åt fötre

verl mästaren

S. A. Eklund.

22:o) I eu inom andra kammaren av herr Danielsson väckt motion nr 162

har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre verkmästaren Svante

Alfred Eklund från Hälleberg Ljung ett årligt understöd av ettusen (1,000)

kronor, att utgå från den 1 januari 1925 och under hans återstående livstid.

»

I motionen har anförts, bland annat, följande:

01 vante Alfr«l Eklund är född den 2 februari 1852, således 73 år, har från

21 ars ålder arbetat med byggnadsarbeten och, förutom för eu mängd allmänna

och enskilda byggnader, har han varit arbetsledare vid följande

statens byggnader: stationshus å norra stambanan mellan Kilafors och

Ljusdal samt bron oyer Ljusnan, kasernbyggnaderna i östertorneå, industrihallen

till Stockholmsutställningen 1897, byggnader å Rosersbergs

skjutskola, kasernerna vid Oskar-Fredriksborg, kajbyggnaderna därstädes

samt planering och Brusning av kasernområdet och dess vägar, inredning

av kanslihuset vid Vastgota regemente i Skövde. Sammanlagt över 15 år i

statens arheten.»

Med avseende å motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

I detta ärende har utskottet i vederbörlig ordning hört statskontoret,

som över motionen inhämtat yttranden av arméns kasernbyggnadsnämnd,

arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt järnvägsstyrelsen.

Arméns

kasernhygg
nadsnämnd.

Kasernbyggnadsnämnden har yttrat följande:

motionen åberopade kasernbyggnaderna i Östertorneå torde vara

upp t ord a tor finska statens räkning. Byggnadsarbetena å Rosersbergs

skjutskola, kasernerna vid Oskar-Fredriksborg, kajbyggnaderna därstädes

samt planering och gräsning av kasernområdet äro alla arbeten, vilka

varit ant ortrodda åt arméförvaltningens fortifikationsdepartement

Vad beträffar inredning av kanslihuset vid Västgöta regemente i

ykovde avser antagligen motionären motsvarande byggnad inom Skaraborgs

regementes etablissemang i samma stad, enär, som bekant, förstnämnda

regementes etablissemang är förlagt till Vänersborg. Båda dessa

etablissemang hava uppförts genom nämndens försorg med anlitande av

entreprenörer. _ Etablissemanget i Skövde fullbordades år 1913 och etablissemanget

i Vänersborg år 1917. Nämnden har genom vederbörande

entreprenörer sökt vinna upplysning om Eklunds verksamhet, men hava

desamma förklarat sig icke hava någon kännedom härom. I alla händelser

synes Eklund icke hava arbetat såsom verkmästare eller förman vid

något av dessa tvenne byggnadsföretag. Huruvida han varit anställd

såsom aibetare vid desamma har nämnden icke kunnat utröna, enär sagda

entreprenörer_ förklarat sig, sedan så lång tid förflutit efter byggenas fär
d/5,

fjtilllai11de: icke kunna lämna upplysning om vid byggnadsföretagen anstallda

arbetare.»

Arméförrali- Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har meddelat, att av de

fikations■ byggnadsarbeten, vid vilka Eklund enligt uppgift skulle hava varit arbetsdepartement

ledare, endast kasernbyggnaderna vid Oscar-Fredriksborg utförts av fortifikationsdepartementet

utan entreprenad, samt att departementet, då Ek
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 28.

29

lund icke i övrigt varit anställd i statens tjänst, icke kunde tillstyrka,

att årligt understöd av statsmedel beviljades honom.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att, då i motionen uppgivits, att Eklund

skulle hava varit anställd vid statens järnvägar under norra stambanans

byggande, undersökning härom verkställts i statens järnvägsbyggnaders

arkiv från denna tid. Kesultatet av undersökningen har meddelats i eu

promemoria av följande lydelse:

»Som några arbetarrullor eller andra handlingar angående arbetare icke

finnas bevarade från den tid, arbetena pågingo å norra stambanan mellan

Kilafors och Ljusdal, åren 1876—1880, kunna några uppgifter med stöd av

sådana icke lämnas angående Eklund.

Vid forskning å härvarande arkiv har Eklunds namn återfunnits i räkenskapshandlingar

för år 1879, då han under månaderna juni—augusti

varit sysselsatt med inredningsarbeten för husbyggnader vid ifrågavarande

handel. Då emellertid vid denna tid verkmästare, schaktmästare

och s. k. underbasar icke upptogos särskilt i räkenskaperna, utan deras

avlöning utkvitterades av förrådsföreståndare eller lagförmän, och av

dessa fördelades enligt dagsverkslistor, vilka nu icke finnas bevarade, och

då det torde kunna antagas, att Eklund vid denna tid icke varit lagförman

i egentlig mening, har, utöver förutnämnda 3 månader, icke kunnat konstateras,

huru lång tid han varit anställd vid ifrågavarande byggnadsföretag.

»

Järnvägsstyrelsen yttrar vidare följande:

»Frånsett att Eklunds anställningsförhållanden vid statens järnvägar

äro allenast ofullständigt utredda samt hans anställning i allt fall ligger

mycket långt tillbaka i tiden, torde motionen emellertid redan av det skäl

icke gärna kunna bifallas, att den uppgivna tiden för Eklunds anställning

i statens arbeten — vilken för övrigt, åtminstone delvis, förefaller att i

själva verket hava utgjort anställning hos enskilda entreprenörer för dylika

arbeten — icke uppgår till mer än cirka 15 år, under det att för minimipension

åt byggnadsarbetare och förmän vid statens järnvägsbyggnader

kräves, att minst 25 tjänstår i statens egna arbeten vederbörligen

styrkts. Då sagda minimipension utgör 450 kronor om året, vartill kommer

180 kronor i pensionstillägg samt för närvarande dyrtidstillägg enligt

för oreglerade verk gällande grunder, måste det föreslagna understödets

belopp dessutom under alla förhållanden anses för högt.»

Styrelsen har därför hemställt om avslag å motionen. I varje fall har

styrelsen ansett sig icke kunna tillstyrka — särskilt med hänsyn till

konsekvenserna — att statens järnvägars medel betungades med det understöd,

riksdagen eventuellt kunde komma att i anledning av motionen

bevilja Eklund.

Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:

»Såvitt handlingarna giva vid handen, har Eklund varit anställd vid

statens byggnadsföretag endast dels under tiden 1/4 1876—10/10 1880, då

han varit arbetsledare för vissa arbeten vid norra stambanan mellan

Järnvägs
styrelsen.

Statskontoret.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

pension åt

förre kontrollören

vid

brännvinstillverkninqen

N. G. J.

Hagéus.

30 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Kilafors och Ljusdal, dels ock under tiden 1/5 1902—31/3 1906, då han såbyggmästare

biträtt vid uppförandet av kasernetablissementen å

Km don, eller tillsammans omkring 8''A år. På grund härav och då den

verksamhet, som i övrigt av Eklund utövats och som jämväl åberopats till

stöd för förslaget om statsunderstöd åt honom, synes hava utförts under

anställning hos entreprenörer för vissa statsarbeten och alltså knappast

kan anses vara av beskaffenhet att böra föranleda understöd av statsmedel,

synes det statskontoret, som om tillräckliga skäl för bifall till motionen

icke skulle kunna anses hava genom utredningen åvägabragts.»

Såsom av utredningen framgår, har Eklund endast under kortare tider

och senast för icke mindre än omkring 20 år sedan varit anställd i statens

tjänst men i övrigt haft arbete hos olika enskilda entreprenörer. Under

sådana förhållanden anser sig utskottet icke kunna förorda, att något understöd

av statsmedel beredes honom, och får på grund härav hemställa,

att förevarande motion II: 162 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

VT. Ang. finansdepartementet.

23:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Kalmar väckt motion

nr 17 har hemställts, »att riksdagen må besluta tillerkänna förre kontrollören

vid brännvinstillverkningen N. G. J. Hagéus i Rockneby från och

med år 1925 under sin återstående livstid en årlig pension från allmänna

indragningsstaten av 500 kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Vid motionen har fogats, bland annat, följande tablå över Hagéus’ tjänstetid

vid kontrollen över brännvinstillverkningen:

1891.......

..... 25 dagar

1902 ........

151 dagar

1913.......

97 dagar

1892 ......

..... 60 »

1903........

... 118 »

1914.......

.. in »

1893 ......

..... 44 »

1904 .....

... 101 »

1915........

.... 63 »

1894

..... 71 »

1905........

.... 44 »

1916

1895

..... 80 »

1906 .......

61 »

1917.......

1896.......

..... 65 »

1907........

107 »

1918 .....

1897 ......

.....no »

1908........

. 100 »

1919

87 dagar

1898 ......

..... 133 »

1909 ......

... 89 »

1920

.... 121 »

1899 ......

..... 192 »

1910.......

... 70 »

1921.......

SO »

1900

..... 190 »

1911........

... 54 »

1901.......

..... 131 »

1912

Summa 2,555 dagar

Av tillgängliga handlingar framgår, att Hagéus under år 1923 hos Kungl.

Maj:t gjort framställning om erhållande av pension. Sedan hont rollstyr elsen

yttrat sig över denna ansökning och därvid, under åberopande av 1923

års riksdags beslut om pension åt brännvinskontrollören N. Adrian, hemställt

om beredande av pension åt Hagéus med belopp av 516 kronor årligen,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Hd nkou t skottets utlåtande Nr 28, 31

avgav statskontoret utlåtande i ärendet och anförde däruti, bland annat,

följande:

»Till eu början vill statskontoret framhålla, att sökandens verksamhet för statskon! oret.

statens räkning uppenbarligen har karaktär av bisyssla bredvid annan

huvudsaklig verksamhet, och att det väl aldrig hittills förekommit, att pension

av statsmedel beviljats, niir den effektiva tjänstgöringstiden icke uppgått

till åtminstone tio år, utom i sådana fall, där avgången föranletts av

skada i tjänsten eller därav, att staten nedlagt elller omorganiserat den

verksamhet, diir vederbörande varit anställd. Vad den åberopade pensioneringen

av vissa kontrolltjänstemän vid sockerraffinaderierna beträffar, torde

böra framhållas, att denna föranleddes just av en dylik omläggning av

sockerkontrollen och alltså bör betraktas icke såsom pensionering i vanlig

bemärkelse utan snarare såsom gottgörelse för mistad anställning och inkomst

vid påtvunget entledigande till följd av beslutad kontrollreform. Därvid

är ytterligare att märka, hurusom vid nämnda pensionering stadgades

såsom förutsättning för erhållande av pension, att vederbörande skulle under

vart och ett av tillverkningsåren 1920—1921 och 1921—1922 hava varit inkallad

i tjänstgöring under minst nio månader, en bestämmelse, som torde

hava tillkommit för att med pensionering tillgodose endast dem, som kunde

anses hava haft stadigvarande anställning av beskaffenhet att utgöra deras

huvudsakliga verksamhet.

Vidkommande det jämväl åberopade beslutet av 1923 års riksdag om

pension åt kontrollören vid brännvinstillverkningen N. Adrian inhämtas av

Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, att Adrian under 34 år varit

inkallad i tjänstgöring vid nämnda kontroll med en sammanlagd effektiv

tjänstgöringstid av omkring femton år.

Såsom förut nämnts har sökanden varit inkallad till tjänstgöring 27 år

med en effektiv tjänstgöringstid av allenast något över sju år. Efter 1916

års ingång har sökanden tjänstgjort endast under nio månader 18 dagar,

under det att Adrian under motsvarande tid tjänstgjort över fyra år. Under

åren 1919—1921 har sökandens tjänstgöring varierat mellan två och en halv

månader och något över fyra månader. Med hänsyn till dessa förhållanden

och, ehuru den ringa omfattningen av sökandens tjänstgöring under senare

tiden säkerligen berott på att brännvinstillverkningen i det distrikt, där

sökanden varit anställd, endast pågått under korta perioder och under

vissa år varit helt nedlagd, vill det synas statskontoret, som om sökandens

arbete i statens tjänst icke varit av den omfattning, att det bör föranleda

beviljande av pension åt honom. På grund härav och då härtill kommer,

att bifall till ansökningen synes kunna föranleda vittgående konsekvenser,

måste statskontoret, ehuru vissa billighetsskäl otvivelaktigt föreligga för

beredande av något understöd åt sökanden, likväl hemställa, att ansökningen

icke måtte föranleda till någon Eders Kungl. Majrts åtgärd.»

Genom beslut den 14 mars 1924 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen

icke till annan åtgärd föranleda, än att Kungl. Maj:t tillerkände

Hagéus en gratifikation en gång för alla av trehundra kronor.

Såsom i förberörda utlåtanden antytts, medgav 1923 års riksdag på fram- utskottet.

ställning av Kungl. Maj:t, att kontrollören vid brännvinstillverkningen N.

Adrian finge från och med månaden näst efter den, varunder han frånträtt

innehavande förordnande såsom kontrollör, under sin återstående livstid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Ang.

årligt understöd

åt f.

extra läraren

E. F. LundeHus.

åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,080 kronor

årligen. Till stöd för detta beslut åberopades, bland annat, att Adrian

under 34 år käft förordnande såsom brännvinskontrollör med en effektiv

tjänstgöringstid av omkring 15 år. I samband med beslutet framhölls, att då

Adrian, frånsett några äldre pensionerade underofficerare, syntes vara den enda

brännvinskontrollör, som haft så lång tjänstgöring som över 30 år, någon

fara för efterföljd av andra sökande icke föranleddes av ett bifall till

framställningen.

Den i förevarande motion avsedde brännvinskontrollören, vilken är född

den 15 juni 1850, har, såsom av ovanintagna tablå framgår, under 27 år

av perioden 1891—1921 varit inkallad till tjänstgöring företrädesvis kortare

tider med en verklig tjänstgöringstid av endast omkring 7 år. Utskottet

har under sådana förhållanden ansett sig icke kunna förorda motionärens

förslag om beviljande av pension utav statsmedel.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II; 17 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet.

24: o) I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen i

första kammaren nr 63 av herr Almkvist och i andra kammaren nr 90 av

herr Bäckström, har hemställts, »att riksdagen må medgiva, att förutvarande

extra läraren, filosofie magistern Erik Filip Lundelius må för tiden

fr. o. m. ingången av höstterminen 1920 under sin återstående livstid uppbära

pension eller understöd å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,650

kronor årligen.»

I avseende å motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionerna med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lundelius, som är född den 2

mars 1890, tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt vid folkskoleseminariet

i Göteborg läsåren 1913—1914 och 1914—1915, såsom timlärare vid högre

allmänna läroverket i Uppsala höstterminen 1916, såsom vikarierande adjunkt

vid realskolan i Malmö vårterminen 1917 samt såsom extra lärare

vid högre allmänna läroverket i Lund höstterminen 1917—hösterminen

1918 ävensom höstterminen 1919 och en del av vårterminen 1920. Sedan år

1920 lider Lundelius av sinnessjukdom, vilken enligt läkarintyg är att anse

såsom obotlig och för vilken han sedan början av år 1923 vårdats å Lunds

hospital och asyl.

I en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning har länsnotarien H. Lundelius

i egenskap av broder till filosofie magistern Lundelius gjort framställning

om pension eller understöd åt denne. Över denna ansökning hava utlåtanden

avgivits av skolöverstyrelsen och statskontoret.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

33

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört:

»Filosofie magistern Lundelius äger uppenbarligen icke någon ''laglig

pensionsrätt. Vad åter angår beviljande av understöd åt honom, synes

det möta vissa svårigheter dels att finna någon fast utgångspunkt

för bestämmande av understödets storlek, dels att överskåda de konsekvenser

i fråga om likartade fall, som ett dylikt beviljande med

hänsyn därtill, att Lundelius aldrig innehaft ordinarie statstjänst samt

även såsom extra ordinarie allenast varit en jämförelsevis kort tid

anställd i statens tjänst, möjligen vore ägnat att medföra. Emellertid

skulle överstyrelsen, med hänsyn till det ömmande läge, i vilket

Lundelius befinner sig, och det arbete, han dock nedlagt i statens

tjänst, icke desto mindre finna det lyckligt, om Eders Kungl. Maj:t ansåge

sig kunna vidtaga åtgärder för att bereda något understöd åt Lundelius.

Och vill överstyrelsen, vad angår Lundelius’ ställning såsom extra ordinarie

befattningshavare samt korta tjänstetid erinra om ett fall, då liknande

omständigheter icke ansetts utgöra hinder för beviljande av understöd,

nämligen då 1918 års riksdag på Eders Kungl. Maj:ts förslag

(proposition nr 48) beviljade understöd åt t. f. länsnotarien J. G. Söderströms

änka och dotter, ehuru Söderström icke innehaft ordinarie statstjänst

samt vid sin död ieke varit tio år i statens tjänst.»

Statskontorets yttrande är av följande lydelse:

»I ansökningen framhålles, att Lundelius icke är författningsenligt berättigad

till någon pension av statsmedel, emedan han aldrig vunnit ordinarie

anställning. I själva verket skulle han ej hava ägt rätt till sådan

pension, även om han varit ordinarie befattningshavare, ty, såvitt av handlingarna

framgår, kan han ej räkna mer än fyra hela tjänstår i statens

tjänst enligt föreskrifterna i pensionslagen, varför, även om de fem år,

varunder han varit sjuk, medräknas, tjänstårens antal ej skulle hava uppgått

till tio, det minsta antal, som fordras för att pension må utgå vid avsked

på grund av sjukdom.

Vid sådant förhållande anser sig statskontoret trots föreliggande ömmande

omständigheter icke kunna tillstyrka den gjorda ansökningen.

Vad beträffar det av skolöverstyrelsen i dess utlåtande i ärendet åberopade

precedensfallet, vill statskontoret endast framhålla, att detsamma

gällde beviljande av familjepension och att vid bedömande av dylik fråga

tjänstårens antal icke är av så stor betydelse.»

Ovanberörda ansökning har icke föranlett någon framställning från

Kungl. Maj:ts sida till riksdagen.

Med hänsyn till vad i statskontorets utlåtande anförts har utskottet av

principiella skäl ansett sig icke kunna förorda, att pension eller understöd

av statsmedel tillerkännes Lundelius. Utskottet finner sig alltså böra

avstyrka bifall till motionärernas förslag och hemställer fördenskull,

att förevarande motioner I: 63 och II: 90 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Skolöver
styrelsen.

Statskontoret.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 sand. 21 höft. (Nr 28.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Ang.

pension åt

rektorn vid

Karlskoga

praktiska

läroverk

J. Lindholm.

Skolöver
styrelsen.

25 :o) I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, nämligen i första

kammaren nr 64 av hen- Karl Emil hinder sson och. i andra kammaren nr 95

av herr Uddenberg i Karlskoga jämte tre av kammarens övriga ledamöter,

har hemställts, »att rektorn för Karlskoga praktiska läroverk Johannes

Lindholm må från och med budgetåret 1925—1926 och efter det han avgått

från föreståndarebefattning under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till ett belopp av 2,000 kronor».

Till stöd för förslaget har åberopats, att Lindholm, som är född den 25

oktober 1850, alltsedan år 1882 förestått Karlskoga praktiska läroverk, i

vars grundande han deltagit.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna.

Över ifrågavarande motioner har statskontoret på utskottets begäran

anbefallts avgiva utlåtande; och har statskontoret i ärendet hört skolöverstyrelsen

samt direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt.

Skolöverstyrelsen har, efter en redogörelse för verksamheten vid ifrågavarande

läroanstalt, anfört bland annat följande:

»Vad angår det av motionärerna väckta förslaget om beredande av pension

från staten åt Lindholm med hänsyn till dennes verksamhet såsom

organisatör av och föreståndare för Karlskoga praktiska läroverk och det

av motionärerna härutinnan utan särskilt angivande åberopade jämförliga

fall, så känner överstyrelsen för sin del beträffande de grenar av undervisningsväsendet,

som tillhöra överstyrelsens verksamhetsområde, från

senare tider endast ett i någon mån jämförligt fall, nämligen 1921 års riksdags

på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning fattade beslut om pension

åt föreståndaren för Jönköpings tekniska yrkesskola Johannes Karlig.

Dennes föreståndarverksamhet var förlagd till en statsunderstödd

lägre teknisk yrkesskola, och erhöll Karling av statsmedel en årlig pension

av 1,000 kronor, under villkor att han efter avskedstagandet erhölle årlig

pension jämväl från Jönköpings stad och från Jönköpings läns landsting,

vilka jämte staten lämnat de huvudsakliga bidragen till upprätthållande

av skolans verksamhet, med från Jönköpings stad 1,500 kronor och från

landstinget 500 kronor.

För den praktiska skolform, till vilken Karlskoga praktiska läroverks

vrkesavdelning jämte andra liknande enskilda anstalter i viss mån varit

en föregångare, bereddes möjlighet till statsunderstöds erhållande först

genom 1918 års riksdags beslut om praktiska ungdomsskolor. Först härigenom

kommo ock ifrågavarande avdelningar att stå under statens —

skolöverstyrelsens — inseende.

Överstyrelsen anser visserligen goda skäl kunna anföras för att åt en

person, som bestritt en verksamhet som den ovannämnda, jämväl under

tid, varunder verksamheten i följd av då rådande allmänna skolorganisation

icke varit statsunderstödd eller stått under statens inseende, må vid

avgången från ifrågavarande verksamhet kunna tillerkännas något understöd

från det allmännas sida. Emellertid finner sig överstyrelsen för

sin del sakna möjlighet att överblicka de konsekvenser på olika områden,

ett bifall till de föreliggande motionerna skulle medföra.

Slutligen får överstyrelsen meddela, att överstyrelsen funnit det eko
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 35

nomiska behovet av den föreslagna pensionen icke vara tillräckligt styrkt

i motionerna.»

Direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt har yttrat följande:

»Den vid ovannämnda läroverk inrättade folkhögskolan är sedan 1915

års ingång delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt för, bland annat,

en föreståndartjänst. Rektor Lindholm var innehavare av denna tjänst

till den 15 maj 1916 och erlade i denna egenskap pensionsavgifter för år

1915 och 4‘/2 månader 1916. Sistnämnda datum avgick han från föreståndartjänsten

på grund av uppnådd ålder av något över 65 år och uL

trädde samtidigt ur pensionsanstalten. För pension från anstalten kan

Lindholm räkna sig till godo endast ovannämnda tid av 1 år 41/2 månader,

vilken enligt anstaltens reglemente den 8 oktober 1915 (nr 466) är för

kort för att berättiga till någon som helst pension.

Då folkhögskolan först från och med år 1915 erhöll statsbidrag, har

Lindholm icke tidigare kunnat bliva delägare i pensionsanstalten; och efter

fyllda 65 år var han enligt anstaltens reglemente icke berättigad att kvarstå

i tjänst.

Av det ovan anförda framgår således, att Lindholm ej har någon rätt

till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt och ej heller varit i tillfälle

att förvärva sådan pensionsrätt.»

Statskontoret har, under åberopande av vad skolöverstyrelsen i ärendet

anfört, för egen del endast framhållit, att ett bifall till motionen knappast

kunde undgå att medföra ganska vittgående konsekvenser.

Då Lindholm, vilken icke innehaft statstjänst, ej är berättigad till pension

av statsmedel och några omständigheter i övrigt icke blivit anförda,

vilka enligt utskottets mening kunna föranleda till beredande av understöd

från det allmännas sida, har utskottet, i betraktande jämväl av de

konsekvenser, ett bifall till föreliggande framställning skulle medföra,

funnit sig böra avstyrka bifall till de väckta motionerna. Utskottet hemställer

sålunda,

att förevarande motioner I: 64 och II: 95 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

VIII. Ang. jordbruksdepartementet.

26:o) I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1925 dagtecknad proposition

nr 49 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, under

punkt l:o föreslagit riksdagen medgiva, att byråchefen hos lantbruksstyrelsen,

filosofie doktorn Oscar Frithiof Nordqvist må från och med dagen näst

efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år erhållit avsked från byråchefsämbetet,

under sin återstående livstid uppbära tilläggspension från all
-

Direktionen

över dövstumlärarnas

pensionsanstalt.

Statskontoret.

Utskottet.

Ant]»

tilläggspension

åt

byråchefen

hos lantbruksstyrelsen

O. F. Nordqvist.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Avg.

pensioner åt

vid Utfula

lanibruksinstitut

anställda

trädgårdsärt

betaren

A. Magnusson,

snickaren

N. A.

Nilsson och

kusken K. A.

Edberg.

Ang.

pension åt

städerskan

vid U Itwn a

egendi m och

lantbruksskola

L. F.

Lundin.

manna indragningsstaten till sådant belopp, att tilläggspensionen jämte den

honom författningsenligt ''tillkommande pensionen uppgår till 5,004 kronor.

Med avseende å utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag innebär beredande av en tilläggspension åt byråchefen

Nordqvist utöver honom författningsenligt tillkommande pension å

4,008 kronor. Lantbruksstyrelsen har framhållit den stora betydelse, Nordqvists

verksamhet haft för den svenska fiskerinäringen. I avgivet utlåtande

har statskontoret förklarat sig för sin del icke finna anledning till erinran

mot förslaget om tilläggspension åt Nordqvist och beräknat hans sammanlagda

pensionsförmåner till 5,004 kronor.

Med hänsyn till vad i propositionen sålunda anförts till stöd för ifrågavarande

framställning har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till

densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

27:o) Med biträdande av vad i punkt 2:o av förenämnda proposition nr

49 föreslagits och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen

i ärendet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att vid lantbruksinstitutet

vid Ultuna anställda trädgårdsarbetaren Anders Magnusson,

snickaren Nils Anton Nilsson samt kusken

Karl August Edberg må, en var från och med månaden

näst efter den, varunder han frånträder sin anställning

vid institutet, dock tidigast från och med den .

1 januari 1925, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension

av fyrahundra kronor.

28:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts i punkt 3:o av propositionen

nr 49 gjorda hemställan och under åberopande av den i statsrådsprotokollet

lämnade utredningen får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att städerskan vid Ultuna

egendom och lantbruksskola Lovisa Fredrika

Lundin må från och med månaden näst efter den, varunder

hon frånträder sin anställning därstädes, dock

tidigast från och med den 1 juli 1925, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av trehundra kronor. . .- . i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande. Nr 28.

37

29:o) Uti punkt 4:o av samma proposition nr 49 har föreslagits, att riks- tillaijgsdagen

må medgiva, att överlantmätaren i Gotlands län, f. d. överste- pension åt

löjtnanten i armén Carl Vilhelm Laurentius Bolin må från och med ö^la^‘tr^ät^

månaden näst efter den, varunder han frånträder sin överlantmätartjänst, Bolin.

under sin återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension

från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720

kronor, samt utöver honom därjämte tillkommande pension å 2,880 kronor

såsom överlantmätare, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension till belopp av 900 kronor.

I förevarande ärende har statskontoret anfört:

Då sökanden visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda

villkor för erhållande av hel pension, hade han genom statskontorets beslut

den 14 augusti 1924 förklarats berättigad att från och med månaden näst

efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga rum, under sin återstående

livstid åtnjuta pension å 5,600 kronor. Emellertid vore sökanden i

egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från arméns pensionskassa åtnjuta

pension jämte fyllnadspension till sammanlagt belopp av 2,720 kronor,

vilken förmån komme att utgå oavkortad efter det sökanden avgått från

överlantmätartjänsten; och på grund härav måste den civila pensionen reduceras

enligt bestämmelsen i 16 § 3 mom. av förenämnda lag till en tredjedel,

dock med iakttagande att densamma jämte den militära pensionen icke

understege civilpensionens belopp eller 5,600 kronor. Därest det i stället för

en civilpension och en militärpension gällt förening av två pensioner, som

båda bestämts enligt den civila pensionslagen, skulle sammanlagda pensionsbeloppet

icke understigit vad som motsvarat hela den större pensionen och

en tredjedel av den mindre enligt regeln, att vederbörande i sådant fall alltid

av pensionsbeloppet finge behålla vad som beräknades motsvara av honom

själv erlagda avgifter för egen pensionering (16 § 2 mom.). I nu förevarande

fall, där undantagsvis en större civilpension förenades på en hand med en

lägre militärpension, bleve följden av den givna reduceringsföreskriften, att

vederbörande ginge miste om ett belopp, motsvarande hela den lägre pensionen.

I dylika fall hade riksdagen på Kungl. Majrts förslag beviljat

pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt

utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större pensionen jämte en

tredjedel av den mindre.

Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma sökanden,

vore 5,600 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte en tredjedel av

pensionen för hans militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda 6,506

kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med (2,880 +

2,720 =-) 5,600 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906 kronor

66 öre, avrundad till 900 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Kungl. Majtts förslag, som står i överensstämmelse med vad riksdagen utskottet.

tidigare i vissa liknande fall medgivit, föranleder icke någon erinran från

utskottets sida, och får utskottet därför hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

pension åt 30:o) Under punkt 5:o av ifrågavarande proposition nr 49 har hemJuuannTG

Ställts’ att riksdafien må medgiva, att extra lantmätaren Carl Gustaf

Bergstrands ®erSstrands änka Thyra Helena Bergstrand, född Andersson, och makarnas

änka och minderåriga dotter Anna Karin Gustafsdotter må från och med den 1 juli

0 1924 från allmänna indragningsstaten uppbära pension, änkan med 900 kro
nor

årligen, att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

samt dottern med 300 kronor, att åtnjutas till och med det år, varunder

hon uppnår 18 års ålder.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Under erinran att föreliggande förslag står i överensstämmelse med av

riksdagen tidigare i liknande fall fattade beslut hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

pension åtf.d. ^ed biträdande av Kungl. Maj:ts under punkt 6:o av propositionen nr 49

extra biträdet sjorda framställning och under åberopande av vad i stadsrådsprotokollet anVterikontoret

fÖrts 1111 stöd för framställningen får utskottet hemställa,

B. Llfhjelm. att riksdagen må medgiva, att förre extra biträdet vid

lantmäterikontoret i Umeå Karl Bernhard Ulfhjelm må

från och med den 1 januari 1925 under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av sexhundra kronor.

pension åt . 32:0) Under punkt 7:0 av Propositionen nr 49 har Kungl. Maj:t föreslagi

f. d. b trädel riksdagen medgiva, att f. d. biträdet vid avvittringsverket, f. d. fanjunkaren vid

VrtngZerL Norrbottens regemente Johan Adolf Bergström må från och med den 1 juli

J. A. Berg- 1024 under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom från arméns pensum.

sionskassa tillkommande pensionsförmåner, tillhopa 1,000 kronor, en årlig

pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,100 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Även utskottet anser det vara med billigheten överensstämmande, att

Bergström, som under 26 år arbetat i avvittringsverkets tjänst, erhåller

någon pension, när han vid 65 års ålder på grund av verkets nedläggande

lämnar tjänsten, och har utskottet icke haft något att erinra mot vad i sådant

avseende i propositionen föreslagits.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

:i!)

33:o) I en inom andra kammaren väckt motion nr 96 har herr Nilsson i

Hörhy hemställt, »att riksdagen måtte besluta bevilja f. d. skolföreståndaren

J. A. Anderberg, Killeröd, Östrahy församling, Malmöhus län, ett

årligt understöd av 1,000 kronor att från och ined 1925 utgå under hans

återstående livstid».

Till stöd för förslaget har åberopats, bland annat, att Anderberg, som

är född den 1 april 1844, under en lång följd av år utövat privat lantmannaskolverksamhet,

vilken ansetts hava i sin mån bidragit till det

skånska jordbrukets höjande under den senaste mansåldern.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört’lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har, efter erinran att frågan om beredande av pension

åt Anderberg varit föremål för behandling av 1914 års senare riksdag,

i sitt yttrande omnämnt, att styrelsen genom inspektören över lantmannaskolorna

E. TF. Ljung sökt erhålla närmare uppgifter om Anderbergs

verksamhet. Efter företagen utredning har Ljung anfört, bland annat,

följande:

»Direktör Nils Larsson, Dala, (ordförande i Västerstads pastoratskommitté

av hushållningssällskapet) meddelade, att Anderberg, som från början

varit folkskollärare, tagit avsked från denna sin tjänst för att ägna

sig åt lantbruksundervisning. Han hade under en längre följd av år hållit

lantbrukskurser, vilkas elevantal varit ungefär som vid en mindre

lantmannaskola. Enligt Larssons uppfattning hade Anderberg varit en

duktig lärare, särskilt i vissa förberedande ämnen såsom svenska, räkning

o. s. v., men även hans lantbruksundervisning ansågs ha varit värdefull.

Tidvis hade han också haft eu agronom som biträde vid sin skola. Några

anslag av allmänna medel hade Anderberg veterligen aldrig uppburit.

Direktör Larsson ville för sin del tillstyrka bifall till motionen om pension

åt Anderberg. Han ansåg det skäligt och befogat med en sådan och,

då Anderberg för närvarande var utblottad, vore det på samma gång en

barmhärtighetsgärning. Sedan 1914 hade en liknande motion väckts av

Säfstrand i Hörby men avslagits. Larsson, som då var riksdagsman, hade

förklarat sig vilja rösta för motionen, men ej motiveringen, som han ansåg

överdriven.

Lantbrukare Anders Nilsson, Östraby, (ordförande i Östraby pastoratskommitté

av hushållningssällskapet) framhöll, att Anderbergs kurser

vore ingen skola, som man fick ha för stora anspråk på. Den hade mest

varit besökt av småbrukare och av dessa relativt unga personer från konfirmations-

till myndighetsåldern. Anderberg hade flyttat omkring med

sina kurser och därför aldrig fått någon riktig samling kring sin skola.

Han ansåg, att åtskilliga haft gagn av undervisningen och att det därför

nog vore skäligt med ett understöd, som Anderberg ansågs väl behöva.

Anderberg har ett par söner, som äro lantbrukare, men bor ensam i

Killerö.

Agronom Anton Andersson, Hammenhög, som väl kände till Anderberg

och hans undervisning, nämnde, att hans kurser under de första åren

Ang.

årligt understöd

åt f. d.

s^olfö teståndartn

J. A.

Anderberg.

Lantbruks
styrtlsen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Utskottet.

40 Bankoutskotlets utlåtande Nr 28.

på 1900-talet varit rätt väl besökta och att Anderberg i dessa meddelat en

verklig lantbruksundervisning. Andersson hade träffat åtskilliga personer,

som varit elever hos Anderberg, och fått den uppfattningen att

Anderbergs undervisning varit till icke ringa gagn. Han ansåg för sin

del, att Anderberg vore lika väl förtjänt av att få pension av staten som

många andra, vilka erhållit sådan.

Det är ju rätt svårt, att med ledning av nu relaterade uttalanden bilda

sig en bestämd uppfattning i den fråga, det gäller. Dock synes det vara

så, att Anderbergs undervisning ej haft någon särskild stor omfattning

eller varit av någon mera vittgående betydelse. Å andra sidan tycks han

dock ha lämnat en rätt så god lantbruksundervisning, som för ortens jordbruk

varit, till icke ringa gagn. Enligt uppgift ha åtskilliga personer, som

redan blivit relativt framstående män i orten, fått sin utbildning hos honom.

Det vill därför synas, som det vore skäligt och väl förtjänt, att han

erholle en .mindre pension av staten. Detta skulle ju också vara så mycket

mera motiverat, som han enligt uppgift är i stort behov av något understöd.

»

För egen del har lantbruksstyrelsen anfört, att det otvivelaktigt funnes•anledning

antaga, att Anderbergs lärarverksamhet varit till visst gagn

för jordbruket. Med hänsyn till hans svaga ekonomi skulle det ock vara

önskvärt, att något understöd av allmänna medel bleve honom beviljat.

Då Anderbergs verksamhet emellertid icke syntes hava varit av beskaffenhet

att motivera ett frångående av hittills följda principer för beviljande

av pension av statsmedel, ansåge lantbruksstyrelsen sig förhindrad att tillstyrka

bifall till ifrågavarande motion.

Statskontoret har för egen del anfört, att, såsom lantbruksstyrelsen erinrat,

frågan om understöd åt Anderberg varit föremål för prövning av 1914

års senare riksdag i anledning av da väckt motion. I ett över denna motion

avgivet yttrande hade statskontoret anfört, att beviljandet av den

då föreslagna pensionen enligt ämbetsverkets mening skulle innebära ett

frångående av de principer, som dittills legat till grund för pensioners och

understöds meddelande. I enlighet med bankoutskottets (utlåtande nr 18,

punkt 11) gjorda hemställan hade riksdagen beslutit att icke bifalla motionen.

För sin del både statskontoret icke nu anledning att frångå den mening,

som statskontoret vid nämnda tillfälle uttalat.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, förelåg frågan om beredande

av pension åt Anderberg till behandling vid 1914 års senare riksdag. Med

hänsyn till vad som blivit upplyst rörande Anderbergs verksamhet och

då han icke innehaft statstjänst, avstyrkte bankoutskottet den då föreliggande

motionen, vilken ock blev av riksdagen avslagen. Då den utredning,

som numera i ärendet förebragts, icke synes vara av beskaffenhet

att böra föranleda ändring i den ståndpunkt, riksdagen tidigare intagit

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28. 41

i denna fråga, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionärens

framställning.

Utskottet hemställer fördenskull,

att förevarande motion II: 96 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

IX. Ang. handelsdepartementet.

34:o) I en till" riksdagen avlåten, den 23 januari 1925 dagtecknad proposition

nr 19 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att skeppmätningskontrollören i Stockholm Johan Albert

Anderson må från och med månaden näst efter den, under vilken entledigande

från förordnandet å nämnda befattning kan varda honom beviljat, å allmänna

indragningsstaten under sin [ återstående livstid åtnjuta pension av 3,000

kronor årligen.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Anderson, som är

född den 10 december 1853, från och med den 1 oktober 1891 eller under

nära 33 år’ innehaft förordnande såsom skeppsmätningskontrollör i Stockholm

samt att han dessförinnan alltsedan den 28 oktober 1884 bestritt förordnande

såsom lärare vid Chalmers tekniska läroanstalt, varjämte han under

en tidigare period eller under tiden den 1 februari 1878-—den 1 september

1880 innehaft förordnande såsom skeppsmätningskontrollör.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

yjpy

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

35:o) I en till riksdagen avlåten, den 30 januari 1925 dagtecknad proposition

nr 43 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Sölvesborg Janne Olsson

och notarien vid sjömanshuset i Gävle Carl August Elfstadius må vardera från

och med månaden näst efter den, under vilken avgång från befattningen äger

rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid åtnjuta årligt

understöd, Olsson med ettusenetthundrafemtio kronor och Elfstadius med ettusen

kronor, dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i

statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till någon av de båda befattningshavarna

årligt understöd utbetalas jämväl från vederbörande sjömanshuskassa,

dyrtidstillägget till denne skall beräknas å det sammanlagda

understödsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad som av det

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 sand. 21 höft. (Nr 28.)

Ang.

pension åt

skeppsmätning

kontrollören

J. A.

Anderson.

Ang.

understöd åt

sjömanshus-\

ombudsmannen

J. Olsson

och sjömanshusnotarieti

C.

A. Elfstadius.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna indragningsstaten

utgående delen av understödsbeloppet.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat följande:

Ombudsmannen Olsson är född den 2 maj 1845 och har alltså uppnått en

ålder av nära 80 år. Han anställdes i sin nuvarande befattning den 1 juli

1901 men har sedan den 20 september 1924 varit tjänstledig. Vid tiden för

tjänstledighetens början hade han således innehaft befattningen omkring 23 1/i

år. Såsom ombudsman uppbär han, förutom dyrtidstillägg, en avlöning av

3,200 kronor samt sportler, omkring 800 kronor för år.

Notarien Elfstadius är född den 27 februari 1854 och har alltså uppnått

en ålder av 71 år. Han har sedan den 1 april 1891 eller under snart 34 år

innehaft sin nuvarande befattning. Såsom notarie uppbär han, förutom dyrtidstillägg,

en avlöning av 3,200 kronor.

I särskilda skrivelser har kommerskollegium gjort framställning om beredande

av, jämte dyrtidstillägg, årliga understöd åt ifrågavarande befattningshavare

till belopp av 2,500 kronor för Olsson och 2,150 kronor för Elfstadius,

av vilka belopp ena hälften skulle utgå från allmänna indragningsstaten och

andra hälften av vederbörande sjömanshuskassa.

Beträffande det för Olsson föreslagna understödsbeloppet har statskontoret

förklarat sig icke hava något att erinra, varemot ämbetsverket i fråga om

understödet till Elfstadius — under erinran att för civila befattningshavare

i allmänhet erfordrades 35 tjänstår för erhållande av hel pension — förordat

en nedsättning till 2,000 kronor eller alltså, såvitt här är ifråga, 1,000 kronor

från allmänna indragningsstaten.

Departementschefen har beträffande understödsbeloppet till Elfstadius anslutit

sig till statskontorets uppfattning. Vidkommande åter det belopp, som borde

tillkomma Olsson, har departementschefen — under erinran om 1917 års sjömanshuskommitterades

förslag att rätt till hel pension borde för sjömanshusombudsmännen

inträda redan efter 25 tjänstår, samt att Olssons inkomst utgjort

inklusive sportler omkring 4,000 kronor, och under ramhållande att

dyrtidstillägg icke utgått å omförmälda sportler men däremot icke vore avsett

att få åtnjutas å ett blivande understödsbelopp i dess helhet — ansett detta

sistnämnda böra något nedsättas, förslagsvis till 2,300 kronor, varav hälften

eller 1,150 kronor skulle utgå från allmänna indragningsstaten.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

Såsom i statsrådsprotokollet omförmäles, anförde 1915 års riksdag, i anledning

av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning om beredande av pension

åt vissa befattningshavare vid sjömanshus, i skrivelse nr 10, bland annat,

att riksdagen, då frågan om ordnandet av pensionsförhållandena för den

vid sjömanshusen anställda personalen icke vunnit sin slutliga lösning,

för sin del icke ansåge lämpligt att åt vissa av sjömanshusens tjänstemän

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

48

fastställa pensioner, till vilka staten skulle biträda med hälften. Med

hänsyn till det arbete, soin staten för olika ändamål pålade sjömanshusen,

och den nytta, som det allmänna obestridligen därav hämtade, samt dä

de tjänstemän, framställningen avsåge, borde beredas tillfälle att avgå för

att ersättas med yngre krafter, ansåge riksdagen emellertid det vara med

billighet överensstämmande, att staten under form av årliga understöd från

allmänna indragningsstaten lämnade bidrag till deras försörjning på ålderdomen.

På grund av vad riksdagen sålunda uttalat och i anslutning därtill sedermera

vid ett par tillfällen beslutit samt då, enligt vad jämväl framgår av propositionen,

frågan rörande omorganisation av sjömanshusen ännu icke nått eu

lösning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att understöd beviljas här

ifrågavarande befattningshavare. Vidkommande beloppen av dessa understöd

har utskottet icke haft annat att erinra än att, med hänsyn till det avsevärt

mindre antal tjänstår, Olsson innehar, understödet till honom icke torde höra

sättas högre än till Elfstadius. Beloppen skulle alltså i båda fallen bestämmas

till 1,000 kronor. I övrigt har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts framställning.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva,

dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Sölvesborg

Janne Olsson och notarien vid sjömanshuset i Gävle Carl

August Elfstadius må vardera från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från befattningen

äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid åtnjuta årligt understöd med ettusen kronor,

dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg

enligt de grunder, som äro eller kunna varda

fastställda för f. d. befattningshavare i statens tjänst, med

iakttagande likväl, att, därest till någon av de båda befattningshavarna

årligt understöd utbetalas jämväl från

vederbörande sjömanshuskassa, dyrtidstillägget till denne

skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men

av statsmedel bestridas allenast med vad som av det sålunda

beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna

indragningsstaten utgående delen av understödsbeloppet.

Stockholm den 26 mars 1925. <

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Reservationer:

vid punkten 4:o) (ang. tilläggspension åt pastorn och förste läraren vid

centralfängelset å Härianda C. F. Lindroth):

av herrar Bäcklund och Kloo; samt

vid punkten 9:o) (ang. årligt understöd åt f. arbetaren vid Karlsborgs

fästning J. F. Pettersson):

av herrar Bäcklund och Ström, vilka hemställt,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 61, må medgiva, att förre arbetaren vid Karlsborgs

fästningsbyggnad Johan Frans Pettersson må från och

med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av tvåhundra kronor.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.