Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd. l:o.

1925-03-26 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:29, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1

Ni* 29.

• Ankom till riksdagens kansli den 2(> mars 11)20 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och

understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd.

l:o.

I en inom första kammaren av herr Bärg väckt motion nr 62 har Ang.

hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillerkänna tillsyningsmannen ar}1^

stöd åt till
vid

Katrineholms posthus H. A. Sjögren ett årligt understöd av 864 kronor syningsatt

utgå från och med den dag då Sjögren avgår ur postverkets tjänst.» marinen vid

Katrineholms

I motionen har anförts, bland annat, följande: posthus n. a.

»Tillsyningsmannen vid postverkets hus i Katrineholm, H. A. Sjögren, som N(,9,enden

17 sistlidne december fyllde 67 år, ämnar till följd av ålder och nedsatt

hälsa att den 1 september i år, då mellan postverket och Sjögren upprättat

kontrakt utlöper, avgå från sin tjänst. Sjögren som innehaft tjänst vid Kalmar

regemente under tiden 1/9 1876—le/5 1893, varav de sista tio åren som underofficer,

erhöll på egen begäran avsked, enär för en sergeant då utgående löneförmåner

icke möjliggjorde familjens försörjande. Under tiden 1/9 1895—

-8/8 1906 innehade Sjögren polistjänst i Nässjö, av vilken tid Sjögren under

året 1904—1905 erhöll Konungens befallningshavandes i Jönköpings län förordnande

som t. f. länsman för ordningens upprätthållande bland arbetarna

vid Vetlanda —Målilla järnvägs byggnad. Den 16 december 1906 tillträdde

Sjögren plats som tillsyningsman vid posthuset i Katrineholm, vilken tjänst

ännu innehaves. Sjögrens sammanlagda tjänstetid utgör således vid det

tänkta avskedstagandet över 46 år varav i statens tjänst 35 år, d. v. s. som

militär i 16 år och 8 månader och som tillsyningsman vid postverket i nära

19 år. Under hela sin tjänstetid har Sjögren vitsord om plikttrohet och nit».

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med

därvid fogade bilagor.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört generalpoststyrelsen.

Generalpoststyrelsen har anfört följande: oeneralpos

»Sjögren, som är född den 17 december 1857 och således över 67 år gammal, styrelsen.

har alltsedan den 16 december 1906 varit medelst kontrakt anställd såsom

tillsyningsman vid Katrineholms posthus. Det med honom senast avslutade

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 22 h ii fl. (Nr 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 2it.

kontraktet upphör att gälla med utgången av september 1925 (och icke, såsom

i motionen angivits, den 1 september 1925).

Då han numera är sjuklig, anser han sig icke efter den 1 oktober längre

kunna kvarstå i sin nuvarande befattning.

Såsom tillsyningsman åligger det Sjögren att, med tillhjälp av det eller

de av honom avlönade biträden, som för göromålens utförande kunna krävas,

inom posthuset i Katrineholm utföra bland annat följande bestyr, nämligen

eldning av ångpannan, värmeapparaternas skötsel, tillsyn över belysning,

städning och rengöring inom de i sagda posthus befintliga överliggningslokalerna,

förstugorna, korridorerna, trapporna och toalettrummen, bäddning

av sängarna i överliggningsrummen, borstning av den därstädes överliggande

postpersonalens skodon, rengöring av fönster samt uttagning och insättning

av innanfönster, renhållning och snöskottning å posthusets gård och angränsande

gatudelar, planteringens vid posthuset vård och skötsel, tändning och

släckning av belysningsapparaterna inom posthuset ävensom av de posthuset

tillhörande yttre belysningsapparaterna, förvaring av och tillsyn över det för

överliggningslokalerna avsedda linneförrådet, sängkläder med mera. Sjögren

har vidare att själv vidkännas kostnaderna för tvättning och mangling av

det för överliggningslokalerna avsedda linneförrådet samt för anskaffning av

materialier för den städning och rengöring, Sjögren enligt ovanstående har

att ombesörja.

I ersättning för ifrågavarande bestyr har Sjögren uppburit följande belopp

för helt år räknat, nämligen under tiden

30/

7„

1906—a%

1908—3%

1917—31/10

1919-

<9

1919—3%

7„

1920-

1924-

9

30/

l 9

30/

lo

1908

1917

1918

1919

1920

1924

1925

kronor 2,496

» 2,820

.............................. » 3,060

.............................. » 3,500

.............................. » 4,200

.............................. » 3,300 samt

.............................. » 3,000.

Härförutom har Sjögren under hela den tid, han tjänstgjort vid postverket,

hyresfritt disponerat en bostadslägenhet om 2 rum och kök i posthuset.

Lyse och bränsle för sagda lägenhet bekostas av postverket.

Sina åligganden har Sjögren utfört på ett förtjänstfullt sätt. Enligt vad

styrelsen inhämtat, är Sjögrens ekonomiska ställning mindre god. Han åtnjuter

icke pension eller understöd av något slag. Hans hustru, som är

sjuklig, kan ej genom arbete utom familjen bidraga till dess underhåll; och

makarna Sjögrens barn äro icke i den ekonomiska ställning, att de kunna

lämna föräldrarna nämnvärd hjälp.

Ehuru Sjögren vid sin avgång den 1 nästkommande oktober ej kan räkna

mer än omkring 19 tjänstår i postverket, anser generalpoststyrelsen dock

föreliggande orriständigh ®er tala för, att han av postmedel erhåller något

bidrag till sin försörjning på ålderdomen.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de göromål, vilka åligga Sjögren,

torde, enligt generalpoststyrelsens åsikt, intet vara att erinra mot att,

såsom i ovan angivna motion föreslagits, den av Sjögren innehavda befattningen

jämställes med en befattning i andra lönegraden i den för kommunikationsverkens

tjänstemän nu gällande löneplanen. Pensionen för en tjänsteman

i sagda lönegrad utgör för närvarande 1,716 kronor för år. Med användande

av denna beräkningsgrund skulle — på sätt i motionen närmare

angivits — därest hänsyn tages till att Sjögren innehar allenast omkring

19 tjänstår samt vederbörligt avdrag göres på grund därav, att han icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottéts utlåtande Nr 29.

3

erlagt några pensionsavgifter till staten, Sjögren kunna tilldelas ett årligt

understöd av 858 kronor eller, vid avrundning uppåt till närmast högre tal,

som är delbart med tolv, 864 kronor.»

Generalpoststyrelsen har alltså för sin del ansett sig höra tillstyrka, att

Sjögren från den tidpunkt, han frånträder sin befattning såsom tillsyningsman

vid posthuset i Katrineholm, måtte under sin återstående livstid tillerkännas

understöd av postmedel till belopp av 864 kronor för helt år räknat.

Statskontoret har för egen del i sitt utlåtande yttrat:

»Statskontoret har för sin del icke något att erinra mot att på sätt generalpoststyrelsen

tillstyrkt understöd till belopp av 864 kronor beviljas Sjögren

att av postmedel utgå från den tidpunkt, då han frånträder sin befattning

såsom tillsyningsman. Då det föreslagna understödet avpassats i visst förhållande

till ett nyreglerat pensionsunderlag, skulle det visserligen kunna

ifrågasättas, att detta understöd i avseende å rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg

och pensionstillägg jämställes med nyreglerad pension samt alltså i

händelse att ett nyligen av 1921 års pensionskommitté framlagt förslag om

förhöjning av pensioner av äldre typ vinner beaktande, undantages från sådan

förhöjning; och i sådant fall torde ett uttryckligt stadgande härom vid beviljande

av understödet vara erforderligt. Emellertid har vid avpassande av

det föreslagna understödsbeloppet icke tagits någon hänsyn till att Sjögren,

innan han blev tillsyningsman vid posthuset i Katrineholm, innehaft anställning

vid armén under en tid av över 16 år; och vid sådant förhållande

kan det måhända anses skäligt, att understödsbeloppet betraktas såsom oreglerat

ifråga om rätt till dyrtidstillägg och pensionstillägg samt alltså — därest

kommitténs berörda förslag skulle vid prövning godtagas — må förhöjas på

sätt kommitténs förslag innebär.»

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande Sjögrens verksamhet

i postverkets tjänst har utskottet i likhet med generalpoststyrelsen funnit sig

böra förorda, att ett årligt understöd av postmedel beredes honom efter hans

avgång från tjänsten. Mot det belopp, 864 kronor, som i sådant avseende

föreslagits, har utskottet för sin del ej funnit anledning till erinran. Då

enligt utskottets mening vid pensionens bestämmande samma avseende ej bör

fästas vid den tid, Sjögren innehaft anställning vid armén, som vid hans

tjänstgöringstid hos postverket, har utskottet ansett sig böra föreslå, att

pensionsbeloppet, vilket beräknats efter nyreglerat pensionsunderlag, jämställes

med s. k. nyreglerad pension, så att pensiontillägg därå ej må utgå

och dyrtidstillägg å pensionen åtnjutas efter de grunder, som gälla för nyreglerade

pensioner.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 62,

må medgiva, att tillsyningsmannen vid posthuset i Katrineholm

Herman August Sjögren må från och med dagen

näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum, under

sin återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt

Statskontoret.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang.

understöd åt

två postförare.

Motioner:

1:120.

II: 92.

Generalpost
styrelsen.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

understöd av åttahundrasextiofyra kronor, med iakttagande

likväl, att pensionstillägg ej må av Sjögren åtnjutas

samt att dyrtidstillägg å understödsbeloppet skall

utgå efter de grunder, som i sådant avseende gälla för

s. k. nyreglerade pensioner.

2:o.

a) I en inom första kammaren av herr Rosén väckt motion nr 120

har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre postföraren Jonas Vilhelm

Grubbström i Forsmark, Stensele socken, ett årligt understöd av

postverkets medel å 250 kronor, att utgå från och med 1 januari 1925».

b) Vidaie har i en inom andra kammaren av herr Borggren väckt motion

nr 92 hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna postföraren Per Nilsson

Tilly ett årligt understöd av 600 kronor».

Beträffande motiveringarna för dessa yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna med därvid fogade bilagor.

Öv er ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av generalpoststyrelsen, som till en början lämnat följande

redogörelse beträffande ovanbemälda befattningshavares anställningsförhållanden

m. m.:

»Förre postföraren Jonas Vilhelm Grubbström.

Grubbström, som är född den 23 juli 1857, bär i egenskap av postföringsentreprenör,

enligt kontrakt med postverket fortskaffat posten å den 22

kilometer långt! linjen Slussfors—-Forsmurk från och med. den 1 december

1905 till och med den 30 november 1922.

I ersättning för postföringen bär Grubbström under de senare åren uppburit

följande belopp för helt år räknat, nämligen under tiden

Vs 1917—3I/i2 1918 ................................ kronor 480: 4 8

Vi 1919—so/u 1919 ................................ » 1,601: eo

Vi2 1919—"ö,, 1920 ................................ » 2,402:4 0

7u 1920 —;jl/io 1921 ................................ » 2,059:20

7n 1921-8V, 1922 ................................ » 1,731: eo

Va 1922—30/u 1922 ................................ » 1,014: -

Postföringen bär av Grubbström fullgjorts med

en tur i veckan, fram och åter, under tiden 1905—S1/j 1912,

två turer » » » » » » » i/ä 1912—3%l 1919, samt

tre » » » » » » » » y,2 1919—30/n 1922.

Förre postföraren Per Nilsson Tilly.

Tilly bär jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt gangpostföring å

den 11 kilometer långa linjen Vittsjö—Verum under en tid av 25 år eller

från och med den 1 januari 1900 till och med den 31 december 1924, vid

vilken sistnämnda tidpunkt han frånträdde sin befattning på grund av

hög ålder och nedsatta kroppskrafter. Tilly är född den 22 april 1849

och var sålunda redan vid anställandet såsom postförare över 50 år

gammal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

linnkoutskottets utlutande Nr 29.

Ersättningen från postverket för sagda postföring, vilken under hela

tiden utgjorts med 4 turer i veckan fram och åter, har under de senare

åren uppgått till följande belopp, för helt år räknat, nämligen för tiden

’/, 1909—3%t 1917................................... kronor 364: —

’/,8 1917—31 12 1917................................... » 468:

1/1 1918—31/i2 1918................................... » Ö82: 40

Vj 1919—30/0 1922 ................................... » 780:— samt

V, 1922—31/J3 1924 .................................... » 624:—.»

Beträffande frågan om beredande av understöd i förevarande fall har

styrelsen därefter yttrat följande:

»Enligt de av Kung!. Maj:t i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni

1913 och den 28 juni 1918 fastställda grunder för tilldelande av understöd

gäller, att dylika understöd till belopp motsvarande högst 7» av senast utgående

ersättning kunna tilldelas poststationsföreståndare och lantbrevbärare,

vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid postverket minst 25 år eller,

i undantagsfall, under kortare tid, och vilka befinnas vara i behov av

understöd. Dessa grunder, som fastställts efter riksdagens hörande, medgiva

icke tilldelandet av understöd åt sådana postförare, vilka — utan

att hava verkställt lantbrevbäring — allenast forslat post direkt mellan

två eller flera postanstalter.

Visserligen äro såväl lantbrevbä rare som vanliga postförare anställda

allenast medelst kontrakt, i vilka överenskommits om viss ersättning förde

prestationer, som vederbörande åtagit sig att utföra för postverkets

räkning, men det föreligger en väsentlig skillnad mellan de åtaganden,

som i de olika fallen gjorts. Lantbrevbärare tillhandagå direkt den korresponderande

allmänheten med postgöromål medelst mottagande och utdelande

under sina turer av postförsändelser utav skilda slag, mottagande

av tidningsabonnemang, tillhandahållande av frankotecken m. m. Det arbete

åter, som åligger vanliga postförare, inskränker sig huvudsakligen

till att transportera slutna poster från en postanstalt till en annan.

Riksdagen har emellertid i enstaka tidigare fall på grund av avlåtna

propositioner eller med anledning av väckta motioner beviljat vissa postförare

årligt understöd, nämligen:

1909 åt Anders Johan Johansson, Furusund, till belopp av

1911 » Anders Johan Eriksson, Grinstad, » » »

1913 » Olof Johansson Ferm, Bua, örn, » » »

1918 » Adolf Fredrik Lundberg, Katan, » » »

1918 » Jonas Lilja, Dädesjö, » » »

1922 » Mikael Mikaelsson, Yttervik, Tärna

socken, '' » » »

1923 » Johan Petter Siikavuopio, Kareusando, » » »

1924 » Per Bengtsson, Visseltofta, » » »

Dessutom har riksdagen år 1919 beviljat årligt understöd av 300 kronor

åt f. d. entreprenören av posttransporterna i Jönköping Carl Gustaf

Johansson.

Generalpoststyrelsen tillåter sig erinra, hurusom beträffande dessa fall

följande särskilda på frågan om understöd inverkande omständigheter

föreligga. Eriksson hade under sin tjänstutövning ådragit sig allvarlig

skada medförande sådan nedsättning av arbetsförmågan, att, därest lagen

kronor 300

» 120

» 300

» 200

» 200

» 250

» 400

» 250.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

(^ olycksfall i arbete varit tillämplig på honom, han skulle hava varit

berättigad till en årlig livränta av 120 kronor, eller samma belopp, som

riksdagen tillerkände honom i understöd. Posttransportören Johansson i

Jönköping, som ombesörjt posttransporterna därstädes under 35 år, hade

varit utsatt för olycksfall vid skötandet av sin vid posttransporterna använda

häst, därvid Johansson skadat sig i ena benet i sådan grad, att han

därigenom senare blev oförmögen att ägna sig åt sitt förra yrke. Av de

övriga hade några under en lång följd av år — A. J. Johansson under 38

år, Ferm under nära 33 år, Lundberg under 43 V2 år samt Lilja under

36 år — fullgjort postföring och varit medelst personliga kontrakt anställda

i postverkets tjänst. Johansson och Ferm hade dessutom fullgjort

postföring under svåra och krävande förhållanden, varjämte båda levde

i svårt ekonomiskt betryck. Lilja hade dessutom jämväl tjänstgjort såsom

lantbrevbärare under 4 år 10 månader. Siikavuopio hade haft att

framföra posten på Sveriges nordligaste postföringslinje, den 37 mil långa

sträckan Karesuando—Skibotn, en postföring, som fullgjorts genom väglös

ödemark och på grund därav varit av särdeles påfrestande natur.

Uti nu föreliggande motion angående understöd åt förre postföraren

G rubbström har, bland annat, åberopats, att 1922 års riksdag beviljat understöd

åt förenämnda postförare Mikaelsson i Yttervik, vilken under

enahanda förhållanden skulle hava utfört samma slags arbete åt postverket

som Grubbström. Uti sitt utlåtande (nr 22/1922) över motioner om

understöd åt vissa postförare anförde bankoutskottet beträffande bland

annat förbemälde Mikaelsson att, på sätt generalpoststyrelsen framhållit,

postförare, vilka i egenskap av postföringsentreprenörer haft att fortskaffa

slutna poster från en postanstalt till en annan, icke vore berättigad

till pension eller understöd. Bankoutskottet framhöll vidare, att riksdagen

tidigare i enstaka fall beviljat årliga understöd till postförare, men

att i dessa fall hade emellertid förelegat särskilda omständigheter, vilka

ansetts böra föranleda undantag från gällande bestämmelser, såsom skada

genom olycksfall under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid

under sällsynt svåra och krävande förhållanden in. in. Enligt

utskottets mening förelåge dock icke beträffande Mikaelsson dylika särskilda

omständigheter. Utskottet erinrade vidare om det störa antalet

vid postverket anställda postförare samt framhöll, att, enligt utskottets

mening, en pensionering av dessa befattningshavare icke borde ifrågakomma,

innan en utredning blivit verkställd angående de grunder, som

därvid borde tillämpas. Utskottet fann sig alltså böra avstyrka bifall

till den väckta motionen om understöd åt Mikaelsson. Denna utskottets

mening synes icke hava delats av riksdagen, som vid behandlingen av

motionen om understöd åt Mikaelsson biträdde motionen — efter vad debatten

giver vid handen — huvudsakligen på den grund att Mikaelssons

arbetsförhållanden vid postföringens fullgörande funnos hava varit av

synnerligen ansträngande art. Samtidigt avslogos motioner om understöd

åt ej mindre än fyra andra postförare i fall, då nu nämnda förhållanden

påtagligen syntes riksdagen icke i samma grad motivera beslut

om understöd.

I anledning av den nu väckta motionen om understöd åt förre postföraren

Tilly vill det synas generalpoststyrelsen som om ett måhända

likartat fall varit föremål för behandling vid 1924 års riksdag, nämligen

frågan om understöd åt här förut omnämnde postföraren Per Bengtsson

i Visseltofta. Uti infordrat yttrande i anledning av den inom andra kam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Iiankoutskottets utlåtande Nr 2i). 7

maren väckta motionen (nr 64/1924) angående understöd åt sistnämnda

postförare anfördo generalpoststyrelsen, bland annat, att i samtliga de*

fall, riksdagen tidigare beviljat dylikt understöd, detta torde vara att tillskriva

sådana särskilda omständigheter, som av bankoutskottet berörts

i dess utlåtande nr 22 vid 1922 års riksdag. Då några så beskaffade omständigheter

icke syntes föreligga beträffande Bengtsson, saknade generalpoststyrelsen

anledning tillstyrka bifall till motionen. Bankoutskottet

erinrade i sitt utlåtande (nr 41 år 1924) därom, att Bengtsson icke

tjänstgjort såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av entreprenör

befordra slutna poster mellan två postanstalter. Bengtsson

vore sålunda icke författningsenligt berättigad att genom generalpoststyrelsens

försorg komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd. På sätt i

generalpoststyrelsens yttrande erinrats, hade riksdagen dittills endast i

vissa undantagsfall beviljat understöd av allmänna medel åt f. d.

postförare, såsom vid fall av olycksfall under tjänstutövning eller synnerligen

lång anställningstid under sällsynt svåra och krävande förhållanden

m. in. Dylika omständigheter kunde icke åberopas i förevarande

fall. Emellertid både Bengtsson, som uppnått 73 års ålder, under en tid

av omkring 29 år med utmärkt vitsord tjänstgjort såsom postförare och

därvid fullgjort till en början fyra, men under senaste åren fem turer i

veckan, varje tur "krävande omkring 7 V2 timmar. Ifrågavarande tjänstgöring

vore sålunda att anse såsom Bengtssons huvudsakliga sysselsättning.

Vid sådant förhållande fann sig utskottet böra tillstyrka, att ett

årligt understöd av 250 kronor bereddes Bengtsson. Denna utskottets

hemställan bifölls av riksdagen.

Vidkommande de nu väckta motioner om understöd åt postförarna

Grubbström och Tilly torde i fråga om Grubbström föreligga så till vida

särskilda omständigheter, som den av honom verkställda post föringen

fullgjorts i en avlägsen bygd och tillika torde få anses hava varit av förhållandevis

påfrestande natur.

Beträffande Tilly förefinnas däremot, såvitt generalpoststyrelsen kan

finna, inga så beskaffade omständigheter. I varje fall synes det av motionären

åt Tilly föreslagna understödsbeloppet, 600 kronor per år, för högt.

Mer än två tredjedelar av den till vederbörande senast utgående ersättningen

torde under inga förhållanden böra ifrågakomma.

Därest det skulle anses lämpligt, att förenämnda Grubbström och Tilly

tilldelades årliga understöd, är från generalpoststyrelsens sida ej något

att erinra mot att understöden utgå av postmedel.»

Såsom av utredningen framgår hava ifrågavarande två befattningshavare

icke tjänstgjort såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap

av entreprenörer befordra slutna poster mellan två postanstalter. De

äro sålunda icke berättigade att genom generalpoststyrelsens försorg

komma i åtnjutande av ålderdomsunderstöd enligt därom gällande, här

ovan återgivna bestämmelser.

Beträffande postföraren Grubbström synas emellertid föreligga omständigheter

liknande dem, vilka föranlett 1922 års riksdag att bevilja understöd

till belopp av 250 kronor åt postföraren Mikael Mikaelsson, vilken

haft att fullgöra en postföring av synnerligen ansträngande art. Utskottet

har fördenskull, i anslutning till nyssberörda riksdagsbeslut, funnit sig

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

böra tillstyrka, att ett ärligt understöd till samma belopp eller 250 kronor

må beredas Grubbström under hans återstående livstid. Understödet torde,

på sätt i motionen föreslagits, böra beviljas att utgå av postmedel från och

med den 1 januari 1925.

Vad härefter angår post-föraren Tilly föreligga visserligen beträffande

denne icke några särskilda omständigheter av nyss angiven art. Emellertid

har Tilly, som nu uppnått en ålder av i det närmaste 76 år, under

25 års tid varit anställd såsom postförare. Under sådana förhållanden och

med hänsyn till det av generalpoststyrelsen omnämnda beslutet vid 1924

års riksdag om understöd åt postföraren Per Bengtsson har utskottet, om

ock med någon tvekan, funnit sig böra förorda, att ett mindre årligt

understöd beviljas Tilly under hans återstående livstid. Beloppet av

detta understöd torde emellertid med hänsyn till Tillys kortare tjänstetid

och vad i övrigt förekommit skäligen böra begränsas till 150 kronor.

Understödet torde böra från och med ingången av år 1925 utgå av postmedel.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till förevarande motion 1:120 medgiva,

att förre postföraren Jonas Vilhelm Grubbström, Forsmark,

Stensele, må från och med den 1 januari 1925

under sin återstående livstid av postmedel uppbära

ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor; samt

b) i anledning av ovanberörda motion II: 92 medgiva,

att förre postföraren Per Nilsson Tilly, Tågarp, Verum,

må från och med den 1 januari 1925 under sin återstående

livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd

av etthundrafemtio kronor.

3:o.

understöd åt 1 “ tiU riksdagen avlåten, den 20 februari 1925 dagtecknad propostaderskan

s^ion nr 64 har Kungl. Maj:t med åberopande av propositionen bilagt utdrag

K- Feterss°n- av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, under

punkten l:o föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan Karna Petersson

må, räknat från och med den 1 januari 1925, under sin återstående livstid

uppbära ett årligt understöd av 200 kronor, att utgå av postmedel.

I fråga om utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till

förenämnda statsrådsprotokoll.

utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet, att städerskan Petersson,

vilken numera uppnått en ålder av 70 år och omkring 30 år tjänstgjort

såsom städerska vid postkontoret i Malmö, för sin återstående livstid bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29. !»

beredas ett årligt understöd av statsmedel. Mot det av Kungl. Majd i sådant,

avseende föreslagna beloppet 200 kronor har utskottet icke funnit anledning

till^erinran och vill utskottet för den skull hemställa,

att Kungl. Mai ds förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

4:o.

I ’ punkt 2:o) av förenämnda proposition nr 04 har Kungl. Majd föreslagit

riksdagen medgiva, att till följande personer må av trafikmedel utbetalas

pensioner med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre konduktören

Anders Gustaf Anderssons änka Anna Sofia Andersson, född Aman,

med 180 kronor, till förre lokomotivföraren Per August Rundqvists änka

Anna Lovisa Rundqvist, född Bratt, med 200 kronor, till förre konduktören

Anders Fredrik Gustafssons änka Hedda Gustafsson, född Schyberg, med

165 kronor, till förre pumparen Sven Erik Petterssons änka Maria Sofia

Pettersson, född Larsson, med 140 kronor, till förre lokomotivföiaren Pei

Bernhard Mattsson Elions änka Edla Johanna Elion, född Öberg, med 230

kronor, till förre kolvakten Anders Gustaf Skölds änka Anna Maria Sköld,

född Nilsson, med 140 kronor samt till stationsmästaren Jöns Nilsson Holms

änka Edla Maria Holm, född Pettersson, med 180 kronor, att utgå från och

med den 1 januari 1925 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av

gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande

pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

På de skäl, som anförts i propositionen, har utskottet funnit sig böra

tillstyrka bifall till Kungl. Majds förslag och hemställer förty,

att Kungl. Maj ds förevarande framställning må av

riksdagen Jnfallas.

5:o.

I punkt 3:o) av ovan omförmälda proposition nr 64 hemställes, att

riksdagen må medgiva, att till följande personer må av trafikmedel utbetalas

pension med nedannämnda årliga belopp, nämligen till förre banmästaren

Carl Magnus Nilssons änka Hilda Kristina Nilsson, född Andersson, med

145 kronor, till förre banmästaren Erik Adolf Nylins änka Anna Matilda

Nylin, född Karlsson, med 155 kronor, till förre banvakten Karl Johan

Evenséns änka Maja Kajsa Evensén, född Johansdotter, med 130 kronor,

till förre överkonduktören Karl August Lönnqvists änka Fredrique Lönnqvist,

född Östergren, med 200 kronor, till förre banvakten Klas Herman An
-

Ang.

pension

åt f. konduktören

A. G.

Anderssons

änka A. S.

Andersson.

född Åman,

in. ft.

Utskottet.

Ang.

pension

åt förre

banmästaren

C. M. Nilssons

änka II. K.

Nilsson, född

Andersson,

in. fl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

Ang.

pension

åt förre

kontorsbiträdet

C. A.

Löwencrantz’

änka E. S.

Löwencrantz1

född

Carlsson.

Utskottet.

derssons änka Karolina Dorotea Andersson, född Dahl, med 130 kronor,

till förre banvakten Anders Daniel Molanders änka Maria Johannesdotter

Molander, men 130 kronor, till förre banvakten Lars Anderssons Flodins

änka Elsa Flodin, född Olsson, med 130 kronor, samt till förre banvakten

Johannes Andersson-Fagerlunds änka Kristina Magnusson-Fagerlund, med

130 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1925 i enlighet med do

grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i

nämnda kassa.

I avseende å utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen har utskottet ansett

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får alltså

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

6:o.

I punkt 4:o) av förevarande proposition nr 64 bär Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till förre kontorsbiträdet vid statens järnvägsbyggnader

Carl August Löwencrantz’ änka Emma Sofia Löwencrantz, född

Carlsson, må av trafikmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av 240

kronor, att utgå från och med den 1 december 1923 i enlighet med de

grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i

nämnda kassa.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Löwencrantz varit

anställd vid statens järnvägsbyggnader under en tid av sammanlagt omkring

36 år. Då han icke tillhörde statens järnvägars ordinarie personal, hade han

ej kunnat bliva delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, vadan

hans änka icke kunde därifrån påräkna någon pension. Änkan Löwencrantz

vore född den 6 maj 1864 och hade i sitt äktenskap nio till myndig ålder

komna barn, vilka endast nödtorftigt kunde försörja sig själva. Hon vore

för sin bärgning i stort behov av understöd.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med hänvisning till Löwencrantz’ långvariga anställning i statens tjänst

och under åberopande av att riksdagen tidigare i ett flertal fall beviljat

pensioner åt änkor efter personer, som innehaft anställning vid statens järnvägsbyggnader,

har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jiankoutékotlets utlåtande Nr 29.

11

7:o.

1 punkt 5:o av förenämnda proposition nr 64 har Kungl. Maj:t vidare und^nJ/jd &t

föreslagit riksdagen medgiva, att årliga understöd må, räknat från och med f stationsden

1 januari 1924, av Kävlinge—Sjöbo järnvägs medel utgå till förre

stationsföreståndaren vid sagda järnväg Axel Nilsson under hans återstående

livstid med 718 kronor och till hans dotter Greta intill dess hon uppnått

15 års ålder med 60 kronor, dock att å ifrågavarande belopp ej må utgå

dyrtidstillägg, pensionstillägg eller annat tillägg.

Utredningen i ärendet återfinnes i åberopade statsrådsprotokollet, vartill

utskottet anhåller få hänvisa.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet blivit anfört till stöd för ifråga- utskottet.

varande förslag har utskottet ansett sig böra förorda bifall till detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

8:o.

I punkt 6:o) av ovannämnda proposition nr 64 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till extra biträdande ingenjören vid Trollhätte

kraftverk Axel Norbergs änka, Elin Aurora Norberg, född Andersson,

må från och med den 1 januari 1925, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, av statens vattenfallsverks medel utbetalas pension med ett årligt

belopp av 500 kronor.

Av utredningen i ärendet inhämtas bland annat, att Norberg varit anställd

i statens vattensfallsverks tjänst sammanlagt omkring 13 år 3 månader.

Hans änka vore född den 27 december 1875, saknade tillgångar till sitt

uppehälle och vore enligt läkarintyg oförmögen att försörja sig genom eget

arbete. Norberg hade icke varit i tillfälle att genom inträde i någon av

staten understödd anstalt bereda underhåll åt sina efterlevande.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Ang.

pension åt

e. biträdande

ingenjlrenvid

Ti ollhätte

kraftverk

A. Norbergs

änka E. A.

Norberg, född

Andersson.

Såsom departementschefen framhåller, har änkan Norberg visserligen icke utskottet.

uppnått högre ålder än omkring 50 år. Men enligt avgivet läkarintyg är

hon på grund av nervsvaghet och höggradig allmän klenhet ur stånd att

själv förvärva sitt uppehälle, varjämte hon saknar tillgångar. Utskottet

har under sådana förhållanden icke något att erinra mot att understöd från

statens sida beredes henne. Beträffande beloppet av detta har utskottet

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ang.

årligt under

stöd åt f. rf.

extra

bromsaren

•). Svensson

Dahl.

Järnvägs
styrelsen.

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

emellertid med hänsyn till mannens jämförelsevis korta tjänstetid ansett

detsamma böra begränsas till 350 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att till extra biträdande

ingenjören vid Trollhätte kraftverk Axel Norbergs änka

Elin Aurora Norberg, född Andersson, må från och

med den 1 januari 1925, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, av statens vattenfallsverks medel

utbetalas pension med ett årligt belopp av trehundrafemtio

kronor.

9:o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 60 har herr Per Gustafsson

hemställt, »att riksdagen må besluta att tilldela f. d. extra bromsaren J.

Svensson Dahl ett årligt understöd av 300 kronor räknat från 1 januari

1922 och att sedermera utgå under hans återstående livstid.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört bland annat följande:

>>F-... d- ,extra kromsaren J. Svensson Däld, född 1845, erhöll anställning

som järnvägsarbetare vid södra stambanan 1875, men övergick på grund av

en i arbetet ådragen skada till extra bromsare 1880 och har som sådan tjänstgjort

dels å statens järnvägar och dels å den av statens järnvägar delvis

trafikerade Växjö—Alvesta järnväg ända till år 1915. På grund av de

säregna förhållanden, som varit rådande å sistnämnda järnväg i trafikhänseende,

har Dahl kommit i eu ogynnsam ställning i fråga om pension eller

understöd, då han ej kunnat erhålla sådant från något håll.»

I fråga om de bilagor, som fogats vid motionen, får utskottet hänvisa till

densamma.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av järnvägsstyrelsen, som anfört följande:

»Däld har såväl år 1919 som — sedan hans då gjorda framställning avslagits

— år 1921 hos styrelsen ansökt om årligt understöd.

Vid behandlingen av Dahls första ansökan utreddes, att Dahl under åren

1880—1898 utfört 4,454 dagsverken vid statens järnvägars trafikavdelning

eller, med andra ord, under denna tid tjänstgjort 12 år 2 månader 14 dagar,

att Dahl därefter tjänstgjort vid statens järnvägar allenast sporadiskt, och

sålunda år 1899 fullgjort 40, år 1900 1, år 1903 V., år 1904 >/„, är 1905 2 */

år 1906 5 x/4, år 1907 6 %äv 1908 1 V2, år 1909 3/4, år 1910 2, år 1911 3L,

åy 1912 y., dagsverken vid trafikavdelningen, samt att Dahl före år 1880

tjänstgjort omkring 11/3 år vid statens järnvägars banavdelning. Då Dahls

tjänstgöring vid statens järnvägar sålunda allenast utgjort sammanlagt ej

fullt 13 a/4 år, under det att enligt stadgad praxis, som sedan vunnit bekräftelse

genom kungl. brev den 16 december 1921, för understöd (gratifikation)

kräves minst 20 års tjänstgöring vid statens järnvägar, fann styrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29. 13

sig förliiudrad bifalla hans framställning, så mycket mera som hans tjänstgöring

vid statens järnvägar praktiskt taget upphört redan år 1898 eller över

‘20 år före det framställningen om understöd gjordes.

Av samma skäl fann sig styrelsen förhindrad tillmötesgå Dahls förnyade

framställning i saken år 1921. Visserligen åberopade Dahl i denna framställning,

att han under tiden 1886—1915 haft daglig tjänstgöring som

bromsa re å tågen mellan Alvesta och Växjö, men ansåg sig styrelsen ej

kunna taga någon hänsyn till tjänstgöring, som Dahl kunde hava haft å den

enskilda banans tåg, utan allenast till tjänstgöring å av statens järnvägar

bemannat tåg.

Den ståndpunkt, styrelsen sålunda intagit, saknar styrelsen anledning frånträda.

Därest Dahl verkligen haft så omfattande tjänstgöring hos privatbanan,

som han uppgivit — något som styrelsen ej varit i tillfälle kontrollera

— synes det styrelsen närmast böra ankomma å denna bana att bereda honom

understöd på ålderdomen; och skulle det givetvis vara ägnat att medföra

allvarliga konsekvenser om underlåtenhet härutinnan skulle anses kunna

motivera understöd från statens sida. I varje fall håller styrelsen före, att

understöd under inga förhållanden bör utgå av statens järnvägars medel.

Med hänsyn till det anförda får styrelsen för sin del avstyrka bifall till

motionen ävensom hemställa, att, därest densamma ändock skulle bifallas,

understödet måtte bestämmas att utgå av andra medel än statens järnvägars.»

Såsom av det ovan anförda framgår, har Dahl endast omkring 13 år,

huvudsakligen före år 1898, arbetat i statens järnvägars tjänst. Under sådana

förhållanden har utskottet ansett sig i förevarande fall icke kunna tillstyrka

understöd av statsmedel. På grund härav och under hänvisning i övrigt till

vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 60 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

10:o.

I en inom andra kammaren av herr Lindley väckt motion nr 53 har

hemställts, att »riksdagen må medgiva att tågmästaren August Karlssons efterlämnade

änka Maria Adolfina Karlsson må från och med den 1 januari

1925 åtnjuta ett årligt understöd av 300 kronor att utgå av trafikmedel

under hennes återstående livstid så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Med anledning av förevarande motion har utskottet införskaffat vissa upplysningar

från direktionen över statens järnvägars änke- och pupillkassa, som

meddelat följande:

»Tågmästaren August Karlsson, vilken är född den 8 oktober 1857, blev

den 1 juli 1877 anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar. Sedan han

blivit änkling och enär han icke hade barn under 18 år, utträdde han den

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt tågmästaren

A. Karlssons

änka.

Direktionen

över statens

järnvägars

änke- och

pupillkassa.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsen

.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1 april 1914 ur statens järnvägars änke- och pupillkassa. Han ingick nytt äktenskap

den 1 april 1917 men återinträdde icke i kassan. Han erhöll avsked ur

statens järnvägars tjänst den 1 november 1920 och avled den 2 oktober 1922.

ti^n 1 juli 1877 31 mars 1914 har Karlsson till kassan inbetalt

avgifter med tillhopa 1,441 kronor 40 öre.

I händelse Karlsson efter sitt den 1 april 1917 ingångna äktenskap återinträtt

i kassan, skulle han hava haft att erlägga tilläggsavgift en gång för

alla 149 kronor 36 öre samt oguldna årsavgifter jämte ränta, utgörande för

tiden till och med oktober 1920 645 kronor 14 öre eller sålunda tillhopa

794 kronor 50 öre. Hade han inträtt i kassan omedelbart efter det senare

äktenskapets ingående,, hade det medgivits honom att verkställa betalningen

av då förfallna årsavgifter genom månatliga avbetalningar.

Därest Karlsson vid sitt frånfälle varit delägare i kassan, skulle hans änka

varit berättigad till pension, vilken enligt nu gällande grunder utgör 796

kronor om året, dyrtidstillägg oberäknat.»

Vidare har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionen

av järnvägsstyrelsen, som yttrat bland annat följande:

»Det måste givetvis — såsom riksdagen uti skrivelse ur 81 till Kungl.

Maj:t den 4 april 1924 angående understöd åt änkan Tyra Sofia Ferm jämväl

påpekat — vara ägnat att ingiva stora betänkligheter att av statsmedel

hålla efterlevande mer eller mindre skadelösa för vad de kommit att bliva

lidande därigenom att anhöriga underlåtit till buds stående och av staten

själv anvisade åtgärder till deras tryggande; och synes det styrelsen uppenbart,

att i fall av nu föreliggande karaktär, som ju i motsats till de fall,

”, vederbörande aldrig varit delägare i änke- och pupillkassan, kunna befaras

ständigt återkomma, alldeles särskilda skäl måste — jämte trängande behov

— krävas för att staten skall äga fog för att träda hjälpande emellan och

sålunda bortse från den risk, som föreligger härutinnan att den i tjänst

varande personalen genom en dylik åtgärd kan bliva mindre benägen att på

ovan angivna sätt sörja för sina efterlevande. Styrelsen anser alltså att en

om än aldrig så lång . tjänstetid icke i och för sig kan betraktas som tillfyllest,

ehuru den givetvis är ett oundgängligt villkor för att understöd skall

kunna ifrågakomma.

Visserhgeu har styrelsen uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 december

1J24 hemställt om proposition till riksdagen om årliga understöd åt ett antal

änkor, vilka i sä måtto intaga samma ställning som änkan Karlsson, att

deras män, som vid fyllda 50 år eller därefter, så snart de upphört att''äga

pensionsberättigade anhöriga, utträtt ur änke- och pupillkassan, ingått äktenskap

med dem efter det de uppnått 50 års ålder utan att vidtaga åtgärder

för tillförsäkrande åt dem av delägarrätt i kassan, men förelågo i dessa fall

alldeles särskilda skäl, som kunde antagas neutralisera ovanberörda skadliga

verkningar för den i tjänst varande personalens vidkommande, nämligen

dels att de befattningshavare, vars änkor det här gällde, haft sin tjänstetid

förlagd till tider, då den respektive personalkategori tillkommande avlöningen

varit så låg, att denna omständighet kunde antagas hava utgjort åtminstone

en bidragande orsak till mannens underlåtenhet att trygga sina efterlevande,

dels ock att tilläggsavgifterna för förvärvande av förnyad delägarrätt i änkeoch

pupillkassan skulle för dessa befattningshavare uppgått till vida högre

belopp än som för närvarande tillämpas.

För änkan Karlssons vidkommande föreligga emellertid inga dylika skäl.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

15

Hennes man har fått vara med om de senare tidernas för den lägre statsbanepersQnalen

i lönehiinseende gynnsamma konjunkturerna, och det belopp,

han behövt utgiva för hustruns tryggande genom delägarskap i änke- och

pupillkassan, är — såsom av direktionens ovanberörda yttrande framgår —

så obetydligt att det icke bort bereda honom några svårigheter att uppbringa

detsamma, särskilt som, på sätt direktionen meddelat, särskilda lättnader

pläga medgivas för beloppets betalande.

Med hänsyn till det anförda finner sig styrelsen icke kunna tillstyrka bifall

till motionen.»

Av utredningen i ärendet framgår, att tågmästaren Karlsson, som var född

den 8 oktober 1857 och den 1 juli 1877 anställdes i ordinarie tjänst vid

statens järnvägar, den 1 november 1920 lämnat sin tjänst samt den 2 oktober

1922 avlidit, efterlämnande änka. Enligt gällande bestämmelser i reglementet

för statens järnvägars änke- och pupillkassa utträdde han den 1 april 1914

ur nämnda kassa, då lian blivit änkling och icke hade barn under 18 år.

Den 1 april 1917 ingick han nytt äktenskap men begagnade sig icke av

honom tillkommande rätt att återinträda i kassan. I sådant fall skulle, enligt

vad direktionen för kassan meddelat, Karlsson hava haft att erlägga en

tilläggsavgift en gång för alla av 149 kronor 36 öre, vartill komme oguldna

årsavgifter, vilka för tiden till hans avgång ur tjänsten jämte ränta beräknats

till 645 kronor 14 öre och vilka han kunnat erlägga genom månatliga

avbetalningar.

Såsom tidigare vid behandling av liknande framställningar framhållits,

måste det innebära betänkligheter att av statsmedel pensionera efterlevande

till en befattningshavare, vilken ägt rätt att mot erläggande av stadgade

avgifter själv bereda änkepension men underlåtit att begagna denna rätt.

Riksdagen har visserligen det oaktat medgivit understöd av allmänna medel

i enstaka dylika fall. Därvid har emellertid hänsyn tagits till att de tillläggsavgifter,

som vederbörande haft att erlägga, uppgått till avsevärda belopp,

vilka med hänsyn till befattningshavarnas tjänsteställning måst bliva

synnerligen betungande. Detta förhållande föreligger emellertid icke här,

vartill kommer, att änkan Karlsson, som är född 1869, icke har minderåriga

barn att försörja. Ej heller i övrigt har utskottet funnit särskilda

omständigheter föreligga, vilka synas böra föranleda till beviljande av understöd.

Utskottet har alltså ansett sig böra avstyrka bifall till den väckta

motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 53 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utekotlet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

11 :o.

.\ng. I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion

"färre nr ^ har hemställts, »att riksdagen beslutar, att ett årligt understöd å

kompressor- 800 kronor må från och med den 1 juli 1925 utgå till f. d. kompressor*kJoTan>°n.

Götaren Otto Valfrid Johansson från Trollhättan under hans återstående

levnad».

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts bland annat följande:

»Vid ombyggnad av Trollhätte kanal blev statsverket nödsakat att i stor

utsträckning inlösa den mark, som berörde kanalledens framdragande. Så var

även fallet med en landremsa nedanför den nuvarande slusslinjen i Trollhättan,

där ett tegelbruk var beläget, benämnt Holmens Tegelbruk, ägare ett för

ändamålet bildat aktiebolag. Detta tegelbruk nedlades alltså, och de vid

företaget anställda fingo söka sig en annan sysselsättning. Bland arbetarna

fanns då (år 1910) en Otto Valfrid Johansson, som genom olyckshändelse i

tegelbrukets tjänst förlorat sin ena arm.

Som denna olyckshändelse inträffade före lagstiftningsåtgärder i detta avseende

vidtagits, ordnades saken så, att bolaget tillförsäkrade Johansson för

all framtid en lämplig sysselsättning i bolagets tjänst. Då staten genom

vattenfallsstyrelsen köpt bruket, kommo parterna, enligt uppgift, muntligt

överens om att denna skyldighet gent emot Johansson överflyttades, ocli

staten blev också genast genom vattenfallstyrelsen Johanssons arbetsgivare.

Från den 20 juni 3 910 intill den 3 januari 1923 har också Johansson

innehaft anställning hos vattenfallsstyrelsen såsom nattvakt och kompressorskötare.

Men sedan den 3 januari 1923 har han trots hänvändelse till

vattenfallsstyrelsen icke kunnat få arbete, och styrelsen förklarade i skrivelse,

daterad den 18 december 1923, att styrelsen icke kan bereda honom sysselsättning.

»

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Otto Valfrid Johansson, som infödd

den 16 april 1875 samt har hustru och eu son, född den 30 december

1912, varit anställd vid Holmens tegelbruk 1890—18 juni 1910 och därefter

i vattenfallsverkets tjänst den 20 juni 1910—3 februari 1923.

*1 attenfallssitjrelsen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av vattenfallsstyrelsen, som anfört följande:

»Kompressorskötaren Johansson har varit anställd vid statens vattenfallsverks

byggnadsföretag i Trollhättan från och med den 20 juni 1910 till

och med 3 februari 1923, då han avgick från arbetet till följd av arbetsbrist.

Med anledning av hemställan från Johansson om förnyad anställning

har verkställd undersökning givit vid handen, att arbetstillfälle ej för närvarande

kan beredas honom vid någon av statens vattenfallsverks avdelningar

vid Trollhättan.

Huruvida, såsom i motionen uppgives, hans föregående arbetsgivare, Holmens

Tegelbruk, haft möjlighet att bereda honom arbete för livstiden, kan vattenfallsstyrelsen

icke bedöma.

Rörande den i motionen omnämnda överenskommelsen om Johanssons

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

17

sysselsättning i statens vattenfallsverks tjänst förhåller det sig sålunda, att

det vid inköpet av tegelbruket muntligen utlovades, att Johansson skulle erhålla

arbete vid statens vattenfallsverks arbeten endast så länge sådant kunde

beredas honom.

Johansson kan ej beredas pension jämlikt de bestämmelser, som för hans del

skulle kunna ifrågakomma, nämligen kungörelsen den 8 november 1918 angående

pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, alldenstund han varken

innehar föreskrivet minimiantal tjänstår, som är 25 år, eller uppnått stadgad

lägsta pensionsålder, 55 år, och sålunda ej uppfyller i nämnda kungörelse

föreskrivna villkor för erhållande av pension.

Styrelsen anser det dock önskvärt, att Johansson, som är en aktningsvärd

och skötsam man, av riksdagen kunde tilldelas något årligt understöd från

ll:te huvudtiteln.»

Av utredningen i ärendet framgår, att Johansson, som är 50 år gammal,

varit anställd dels under omkring 20 år hos ett enskilt företag, dels ock,

sedan staten inköpt berörda företag, i statens tjänst omkring 13 år. Johansson

är visserligen icke berättigad till pension enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,

enär han icke innehar härför stadgat antal levnads- och tjänstår. Då han

emellertid, på sätt av utredningen framgår, under sin anställning hos det

enskilda företag, vilket staten sedermera övertagit, ådragit sig kroppsskada,

som väsentligt nedsatt hans arbetsförmåga och för vilken han icke är berättigad

till livränta, har utskottet ansett det vara billigt, att Johansson

från statens sida tillerkännes ett årligt understöd. Detta understöd synes

skäligen böra bestämmas till 450 kronor och lärer böra utgå från statens

vattenfallsverks medel från och med ingången av nästkommande budgetår.

Då det icke torde vara uteslutet, att Johansson i framtiden kan beredas

arbete vid vattenfallsverket, synes lämpligen böra föreskrivas, att beträffande

understödets åtnjutande skola tillämpas föreskrifterna i § 5 av ovanberörda

kungörelse den 8 november 1918, vari bestämmelser meddelas angående

minskning i eller upphörande av pension i vissa fall under anställning i

statstjänst.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 19,

må medgiva, att förre kompressorskötaren Otto Valfrid

Johansson, Trollhättan, må från och med den 1 juli

1925 under sin återstående livstid av statens vattenfallsverks

medel uppbära ett årligt understöd av fyrahundrafemtio

kronor, att utgå i enlighet med föreskrifterna i

§ 5 av kungörelsen den 8 november 1918 angående

pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt 22 höft. (Nr 29.) 2

Utskotlet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Ang.

pension åt

f. e. o. kr o nojägaren

A.

Skicklig.

TJtskoltet.

Ang.

fyllnadspension

åt

kronojägaren

F. Nilsson.

Utskottet.

12:o.

I en till riksdagen den 6 februari 1925 avlåten proposition nr 40 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jord bni ksärenden för samma dag, i punkt l:o föreslagit

riksdagen medgiva, att förre extra ordinarie kronojägaren i Norra Piteå revir

Albert Skicklig må från och med den 1 juni 1924 under sin återstående

livstid från statens domäners fond uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet, inhämtas, att Skicklig, som är född den 13

juni 1858, från och med år 1888 antagits till extra bevakare vid skogsstaten

samt den 22 maj 1906 förordnats till extra kronojägare och från och

med den 1 januari 1921 till extra ordinarie kronojägare i Norra Piteå

revir ävensom att han vid sitt entledigande med utgången av maj 1924

från sistnämnda förordnande innehade mera än 36 tjänstår.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till omförmälda

statsrådsprotokoll.

Även utskottet anser det vara skäligt, att Skicklig efter avgången från

sin befattning såsom e. o. kronojägare beredes ett årligt understöd under sin

återstående livstid; och har utskottet icke något att erinra mot det av Kungl.

Maj:t i sådant avseende föreslagna beloppet,

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

13:o.

I förenämnda proposition nr 40 har Kungl. Maj:t vidare i punkt 2:o

föreslagit riksdagen medgiva, att kronojägaren i Skarhults bevakningstrakt

av Södra Skånes revir Fredrik Nilsson må från och med dagen näst efter

den, då avsked från tjänsten beviljas honom, under sin återstående livstid

från statens domäners fond uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en årlig fyllnadspension till sådant belopp, att båda

pensionsbeloppen tillsammans uppgå till, för år räknat, 1,516 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att Nilsson, vilken är född den 14 december

1849, samt den 6 augusti 1904 antagits till skogvaktare å Skarhults bevakningstrakt

av Södra Skånes revir och den 21 december 1905 förordnats till

extra kronojägare och den 22 februari 1906 till kronojägare, för pensions

erhållande skulle få räkna sig till godo den tid från och med den 1 augusti

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1!)

1898, varunder han tjänstgjort såsom skogvaktare å Skarhults egendom, vars

skogar år 1904 inköpts av kronan. Mot detta förslag, som står i överensstämmelse

med tidigare av riksdagen i liknande fall lämnade medgivanden,

■har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Stockholm den 26 mars 1925.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:115 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd. s. 12 i texten