Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

1925-04-30 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:42, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bmkoutskottets utlåtande Nr 42.

5

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i

förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

I en till riksdagen avlåten, den 20 nästlidna mars dagtecknad proposition,

nr 185, som hänvisats till banko utskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924

(nr 378) .angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående

postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 50 kronor................................ 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor........................... 20 öre;

2) för varje utbetalning

en grundavgift av 5 öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det

belopp, som skall utbetalas, dock att utbetalning till kontoinnehavare från

dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till

kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till honom av postanstalt, men

som, på hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller i huvudsak följande.

Genom beslut av statsmakterna år 1924 liar i Sverige från och med innevarande

år införts postgirorörelse och har förordning om postgirorörelse utfärdats

den 11 juli 1924 (Sv. förf.-saml. nr 378). Enligt 6 § i berörda förordning

äger postverket i postgirorörelsen uppbära för varje inbetalning 10

öre och 20 öre, om inbetalningen uppgår till högst respektive överstiger 50

kronor, och för varje utbetalning en grundavgift av 5 öre samt en tilläggsavgift

av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall

utbetalas. Medan avgiften för eu inbetalning sålunda är högst 20 öre, är

densamma vid en utbetalning obegränsad.

arTöoSraiifa 1 skrivelse den 10 februari 1925 har kooperativa förbundet hemställt bland

förbundet, annat om sådan ändring av gällande bestämmelser om postgirorörelsen, att

utbetalningsavgift icke skall utgå i fråga om belopp, som från postgirokonto

utbetalas till kontoinnehavaren själv. Till stöd härför har förbundet anfört:

Den nu gällande bestämmelsen angående avgifterna för utbetalning från

postgirokonto hade under den tid, som förflutit, sedan postgirorörelsen

igångsattes, visat sig vara mindre lämplig. Då stora belopp inbetalades

a ett girokonto, måste innehavaren tid efter annan girera betydande

summor till sin banks postgirokonto. Banken kunde i allmänhet icke

låta tillgodohavandet på sitt konto kvarstå hos postverket, utan nödgades

uttaga detsamma i kontanter. Vid uttagandet av exempelvis 100 000

kf0Jf°r uPPginge uttagningsavgiften till 20 kronor 5 öre. Det vore självklart,

.banken icke ville erlägga denna avgift utan ansåge, att den borde belasta

insätta!ens konto. Pa detta sätt komme insättning i bank genom formedling

av postgirorörelsen att bliva belagd med ett slags beskattning, som insattaren

icke behövde erlägga, om samma transaktion förmedlades av en

bank. Dör varje belopp, som samlats på ett postgirokonto genom insättningar

tran olika hall på kontot, hade för övrigt redan erlagts inbetalningsavgifter

enligt förordningen om postgirorörelse.

Den förnämsta olägenheten av gällande bestämmelser skulle kunna avlägsnas,

om riksbanken, bankerna och övriga penninginrättningar bereddes

^-löjlighet att utan erläggande av utbetalningsavgift från sina postgirokonton

uttaga medel. Emellertid syntes den största konsekvensen ernås, om avgiftsfrihet

_ stadgades för varje belopp, som från postgirokonto utbetalades

till kontoinnehavaren själv. Vad beträffade kontant utbetalning till andra

personer, torde däremot ingen anledning finnas till avgiftsbefrielse.

Generalpost- I utlåtande häröver den 16 mars 1925 har generalpoststyrelsen anfört

styrelsen, följande:

»Då viss, om också begränsad, erfarenhet rörande postgirorörelsen redan

vunnits, synes det ej strida mot frågans föregående behandling att redan nu

tillse, huruvida icke den av kooperativa förbundet gjorda hemställan i fråmi

om avgifterna har fog för sig. En sådan undersökning torde även vara påkallad

av den anledningen att ett flertal andra kontoinnehavare med stor

omsättning redan beklagat sig över att dessa avgifter äro allt för betungande.

Givet är ock, att postgirorörelsen ej skulle kunna vinna någon vidare fram4)0)4''

däiest densamma icke kunde påräkna anslutning jämväl från större

affärsföretag, organisationer och sammanslutningar.

Avgifterna i postgirorörelsen hava av 1917 års postkommitté föreslagits

att utgå med sådana belopp, att de i första hand skulle täcka skillnaden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottcta utlåtande Nr i2.

mellan för postgirorörelsen beräknade utgifter och det räntebelopp, som

kunde antagas tillgodokomma rörelsen genom räntebärande placering av de

i rörelsen innestående medlen. Därjämte skulle avgifterna giva postgnorörelsen

den ekonomiska säkerhetsmarginal, som ansetts önskvärd.

Vid utförande av de undersökningar, som lågo till grund för kommitténs

förslag till avgiftsberäkning, synes man huvudsakligen hava tagit hänsyn tu

postgirorörelsens ekonomiska resultat under endast de forsta eller de naimaste

åren efter rörelsens införande. Vid beräkning av kostnaderna tor

rörelsen utgick kommittén helt naturligt från den sedermera övergivna organisationsformen

med till en början fyra postclieckkontor. Enligt kommitténs

beräkningssätt och föreslagna — d. v. s. nu gällande — avgiftsskala skulle

redan under postgirorörelsens första tid erhållas en vinst a rörelsen av omkring

93,000 kronor. , , ... . .. i

En av generalpoststyrelsen under år 1920 verkställd undersökning roran

det sannolika ekonomiska resultatet för postverket av postcheckrorelsens införande

i Sverige, vilken utredning byggt på de av postclieckkommitten föreslagna

avgifterna och beräknade direkta kostnader, har bekräfta!; kommitténs

antagande, att rörelsen borde komma att icke blott bara sig utan aven

lämna visst överskott. Med bortseende från eventuella indirekta kostnader

på grund av antagen minskning av viss annan posttrafik eller ior visst a

postanstalterna utfört arbete i postclieckrörelsen — en faktor, till vilken

postcheckkommittén icke tog hänsyn i sina ekonomiska beräkningar — skulle

enligt omhandlade undersökning postgirororelsen under de forsta tio åren

efter sitt genomförande lämna ett årligt överskott, varierande från omkring

350,000 kronor det första året till i runt tal 5 l/2 miljon kronor det tionde

året.»

Generalpoststyrelsen framhåller, att medan nyssberörda beräkningar av

postgirorörelsens sannolika ekonomiska resultat utgått från att nämnda röielse

skulle organiseras med till eu början fyra, sedermera sannolikt flera postgirokontor,

i enlighet med statsmakternas beslut för närvarande funnes endast

ett dylikt kontor, förlagt till styrelsens postsparbanksbyrå under omedelbar

ledning av chefen för samma byrå. Styrelsen erinrar vidare, att departementschefen

i förberörda proposition, nr 209, till nästlidet års riksdag anförde,

att med nyssnämnda förenklingar i postgirorörelsens organisation den

tidigare beräknade utgiftssiffran syntes kunna väsentligen reduceras. Att

verkställa en ny sannolikhetsberäkning angående rörelsens bärighet syntes

departementschefen icke heller nödvändigt, då rörelsen med den föreslagna

enklare organisationsformen kornme att ingå i postverket på samma satt

som andra postala rörelsegrenar, såsom exempelvis paket- och postanvisningsrörelserna.

Departementschefen hade därför ansett sig med utgångspunkt

från de av postcheckkommittén verkställda beräkningarna kunna räkna med

en avsevärt större vinstmarginal än den av kommittén förslagsvis angivna,

93,000 kronor, samt uttalade, att postgirorörelsen i allt fall kunde antagas

bliva en god affär för postverket.

Härom anför nu generalpoststyrelsen ytterligare: .

»Det har sålunda redan vid postgirorörelsens införande förutsatts, att

kostnadsbeloppet för rörelsen skulle bliva väsentligt mindre an det ursprungligen

beräknade. Att så måste bliva fallet framgår for övrigt ännu tydligare

vid beaktande av att postcheckkommitterade (vilkas utlåtande avgavs under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

L SiiZÄ1?‘ SiS *“ "m‘ °Ch “*» V''»****. än

Man synes därför vara berättigad antaga, att utbetalningsavgifterna kunna

stvrkes1 attu r0rels8n? bäri8het äventyras, avsevärt molifieSf Detta be!

styikes järn val av en inom postgirokontoret verkställd utredning angående

postgirororelsens omfattning under 1925 års två första månader & &

Inkomsterna i postgirororelsen äro av två slag, dels ränteinkomst av i

lord sen innestående medel, dels inkomster av avgifter. Hittillsvarande

successiva ökning av antalet konton och beloppet av därå innestående be
fft

rd , han<leu’ att ränteinkomsten torde bliva väl så stor med

‘ 1 .sannolikhet större an föregående undersökningar visat Inkomsten av

redning hfrVstori:alet transaktioner och dessas belopp. Förenämnda ut.

ning nar i stort sett givit samma resultat som föregående undersök

lungar Men med beaktande av att antalet postgirokonton med största

sannolikhet kommer att redan under år 192o bliva minst ett eller annat

tusental större an vad på sm tid av såväl postcheckkommittén som general

tmfsfälff beraknados (0,000), kunna emellertid avgifterna - om hänsyn

fest *+U d i,an.dlade penningvärdet — väntas bliva större, än vad förut

beraknats. 1917 ars postcheckkommitté beräknade 408,000 kronor 1920 års

PosAvAT 1f°m gen.eralPoststyrelsen gav till resultat 542,000 kronor

kronS till t6V1! gJ01ida "hedning ger ett belopp av omkring 500,000

* för forsta verksamhetsaret räknat. I detta senare belonn in™

utbMalnm^vgiftema med i runt tal eu femtedel eller cirka 100,000 kronor.

Jiur osakra _an de slutsatser må vara, som kunna dragas av nu cd ord a

ndersoknmg pa ett område där man har mycket liten erfarenhet att stödja

som tidffff nJ A da u^?dn“? kunua tlllmätas minst samma vitsord

ll gI.n ™ rRar’ -Vdba ?ck® Fundat sig på någon som helst er

laieniiet Man kan för ovngt bortse från skiljaktigheten i belopp och endast

Miwinb „ U S1f1 ,undersåkningen blott bekräftat resultaten av föregående

'' saint dessutom visat, att det finnes anledning att med en viss

optimism motse postgirororelsens framtida utveckling. Vid bedömande av

postgirororelsens bärighet får man givetvis icke heller räkna endast med

lång sikAagt företag rÖ1’elseD säs°m ett 1 stor stil P&

Generaipoststyrelsen har icke nu haft tillfälle att närmare granska de

söknin tf de UVen V tf1® Öri S01U Sorts vid styrelsens tidigare underatt

det, 1 T"1 -fk- Ee.dan 1 det föregående har emellertid framhållits

att denna undersökning raknat med en synnerligen rask ökning av nostriroroielsens

driftöverskott. Yad inkomsterna beträffar, skulle dessa efter 10 år

överstiga 6 miljoner kronor, och redan efter tre år skulle eSbart intenkomsten

av i postgirorörelsen innestående medel vara tillräcklig för täck

mng av de direkta omkostnaderna. Härav följer, att eu modifiering av S''

1>0S‘S“''°rärel““ k“ «•» •» rörelseus Vighet

uvJffUf P.os5eheckkommitté gj°rd jämförelse mellan de utbetalnings
a^gittei

i postgirororelsen, som upptagas i Sverige, och dem som 3

avritf10 '' « G1- lkljande verksamhet i främmande länder, visar att dessa

Övriga länder 1DettT "r "''tf f ’l°PP~ f ° ej 0Täsentligt högre än i flertalet

vis G v v u5etta ; ,fatt ,!a anmärkningsvart. Förhållandet borde givetmåste

Jäk^mA fftSatt/1’ da svenska postgirororelsen helt naturligt alltid

i u landet , L ^ \ S''’enge ~ * motsats till vad förhållandet är

magmedel- p0stremissvaxeln ha™ ett billigt och relativt bekvämt betal
Av

eu jämförelse med utländska taxeförliållanden framgår dessutom, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

9

man i vissa länder använder två avgiftsskalor, av vilka den billigare tillämpas

i fråga om utbetalningar till kontoinnehavare själv (Frankrike, Italien), eller

sådana utbetalningar, som ske direkt vid girokontor (Schweiz, Danmark).

Det senare systemet torde i praktiken giva delvis samma resultat som det

förra — billigare avgifter för kontoinnehavare — enär flertalet utbetalningar

direkt från postgirokontor lärer ske till kontoinnehavare. Sistnämnda

system skulle emellertid i Sverige verka ojämnt, enär utom Stockholm

bosatt kontoinnehavare i regel icke kunde utkvittera medlen å postgirokontoret.

Det franska systemet synes däremot principiellt svara mot det

önskemål, som framförts av kooperativa förbundet. För bedömande av

kostnaden för ett liknande system (billigare eller inga avgifter vid utbetalningar

till kontoinnehavare från dessas egna konton) i Sverige är av vikt

att veta, med vilken andel avgifterna för sådana utbetalningar bidraga till

totala inkomsten av utbetalningsavgifterna. En undersökning på grundval

av förhållandena härutinnan under tiden januari—februari i år ger vid handen,

att medan antalet ifrågavarande utbetalningar kan uppskattas till att utgöra

endast några få'' procent av hela antalet utbetalningar, utgöra avgifterna för

de förra mellan 40 och 50 procent av den sammanlagda avgiftsinkomsten.

Detta förhållande får sin förklaring därav, att utbetalning till kontoinnehavare

sker först, när behållningen å kontot uppnått en viss storlek. Antalet sådana

utbetalningar blir därför obetydligt, medan de för varje gång utbetalta beloppen

bliva avsevärt stora (ofta mellan 100,000 och 200,000 kronor) och

därmed också avgifterna särdeles höga (för 100,000 kronor med fördelning

på 20 utbetalningskort icke mindre än 21 kronor).

Då utbetalningsavgifterna äro den mindre delen av postgirorörelsens inkomster

av avgifter (de hava förut beräknats komma att för första året uppgå

till omkring 100,000 kronor), skulle införandet av avgiftsfrihet för utbetalningar

till kontoinnehavare undandraga postgirorörelsen ett relativt obetydligt

belopp, första året 40- ä 50,000 kronor.

I likhet med vad postclieckkommittén på sin tid anfört, finner generalpoststyrelsen

det vara önskvärt, att avgifterna i postgirorörelsen hållas så

låga som det med hänsyn till rörelsens bärighet är möjligt. Och då styrelsen

håller före, att eu befrielse från erläggande av avgifter vid utbetalning till

kontoinnehavare av belopp från dennes eget konto kan medgivas med hänsyn

till postgirorörelsens ekonomiska resultat och måste genomföras, därest postgirorörelsen

skall på avsett sätt utvecklas, anser sig generalpoststyrelsen böra

tillstyrka, att sådan avgiftsfrihet genomföres.»

På grund av det anförda hemställer generalpoststyrelsen om sådan ändring

av 6 § i förordningen angående postgirorörelse, att utbetalning till kontoinnehavare

från dennes eget konto skall vara avgiftsfri.

Byråchefen Boss har ansett, att den föreslagna författningsändringen borde

givas retroaktiv verkan från innevarande års början. Byråchefen Lager har

på anförda skäl ansett, att styrelsen icke nu bort uttala sig för utbetalningsavgifternas

borttagande vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget

konto, utan att i stället frågan framdeles, exempelvis efter utgången av innevarande

år, borde underkastas en grundligare utredning än som nu varit

möjligt att åvägabringa.

B spår t em en t sch eje n har för egen del anfört följande:

Ehuru det naturligen måste möta svårigheter att vid införandet av en •

helt ny rörelsegren inom postverket från början på ett ur alla synpunkter

tillfredsställande sätt avväga de avgifter, som skola utgå inom sagda rörelse
-

Reservationer.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Gcncralpost
direktören.

gren, synes man dock icke utan någon tids erfarenhet böra vidtaga ändringar

i de sålunda fastställda avgifterna utan att särskilda skäl därtill föreligga.

Såsom av det föregående framgår, hava emellertid redan några månader

från postgirorörelsens början påvisats vissa olägenheter, som bliva en

följd av de nu stadgade avgifterna, såvitt de avse utbetalning till kontoinnehavare

från dennes eget postgirokonto. Då en dylik omständighet synes

ägnad att försvåra den allt större anslutning till postgirorörelsen, som är

önskvärd, för att densamma skall fylla sitt ändamål att underlätta betalningsrörelsen,

torde en jämkning av bestämmelserna i denna del få anses motiverad

under förutsättning dock, att postgirorörelsens ekonomi tillåter en

sådan åtgärd. Av den utredning, generalpoststyrelsen i sådant hänseende

förebragt, vill det synas, som om bärigheten av postgirorörelsen icke skulle

äventyras genom att, på sätt föreslagits, avgiften nu borttoges vid utbetalning

till kontoinnehavare från dennes eget postgirokonto. Med hänsyn härtill

anser jag mig icke böra motsätta mig, att den av generalpoststyrelsen

förordade ändringen beträffande utbetalningsavgiften nu genomföres, och

torde berörda ändring lämpligen böra träda i tillämpning snarast möjligt

efter det frågan varit föremål för riksdagens prövning.

Till utskottet har från vederbörande departement under hand överlämnats

en av generalpostdirektören utarbetad, den 30 nästlidna mars dagtecknad

promemoria, däri generalpostdirektören — med förmälan att han på grund

av tjänsteresa varit förhindrad att deltaga i behandlingen av nu ifrågavarande

ärende — på anförda skäl meddelat, att han icke kunnat biträda styrelsens

beslut i ärendet utan instämt i det av byråchefen Lager avgivna särskilda

yttrandet.

Generalpostdirektören framhåller, att han hyste de största betänkligheter

för att borttaga utbetalningsavgiften vid utbetalning till kontoinnehavaren.

Borttoges denna avgift, kunde det leda till, att en mycket stor

del kontoinnehavare för varje dag uttoge å vederbörande konton influtna

medel. På detta sätt bleve emellertid postgirorörelsen i själva verket ej

annat än en ny slags postanvisningsrörelse, vilken emellertid komme att

skilja sig från den vanliga postanvisningsrörelsen därigenom, att i denna

senare avgifterna vore så avsevärt mycket högre än i postgirorörelsen.

Förutsättningen för att postgirorörelsen, trots de inom denna avsevärt

lägre avgifterna än inom postanvisningsrörelsen, icke skulle åsamka statsverket

någon inkomstminskning, vore ju, att medel skulle komma att innestå

å kontona, vilka medel, då de ej disponerades omedelbart, av postgirorörelsen

skulle kunna givas placering, som tillförsäkrade rörelsen ränteinkomst.

Utebleve nu av ovan nämnda orsaker denna ränteinkomst, vore

ju tydligt, att postgirorörelsen för sin penningebefordran komme att uppbära

vid försändning till ett konto endast inbetalningsavgiften samt vid försändning

från kontot endast utbetalningsavgiften, d. v. s. avgifter, vilka var

för sig i genomsnitt icke torde komma att uppgå till mer än hälften av den

ovannämnda genomsnittsavgiften för eu postanvisning.

Överflyttades penningeförsändandet i någon större omfattning från post,

anvisnings- till postgirorörelsen och komme de å vederbörande konton influtna

medlen därvid omedelbart att uttagas — vilket vore antagligt, om

utbetalningsavgiften slopades — bleve således följden, att statsverket till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12. 11

skyndades eu inkomstminskning, som kunde komma att uppgå till betydande

belopp.

Ett bifall till förslaget skulle dessutom medföra, att pennin gförsändningar

i assurerade brev skulle i stor utsträckning överflyttas till girorörelsen,

varigenom likaledes en inkomstminskning för statsverket bleve följden.

vad vidare anginge själva postgirorörelsens ekonomi, så syntes det vara

uteslutet, att denna rörelse nu skulle kunna bära sig, om utbetalningsavgiften

komme att slopas vid utbetalning från postgirokonto till kontoinnehavaren

själv.

Generalpostdirektören anför vidare, att den ifrågasatta ändringen komme

att hava den ekonomiskt mest kännbara inverkan på girorörelsens ränteinkomster.

Slopades utbetalningsavgiften för kontoinnehavarens egna uttagningar,

komme denne, såsom ock redan börjat visa sig, helt säkert att, så

snart några medel influtit på hans konto, skynda sig att uttaga dessa för

att placera dem i bankinrättning mot högre ränta än i postgirorörelsen. På

så sätt komme denna rörelse att i en mycket stor utsträckning berövas den

inkomstkälla, på vilken girorörelsens ekonomi i väsentlig grad skulle grundas.

Det syntes vara av vikt, att man på detta sätt gjorde sig reda för de

ekonomiska konsekvenserna för statsverket, innan man vidtoge den nu ifrågasatta

avgiftsreformen, vilken ingalunda, som man velat göra gällande, endast

avsåge en mindre jämkning av de nyligen fastställda avgifterna, utan i

själva verket kunde komma att innebära en genomgripande förändring av

hela girorörelsens natur. Att nu endast tre månader efter sedan girorörelsen

börjat sin verksamhet göra eu ändring i rörelsens avgiftssystem, som

måste förorsaka statsverket en inkomstminskning av mycket betydande belopp,

syntes synnerligen opåkallat, då inga som helst vägande skäl för eu

dylik förändring kunnat åvägabringas.

Den vid förlidet års riksdag antagna förordningen om postgirorörelse

trädde i kraft den 1 januari innevarande år. Såsom redan omnämnts, äger

postverket enligt § 6 i förordningen i postgirorörelsen uppbära för varje

inbetalning 10 öre och 20 öre, om inbetalningen uppgår till högst resp.

överstiger 50 kronor, och för varje utbetalning en grundavgift av 5 öre samt

en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp,

som skall utbetalas. Avgiften för inbetalning är sålunda fastställd till högst

20 öre, varemot vid utbetalning densamma är obegränsad.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har i början av sistlidna

februari månad framställning gjorts därom, att utbetalningsavgift icke

skulle vidare utgå beträffande belopp, som från postgirokonto utbetalades

till kontoinnehavaren själv. Generalpoststyrelsen har för sin de! tillstyrkt

den föreslagna ändringen och därvid åberopat en inom postgirokontoret

verkställd utredning angående postgirorörelsens omfattning under årets två

första månader. Styrelsen har emellertid icke varit enhällig, i det att ledamoten

av styrelsen byråchefen Lager ansett, att styrelsen icke nu bort uttala

sig för den ifrågavarande avgiftens borttagande, utan att frågan i stället

framdeles, exempelvis efter 1925 års utgång, bort underkastas en grundligare

utredning än som nu varit möjlig. Generalpostdirektören, som varit förhindrad

att deltaga i ärendets handläggning inom styrelsen, har sedermera

förklarat sig instämma i byråchefen Lagers yttrande.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Kr 42.

Även utskottet anser, att frågan om borttagande av den nu föreskrivna

avgiften vid utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto bör

göras till föremål för en grundligare utredning än den, som varit möjlig efter

den korta tid förordningen tillämpats. Såsom generalpostdirektören framhållit,

torde avgiftens borttagande komma att medföra en betydande inkomstminskning

för postverket, och lärer det under sådana förhållanden för frågans

bedömande vara nödvändigt att erhålla noggranna och tillförlitliga uppgifter

rörande de ekonomiska konsekvenserna av förslagets genomförande. Då utskottet

alltså anser en något längre tids erfarenhet böra avvaktas, har utskottet

icke för närvarande velat tillstyrka bifall till Eungl. Majrts förslag

utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 185 icke må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1925.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Vindahl, Dalberg,

Berge, Bondeson, Lindgren och Bodin; samt

av andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Bäcklund, Olsson i Berg,

Lovén, Kloo, Svensson i Betingetorp och Höglund.

Reservation

av herrar Lindley, Dalberg, Borggren, Lovén, Berge, Bondeson och Höglund,

vilka anfört följande:

»Undertecknade anse, att utskottet bort förorda bifall till föreliggande

proposition och få såsom motivering härför anföra följande.

De i postgirorörelsen utgående utbetalningsavgifterna — för att endast

beröra de avgifter, varom nu är fråga — hava fastställts efter förslag av 1917

års postcheckkommitté. Det faller av sig självt, att kommitténs avgiftsförslag

grundade sig på det då rådande låga penningvärdet. Man hade kunnat förvänta,

att, då frågan om postgirorörelses införande i Sverige förelädes 1924

års riksdag och penningvärdet då var helt annorlunda än när postcheckkommitténs

beräkningar gjordes, frågan om storleken av nu berörda avgifter

underkastats en omsorgsfull utredning. Hade en sådan utredning kommit

till stånd, skulle resultatet härav säkerligen hava blivit en kraftig reducering

av de föreslagna utbetalningsavgifterna. Ett dylikt antagande vinner desto

mera i styrka, om man betänker, att motsvarande avgifter i de flesta främmande

länder med postgirorörelse i genomsnitt icke äro ens hälften så höga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutakotteta utlåtande Nr 42.

13

som i Sverige. När fråga är om utbetalning till kontoinnehavare från dennes

eget konto, utgår i Frankrike och Italien en så låg avgift, att man kan säga;

att dylik utbetalning praktiskt taget är avgiftsfri. Dessa omständigheter

måste, enligt vårt förmenande, ovillkorligen beaktas, enär de äro ett talande

bevis för att utbetalningsavgifterna i den svenska postgirorörelsen äro mycket

för höga, särskilt när det gäller utbetalning till kontoinnehavare från dennes

eget konto. Med vårt utbredda postremissväxelsystem — vartill motstycke

eke finnes någonstädes i utlandet — hade man kunnat förvänta, att utbetalningsavgifterna

i Sverige skulle hava satts betydligt lägre än motsvarande

avgifter i utlandet. Postverkets största inkomst av postgirorörelsen blir

säkerligen ränteinkomsten å sådana i rörelsen innestående medel, som kunna

göras räntebärande genom placering i bank eller på annat sätt. Vid sådant

förhållande torde det vara av synnerligen std!'' vikt, att postgirorörelsen även

har stora kunder, som tillföra rörelsen något mera avsevärt kapital. Visserligen

lära val de många mindre kunderna också bliva postgirorörelsen till

gagn, men rörelsen kan säkerligen icke undvara det större kapitalet, om

rörelsen skall kunna bära sig, vilket vi förutsätta är villkoret för rörelsens

fortbestånd. Det kan icke vara rimligt att begära, att en firma, som låtit

behållningen å sitt postgirokonto stiga till 100,000 kronor, skall betala en

avgift av 21 kronor för att utfå dessa pengar.

För vår del äro vi av den uppfattningen, att ett bifall till propositionen

skulle i hög grad jämna vägen för postgirorörelsens fortsatta utveckling,

men att ett avslag skulle tillfoga rörelsen ett avsevärt avbräck. När nu

postgirorörelse en gång införts, synes det oss, som om riksdagen icke borde

undandraga sig att medverka till ändring av en detaljbestämmelse, som hotar

att lamslå hela postgirorörelsen. Det är visserligen sant, att rörelsen under

de gångna månaderna utvecklat sig normalt, men det finnes skäl antaga,

att, då de större kontoinnehavarna anslutit sig, de utgått från att den av

Kungl. Maj:t ifrågasatta ändringen skulle komma till stånd. Men avslår nu

riksdagen propositionen, torde resultatet härav komma till synes ganska

snart. Och det vore verkligen att beklaga, om postgirorörelsen skulle förlora

de stora affärsföretag samt sociala föreningar och sammanslutningar av

skilda slag, som, enligt hittills vunnen erfarenhet, tillföra postgirorörelsen

ett avsevärt kapitaltillskott.

Yi medgiva gärna, att förslaget till ändring kommer snart efter postgirorörelsens

start, men detta räkna vi snarare som en förtjänst än som ett fel.

Ty om man i ett ekonomiskt företag inser, att eu bestämmelse är sådan, att

den försvårar företagets utveckling, måste det anses klokt att snarast möjligt

vidtaga nödig förändring.

Ett avslag å propositionen skulle helt visst för de enskilda bankerna leda

till för dem rätt så obehagliga konsekvenser. På denna fråga anse vi oss

emellertid icke för närvarande böra närmare ingå.

I behandlingen inom generalpoststyrelsen av den framställning, varpå

Kungl. Maj:ts proposition grundar sig, deltogo, enligt vad vi erfarit, jämväl

samtliga tre postsparbanksfullmäktige, direktören K. Eriksson, bankofull
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

mäktigen Norberg och häradshövding Kinander. Och då jämväl dessa tre

postsparbanksfullmäktige deltogo i generalpoststyrelsens beslut att förorda

utbetalningsavgifternas borttagande vid utbetalning till kontoinnehavare från

dennes eget konto, kan man vara övertygad om att reformen är nödvändig.

Och enligt vår uppfattning bör förändringen vidtagas snarast möjligt. Ty

riksdagen, som en gång medverkat till rörelsens införande, lärer icke hava

anledning att låta stora stötestenar ligga i vägen för rörelsens utveckling.

På grund av det ovan anförda hemställa vi,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 185 må av riksdagen

bifallas.»

Bilaga till reservationen.

Tabell över ntbetalningsargifter i postgirorörelsen i Sverige och vissa

främmande länder.

Belopp

Belgien

Danmark

Frank-

rike

Italien

Sverige

Schweiz

i respek-

vid utbe-

vid utbe-

vid utbe-

vid utbe-

tive

talning

talning

talning

talning

länders

genom

genom

genom

genom

mynt

giro-

post-

giro-

post-

(fr., kr.

etc.)

kontoret

anstalt

kontor

anstalt

fr.

fr.

kr.

kr.

lire

kr.

fr.

1 . ''Ö

i ^

O fr fl

fl * m

g *? bo

10

50

100

O.n

0.11

0.11

O.n

0.11

0.11

0.1 G

0.16

0.16

.2 ® c

Sfi |

ö » 0

O

M o ^

fl bC

.-3 fl fl iS

P fl O ■>"

bo bo

bo-ö o t

S bo .Afl

O .2 > c

"S « .•

O cä 2 0.0

■* « ö g>

£ o •—> ®

« g O O-ti

3 fl? fl

bo''g

0.25

0.40

0.60

0.07

J3.07

0.07

0.05

0.05

0.05

0.15

0.16

0.16

500

0.13

0.15

0.20

''3 ► § &

fl w fl

1: —

0.15

Om

0.20

fl o‘> .2

| O ®

1,000

0.15

0.20

0.25

® ?:cj

fl O -O

■P Kl M 71

S ** o

å|t-.5g

1:50

0.25

O.i o

0.20

5,000

0.35

0.60

0.65

__ eu 3

» g 3

s -g j=]f s

g

1:05

O.so

0.4 0

10,000

0.60

1.10

1.15

3 a 4s

® fl

.01 .§ 8.0

2: 10

0.55

0.65

100,000

6:-

10: 50

10: 75

"fl o

» b 2

« fl -

o | so 3-

21:-

5:05

5:15

500,000

30:-

52:50

53: 75

iO fl c

~ A fl

S 1 :o

^ fl? fr

105: -

25; 05

25:15

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:171 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 11 juli 1924 angående a1 i texten