Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om uppflyttning i högre lönegrad av skrivbiträdesbefattningarna vid riksbankens huvudkontor.
1925-04-30 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1925:44, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om uppflyttning i högre lönegrad av skrivbiträdesbefattningarna vid riksbankens huvudkontor.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om
uppflyttning i högre lönegrad av skrivbiträdesbefattningarna
vid riksbankens huvudkontor.
I en till bankoutskottet ställd, den 19 nästlidna mars dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att nuvarande fem skrivbiträdesbefattningar
vid riksbankens huvudkontor måtte uppflyttas i tredje
lönegraden enligt gällande avlöningsreglemente.
Fullmäktiges skrivelse är föranledd av en till fullmäktige ingiven framställning
från ifrågavarande biträden.
I denna framhålles, bland annat, att skrivbiträdenas avlöning vore synnerligen
låg icke blott med hänsyn till de höga levnadskostnaderna i huvudstaden
utan även i betraktande av deras speciella arbetsuppgifter och de för
dem föreskrivna kompetensvillkoren. Under det att motsvarande befattningshavare
vid de centrala ämbetsverken endast hade att utföra enklare
skriv- och räknearbete, vore deras arbete, huvudsakligen sedelräkning, i regel
förenat med penningeansvar, för övrigt samma arbete, som utfördes av
kameralbiträden i tredje lönegraden. Deras utsikter för befordran vore dessutom
mycket små, då de gifta kvinnliga tjänstemännen nästan undantagslöst
kvarstode i tjänst.
Över skrivbiträdenas ifrågavarande framställning hava fullmäktige inhämtat
yttrande från lönenämnden för riksdagens verk, som i skrivelse
den 16 nästlidna mars anfört följande:
»Under behandling år 1921 inom 1902 års löneregleringskommitté av
fråga om reglering av löneförhållanden m. m. beträffande riksdagens verk
meddelades från fullmäktige i riksbanken, bland annat, att utom 14 ordinarie
kvinnliga biträden vid huvudkontoret, därav 8 i högre grad och 6 i
lägre grad, där tjänstgjorde 27 extra kvinnliga biträden, vilka hade full
sysselsättning och sålunda icke kunde undvaras, samt att under enahanda
förhållanden tjänstgjorde 3 extra kvinnliga biträden vid vartdera av avdelningskontoren
i Göteborg och Malmö. För att bereda ordinarie anställning
åt de äldsta av ifrågavarande extra kvinnliga biträden föreslogs i
samband därmed, att vid huvudkontoret måtte inrättas ytterligare 8 kvinnliga
biträdesbefattningar, 4 i vardera graden, samt vid vartdera av nyssnämnda
avdelningskontor 2 i lägre grad.
Sedan kommittén biträtt dessa förslag, förordade kommittén, att under
avdelningen B i den av kommittén föreslagna löneplanen dåvarande kvinn
Bihang
till riksdagens protokoll 1925. S samt. 33 höft. (Nr ii.)
Skriv
biträdenas
framställning.
Lönenämnden
för riksdagens
verk.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
liga biträden av lägre grad skulle upptagas i tredje lönegraden samt att
de kvinnliga biträden av högre grad skulle hänföras till femte lönegraden.
Sedan löneregleringskommitténs berörda förslag förelagts bankoutskottet
vid 1921 års riksdag samt utskottet för att förbättra proportionen mellan
de extra och de ordinarie biträdena ansett sig böra föreslå, att ytterligare
5 nya ordinarie befattningar för kvinnliga tjänstemän under
benämning kontorsbiträden uppfördes i staten med placering i första lönegraden,
meddelade riksdagen i skrivelse till fullmäktige den 18 juni 1921,
nr 384, att riksdagen fattat beslut enligt bankoutskottets förslag, allenast
med den förändring att benämningen kontorsbiträden utbytts mot skrivbiträden.
Nu ifrågavarande skrivbiträden hava emellertid, enligt vad som meddelats
lönenämnden, arbete av fullkomligt samma beskaffenhet och. samma
omfattning som kameralbiträdena, vilka äro placerade i tredje lönegraden.
Deras arbete består huvudsakligast i uppräkning och sortering av sedlar
under det ekonomiska ansvar, som måste vara förenat med dylikt arbete,
ett ansvar, som också enligt vad sökandena framhålla i åtskilliga fall vid
uppkomna felräkningar för vederbörande befattningshavare föranlett utbetalning
av i deras låga avlöningsställning nog så kännbara ersättningar.
För arbetets jämna och oavbrutna gång torde det i riksbanken ej vara
lämpligt att från det övriga bankarbetet utskilja enklare renskrivningsarbete
eller annat dylikt med mindre ansvar förenat arbete och koncentrera
detta på den mindre kvalificerade arbetskraft, som skrivbiträdena
inom statsförvaltningen äro avsedda att representera. Därför fordras
också för anställning av kvinna i riksbanken samma kompetens för
alla, nämligen, enligt bankoreglementets föreskrift, studentexamen eller
erhållet avgångsbetyg från åttaklassigt läroverk för kvinnlig ungdom, medförande
normalskolekompetens, eller på annat sätt ådagalagd likvärdig
kompetens.
Skrivbiträdenas i riksbankens framställning om förbättrad löneställning
torde därför vara värd allt beaktande och böra understödjas, och detta
så mycket mera som rättvisa och billighet synes kräva att, då såsom redan
förut framhållits skrivbiträdena i riksbanken hava samma arbete och ansvar
som de vid deras sida arbetande kameralbiträdena i tredje lönegraden,
de även få åtnjuta samma avlöningsförmåner som de senare.
Vid riksbankens avdelningskontor, såväl de båda stora kontoren i Göteborg
och Malmö som de mindre avdelningskontoren, hava ej heller några
skrivbiträdesbefattningar föreslagits eller blivit inrättade.
Fastän bankoutskottet med sitt förslag vid 1921 års riksdag att överflytta
ett antal extra ordinarie kvinnliga tjänstemän till ordinarie givetvis
avsåg att därmed bereda dem den bättre ställning, som ordinarie anställning
i allmänhet anses medföra, fingo emellertid de kvinnliga befattningshavare,
som på grund därav befordrades till ordinarie, ej någon högre
inkomst.
Genom uppförande i tjänsteförteckningen av skrivbiträdena i första lönegraden
erhöllo nämligen dessa såsom begynnelselön 1,800 kronor, därifrån
dock måste avdragas pensionsavgift 63 kronor, då däremot extra ordinarie
tjänstemän enligt första lönegraden högsta löneklassen i avdelningen 2,
för kvinnliga tjänstemän, av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän,
åtnjuta lön med 1,800 kronor.
Enligt beslut vid 1924 års riksdag beviljades emellertid skrivbiträdena
Bankoutskottets utlåtande Nr 44. 3
ett tillfälligt lönetillägg av 120 kronor om året att utgå för tiden till den
1 juli 1925.
Utöver vad redan anförts angående de kvinnliga biträdenas kompetens
och arbetsuppgifter anser lönenämnden kunna ytterligare framhållas, att
skrivbiträdena med den utbildning och den ansvarsställning, som de innebära,
i löneavseende stå efter gårdskarlarna vid avdelningskontoren i
Göteborg och Malmö såväl enligt nu gällande löneplaner som enligt den
föreslagna nya löneplanen, där skrivbiträdena skulle komma i andra lönegraden
och gårdskarlarna i femte lönegraden, med placering således av de
förra ej mindre än tre lönegrader under de senare, ett förhållande som ej
lärer kunna anses såsom skäligt.
Ett bifall till skrivbiträdenas framställning om inplacering i tredje lönegraden
skulle för nuvarande befattningshavares avlöning inom riksbanken
medföra en kostnadsökning av 3,588 kronor för år räknat. Vid denna beräkning
har man utgått från nu gällande löneplan med det tillfälliga lönetillägget.
»
Enligt meddelande i ovan intagna skrivelse hava ledamöterna av lönenämnden
herrar Lovén och Vindahl anmält sin reservation mot lönenämndens
förevarande beslut och därvid förklarat sig anse, att skrivbiträdenas framställning
ej bort av lönenämnden tillstyrkas.
För egen del hava fullmäktige i sin ovan omförmälda skrivelse anfört
följande:
»Under anslutning till rmd lönenämnden sålunda anfört vilja även fullmäktige
förorda, att skrivbiträdena vid huvudkontoret uppflyttas till
samma lönegrad som kameralbiträdena.
Enligt ett inom lönenämnden upprättat förslag till vissa ändringar i avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk, varöver
fullmäktige haft tillfälle att avgiva yttrande, införes en ny gemensam löneplan
för manliga och kvinnliga befattningshavare, och upptagas i en i
samband därmed uppställd ny tjänsteförteckning under riksbankens huvudkontor
5 skrivbiträden i andra lönegraden och 10 kameralbiträden i
sjunde lönegraden av den nya löneplanen.
Med anledning av skrivbiträdenas nu förevarande ansökan hemställa
därför fullmäktige, under åberopande av vad i ärendet anförts, att i den
nya tjänsteförteckningen för riksbankens huvudkontor icke må upptagas
någon befattning i andra lönegraden, men att i stället må uppföras 15 kameralbiträden
i sjunde lönegraden.
Enligt vad lönenämnden i sin skrivelse meddelat skulle denna ändringför
ifrågavarande ordinarie befattningshavare medföra en kostnadsökning
av 3,588 kronor för år räknat.
I samband härmed skulle nuvarande kvinnliga extra ordinarie tjänstemän,
som åtnjuta lön enligt första lönegraden, löneklass 1, uti avdelning 2
för kvinnliga tjänstemän av den under 5 § i avlöningsbestämmelser för
icke-ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk intagna löneplan,
kunna uppflyttas till tredje lönegraden i samma avdelning. Härigenom
förorsakade kostnadsökning skulle för extra ordinarie kvinnliga tjänstemän
vid riksbankens samtliga kontor uppgå till endast 2,970 kronor.»
Reservation
inom lönenämnden.
Fullmäktige i
riksbanken.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Vitkottet.
Såsom lönenämnden erinrar, hemställde 1921 års bankoutskott i samband
med förslag till reglering av avlöningsförhållandena vid riksdagens verk
— i syfte att förbättra proportionen mellan de extra och de ordinarie biträdena
vid riksbanken — bland annat, att fem nya befattningar skulle uppföras
å ordinarie stat med placering i första lönegraden. Utskottet föreslog
därvid, att ifrågavarande tjänstemän, i likhet med vad som gällde
inom kommunikationsverken, skulle benämnas kontorsbiträden. Utskottets
förslag bifölls av riksdagen, som emellertid föreskrev, att biträdena skulle
benämnas skrivbiträden. Beträffande de göromål, som åligga skrivbiträdena,
må erinras, att desamma huvudsakligen bestå i uppräkning och sortering
av sedlar, varmed givetvis är förenat visst ekonomiskt ansvar.
Enligt utskottets mening torde nämnda arbetsuppgifter få anses vara av
mer påfrestande art än det skriv- och räknearbete, som utföres av skrivbiträdena
vid de centrala verken. Under sådana förhållanden och med
åberopande av vad lönenämnden i övrigt anfört finner utskottet skäl tala
för att skrivbiträdena erhålla en något förbättrad löneställning; och har
utskottet i sådant avseende funnit sig böra föreslå, att de från och med
den 1 juli 1925 uppflyttas i andra lönegraden, avd. B, av nu gällande
löneplan. Med hänsyn till det speciella arbete, här ifrågavarande biträden
hava att utföra, lärer ett bifall till förslaget om deras uppflyttning
icke kunna medföra några konsekvenser beträffande de befattningar vid
de centrala ämbetsverken, vilka för närvarande äro i lönehänseende jämställda
med riksbankens skrivbiträdesbefattningar. Då, såsom av det anförda
framgår, skrivbiträdena i riksbanken icke hava att utföra några
skrivgöromål, har utskottet dessutom för att tydligare angiva arten av
deras berörda arbete ansett den förändring böra vidtagas, att de erhålla
benämningen kassabiträden.
Ett bifall till utskottets förslag att uppflytta skrivbiträdena i andra
lönegraden skulle enligt verkställda beräkningar medföra en årlig kostnadsökning
av 960 kronor. Därest i samband härmed de kvinnliga extra
ordinarie tjänstemän vid riksbanken, som åtnjuta lön enligt första lönegraden
enligt den för dem gällande löneplan, komma att uppflyttas till
andra lönegraden i samma löneplan, skulle härav förorsakas en kostnadsökning,
uppgående till 1,440 kronor för år räknat.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må besluta, att i riksbanken
anställda ordinarie skrivbiträden må med benämning
kassabiträden från och med den 1 juli 1925 hänföras
till andra lönegraden, avd. B, av den i nu gällande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens
verk intagna löneplan.
Stockholm den 30 april 1925.
På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av törsta kammaren: herrar Gustafsson i Stensimpa, Vindahl, Dalberg, Berge, Andersson
i Hägelåkra, Bondeson, Bodin och Östergren; samt
av andra kammaren: herrar Borggren, Bäcklund, Olsson i Berg, Loven, Bgberg, Kloo,
Svensson i Betingetorp och Johansson i Edsbyn.
Reservation
av herrar Vindahl, Ber ge, Bondeson, Bodin, Bäcklund, Lovén och Byberg,
vilka anfört:
»De skäl, som anförts av de kvinnliga skrivbiträdena i riksbanken i och
för uppflyttning i högre lönegrad än vad som fastställdes vid 1921 års
lönereglering, hava vi icke funnit övertygande, varför vi här avgiva vår
från utskottets uppfattning avvikande mening.
Att nu, då statens finansiella ställning är långt ifrån lysande, vidtaga
förändringar uppåt, i en så sent som år 1921 antagen löneplan, anse vi
icke böra äga rum utan mycket tungt vägande skäl. Icke heller äro vid
andra statens verk kvinnliga tjänstemän, med samma kvalifikationer och
i stort sett likartat arbete, högre avlönade än dem det här är fråga om.
Som skäl för att det arbete, som utföres av ifrågavarande befattningshavare,
är att anse som arbete av mera kvalificerad art, anför man, att
liknande arbete utföres av kvinnliga befattningshavare i högre löneställning.
En sådan argumentering för en löneuppflyttning bestrida vi bestämt.
Likartat arbete av tjänstemän i vitt skilda tjänste- och löneställning förekommer
i snart sagt alla statens verk, utan att det hittills, så vitt vi ha
oss bekant, ifrågasatts att lönerna därför skulle utjämnas och avrundas
uppåt.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 83 höft. (Kr ii,)
O
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Med inrättande av gruppen »ordinarie kvinnliga skrivbiträden» och deras
placering i första lönegraden, avsågs ätt bereda en del av de många extra
kvinnliga biträdena en något högre avlöning men framför allt en fastare
anställning med rätt till semester och sjukavlöning. Denna grad avsågs
givetvis som en passagegrad och bör även fortfarande betraktas såsom
sådan.
Tvärtemot vad man anför, att den nu antagna behörighetslagen för
kvinnor skulle lägga hinder i vägen för befordran inom rimlig tid, torde
lika väl en något snabbare befordran med stöd av denna lag kunna tänkas.
I varje fall torde det vara för tidigt att draga några slutledningar av en
lag, som ännu inte hunnit visa sina verkningar. Ansökningsrätt till snart
sagt alla platser inom verket tillkommer ju i varje fall hädanefter kvinnliga
tjänstemän.
Huruvida och i vad mån ett bifall till utskottets förslag skulle medföra,
att krav om uppflyttning av skrivbiträdena i de centrala ämbetsverken
komme att framföras, våga vi icke yttra oss om. Men det torde icke vara
uteslutet, att nog så vittgående konsekvenser kunna bliva en följd av ett
bifall till utskottets hemställan.
Åberopande det anförda få vi hemställa,
att riksdagen måtte avslå utskottets förevarande
framställning.»
Stockholm. Isaac Marcus'' Boktryckeri-Aktiebolag. 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.