Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om uppflyttning i högre lönegrad av skrivbiträdesbefattningarna vid riksbankens huvudkontor.

1925-04-30 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:44, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om uppflyttning i högre lönegrad av skrivbiträdesbefattningarna vid riksbankens huvudkontor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1925 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om

uppflyttning i högre lönegrad av skrivbiträdesbefattningarna

vid riksbankens huvudkontor.

I en till bankoutskottet ställd, den 19 nästlidna mars dagtecknad skrivelse

hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att nuvarande fem skrivbiträdesbefattningar

vid riksbankens huvudkontor måtte uppflyttas i tredje

lönegraden enligt gällande avlöningsreglemente.

Fullmäktiges skrivelse är föranledd av en till fullmäktige ingiven framställning

från ifrågavarande biträden.

I denna framhålles, bland annat, att skrivbiträdenas avlöning vore synnerligen

låg icke blott med hänsyn till de höga levnadskostnaderna i huvudstaden

utan även i betraktande av deras speciella arbetsuppgifter och de för

dem föreskrivna kompetensvillkoren. Under det att motsvarande befattningshavare

vid de centrala ämbetsverken endast hade att utföra enklare

skriv- och räknearbete, vore deras arbete, huvudsakligen sedelräkning, i regel

förenat med penningeansvar, för övrigt samma arbete, som utfördes av

kameralbiträden i tredje lönegraden. Deras utsikter för befordran vore dessutom

mycket små, då de gifta kvinnliga tjänstemännen nästan undantagslöst

kvarstode i tjänst.

Över skrivbiträdenas ifrågavarande framställning hava fullmäktige inhämtat

yttrande från lönenämnden för riksdagens verk, som i skrivelse

den 16 nästlidna mars anfört följande:

»Under behandling år 1921 inom 1902 års löneregleringskommitté av

fråga om reglering av löneförhållanden m. m. beträffande riksdagens verk

meddelades från fullmäktige i riksbanken, bland annat, att utom 14 ordinarie

kvinnliga biträden vid huvudkontoret, därav 8 i högre grad och 6 i

lägre grad, där tjänstgjorde 27 extra kvinnliga biträden, vilka hade full

sysselsättning och sålunda icke kunde undvaras, samt att under enahanda

förhållanden tjänstgjorde 3 extra kvinnliga biträden vid vartdera av avdelningskontoren

i Göteborg och Malmö. För att bereda ordinarie anställning

åt de äldsta av ifrågavarande extra kvinnliga biträden föreslogs i

samband därmed, att vid huvudkontoret måtte inrättas ytterligare 8 kvinnliga

biträdesbefattningar, 4 i vardera graden, samt vid vartdera av nyssnämnda

avdelningskontor 2 i lägre grad.

Sedan kommittén biträtt dessa förslag, förordade kommittén, att under

avdelningen B i den av kommittén föreslagna löneplanen dåvarande kvinn
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. S samt. 33 höft. (Nr ii.)

Skriv
biträdenas
framställning.

Lönenämnden

för riksdagens

verk.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

liga biträden av lägre grad skulle upptagas i tredje lönegraden samt att

de kvinnliga biträden av högre grad skulle hänföras till femte lönegraden.

Sedan löneregleringskommitténs berörda förslag förelagts bankoutskottet

vid 1921 års riksdag samt utskottet för att förbättra proportionen mellan

de extra och de ordinarie biträdena ansett sig böra föreslå, att ytterligare

5 nya ordinarie befattningar för kvinnliga tjänstemän under

benämning kontorsbiträden uppfördes i staten med placering i första lönegraden,

meddelade riksdagen i skrivelse till fullmäktige den 18 juni 1921,

nr 384, att riksdagen fattat beslut enligt bankoutskottets förslag, allenast

med den förändring att benämningen kontorsbiträden utbytts mot skrivbiträden.

Nu ifrågavarande skrivbiträden hava emellertid, enligt vad som meddelats

lönenämnden, arbete av fullkomligt samma beskaffenhet och. samma

omfattning som kameralbiträdena, vilka äro placerade i tredje lönegraden.

Deras arbete består huvudsakligast i uppräkning och sortering av sedlar

under det ekonomiska ansvar, som måste vara förenat med dylikt arbete,

ett ansvar, som också enligt vad sökandena framhålla i åtskilliga fall vid

uppkomna felräkningar för vederbörande befattningshavare föranlett utbetalning

av i deras låga avlöningsställning nog så kännbara ersättningar.

För arbetets jämna och oavbrutna gång torde det i riksbanken ej vara

lämpligt att från det övriga bankarbetet utskilja enklare renskrivningsarbete

eller annat dylikt med mindre ansvar förenat arbete och koncentrera

detta på den mindre kvalificerade arbetskraft, som skrivbiträdena

inom statsförvaltningen äro avsedda att representera. Därför fordras

också för anställning av kvinna i riksbanken samma kompetens för

alla, nämligen, enligt bankoreglementets föreskrift, studentexamen eller

erhållet avgångsbetyg från åttaklassigt läroverk för kvinnlig ungdom, medförande

normalskolekompetens, eller på annat sätt ådagalagd likvärdig

kompetens.

Skrivbiträdenas i riksbankens framställning om förbättrad löneställning

torde därför vara värd allt beaktande och böra understödjas, och detta

så mycket mera som rättvisa och billighet synes kräva att, då såsom redan

förut framhållits skrivbiträdena i riksbanken hava samma arbete och ansvar

som de vid deras sida arbetande kameralbiträdena i tredje lönegraden,

de även få åtnjuta samma avlöningsförmåner som de senare.

Vid riksbankens avdelningskontor, såväl de båda stora kontoren i Göteborg

och Malmö som de mindre avdelningskontoren, hava ej heller några

skrivbiträdesbefattningar föreslagits eller blivit inrättade.

Fastän bankoutskottet med sitt förslag vid 1921 års riksdag att överflytta

ett antal extra ordinarie kvinnliga tjänstemän till ordinarie givetvis

avsåg att därmed bereda dem den bättre ställning, som ordinarie anställning

i allmänhet anses medföra, fingo emellertid de kvinnliga befattningshavare,

som på grund därav befordrades till ordinarie, ej någon högre

inkomst.

Genom uppförande i tjänsteförteckningen av skrivbiträdena i första lönegraden

erhöllo nämligen dessa såsom begynnelselön 1,800 kronor, därifrån

dock måste avdragas pensionsavgift 63 kronor, då däremot extra ordinarie

tjänstemän enligt första lönegraden högsta löneklassen i avdelningen 2,

för kvinnliga tjänstemän, av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän,

åtnjuta lön med 1,800 kronor.

Enligt beslut vid 1924 års riksdag beviljades emellertid skrivbiträdena

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44. 3

ett tillfälligt lönetillägg av 120 kronor om året att utgå för tiden till den

1 juli 1925.

Utöver vad redan anförts angående de kvinnliga biträdenas kompetens

och arbetsuppgifter anser lönenämnden kunna ytterligare framhållas, att

skrivbiträdena med den utbildning och den ansvarsställning, som de innebära,

i löneavseende stå efter gårdskarlarna vid avdelningskontoren i

Göteborg och Malmö såväl enligt nu gällande löneplaner som enligt den

föreslagna nya löneplanen, där skrivbiträdena skulle komma i andra lönegraden

och gårdskarlarna i femte lönegraden, med placering således av de

förra ej mindre än tre lönegrader under de senare, ett förhållande som ej

lärer kunna anses såsom skäligt.

Ett bifall till skrivbiträdenas framställning om inplacering i tredje lönegraden

skulle för nuvarande befattningshavares avlöning inom riksbanken

medföra en kostnadsökning av 3,588 kronor för år räknat. Vid denna beräkning

har man utgått från nu gällande löneplan med det tillfälliga lönetillägget.

»

Enligt meddelande i ovan intagna skrivelse hava ledamöterna av lönenämnden

herrar Lovén och Vindahl anmält sin reservation mot lönenämndens

förevarande beslut och därvid förklarat sig anse, att skrivbiträdenas framställning

ej bort av lönenämnden tillstyrkas.

För egen del hava fullmäktige i sin ovan omförmälda skrivelse anfört

följande:

»Under anslutning till rmd lönenämnden sålunda anfört vilja även fullmäktige

förorda, att skrivbiträdena vid huvudkontoret uppflyttas till

samma lönegrad som kameralbiträdena.

Enligt ett inom lönenämnden upprättat förslag till vissa ändringar i avlöningsreglementet

för befattningshavare vid riksdagens verk, varöver

fullmäktige haft tillfälle att avgiva yttrande, införes en ny gemensam löneplan

för manliga och kvinnliga befattningshavare, och upptagas i en i

samband därmed uppställd ny tjänsteförteckning under riksbankens huvudkontor

5 skrivbiträden i andra lönegraden och 10 kameralbiträden i

sjunde lönegraden av den nya löneplanen.

Med anledning av skrivbiträdenas nu förevarande ansökan hemställa

därför fullmäktige, under åberopande av vad i ärendet anförts, att i den

nya tjänsteförteckningen för riksbankens huvudkontor icke må upptagas

någon befattning i andra lönegraden, men att i stället må uppföras 15 kameralbiträden

i sjunde lönegraden.

Enligt vad lönenämnden i sin skrivelse meddelat skulle denna ändringför

ifrågavarande ordinarie befattningshavare medföra en kostnadsökning

av 3,588 kronor för år räknat.

I samband härmed skulle nuvarande kvinnliga extra ordinarie tjänstemän,

som åtnjuta lön enligt första lönegraden, löneklass 1, uti avdelning 2

för kvinnliga tjänstemän av den under 5 § i avlöningsbestämmelser för

icke-ordinarie befattningshavare vid riksdagens verk intagna löneplan,

kunna uppflyttas till tredje lönegraden i samma avdelning. Härigenom

förorsakade kostnadsökning skulle för extra ordinarie kvinnliga tjänstemän

vid riksbankens samtliga kontor uppgå till endast 2,970 kronor.»

Reservation

inom lönenämnden.

Fullmäktige i

riksbanken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Vitkottet.

Såsom lönenämnden erinrar, hemställde 1921 års bankoutskott i samband

med förslag till reglering av avlöningsförhållandena vid riksdagens verk

— i syfte att förbättra proportionen mellan de extra och de ordinarie biträdena

vid riksbanken — bland annat, att fem nya befattningar skulle uppföras

å ordinarie stat med placering i första lönegraden. Utskottet föreslog

därvid, att ifrågavarande tjänstemän, i likhet med vad som gällde

inom kommunikationsverken, skulle benämnas kontorsbiträden. Utskottets

förslag bifölls av riksdagen, som emellertid föreskrev, att biträdena skulle

benämnas skrivbiträden. Beträffande de göromål, som åligga skrivbiträdena,

må erinras, att desamma huvudsakligen bestå i uppräkning och sortering

av sedlar, varmed givetvis är förenat visst ekonomiskt ansvar.

Enligt utskottets mening torde nämnda arbetsuppgifter få anses vara av

mer påfrestande art än det skriv- och räknearbete, som utföres av skrivbiträdena

vid de centrala verken. Under sådana förhållanden och med

åberopande av vad lönenämnden i övrigt anfört finner utskottet skäl tala

för att skrivbiträdena erhålla en något förbättrad löneställning; och har

utskottet i sådant avseende funnit sig böra föreslå, att de från och med

den 1 juli 1925 uppflyttas i andra lönegraden, avd. B, av nu gällande

löneplan. Med hänsyn till det speciella arbete, här ifrågavarande biträden

hava att utföra, lärer ett bifall till förslaget om deras uppflyttning

icke kunna medföra några konsekvenser beträffande de befattningar vid

de centrala ämbetsverken, vilka för närvarande äro i lönehänseende jämställda

med riksbankens skrivbiträdesbefattningar. Då, såsom av det anförda

framgår, skrivbiträdena i riksbanken icke hava att utföra några

skrivgöromål, har utskottet dessutom för att tydligare angiva arten av

deras berörda arbete ansett den förändring böra vidtagas, att de erhålla

benämningen kassabiträden.

Ett bifall till utskottets förslag att uppflytta skrivbiträdena i andra

lönegraden skulle enligt verkställda beräkningar medföra en årlig kostnadsökning

av 960 kronor. Därest i samband härmed de kvinnliga extra

ordinarie tjänstemän vid riksbanken, som åtnjuta lön enligt första lönegraden

enligt den för dem gällande löneplan, komma att uppflyttas till

andra lönegraden i samma löneplan, skulle härav förorsakas en kostnadsökning,

uppgående till 1,440 kronor för år räknat.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken

förevarande framställning, må besluta, att i riksbanken

anställda ordinarie skrivbiträden må med benämning

kassabiträden från och med den 1 juli 1925 hänföras

till andra lönegraden, avd. B, av den i nu gällande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

avlöningsreglemente för befattningshavare vid riksdagens

verk intagna löneplan.

Stockholm den 30 april 1925.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av törsta kammaren: herrar Gustafsson i Stensimpa, Vindahl, Dalberg, Berge, Andersson

i Hägelåkra, Bondeson, Bodin och Östergren; samt

av andra kammaren: herrar Borggren, Bäcklund, Olsson i Berg, Loven, Bgberg, Kloo,

Svensson i Betingetorp och Johansson i Edsbyn.

Reservation

av herrar Vindahl, Ber ge, Bondeson, Bodin, Bäcklund, Lovén och Byberg,

vilka anfört:

»De skäl, som anförts av de kvinnliga skrivbiträdena i riksbanken i och

för uppflyttning i högre lönegrad än vad som fastställdes vid 1921 års

lönereglering, hava vi icke funnit övertygande, varför vi här avgiva vår

från utskottets uppfattning avvikande mening.

Att nu, då statens finansiella ställning är långt ifrån lysande, vidtaga

förändringar uppåt, i en så sent som år 1921 antagen löneplan, anse vi

icke böra äga rum utan mycket tungt vägande skäl. Icke heller äro vid

andra statens verk kvinnliga tjänstemän, med samma kvalifikationer och

i stort sett likartat arbete, högre avlönade än dem det här är fråga om.

Som skäl för att det arbete, som utföres av ifrågavarande befattningshavare,

är att anse som arbete av mera kvalificerad art, anför man, att

liknande arbete utföres av kvinnliga befattningshavare i högre löneställning.

En sådan argumentering för en löneuppflyttning bestrida vi bestämt.

Likartat arbete av tjänstemän i vitt skilda tjänste- och löneställning förekommer

i snart sagt alla statens verk, utan att det hittills, så vitt vi ha

oss bekant, ifrågasatts att lönerna därför skulle utjämnas och avrundas

uppåt.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 83 höft. (Kr ii,)

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Med inrättande av gruppen »ordinarie kvinnliga skrivbiträden» och deras

placering i första lönegraden, avsågs ätt bereda en del av de många extra

kvinnliga biträdena en något högre avlöning men framför allt en fastare

anställning med rätt till semester och sjukavlöning. Denna grad avsågs

givetvis som en passagegrad och bör även fortfarande betraktas såsom

sådan.

Tvärtemot vad man anför, att den nu antagna behörighetslagen för

kvinnor skulle lägga hinder i vägen för befordran inom rimlig tid, torde

lika väl en något snabbare befordran med stöd av denna lag kunna tänkas.

I varje fall torde det vara för tidigt att draga några slutledningar av en

lag, som ännu inte hunnit visa sina verkningar. Ansökningsrätt till snart

sagt alla platser inom verket tillkommer ju i varje fall hädanefter kvinnliga

tjänstemän.

Huruvida och i vad mån ett bifall till utskottets förslag skulle medföra,

att krav om uppflyttning av skrivbiträdena i de centrala ämbetsverken

komme att framföras, våga vi icke yttra oss om. Men det torde icke vara

uteslutet, att nog så vittgående konsekvenser kunna bliva en följd av ett

bifall till utskottets hemställan.

Åberopande det anförda få vi hemställa,

att riksdagen måtte avslå utskottets förevarande

framställning.»

Stockholm. Isaac Marcus'' Boktryckeri-Aktiebolag. 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.