Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ersättning åt vissa personer för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

1925-05-11 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:46, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ersättning åt vissa personer för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlels utlåtande Nr VI.

1

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1925 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ersättning åt vissa personer

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av

krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

I en inom andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm väckt motion

nr 99, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har

hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att änkan Anna Matilda Andersson

såsom styvmoder till avlidne Erik Vilhelm Andersson, änkan Kristina

Maria Nilsson såsom fostermoder till avlidne Vilhelm Nilsson, änkan Anna

Kristina Johansson såsom fostermoder till avlidne Josef Johansson, Emma

Gustava Nilsson såsom fostermoder till avlidne Karl Fingal Salomonsson,

minderårige Erik Olof Valter Eliasson såsom styvbarn till avlidne Axel Teodor

Eliasson samt änkan Beda R. W. Hallgren såsom styvmoder till avlidne

Einar Gereon Hallgren må tillerkännas den ersättning, vartill de jämlikt

bestämmelserna i förordningen den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållan

dona under 1914—1919 års världskrig, skulle varit berättigade, därest adoption

i förhållande till de avlidne ägt rum.»

I motiveringen för detta yrkande har motionären till en början redogjort

för gällande bestämmelser angående ersättning av statsmedel för skada till

följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförliållandena under 1914—1919

års världskrig samt framhållit, att enligt nämnda bestämmelser rätt till er

sättning i anledning av dödsfall, som föranletts av sådant olycksfall, icke till

kommer styvföräldrar, respektive styvbarn, eller fosterföräldrar, respektive

fosterbarn, till den på grund av olycksfallet avlidne, för så vitt ej adoption

ägt rum i enlighet med föreskrifterna i lagen om adoption den 14 juni 1917.

Härefter har motionären anfört bland annat:

»I överensstämmelse härmed har riksförsäkringsanstalten, som i första

hand har att pröva ärenden enligt förordningen, avslagit framställningar om

ersättning till styv- eller fosterföräldrar och styvbarn i nedan angivna sex fall:

I) Sökande: Änkan Anna Matilda Andersson, född den 1 juli 1866, nr 6,

Morgongåva. Hennes styvson Erik Vilhelm Andersson, född den 27 augusti

1897, omkom vid barkskeppet »Nordens» förolyckande i oktober 1917.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. 35 höft. (Nr 16.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

I kommerskollegii redogörelse för svenska handelsflottans krigsförluster

aren 1914—1920 anföres om »Nordens» förolyckande bland annat följande:

Barkskeppet »Norden» (hemort Bergkvara), försvunnet med man och allt,

antagligen torpederat. »Norden» avseglade den 18 oktober 1917 från Hull

ined last av koks, destinerad till Köpenhamn. Rörande orsaken till olyckan

är intet bekant; något skäl för antagande, att det gått under på grund av

bristande sjövärdighet, förefinnes dock icke. Omkomna 12 män.

Enligt till riksförsäkringsanstaiten lämnade uppgifter har styvmodern,

anka sedan 1906, erhållit bidrag av den omkomne. Hon åtnjuter för närvarande

fattigunderstöd av Vittinge samhälle.

II) Sökande: Änkan Kristina Maria Nilsson, född den 28 november 1848,

Skepparegatan 12, Karlskrona. Hennes fosterson Vilhelm Nilsson, född den

18 januari 1895, omkom vid ångaren »Hannas» torpedering den 13 mars

1915.

I förutnämnda redogörelse anföres bland annat:

Ångaren »Hanna» (hemort Hälsingborg), minsprängd eller torpederad.

Den 12 mars 1915 avgick »Hanna» från Tyne med last av stenkol, destinerad

till Las Palmas. »Hanna» ledsagades av svenska ångaren »August Leffler».

Kl. 12,50 på natten, när fartygen befunno sig i närheten av Flamborough

Ilead, skakades »Hanna» helt plötsligt av en våldsam explosion i förskeppet

och sjönk kort därefter. Huruvida katastrofen förorsakats av mina eller

torped, torde vara svårt att avgöra. Vid överräknandet av det räddade manskapet

saknades sex man av frivakten, vilka vid olyckstillfället lågo och sovo

i babords skans. De torde emellertid hava dödats vid explosionen.

Den omkomne Vilhelm Nilsson var eldare å fartyget. Enligt uppgift i

ansökan om ersättning har hans fostermoder varit huvudsakligen beroende

av hans arbete för sitt uppehälle.

III) Sökande: Änkan Anna Kristina Johansson, N. Torget 508, Oskarshamn.

Fostersonen, eldaren Josef Johansson, född den io januari 1897,

omkom vid ångaren »Motala Ströms» förolyckande i november 1918.

Följande uppgifter lämnas i kommerskollegii redogörelse:

Ångaren »Motala Ström» (hemort Norrköping), försvunnen med man

och allt, antagligen minsprängd. Den 26 oktober 1918 avgick »Motala Ström»

i fullt sjövärdigt skick från Göteborg med last av styckegods, destinerad

till Rouen. Fartyget anslöt sig i Bergen till en konvoj, som emellertid ute

på Nordsjön, öster om Shetlandsöarna, råkade i oordning och skingrades

på grund av häftig storm. Detta skedde den 3 november. Sedan dess har

intet avhörts av »Motala Ström». Fartyget torde sannolikt hava råkat in i

det engelska minfältet ost om Shetlandsöarna och blivit minsprängt. Omkomna

16 män, 2 kvinnor.

Den omkomne Josef Johansson hade enligt uppgift såsom fosterson från

barndomen uppfostrats av Anna Kristina Johansson och hade under senare

år varit hennes försörjare.

IV) Sökande: Emma Gustava Nilsson, Skolgatan 6, Halmstad, född den

11 mars 1850. Hennes fosterson, matrosen Karl Fingal Salomonsson, född

den 4 maj 1893, omkom vid fartyget »Antelopes» undergång i november

1916.

Av kommerskollegii redogörelse inhämtas:

Barkskeppet »Antelope», försvunnet med man och allt. »Antelope» (hem

ort Uddevalla) avseglade den 16 november 1916 från West Hartlepool med

last av kol till Uddevalla. Fartyget var vid avgången väl bemannat och i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottelis utlåtande AV }C

Ii

sjövärdigt skick men försvann under resan med man och allt. Omkomna

10 män.

Den omkomne Salomonsson hade vid 4 års ålder upptagits som fosterson

av Emma Gustava Nilsson, och hade enligt uppgift den snart 75 ånga

fostermodern varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende.

V) Sökande: Vilhelm Johansson, Hedene, Högsäter, i egenskap av förmyndare

för minderårige Erik Olof Valter Eliasson, född den 22 september

1914. Ansökan avser ersättning åt den senare, på grund därav att hans

styvfader Axel Teodor Eliasson, född den 28 mars 1889, omkommit vid hriggen

»Emils» förolyckande år 1917.

Kommerskollegii redogörelse lämnar om »Emils» förolyckande bland annat

följande uppgifter:

Briggen »Emil» (hemort Uddevalla), försvunnen med man och allt.

»Emil» avseglade den 6 november 1917 från West Hartlepool med last av

kol, bestämd för Uddevalla. Fartyget, som vid avgången från England var

behörigen bemannat och lastat samt i sjövärdigt skick, försvann under resan

med man och allt. Orsaken härtill har icke med säkerhet kunnat utrönas,

men det är antagligt, att »Emil» råkat segla på en mina och sprängts i

luften. Omkomna 8 män.

Den omkomnes änka Olga Maria Wilhelmsdotter är numera bosatt i

Norra Amerika, men gossen Erik Olof Valter vistas hos sin morfader och

förmyndare, vilken på grund av detta sitt målsmanskap gjort anspråk på

ersättning.

VI) Sökande: Änkan Beda R. W. Hallgren, Ulfsborg, Ulvsunda. Hon

var styvmoder till sjömannen Einar Gereon Hallgren, född den 27 december

1893, som omkom vid barkskeppet »Dagmars» förolyckande 1915.

Ur kommerskollegii redogörelse anföres:

»Dagmar» (hemort Göteborg) avseglade den 5 november 1915 från

Glasgow i barlast med Göteborg som destinationsort. Därefter har fartyget

icke vidare avhörts. Antingen har »Dagmar» under färden norr om Skottland

förolyckats i de hårda stormar, som i mitten av november rasade i

norra Atlanten, eller ock har hon på Nordsjön gått under genom minsprängning.

Fartyget var synnerligen gott och sjövärdigt och befann sig vid resans

anträdande i fullgod kondition. Omkomna 24 män.

I sökandens framställning om ersättning uppgives, att änkan Hallgren

varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av den avlidne styvsonens

arbete.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttrande av riksförsäkringsanstalten, som därvid, med överlämnande av eu

utav anstalten verkställd preliminär utredning i ärendet, anfört följande:

»Jämlikt förordningen den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel Riksförsäkför

skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena ringsanstalunder

1914—1919 års världskrig, är efterlevande till svensk medborgare, som

avlidit till följd av dylikt olycksfall, där detsamma inträffat i arbete för statens

räkning eller eljest å svenskt fartyg eller för oskadliggörande inom svenskt

område av mina eller annat krigsredskap, berättigad till ersättning enligt i

förordningen angivna grunder.

Sålunda skall, i den mån avdrag ej skall göras jämlikt § 4 av förordningen,

i ersättning utgivas, bland annat,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskollets utlutande Nr ''16.

Utskottet.

till varje den avlidnes minderåriga adoptivbarn, som adopterats före

olycksfallet, en livränta, till dess barnet uppnått sexton års ålder, å ett årligt

belopp av 400 kronor samt

till adoptivmoder åt den avlidne en livränta å ett årligt belopp av 600 kronor,

dock att livränta åt adoptivmoder kan utgå endast under förutsättning,

att hon varit för sitt uppehälle av den avlidnes arbete beroende

och annan till livränta berättigad ej finnes.

Såsom i motionen framhålles, äro styvföräldrar och styvbarn samt fosterföräldrar,

för såvitt adoption ej ägt rum enligt lagen om adoption den 14

juni 1917, uteslutna från rätt till ersättning enligt förordningen.

Av de i motionen omförmälda sex olycksfallen hava fem inträffat före den

1 januari 1918, då nyssnämnda lag trädde i kraft. Ej heller i det återstående

fallet har adoption ägt rum. Icke i något av dessa fall har alltså ersättning

enligt förordningen kunnat tillerkännas av riksförsäkringsanstalten.

På sätt framgår av nästlidet års riksdagsskrivelse nr 66, har riksdagen

emellertid — såsom också erinrats om i motionen — uti det i skrivelsen

avsedda fallet, vilket synes i viss mån likartat med de nu ifrågavarande,

medgivit, att fosterföräldrar till fosterson, vilken avlidit till följd av olycksfall

på grund av krigsförhållandena, måtte tillerkännas den ersättning, vartill

de jämlikt ovannämnda förordning skulle varit berättigade, därest fostersonen

varit av dem adopterad.

På grund härav och då, såsom i berörda riksdagsskrivelse framhållits,

ett dylikt medgivande med hänsyn till det starkt begränsade området för

ifrågavarande understödsverksamhet icke torde kunna befaras medföra några

konsekvenser av nämnvärd räckvidd, har riksförsäkringsanstalten icke något

att erinra mot bifall till motionen.

Riksförsäkringsanstalten vill emellertid härvid nämna, att eu av anstalten

preliminärt gjord undersökning synes giva vid handen, att i en del av de i

motionen avsedda fallen omständigheterna varit sådana, att — även om

hinder därför ej skulle hava förelegat, av den anledning, alt adoption ej

ägt rum — någon ersättning icke skulle kunnat tillerkännas sökanden.

Ersättningsfrågan torde emellertid i händelse av bifall till motionen böra

av riksförsäkringsanstalten upptagas till prövning i vanlig ordning, på det

att sökandena, därest ersättningsanspråk skulle av anstalten avslås, måtte

erhålla tillfälle att överklaga beslutet hos försäkringsrådet.»

Eldigt 2 § 2 mom. c) i ovannämnda förordning angående ersättning av

statsmedel för skada (dl följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig, sådant författningsrummet lyder

enligt förordning den 13 juni 1924, utgår, för den händelse olycksfallet

medfört den skadades död, till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader

eller adoptivmoder, eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna

leva, till båda gemensamt, där de för sitt uppehälle varit av den avlidnes

arbete beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, ett årligt livräntebelopp

av 600 kronor. Jämlikt 2 mom. b) av samma paragraf utgår vidare

till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller utom äktenskapet,

eller till adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, eu livränta,

till dess barnet uppnått sexton års ålder, å ett årligt belopp av 400 kronor.

De såsom villkor för ifrågavarande ersättnings utgående stadgade bestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ilcmkoiitskotlcts utlutande Nr ''/(>''.

5

melserna ansluta sig till föreskrifterna i 1910 års olycksfallsförsäkringslag,

som genom lagändring av år 1917 tillerkänner adoptivbarn och adoptivföräldrar

samma ersättningsrätt som den på äktenskap grundade rätten härutinnan.

Såsom av det ovan anförda framgår, kunna de i motionen avsedda personerna

icke komma i åtnjutande av ersättning enligt berörda förordning,

enär adoption jämlikt lagen den 14 juni 1917 om adoption icke ägt rum.

Utskottet vill emellertid erinra, alt, såsom jämväl i motionen omnämnts,

1924 års riksdag i anledning av väckt motion i ett fall medgivit, att ersätt

ning enligt förordningen finge utgå till fosterföräldrarna åt en på grund av

olycksfall av ifrågavarande art avliden person utan hinder av den omständigheten,

att den avlidne icke varit av fosterföräldrarna adopterad. I samband

med detta beslut framhölls, att med hänsyn till det starkt begränsade området

för ifrågavarande understödsverksamhet ett dylikt medgivande icke

kunde befaras medföra några konsekvenser av nämnvärd räckvidd samt att,

enligt vad som inhämtats, endast ett fåtal liknande fall förelåge.

Då enligt utskottets mening till stöd för nu föreliggande förslag kunna

åberopas i huvudsak samma skäl, vilka föranledde nyssnämnda medgivande,

bär utskottet funnit sig böra tillstyrka, att den omständigheten, att adoption

i förevarande fall ej ägt rum, icke må utgöra hinder för de i motionen avsedda

personerna att komma i åtnjutande av den ersättning, vartill de enligt

förordningens bestämmelser i övrigt må finnas berättigade. För att ifrågavarande

personer icke må försättas i en gynnsammare ställning än den,

som skulle tillkommit dem, därest adoption ägt rum, lärer, såsom i 1924

års ovannämnda beslut förutsattes och riksförsäkringsanstalten i sitt utlåtande

föreslagit, prövning beträffande förordningens tillämplighet i övrigt

böra i vanlig ordning verkställas av vederbörande myndighet. Därest ersättning

beviljas, torde densamma böra utgå från det under elfte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget för ersättning för skada till följd av olycksfall

utav här avsedd art.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:99,

må medgiva, att en var av änkan Anna Matilda Andersson

såsom styvmoder till avlidne Erik Vilhelm Andersson, änkan

Kristina Maria Nilsson såsom fostermoder till avlidne Vilhelm

Nilsson, änkan Anna Kristina Johansson såsom fostermoder

till avlidne Josef Johansson, Emma Gustava Nilsson

såsom fostermoder till avlidne Karl Fingal Salomonsson,

minderårige Erik Olof Valter Eliasson såsom styvbarn till

avlidne Axel Teodor Eliasson samt änkan Beda R. W. Hall

gren såsom styvmoder till avlidne Einar Gereon Hallgren

må tillerkännas den ersättning, vartill vederbörande järn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BankoutskottsJs utlutande Nr 46.

likt bestämmelsenia i förordningen den 1 juni 1923 angående

ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsförliållandena under 1914—1919

års världskrig, skulle varit berättigad, därest adoption i

förevarande fall ägt rum.

Stockholm den 11 maj 1925.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av föl sta kammaren: herrar Gustafsson i Stensliolm, Lindlcy, Pettersson i Olovstorp,

Berge, Lindgren, Abrahamsson och Östergren; samt

av andra kammaren: herrar Borggren, Backlund, Boven, Höglund, Johansson i

Edsbyn. Ernfors, Laurin och Uddenberg i Varberg.

CEKTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1925

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:202 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om erättning åt vissa personer för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena un s. 1 i texten