Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om höjning av pensionsunderlaget för häradshövdingar.

1925-05-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1925:56, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om höjning av pensionsunderlaget för häradshövdingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om höjning av pensionsunderlaget

för häradshövdingar.

I två till bankoutskottets förberedande behandling hänvisade, i allt väsentligt

likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 121 av herr Julin och den andra inom andra kammaren under nr 33

av herr Röing, har hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta, att

pensionsunderlagen för häradshövdingar från och med den 1 juli 1925 bestämmas

till samma belopp som de, vilka av innevarande riksdag kunna

varda fastställda för landssekreterare och landskamrerare, eller, därest beslut

i sådant avseende ej skulle komma att av riksdagen fattas, till samma

belopp som pensionsunderlagen för revisionssekreterare och hovrättsråd.»

Alternativt har, för den händelse riksdagen skulle finna mindre lämpligt

att redan nu fixera pensionsunderlaget för häradshövdingarna, i motionerna

föreslagits, »att, intill dess att en sådan fixering kan bliva genomförd, till

häradshövdingarnas nu bestämda pension 5,600 kronor må utgå ett pensionstillskott

av 1,396 kronor för år och pension från och med den 1 juli

1925.»

Beträffande motiveringen för sålunda framställda yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet vill erinra, att frågan om höjning av pensionsunderlaget för

häradshövding varit föremål för prövning av 1923 års riksdag i anledning

av en då väckt motion, vari hemställts, att riksdagen måtte dels bestämma,

att såsom pensionsunderlag för häradshövding skulle från och med den 1

juli 1923 gälla ett belopp av 6,996 kronor, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att

i de övergångsbestämmelser, som i anledning härav utfärdades, meddela

föreskrifter i syfte att pension till f. d. häradshövding, som åtnjöte sådan

vid tiden för ikraftträdandet av den föreslagna höjningen, jämväl finge i

motsvarande mån förhöjas.

I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 29) erinrade bankoutskottet,

att föreningen Sveriges häradshövdingar hos Kungl. Maj:t gjort framställning

i fråga om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding, varjämte

föreningen framhållit önskvärdheten av att med en sådan höjning måtte

förknippas en förhöjning av pensionen för dem, som redan pensionerats, innan

den sökta höjningen av pensionsunderlaget trätt i kraft. Enligt vad utBihang

till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. i3 höft. (Nr 56—57.)

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 56.

skottet inhämtat, hade berörda framställning varit föremål för prövning'' av

1921 års pensionskommitté, som den 24 januari 1923 avgivit yttrande över

densamma.

I nämnda yttrande hade kommittén, som erhållit uppdrag att undersöka,

huruvida åtgärder av provisorisk natur borde vidtagas för att bereda

förbättring av pensionerna för någon grupp av befattningshavare vid ännu icke

nyreglerade verk, till en början erinrat, att detta spörsmål varit föremål för

yttrande av kommittén i dess den 16 december 1921 avgivna betänkande

med förslag till författningar angående dyrtidstillägg och pensionstillägg åt

vissa pensionärer, vilket förslag lades till grund för 1922 års riksdags beslut

i fråga om sådana tillägg. Efter framhållande, att kommittén funnit sig

icke för det dåvarande kunna tillstyrka genomförande av en allmän reglering

av redan utgående pensioner, då en sådan måste grundas på skillnaden

mellan en pension av äldre typ och en nyreglerad pension, men några

nyreglerade pensioner ännu icke förefunnes för statsförvaltningen i dess helhet,

hade kommittén i betänkandet (sid. 12) anfört följande:

»Väl skulle man kunna tänka sig, att för varje befattning vid de ännu

oreglerade verken fastställdes ett nytt pensionsunderlag; och kommitterade,

vilka i anledning av 1921 års riksdags beslut om höjt pensionsunderlag för

landshövding anbefallts taga under övervägande, huruvida tilläventyrs några

åtgärder av provisorisk natur böra vidtagas för att bereda en motsvarande

förmån även för andra befattningshavare vid ännu icke nyreglerade verk, hava

undersökt förhållandena, men kommit till den slutsats att, även om beträffande

en del befattningar vid oreglerade verk man med ledning av de nya

pensionsunderlagen för jämförliga befattningar vid nyreglerade verk skulle

kunna utan större risk fastställa nya pensionsunderlag, likväl möjligheten

av ett föregripande av resultaten av pågående utredningar om löne- och pensionsregleringar

skulle beträffande en stor mängd befattningar ingalunda vara

utesluten. På grund härav och då de i tjänst varande befattningshavare, som

skulle beröras av en sådan anordning — i olikhet med landshövdingarna, vilka

åtnjuta avlöning å så gammal stat, att skyldighet icke föreligger för dem att

erlägga avgift för egen pensionering — i allmänhet skulle genom fastställande

av nytt pensionsunderlag nödgas erlägga förhöjda avgifter för egen pensionering

ävensom eventuellt även ökade insatser i vederbörande änke- och pupillkassa

utan att samtidigt erhålla någon förbättring av sina avlöningsförmåner,

hava kommitterade funnit sig icke kunna förorda någon provisorisk

åtgärd i nu berörda syfte.»

Vidkommande den av föreningen Sveriges häradshövdingar gjorda framställningen

hade kommittén anfört, bland annat, att häradshövdingarna

visserligen hörde till de befattningshavare, för vilka nytt pensionsunderlag

skulle kunna fastställas utan någon större risk att därvid föregripa resultatet

av en blivande löne- och pensionsreglering. Ur denna synpunkt vore därför

måhända icke något att erinra mot bifall till förevarande framställning, i vad

den avsåge höjning av pensionsunderlaget. Men betraktade man närmare vad

följden skulle bliva, om för häradshövding, vilken nu icke vore skyldig att

erlägga avgift för egen pensionering, fastställdes ett nytt pensionsunderlag,

motsvarande det för hovrättsråd gällande, utan att därvid samtidigt ny förbättrad

lönestat bleve fastställd för häradshövdingarna, så måste man finna,

att det nya pensionsunderlaget icke kunde påtvingas den, som dessförinnan

utnämnts till häradshövding, samt att därför — åtminstone om skyldighet

infördes att erlägga avgift för egen pensionering — endast vissa häradshövdingar

komme att ansluta sig till den förbättrade pensioneringen, nämligen de,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uankoutskottets utlåtande Nr .56''.

.‘5

vilka under de närmaste åren antingen uppnådde avgångsåldern 70 år eller

oek närmade sig en levnadsålder av (JO år, efter vilken eu förhöjning av delaktighetsbeloppet

i civilstatens änke- och pupillkassa icke linge äga ruin, eller

eljest önskade redan nu bereda sina efterlevande den med sådan förhöjning

förenade ökade förmånen, och vilka sålunda kunde hava fördel av att ingå

på det nya pensionsunderlaget. Det stora flertalet häradshövdingar däremot

kunde avvakta den definitiva löne- och pensionsreglering, som måste komma

inom ett eller annat år, och hade alltså icke något intresse att redan nu ingå

på förhöjt pensionsunderlag med därav följande avgifter för egen pensionering

och eventuellt höjda familjepensionsavgifter. Att å andra sidan nu utan villkor

om skyldighet att för egen pensionering erlägga avgift medgiva, att pensionsunderlaget

för häradshövding, vilket för endast ett par år sedan bestämts till

sitt nuvarande belopp och därvid höjts med 600 kronor, åter skulle ytterligare

så väsentligt höjas, som i framställningen påyrkats, syntes kommittén betänkligt.

Häradshövding skulle nämligen därigenom utan avgift bekomma samma

pension, som av hovrättsråd med flera delvis bekostades med egna avgifter,

och vida högre pension än den, som tillkomme ungefär jämställd befattningshavare

hos länsstyrelse (landssekreterare och landskamrerare) mot erläggande

av pensionsavgift; och vid en blivande definitiv löne- och pensionsreglering

komme häradshövding givetvis att drabbas av avgifter för egen pensionering

utan att dock i sammanhang därmed pensionsunderlaget kunde

väntas bliva förhöjt utöver det belopp, som nu påyrkats.

Även ur andra synpunkter hade kommittén förklarat sig hysa betänkligheter

mot ett provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena för en grupp

bland den stora mängden av befattningshavare, vilka ännu väntade på definitiv

löne- och pensionsreglering. Om man på dylikt sätt särskilde eu

grupp bland många i stort sett likställda grupper, kunde det icke gärna

undvikas, att de andra grupperna funne sig tillbakasätta. Till dessa andra

grupper hörde exempelvis landsstaten, provinsialläkarstaten, universiteten

och lärarpersonalen vid de allmänna läroverken. Att en provisorisk anordning

av ifrågavarande slag funnits vara på sin plats i fråga om landshövdingarna,

syntes förnämligast hava berott på det synnerligen ogynnsamma

läge i pensionshänseende, vari landshövdingarna ensamma i jämförelse med

alla övriga befattningshavare i motsvarande chefsställning kommit, enär

efter pensionsregleringen för de sistnämnda landshövdingarna hade varit de

enda, vilkas pensioner drabbats av den i civila pensionslagen ursprungligen

fastställda, men numera övergivna principen, att pension icke Ange överstiga

6,000 kronor.

Beträffande framställningen, i vad den avsåge förhöjning av redan utgående

pensioner, ville kommittén, som enligt vad dess förenämnda betänkande

gåve vid handen icke ställt sig alldeles avvisande mot tanken att,

när nya pensionsunderlag förelåge över hela linjen, en reglering av redan

utgående pensioner skulle kunna äga rum i sammanhang med en avveckling

av dyrtidstilläggen, framhålla, att tiden ännu icke kunde anses vara

inne att realisera en sådan pensionsreglering.

På grund av vad sålunda anförts hade kommittén hemställt, att föreningens

framställning icke måtte till särskild åtgärd föranleda. Framställningen

vore, enligt vad utskottet inhämtat, fortfarande beroende på Kungl. Maj ds

prövning.

Under hänvisning till vad sålunda yttrats framhöll bankoutskottet för

egen del, att några särskilda skäl enligt utskottets mening icke anförts för

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 56.

nödvändigheten av att före genomförandet av en lönereglering för häradshövdingarna

åvägabringa en provisorisk förbättring av ifrågavarande befattningshavares

pensionsförmåner, samt hemställde, att förevarande motion

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta blev även riksdagens

beslut.

Enligt vad utskottet inhämtat är förenämnda framställning av föreningen

Sveriges häradshövdingar fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

De skäl, som år 1923 anfördes mot att före genomförandet av en lönereglering

för häradshövdingarna åvägabringa en provisorisk förbättring av

ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden, äga enligt utskottets

förmenande alltjämt i huvudsak samma giltighet. Utskottet har därför av

principiella skäl ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna. Härtill

kommer emellertid, att vid bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 198

framställda förslag angående bland annat ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilket förslag av utskottet i tidigare

avgivet utlåtande (nr 55) blivit tillstyrkt, en avsevärd pensionsförhät.t.ring

kommer att beredas såväl redan avgången häradshövding som ock de

häradshövdingar, vilka härefter komma att pensioneras före genomförande

av ny lönereglering.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:121 och II: 33 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 maj 1925.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av lörsta kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Johansson i Friggeråker, Pettersson

i Olovstorp, Dalberg, Berge, Andersson i Hägelåkra, Abrahamsson och Östergren; samt

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Bädd lind, I.ovén, Bgberg,

Höglund, Johansson i Edsbyn och Uddenberg i Varberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.