Utlåtande, i anledning av väckta motioner om höjning av pensionsunderlaget för häradshövdingar.
1925-05-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1925:56, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om höjning av pensionsunderlaget för häradshövdingar.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 56.
1
Nr 56.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1925 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om höjning av pensionsunderlaget
för häradshövdingar.
I två till bankoutskottets förberedande behandling hänvisade, i allt väsentligt
likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 121 av herr Julin och den andra inom andra kammaren under nr 33
av herr Röing, har hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta, att
pensionsunderlagen för häradshövdingar från och med den 1 juli 1925 bestämmas
till samma belopp som de, vilka av innevarande riksdag kunna
varda fastställda för landssekreterare och landskamrerare, eller, därest beslut
i sådant avseende ej skulle komma att av riksdagen fattas, till samma
belopp som pensionsunderlagen för revisionssekreterare och hovrättsråd.»
Alternativt har, för den händelse riksdagen skulle finna mindre lämpligt
att redan nu fixera pensionsunderlaget för häradshövdingarna, i motionerna
föreslagits, »att, intill dess att en sådan fixering kan bliva genomförd, till
häradshövdingarnas nu bestämda pension 5,600 kronor må utgå ett pensionstillskott
av 1,396 kronor för år och pension från och med den 1 juli
1925.»
Beträffande motiveringen för sålunda framställda yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet vill erinra, att frågan om höjning av pensionsunderlaget för
häradshövding varit föremål för prövning av 1923 års riksdag i anledning
av en då väckt motion, vari hemställts, att riksdagen måtte dels bestämma,
att såsom pensionsunderlag för häradshövding skulle från och med den 1
juli 1923 gälla ett belopp av 6,996 kronor, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
i de övergångsbestämmelser, som i anledning härav utfärdades, meddela
föreskrifter i syfte att pension till f. d. häradshövding, som åtnjöte sådan
vid tiden för ikraftträdandet av den föreslagna höjningen, jämväl finge i
motsvarande mån förhöjas.
I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 29) erinrade bankoutskottet,
att föreningen Sveriges häradshövdingar hos Kungl. Maj:t gjort framställning
i fråga om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding, varjämte
föreningen framhållit önskvärdheten av att med en sådan höjning måtte
förknippas en förhöjning av pensionen för dem, som redan pensionerats, innan
den sökta höjningen av pensionsunderlaget trätt i kraft. Enligt vad utBihang
till riksdagens protokoll 1925. 8 samt. i3 höft. (Nr 56—57.)
Utskottet.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 56.
skottet inhämtat, hade berörda framställning varit föremål för prövning'' av
1921 års pensionskommitté, som den 24 januari 1923 avgivit yttrande över
densamma.
I nämnda yttrande hade kommittén, som erhållit uppdrag att undersöka,
huruvida åtgärder av provisorisk natur borde vidtagas för att bereda
förbättring av pensionerna för någon grupp av befattningshavare vid ännu icke
nyreglerade verk, till en början erinrat, att detta spörsmål varit föremål för
yttrande av kommittén i dess den 16 december 1921 avgivna betänkande
med förslag till författningar angående dyrtidstillägg och pensionstillägg åt
vissa pensionärer, vilket förslag lades till grund för 1922 års riksdags beslut
i fråga om sådana tillägg. Efter framhållande, att kommittén funnit sig
icke för det dåvarande kunna tillstyrka genomförande av en allmän reglering
av redan utgående pensioner, då en sådan måste grundas på skillnaden
mellan en pension av äldre typ och en nyreglerad pension, men några
nyreglerade pensioner ännu icke förefunnes för statsförvaltningen i dess helhet,
hade kommittén i betänkandet (sid. 12) anfört följande:
»Väl skulle man kunna tänka sig, att för varje befattning vid de ännu
oreglerade verken fastställdes ett nytt pensionsunderlag; och kommitterade,
vilka i anledning av 1921 års riksdags beslut om höjt pensionsunderlag för
landshövding anbefallts taga under övervägande, huruvida tilläventyrs några
åtgärder av provisorisk natur böra vidtagas för att bereda en motsvarande
förmån även för andra befattningshavare vid ännu icke nyreglerade verk, hava
undersökt förhållandena, men kommit till den slutsats att, även om beträffande
en del befattningar vid oreglerade verk man med ledning av de nya
pensionsunderlagen för jämförliga befattningar vid nyreglerade verk skulle
kunna utan större risk fastställa nya pensionsunderlag, likväl möjligheten
av ett föregripande av resultaten av pågående utredningar om löne- och pensionsregleringar
skulle beträffande en stor mängd befattningar ingalunda vara
utesluten. På grund härav och då de i tjänst varande befattningshavare, som
skulle beröras av en sådan anordning — i olikhet med landshövdingarna, vilka
åtnjuta avlöning å så gammal stat, att skyldighet icke föreligger för dem att
erlägga avgift för egen pensionering — i allmänhet skulle genom fastställande
av nytt pensionsunderlag nödgas erlägga förhöjda avgifter för egen pensionering
ävensom eventuellt även ökade insatser i vederbörande änke- och pupillkassa
utan att samtidigt erhålla någon förbättring av sina avlöningsförmåner,
hava kommitterade funnit sig icke kunna förorda någon provisorisk
åtgärd i nu berörda syfte.»
Vidkommande den av föreningen Sveriges häradshövdingar gjorda framställningen
hade kommittén anfört, bland annat, att häradshövdingarna
visserligen hörde till de befattningshavare, för vilka nytt pensionsunderlag
skulle kunna fastställas utan någon större risk att därvid föregripa resultatet
av en blivande löne- och pensionsreglering. Ur denna synpunkt vore därför
måhända icke något att erinra mot bifall till förevarande framställning, i vad
den avsåge höjning av pensionsunderlaget. Men betraktade man närmare vad
följden skulle bliva, om för häradshövding, vilken nu icke vore skyldig att
erlägga avgift för egen pensionering, fastställdes ett nytt pensionsunderlag,
motsvarande det för hovrättsråd gällande, utan att därvid samtidigt ny förbättrad
lönestat bleve fastställd för häradshövdingarna, så måste man finna,
att det nya pensionsunderlaget icke kunde påtvingas den, som dessförinnan
utnämnts till häradshövding, samt att därför — åtminstone om skyldighet
infördes att erlägga avgift för egen pensionering — endast vissa häradshövdingar
komme att ansluta sig till den förbättrade pensioneringen, nämligen de,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uankoutskottets utlåtande Nr .56''.
.‘5
vilka under de närmaste åren antingen uppnådde avgångsåldern 70 år eller
oek närmade sig en levnadsålder av (JO år, efter vilken eu förhöjning av delaktighetsbeloppet
i civilstatens änke- och pupillkassa icke linge äga ruin, eller
eljest önskade redan nu bereda sina efterlevande den med sådan förhöjning
förenade ökade förmånen, och vilka sålunda kunde hava fördel av att ingå
på det nya pensionsunderlaget. Det stora flertalet häradshövdingar däremot
kunde avvakta den definitiva löne- och pensionsreglering, som måste komma
inom ett eller annat år, och hade alltså icke något intresse att redan nu ingå
på förhöjt pensionsunderlag med därav följande avgifter för egen pensionering
och eventuellt höjda familjepensionsavgifter. Att å andra sidan nu utan villkor
om skyldighet att för egen pensionering erlägga avgift medgiva, att pensionsunderlaget
för häradshövding, vilket för endast ett par år sedan bestämts till
sitt nuvarande belopp och därvid höjts med 600 kronor, åter skulle ytterligare
så väsentligt höjas, som i framställningen påyrkats, syntes kommittén betänkligt.
Häradshövding skulle nämligen därigenom utan avgift bekomma samma
pension, som av hovrättsråd med flera delvis bekostades med egna avgifter,
och vida högre pension än den, som tillkomme ungefär jämställd befattningshavare
hos länsstyrelse (landssekreterare och landskamrerare) mot erläggande
av pensionsavgift; och vid en blivande definitiv löne- och pensionsreglering
komme häradshövding givetvis att drabbas av avgifter för egen pensionering
utan att dock i sammanhang därmed pensionsunderlaget kunde
väntas bliva förhöjt utöver det belopp, som nu påyrkats.
Även ur andra synpunkter hade kommittén förklarat sig hysa betänkligheter
mot ett provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena för en grupp
bland den stora mängden av befattningshavare, vilka ännu väntade på definitiv
löne- och pensionsreglering. Om man på dylikt sätt särskilde eu
grupp bland många i stort sett likställda grupper, kunde det icke gärna
undvikas, att de andra grupperna funne sig tillbakasätta. Till dessa andra
grupper hörde exempelvis landsstaten, provinsialläkarstaten, universiteten
och lärarpersonalen vid de allmänna läroverken. Att en provisorisk anordning
av ifrågavarande slag funnits vara på sin plats i fråga om landshövdingarna,
syntes förnämligast hava berott på det synnerligen ogynnsamma
läge i pensionshänseende, vari landshövdingarna ensamma i jämförelse med
alla övriga befattningshavare i motsvarande chefsställning kommit, enär
efter pensionsregleringen för de sistnämnda landshövdingarna hade varit de
enda, vilkas pensioner drabbats av den i civila pensionslagen ursprungligen
fastställda, men numera övergivna principen, att pension icke Ange överstiga
6,000 kronor.
Beträffande framställningen, i vad den avsåge förhöjning av redan utgående
pensioner, ville kommittén, som enligt vad dess förenämnda betänkande
gåve vid handen icke ställt sig alldeles avvisande mot tanken att,
när nya pensionsunderlag förelåge över hela linjen, en reglering av redan
utgående pensioner skulle kunna äga rum i sammanhang med en avveckling
av dyrtidstilläggen, framhålla, att tiden ännu icke kunde anses vara
inne att realisera en sådan pensionsreglering.
På grund av vad sålunda anförts hade kommittén hemställt, att föreningens
framställning icke måtte till särskild åtgärd föranleda. Framställningen
vore, enligt vad utskottet inhämtat, fortfarande beroende på Kungl. Maj ds
prövning.
Under hänvisning till vad sålunda yttrats framhöll bankoutskottet för
egen del, att några särskilda skäl enligt utskottets mening icke anförts för
Utskottets
yttrande.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 56.
nödvändigheten av att före genomförandet av en lönereglering för häradshövdingarna
åvägabringa en provisorisk förbättring av ifrågavarande befattningshavares
pensionsförmåner, samt hemställde, att förevarande motion
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Detta blev även riksdagens
beslut.
Enligt vad utskottet inhämtat är förenämnda framställning av föreningen
Sveriges häradshövdingar fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
De skäl, som år 1923 anfördes mot att före genomförandet av en lönereglering
för häradshövdingarna åvägabringa en provisorisk förbättring av
ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden, äga enligt utskottets
förmenande alltjämt i huvudsak samma giltighet. Utskottet har därför av
principiella skäl ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna. Härtill
kommer emellertid, att vid bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 198
framställda förslag angående bland annat ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilket förslag av utskottet i tidigare
avgivet utlåtande (nr 55) blivit tillstyrkt, en avsevärd pensionsförhät.t.ring
kommer att beredas såväl redan avgången häradshövding som ock de
häradshövdingar, vilka härefter komma att pensioneras före genomförande
av ny lönereglering.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner 1:121 och II: 33 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 maj 1925.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av lörsta kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Johansson i Friggeråker, Pettersson
i Olovstorp, Dalberg, Berge, Andersson i Hägelåkra, Abrahamsson och Östergren; samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Bädd lind, I.ovén, Bgberg,
Höglund, Johansson i Edsbyn och Uddenberg i Varberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.