Bankoutskottets utlåtande Nr 69
1925-05-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1925:69, Bankoutskottets utlåtande Nr 69
Dokumentets text
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 69.
Utskottet.
Nr 69.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1925 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning rörande
förbättring av pensioner åt änkor efter befattningshavare i
statens tjänst.
Bankoutskottet hade i sitt utlåtande nr 55 i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till kungörelser om ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
ävensom med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner meddelat, att utskottet komme att avgiva särskilt yttrande över
en i anledning av nämnda proposition väckt, i berörda utlåtande omförmäld
motion II: 451 av herrar Fjellman och Petersson i Lerhäcksbyn, däri
hemställts, »att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 198 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta utreda på vad sätt en förbättring av pensionerna av äldre typ
må kunna beredas änkor efter befattningshavare i statens tjänst samt därefter
snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda.»
Beträffande motiveringen för berörda hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Såsom jämväl i motionen framhålles, råder en bestämd skillnad mellan
statens åtaganden beträffande å ena sidan f. d. befattningshavares pensionering
och å andra sidan familjepensioneringen. Utskottet vill i detta avseende
erinra, att, medan staten själv i huvudsak ombesörjer befattningshavarnas
pensionering, familjepensioneringen däremot överlämnats åt befattningshavarna
själva, varvid dock staten medverkat vid upprättandet av de för
denna pensionering avsedda kassor samt anslagit medel till förvaltningsbidrag
och i vissa fall bidragit till själva pensioneringen. Sådan familjepensioneringen
för närvarande är ordnad, företer densamma stora ojämnheter.
Pensioneringsgrunderna skifta, avgifterna äro på olika sätt beräknade
och någon enhetlig grund för statens bidrag förefinnes icke. Under
sådana förhållanden måste det givetvis vara förenat med stora svårigheter
att genomföra en pensionsreglering, på sätt i motionen avses. Det må
vidare erinras, att staten i ganska stor utsträckning tillgodosett det på
grund av penningvärdets fall inträdda behovet av en förbättring av änke
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 69.
3
pensionerna genom att bevilja dels pensionstillägg dels ock dyrtidstillägg,
vilka senare beräknas efter gynnsammare grunder än de i allmänhet gällande.
Det är alltså jämförelsevis betydande uppoffringar staten fått vidkännas
uti ifrågavarande hänseende. Att staten nu skulle ikläda sig
ytterligare förpliktelser beträffande änkepensioneringen finner sig utskottet
därför icke kunna tillstyrka, så mycket mindre som detta efter all sannolikhet
skulle kunna leda till en fullständig omläggning av den ställning,
staten hittills intagit till familjepensioneringen. Härtill kommer, att en
dylik åtgärd givetvis kunde vara ägnad att hos delägarna i vederbörande
pensionskassor minska intresset för att, där så anses erforderligt, själva
sörja för en förbättring av pensionstagarnas ställning. Under sådana
omständigheter har utskottet icke ansett sig höra tillstyrka någon utredning
i motionens syfte.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion II: 451 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 maj 1925.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Vindahl, Berge, Anderson i Hägelåkra,
Bondeson, Ström, Bodin och Östergren;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Bäcklund, Boven, Ryberg,
Höglund, Johansson i Edsbyn och Uddenberg i Varberg.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 69.
Reservation
av herr Uddenberg i Varberg, som ansett, att utskottets utlåtande och
förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom jämväl — — — — i motionen avses. Det må emellertid icke
förbises, att staten redan genom beviljande av dyrtidstillägg och pensionstillägg
i viss mån erkänt behovet av en förbättring av änkepensionerna
och jämväl iklätt sig förpliktelser i berörda avseende. Med hänsyn till
nyssnämnda svårigheter torde pensionstilläggen endast vara att anse såsom
ett provisorium, avsett att förbättra de särskilt låga familjepensionerna.
Det må i detta sammanhang vidare erinras, hurusom sakkunniga för centralisering
av det statsunderstödda pensionsväsendet framlagt vissa förslag
till familjepensioneringens ordnande, men att dessa, i vad de angå statstjänarnas
familjepensionering, hittills icke lett till några resultat. Enligt
utskottets mening torde emellertid frågan om en ytterligare förbättring av
nämnda pensioner vara värd beaktande och vill det synas utskottet, som
om i samband med den utredning om åstadkommande av enhetliga grunder
för familjepensioneringen, som anförtrotts åt pensionskommittén, det borde
tagas under övervägande, huruvida och i vad mån en dylik förbättring
särskilt av de lägre änkepensionerna må kunna utan alltför betungande
kostnader genomföras. Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka en
skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte.
Under åberopande av det anförda, får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
II: 451, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida
och i vad mån en förbättring av pensioner av äldre
typ må kunna beredas änkor efter befattningshavare i
statens tjänst samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill en dylik utredning må föranleda.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.