Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i och för upphörande av biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet vid universiteten.

1925-05-15 · 28 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1925:11, Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i och för upphörande av biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet vid universiteten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 5 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11, i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med

begäran om utredning i och för upphörande av biskops

självskrivna utövande av prokanslersämbetet vid universiteten.

I en inom första kammaren av herr Pauli väckt motion, nr 181, hemställes,

att första kammaren måtte för sin del besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om vilka ändringar i

gällande bestämmelser som böra vidtagas, för att biskops självskrivna utövande

av prokanslersämbetet må upphöra, och för att de med detta ämbete för närvarande

förenade åligganden må på lämpligaste och ändamålsenligaste sätt bliva

fullgjorda, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen må kunna

föranleda.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionen från

kanslersämbetet för rikets universitet, som efter hörande av de större akademiska

konsistorierna i Uppsala och Lund samt lärarkollegiet vid Karolinska institutet

till utskottet överlämnat sagda yttranden ävensom eget utlåtande i ämnet; och

äro nämnda yttranden och utlåtanden såsom bilagor fogade till utskottets utlåtande.

Jämväl äro härvid såsom bilagor fogade särskilda yttranden i ämnet

från lärarråden vid Stockholms och Göteborgs högskolor, vilka yttranden avgivits

i anledning av en inom andra kammaren av herr Engberg väckt likalydande

motion, nr 270.

I en motion, väckt vid 1910 års riksdag av herr Starbäck, yrkades, att riksdagen

ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av

åtgärd för avskaffande av prokanslersämbetet vid universiteten i Uppsala och

Lund eller, därest härmed förenade göromål funnes böra till någon del bibehållas

under särskilt ämbete, att i allt fall biskops självskrivna egenskap av

prokansler måtte upphöra. Ett lika lydande yrkande gjordes i en motion, framlämnad

samma år i första kammaren av herr Eliel Löfgren.

I motiveringen till den sistnämnda motionen framhölls bland annat, att befattningar,

som icke fylla något verkligt behov, böra avskaffas. Särskilt ansåg

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 sand. 1 avd. 8 käft. (Nr 11.)

Motionen.

Infordrade

yttranden.

Historik.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

motionären detta gälla sådana befattningar, till vilka viss person på grund avsitt

ämbete vore självskriven. Prokanslers befattning med de verkliga kanslersgöromålen

på grund av ämbetsställning vore skenbar eller helt tillfällig, beroende

på Kungl. Maj:ts förordnande. Uppsala eller Lunds universitet hade icke

förskyllt att stå under en särskild biskoplig protektion. Ansåges nödigt eller

lämpligt att behålla prokanslern som eventuell ställföreträdare för kanslern, borde

prokanslern av Kungl. Maj:t utses efter liknande grunder som denne.

Andra kammarens första tillfälliga utskott avstyrkte bifall till motionen och

framhöll därvid i sitt utlåtande bland annat, att gällande bestämmelser rörande

prokanslersämbetet nyss blivit reviderade och att vid universiteten icke någon

allvarligare opinion för ämbetets avskaffande gjort sig märkbar. Andra kammaren

biföll denna utskottets avstyrkande hemställan.

Herr Löfgrens motion i första kammaren rönte ett liknande öde. Av praktiska

grunder avstyrktes den av kammarens andra tillfälliga utskott, och utskottets

hemställan bifölls av kammaren.

Vid 1913 års riksdag förekom frågan ånyo i en något förändrad form. Herr

Christiernson hemställde nämligen i en motion, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära sådan ändring i gällande bestämmelser, att prokanslersämbetet

vid universiteten avskaffades, och att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt

inkomma med förslag i ärendet till riksdagen. I sin framställning betecknade

motionären prokanslersämbetet såsom en från svunna tider arvtagen dekorationsuppgift.

Andra kammarens första tillfälliga utskott avstyrkte bifall till

motionen, och andra kammaren biträdde detta utskottets yrkande, varigenom

frågan även denna gång förföll.

Samma yrkanden, som förelågo i herrar Starbäcks och Löfgrens ovannämnda

motioner, återupptogos år 1918 i en motion, väckt av herr Björck m. fl. i andra

kammaren, vilken motion hänvisades till kammarens första tillfälliga utskott.

Utskottet, som sade sig icke vilja taga bestämd ståndpunkt till frågan, huruvida

prokanslersämbetet såsom sådant kunde anses böra vidmakthållas, hemställde,

att sådan ändring i gällande bestämmelser måtte vidtagas, att biskops självskrivna

utövande av prokanslersämbetet vid universiteten måtte upphöra. Denna

utskottets hemställan bifölls efter en längre överläggning av andra kammaren

med 104 röster mot 68. Ärendet delgavs sedan första kammaren, som hänvisade

detsamma till sitt ''första tillfälliga utskott, vilket hemställde, att första kammaren

icke måtte biträda andra kammarens beslut i frågan. Denna hemställan bifölls

av första kammaren, varigenom frågan vid denna riksdag fallit.

Vid 1922 års riksdag yrkade herr Wagnsson i en i andra kammaren väckt

motion, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära sådan ändring

i gällande bestämmelser, att biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet

vid universiteten måtte upphöra. Motionen hänvisades till andra kammarens första

tillfälliga utskott, som hemställde om bifall till densamma. Efter en längre debatt

beslöt andra kammaren med 104 röster mot 95 i enlighet med utskottets

hemställan. Minoriteten röstade för ärendets återförvisning till utskottet för ny

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 3

behandling. Utskottet hade nämligen icke inhämtat kanslersämbetets yttrande

över motionen.

Ärendet delgavs sedan första kammaren, som remitterade detsamma till sitt

första tillfälliga utskott. Sedan detta inhämtat kanslersämbetets yttrande i frågan

och jämväl de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt Karolinska

institutets lärarkollegium beretts tillfälle att yttra sig över motionen, förklarade

utskottet sig hava funnit, att giltiga skäl kunde anföras för den i motionen

föreslagna reformen. Utskottet hemställde, att första kammaren måtte biträda

andra kammarens i ärendet fattade beslut. Första kammaren avslog emellertid

denna utskottets hemställan med 71 röster mot 56, varigenom frågan även denna

gång hade fallit.

Gällande universitetsstatuter innehålla med avseende på prokanslersämbetet

följande bestämmelser:

§ 11.

Då kanslersämbetet är ledigt eller kanslern anmäler sig för någon tid vara

förhindrad att bestrida ämbetet, förordnar Kungl. Maj:t, huru med ämbetets utövning

under tiden skall förhållas.

§ 12.

Prokansler för universitetet i Uppsala är ärkebiskopen, prokansler för universitetet

i Lund är biskopen över Lunds stift.

§ 13.

Prokanslern bör göra sig underrättad om alla universitetets angelägenheter,

lärarnes verksamhet, undervisningens gång och de studerandes sedliga förhållande

samt med upplysningar och råd, där han så aktar nödigt, främja universitets

väl och anseende.

§ 14.

Prokanslern äger, när han så för gott finner, övervara konsistoriernas överläggningar

samt i dem, men ej i besluten taga del.

§ 15.

Prokanslern äger, då omständigheterna därtill föranleda, hos kanslern göra de

framställningar och föreslå de åtgärder, han anser för universitetet gagnande.

§ 16.

När kanslersämbetet är ledigt, bestride prokanslern de åligganden, som tillhöra

detta ämbete, till dess Kungl. Maj:t meddelat förordnande om ämbetets uppehållande.

Protcans
lerens
åligganden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Till dessa bestämmelser må läggas, att prokansler]! bar att deltaga i och presidera

vid val av kansler, att bevilja universitetens lärare och tjänstemän tjänstledighet

för högst en månad samt att meddela kortare interimsförordnanden.

Utskottet. Såsom av historiken framgår, har föreliggande fråga under de senaste femton

åren icke mindre än fyra gånger varit föremål för riksdagens behandling.

Vid de två tillfällen, då detta senast skedde, lämnade andra kammaren sitt

bifall till en hemställan om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om sådan

ändring i gällande bestämmelser, att biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet

måtte upphöra. Första kammaren avslog emellertid motionerna,

och detta avslag motiverades vid 1922 års riksdag huvudsakligen med

två skäl: dels anfördes det, att någon mera allmän önskan om upphävande av

självskrivenheten icke uttalats från universitetens sida, dels ock, att någon

utredning icke begärts om vad) som borde sättas i stället för den hittillsvarande

prokanslersinstitutionen. När frågan nu åter föreligger till avgörande

inom riksdagen, kunna emellertid dessa argument icke längre åberopas, då

spörsmålet ur båda dessa synpunkter nu kommit i ett helt nytt läge.

Kort tid efter det den föreliggande motionen blivit väckt, men innan den

hunnit remitteras, upptogs saken till behandling av det större akademiska

konsistoriet vid Lunds universitet, vars majoritet, redan när frågan senast

förelåg inom riksdagen, uttalade sig för självskrivenhetens avskaffande. Vid

votering om det av en inom konsistoriet utsedd kommitté framlagda förslaget

till uttalande avgavs icke en enda röst för självskrivenhetens bibehållande.

Meningsskiljaktigheten gällde endast de olika förslag, som framkommit, om

hur saken positivt borde ordnas. Majoriteten beslöt att, i enlighet med kommittémajoritetens

förslag, ingå till Kungl. Maj:t med underdånig hemställan

om sådan ändring av 12 § i gällande universitetsstatuter, att prokanslerer

för universiteten i Uppsala och Lund hädanefter skola utnämnas av Kungl.

Maj:t efter föregångna val, samt om fastställande av en övergångsbestämmelse,

vari stadgas, att val av prokansler för universitetet i Uppsala skall

första gången företagas vid nuvarande prokanslerns avgång. Några av majoritetens

medlemmar önskade, att de sålunda föreslagna valen skulle avse endast

viss begränsad tid (fem eller tio år). En minoritet uttalade sig för professor

Mobergs i reservation till kommittéförslaget framställda yrkande, att

konsistoriet måtte genom kanslern hos Kungl. Maj:t utverka, att prokanslersämbetet

vid universitetet måtte tillsvidare lämnas obesatt.

Det av Lundakonsistoriet antagna förslaget till uttalande antogs även med stor

majoritet (17 röster mot 7) av större akademiska konsistoriet vid Uppsala universitet.

De övriga akademiska myndigheter, från vilka yttranden infordrats genom

kanslersämbetet, nämligen Karolinska institutets lärarkollegium samt lärarråden

vid Stockholms och Göteborgs högskolor, hava ävenledes uttalat sig i motionens

riktning. De två sistnämnda lärarråden hava därvid särskilt förordat den i mo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. f>

tionens motivering förslagsvis framförda tanken på tillsättandet av en för rikets

samtliga universitet och högskolor gemensam vicekansler.

Av ovanberörda yttranden framgår alltså, att konsistorierna och lärarråden

vid rikets universitet och högskolor, enhälligt eller med stor majoritet, uttalat sig

för självskrivenhetens avskaffande, och att de sålunda givit motionärens hemställan

ett starkt stöd.

Det synes framgå av kanslersämbetets skrivelse, att även kanslersämbetet är

berett att tillstyrka åtgärder i motionens syfte, vilket måste ur saklig synpunkt

betraktas såsom ett ytterligare stöd för densamma.

Den sålunda av samtliga hörda universitetsmyndigheter uttryckta önskan om

er. reform av prokanslersinstitutionen i av motionären angiven riktning vill även

utskottet för sin del skänka sin anslutning.

Utskottet delar nämligen den av såväl motionären som av konsistorierna uttalade

uppfattningen, att, ehuru ärkebiskopens och biskopens i Lund självskrivna

utövande av prokanslersämbetet är förklarligt med hänsyn till dess historiska

tillkomst, det numera icke förefinnes några principiella skäl för bibehållandet

av en ordning, som icke längre svarar mot sakförhållandena, och att en ändring

även ur praktiska synpunkter är påkallad. Huruvida denna ändring bör gå i

den av konsistorierna föreslagna riktningen, att de lokala prokanslererna bibehållas

men tillsättas genom val, eller huruvida den av lärarråden förordade

gemensamma vicekanslersinstitutionen är att föredraga, därom anser sig utskottet

icke böra uttala någon mening. Det torde kunna överlämnas åt Kungl.

Maj:t att ordna detta spörsmål med ledning av vad som kommer att framgå

av den begärda utredningen. Dock vill utskottet betona, att de åtgärder, som

kunna komma, att av Kungl. Maj:t vidtagas, icke i något hänseende må utgöra

intrång på universitetens nuvarande självstyrelse.

Ehuru kanslersämbetet, såsom ovan nämnts, synes ställa sig tillmötesgående

till motionens syfte, har kanslersämbetet likväl hemställt, att utskottet icke måtte

föreslå riksdagen att vidtaga någon vidare åtgärd i ärendet, enär kanslersämbetet

har för avsikt att själv ytterligare utreda frågan och därefter ingiva underdånigt

förslag i ämnet.

Utskottet kan emellertid icke finna skäl föreligga för att riksdagen, på sätt

kanslersämbetet här ifrågasatt, skulle underlåta att uttala sin mening i en fråga,

vilken så många gånger tidigare varit föremål för dess omprövning. Det anser

det tvärtom önskvärt, att de åtgärder, vilka Kungl. Maj:t kan komma att i ärendet

företaga, få ett stöd i ett riksdagsbeslut. Utskottet har därför ansett sig oförhindrat

att på ovan anförda grunder tillstyrka bifall till motionen och hemställer

alltså,

att första kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning om vilka ändringar i gällande bestämmelser

som böra vidtagas, för att biskops självskrivna utövande av pro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

kanslersämbetet må upphöra och för att de med detta ämbete för

närvarande förenade åligganden må på ändamålsenligaste sätt bliva

fullgjorda, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 15 maj 1925.

På utskottets vägnar:

ERIK ANDERSON.

Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: herrar Anderson i Iiägelåkra,

Pauli, Vrång, Andersson i Myggenäs, fröken Hesselgren, herrar Magnuson och von

Stockenström.

Reservation

av herrar Anderson i Hägelåkra, Vrång och Andersson i Myggenäs, vilka

ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

”Då större akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund redan den 14 februari

i år till Konungen gjort underdånig hemställan av enahanda beskaffenhet

(bil.), som kommer till uttryck i motionen;

då jämväl större akademiska konsistoriet i Uppsala genom en den 14 mars i år

avgiven, till kanslern för rikets universitet ställd skrivelse (bil.), förklarat sig

gå med på Lunds universitets större akademiska konsistoriums förslag till ändring

av här ifrågakommande § 12 universitetsstatuterna;

då vidare lärarråden vid Stockholms och Göteborgs högskolor samt Karolinska

institutets lärarkollegium — vilka emellertid endast sekundärt beröras av

spörsmålet — uti skrivelse till universitetskanslern resp. 26 och 28 febr. samt

12 mars i år jämväl anslutit sig till universitetens synpunkter på saken; samt

då slutligen universitetskanslern, enligt sin till utskottet avgivna, den 28 mars

i år daterade skrivelse (bil.) förklarat sig ”hava för avsikt att efter övriga vederbörandes

hörande och på grundvalen av den sålunda förebragta utredningen till

Kungl. Maj:t ingiva underdånigt förslag i ämnet”;

och alltså frågan redan inkommit till och inom en snar framtid ytterligare

kommer att göras till föremål för underdånig framställning hos Kungl. Maj:t, i

följd varav något åtgörande i saken från riksdagens sida nu näppeligen torde

vara av behovet påkallat, hemställer utskottet,

att första kammaren måtte avslå förevarande motion.”

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

7

Bilaga.

Till första kammarens första tillfälliga utskott.

I eu inom första kammaren vackt enskild motion har hemställts om skrivelse

till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om

vilka ändringar i gällande bestämmelser, som böra vidtagas, för att biskops

självskrivna utövande av prokanslersämbetet må upphöra, och för att de med

detta ämbete för närvarande förenade åligganden må på lämpligaste och ändamålsenligaste

sätt bliva fullgjorda, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill

utredningen må kunna föranleda.

Sedan utskottet i avlåten skrivelse till vederbörande ledamot av statsrådet

anhållit, att statsrådet måtte utverka Kungl. Maj:ts befallning till kanslersämbetet

för rikets universitet att, efter hörande av rektorsämbetena vid universiteten

i Uppsala och Lund samt vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet

ävensom övriga vederbörande akademiska myndigheter, till utskottet inkomma

med yttrande över motionen, bär Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 13 februari

1925 förklarat Kungl. Maj:ts nådiga vilja vara, att kanslersämbetet skyndsamt

efter ovannämnda vederbörandes hörande till utskottet avgiver det av utskottet

begärda yttrandet.

Till underdånig åtlydnad av den nådiga remissen har kanslersämbetet inhämtat

yttranden i ärendet från de större akademiska konsistorierna i Uppsala

och Lund samt Karolinska institutets lärarkollegium, vilka yttranden härmed

överlämnas.

För egen del får kanslersämbetet Ineddela, att frågan om upphörande av

biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet vid universiteten redan

före utskottets skrivelse blivit väckt inom det större akademiska konsistoriet

i Lund och föranlett en av konsistoriet till kanslersämbetet ingiven underdånig

framställning i ämnet, samt att kanslersämbetet har för avsikt att efter

övriga vederbörandes hörande och på grundvalen av den sålunda förebragta

utredningen till Kungl. Maj:t ingiva underdånigt förslag i ämnet, varför

kanslersämbetet, då det med motionen avsedda syfte sålunda i alla händelser

kommer att ernås, tillåter sig hemställa, att utskottet ej måtte till riksdagen

gorå framställning om vidtagande av någon vidare åtgärd med anledning av

den väckta motionen.

Stockholm den 28 mars 1925.

CARL SWARTZ.

Axel Hamacher.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Bilaga.

Till herr kanslern för rikets universitet.

Med anledning av särskilda remisser från kanslersämbetet har konsistoriet

anmodats inkomma med yttrande rörande i riksdagens båda kamrar väckta

lika lydande motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att Kungl.

Maj:t ville låta verkställa utredning om vilka ändringar i gällande bestämmelser,

som böra vidtagas, för att biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet

må upphöra, och för att de med detta ämbete för närvarande

förenade åligganden må på lämpligaste och ändamålsenligaste sätt bliva fullgjorda,

samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen må kunna föranleda.

Sedan vid behandling av berörda ärende d.en 28 nästlidne februari konsistoriet

uppdragit åt utsedde kommitterade, nämligen rektor professor Stavenow

samt professorerna Quensel, Gullstrand, Engströmer och v. Friesen att avgiva

förslag till konsistoriets yttrande i ärendet, får nu konsistoriet i överensstämmelse

med vad kommitterade föreslagit till kanslern med anledning

av de särskilda remisserna anföra följande.

I den föreliggande frågan vill konsistoriet först påminna därom, att konsistoriet

med anledning av remiss av en liknande riksdagsmotion år 1922 då

förklarade, att konsistoriet icke hade funnit den bestående prokanslersinstitutionen

hava på något sätt medfört någon olägenhet för universitetet utan att

denna institution i flera avseenden, icke minst med hänsyn till de representativa

plikter, som av ålder ansetts förbundna därmed, varit universitetet till

gagn och heder, varför konsistoriet icke ansåg någon ändring av detta ämbete

motiverad. Denna ståndpunkt har konsistoriet icke fått anledning på

grund av någon senare erfarenhet att frångå. Då emellertid ungefär samtidigt

med nu förevarande remiss till konsistoriets yttrande även remitterats ett av

Lunds universitets konsistorium framlagt förslag till ändring av § 12 universitetsstatuterna,

vilket förslag utan att för övrigt föreslå någon rubbning av

prokanslersämbetets ställning och befogenhet, endast går ut på att upphäva

ärkebiskopens och biskopens i Lund självskrivenhet att vara prokansler, den

förre vid Uppsala, den senare vid Lunds universitet, och i stället införa val

av prokansler genom vederbörande universitets akademiska församling, har

konsistoriet på grund av skål, som äro anförda i konsistoriets i ärendet avgivna

yttrande enligt härvid bilagda utdrag av dess protokoll, ansett sig böra gå

med på detta förslag. Någon ytterligare ändring anser konsistoriet icke för närvarande

och utan att erfarenheten av det nya föreslagna sättet för prokansler

tillsättning därtill skulle visa sig giva anledning böra förekomma och får

därföre under förutsättning av nådigt bifall till konsistoriernas ovannämnda

förslag för sin del avstyrka den ifrågasatta utredningen i ärendet.

Uppsala den 14 mars 1925.

På det större akademiska konsistoriets vägnar:

LUDVIG STAVENOW.

H. Sjöberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 9

Bilaga.

Utdrag av större akademiska konsistoriets i Uppsala

protokoll den 14 mars 1925.

§5.

På grund av remiss irån kanslersämbetet av den 27 nästlidne februari hade

konsistoriet anmodats inkomma med yttrande i anledning av följande av det större

konsistoriet vid Lunds universitet avgivna underdåniga framställning om viss

ändring av § 12 i gällande universitetsstatuter och om fastställande av därtill hörande

övergångsbestämmelse:

”Till Konungen — —-----— Bil. A 1—3.1)

Sedan vid behandling av ärendet den 28 nästlidne februari konsistoriet uppdragit

åt utsedde kommitterade, nämligen rektor professor Stavenow, professorerna

Quensel, Gullstrand, Engströmer och von Friesen att avgiva förslag till

yttrande från konsistoriets sida, föredrogs nu från kommitterade inkommet förslag

till utlåtande, så lydande:

”Det av Lunds konsistorium väckta förslaget avser uteslutande att avskaffa

den självskrivenhet att vara universitetets prokansler, som nuvarande statuter tillerkänna

biskopen i Lund och ärkebiskopen i Uppsala, den förre vid Lunds och

den senare vid Uppsala universitet. Någon annan ändring av prokanslersämbetet

är icke nu av lundakonsistoriets majoritet påyrkad, ehuruväl i den motivering

till det föreliggande förslaget, som sagda konsistoriums utsedda kommitterade

framlagt och som legat till grund för detsamma, åtskilliga andra ändringar,

även prokansleriatets avskaffande, diskuterats.

Konsistoriet håller väl före, såsom konsistoriet tidigare haft anledning uttala,

att någon olägenhet av ärkebiskopens självskrivenhet att vara Uppsala universitets

prokansler icke förmärkts, varför ett upphävande därav kan synas mindre

nödigt. Men då konsistoriet ingalunda vill förneka möjligheten av att en dylik

olägenhet skulle kunna i framtiden uppstå samt då Lunds konsistorium funnit

tiden vara kommen att nu för sin del påyrka självskrivenhetens upphävande, vill

konsistoriet icke längre motsätta sig en dylik reform.

Konsistoriet håller före, att, om den akademiska församlingen vid ett framtida

val skulle komma att välja ärkebiskopen till prokansler, detta senare ämbete

otvivelaktigt skulle komma att bevara de goda traditioner, som hittills till universitetets

nytta och heder förefunnits, och den omständigheten att ärkebiskopen

innehade prokanslersämbetet icke längre med självskrivenhetens rätt utan på

grund av universitetets genom val uttalade förtroende icke skulle på något sätt

ändra uppfattningen av ämbetets betydelse och uppgift eller den traditionella utövningen

därav. Skulle däremot valet i en framtid komma att riktas mot någon

annan person än ärkebiskopen, kan ju visserligen snarare tänkas, att ämbetets

gamla traditioner ej skulle kunna upprätthållas, att utövningen av prokansler

nu stadgade befogenheter skulle kunna bliva för universitetet besvärande eller den

praxis, enligt vilken för närvarande vice kansler under förfall för kansler brukar

av Kungl. Maj:t förordnas, skulle medföra vissa olägenheter och svårigheter.

Det synes dock konsistoriet, som om det vore försiktigast att först efter och på

grund av den erfarenhet, som en längre tids tillämpning av det nu föreslagna

sättet för prokanslers tillsättning kan medföra, framkomma med förslag till ytter
-

i) Se sid. 10.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

ligare ändringar av prokanslersämbetet, därest sådana då skulle visat sig behövliga.

Konsistoriet vill alltså, i överensstämmelse med vad av Lunds konsistorium

föreslagits, hemställa om följande ändring av § 12 i universitetsstatuterna

jämte över gångsstadgande:

§ 12.

1. Prokansler för universitetet i Uppsala och prokansler för universitetet i

Lund utnämnas av Kungl. Maj:t efter föregångna val, som för vartdera universitetet

förrättas å tid, som Kungl. Maj:t bestämmer.

2. Prokansler väljes av den akademiska församlingen. Yalmans utevaro hindrar

ej valförrättningens företagande. Valförrättare är rektor eller den hans

ämbete förvaltar. Valet sker med slutna sedlar, upptagande namnet på den person,

som anses till ämbetet lämpligast. Avgivna röster uppräknas inför protokoll,

som förses med underskrift av valförrättaren och två andra valmän. Valförrättaren

har att, med överlämnande av protokollet, hos Kungl. Maj:t anmäla valets

utgång.

3. Anser Kungl. Maj:t icke, att den, som erhållit de flesta rösterna, eller, där

tva eller flera erhållit högsta röstetal, någon av dessa bör till ämbetet utnämnas,

förordnar Kungl. Maj:t om nytt val.”

”övergångsbestämmelse.

Val av prokansler för universitetet i Uppsala skall första gången företagas vid

nuvarande prokanslerns avgång.”

Under härpå uppkommen överläggning i ärendet anförde professor C. A. Reuterskiöld

till protokollet följande:

”Enighet synes råda därom, att ett eventuellt upphävande av det n. v. prokanslersämbetet

icke kan ske utan att på annat sätt sörjes för att dels, vid binder

för kanslern, dennes ämbete upprätthålles, dels eljes å den ort, där universitet

finnes, prokanslerns uppgifter må behörigen fyllas. Olägenheterna av en ständig

gemensam vice kansler i huvudstaden eller i endera universitetsstaden äro så

uppenbara, att förslag om ett sådant ämbetes inrättande borde anses uteslutet.

Av de lokala uppgifter åter, som nu åligga prokanslern, kunna visserligen utan

olägenhet alla, utom de representativa, överflyttas på rector magnificus, varemot

åtminstone i Uppsala det måste anses olämpligt att låta ett rektorsval komma att

väsentligt påverkas av den här i regel förefintliga svårigheten att finna lämpliga

kandidater med sådan ekonomisk ställning, att de skulle anse sig kunna övertaga

den med ofta dryga uppoffringar förenade representationsskyldighet som skäligen

bör medfölja prokansleriatet. Redan nu torde de med rektorsämbetet förenade

representationskostnaderna verka i viss mån hindrande vid rektorsval;

och den uppdelning, som i Lund synes hava ifrågasatts på olika professorer i

olika fall av representationsskyldigheten, torde knappast i de här relevanta

fallen kunna i Uppsala komma i fråga.

Ej heller torde, där val av prokansler skulle införas, i regel i Uppsala kunna

påräknas, att bland emiriti skola finnas för ställningen lämpade män i dylik

ekonomisk ställning. Betydelsen av prokanslerns representativa uppgifter får

heller icke underskattas, vare sig det gäller utlänningar, som besöka universitetet,

eller eljes. Och hittills har veterligen intet missförstånd uppstått därav att prokanslern

tillika varit ärkebiskop eller biskop, så att t. ex. universitetet därigenom

ansetts underordnat kyrkan, utan det har tvärtom varit så, att ärkebiskopen, resp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 11

biskopen, genom sitt prokansler^ erhållit högre ställning och anseende än alla

andra biskopar. Ej heller har någonsin lörmiirkts, att prokanslern-ärkebiskopen

utövat något slags patriarkaliskt förmynderskap eller intrång på universitetets

frihet. Skulle nu självskrivenheten upphöra och val införas, betydde detta, vad

Uppsala angår, praktiskt taget, att valet måste falla på ärkebiskopen, dock utan

.skyldighet för denne att utan ersättning fullgöra därmed förbundna representation.

Att för den tänkbara men praktiskt sällsynta möjligheten att annan person

undantagsvis kunde väljas, ändra den av ålder bestående och hittills i praktiskt

hänseende såsom fullt tillfredsställande allmänt ansedda ordningen, synes

mig på intet sätt motiverat och i sak endast ledande antingen till onödiga och

skadliga valstrider, där mot förmodan flere möjliga kandidater skulle finnas,

eller till ett rent formellt och därför överflödigt skenval utan garanti ens för

valets mottagande utan besvärliga villkor eller förbehåll.

Utom dess torde varje försök till omreglering av prokansleriatet förr eller senare

leda till begränsning av universitetens valrätt och till ökande av deras beroende

av Kungl. Maj:t. Jag måste därför meo voto avstyrka de väckta förslagen

och hemställa om oförändrat bibehållande av n. v. prokanslersämbetet.”

Professor Edgar Reuterskiöld anförde:

”Frågan om ärkebiskopens i Uppsala och biskopens i Lund självskrivenhet

som prokanslerer för respektive universitet ligger, synes det mig, rätt betecknande

till i såväl skrivelsen från Lund som i den nyss här föredragna. Man har icke

kunnat påvisa en enda olägenhet av den nuvarande organisationen. De olägenheter,

som i den offentliga diskussionen framhållits, ha alla endast varit tankeexperiment,

d. v. s. om det eller det skulle inträffa, som ännu aldrig hänt, så

skulle den eller den olägenheten möjligen kunna följa. Ett starkare stöd för

bibehållande av den nuvarande ordningen lärer näppeligen kunna framhållas.

Också går skrivelsen från Lund ju ut på att söka utfinna något sätt för avvärjande

av de olägenheter, som skulle följa av den begärda reformen. Skälet för

denna är alltså icke några klagomål över det sätt varpå detta ämbete handhafts,

utan endast den härskande uppfattningens reaktion mot all självskrivenhet. Det

är således icke fråga om realiteter, endast för dagen rådande doktriner. Jag

måste erkänna, att jag icke anser detta för fullgoda skäl för den föreslagna förändringen.

Det gäller en gammal ur vår kulturella historia uppvuxen och med

vår gamla kulturella storhet sammanhängande form. Då en nedärvd form visar

sig åstadkomma vad därmed icke avsetts, må den förändras. Men så är här icke

fallet utan tvärtom. Därtill kommer en sak, som jag, även med risk att stå ensam

om min uppfattning, måste framhålla, den nämligen att vi bli fattiga såväl

den enskilde som folket, då vi nödgas frångå den historiska tradition, som blivit

ett vårt särmärke. Ett sådant är för oss det samband, som alltid funnits emellan

vår kyrka och vårt folks bildning. Det må endast tillkomma den bornerade okunnigheten

eller, såsom någon sagt, den självbelåtna halvbildningen att glömma

vad kyrkan betytt för universitet, läroverk och folkskola. Ett monument över

denna betydelse och ett bevis för att den tacksamhetsskulden ännu förnimmes

ha. vi i universitetsstatuternas § 12. Man förklarar nu, att detta är väl dyrköpt,

då det måste uppehållas med risken, att den biskoplige prokanslern skall på ett

för universiteten besvärande sätt tillämpa föreskrifterna i § 13, d. v. s. att ”prokanslern

bör göra sig underrättad om alla universitetets angelägenheter, lärarnes

verksamhet, undervisningens gång och de studerandes sedliga förhållanden samt

med upplysningar och råd, där han sa aktar nödigt, främja universitetets väl

och anseende.” Hittills, erkänner man, har denna föreskrift aldrig föranlett något

obehörigt ingripande från prokanslers sida. Och det torde ligga alldeles klart, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

någon risk härför icke förefinnes, så länge det förblir vid den nuvarande ordningen.

Däremot torde det knappast vara tvivel underkastat, att en vald prokansler,

t. ex. en professor emeritus, skulle anse sig icke allenast berättigad utan

rent av förpliktad att iakttaga dessa föreskrifter med en uppmärksamhet, som helt

visst skulle åstadkomma många onödiga slitningar och störningar. Det enklaste

sättet att undvika även de uppkonstruerade olägenheterna med den nuvarande organisationen

synes mig vara att upphäva § 13. Då återstode endast fördelarna

och därtill bibehölles en förbindelse med denne kyrkans högste ämbetsman, som

både i Uppsala och Lund dock alltid kommer att inneha en sådan ställning, att

han icke — hur gärna man det än ville — kan förbises. Vidare håller jag före,

att den nuvarande ordningen i sin mån är ett värn för universitetens självstyrelse.

Ty komma universiteten att välja exempelvis emeriti till prokanslerer,

lärer det icke dröja länge, innan Kungl. Maj :t av olika anledningar utsåge någon

högre departementstjänsteman att bestrida kanslers ämbete vid förfall för honom

eller under vakans. Huru framstående denna ämbetsman än vore, skulle en

sådan sakernas utveckling ej vara önskvärd.

Då det alltså icke visats, att någon som helst olägenhet är förknippad med den

nuvarande ordningen, och då ett bevarande av historisk tradition är ett drag

av den kultur, som ej får vara universiteten främmande, finner jag ingen som

helst anledning att tillstyrka den föreslagna förändringen angående tillsättande

av prokanslersämbetet. Det må tillåtas mig att med anledning av ett uttalande i

Lundaskrivelsen framhålla ännu en synpunkt. Skola verkligen universiteten bara

för en rent doktrinär uppfattnings skull frånhända sig möjligheten att inverka

på tillsättandet av tva för var kulturella ställning, trots allt vad man säger om

deras betydelselöshet, så framträdande platser som innehavaren av Svea rikes

ärkebiskopsstol och Lunds på stolta traditioner så rika biskopssäte. Ty ingen

kan väl dock på allvar tro, att den nuvarande ordningen för ärkebiskopsval kommer

att bibehållas, om ärkebiskopen ej längre är prokansler; likaså lärer det väl

endast vara en from önskan, att professorerna i Lund alltfort skola bibehållas

vid sin rösträtt vid biskopsvalet, då biskopen ej längre är självskriven prokansler.

^ Då jag alltså ej anser den föreslagna förändringen varken nödig eller nyttig,

får jag för min del avstyrka såväl förslaget från Lund som den föreslagna utredningen.

”

Efter slutad diskussion företogs omröstning, varvid konsistoriets ledamöter

efter upprop yttrade följande.

Professor Thorling förklarade sig rösta för kommitterades förslag till Yttrande

i frågan.

Domprosten Lizell röstade under åberopande i huvudsak av vad professor

Edgar Eeuterskiöld under diskussionen anfört för avstyrkande av den förevarande

framställningen.

Professor Linderholm yttrade sig sålunda:

”Det var ej min avsikt att yttra mig i denna fråga, men som förhandlingarna i

konsistoriet nu ställt sig, anser jag mig av min ställning skyldig att med några

ord angiva min ståndpunkt i detta ärende.

Det säger sig självt, att jag som teolog och kyrkohistoriker måste behjärta

de synpunkter, som anförts dels av min kollega i fakulteten, prof. Edgar Reuterskiöld,

dels av prof. C. A. Eeuterskiöld. Universitetets representativa behov kunna

näppeligen bättre än nu tillgodoses. Men detta är ju ej huvudsaken, utan främjandet

av universitetets vetenskapliga arbete. Universitetsstatuternas § 13 om

prokanslers uppsiktsrätt betraktar jag som en död bokstav och fruktar för framtiden

inga övergrepp mot detta arbete från en biskoplig prokanslers sida. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr It. 1-5

tid är gången, då sådant var möjligt. Men å andra sidan kan ej ett positivt

främjande av den fria forskningen, universitetens oeftergivliga uppgift, på alla

områden förväntas bli främjad av kyrkans män. Kyrka och universitet, teologi

och vetenskap hava även hos oss i realiteten gått allt för mycket i sär för att det

skulle vara möjligt.

Det är vemodigt och allvarligt, att ännu ett band mellan kyrka och samhälle,

mellan kristendom och kultur brister, men kyrka och teologi hava så velat, och

det gamla bandet på den punkt, som nu är i fråga, är nu blott av formell natur.

Det inre sammanhanget är brutet.

Därför kan jag icke dela min kollega prof. Edgar Reuterskiölds mening, att

universitetet bör bevara den nuvarande ordningen, emedan det har en röst vid

ärkebiskopsval och därmed utsikt att inverka på detta. Jag fruktar, att universitetet

för framtiden har föga utsikter att kunna göra detta, med den riktning kyrka

och teologi och för övrigt den dessa bestämmande allmänna religiösa utvecklingen

hos vårt folks breda lager tagit. Utgången av det nu skedda biskopsvalet i Lund

bekräftar detta. Ehuru det var allom väl bekant, att ingen röst från universitetet

kunde antagas komma att tillfalla den kyrkliga ultrahögerns kandidat, erhöll

denne likväl av prästerskapet de flesta rösterna till första rummet, fastän hans

plats å förslaget blev en annan.

Ehuru det ärkebiskopliga resp. biskopliga prokansleriatet sålunda enligt min

mening icke längre är ett uttryck för en verklig andlig samhörighet mellan kyrka

och universitet eller mellan teologi och vetenskap, skulle jag likväl av pietetsskäl

ha röstat för den nuvarande ordningen, därest icke frågan genom Lundauniversitetets

åtgöranden och beslut kommit i ett sådant läge, att jag måste säga mig

det, att det nu ges blott en enda väg att gå. Jag kan nämligen icke gärna tänka

mig, att vårt systeruniversitetets anhållan skall å högsta ort avslås, ej heller

att en olika ordning skall i förevarande hänseende bli gällande vid de båda

universiteten.

Under sådana förhållanden finner jag skäligt och rimligast att meo voto ansluta

mig till det förslag till yttrande, som av konsistoriets kommitté framlagts,

och jag finner mig så mycket mindre förhindrad att gorå detta, som dess formulering

i allo fått den grannlaga form, som betingas därav, att vi alla torde

känna universitetets tacksamhetsskuld till ämbetets nuvarande lysande innehavare.

”

Professor Bergmark röstade för kommitterades förslag i ärendet.

Professor Edgar Reuterskiöld hemställde under åberopande av vad han förut i

saken anfört om avstyrkande av den föreliggande framställningen.

Professorerna Wirgin, Svedelius och Lagercrantz röstade för kommitterades

förslag.

Professor Engströmer yttrade, att han i hög grad behjärtade de betänkligheter

mot en förändring i detta hänseende, vilken anförts i konsistoriet, men att han

dock under nuvarande förhållanden vidhölle kommitterades förslag.

Professor Göransson förklarade sig under åberopande av vad professor C. A.

Reuterskiöld här förut anfört rösta för avstyrkande av den gjorda framställningen.

Professorerna C. Wiman, Oseen, Åkerblom och Staaff röstade för kommitterades

förslag.

Professor Psilander röstade för avstyrkande av den från Lunds universitet

gjorda framställningen.

Professor von Friesen röstade för kommitterades förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 11.

Professor Wiklund yttrade med egna ord:

Då jag i många avseenden måste följa samma tankegång som prof. Moberg i

hans yttrande till Lunds större akademiska konsistorii protokoll, röstar iag

avslag.”

Professor Juel röstade för avstyrkande av den ingivna ansökningen.

Professor Quensel röstade för kommitterades förslag.

Professor C. A. Reuterskiöld röstade, under åberopande av vad han här ovan

under diskussionen anfört, för avstyrkande av den föreliggande framställningen.

Professorerna Hultkvantz, Gallstrand, Johansson och rektor professor Stavenow

avgåvo sina röster för kommitterades förslag i frågan.

Av konsistoriets i omröstningen deltagande 24 ledamöter hade sålunda 17 avgivit

sina röster för kommitterades förslag, varemot 7 avstyrkt den från Lunds

universitet gjorda framställningen; och hade således konsistoriet med anledning

av förevarande remiss beslutit avgiva yttrande i överensstämmelse med vad kommitterade

här ovan föreslagit; varom skrivelse med bifogande av utdrag av konsistoriets

i ärendet förda protokoll skulle till kanslersämbetet översändas.

Ur protokollet:

H. Sjöberg.

Avskrift.

Bilaga.

Såsom yttrande £ detta ärende får det större konsistoriet vid universitetet i

Lund vördsamt hänvisa till och åberopa sitt beslut den 14 dennes, antecknat under

par. 28 i då fört protokoll, varav styrkt avskrift här bilägges.

Lund den 26 februari 1925.

JOHAN C. W. THYRÉN.

N. Linder.

Avskrift. Bilaga.

Med återställande av remisshandlingarna får Rektorsämbetet vid universitetet

i Lund vördsamt överlämna och hänvisa till större akademiska konsistoriets här

bilagda protokoll, innefattande konsistoriets beslut i fråga om prokanslersämbetena

vid universiteten.

Lund den 6 mars 1925.

På rektorsämbetets vägnar:

AXEL MOBERG.

N. Linder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

15

Avskrift.

Bilaga.

Till Konungen.

Under åberopande av bilagda protokollsutdrag får det större konsistoriet

vid universitetet i Lund härmed i underdånighet hemställa, att § 12 i gällande

universitetsstatuter måtte ändras till följande lydelse och att i sammanhang

härmed nedanstående övergångsbestämmelse måtte fastställas:

”§ 12.

1. Prokansler för universiteten i Uppsala och Lund utnämnas av Kungl.

Maj:t efter föregångna val, som för vartdera universitetet förrättas å tid, vilken

Kungl. Maj:t bestämmer.

2. Prokansler väljes av den akademiska församlingen. Yalmans utevaro

hindrar ej valförrättningens företagande. Valförrättare är rektor eller den

hans ämbete förvaltar. Valet sker med slutna sedlar, upptagande namnet på

den person, som anses till ämbetet lämpligast. Avgivna röster uppräknas inför

protokoll, som förses med underskrift av valförrättaren och två andra valmän.

Valförrättaren har att, med överlämnande av protokollet, hos Kungl.

Maj:t anmäla valets utgång.

B. Anser Kungl. Maj:t icke, att den, som erhållit de flesta rösterna, eller,

där två eller flera erhållit högsta röstetal, någon av dessa bör till ämbetet utnämnas,

förordnar Kungl. Maj:t om nytt val.”

”övergångsbestämmelse.

Val av prokansler för universitetet i Uppsala skall första gången företagas

vid nuvarande prokanslerns avgång.”

Underdånigst:

På det större konsistoriets vägnar:

JOHAN C. W. THYRÉN.

Lund den 14 februari 1925.

N. Linder.

Rätt avskrivet; betygar å tjänstens vägnar:

N. Linder.

Bilaga.

Utdrag ut protokoll, hållet hos det större akademiska

konsistoriet i Lund den 14 februari 1925.

Närvarande: Ordförande: rektor, professor Thyrén; ledamöter: professorerna

Charlier, Forssman, K. Petrén, Herner, Thunberg, Liljeqvist, Ernberg, Överton,

Ekwall, Moberg, Holmquist, P:n Nilsson, Walberg, Ahlström, Malmgren, Aure
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första kammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 11.

Hus, Carlgren, Bergman, Löfstedt, Aulén, Grönwall, Olson och Sommarin. Vid

protokollet undertecknad.

§ 28. Sedan konsistoriet vid sammanträde den 5 dennes tillsatt en kommitté, bestående

av universitetets rektor, såsom ordförande, samt professorerna Herner

Berling, Forssman, Moberg och Carlgren, såsom ledamöter, med uppdrag åt

kommittén att till konsistoriet inkomma med yttrande och förslag i den genom

biskop Gottfrid Billings bortgång uppkomna frågan om nytt prokanslersval vid

universitetet, så hade kommitterade låtit genom rektor ingiva ett så lydande

utlåtande:

”Till Större akademiska konsistoriet i Lund etc. (se tryckt bilaga nr 1 år 1925.)

Det antecknades, att förenämnda utlåtande i tryckta exemplar utdelats till konsistoriets

ledamöter.

Då ärendet nu företogs till behandling i konsistoriet, meddelade herr ordföranden,

att han på grundval av kommittémajoritetens utlåtande låtit uppgöra följande

förslag till ändring av § 12 i gällande universitetsstatuter:

”§ 12.

1. Prokanslerer för universiteten i Uppsala och Lund utnämnas av Kungl.

Maj:t efter föregångna val, som för vartdera universitetet förrättas å tid, vilken

Kungl. Maj:t bestämmer.

2. Prokansler väljes av den akademiska församlingen. Valmans utevaro hindrar

ej valförrättningens företagande. Valförrättare är rektor eller den hans

ämbete förvaltar. Valet sker med slutna sedlar, upptagande namnet på den person,

som anses till ämbetet lämpligast. Avgivna röster uppräknas inför protokoll,

som förses med underskrift av valförrättaren och två andra valmän. Valförrättaren

har att, med överlämnande av protokollet, hos Kungl. Maj:t anmäla

valets utgång.

3. Anser Kungl. Maj:t icke, att den, som erhållit de flesta rösterna, eller, där

två eller flera erhållit högsta röstetal, någon av dessa bör till ämbetet utnämnas,

förordnar Kungl. Maj:t om nytt val.

övergångsbestämmelse.

Val av prokansler för universitetet i Uppsala skall första gången företagas vid

nuvarande pr okanslerns avgång”; som upplästes.

Härefter beslöt konsistoriet på därom väckt förslag att till nästa sammanträde

bordlägga den av kommitterade berörda frågan om avlåtande till Kungl. Maj:t av

en skrivelse, innefattande framställning att Kungl. Maj:t måtte, därest biskopsutnämningen

komme att äga rum före Kungl. Maj:ts beslut över en eventuell ansökan

från konsistoriet om upphävande av biskopens i Lund självskrivenhet såsom

universitetets prokansler, förordna, att med den utnämnde biskopens övertagande

av prokansleriatet skulle tillsvidare anstå.

Mot detta konsistoriets beslut att bordlägga ärendet i denna del anmäldes reservation

av professorn Thunberg, som ansåg, att konsistoriet bort omedelbart

fatta beslut jämväl rörande den ifrågasatta särskilda skrivelsen till Kungl Maj:t.

Under den fortsatta diskussionen i ärendet yttrade professorn Ernberg följande:
”1

huvudsak biträder jag de synpunkter, som anförts av kommitterades majoritet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 17

Enligt min uppfattning vore det dock önskvärt, att vartdera universitet valde

— icke en prokansler, utan en kanslerns ställföreträdare, vilken hade att övertaga

allenast en av prokansler^ uppgifter: det eventuella bestridandet av kanslerns

åligganden; prokanslerns övriga funktioner skulle då tillfalla universitetets

rektor. Prokanslerns i universitetsslatuternas §§ 84 och 85 omförmälda

funktioner torde nämligen icke med fördel kunna handhavas av annan än den,

som är bosatt i universitetsstaden eller på kortare avstånd därifrån. Vad angår

ett prokanslersval för Lunds universitet kan detla förhållande i och för sig

antagas medföra en stark begränsning av möjligheterna att finna lämpliga kandidater,

enkannerligen därigenom att i huvudstaden bosatta personer icke gärna

skulle kunna ifrågakomma. Denna begränsning bortfaller givetvis, därest valet

gäller allenast en ställföreträdare för kanslern.

Vidare tillåter jag mig föreslå, att valet skulle avse en begränsad tid av fem år.”

Professorn Aulén förklarade, att han kunde gå med på det av majoriteten inom

kommittén framlagda förslaget som ett provisorium, dock med femårs valperioder,

därvid han ville taga sikte på möjligheten av att en gemensam vice kansler

sedermera skulle kunna väljas av samma korporationer, som nu valde kansler.

Sedan diskussionen avslutats, skreds till votering, därvid

professorn Sommarin förklarade, att han med instämmande i kommittémajoritetens

motivering röstade för att konsistoriet måtte ingå till Kungl. Maj:t med underdånig

hemställan om ändring av § 12 i gällande universitetsstatuter och om

fastställande av därtill hörande övergångsbestämmelse i enlighet med det av ordföranden

framlagda förslaget;

professorn Olson yttrade:

”Ehuru jag icke känner mig fullt övertygad om nödvändigheten av en förändring

i nuvarande bestämmelser rörande tillsättande av prokansler, ansluter

jag mig dock till majoritetens förslag i frågan. Vid valet mellan detta och de

reservationsvis framförda förslagen föredrager jag det förra av det skälet, att då

det i alla händelser synes sannolikt eller nödvändigt, att prokanslersinstitutionen

i en eller annan form bibehållas, detta förslag är det enda, som tager tillbörlig

hänsyn till önskvärdheten av att vid tillsättande av prokansler universitetet självt

får så stort inflytande på personvalet som möjligt. I övrigt biträder jag det av

professor Ernberg gjorda förslaget, att prokansler tillsättes på viss begränsad tid

(fem eller tio år)”;

professorn Grönwall röstade lika med professorn Sommarin;

professorn Aulén åberopade sitt yttrande och röstade för en framställning

i enlighet därmed;

professorn Löfstedt instämde med professorn Olson;

professorn Bergman röstade för att konsistoriet skulle göra framställning i

enlighet med det av professorn Moberg inom kommittén framförda förslaget;

dock att han alternativt kunde vara med om en framställning i enlighet med

professorn Ernbergs här ovan i protokollet intagna yttrande;

professorn Carlgren röstade lika med professorn Sommarin;

professorn Aurelius röstade för en framställning i enlighet med kommittémajoritetens

förslag, dock med tillägg att val av prokansler allenast skulle avse en

lid av fem år;

professorn Malmgren yttrade:

”Då genom motion fråga blivit inom riksdagen väckt om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående omläggning av prokanslersinstitutionen och man med all sannolikhet

torde kunna påräkna, att inom kort tillfälle beredes båda universiteten

att samtidigt upptaga frågan till behandling, anser jag, att det f. n. icke är

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 samt. 1 avd. 8 höft. (Nr 11.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

nödvändigt eller lämpligt att nu vidtaga annan åtgärd än den av professor

Moberg föreslagna”;

professorn Ahlström röstade lika med professorn Sommarin;

professorn Walberg röstade för bifall till professorn Mobergs förslag;

professorn M. P. Nilsson röstade lika med professorn Sommarin, professorn

Holmquist med professorn Aurelius;

professorn Moberg röstade för bifall till sitt förslag;

professorerna Ekwall och Överton röstade lika med professorn Sommarin;

professorn Ernberg åberopade sitt yttrande och röstade för en framställning

i enlighet därmed;

professorn Liljeqvist röstade lika med professorn Sommarin;

professorn Thunberg röstade för att konsistoriet måtte, i enlighet med professorn

Mobergs förslag, ingå till kanslern med hemställan, att kanslern ville

hos Kungi. Maj:t utverka, att prokanslersämbetet vid universitetet måtte tillsvidare

lämnas obesatt; vartill professorn Thunberg fogade, att han ansåge, att,

därest Kungl. Maj:t lämnade bifall till en sådan hemställan, frågan om prokanslersämbetets

bibehållande först därefter borde upptagas till allsidig utredning;
professorerna

Herner, K. Petrén och Forssman röstade lika med professorn

Sommarin;

professorn Chariter instämde med professorn Thunberg; och

ordföranden, rektor, professorn 1''hyrén, röstade lika med professorn Sommarin.

Genom den sålunda verkställda omröstningen hade alltså konsistoriet beslutit

att, under åberopande av kommittémajoritetens utlåtande, ingå till Kungl. Maj:t

med underdånig hemställan om ändring av 12 § i gällande universitetsstatuter

och om fastställande av därtill hörande övergångsbestämmelse i enlighet med det

av ordföranden framlagda förslaget; och skulle den underdåniga framställningen

i ärendet överlämnas till kanslern för rikets universitet.

Denna paragraf skulle anses genast justerad.

Ur protokollet:

N. Linder.

Större konsistoriets vid universitetet i Lund protokoll

den 14 februari 1925, § 28.

Bilaga nr 1 år 1925.

Till större akademiska konsistoriet i Lund.

Sedan konsistoriet enligt beslut den 5 dennes uppdragit åt undertecknad, rektor,

samt professorerna Herner, Björling, Forssman, Moberg och Carlgren att såsom

kommittérade till konsistoriet inkomma med yttrande och förslag i den genom

prokanslern för universitetet, biskop Gottfrid Billings bortgång uppkomna frågan

angående nytt prokanslersval, hava kommittérade förehaft detta ärende till

behandling.

Efter överläggning hava undertecknad, Thyrén, samt professorerna Herner,

Forssman och Carlgren enats om följande uttalande:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Forsta hammarens första tillfälliga ulskolts utlutande Nr 11. 19

Kommittén anser sig fors! böra fästa konsistoriets uppmärksamhet därpå, afl

värjo beslut av konsistoriet, som går ut på ansökan om upphävande av biskopens

i Lund självskrivenhet såsom universitetets prokansler, med nödvändighet kräver

en särskild skrivelse av konsistoriet med anhållan, att Kungl. Maj:t, därest

biskopsutnämningen tiger rum före Kungl. Maj:ts beslut över konsistoriets ansökan,

måtte förordna, att med den utnämnde biskopens övertagande av prokansleriatet

skall tillsvidare anstå.

Vad vidare angår eventuella ändringar i föreskrifterna rörande prokansleriatet

möter först frågan, huruvida ämbetet bör avskaffas eller icke. Såvitt emellertid

kansfersinstitutionen bibeh&lles — och annat lärer icke från något håll, allraminst

från universitetet, ifrågasättas — är det uppenbart omöjligt alt avskaffa

prokanslersämbetet i vad rör dess huvudsakliga funktion. Denna består nämligen

de facto, såsom § 11 Un. Stat. tillämpas i praktiken, i att handlägga de till

kanslersämbctet. hörande göromål under tider, då kanslern själv är förhindrad.

En sådan ställföreträdare måste tydligen finnas, vare sig utsedd permanent eller

för varje särskilt fall. Prokansler^ befogenhet åter i övrigt, bortsett från nämnda

nödvändiga funktion, inskränker sig numera i praktiken huvudsakligen till att

bevilja tjänstledighet under något längre tid än som tillkommer rektorsämbetet

ävensom meddela vissa kortare förordnanden; huruvida denna befogenhet utövas

av prokansler eller rektor, torde vara ganska likgiltigt.

Om sålunda en ställföreträdare för kanslern måste finnas, så uppstår närmast

frågan, huruvida denne lämpligast bör vara någon, som genom viss ämbetsställning

är självskriven, eller han bör på annat sätt utses. Det nuvarande förhållandet,

att ärkebiskopen i Uppsala och biskopen i Lund äro självskrivna

prokansler, synes helt naturligt i vad rör dess historiska tillkomst. Då å ena

sidan teologien var kärnan i universitetets vetenskapliga verksamhet, kanske i

någon mån med de andra vetenskaperna såsom sina hjälpvetenskaper, å andra

sidan det var så gott som självklart, att till biskop valdes en man ur universitetets

krets, sålunda en vetenskapsman och ofta en framstående sådan — alla

Lunds biskopar, som varit prokansler, från och med den förste biskop, biskop

Winstrup, till och med den siste, biskop Billing, hava utan något enda undantag

varit professorer, visserligen icke alltid i teologi — kunde knappast någon bättre

lösning tänkas, än att denne man i kraft av sitt ämbete övertog prokansleriatet.

Tiderna hava emellertid i båda dessa avseenden ändrats. De övriga vetenskaperna

hava utvecklat sig så, att man icke längre kan påstå, det teologien såsom

vetenskap skulle intaga någon annan och högre ställning än vetenskaperna i

allmänhet; icke heller får man längre taga för givet, att biskopsstolen i universitetsstaden

alltid kommer att besättas med någon, som genom professorskompetens

fått signaturen av vetenskapsman eller överhuvud med vetenskap tagit annan

befattning än som fordras för avläggande av examina. Sålunda synes icke längre

några principiella skäl föreligga för att behålla en ordning, som icke längre

svarar till sakförhållandena. En annan fråga är visserligen, huruvida någon

ny ordning kan utfinnas, som är praktiskt tillfredsställande.

Dessförinnan torde emellertid den fråga böra upptagas, huruvida icke, med

hänsyn till de särskilda regler, som gälla för ärkebiskopsämbetets tillsättning,

det kunde anses innebära en tillräcklig reform, att ärkebiskopen bleve, i kraft

av sitt ämbete, båda universitetens gemensamme prokansler. Emellertid lärer

den skillnad i garanti av de speciellt vetenskapliga intressena, som kunde

följa av nämnda olikhet i tillsättningsproceduren, knappast få anses så väsentlig,

att den skulle motivera en dylik ändring av bestående föreskrifter. Därtill

kommer bland annat den olägenhet att, om ärkebiskopen i Uppsala skulle, i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Forsta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

egenskap av gemensam prokansler och därmed kanslerns ställföreträdare, handlägga

sådana speciella ärenden från Lunds universitet som t. ex. befordringsfrågor,

detta kunde, med hänsyn till den ej sällsynta motsatsen mellan lundensiska

och^uppsaliensiska intressen, befaras i ett eller annat svårlöst fall bringa

honom, såsom oundgängligen mera lierad med Uppsala, i en icke alldeles behaglig

ställning.

Självskrivenhet såsom prokansler torde ännu mindre kunna ifrågasättas för

innehavare av annat ämbete. Vare sig man tänker på en gemensam prokansler,

exempelvis bosatt i Stockholm, eller, såsom för det närvarande, en prokansler

för varje universitet, lärer det svårligen vara möjligt att finna något ämbete

dar en dylik förening folie sig naturlig. Därtill kommer, att, medan det för bibehållande

av universitetsstyrelsens beskaffenhet torde vara högst önskvärt, att

prokanslersämbetet, hädanefter som hittills, är i likhet med kanslersämbetet

oavlönat, det skulle möta svårigheter att utan ersättning pålägga innehavaren av

annat ämbete en sådan extra börda, där denna icke hade hävden för sig.

Förkastar man sålunda självskrivenheten i varje form, så återstå två vägar:

den ena, att Konungen förordnar prokansler, vare sig permanent eller för varje

fall och vare sig gemensamt för båda universiteten eller eu för vartdera; den

andra, att prokansler väljes av universiteten. Den förstnämnda lösningen liiinde

förefalla synnerligen enkel och så mycket närmare till hands, som enligt nuvarande

umversitetsstatuters ordalydelse Konungen i varje särskilt fall förordnar

vem han vill att under förfall för kanslern sköta dennes ämbete. Emellertid

synes även denna väg vid närmare påseende icke lämplig. Om Konungen fortsätter

den gamla hävden och förordnar, permanent eller för varje särskilt fall,

ärkebiskopen i Uppsala och biskopen i Lund till vice kanslerer, eventuellt med

den förstnämnde såsom kompetent i fråga om gemensamma ärenden (såsom för

närvarande alltid sker), så innebär detta de facto ingen ändring i nuvarande förhållandenKonungens

förordnande blir då blott eu formell bekräftelse på den

faktiska självskrivenheten. Om återigen traditionen brytes, så skulle lätt med

denna frågas beskaffenhet, kunna inträffa, att förordnandet bestämdes av växande

politiska partisynpunkter, sa att t. ex. en mera konservativ regering

regelbundet förordnade nämnda kyrkliga ämbetsmän, medan en radikal regering

uppsökte andra personer. Även kunde lätt inträffa, med den centrala maktens

ganska naturliga benägenhet för att centralisera, att man genom en dylik bestämmelse

skapade en inkörsport för en byråstyrelse över universiteten eller

dylikt, i stället för deras nuvarande egenartade självstyrelse — en förändring,

som i universitetens ögon säkerligen icke vore till det bättre. Det synes därför

avgjort det önskvärda, att regeringens direkta ingripande inskränker sig till att

bestämma, vem som skall handlägga de gemensamma universitetsärendena vid

kanslerns förfall; därvid regeringen med visshet torde kunna förväntas välja

en av de två prokanslererna (om två sådana komma att finnas).

Det återstår sålunda den utväg, att prokansler väljes av universiteten. Här

låter tänka sig antingen, att universiteten välja en gemensam prokansler, likasom

de välja kansler, eller att de välja en var för sig, så att två prokanslerer allt

fortfarande finnas. Mot den förstnämnda anordningen kunna ganska allvarliga

invändningar göras — närmast den tekniska svårigheten i själva övergången

från de nuvarande förhållandena (i det att valet av den gemensamme prokanslern

knappast kunde tänkas ske förr än vid Uppsala nuvarande prokanslers avgång,

vadan således Lunds universitet, till dess detta inträffade, finge åtnöja sig med

något slags provisoriskt upprätthållande av ämbetet). Bortsett emellertid härifrån,

skulle ett dylikt gemensamt prokanslersval icke kunna undgå att komma

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lammarens första tillfälliga ntslotts utlåtande Nr 11. 21

i elt mindre tilltalande förhållande till kanslersvalct. Denne ställföreträdare,

vilken liksom kanslern själv komme att fungera utan någon ersättning i lön,

skulle helt visst mottaga uppdraget under den stillatigande förutsättning att vid

kanslerns eventuella avgång från ämbetet, närmast komma i betraktande vid

nytt kanslersval. Befinner han sig — såsom förhållande!, plägar vara med den,

som väljes till kansler — vid mera framskriden ålder, så torde stundom inträffa,

att han vid den ungefär jämnårige kanslerns avgång är något väl gammal;

väljer man åter till prokansler eu yngre man, vilken inger förhoppning att nå

den höga ställning och det inflytande i samhället, som man gärna önskar hos

en universitetskansler, så måste man räkna med möjligheten, att dessa förhoppningar

icke fullt realiseras; men universiteten torde dock få svårt att icke, vid

eventuell ledighet i kanslersämbetet, välja denne prokansler till kansler.

Kommittén finner sig därför icke kunna förorda någon annan lösning än den

enda nu återstående, nämligen att varje universitet, vid inträdd prokanslersledighet,

själv väljer sin prokansler. De svårigheter, som man från flera håll velat

finna förknippade med denna lösning, torde icke existera i verkligheten. Invändningarna

hava huvudsakligen hänfört sig till den förmenta knappheten på lämpliga

kandidater till platsen. Men bär bör först och främst erinras, att ändringen

ingalunda utgör en inskränkning i förhållande till det nuvarande utan en utvidgning.

Möjligheten att biskopen (respektive ärkebiskopen) kan samtidigt vara

prokansler kvarstår, ehuru nödvändigheten av denna förbindelse faller bort.

Ändringens reella betydelse reducerar sig därtill, att om universitetet in casu

anser sig ha tillgång till en lämpligare person än biskopen i Lund, universitetet

väljer den. Om åter universitetet eller dess majoritet anser biskopen lämpligare

än någon annan ifrågakommande, så bör det icke rimligen kunna betvivlas,

vare sig att universitetet väljer honom eller alt han mottager valet. För den

valde, vilken han än må vara, bör det vara en större tillfredsställelse att veta,

att hans ställning grundar sig på en önskan hos majoriteten av väljare, än att

vara i ovisshet härom eller kanske vara viss om motsatsen. För det fall, att

prästerskapet väljer en biskop, som står vetenskapen mera fjärran eller som

universitetet av andra skäl icke finner särskilt lämplig för prokanslersämbetet,

lärer icke vara att befara, att någon fullständig brist på dugliga kandidater skulle

föreligga. Då professorer pensioneras vid uppnådda 65 år — en ålder, som

förutvarande prokanslerer ofta betydligt överskridit, utan att därav förmärkts

någon olägenhet, och en ålder, som med fem år understiger pensionsåldern för

domare, vilka dock för utövningen av sin tjänst hava att följa hela den fortskridande

lagstiftningen — skulle det vara egendomligt, om icke bland dessa

emeriti, vilka mestadels stanna kvar i universitetsstaden, skulle finnas någon

enda såsom prokansler fullt användbar. Tvivel i denna del, där det icke berott

på obehörig hänsyn till den gamla ämbetsrangen, vilken i universitetsförhållanden

bör ersättas av en taxering efter helt andra grunder, torde förklaras genom

en inblandning av synpunkter, som hava sin giltighet vid kansler svalet. Kanslern

bör väljas bland män, som genom sina föregåenden och sin nuvarande ställning

kunna förväntas vara i stånd att påverka regering och riksdag i en för universitetet

gagnelig riktning. En sådan ställning hava pensionerade professorer visserligen

icke ofta, men även bland prokanslererna har den hittills avgjort hört

till undantagen. Och om kanslern blott besitter den, lärer det icke vara någon

livssak för universitetet, huruvida den innehaves av hans ställföreträdare för

några veckor.

Beträffande den stundom framhållna synpunkten av prokanslerns representationsskyldighet

torde den under nuvarande förhållanden icke hava någon större

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 11.

betydelse. Den nödvändiga representationsskyldigheten vid universitetet i vår tid

gäller främmande vetenskapsmän, som besöka universitetet. Numera faller den

representation, som härvid kan ifrågakomma, alldeles övervägande på den besökandes

fackkolleger. För den mera vardagliga representationen inom universitetet

finnes rektorshonoraret, som torde böra uppfattas såsom representationspenningar.

Vid utomordentliga tillfällen, såsom störa jubelfester o. d., lärer med

säkerhet kunna förväntas, att representationen låter sig uppdela, allt efter beredvillighet

och förmögenhetsomständiglieter, på universitetets samtliga professorer.

Det kräves därför icke numera, att prokanslern är en person med stora inkomster

eller mera nämnvärd förmögenhet, även om detta naturligen i och för sig är en

fördel.

Antages nu framställda förslag, torde nu gällande föreskrifter för kanslersvalet

böra i tillämpliga delar utsträckas att gälla för prokanslersvalet. Därav

följer, att valet bör stadfästas genom Konungens utnämning.

Kommitteraae hava ansett sig böra i detta sammanhang yttra sig även om

universitetets förhållande till biskopsvalen, såväl det nu förestående som biskopsval

i framtiden. Då frågan — troligen beroende på hänsyn till den bortgångne

prokanslerns personliga ställning därtill — framkommit först på en tidpunkt,

som i betraktande av den nödvändiga remissen till Uppsala m. m. utesluter möjligheten

att den kan vara definitivt avgjord före biskopsvalet, synes givet, att

universitetets professorer hava både rätt och skyldighet att denna gång deltaga

i valet. Även för det fall, att konsistoriet med stor majoritet skulle besluta i

överensstämmelse med nu framlagda förslag, så låter det, enär ärendet hör till

de för båda universiteten gemensamma, tänka sig, att utgången på grund av ett

mera eller mindre starkt motstånd från Uppsala konsistorium, bleve negativ.

Ha då Lunds professorer, i förväntan på bifall till sin anhållan, underlåtit att

rösta, komma de i det läge att automatiskt erhålla en prokansler, på vars tillsättande

de icke haft någon som helst inverkan. Å andra sidan är det knappast

antagligt, att professorernas röster skulle för någon medföra ens förslagsrum,

såvida de icke fått anslutning från en ganska betydlig del av stiftets prästerskap.

Olägenheterna för prästerskapet av att professorerna deltaga i valet synes därför

avgjort mindre än olägenheterna för universitetet av att de icke deltaga.

Vad beträffar framtida biskopsval, ställer sig frågan, förutsatt att en ansökan

i föreslaget syfte ingives och beviljas, naturligen annorlunda. Då universitetet

icke bleve bundet vid den till biskop utnämnde, har universitetet ej längre samma

tvingande skäl att önska deltagande i valet. Å andra sidan kan icke förnekas,

att det för universitetet kan vara av gansk stor vikt att just på biskopsstolen

finna en man, som lämpar sig att välja till prokansler. Men ett deltagande under

då föreliggande förhållanden torde i varje fall icke kunna ske mot prästerskapels

önskan. Det synes därför höra på lämpligt sätt utrönas —- alltjämt förutsatt

att den föreslagna förändringen rörande prokansleriatets tillsättning kommer till

stånd -— huruvida prästerskapet finner med sin fördel förenligt, att förbindelsen

mellan biskopsvärdigheten och prokansleriatet på det sätt underlättas, att universitetet

alltjämt får öva det inflytande på valet som för närvarande. I motsatt

fall synes bestämmelsen i K. F. 1759 böra upphävas.

Professorerna Moberg och Björling, vilka icke kunna biträda detta kommittémajoritetens

uttalande, hava avgivit särskilda yttranden och därvid anfört,

professor Moherg:

"Om jag överhuvud taget finner en förändring önsklig i fråga om prokanslersinstiiutionen,

så är det därför, att jag finner denna själv vara helt föråldrad

och otidsenlig.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 23

En blick på Univ. Slät. Kap III (”Prokansler]!”), visar, alt ingen av de uppgifter,

som åligga prokansler, är av den beskaffenhet, att den icke likaväl kan

iyllas av universitetets rektor. Några av dem inåsle redan nu anses också och

huvudsakligen åligga lust honom.

Men det är icke nog med, att prokanslersinstitutionen är överflödig, den är i

vissa avseenden direkt olämplig. Enligt Univ. Stat. § 13 bör prokansler ”gorå

sig underrättad om alla universitetets angelägenheter, lärarnas verksamhet, undervisningens

gång och de studerandes sedliga förhållande samt med upplysningar

och råd, där lian så aktar nödigt, främja universitetets val och anseende”. Det

övervakande och den välvilliga handledning, som det härmed ålägges prokansler

att gentemot universitetet utöva, äro icke blott icke för universitetet behövliga,

utan icke med dess självständighet och värdighet förenliga. Därför icke blott

kan prokanslersämbetet utan olägenhet avskaffas, utan det bör avskaffas.

Det har stundom såsom skäl mot ett fullständigt avskaffande av prokanslersämbetet

framhållits, att en prokansler är nödvändig såsom vikarie för kansler vid

förfall för denne eller när kanslersämbetet är ledigt. Men enligt Univ. Stat. § 11

ankommer det på Kungl. Maj:t att i sådant fall förordna ”huru med ämbetets utövning

under tiden skall förhållas”. Härutinnan behöver efter prokanslersämbetets

avskaffande ingen förändring ske. Det åligger visserligen enligt Univ. Stat. § 16

prokansler att vid sådana tillfällen bestrida de åligganden, som tillhöra kanslersämbetet,

”till dess Kungl. Maj:t meddelat förordnande om ämbetets upprätthållande”.

Men det är klart, att det i övrigt föråldrade ämbetet icke bör bibehållas

endast för att dess innehavare skall finnas till hands att träda i funktion under

de få timmar eller dagar, som i ogynnsamt fall kunna komma att förflyta, innan

Kungl. Maj:ts förordnande hunnit meddelas.

Vad åter angår den praxis, enligt vilken Uppsala universitets prokansler i

dessa fall plägat av Kungl. Maj:t förordnas att besörja ärenden rörande Uppsala

universitet ävensom Karolinska institutet och Stockholms och Göteborgs

högskolor, men Lunds universitets prokansler att förestå kanslersämbetet för

sistnämnda universitet, så är detta just blott en praxis och ingen nödvändighet.

Det är till och med ganska tvivelaktigt, om det verkligen är lyckligt, alt genom

denna praxis. de åligganden, som normalt sammanföras under en persons avgörande,

vid förfall för denne fördelas på två personer. Det skulle dock kunna

inträffa, att denna anordning i ett eller annat fall ledde till sönderbrytande av

den enhetlighet i universitetsärendenas handläggning, som är till så väsentlig

fördel för våra högskolor och universitet. Och säkert är det en opraktisk ordning,

att vid sådant förordnande tjänstförrätt ande kansler för universitetet i Lund

är bosatt i Lund, men kanslersexpeditionen är förlagd till och kanslerssekreteraren

bosatt i Stockholm.

Med prokanslersämbetets avskaffande skulle alltså icke ens i detta hänseende

någon olägenhet uppstå. Det är snarare sannolikt, att därmed, utan någon

vidare ändring i hithörande bestämmelser, en mera tillfredsställande ordning

skulle kunna vinnas än den, som med nu bestående praxis varit rådande.

Vad slutligen beträffar det sätt, på vilket här framställda önskemål, prokanslersämbetets

avskaffande, skulle kunna vinnas, vore det till synes enklast

och naturligast, att alla bestämmelser om prokansler och hans åligganden utginge

ur universitetsstatuterna. Men detta skulle bliva möjligt endast om ett

liknande yrkande framfördes också från Uppsala universitet. Alldeles bortsett

från om något sådant yrkande kan komma att därifrån framställas, är det tydligt,

att en förändring av denna art knappast kan ifrågasättas annat än när

prokanslersämbetet är ledigt, såsom fallet nu är i Lund. Under sådana förhål
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

landeri och till undvikande av onödiga komplikationer torde det vara enklast

att för närvarande icke heller framställa yrkande om formligt avskaffande av

prokanslersämbetet för Lunds universitet. Samma resultat, praktiskt taget, torde

kunna uppnås på ett vida enklare sätt genom att större konsistoriet ingår till

kanslern med hemställan, att kanslern ville hos Kungl. Maj:t utverka, att prokanslersämbetet

vid Lunds universitet måtte tillsvidare lämnas obesatt samt att

rektor vid universitetet i Lund måtte erhålla uppdrag att under tiden bestrida de

åligganden, som tillhöra detta ämbete.

På denna väg skulle hela den förändring, som här ovan framställts såsom

önsklig, kunna i realiteten ernås måhända t. o. m. utan omedelbar ändring av

universitetsstatuterna. På sin höjd kunde en lätt jämkning behöva företagas i

sista satsen av Univ. Stat. § 12, vilken har följande lydelse: ”prokansler för universitetet

i Lund är biskopen över Lunds stift”.

På detta interimssfadium kunde sedan frågan utan olägenhet förbliva, till dess

den lämpligen, eventuellt vid ledighet i prokanslersämbetet vid Uppsala universitet,

kunde återupptagas i hela sin vidd och i ett sammanhang för båda universiteten.

—

Jag vill blott tillägga, att jag är ense med kommitténs majoritet om den interimistiska

åtgärden med framställning om prokanslersämbetets skiljande tills vidare

från biskopsämbetet”;

professor Björling:

”1 likhet med professor Moberg anser jag det för universitetet vara en angelägen

sak, att prokanslersinstitutioncn avskaffas. Det är visserligen en gammal

och vacker tradition, som därmed brytes, men tidsförhållandena äro icke

längre sådana, att universiteten böra stå kvar under det patriarkaliska beskydd

och den vänliga tillsyn, som statuterna, § 18, uppdraga åt prokanslem.

Jag håller också med professor Moberg om att den ändring i statuterna, som

för prokanslersinstitutionens avskaffande erfordras, icke lämpligen kan göras

annat än när prokanslersämbetet vid bägge universiteten är ledigt. Frågans

definitiva avgörande måste alltså anstå till dess ämbetet också i Uppsala blir

ledigt; men det är desto nödvändigare att nu här i Lund träffa sådana anordningar,

att vid sagda tillfälle frågans lösning icke är genom personliga förhållanden

utesluten eller försvårad.

Redan av detta skäl synes mig majoritetens förslag, att en prokansler för

vårt universitet bör nu, i den inträffade ledigheten, tillsättas efter särskilt val,

vara mindre lyckligt. Men det avgörande skälet emot detta förslag är i mina

ögon det reella, som ligger i sannolikheten att val av prokansler för vårt universitet

skall leda till ett fastslående av biskopens patriarkalt överordnade ställning

över universitetet med den särskilda pondus, som ett skenbarligen fritt val

förlänar. Tv bur skulle ett dylikt prokanslersval i Lund utfalla? Antaget att

en hittillsvarande professor utnämnes till biskop — och en 250-årig obruten

praxis gör detta antagande rätt sannolikt — så är det väl ingen av oss, som

tror, att mer än hälften av professorerna skulle vilja förbigå den nyutnämnde

biskopen vid prokanslersvalet. Fastmera torde det kunna förutses som visst, att

han skall med stor majoritet utses till prokansler och därmed hava fått ett fast

stöd för sin faderliga förmansställning över universitetet, ett stöd sådant aldrig

självskrivenheten kunnat giva honom. Ja, jag skulle till och med våga en gissning,

att om det inträffade att biskopsvärdigheten tillfölle en prästman utanför

teologiska fakulteten, så hade även han ganska stora utsikter vid ett prokanslersval

— det finns dock så många jdtre omständigheter, som skulle komma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kana närma första tillfälliga utskotts utlåtande AV .7 /.

inverka pa valmännen vid avgörandet om man verkligen skall gä ifrån den, som

med traditionens väldiga makt står närmast att väljas.

Vill man således verkligen avskaffa den gamla ordningen, att ”prokansler

över universitetet i Lund är biskopen över Lunds stift”, så måste man, enligt

min mening, gå ett steg längre än majoriteten och avskaffa prokanslärsämöefet

för Lunds universitet. Vad som skall komma i stället är klart nog, för sä vitt

angår alla prokansler^ andra uppgifter än kanslersvikariatet. Uppgifterna enligt

statuternas §§ G, ilo, 14 och 15 falla bort; de lämna intet kännbart tomrum

efter sig. Uppgifterna enligt 84 och 85 övergå automatiskt på rektor, de! står

redan skrivet så. Kanslersvikariatet kräver däremot särskild uppmärksamhet,

icke så mycket för det interimistiska vikariat i och för sig, som omtalas i § 16,

men så mycket mera för att vidmakthålla den för universitetens självstyrelse

nyttiga praxis, alt vikariatet nu aldrig anförtros åt någon funktionär i Kung!.

Maj ds kansli. Dä denna praxis ansluter sig till nyss åberopade bestämmelse

i § 16, har emellertid denna bestämmelse så till vida en stor medelbar betydelse

och måst därför kompletteras på något sätt, om den ej längre skall för vårt

universitets del kunna tillämpas oförändrad. Men vem som skall, i stället för

prokansler^ föreslås till interimsvikarie för kanslern, är icke lätt att säga. Jag

stannar för min del vid prokansler för Uppsala universitet, av följande

skal:

Först och främst är det av vikt, att den reform, det nu gäller att genomföra,

icke stöter på större praktiska hinder än nödvändigt. Och en sådan anordning,

som jag föreslår, skulle kunna införas utan att de överordnade myndigheterna

behövde höra någon annan vid sidan, utom innehavaren av prokanslersämbetet

i Uppsala. För denne skulle det icke gälla någon större ökad belastning med

ämbetsgöromål, då han redan plägar betros med kanslersvikariatet i allt övrigt,

utom de speciella lundaärendena.

Vidare torde det icke låta sig göra att finna något annat ämbete, åt vars innehavare

det ifrågavarande vikariatet skulle på samma sätt kunna utan vidare anförtros.

Att åter välja någon viss person att tjänstgöra som vice kansler i förekommande

fall, intill dess prokanslersämbetet i Uppsala varder ledigt, lär väl

förbjuda sig själv. Men ett vall för den valdes livstid skulle komma att lägga hinder

i vägen för reformens definitiva genomförande vid nyssberörda ledighetstillfälle,

då, enligt vad jag ovan anfört, rätta tiden för detta genomförande bör anses

ha kommit.

Frågas det då, huru jag tänker mig reformen den gången fullt genomförd,

så svarar jag naturligtvis, att det skall icke avgöras nu och icke av oss, utan av

dem, som vid den tiden handhava universitetets angelägenheter. Men jag vill

dock emot majoritetens förmenta svårigheter med väljande av gemensam vice

kansler för universiteten erinra om den nära till hands liggande möjligheten

att välja —- icke en expektant till kanslersämbetet, utan i stället — en äldre

erfaren man, t. ex. en i huvudstaden eller dess närhet bosatt emeritus professor,

vilken skulle kunna bli ej allenast en lämplig vikarie för kanslern, utan därutöver

en konsulent åt honom vid förekommande tillfällen.

Emellertid, den frågan är ej nu aktuell. Nu gäller det blott, såsom professor

Moberg framhållit, att utverka en provisorisk ordning, och för denna torde

icke behövas något mera än den interimistiska åtgärd, som majoriteten i första

hand föreslagit och som alltså även jag för min del förordar, samt därutöver eu

anhållan, att vad i 16 § av universitetsstatuterna är föreskrivet måtte förklaras

tillsvidare, vad båda universiteten angår, åligga Uppsala universitets prokansler.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 samt. 1 avd. S käft. (Nr 11.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Mot vad i kommittémajoritetens uttalande säges om deltagandet i biskopsvalet

den 11 instundande mars anmäler jag slutligen min reservation.”

Lund den 11 februari 1925.

Å kommittérades vägnar:

JOHAN C. W. THYRÉN.

Avskrift.

Bilaga.

Till kanslern för rikets universitet.

Genom särskilda remisser den 14 och 21 februari 1925 har Ni för skyndsamt

avgivande av yttrande till institutet överlämnat två likalydande, inom riks*

dagen avgivna motioner om upphörande av biskops självskrivna utövande av

prokanslersämbetet vid universiteten. Lärarkollegiet får med anledning härav

anföra följande.

Såsom i motionerna framhålles, finnes för Karolinska institutet ingen prokansler.

De skyldigheter, som vid universiteten åligga prokanslern såsom sådan,

nämligen att sammankalla till val av kansler, att bevilja vissa tjänstledigheter

och att meddela vissa interimsförordnanden, handhavas vid Karolinska

institutet av rektor, utan att någon olägenhet därav har försports. Vid

förfall för kanslern har Kungl. Maj:t plägat förordna Uppsala universitets

prokansler att vara kansler för institutet. Lärarkollegiet betygar, att institutets

intressen hittills på intet sätt därav lidit men, och väll gärna instämma

med motionärerna, att den nuvarande prokanslern vid Uppsala universitet

visat sig i hög grad skickad att uppbära denna viktiga befattning.

Det oaktat kan lärarkollegiet ej annat än instämma med motionärerna, att

det icke kan anses vara principiellt riktigt och under alla förhållanden betryggande,

att kanslersämbetet, ofta under avsevärd tid, förvaltas av en därtill

självskriven kyrklig ämbetsman, som väljes och måste väljas till sitt ämbete

med hänsyn till den kyrkliga tjänsten och icke till universitetens intressem

Lärarkollegiet får alltså förorda den i motionen ifrågasatta utredningen.

Stockholm den 12 mars 1925.

I -

På Karolinska institutets lärarkollegii vägnar:

HJ. FORSSNER.

Nils Löwbeer.

Vidimeras.

Ex officio:

Axel Hamachert

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

•21

Bilaga.

Utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde

med Stockholms högskolas lärarråd den 26

februari 1925.

§ 1.

Från kanslern för rikets universitet hade till Stockholms högskolas lärraråd

för avgivande av yttrande överlämnats en nådig remiss rörande en i riksdagens

andra kammare väckt och till första tillfälliga utskottet överlämnad motion,

nr 270, angående upphörande av biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet.

Med anledning av den föreliggande remissen beslöt lärarrådet avgiva följande

yttrande:

Enär Stockholms högskola.icke är underställd prokansler och därför med

denne träder i beröring endast för det fall, att prokansler förordnas att förestå

kanslers ämbete, finner lärarrådet riktigast att i sitt yttrande begränsa sig

till enbart de förhållanden, som med sist anförda omständighet stå i sammanhang.

Det synes lärarrådet uppenbart, att den enligt motionen från vissa universitetshåil

förordade åtgärden med en vicekanslers tillsättande genom val torde

befinnas synnerligen ändamålsenlig. En så tillsatt vicekansler kan nämligen

såsom ställföreträdande kansler förutsättas intaga en position ovan samtliga

universitets och högskolors särintressen, vilken ej alltid torde tillkomma en

person, som omedelbart utsetts för den ena eller andra institutionens speciella

behov, liksom också förväntas besitta de för uppdragets fullgörande nödiga

kvalifikationerna i högre grad än som vid självskrivenhet till ställningen kan

garanteras.

Ur protokollet:

Axel Edström.

Bilaga.

Till kanslersämbetet för rikets universitet.

Då Göteborgs högskolas lärareråd i anledning av kanslersämbetets remiss

av den 21 februari 1925 härmed går att avgiva yttrande över ledamoten av

riksdagens andra kammare A. Engbergs motion angående upphävande av

biskops självskrivna utövande av prokanslersämbetet, får det först framhålla,

att det anser sig sakna befogenhet att uttala sig om frågan i hela dess omfattning.

Det är endast på en punkt, som denna berör högskolan.

Vid de tillfällen, då kanslersämbetet icke är tillsatt, eller då kansler är förhindrad

att utöva sitt uppdrag, har Kungl. Maj:t hittills städse förordnat prokanslern

för Uppsala universitet att inträda i kanslers ställe även vad beträffar

Göteborgs och Stockholms högskolor. Någon olägenhet, som kan motivera

ändring i detta förhållande, bär hittills icke förmärkts. Men om det av

andra skäl skulle prövas lämpligt att upphäva prokanslersinstitutionen, får

lärarerådet för sin del instämma i förslaget om tillsättandet av en ständig

ställföreträdare för kansler.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Forsta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Skulle åter prokanslersinstitutionen komma att bibehållas såsom en lokal

myndighet, men med upphävande av nu gällande bestämmelser om självskrivenhet,

synes det lärarerådet så mycket angelägnare att en särskild för alla universitet

och högskolor gemensam ersättare för kansler utses. Det får då förutsättas,

att denne ersättare i likhet med kanslern skulle utses genom val på

samma sätt som denne.

I detta sammanhang tillåter sig lärarerådet erinra om att nämnda högskolors

lärarekollegier icke deltaga i val av kansler; en år 1908 gjord framställning

om tilldelande av sådan rättighet föranledde icke någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. Lärarerådert önskar därför nu åter framhålla, att dessa högskolor fylla

samma funktioner som universiteten, och att därför deras professorer borde

kunna anses berättigade att deltaga i val av kansler och eventuellt dennes ersättare.

Göteborg den 28 februari 1925.

Å lärarerådets vägnar:

OTTO SYLWAN.

J. Viktor Johansson.

Stockholm 1925. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.