Sök i Ratio Lex

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8

1925-04-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1925:8, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1925 kl. 3 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8, i anledning

av väckt motion om viss ändring i § 36 stadgan för

fort sättning sskolan.

I en inom första kammaren väckt och. till nämnda kammares första tillfälliga

utskott för behandling hänvisad motion, nr 16, har herr Eli Svänsson

anfört följande:

»I § 36 fortsättningsskolestadgan av den 16 september 1918 står föreskrivet,

att försumlig lärjunge må av skolstyrelsen kunna på lämpligt sätt avhämtas

till skolan.

Detta ''lämpliga sätt’ ger en mycket vag anvisning. Vissa av kommunens

och statens tjänstemän och styrelser lämna ofta nödig handräckning.

Men i andra fall händer det ej så sällan, att skolstyrelsen vid hänvändelse t. ex.

till landsfiskal eller landshövdingeämbete får till svar, att de ej hava någon

plikt att ingripa.

Önskvärt vore, att paragrafen i detta fall gives ett förtydligande.

Därför föreslås, att riksdagen i skrivelse till Konungen anhåller, att

nämnda paragraf uttryckligen måtte säga ifrån, att vid ovan anförda omständigheter

vederbörande polismyndighet och i sista hand länsstyrelsen skola

lämna det bistånd, som av skolstyrelsen begäres.»

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen från

skolöverstyrelsen samt, sedan tillfälle att till utskottet inkomma med yttrande

över densamma beretts Stockholms folkskoledirektion, centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening och Sveriges folkskollärarförbund,

från dessa fått mottaga de yttranden, vilka jämte skolöverstyrelsens utlåtande

äro såsom bilagor fogade härvid.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande vitsordat, att lärjungarna i de nya Utskottet.

fortsättningsskolorna i allmänhet gärna och villigt besöka dessa skolor.

Visserligen, säger överstyrelsen, förekomma undantagsfall, i vilka barnen

försöka undandraga sig sin skolplikt. Dessa fall inskränka sig dock vanligen

till enstaka elever, men någon gång hava svårigheter yppat sig i fråga

om en hel skola eller ett helt skoldistrikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 samt. 1 avd. 6 käft. (Nr 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Att svårigheter av nämnda art skulle uppstå, var redan från början förutsett,

då det ju gällde en avsevärd utsträckning av skolplikten. Med tanke

på försumlighet och tredska från lärjungars — måhända ock från målsmäns

— sida är det oek, som bestämmelserna i fortsättningsskolstadgans par. 36

tillkommit. Tolkningen av nämnda paragraf har emellertid enligt motionärens

mening, vilken av överstyrelsen bestyrkts, icke överallt varit densamma,

och paragrafen torde ofta hava visat sig i tillämpningen mindre effektiv.

Såsom motionären och jämväl överstyrelsen framhållit, torde måhända därför

ett förtydligande och fullständigande av ifrågavarande bestämmelser vara

påkallat.

Den skolform, varom här är fråga, är jämförelsevis ny, och dess karaktär

av obligatorisk skola är ej sällan av allmänheten förbisedd och ej heller

ännu fullt genomförd. Vad hittills i detta avseende åtgjorts, har skett genom

frivilliga åtgärder från skoldistriktens sida. Obligatorisk i hela riket

blir fortsättningsskolan först med ingången av år 1927. Erfarenheterna äro

därför ännu allt för ringa för att motivera en ändring i stadgan, hnr önskvärd

en sådan än torde vara.

Motionären har för avhjälpande av ovan påpekade missförhållanden yrkat,

att en ändring av fortsättningsskolstadgans par. 36 måtte åvägabringas. Överstyrelsen

åter har gjort gällande, att denna utväg ej fullt når sitt syfte,

utan att, om man skall erhålla verklig effektivitet i fråga om åtgärder mot

försumliga och tredskande lärjungar, föreskrift om skyldighet för länsstyrelse

och denna underordnade tjänstemän att lämna handräckning åt fortsättningsskolstyrelse

helst hör anknytas till paragraf 37 i instruktionen den 12 april

1918 (nr 198) för landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna

anställda tjänstemännen.

Utskottets mening är också, att om och när en författningsändring i ifrågavarande

fall skall vidtagas, detta närmast torde böra ske i enlighet med

skolöverstyrelsens förslag.

En sådan ändring finner sig utskottet emellertid redan av formella skäl

förhindrad att nu föreslå, enär den ligger utanför motionens ram. Ehuru

utskottet beaktar motionens syfte, anser sig utskottet alltså på grund av

detta och övriga anförda skäl böra hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1925.

På utskottets vägnar:

IVAN PAULI.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Anderson*

i Hägelåkra, Pauli, Johansson i Hornsberg, Vrång, Andersson i Myggenäs, von Stockenström

och Magnuson.

* Ej närvarande vid utlåtandets slutj votering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

3

Bil. 1.

Skolöverstyrelsens utlåtande.

Till Riksdagens första kammares första tillfälliga utskott.

Sedan skolöverstyrelsen genom nådig remiss den 6 februari 1925 blivit av

Kungl. Maj:t anbefalld att avgiva av utskottet begärt yttrande rörande en

inom riksdagens första kammare av berr Eli Svänsson väckt motion (nr 16)

om skrivelse till Konungen angående viss ändring av par. 36 i kungl. stadgan

den 16 september 1918 för fortsättningsskolan, får överstyrelsen härmed

beträffande ifrågavarande motion anföra följande.

I den till 1918 ''års riksdag avgivna propositionen angående upprättande

av praktiska ungdomsskolor uttalades bl. a., att man i fråga om stadgandena

rörande skolplikten i fortsättningsskolorna hade att utgå ifrån att lärjungarna

i regel komme att ordentligt besöka dessa skolor. Det vore dock oriktigt

att förutsätta ordentlig skolgång skulle åstadkommas huvudsakligen genom

tvångsåtgärder. Man hade nämligen goda skäl antaga, att då skolgången

i dessa skolor komme att bliva en skyldighet och dess underlåtande

en lagöverträdelse vårt folk även i detta fall skulle visa sig laglydigt. Vidare

hade man att lita till ett på såväl de unga själva som på deras föräldrar

och målsmän inriktat upplysningsarbete i syfte att klargöra fortsättningsskolans

uppgift och betydelse. Men även om man sålunda härutinnan

hade att i första hand lita till vårt folks laglydnad och till en alltmer

växande insikt om fortsättningsskolans betydelse och nytta, vore det dock

nödvändigt, att sådana författningsbestämmelser utfärdades, som kunde befordra,

att stadgande om skolplikt bleve i möjligaste mån effektivt.

I fråga om de åtgärder, som borde vidtagas gent emot lärjunge, som utan

anmält giltigt förfall utebleve från skolan, föreslogs i nämnda proposition

såsom en första åtgärd, att vederbörande lärare efter företagen undersökning

angående uteblivandet borde söka bringa missförhållandet till rätta. Lyckades

ej detta hade man att göra anmälan hos skolstyrelsen, som genom sin

ordförande, tillsyningsmannen, därest sådan blivit utsedd i och för skolgångens

övervakande, eller annan lämplig person borde försöka ordna saken

i godo. Visade det sig, att verklig tredska förelåge, borde den, som hade

att ansvara för den försumliges skolgång, av styrelsen erhålla en allvarlig

föreställning och varning, och styrelsen syntes även böra äga rätt att genom

lämplig person avhämta den uteblivne till skolan. Lyckades det icke att

på nämnda sätt åstadkomma rättelse, borde tydligen allvarligare åtgärder

kunna vidtagas, och det syntes i sådana fall vara mest ändamålsenligt att

söka så långt det läte sig göra använda samma åtgärd, som i motsvarande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första hammarens första tillfälliga utskotts inlåtande Nr S.

fall tillämpades i fråga om folkskolans lärjungar, alltså barnens skiljande

från hemmet och utackordering på föräldrars eller målsmäns bekostnad.

Själva ordningen för nämnda åtgärders vidtagande borde emellertid icke vara

så invecklad och långsam, som fallet vore beträffande folkskolan. Då en

föreställning och varning visat sig fruktlös, borde den allvarliga åtgärden kunna

utan dröjsmål tillgripas. Den genom fortsättningsskolans omdaning utsträckta

skolplikten kunde emellertid tänkas förverkligad endast så småningom, och

bestämmelserna angående densamma borde tillämpas med all erforderlig varsamhet

och grannlagenhet.

Mot de sålunda i berörda proposition av vederbörande departementschef

gjorda uttalandena hade riksdagen intet att erinra. Riksdagen förklarade i

sin med anledning av propositionen till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse kunna

i det taget ansluta sig till de av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandena

angående lärjungarnas skolplikt och framhöll jämväl såsom önskligt, att beträffande

de åtgärder, som kunde bliva erforderliga för att i vissa fall av

försummelse eller tredska bringa skolpliktsbestämmelserna till efterlevnad,

ett snabbare förfarande måtte komma att tillämpas än det, som vore i motsvarande

avseende föreskrivet i fråga om folkskolan.

I full överensstämmelse med detta riksdagens uttalande hava och de i par.

36 av gällande fortsättningsskolestadga intagna bestämmelserna angående påföljd

för lärjunges försummelse av skolgång blivit avfattade. Det heter sålunda

i denna paragraf bl. a.: Visar det sig, att verklig tredska föreligger,

bör den, som enligt par. 35 har att vaka över den försumliges skolgång (föräldrar,

målsmän, förmyndare och arbetsgivare), av skolstyrelsen erhålla en

allvar föreställning och varning, varjämte skolstyrelsen må äga rätt att på

lämpligt sätt avhämta den uteblivne till skolan. Om nu nämnda åtgärder

visat sig fruktlösa, må den försumlige lärjungen av skolstyrelsen omhändertagas

och till vårdande åt andra personer överlämnas, och skall därvid kostnaden

för lärjunges underhåll bestridas av lärjungen själv eller ock kunna i

laga ordning utmätas hos den, som gent emot lärjungen är försörjningspliktig.

Den uti ovannämnda kungl. proposition uttalade förhoppningen, att vårt

folk även beträffande fullgörandet av skolplikten i fortsättningsskolan skulle

komma att visa sig laglydigt, har såsom erfarenheten ådagalagt i det stora hela

blivit uppfylld. Efter vad överstyrelsen vid de besök dess medlemmar avlagt vid

fortsättningsskolor i olika delar av landet iakttagit och på annat sätt inhämtat

torde intet tvivel behöva råda därom, att inom flertalet av de mer

än 1,400 skoldistrikt, i vilka fortsättningsskolor av 1918 års typ upprättats,

föga eller intet är att anmärka med avseende på lärjungarnas skolgång. Det

gives exempel på skolor, där under en hel årskurs ingen lärjunge varit frånvarande

någon enda dag. Och av folkskolinspektörer har meddelats, att

inom flera inspektionsområden lärjungarna i regeln gärna och villigt besöka

fortsättningsskolorna och att inga särskilt framträdande svårigheter eller

olägenheter visat sig i fråga om tillämpningen av de nu gällande författningsbestämmelserna

rörande skolplikten i dessa skolor.

Men erfarenheten har ock å andra sidan visat, att sådana gynnsamma förhållanden

icke äro rådande överallt. På en del håll hava svårigheter, i

vissa fäll besvärande sådana, mött att på ett tillfredsställande sätt genomföra

skolpliktsbestämmelserna. I främsta rummet ha sådana svårigheter

framträtt i fråga om enskilda lärjungar, men fall ha ock inträffat, då svårigheter

gjort sig gällande i fråga om en hel skola eller ett helt skoldistrikt.

Att svårigheter av denna art skulle uppstå, är ju fullt naturligt, då det här

gäller en så pass avsevärd utsträckning av den obligatoriska skolplikten, och

hade redan från början blivit förutsett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Anledningarna till att dylika svårigheter uppstått hava varit av olika art.

På vissa hall har anledningen varit att söka däri, att de nya skolorna upprättats

utan att ett föregående behövligt upplysningsarbete rörande dessa

skolors syfte och verksamhet bedrivits bland lärjungarna och deras målsmän.

Ett sådant arbete är så mycket mera nödvändigt, som hos allmänheten

råder mycken oklarhet i fråga om de nya fortsättningsskolorna, särskilt

beträffande deras obligatoriska karaktär. 1 de förutvarande fortsättningsskolorna

var ju deltagandet i undervisningen fullt frivilligt, och på ett

och annat håll har man därför trott, att förhållandet vore detsamma även i

skolorna av den nya typen. Denna tveksamhet i fråga om skolplikten har

otvivelaktigt ökats genom den av riksdagen beslutade förlängningen av den

för skolornas upprättande medgivna övergångstiden. Den frihet skoldistrikten

äga under övergångstiden i fråga om upprättande av fortsättningsskolor

har man ansett gälla även beträffande lärjungarnas skyldighet att besöka

dessa skolor, där distriktet anordnat sådana. Av andra anledningar till de

i det föregående antydda svårigheterna kan framhållas en mindre ändamålsenlig

organisation av skolan, särskilt beträffande undervisningstidens förläggning.

Det har sålunda visat sig, att de största svårigheterna mött, där undervisningen

varit förlagd till kvällarna efter det lärjungarna hela dagen

varit sysselsatta med sitt förvärvsarbete. Där en sådan mindre ändamålsenlig

anordning kunnat utbytas mot undervisningens förläggande till en hel

dag eller två halva dagar i veckan, hava besvärligheterna väsentligen minskats

eller alldeles upphört. I enstaka fall hava svårigheterna föranletts av brist på

för arbetet i denna skolart lämpliga lärare.

Det kräves helt naturligt rätt lång tid, innan medvetandet om den nya

fortsättningsskolans obligatoriska karaktär trängt igenom hos den stora allmänheten.

Så har givetvis ännu ej kunnat ske under den korta tid den nya

skolformen varit i verksamhet. Det synes på grund härav icke vara möjligt

att med ledning av den ringa erfarenhet, som nu föreligger, kunna

draga några säkra slutsatser rörande hur hithörande förhållanden komma

att gestalta sig efter övergångstidens slut. Och det synes därför icke heller

riktigt att nu, utan stöd av en mera omfattande erfarenhet vidtaga ingripande

förändringar i fråga om den nya skoltypens organisation.

Givet är, att författningsbestämmelserna rörande skolplikten böra tillämpas

med varsamhet, särskilt under den nya fortsättningsskolans första skede,

och att all tillbörlig hänsyn därvid bör tagas till de förhållanden av olika

art, som kunna försvåra dessa bestämmelsers tillämpning. Så vitt Överstyrelsen

har sig bekant, hava ock fortsättningsskolestyrelserna iakttagit en

sådan varsamhet och i vad på dem ankommit sökt på olika sätt undanröja

möjligen förefintliga anledningar till skolförsummelser. Det har emellertid

icke kunnat undgås, att bland de till omkring etthundratusen uppgående

fortsättningsskolpliktiga sådana fall inträffat, att det för upprätthållande av

skolplikten blivit nödvändigt att vidtaga sådana åtgärder, som i § 36 av

fortsättningsskolestadgan angivas, och att man därvid stundom, då verklig

tredska förelegat, även måst tillgripa åtgärden att till skolan avhämta den

försumlige.

Beträffande verkställandet av sådan avhämtning ger fortsättningsskolestadgan

endast den anvisningen, att den skall ske »på lämpligt sätt». På

skilda orter hava därför också härvid olika tillvägagångssätt kommit till

användning Så har på somliga håll avhämtningen verkställts av en särskild

tillsyningsman, som av vederbörande skolstyrelse förordnats att biträda

vid övervakandet av skolgången, eller ock av skolans vaktmästare, där sådan

varit anställd. Har någon sådan för verkställandet av dylikt uppdrag

lämplig och villig person icke funnits att tillgå, har skolstyrelsen i vissa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första hammarens första tillfälliga utshotls utlåtande Nr S.

fall vänt sig till polismyndigheten eller krön obetjäningen på orten och anmodat

dessa om behövlig handräckning för den försumliges avhämtning. I

en del fall har ock en sådan anmodan från skolstj^relsen på ett eller annat

sätt efterkommits av ovannämnda myndigheter eller tjänstemän, antingen

så, att hämtningen helt och hållet verkställts av dem, eller att de medverkat

vid densamma. I andra fall åter har den begärda handräckningen vägrats

under den förklaringen, att vederbörande ansett sig icke äga vare sig

skyldighet eller rätt att lämna sådan. Och då vid sådant förhållande skolstyrelse

för att vinna klarhet uti, huru härmed verkligen förhåller sig, framställt

anhållan hos vederbörande länsstyrelse om dylik handräckning, har

någon sådan klarhet icke vunnits genom den av länsstyrelsen med anledning

av dylik hemställan utfärdade resolutionen och ej heller genom av

Kungl. Maj:t meddelat utslag, då länsstyrelsens resolution i ärendet blivit

hos Kung! Maj:t överklagat.

Till belysning av här berörda förhållanden meddelas härmed redogörelse

för ett dylikt fall i Skeppsås församling inom Östergötlands län.

Vid sammanträde den 28 januari 1924 med nämnda församlings kyrkooch

skolråd, som tillika utgör styrelse för fortsättningsskolan, anmäldes, att

enär en av lärjungarna i nämnda skola utan giltigt förfall uteblivit från

undervisningen och de av kyrko- och skolrådets ordförande med anledning

därav enskilt meddelade varningarna icke medfört resultat, lärjungens föräldrar

kallats att inställa sig inför kyrko- och skolrådet för erhållande av

varning inen icke hörsammat denna kallelse. På grund härav beslöt fortsättningsskolestyrelsen,

att enligt § 36 i gällande fortsättningsskolestadga

avhämta den försumlige lärjungen till skolan samt att, om denne icke frän

sistnämnda dag ordentligt fullgjorde sin fortsättningsskoleplikt, skilja honom

från föräldrarna och överlämna honom till vårdande åt andra personer ävensom

låta kostnaden för hans underhåll i laga ordning utmätas hos föräldrarna,

och skulle vederbörande fjärdingsman anmodas verkställa den sålunda

beslutade avhämtningen. Fjärdingsmannens försök att verkställa detta uppdrag

medförde emellertid intet resultat. Skolstyrelsen begärde då först hos

länspolisen och sedan hos vederbörande landsfiskal, att dessa skulle utföra

hämtningen, och erhöll därvid av dem det svar, att, om det ur stadgan för

fortsättningsskolan kunde uppvisas, att ortspolisen ägde skyldighet, respektive

befogenhet, att utföra sådant uppdrag, så skulle detta ock fullgöras.

Då skolstyrelsen ej kunde hänvisa till någon sådan bestämmelse i stadgan,

lämnades ej heller den begärda handräckningen. Med anledning härav, ingav

skolstyrelsen en framställning i ärendet till vederbörande länsstyrelse.

I denna meddelar skolstyrelsen, att de av densamma enligt första stycket av

§ 36 i fortsättningsskolestadgan vidtagna åtgärderna för den ifrågavarande

lärjungens avhämtande till skolan visat sig fruktlösa, emedan skolstyrelsen

ansåg sig icke äga rätt att därvid bruka våld eller att giva bemyndigande

därtill. Det syntes emellertid skolstyrelsen, att den i nämnda författningsrum

givna bestämmelsen om lärjungens avhämtande till skolan borde fullföljas,

innan den i senare stycket av paragrafen omförmälda åtgärden tillgrepes,

och skolstyrelsen anhöll på grund därav om handräckning i och för

lärjungens avhämtande till skolan genom vederbörande kronobetjaning.

I sin resolution med anledning av denna framställning förklarade länsstyrelsen,

att, enär kyrko- och skolrådet icke, såvitt handlingarna utmärkte,

tilldelat ifrågavarande barns föräldrar varning enligt § 36 i ovannämnda

stadga, länsstyrelsen funne framställningen icke till någon länsstyrelsens

åtgärd föranleda.

Häri sökte kyrko- och skolrådet ändring hos Kungl. Maj:t. I utslag den

21 oktober 1924 utlät sig Kungl. Maj:t, att, då jämlikt bestämmelserna i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens första iillfälliija utskotts anlitande AV 8.

7

§ 36 första stycket i stadgan för fortsättningsskolan kyrko- och skolrådet

ägde rätt att under vissa förutsättningar på lämpligt sätt avhämta ifrågavarande

lärjunge till fortsättningsskolan samt utövandet av denna rätt under

do stadgade förutsättningarna icke på sätt kyrko- och skolrådet förmenat

vore beroende av särskilt av länsstyrelsen meddelat beslut om handräckning,

Kung! Maj:t ej funnit skäl att göra ändring i det slut, vartill länsstyrelsen

i målet kommit.

Av förestående redogörelse linner överstyrelsen framgå, bl. a. att kyrkooch

skolrådet å ena sidan samt länsstyrelsen å andra sidan varit av olika

mening om, huruvida i här föreliggande fäll den försumlige lärjungens föräldrar

tilldelats sådan varning, som i fortsättningsskolestadgans § 36 föreskrives.

Ett förtydligande av bestämmelserna angående sådan varning synes

därför vara av behovet påkallad, och vill överstyrelsen i fråga härom hänvisa

till det yttrande överstyrelsen avgivit med anledning av den vid årets

riksdag inom första kammaren väckta motionen nr 15.

Vad angår frågan om polismyndighets och länsstyrelses befogenhet och

skyldighet att, då fortsättningsskolestyrelse så påfordrar, lämna handräckning''

i och för avhämtande till fortsättningsskolan av försumliga lärjungar

under de i fortsättningsskolestadgan givna förutsättningarna, synes det överstyrelsen,

som om Kungl. Maj:ts ovan anförda utslag icke utan skäl skulle

kunna tolkas så, som om dylik befogenhet och skyldighet förefunnnes. De

kronobetjänte, till vilka skolstyrelsen hänvänt sig för erhållande av handräckning

i här föreliggande fall, hava emellertid påtagligen ansett sig icke

äga sådan befogenhet eller skyldighet. Länsstyrelsen gör i sin resolution i

ärendet intet uttalande rörande denna fråga. Och vederbörande fortsättningsskolestyrelse

har i skrivelse till överstyrelsen den 7 januari 1925 framhållit,

att styrelsen, även efter Kungl. Maj:ts nvan anförda utslag, vore tveksam

om hur den i föreliggande sak ägde att vidare förfara, samt att, därest

behövlig handräckning i sådana fall som det här förevarande ej kunde av

styrelsen påfordras, den i Kungl. Maj:ts ovannämnda utslag angivna rätten

att avhämta försumliga lärjungar måste anses vara fullständigt illusorisk,

och styrelsen stode alldeles vanmäktig gent emot tredskande lärjirngar och

målsmän.

Av vad sålunda anförts finner överstyrelsen oförtydbart framgå, att de

nu gällande författningsbestämmelserna rörande åtgärder gent emot försumliga

lärjungar i fortsättningskolan behöva förtydligas och fullständigas. Detta

skulle då kunna ske antingen, på sätt av motionären föreslagits, genom ett

tillägg till § 36 i fortsättningsskolestadgan eller — måhända lämpligare —

därigenom att föreskrift om skyldighet för länsstyrelse och denna underordnade

tjänstemän att i de fall, varom här är fråga, lämna erforderligt ämbetsbiträde,

anknötos till § 37 i instruktionen den 12 april 1918 (nr 198) för

landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemännen.

Denna paragraf har för närvarande följande lydelse: »I övrigt har

länsstyrelsen att handlägga alla de ärenden, som, utan att i denna instruktion

vara uttryckligen nämnda, enligt gällande författningar åligga länsstyrelsen,

samt att avgiva de utlåtanden och lämna det ämbetsbiträde, som i

vederbörlig ordning äskas eller av förhållandena eljest påkallas.» Därest

antingen genom ändrad avfattning av denna bestämmelse eller genom särskilt

utfärdad kungörelse det bleve tydligt uttalat, att en anhållan av fortsättningsskolestyrelse

angående åtgärder gent emot tredskande lärjungar eller

målsmän vore att anse såsom ett sådant i nämnda paragraf angivet förhållande,

vid vilket det ålåge länsstyrelse att lämna behövligt ämbetsbiträde,

så torde därmed det viktigaste önskemålet angående här berörda angelägenhet

vara uppfyllt. Dylikt ämbetsbiträde bör kunna av skolstyrelse påförd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

ras såväl för försumliga lärjungars avhämtande från hemmet till skolan som

för deras omhändertagande och överlämnande i andra personers vård. På

grund därav att undervisningstiden i fortsättningsskolans årskurser i det

stora flertalet skolor är sammanträngd till allenast sex veckor kräves med

nödvändighet, därest här ifrågavarande ämbetsbiträde skall medföra därmed

åsyftad verkan, att skolstyrelsernas ansökningar om sådant ämbetsbiträde

erhålla möjligast skyndsamma behandling och påfordrat biträde lämnas utan

onödig tidsutdräkt.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om, att enligt § 146 i gällande

läroverksstadga rektor tillerkännes rätt att i visst fall fordra handräckning

av polismyndighet. Sagda paragraf innehåller nämligen en bestämmelse

av följande lydelse: »I varje mål, som lärjunge angår, det vare

hos rektor ensam eller hos läroverkskollegiet anhängigt, äge rektor att infordra

nödiga upplysningar av vem det vara må, som sådana kan meddela.

Skulle rektor vid något tillfälle finna sig befogad att av vederbörande polismyndighet

fordra handräckning, skall sådan, på skriftligen framställd begären,

till hans förfogande ställas, varefter på hans ansvar vile, huru densamma

användes.»

överstyrelsen anser sig slutligen böra framhålla, att svårigheter av här

antydd art förefinnas även beträffande lärjungar i follcslcolan, varför det synes

lämligt och behövligt, att det här ovan föreslagna förtydligandet i fråga

om tillämpligheten av § 37 i landshövdingeinstruktionen på här berörda fäll

kommer att gälla jämväl beträffande motsvarande åtgärder i fråga om lärjungar

i folkskolan.

Stockholm den 20 mars 1925.

Hjälmar Bero

AUG. FALK

Hjalmar Werner.

Bil. 2.

Stockholms folkskoledirektions utlåtande.

Till Riksdagens första kammares första tillfälliga utskott.

Sedan Stockholms folkskoledirektion genom skrivelse den 30 januari 1925

beretts tillfälle att till utskottet inkomma med utlåtande över en inom riksdagens

första kammare av herr Eli Svänsson väckt motion, nr 16, om skrivelse

till Konungen angående viss ändring av § 36 i Kungl. stadgan den

16 september 1918 för fortsättningsskolan, får Stockholms folkskoledirektion

härmed beträffande ifrågavarande motion anföra följande.

Under den tid, de obligatoriska fortsättningsskolorna varit i verksamhet i

Stockholm, har erfarenheten givit vid handen, att det motstånd, som givetvis

måst möta vid genomförande av obligatorisk skolplikt utöver den i avseende

på folkskolan tidigare föreskrivna, alltmer förminskats. Respekten för

gällande lag och en alltmer växande insikt om fortsättningsskolans betydelse

överflödiggöra emellertid icke sådana författningsbestämmelser, som kunna

befordra, att stadgandet om skolplikt blir i möjligaste mån effektivt. Fortsättningsskolstadgans

§ 36 föreskriver därför, att, då verklig tredska före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Förda hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

9

ligger, skolstyrelse må äga rätt bl. a. att på lämpligt sätt avhämta den uteblivna

lärjungen till skolan, och slutligen att, därest alla andra ålgärder

visat sig fruktlösa, omhändertaga den försumlige lärjungen och överlämna

honom till vårdande åt andra personer än föräldrarna.

Det är uppenbart, att såväl vid hämtning till skolan som också vid omhändertagande

av försumlig lärjunge det kan bliva nödvändigt begära handräckning

av polismyndighet. I Stockholm har i några få full polishandräckning

påkallats hos vederbörande myndighet, vilken då alltid beviljat densamma.

Därest ej sådan handräckning i berörda fall kunnat erhållas, hade

rätten att avhämta försumliga lärjungar till skolan liksom också rätten att

omhändertaga lärjungar och överlämna dem i andra personers vård blivit

fullständigt illusorisk.

Då såsom av motionen framgår olika meningar rörande innebörden av

nuvarande bestämmelser i § 36 i fortsättningsskolestadgan gjort sig gällande

angående rätt för skolstyrelse att erhålla handräckning, synes det folkskoledirektionen

önskvärt, att i nämnda paragraf eller annan författning, som i

sådant avseende kan ifrågakomma, införes stadgande om skyldighet för länsstyrelse

och under densamma lydande tjänstemän att i här berörda fall lämna

skolstyrelse erforderligt biträde.

Stockholm den 3 april 1925.

På folkskoledirektionens vägnar:

OSCAR LARSSON

Erik Österberg.

Bil. 3.

Centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening utlåtande.

Till Riksdagens Första kammares första tillfälliga utskott.

Genom skrivelse av den 17 nästlidna mars har första kammarens första

tillfälliga utskott berett centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

tillfälle att till utskottet inkomma m,ed yttrande över en inom

första kammaren väckt motion, nr 16, om viss ändring i par. 36 stadgan för

fortsättningsskolan. Centralstyrelsen får med anledning därav anföra följande.

I motionen påyrkas, att riksdagen måtte i skrivelse till Konungen anhålla,

att i par. 36 förtsättningsskolstadgan av den 16 september 1918 måtte

uttryckligen bestämmas, att vid fall av verklig tredska vederbörande polismyndighet

och i sista hand länsstyrelsen skola lämna nödigt bistånd till

att fortsättningsskolelev avhämtas till skolan.

Såsom av förenämnda paragraf framgår, hänvisar förtsättningsskolstadgan

på flera utvägar, när det gäller att förmå en lärjunge, som utan anmält

giltigt förfall uteblivit från undervisningen, att åter ordentligt bevista skolan.

I allmänhet torde rättelse kunna vinnas, utan att hämtning behöver

ifrågakomma. Men i vissa undantagsfall kan det bli oundgängligen nöd
Bihang

till riksdagens ■protokoll 1925. 12 samt. 1 avd. 6 käft. (Nr 8.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 8.

vändigt, att den uteblivne hämtas till skolan. Att därvid handräckning

från polismyndighet skall kunna ifrågakomma, torde måhända få anses inneslutet

i den formulering, som par. 36 redan erhållit. Emellertid har,

såsom i motionen uppgives, stadgandet i denna del varit föremål för olika

tolkningar, och ett förtydligande i den riktning, som i motionen avses, synes

därför vara påkallat.

Centralstyrelsen får sålunda uttala sin anslutning till vad i förenämnda

motion hemställes.

Stockholm den 6 april 1925.

A centralstyrelsens för Sverges allmänna folkskollärarförening vägnar:

CARL LIDMAN

Edvin St ål felt.

Bil. 4.

Sveriges Folkskollärarförbunds utlåtande.

Till Ordföranden i första kammarens första tillfälliga utskott.

Då tillfälle beretts styrelsen för Sveriges Folkskollärarförbund att inkomma

med yttrande över den i första kammaren väckta motionen om viss ändring

i § 36 fortsättningsskolstadgan, får styrelsen härmed anföra följande:

De erfarenheter, man hitintills vunnit beträffande skolgången i fortsättningsskolan,

tyda på att förhållandena gestalta sig ytterst olika i skilda

skoldistrikt.

I något större antal fall ha verklig tredska ej kunnat konstateras. De

medel, som stå skolstyrelse till buds ha i allmänhet visat sig effektiva,

därest de vederbörligen utnyttjats. Men det har ock förekommit fall, såsom

i motionen anföres, då ordningsmakten vägrat ingripa, under hänvisning till

bristande författningsbestämmelser. De svårigheter som därvid uppkomma

äro enligt styrelsens mening ägnade att allvarligt äventyra skolans och skolstyrelsens

auktoritet, varför det kan under dylika omständigheter anses

befogat, att paragrafen förtydligades i riktning motionären hemställt.

«

Stockholm den 22 mars 1925.

På förbundsstyrelsens vägnar

LEANDER WALLERIUS

Sekreterare i Speriges Folkskollärarförbund.

Stockholm 1925. Kung! Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

251577

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.