Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag till föreskrifter i automobilförordningen eller annorledes, som fastställa en maximiarbetstid för bilförare i yrkesmässig trafik. Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, anförde i sitt utlåtande nr 5 följande.

1925-05-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1925:10, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag till föreskrifter i automobilförordningen eller annorledes, som fastställa en maximiarbetstid för bilförare i yrkesmässig trafik. Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, anförde i sitt utlåtande nr 5 följande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens tindra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1925 kl. 12 m.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 10, i anledning

av väckt motion i andra kammaren, nr 256, angående fastställnde

av maximiarbetstid för automobilförare i yrkesmässig trafik.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 256, ha herrar Johanson i Stockholm

och Carlsson i Stockholm hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag

till föreskrifter i automobilförordningen eller annorledes, som fastställa en

maximiarbetstid för bilförare i yrkesmässig trafik.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades,

anförde i sitt utlåtande nr 5 följande.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från Kungl. Socialstyrelsen

och Överståthållarämbetet, vilka yttranden bifogas som bilagor.

Dessutom ha »Stockholms droskägareförening», »Sveriges trafikbilägares riksförbund»

»Svenska transportarbetareförbundet» och »Svenska automobilförareförbundet»

beretts tillfälle att yttra sig i frågan.

Stockholms droskägareförening avstyrker motionen, i det den framhåller

svårigheterna att övervaka en dylik lagbestämmelses efterlevnad, och anser för

övrigt, att olycksrisken ej skulle vara större'' därför, att föraren suttit längre

tid vid ratten, utan att orsakerna till trafikolyckorna skulle vara att söka i

för hög hastighet, onykterhet och dylikt. Sveriges trafikbilägares riksförbund

avstyrker likaledes motionen och anser, att en eventuell bestämmelse ej skulle

vara möjlig att tillämpa i praktiken. Förhållandena äro så skiftande och trafiken

så oberäknelig och oregelbunden och den ekonomiska ställningen redan

nu så trängd, att en dylik bestämmelses införande skulle omöjliggöra trafikverksamhet

i många fall. Den effektiva körtiden är dessutom redan nu i regel

blott 2 å 3 timmar pr hel dagstjänstgöring. Svenska transportarbetareförbundet

anser en begränsning av arbetstiden vara till gagn, men tror, att det kommer

att bli svårt för att icke säga omöjligt att utöva erforderlig kontroll. Svenska

automobilförareförbundet instämmer helt kort i motionens syfte.

Förhållandena äro givetvis mycket skiftande på olika orter. Ehuru den

effektiva körtiden i regel ej torde vara ur trafiksäkerhetssynpunkt orimligt

lång, har utskottet dock funnit det utrett, att chaufförerna i den yrkesmässiga

trafiken mången gång få sitta vid ratten så lång tid, att fara för trafiksäkerheten

kan tänkas uppstå, och stöder sig utskottet härvid på polismästarens i

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 samt. 2 avd. 9 häjt. (Nr 10) 1

Motionen.

Yttranden.

Ulskoltet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.

Stockholm yttrande, då han säger: »Det finns emellertid icke någon anledning

att räkna med att sådant vållande till olyckor är vanligt eller förekommit i

något större antal fall, men det är ju tillräckligt, att det förekommit i några

fall, för att förhållandet bör påkalla allvarlig uppmärksamhet, och då lagbestämmelser

i det i motionen angivna syfte, trots svårigheterna vid övervakningen, likväl

torde komma att bliva i viss mån till nytta, anser jag mig böra tillstyrka,

att sådana bestämmelser komma till stånd.» Redan nu ha polismyndigheterna i

vissa fall funnit sig böra föreskriva viss maximitid, varjämte arbetstiden i

kollektivavtal mellan bilägarna och chaufförerna i vissa fall reglerats till i

medeltal åtta timmar pr dygn. Dessutom är genom arbetstidslagen arbetstiden

reglerad för det fåtal företag, som falla under lagens bestämmelser. Även den

del av den yrkesmässiga biltrafiken; som ej är reglerad genom polisföreskrifter

eller på annat sätt, synes emellertid böra underkastas reglerande bestämmelser,

varvid dock nödig hänsyn bör tagas till dessa bestämmelsers praktiska konsekvenser

under olika förhål''anden, så att man ej onödigtvis försvårar utövandet

av trafikrörelse. Utformningen av dessa bestämmelser synes lämpligast kunna

ske i den ordning socialstyrelsen i sitt yttrande anvisat, och ansluter sig utskottet

i övrigt i allt väsentligt till vad i detta yttrande anförts.

Utskottet inser visserligen, att det kommer att möta svårigheter, och kanske

ganska stora sådana, att utöva en effektiv kontroll över föreskrifternas efterlevnad.

Blotta förekomsten av bestämmelser i berörda avseende torde dock i

och för sig ha en stor betydelse såsom återhållande faktor.

Med stöd av vad som sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra

kammaren måtte för sin del besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om framläggande för riksdagen snarast möjligt av förslag till föreskrifter i

automobilförordningen eller annorledes, i syfte att åstadkomma sådan begränsning

av arbetstiden för bilförare i yrkesmässig trafik, som med hänsyn till trafiksäkerheten

kan befinnas nödigt.»

Andra kärn- Utskottets hemställan blev av andra kammaren bifallen.

första kammaren, som delgivits detta beslut, har hänvisat ärendet till sitt

andra tillfälliga utskott.

Utskottet. Med instämmande i den motivering, som av andra kammarens utskott förebragts,

får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i

ärendet fattade beslut.

Stockholm den 22 maj 1925.

På utskottets vägnar:

K. J. P. ALMKVIST

Närvarande vid ärendets slutbehandling i utskottet: Almkvist, Julin, Jönsson, J. i Slätåker,

Bondeson, Andersson, P. i Arbrå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första "kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

3

Bilagor.

Till riksdagens andra kammares tillfälliga utskott nr 3.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt Överståthållarämbetet att avgiva och till utskottet

överlämna yttrande över en inom riksdagens andra kammare väckt

motion nr 256, angående fastställande av maximiarbetstid för automobilförare

i yrkesmässig trafik, får Överståthållarämbetet härmed överlämna i ärendet

avgivet yttrande av polismästaren G. Hårleman ävensom av polisens centralavdelning

verkställd utredning, och får Överståthållarämbetet såsom eget yttrande

åberopa, vad polismästaren i saken anfört.

Stockholm den 21 mars 1925.

CARL HEDERSTIERNA.

/ Robert Sällberg.

YTTRANDE

över en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 256, angående fastställande

av maximiarbetstid för automobilförare i yrkesmässig trafik.

Motionärerna framhålla med all rätt, att de allt talrikare automobilolyekorna

påkalla den allvarligaste uppmärksamhet och att alla åtgärder, som kunna bidraga

till deras förhindrande, böra vidtagas. Härom borde, synes det, icke heller

kunna finnas mer än eu mening, men det är tyvärr icke överflödigt att påminna

om lägets allvar. Trots alla strävanden för en förbättrad trafikkultur,

ter sig utvecklingen inom automobilismen, i vårt land liksom i utlandet, allt

annat än hoppgivande i fråga om olycksfrekvensen. Det förefaller som om just

olyckornas mängd vore ägnad att hos många försvaga ansvarskänslan och

gorå dem mera likgiltiga för automobilismens olycksoffer. Bland bilmännen

själva finnes icke heller den allmänna lojalitet mot gällande bestämmelser,

som borde kunna fordras, och myndigheternas kontrollmöjligheter äro, som

bekant, ytterst begränsade.

Vår omsorgsfullt utarbetade lagstiftning till tryggande av trafiksäkerheten

skulle nog i stort sett, sådan den nu är, vara tillfredsställande, om det blott

vore möjligt att verksamt övervaka föreskrifternas efterlevnad. Erfarenheten

beträffande olycksfallen i trafiken visade att deras orsaker kunna vara av mångahanda

slag, men ingen erfarenhet är mera vanlig än att oförsiktiga, oförvägna,

lättsinniga eller vårdslösa automobilförare missbrukat automobilens förnämsta

egenskap, dess hastighet. Om hastigheten äro noggranna föreskrifter meddelade,

bland annat den viktiga bestämmelsen, att den städse bör begränsas så att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.

nödig försiktighet iakttages och sålunda noga avpassas efter körbanans och

den närmaste omgivningens överskådlighet och beskaffenhet samt förekomsten

därå av annan trafik. Detta stadgande innehåller en huvudregel, om vars

nödvändighet icke från något håll gjorts någon invändning, ehuru åsikterna

om hastighetsbestämmelsernas lämplighet i andra delar kunna vara ganska

skiljaktiga; men huru efterleves nämnda föreskrift och vilka möjligheter har

polisen att övervaka tillämpningen? Förordningen om motorfordon "innehåller

i 2 § en bestämmelse, som ger anvisning på behovet av ett tekniskt hjälpmedel,

en självregistrerande hastighetsmätare. Genom en sådan apparat av lämplig

beskaffenhet skulle kunna utövas en mera ändamålsenlig och verksam kontroll

än den som nu står till buds, och den bleve i många fall ett värdefullt bevismedel

vid olycksfall, men nyssnämnda bestämmelse, enligt vilken automobil

efter konungens förordnande skall vara försedd med dylik apparat, har icke

vunnit något gillande från bilmännens sida, utan betraktas tydligen som en

hotande fara, som man hoppas i det längsta kunna undgå. Man föredrager att

var och en får tillämpa föreskrifterna på det hela taget efter eget gottfinnande

trots den därmed förbundna oerhörda risken för alla trafikanter att även de

lättsinniga och de vårdslösa förarna få åtnjuta samma frihet.

Efter dessa och andra erfarenheter i fråga om behovet av kontroll är det

naturligtvis av vikt, att förslag till vidare utbyggande av trafiklagstiftningen

bedömas särskilt med hänsyn till möjligheten att övervaka bestämmelsernas

tillämpning. Yad chaufförernas tjänstgöringstid angår är det uppenbart, att

utövandet av en verksam kontroll bleve förenat med betydande svårigheter,

särskilt om man tar i betraktande att denna tjänstgöring ofta är synnerligen

oregelbunden, kanske mest vid skjutsstationer på landsbygden, där det väl

även torde vara ganska vanligt att chaufförerna sysselsättas med arbete av

olika slag. För chaufförer som äro anställda vid större trafikföretag är tjänstgöringen

annorlunda ordnad, men beträffande dem torde lagbestämmelser i

ämnet icke heller vara behövliga.

Av bilagda rapport från polisens centralavdelning härstädes framgår emellertid,

att förhållandena i huvudstaden beträffande tjänstgöringstiden i den

yrkesmässiga automobiltrafiken äro långt ifrån tillfredsställande. Det har

också vid några inträffade olycksfall i trafiken kunnat antagas, att en chaufför

å automobil i yrkesmässig trafik till följd av trötthet varit ouppmärksam och

därigenom vållande till olyckan. Någon närmare utredning om antalet sådana

fall finnes icke att tillgå och torde icke utan stor tidsutdräkt kunna åstadkommas.

Det finns emellertid icke någon anledning att räkna med att sådant

vållande till olyckor är vanligt eller förekommit i något större antal fall, men

det är ju tillräckligt att det förekommit i några fall för att förhållandet bör

påkalla allvarlig uppmärksamhet, och då lagbestämmelser i det i motionen

angivna syfte trots svårigheterna vid övervakningen likväl torde komma att

bliva i viss mån till nytta, anser jag mig böra tillstyrka, att sådana bestämmelser

komma till stånd. Med hänsyn till behovet av kontroll vill jag emellertid

föreslå att därvid jämväl föreskrives att var och en som idkar yrkesmässig

automobiltrafik skall vara skyldig att föra dagbok, i vilken tjänstgöringstiden

för varje dag skall antecknas, särskilt för varje bil och varje förare, och att

denna dagbok skall tillhandahållas polismyndigheten för granskning. Sådana

anteckningar skulle även i andra avseenden kunna tjäna till upplysning och

bliva till nytta för både yrkesutövare och myndigheterna.

I städer och andra samhällen, där ordningsstadgan för rikets städer är till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 5

lämplig, kunna föreskrifter i förevarande ämne meddelas i lokala reglementen

för drosktrafik o. dyl., utfärdade på grund av nämnda stadga, men det är härvid

att märka att sådana föreskrifter endast kunna gälla körning inom stadens

eller samhällets gränser, och därför icke kunna bliva för ifrågavarande ändamål

tillfredsställande. Om bestämmelser i ämnet skulle anses behövliga eller

lämpliga endast för städernas trafikföretag, torde de därför i alla händelser

böra meddelas i förordningen om motorfordon.

Stockholm den 10 mars 1925.

G. HÅRLEMAN.

Vördsamt P. M. till Herr polismästaren.

Enligt order har undersökning hållits om huru lång arbetstid i en följd per

dygn samt per dygn i sin helhet automobilförare i yrkesmässig trafik inom

huvudstaden hava, och får härom rapporteras följande:

1) Hos Stockholms Droskägareförening har inhämtats, att arbetstiden för

droskförarna, enligt mellan respektive arbetsgivare- och arbetareorganisationer

träffat avtal, bestämts till 9 timmar och 54 minuter per dygn i en följd, men äger

droskförare rätt att under denna tid erhålla 1 timmes måltidsrast, varigenom

arbetstiden blir 8 timmar och 54 minuter. Såsom kompensation för de 54 minuterna

per dygn erhåller emellertid droskförare en fridag var sjätte dag i

stället för en var sjunde dag. Arbetstiden vore så ordnad, att det s. k. dagpasset

började klockan 7 och 8 förmiddagen och slutade klockan 4—6 eftermiddagen.

Vid sistnämnda tid började det s. k. nattpasset, som därefter påginge

till klockan 1 å 2 på natten. I en hel del fall fördes respektive automobiler

förutom av anställda förare av droskägarna själva. Dessas arbetstid vore då

under dagpasset lika med droskförarnas, men bleve den under nattpasset en

å två timmar längre, då tillgång till körning funnes.

2) Beträffande arbetstiden för förare av automobiler i hyrverkstrafik hava

7 hyrverksägare och 10 automobilförare blivit i saken hörda, och har av därvid

erhållna uppgifter framgått, att arbetstiden för inom dylik rörelse i arbete

varande automobilförare är av rätt så skiftande längd. En hel del automobilägare,

som endast äga en automobil var, föra sålunda denna själva utan anlitande

av lejd arbetskraft. Arbetstiden för dessa torde i allmänhet uppgå till

åtminstone cirka 12 timmar per dygn med kortare uppehåll för intagande av

måltider. Där förare äro anställda, vilket ju dock mestadels är fallet, finnas

vanligen för varje automobil två förare, vilka tura om med varandra att köra

s. k. dag- och nattpass. Dessa pass köras i en följd en veckas tid med erforderderliga

avbrott för måltider, och ske ombytena i allmänhet vid 4—6-tiden

eftermiddagen. Dagpassen bliva i allmänhet 8—10 timmar och nattpassen

9—10 samt i en del fall ända till cirka 12 timmar. Under de längre nattpassen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

synes det dock vara vanligt med en måltidsrast om 1 å 1 y2 timmar vid 8,30—

10,30-tiden eftermiddagen, då trafiken är av mindre omfattning. I en del fall

synes det genom anställande av s. k. fridagsavbytare eller trafikens inställande

under senare tiden hava blivit så ordnat, att automobilförarna utan användande

av s. k. långpass erhålla en fridag i veckan. Mest vanligt synes emellertid fortfarande

vara, att, för att en förare skall kunna erhålla en fridag, vilket i regel

brukar ske varannan söndag, en kamrat till denne får köra s. k. långpass, d.

v. s. vara i arbete från klockan 8- å 10-tiden förmiddagen till 1- å 2-tiden eller

ännu längre på natten, eller, såsom även i ett fall uppgivits, efter att hava

vid 3-tiden på natten avslutat ett 9 å 10 timmars nattpass vid 7-tiöen påföljande

morgon påbörja ett ungefär lika långt dagpass. Från en till trafikföretaget

Lille-Bil ansluten automobilägare har exempelvis meddelats, att vid

detta företag förekommande långpass fortgå i en del fall från lördag eftermiddag

klockan 5 till söndag eftermiddag klockan 5 och i andra fall från

klockan 7 söndag morgon till samma tid måndag morgon, således 24 timmar

i följd.

Ett undantag från den sålunda i regel långa arbetstiden för nu nämnda kategori

av automobilföräre i yrkesmässig trafik synes emellertid trafikföretaget

Yellow Cab utgöra. Enligt från nämnda företag inhämtade upplysningar hava

nämligen därstädes anställda automobilförare sin arbetstid ordnad i likhet

med droskförare med ombyten mellan dag- och nattpass samt rätt att under

respektive pass erhålla åtminstone en timmes måltidsrast, så att arbetstiden

i medeltal utgör 8 timmar per dygn. Dessa förare erhålla fridag vart sjätte

dygn, genom att särskilda s. k. avbytare finnas anställda, varigenom icke några

s. k. långpass förekomma.

3) Från Stockholms Centrala Omnibusaktiebolag har upplysning erhållits,

att vid bolaget anställda omnibusförare hava en arbetstid av i medeltal 8 timmar

per dygn, vilken fullgöres med olika långa perioder — 1 y2 upp till 5 ]■> timmar

— i följd, varpå följer ett kortare avbrott om 20 till 40 minuter för intagande

av måltid. Efter detta uppehåll fullgöres i regeln återstoden av dygnets arbetstid.

Dessa förare hava i regeln fyra fridagar per månad.

Vid ett annat av stadens större omnibusföretag, Trafikföreningen Stockholm

-—Älvsjö u. p. a., har uppgivits, att därstädes anställda automobilförare i allmänhet

tjänstgöra ungefär 9 timmar i en följd per dygn, dock med tillfälle för

dem att under kortare uppehåll vid respektive linjers ändstationer under denna

tjänstgöring intaga någon lättare måltid. Genom att samtliga förare erhöllo

en fridag vart sjätte dygn, beräknades arbetstiden till ungefär 48 timmar i

veckan.

I övrigt synes arbetstiden för omnibusförare i allmänhet vara så ordnad,

att de tjänstgöra 8 å 9 timmar i en följd per dygn, likväl med tillfällen att under

d.enna tid förekommande längre eller kortare uppehåll intaga någon måltid.

Därjämte synas de i allmänhet erhålla en fridag i veckan.

4) Från Stockholms Transportarbetarefackförening har på förfrågan meddelats,

att arbetstiden för i yrkesmässig åkerirörelse anställda automobilförare

fortfarande är lika med den i avtal mellan respektive arbetsgivare- och arbetareorganisationer

av den 1 april 1922 bestämda. Enligt dessa bestämmelser utgör

arbetstiden i allmänhet 8 timmar per dag, då tiderna för måltidsrasterna samt

arbetets tidigare upphörande under lördagar och helgdagsaftnar frånräknats.

Därtill kommer dock skyldigheten att under en halv timme per dag före den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 7

ordinarie arbetstidens början verkställa nödiga förberedelsearbeten, varigenom

den sammanlagda arbetstiden utökas till omkring 8 % timmar per dag. Dessa

automobilförare hava vanligen fridag varje söndag, vilken fridag tager sin

början på lördagsmiddagen.

Det synes av undersökningen framgå, att hyrverkspersonalcn nu skulle hava

fått sin arbetstid avkortad mera, än vad fallet varit för någon tid sedan. Vid

utredningar om anledningen till olyckor med hyrverksautomobiler har vid

några tillfällen framhållits, att den långa arbetstiden, som gjort vederbörande

automobilförare överansträngd av arbete och nattvak, varit en bidragande

orsak till missödena.

Stockholm och Centralavdelningens station den 6 mars 1925.

A. G. KEMPE.

A. J. G. Johansson.

Till riksdagens andra hammares tredje tillfälliga utskott.

Genom remiss den 13 februari 1925 har socialstyrelsen anbefallts att till riksdagens

andra kammares tillfälliga utskott nr 3 avgiva yttrande över en i kammaren

väckt motion nr 256, angående fastställande av maximiarbetstid för

automobilförare i yrkesmässig trafik. Till fullgörande härav får socialstyrelsen

anföra följande.

För att i någon mån belysa den förevarande frågans omfattning och innebörd

har styrelsen sökt införskaffa vissa uppgifter rörande här ifrågavarande verksamhet.

Det har därvid av Sveriges trafikbilägares riksförbund meddelats,

att inom landet finnas omkring 11,000 personer, som hålla automobil i yrkesmässig

trafik, och utgör sammanlagda antalet av dessa bilar cirka 14,700. Huru

många avlönade förare, som sysselsättas i trafik med dessa bilar, är däremot

icke närmare känt. I betraktande av att i de större trafikföretagen, där bilarna

utnyttjas i största möjliga grad, genomsnittligt sysselsättas åtminstone två

förare för varje bil, torde emellertid antalet förare åtskilligt överstiga ovan

angivna antal bilar i yrkesmässig trafik.

Såsom i motionen påpekas, är för de bilförare, vilka äro anställda i företag,

varå arbetstidslagen äger tillämpning, arbetstiden begränsad enligt denna lag.

Under arbetstidslagen falla företag, vari i regel användas flera än fyra arbetare.

I sådana företag använda bilförare äro emellertid icke skyddade för tillfällig

överansträngning. Det i lagens 7 § medgivna övertidsarbete kan nämligen

uttagas på sådant sätt, att praktiskt taget obegränsad arbetstid kan erhållas

under en kortare tidrymd. Vid ifrågavarande företag torde emellertid i regel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfällig a utskotts utlåtande Nr 10.

en fast arbetstidsindelning vara gällande, och, såvitt styrelsen liar sig bekant,

ha klagomål över missbruk i nyss berörda avseende icke framkommit.

Enligt meddelande från arbetsrådet har endast i två fall eftergift begärts

för bilförare från arbetstidslagens bestämmelser. I ena fallet avsåg framställningen

rätt till medeltalsberäkning av arbetstiden för 4 veckor och i andra

fallet rätt att sysselsätta förare 8 y2 timmar under veckans samtliga dagar.

I intetdera fallet har emellertid arbetsrådet ansett sig kunna bifalla framställningen.

Hos mindre företag, varå arbetstidslagen icke äger tillämpning, uttages

otvivelaktigt ofta betydligt längre arbetstid än 48 timmar per vecka. Från

arbetarhåll har uppgivits, att 6- å 7,000 bilförare inom landet skulle sysselsättas

med en genomsnittlig arbetstid av omkring 80 timmar i veckan. I vad mån

denna uppgift är riktig, har styrelsen icke varit i tillfälle att kontrollera.

I kollektivavtalen för ifrågavarande verksamhet har jämväl arbetstidens

längd blivit föremål för reglering. I regel har förhöjd ersättning stipulerats

för arbete utöver den ordinarie arbetstiden, vilket givetvis verkar återhållande

ifråga om utnyttjandet av övertiden. Vanligen har emellertid den i 7 § 1 mom.

arbetstidslagen för förberedelse- och avslutningsarbeten medgivna övertiden

regelmässigt utnyttjats i större eller mindre utsträckning, men synes särskild

ersättning ej alltid utgå därför. I efterföljande tabell har enligt gällande kollektivavtal

sammanställts en del uppgifter angående arbetstiden inom några av

de större sammanslutningarna på området.

Arbetsgivare

Antal syssel- satta förare

Bruttoarbetstid

per dag

Raster pr

dag

Anmärkningar

1. Stockholms

droskägare ...

1,000

9 t. 54 m.

1

t.

Var 6:te dag fri

2. Göteborgs

droskägare ...

210

9 t. 58 m.

1

t.

Var 5: te dag fri

3. Stockholms

åkeriägareföre- ning (lastauto- mobiler).........

800

10 t. 30 m.

iy21.

Lördagar 5''/2 t.;

Söndagar fria

4. Malmö drosk- ägare ............

42

12 t. (dagskift)

iy21.

Ingen regelbun-

9y21, (nattskift)

V21.

det återkom- mande fridag

Ehuru ytterligare en del avtal, berörande mindre företag förefinnas, torde

likväl endast för en mindre del av samtliga i yrkesmässig trafik sysselsatta

förare arbetsförhållandena vara reglerade genom kollektivavtal.

Den fråga motionen avser, eller lämpligheten att fastställa en maximitid

för bilförare i yrkesmässig trafik torde, såsom även av motionärerna betonas,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

9

i främsta rummet vara att betrakta från trafiksäkerhetssynpunkt — såsom en

arbetarskyddsfråga kan den i många fall ej anses redan på den grund, att de

åsyftade bilförarna ofta ej äro att anse som arbetare.

Ser man frågan från trafiksäkerhetssynpunkt, borde tydligtvis graden av

trötthet vara bestämmande för tjänstgöringens begränsning, men i avseende

å tröttheten inverka så många olika faktorer, bl. a. av individuell och lokal

beskaffenhet, att några allmängiltiga regler knappast kunna uppställas för

nämnda begränsning. Man j amf öre exempelvis droskchauf fören i Stockholm

med dess enerverande trafik och den tillfällige bilföraren i ett landsortssamhälle,

vilken kanske kör bil en eller annan timme om dagen på föga trafikerade

vägar och eljest har annan sysselsättning.

Med hänsyn till att 8-timmarsdagen numera väl får anses som allmänt normerande

för arbetstiden, synes det emellertid ligga nära till hands att låta

nämnda norm komma till tillämpning i avseende å ifrågavarande yrkesutövare.

Berörda begränsning avser dock nettoarbetstiden, och kan den knappast direkt

tillämpas å bilförarnas arbete, som ju oftast är av mycket intermittent och

oregelbunden natur. Ifråga om mer ordnad och intensiv tjänstgöring synes

däremot lämpligen kunna fastställas viss bruttoarbetstid, så beräknad, att

den därinom fallande genomsnittliga arbetstiden uppgår till c:a 8 timmar per

dygn. Är arbetet å viss ort eller eljest att anse som särskilt tröttande, borde

dock nu åsyftade bruttoarbetstid förkortas.

Med hänsyn till frågans karaktär av ett trafiksäkerhetsproblem och dess

nära beroende av olika lokala förhållanden, synes dess bedömande lämpligast

böra anförtros åt de myndigheter, som enligt motorfordonsförordningen ha

att meddela tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik. Genom en bestämmelse

i nämnda förordning skulle vederbörande myndighet kunna berättigas att vid

tillståndets meddelande föreskriva den begränsning av bilförarnas arbetstid,

beräknad per dag eller vecka eller måhända bådadera tidrymderna, som med

hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall kunde finnas skälig och lämplig.

Stockholm den 26 mars 1925.

/

Tli. Furst.

GUNNAR HUSS.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.