Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan, det Kungl. Mai :t ville framkomma med förslag till sådan ändring av 12 och 23 §§ riksdagsordningen, att det medgaves riksdagsman att cn gång under riksdagsperioden resa lutt flarn och åter pa statens järnvägar för att se och lära känna landets olika delar. Motionen, som av konstitutionsutskottet avstyrktes, blev av båda kamrarna avslagen.

1925-03-19 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1925:4, Skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan, det Kungl. Mai :t ville framkomma med förslag till sådan ändring av 12 och 23 §§ riksdagsordningen, att det medgaves riksdagsman att cn gång under riksdagsperioden resa lutt flarn och åter pa statens järnvägar för att se och lära känna landets olika delar. Motionen, som av konstitutionsutskottet avstyrktes, blev av båda kamrarna avslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV Jf.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1925 kl. ‘/a 5 e. in.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4,

i anledning av motion i första kammaren nr 184 av

herr Luter k ort om åvägabringande av utredning

och förslag rörande rätt för riksdagens ledamöter till

fria resor på landets järnvägar.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hän- Motionen.

visad motion nr 184 har herr Luterkort hemställt, att riksdagen måtte besluta,

att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida och under vilka villkor

och former riksdagens ledamöter må komma i åtnjutande av rätt till fria

resor på landets järnvägar samt att Kungl. Maj it måtte för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande motivering har motionären hänvisat till och åberopat en inom

andra kammaren väckt motion nr 263 av herrar Englund och Lövgren i Nyborg.

Frågan om beredande av rätt till fria resor för riksdagens ledamöter har, Historik.

såsom i motionen utförligt omnämnes, i vad denna rätt avser resor å statens

järnvägar, vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, senast

vid 1918 års riksdag i anledning av motion inom första kammaren, varöver

bankoutskottet avgav utlåtande, nr 33.

I detta utlåtande finnes intagen en utförlig historik över frågans föregående

behandling, och har utskottet ansett sig böra ur densamma och riksdagshandlingarna

i övrigt återgiva följande:

Redan år 1884 yrkades uti en inom första kammaren avgiven motion nr 46, Motion vid

att riksdagen i underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att riks- vw**''*

dagsman under de kontroller och villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna skäl ''

bestämma, måtte medgivas rätt till fri resa å statens järnvägar under tiden för

pågående riksdag samt under åtta dagar före riksdagens början och åtta dagar

efter riksdagens slut. Denna motion blev emellertid, utan remiss till utskott

av första kammaren omedelbart avslagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 sand. 2 avd. 4 höft. (Nr 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motion vid

1890 års

riksdag.

Motion vid

1901 års

riksdag.

Motion vid

1903 års

riksdag.

Motion vid

1912 års

riksdag.

2 Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr h.

År 1890 väcktes av hr G. Eriksson i Myckel gård inom andra kammaren en

motion, nr 201, om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan, det Kungl. Mai :t

ville framkomma med förslag till sådan ändring av 12 och 23 §§ riksdagsordningen,

att det medgaves riksdagsman att cn gång under riksdagsperioden resa

lutt flarn och åter pa statens järnvägar för att se och lära känna landets olika

delar. Motionen, som av konstitutionsutskottet avstyrktes, blev av båda kamrarna

avslagen.

Vid 1901 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr J. Olofsson i

Iligernäs en motion, däri motionären föreslog, att riksdagen i skrivelse ville

hemställa, det täcktes Kungl. Maj it lata utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till sådana ^tillägg i riksdagsordningen, att ledamöter av riksdagen finge

åtnjuta fria resor å statens järnvägar under en månads tid varje år mellan den

1 juni och 15 december. Inom första kammaren väcktes samtidigt av hr Fr.

von Strokirch ert motion nr 31, med hemställan om av motionären angiven ändring

av 12 § riksdagsordningen i syfte att undanröja av motionären förmenat

grundlagsenlig! hinder för tillerkännande av rätt till fria resor å statens järnvägar

åt första kammarens ledamöter.

o Över sistnämnda båda motioner avgav konstitutionsutskottet gemensamt utlutande.

I motiveringen erinrade utskottet bland annat om frågans rent konstitutionel-^

sida och förklarade, att enligt utskottets mening spörsmålet om rätt för

riksdagsmän till fria resor å tider, då riksdagen ej vore samlad, icke direkt berörde

grundlagarna och icke borde göras till föremål för stadganden i dessa lagar,

samt att fördenskull motionerna icke rätteligen folie inom det för konstitutionsutskottets

verksamhet anvisade område.

Utskottet hemställde, att motionerna ej måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Vid detta utlåtande voro fogade åtskilliga reservationer, och hävdades uti

två av dessa reservationer, dels att den föreslagna rätten till fria resor å statens

järnvägar under riksdagen eller å tider, då riksdagen ej vore samlad, vore av

beskaffenhet att påkalla tillägg till eller ändring i 12 och 23 §§ riksdagsordningen,

dels ock att dylika grundlagsändringar varken vore nödiga eller nyttiga

eller att giltiga skäl därför förebragts.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, av första kammaren likväl

med ogillande av motiveringen.

År 1903 väcktes av herr J. Olofsson inom andra kammaren en motion nr 51,

däri motionären hemställde, att riksdagen måtte besluta, det Kungl. Maj :t täcktes

förordna om fria resor för riksdagens ledamöter å statens järnvägar under

högst en månad varje år å tid då riksdagen ej är samlad, med de bestämmelser

i övrigt, som Kungl. Maj:t funne nödiga.

Denna motion hänvisades till andra kammarens första tillfälliga utskott, som

i avgivet utlåtande ställde sig synnerligen välvilligt till motionens syftemål.

Då emellertid en särskild stark obenägenhet mot fribiljettssystemet för det

dåvarande tycktes göra sig gällande inom riksdagen, ansåg utskottet sig det

oaktat icke böra föreslå någon riksdagsskrivelse i motionens syfte; och blev

denna av andra kammaren avslagen.

Vid 1912 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Olofsson i

Digernäs en motion, nr 36, vilken, utöver yrkande om ersättning åt riksdagsman

för resa till sitt hem och tillbaka under lagtima riksdag, jämväl inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Forsla hammarens andra tillfälliga utslcoiis ullätande AV h.

fattade förslag, att riksdagsman måtte åtnjuta fria resor å statens järnvägar

under en månads tid varje år.

Konstitutionsutskottet, som över denna motion avgav utlåtande nr 5, yttrade

Mund annat:

»Vad motionären för övrigt föreslagit eller att riksdagen skulle i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om förslag till sådan ändring av riksdagsordningen att

riksdagsman tillförsäkras fria resor å statens järnvägar under en månads tid

varje år, har utskottet däremot ej ansett sig kunna förorda. Visserligen underskattar

utskottet ingalunda den stora betydelsen därav, att folkets representanter

så mycket som möjligt lära känna sitt land och dess förhållanden, men

anser sig ej vilja avvika från den hittills i vår författning gällande grundsatsen,

att om också, så vitt ske kan, ersättning bör lämnas för de med riksdagsmannauppdraget

förenade direkta kostnaderna, ett sådant förtroendeuppdrag ej

bör bereda dem, som därmed hedras, några särskilda förmåner och allra minst

under tiden mellan riksdagarna.

På grund härav hemställde utskottet, att vad motionären i berörda avseende

föreslagit, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Denna utskottets hemställan bifölls av bägge kamrarna utan votering.

Uti en vid 1915 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 160, Motion vid

yrkade herr Bäckström m. fl., att andra kammaren ville för sin del besluta, att h915 års

riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under r% s aOvilka

villkor ledåmöter av riksdagens kamrar måtte kunna komma i åtnjutande

av fribiljetter å statens järnvägar för resor i studiesyfte, samt vidtaga de åtgärder,

vartill utredningen kunde föranleda.

Denna motion hänvisades till andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som

i sitt över motionen avgivna utlåtande yttrade bland annat:

»I likhet med motionärerna anser utskottet, att en mera allmän kännedom

bland riksdagens ledamöter om förhållandena inom de olika delarna av vårt vidsträckta

land med dess för de särskilda landsdelarna så säregna förhållanden

skulle verka främjande och fruktbärande på riksdagens arbete, liksom ock att

fria resor å statens järnvägar å tid, då riksdagen ej är samlad, givetvis skulle

underlätta företagandet av studieresor i detta syfte.

För uppnående av det med resorna avsedda syftet synes utskottet emellertid,

att det kan ifrågasättas, huruvida icke det hittills tillämpade systemet med sällskapsresor

eller åtminstone resor i grupper omfattande ett visst minimiantal

riksdagsmän innebär fördelar, vilka böra vid ett slutligt avgörande av frågan

tagas i beaktande. Besöken å de olika orterna kunna då ske under insiktsfull

ledning, varigenom vinnes den fördelen, att färddeltagarna bliva bättre i tillfälle

att göra för dem värdefulla iakttagelser. Även torde få antagas, att vid

sällskaps- eller gruppresor övriga resekostnader kunna nedbringas för de däri

deltagande, vilket givetvis för mången är a\T stor betydelse.

Denna ekonomiska sida av saken för .den enskilde riksdagsmannen, d. v. s.

möjligheten för honom att mellan riksdagarna uppoffra arbetsförtjänst och av

egna medel utge resekostnader utöver biljettkostnaden för att förskaffa sig ökad

erfarenhet för utövandet av sitt förtroendeuppdrag, har icke kunnat undgå

utskottets uppmärksamhet.

Många, särskilt av andra kammarens ledamöter, som med uppoffring av hela

sin arbetsförtjänst under riksdagstiden ägna sig åt riksdagsarbetet, äro ju under

riksdagstiden för sig och sin familjs uppehälle hänvisade till riksdagsarvodet.

I mån som detta med riksdagsarvodets nuvarande storlek och rådande levnads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motion vid

1917 års

riksdag.

Första kammarens

äntra tillfälliga

utskott.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

kostnader låter sig göra, torde det givetvis för mången endast kunna ske genom

en så långt gången ekonomisk ansträngning, att vidare uppoffringar föi” riksdagsmannaskapet

äro uteslutna. På så sätt bleve under nuvarande förhållanden

mall ända en icke obetydlig del av särskilt andra kammarens ledamöter av ekonomiska

skål förhindrade att använda sig utav en eventuell rätt till fria studieresor.

Utskottet anser därför, att frågan om riksdagsarvodets storlek äger ett visst

sammanhang med den nu föreliggande frågan och, då det i båda fallen gäller en

statsverkets utgift för riksdagens ledamöter, anser utskottet, att frågan om riksdagsarvodet

bör äga företrädesrätt att först komma under statsmakternas prövning.

Som huvudskäl för avslagsyrkandet a motionen vid förra riksdagen framhölls

emellertid, att rådande tidsförhållanden syntes utskottet foga ägnade för frågans

behandling. Häri kan utskottet för sin del instämma; och då tidsförhållandena

fortfarande tala för att icke upptaga frågor av den art som den nu föreliggande

till behandling, ser utskottet även i detta ett skäl för att yrka avslag på motionen.

Vidare ma anföras, att, da motionen endast avser fria resor å statens järnvägar,

skulle ett bifall till densamma enligt utskottets förmenande icke medföra

ett fullständigt ordnande av den i motionen avsedda angelägenheten, enär härför

även torde krävas fria resor å de enskilda järnvägarna.

På grund härav hemställde utskottet om avslag å motionen, vilken hemställan

även av andra kammaren bifölls.

Vid 1917 ars riksdag hemställde herrar von Koeli ocli Pers uti en inom

första kammaren väckt motion, nr 93, att riksdagen behagade besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning

om på vad sätt riksdagens ledamöter måtte kunna erhålla fribiljetter

å statens järnvägar i och för studieresor. I andra kammaren väcktes en lika

lydande motion, nr 307, av herr Palmstierna.

. Första kammarens vederbörande utskott anförde — efter att först hava återgivit

1901 års konstitutionsutskotts förut citerade yttrande — bland annat följande

:

»De på senare tid ofta anordnade så kallade sällskapsresorna hava utan tvivel

medfört nytta och givit de i dem deltagande riksdagsmännen en mera levande

kännedom om vårt lands olika delar. Emellertid ligger det i sakens natur, att

resor av denna art ej giva möjlighet till annat än ett jämförelsevis ytligt studium,

där de olika intrycken alltför hastigt och i alltför stor mängd följa på

varandra. Dessa resor behöva helt visst kompletteras med studieresor av mera

privat natur, som giva möjlighet till ett lugnare och mera personligt studium.

T värt vidsträckta land, med dess i mångt och mycket så olikartade förhållanden,

giver även en rik och mångsidig erfarenhet från en del av landet ofta ej tillräcklig

möjlighet att bedöma förhållandena i en annan landsända och förstå dess

särskilda behov. Det synes därför utskottet liksom motionärerna lämpligt att

genom bifall till motionens hemställan underlätta möjligheten för riksdagens

ledamöter att skaffa sig en mera mångsidig kännedom om förhållandena i vårt

lands olika delar.»

Utlåtandet utmynnade i en hemställan om skrivelseförslag till Kungl. Maj:t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fiirsta kammarens (ludra tillfälliga tils!,-ulls utlåtande AV

med begäran om utredning. Denna hemställan blev emellertid av kammaren avslagen

med 62 röster mot 46.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott anförde för sin del följande: Andra kärn
—

— ____ ._ __ ____ ._ ____ _ ___ _ ____ ___ _marens 3:djc.

''Det förefaller utskottet sannolikt, att bakom de formella och sakliga skal,

som framförts för avslag, legat dels den naturliga tveksamheten vid beviljandet

av något, som är eller kan uppfattas som en ekonomisk fördel för riksdagens

egna ledamöter, dels fruktan för missbruk eller rättare motviljan mot att utsätta

riksdagens ledamöter för misstankar för missbruk av en rätt, om vars omfattning

och begränsning man aldrig kommit sfi långt, att man vunnit någon

klarhet.

Det är antagligt, att dessa synpunkter ej heller voro främmande för kammarens

tredje tillfälliga utskott vid 1915 års riksdag, då detta ifrågasatte de

hittills praktiserade sällskapsresornas större lämplighet att tillgodose det behov,

som man avsåg att fylla med fribiljetter för de enskilda riksdagsmännens studieresor.

Utskottet vill för sin del ej underkänna betydelsen av dessa sällskapsresor,

men har genom vunnen erfarenhet av dylika resor kommit till den uppfattningen,

att, vid sidan av andra anledningar, det vanligen förekommande stora

antalet deltagare i dessa resor motverkar grundligheten av det studiearbete, som

med dessa resor avses. Utskottet vill därför för sin del förorda, att även studieresor

i mindre grupper företagas av riksdagens ledamöter och vill uttala den

förväntan, att Kungi. Maj:t ställer sig tillmötesgående vid framställningar

om fribiljetter för resor i studiesyfte från dylika grupper riksdagsmän.

Men även om dylika gruppresor komma till stånd, kan ifrågasättas, huruvida

det behov, som fribiljetter för den enskilde riksdagsmannen avse att fylla, kan

anses helt tillfredsställt. Utskottet ställer sig dock i likhet med sina föregångare

tveksamt rörande lämpligheten av att i den form, motionären föreslår, tillmötesgå

hans önskan. Betänksamlietén knyter sig till svårigheten att lämpligen begränsa

den ifrågasatta fribiljettsrätten.

Man förutsätter, att resorna skola ske i »studiesyfte», och man kan enligt utskottets

uppfattning givetvis utgå därifrån, att avsiktliga missbruk ej komma

att förekomma. Men skall bedömandet av resans karaktär helt överlämnas åt

den enskilde riksdagsmannen, kunna oavsiktliga sådana knappast undvikas, då

såväl den föregående diskussionen i frågan som utskottets överläggning givit

till resultat, att mycket olika uppfattningar göra sig gällande, om och när en

resa kan anses ha karaktär av studieresa och vad den resande under en sådan

kan anses ha rätt att företaga sig. Att åter anordna en utomstående kontroll av

annat än rent formell art finner utskottet olämpligt. Men vare sig en utomstående

kontroll anordnas eller avgörandet helt överlämnas till riksdagsmannens

eget beprövande, torde allmänhetens kontroll icke utebli — något som man även

på en del håll givit anvisning på och funnit lämpligt och nyttigt. Utskottet

kan för sin del ej finna denna möjlighet tilltalande, då den fribiljettsrätt, vars

användning skulle bli föremål för bedömande, enligt utskottets uppfattning är

synnerligen svår eller omöjlig att så definiera, att misstag ej mycket lätt skulle

kunna begås, misstag, vilka dock kunna utsätta vederbörande för obehagliga

misstankar.

Utskottet har därför kommit till den uppfattningen, att i händelse fria resor i

viss utsträckning anses böra medgivas riksdagens ledamöter under den tid, då

liksdagen ej är samlad, så bör denna rätt icke bindas vid det tänjbara och lätt

missförstådda begreppet »studieresa», utan då böra fria resor till ett visst antal

eller på viss tid medgivas riksdagsmännen. Utskottet har stärkts i denna upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr h.

Motion vid

191S års

riksdag.

(i

fattning därav, att, så vitt utskottet kunnat inhämta, den rätt till fria resor, som

i åtskilliga länder äro medgivna dess representanter och för vilken rätts omfattning

redogörelse ovän lämnats, icke är medgiven under sådana former, som av

föregående liksom av årets motionärer föreslagits.

Denna anordning utesluter dock givetvis icke möjligheten för att icke medgiva

användningen av de beviljade fribiljetterna för vissa då. noggrant angivna ändamål.

»

Utskottet hemställde därefter, att motionen icke måtte till någon kammarens

åtgärd föranleda; och blev denna hemställan av kammaren utan votering bifallen.

År 1918 förelåg frågan om riksdagsmännens rätt till fria resor å statens järnvägar

ånyo till riksdagens prövning, därvid herrar von Koch och Pers uti en

inom första kammaren väckt motion, nr 75, hemställde, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kung!. Maj:t måtte efter

skede! utredning och på de villkor, som kunna komma att bestämmas, gå i författning

om, att riksdagens ledamöter tillhandahållas fribiljetter under en månads

tid för resor å statens järnvägar, samt att riksdagen för sådant ändamål

ville anslå ett belopp av 10,000 kronor att eventuellt komma till användning

jämväl under år 1918.

Denna motion hänvisades till bankoutskottet, som i avgivet utlåtande, (nr

33), varom redan erinrats, anförde följande:

»Även bankoutskottet delar den uppfattning, som vid föregående tillfällen

uttalats inom riksdagen eller att ett medgivande av det slag, varom här är fråga,

måste anses vara ägnat att lända såväl riksdagsarbetet som därigenom även det

allmänna till gagn. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att genom de tillfallen

till personliga iakttagelser och erfarenheter, som ifrågavarande resor erbjuda,

desamma komma att avsevärt bidraga till att hos riksdagsmännen öka

kännedomen om förhållandena inom landets olika delar samt skilda orters och

landsdelars behov. Rätt till fria resor å statens järnvägar har också, såsom utredningen

i ärendet giver vid handen, redan länge förekommit i ett flertal utländska

stater, och vad särskilt våra grannländer Danmark och Norge angår,

erhålla riksdagsmännen där under hela året fribiljetter å järnvägarna.

Det är visserligen sant, att på senare tid riksdagsresor anordnats, vilka varit

av betydelse och även medfört gagn i åtskilliga avseenden. Dylika résor torde

emellertid icke kunna lämna samma utbyte som de nu ifrågasatta enskilda resorna,

vilka enligt sakens natur bereda tillfälle till en mera ingående och personlig

kännedom om förhållandena i de olika delarna av landet.

Utskottet har därför icke tvekat att ansluta sig till det i motionen framlagda

önskemålet. Visserligen hava åtskilliga betänkligheter framförts mot förslagets

realiserande. Vad först angår den rent konstitutionella sidan av saken, instämmer

utskottet i vad som därutinnan tidigare uttalats eller att något hinder att

vid sidan av grundlagen ordna denna angelägenhet icke torde förefinnas.

Det har vidare framhållits, hurusom riksdagsmännen eventuellt komme att

utsättas för misstankar att missbruka sin rätt till fribiljetter. En dylik farhåga

torde enligt utskottets mening knappast få anses vara berättigad. Givet är nämligen,

att en garanti mot sådana befarade missbruk måste ligga däri, att de ifrågavarande

resorna likväl för den enskilde riksdagsmannen medföra ganska avsevärda

utgifter. Emellertid synes det till förebyggande av dylika misstankar

vara lämpligt att, såsom jämväl i motionen erinras, icke ovillkorligen binda resorna

vid begreppet studieresor, ett mycket tänjbart uttryck, vilket lätt kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV •''/.

missförstås, utan i stället bereda vederbörande tillfälle till resor, begränsade till

viss tidsperiod. 1 detta avseende hava motionärerna tänkt sig en månad, och

torde häremot icke vara något att erinra, dock synes det böra uttryckligen föreskrivas,

att medgivandet gäller en månad i följd och icke å tid, då riksdagen är

samlad.

Vidkommande övriga mot förslaget framförda betänkligheter, vilka även dessa

synas hava varit av övervägande formell natur, torde de icke få anses vara synnerligen

vägande. I varje fall lära nog i detta avseende fullt betryggande garantier

stå att vinna.

Beträffande härefter frågan huru saken borde i praktiken genomföras, hava

motionärerna ifrågasatt, att kungl. järnvägsstyrelsen, efter därom av vederbörande

riksdagsman gjord rekvisition, av Kungl. Maj:t bemyndigas att utlämna

fribiljett på angivna villkor. Någon prövning av resans ändamål skulle alltså

icke förekomma. Häremot synes icke vara något att erinra. Utskottet delar även

motionärernas uppfattning därom, att kostnaden för biljetterna lämpligen bör

gottgöras statens järnvägar, och torde därför ett anslag böra för ändamålet uppföras.

I avseende å beloppet av ifrågavarande anslag, vilket synes böra utgå redan

av innevarande års förslagsanslag till riksdags- och revisionskostnader samt

kostnader för riksdagens hus, anser utskottet detsamma böra bestämmas till förslagsvis

10,000 kronor. Då det vidare torde få anses angeläget, att frågan snarast

möjligt vinner sin lösning, lärer erforderlig utredning böra verkställas genom

Kungl. Maj:ts försorg så fort sig göra låter.»

I anslutning härtill hemställde bankoutskottet, att riksdagen, i anledning av

motionen, måtte

1 ro) besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t ville

låta efter verkställd utredning vidtaga erforderliga åtgärder för tillhandahållande

åt riksdagens ledamöter av fribiljetter för resor å statens järnvägar under

en månads tid i följd samt på de villkor i övrigt Kungl. Maj:t enligt här ovan

angivna grunder lian komma att bestämma, och

2:o) till bestridande av kostnaden för ifrågavarande resor dels av förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus

anvisa förslagsvis tio tusen kronor, att utgå redan innevarande år, dels och bemyndiga

fullmäktige i riksgäldskontoret att till järnvägsstyrelsen på dess rekvisition

av ifrågavarande anslag utanordna erforderliga medel.

Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herrar Hederstierna, Roos och

Schyller, vilka likväl ej antytt sin mening.

Bankoutskottets berörda hemställan bifölls av andra kammaren, men avslogs

av första kammaren. Med anledning av dessa skiljaktiga beslut av kamrarna

föreslog utskottet gemensam votering. Voteringspropositionen bifölls av andra

kammaren men avslogs av första kammaren. Frågan hade därmed ånyo förfallit.

Såsom framgår dels av motionen, dels av ovan anförda utförligare historik

har riksdagen vid flera tillfällen behandlat förevarande fråga om fria resor

för riksdagens ledamöter. Så vitt utskottet kunnat finna, har riksdagens

ställningstagande härvid i icke oväsentlig mån påverkats dels av en lätt förklarlig

tveksamhet vid beviljandet av något, som är eller kan uppfattas som

en ekonomisk fördel för riksdagens egna ledamöter, dels ock av obenägenheten

för en åtgärd, som måhända kunde komma att utsätta riksdagsledamöter

för insinuationer att missbruka en förmån, som de själva begärt och

över vars utnyttjande det icke vore lätt att utöva kontroll.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr -4.

Utskottet underskattar ingalunda värdet av resor för vidgandet av erfarenhet

och kunskap om de olika landsdelarnas förhållanden men håller före, att

nyssnämnda synpunkter fortfarande äro värda beaktande. Förevarande motion

innebär emellertid en avsevärd utvidgning av de yrkanden om fria biljetter,

som förut kommit under riksdagens prövning. De ovan anförda betänkligheterna,

som förut framförts mot bifall till framställningarna om

fria resor för riksdagens ledamöter, framträda därför nu ännu starkare. Men

även om kravet endast innebure en begränsad rätt till fria resor i ungefärlig

överensstämmelse med de krav, som vid tidigare tillfällen framställts, anser

sig utskottet icke kunna tillstyrka detsamma. Förutom nyssnämnda invändningar

anser nämligen utskottet, att det ifrågavarande syftet eller vidgad

och fördjupad kännedom om förhållandena i landets olika delar, endast i mindre

grad skulle främjas genom beviljandet av fria resor. En resa, som avser att

bibringa verkliga, på ingående studier grundade insikter rörande vissa förhållanden,

drager avsevärda utgifter utöver biljettkostnaderna. Av ekonomiska

skäl torde därför de resor, som äro ägnade att giva verklig behållning, bliva

till antalet och utsträckningen ganska begränsade, även om fribiljettsystem infördes.

Det torde dessutom i många fall vara svårt att avgöra, vad som bör

anses utgöra studieresa av betydelse för riksdagsarbetet och alltså medföra

rätt till fribiljett. Utskottet vill därjämte erinra om att det som bekant redan

nu är praxis att gemensamma, fria resor för riksdagsledamöter i viss utsträckning

anordnas i orienterings- och studiesyfte under pågående riksdag eller

efter avslutat riksdagsarbete. Av dessa resor anser utskottet dem, som bruka

företagas av mindre grupper, t. ex. ett utskott för undersökning på ort och

ställe i speciella frågor, vara särskilt lämpade att —- såsom ju är förevarande

motions huvudsyfte — bereda ökade möjligheter för den enskilde riksdagsmannen

att inhämta erfarenhet och kunskap om förhållandena i landets olika

delar, varigenom hans riksdagsarbete kan vinna i effektivitet. Genom dylika

omsorgsfullt planlagda, mindre gruppresor torde deltagarna, om studietillfällena

rätt utnyttjas, kunna erhålla en grundligare kännedom om fakta, än som

i allmänhet kan förvärvas av en enskild resenär.

Slutligen får utskottet framhålla, att en viss obenägenhet mot fribiljettsystemet

tyckes förefinnas inom riksdagen. Utskottet får i detta hänseende

erinra om de under de senare åren motionsvis framförda yrkandena på inskränkning

av fribiljetterna för befattningshavare vid statens järnvägar och

riksdagens i anledning därav fattade beslut om skrivelse till Kung!. Maj:t

om åtgärders vidtagande i syfte att åstadkomma en ytterligare begränsning

i antalet årskort vid statens järnvägar. Då dessutom genom åtgärder från vederbörande

myndigheter rätten till fribiljetter inskränkts i icke ringa mån, synes

det utskottet olämpligt, att den tendens till sparsamhet, som genom dessa

inskränkningar tagit sig uttryck, motverkas genom ett riksdagens beslut om

införande av fribiljetter på ett nytt område.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr k.

9

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1925.

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: herrar Almkvist, Rooth,

Julin, Franzén, Bondeson, Nilsson, N. A., i Ostrabo, Andersson, Henrik, i Boda.

Reservation

av herrar Almkvist, Julin och Bondeson, vilka ansett, att utskottets utlåtande

hort hava följande lydelse:

Såsom framgår dels av motionen, dels av ovan anförda utförligare historik,

har vid föregående tillfällen inom riksdagen uttalats, att ett medgivande om

rätt till fria resor för riksdagens ledamöter måste anses vara ägnat att gagna

riksdagsarbetet och därmed det allmänna. Utskottet delar denna uppfattning

och finner sig på grund därav kunna instämma i den motivering, som bankoutskottet

vid 1918 års riksdag anförde för tillstyrkande av en då av herrar

von Koch och Pers i första kammaren väckt motion, nr 75.

Utskottet är nämligen övertygat om att genom de tillfällen till personliga

iakttagelser och erfarenheter, som ifrågavarande resor erbjuda, riksdagsmännens

kännedom om förhållandena inom landets olika delar samt om skilda

orters och landsdelars behov i högst avsevärd grad ökas.

Visserligen kan mot ett beviljande av ifrågavarande rätt rnvändas, att riksdagsmännen

därigenom bleve beviljade en förman, som rcke star i överensstämmelse

med den sparsamhet, riksdagen i allmänhet för närvarande ådagalägger

vid prövning särskilt av föreliggande nya anslagsfrågor. Utskottet anser

dock, att, om den föreliggande motionen icke bifalles i full utsträckning,

utan i stället en begränsad rätt till fria resor i ungefärlig överensstämmelse

med det förslag, som av bankoutskottet vid 1918 års riksdag framlades, av riksdagen

medgives, kunna befogade anmärkningar för bristande hänsyn till kravet

på erforderlig sparsamhet icke framställas. Den förman, som genom en

begränsad rätt till fria resor skulle komma att medgivas riksdagsmännen,

torde icke kunna betecknas såsom i något anvseende omotiverad eller olämplig

och kan icke heller sägas innebära en direkt ekonomisk fördel för den

enskilde riksdagsmannen, då resorna under alla förhallanden för honom med
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 12 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr. 4.) 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr -4.

fora avsevärda utgifter. Ur statsfinansiell synpunkt torde förmånen av fria

resor, särskilt om den begränsades till statens järnvägar, icke kunna tillmätas

någon större betydelse.

Vidare har framhållits, att riksdagsmännen eventuellt komma att utsättas

för misstankar att missbruka sin rätt till fribiljetter. En dylik farhåga är,

enligt utskottets uppfattning, icke berättigad. Men till förebyggande av möjligheten

till missbruk kunde lämpligen föreskrivas, att rekvisition av biljett

skall vara åtföljd av resplan, i den mån sådan vid resans början kan uppgöras,

uppgift om vad studierna skola omfatta o. s. v. Måhända kan vid en närmare

utredning befinnas, att ytterligare garantier i förevarande avseende stå att

vinna, utan att den enskilde riksdagsmannens berättigade krav på rörelsefrihet

därigenom kringskäres.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag,

avseende rätt för riksdagens ledamöter till fria biljetter för

resor å statens järnvägar under en månad i följd å tid, då

riksdagen icke pågår.

Stockholtn 1926. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.

256082

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.