Sök i Ratio Lex

Forsta kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9

1925-05-12 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1925:9, Forsta kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli (lön 13 maj 1925 kl. 5 e. in.

Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 9, i anledning

av väckt motion i andra kammaren, II: 42, angående

vissa åtgärder till främjande av ökad sparsamhet bland

vårt folk.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 42, hava herr Olsson i Ramsta m. fl. hemställt, att riksdagen

beslutar i skrivelse till Kungl. Maj:t begära.om utredning, huruvida och på

vad sätt staten ytterligare kan bidraga till ökad sparsamhet bland vårt folk genom

insamling och förräntning av det mindre sparkapitalet tillika med organiserandet

och stödjandet av föreningsrörelse för enahanda syfte och att för riksdagen

snarast möjligt framlägges det förslag, vartill utredningen ger anledning.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket, motionen hänvisades, anförde

i sitt utlåtande nr 2 följande:

”Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionen från

generalpoststyrelsen, skolöverstyrelsen och fullmäktige i riksgäldskontoret, varjämte

Svenska sparbanksföreningens styrelse beretts tillfälle att yttra sig i

frågan.

Generalpoststyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

''Under hela den tid, postsparbanken ägt bestånd, har bankens ledning varit

medveten om att en av postsparbankens viktigaste uppgifter vore att vidtaga

åtgärder i syfte att hos det uppväxande släktet väcka och underhålla intresset

för sparsamhet. För detta ändamål har postsparbanken strävat att bland folket

och särskilt bland de unga sprida kännedom om postsparbankens verksamhet

samt om betydelsen av sparsamhet för vårt folks bästa.

Frågan om obligatorisk sparkasseverksamhet i skolorna har länge stått på

dagordningen, och 1920 års postsparbankssakkunniga framlade förslag även

härutinnan. Vederbörande departementschef ansåg emellertid nödvändigt, att

frågan bleve föremål för ytterligare utredning, innan densamma underställdes

slutlig utredning av Kungl. Maj:t (sid. 23—24 i Kungl. Maj:ts proposition nr 152,

, 1922). Försåvitt generalpoststyrelsen har sig bekant, har någon vidare utredning

av frågan ännu icke åvägabragts.

I likhet med motionärerna är generalpoststyrelsen av den bestämda åsikten,

att snara och kraftiga åtgärder böra vidtagas för att söka fostra svenska folket

och särskilt de unga till sparsamhet, och att fördenskull en allsidig utredning

bör göras i och för lösning av denna för vårt land så betydelsefulla fråga.”

Bihang Ull riksdagens protokoll 1925. 12 samt. 2 avd. 8 höft. (Nr 9.)

Motionen.

Inhämtade

yttranden.

General
post
styrelsen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Skolöver
styrelsen.

2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Skolöverstyrelsens yttrande i frågan är av följande lydelse:

”Överstyrelsen delar till fullo motionärernas uppfattning om behovet och

önskvärdheten av att hos vårt folk väcka och befästa intresset för sparsamhet.

Särskilt torde det vara av vikt, att barn och ungdom bibringas en rätt uppfattning

av sparsamhetens stora betydelse för den enskilde och för samhället

samt från tidiga år vänjas vid en praktisk tillämpning av sådana läror. I

främsta rummet torde det emellertid ankomma på hemmen att härvidlag vara

de ungas ledare. De åtgärder, som från det allmännas och särskilt från skolans

sida kunna ifrågakomma för att främja de ungas sparsamhetslust, torde

också, om de skola leda till åsyftat resultat, böra vara så beskaffade, att de

väcka intresse och förtroende icke blott hos barnen utan jämväl hos föräldrar

och målsmän.

Otvivelaktigt har skolan stora möjligheter att på ifrågavarande område

verka väckande och sporrande både genom sin undervisning och genom anordnande

av praktisk sparverksamhet bland barnen. Ett flertal av skolans undervisningsämnen

ger läraren osökta anledningar att behandla sparsamhetsproblemet.

Särskilt gäller detta ämnena räkning, bokhålleri och medborgarkunskap.

Undervisningsplanen för rikets folkskolor upptager bland anvisningarna

till räkneundervisningen bland annat följande: ''Vid val av sakuppgifter

bör tillses, att även sådana uppgifter medtagas, som äro ägnade att

fästa lärjungarnas uppmärksamhet på hemmets ekonomi samt på sparsamhetens

betydelse för den enskilde och för hemmet. Likaledes bör uppfostran

till sparsamhet vara en viktig synpunkt vid uppgörandet av planen för undervisning

i bokföring.’ Såväl i den allmänna som i den yrkesbestämda fortsättningsskolan

ingår ämnet medborgarkunskap och i den senare skolan dessutom

arbetskunskap, vilka båda ämnen direkt inbjuda till behandling av

sparsamhetsfrågan, och i de av överstyrelsen utgivna ''Exempel på undervisningsplaner

för fortsättningsskolor’, vilka i allt väsentligt följas, förekomma

talrika och detaljerade anvisningar angående undervisningen i här berörda

spörsmål.

Någon samlad statistik rörande vid skolorna i vårt land bedriven praktisk

sparverksamhet finnes icke att tillgå. Genom överstyrelsens försorg inhämtades

emellertid för postsparbankssakkunnigas räkning uppgifter angående

vid folkskolorna i riket anordnad så kallad skolsparkasseverksamhet under

år 1921. Av dessa uppgifter framgick, att nämnda verksamhet omfattade omkring

50,700 folkskolebarn, och att det genom folkskolebarnen insamlade

sparkapitalet år 1920 uppgått till i runt tal 725,000 kronor.

Det anförda torde ådagalägga, att uppfostran till sparsamhet och en sund

hushållning stått som ett viktigt moment vid utarbetandet av de författningar

samt därpå grundade råd och anvisningar, som äro normerande för skolans

undervisning. Överstyrelsen anser sig också kunna utgå ifrån, att ifrågavarande

föreskrifter, råd och anvisningar i allmänhet beaktas vid undervisningen

i de olika skolorna. Huruvida och i vad mån det kan anses lämpligt samt

för saken gagnande att, utöver vad som för närvarande är fallet, i författningsväg

giva närmare föreskrifter angående undervisning i sparsamhet, anser

sig överstyrelsen icke utan en noggrann och ingående prövning av på

frågan inverkande omständigheter kunna avgöra. Däremot skulle överstyrelsen

finna det lämpligt, att lärarna vid samtliga under överstyrelsens inseende

stående skolor ävensom lokala skolmyndigheter genom särskilt cirkulär dels

erinrades om vikten och betydelsen av att icke blott vid den teoretiska undervisningen

utan jämväl på praktisk väg och i samförstånd med föräldrar och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Forsta hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. •’<

målsmän barnens intresse för sparsamhet väclces och omhuldas, dels erhöllc

råd och anvisningar rörande här ifrågavarande angelägenhet.

En utredning i det av motionärerna angivna syftet torde visserligen i icke

oväsentliga delar komma att falla utanför skolans verksamhet på här ifrågavarande

område, men överstyrelsen anser för sin del, att en sådan utredning

skulle kunna giva värdefulla uppslag och synpunkter även beträffande i

skolorna anordnad praktisk sparverksamhet, varför överstyrelsen skulle finna

utredningen önskvärd.”

Fullmäktige i riksgäldskontoret meddela till en början, att frågan om utsläp- Fullmäktige

pande av s. k. sparobligationer enligt mönster bl. a. från England sedan ganska kon törel,

lång tid varit föremål för fullmäktiges uppmärksamhet och vid flera tillfällen

diskuterats, utan att fullmäktige ännu tagit slutlig ställning till densamma.

Härefter anföra fullmäktige följande:

'' ”Det synes emellertid fullmäktige med skäl kunna ifrågasättas, huruvida

nödiga förutsättningar åtminstone för närvarande föreligga för införande av

eu dylik sparlåneverksamhet i vårt land.

Till en början må därvid framhållas, att den stora framgång, rörelsen erhöll

i England, väsentligen måste anses hava berott på, att densamma med stor

förvaltningsapparat och en omfattande reklam igångsattes under krigstiden, da

befolkningens breda lager i stor utsträckning av patriotiska motiv voro benägna

att, med inskränkande av sin konsumtion, placera sina därigenom uppkommande

besparingar i sparcertifikat. En bidragande orsak till framgången lärer ock

hava varit, att dessa certifikat varit och fortfarande äro undantagna från inkomstskatt.

Rörelsen har fortsatt även under åren efter kriget, men synes efterhand

hava gått åtskilligt tillbaka, i varje fall under år 1924, då, enligt vad fullmäktige

inhämtat, uppsägningarna av å certifikat innestående medel omfattat

större belopp än som influtit genom försäljningen av nya certifikat.

Även om denna form av sparrörelse, därest den infördes i vårt land, skulle

erhålla allmän anslutning — vilket fullmäktige under nuvarande förhållanden

anse föga antagligt - torde i varje fall ej därigenom kunna vinnas vad motionärerna

bland annat åsyftat, nämligen ett försvårande av möjligheten att utfå

de sparade medlen. En utmärkande egenskap hos sparcertifikaten i England

— vilken säkerligen även i hög grad bidragit till deras framgång — är lättheten

att förvandla dem i penningar, i det att certifikaten, som hava en löpetid av fem

eller tio år, efter en kort uppsägningstid inlösas när som helst före förfallodagen

till inköpspriset jämte upplupen ränta.

Motionärerna hava framhållit önskvärdheten av att räntan bestämmes så hög

som möjligt, vare sig sparobligationer här införas eller någon annan väg väljes

för sparsamhetens stimulerande. Såsom en utväg för räntans höjande hava motionärerna

ifrågasatt, att samtidigt med utsläppandet av sparobligationerna skulle

uppläggas ett premieobligationslån med en löpetid av fem år utan ränta men

med årlig vinstutdelning av 7/n> av den uppsparade räntan, varefter återstående

*/10 kunde överföras till sparobligationerna för höjande av deras ränta.

Frånsett den svårighet, som utan tvivel skulle förefinnas för försäljning av

ett premieobligationslån med så inskränkta vinstmöjligheter, som motionärernas

förslag innebär, bör enligt fullmäktiges mening ej ifrågakomma att använda

därigenom uppkommande räntebesparing på av motionärerna föreslaget sätt.

Detta skulle innebära, att staten lämnade direkt bidrag för att utbetala högre

ränta å sparobligationer, än som kunde motiveras av rådande förhållanden å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

penningmarknaden. Ett dylikt försök att på konstlad väg uppamma ökad sparsamhet

måste fullmäktige för sin del avstyrka.

Motionärerna hava vidare antytt, att ett iniliativ från statens sida för åstadkommande

av en mera allmän sparsamhet kunde sko jämväl genom förändrade

bestämmelser för postsparbanken i syfte att möjliggöra utbetalande av högre

ränta än för närvarande å i banken innestående medel. I detta avseende vilja

fullmäktige erinra om, att jämlikt 17 § i den numera upphörda kungl. förordningen

den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket ålåg postsparbankens

styrelse att, därest ägare av motbok till styrelsen därom gjorde framställning,

föranstalta att, såvitt ske kunde, räntebärande obligation av det slag,

som för bankens egen räkning anskaffades, bleve för insättarens räkning inköpt

för medel, som på dennes räkning i banken innestode. Med anledning av detta

stadgande hade riksgäldskontoret intill 1922 års slut tillhandahållit postsparbanken

följande belopp av de under de senaste åren emitterade statsräntelånen,

nämligen:

av 1914 års 5 % lån

„ 1916 ,. 5 % ,.

„ 1917 „ 5 % „

1918 .. 5 % „

„ 1921 „ G % „

....... kr. 319,300: —

....... „ 126,500: —

....... „ 44,800: —

...... „ 177,200: —

...... „ 8,000: —

Summa kr. 675,800: —

Sedan postsparbanken numera uppgått i postverket, har ovannämnda förordning

från och med den 1 januari 1923 upphört att gälla samt ersatts med en

den 21 juni 1922 utfärdad ny förordning angående postsparbanken. I denna

senare författning finnes ej någon föreskrift om skyldighet för postsparbanken

att för sina insättares räkning ombesörja inköp av obligationer. Riksgäldskontoret

har emellertid även fortfarande på begäran tillhandahållit postsparbanken

statsobligationer för bankens insättare. De belopp, som sålunda utlämnats,

öro: av 1918 års 5 % lån 14,000 kronor, av 1923 års 4V2 % lån 14,800

kronor och av 1923 års 5 % lån 163,200 kronor eller sammanlagt 192,000

kronor.

Den möjlighet, som sålunda sedan lång tid tillbaka förefunnits för insätlarna

i postsparbanken att genom bankens förmedling få sina tillgodohavanden utbytta

mot statsobligationer och därigenom ernå en väsentligt ökad avkastning å"besparingarna,

har, såsom de ovan anförda uppgifterna visa, endast i ringa utsträckning

tagits i anspråk. Vid sådant förhållande synes någon anledning

knappast föreligga att åtminstone för närvarande vidtaga åtgärder för att på

annat sätt möjliggöra ökad ränteavkastning å insättningar i postsparbanken.

I detta sammanhang vilja fullmäktige meddela, att inom fullmäktige framförts

den tanken att möjligen i en framtid, då förutsättningar därför kunna anses

föreligga, tillgodose motionärernas synpunkter beträffande postsparbanken på det

sätt, att insättare i banken skulle äga rätt att få sina insättningar i poster om

exempelvis 50 kronor överförda till riksgäldskontoret, att där förräntas. Medlen

skulle härvid av banken i större poster överlämnas till riksgäldskontoret, som

halvårsvis tillställde postsparbanken räntan, att av banken fördelas mellan insättarna.

I banken insatta medel, som sålunda överfördes till riksgäldskontoret,

skulle av vederbörande insättare få lyftas endast å räniedagarna. Insättarnas

medel skulle således bliva något mera bundna än nu är fallet, men skulle insättarna

i gengäld kunna räkna med en något högre ränta än postsparbanken eljes

skulle kunna betala. — Givet är emellertid, att riksgäldskontoret ej skulle i obe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Föräta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr !). 5

gränsad utsträckning kunna mottaga medel från postsparbanken, utan måste

riksgäldskontor^ förbehålla sig fria händer i detta avseende.

Slutligen vilja fullmäktige ej underlåta att framhålla den betydelse, statens

premieobligationslån måste anses haft genom att uppsamla och ställa till statens

förfogande mycket betydande belopp, som eljes i stor omfattning säkerligen

skulle hava konsumerats och icke sparats. Enligt lånevillkoren äger riksgäldskontoret

rätt att inlösa de nu utelöpande premieobligationslånen medelst utlämnande

av statsobligationer, löpande med 5 % ränta. Då riksgäldskontoret vid

lånens inlösande med största sannolikhet kommer att begagna sig av denna rätt,

kommer alltså inom några år allmänheten att i stor utsträckning bliva innehavare

av statsränteobligationer i små valörer. Det är fullmäktiges förhoppning,

alt detta skall bidraga till en bestående utvidgning av marknaden för framtida

statsränteobligationer och att den slöra allmänheten, mer än hittills varit fallet,

skall lära sig uppskatta den möjlighet till god och säker avkastning å besparade

medel -— även till små belopp — som statens räntebärande obligationer innebära.”

Till fullmäktiges yttrande har såsom bilaga fogats en under år 1922 inom riksgäldskontoret

upprättad redogörelse för sparlåneverksamheten i England och

Nordamerikas förenta stater. Det har emellertid icke synts utskottet av nöden

att här närmare ingå på denna redogörelse.

Svenska sparbanksföreningens styrelse har i frågan anfört följande:

”Till en början vill styrelsen med instämmande i''motionärernas allmänna motivering

såsom sin mening uttala, att sparsamhetens höjande och befrämjande

biand alla lager av befolkningen måste anses vara en angelägenhet av den mest

vittgående betydelse för vårt folks välstånd. Då det gäller att få till stånd en

sparrörelse av den omfattning motionärerna avse, behöva vi i vårt land ej från

grunden nyskapa den erforderliga organisationen, enär vi redan hava färdigbildad

en hela landet omfattande och av folkets förtroende uppburen institution,

sparbanksväsendet, som kan komma till användning för ändamålet. Genom

ytterligare uppbyggnad på den grund, som genom generationers målmedvelna

arbete blivit lagd, synes det som om motionärernas syften hade de största utsikter

att förverkligas. Man anknyter härigenom till en organisation, som mer

än någon motsvarande är känd för de små spararna och som de av ålder vant sig

att anlita, såväl då de haft en slant att spara som då det gällt att erhålla lån

på billiga villkor.

I den sparverksamhet i skolorna och hemmen, som många sparbanker upptagit

på sitt program och med goda resultat bedrivit, hava sparbankerna redan

funnit en form för en effektiv sparrörelse, inriktad i första hand på det uppväxande

släktets fostran till sparsamhet. Genom sparbankernas medverkan få

barnen i skolåldern ögonen öppnade för vad som kan uppnås genom målmedveten

sparsamhet. Det synes riktigast, att sparbankerna fortsätta sparsamhetspropagandan

bland sina sålunda vunna insättare även sedan dessa lämnat skolan

och föräldrahemmet.

Härigenom åstadkommes också i dubbel måtto ett närmande till de framtidsmål,

motionärerna åsyfta, nämligen förvärvande av eget hem och förbättrade utkomstmöjligheter

för de mindre bemedlade. Om det ökade sparande, som genom

en systematisk sparsamhetspropaganda torde kunna åstadkommas, tillföres sparbankerna,

bliva nämligen dessa i tillfälle att i ännu högre grad än hittills genom

sin utlåningsverksamhet befordra uppkomsten av bärkraftiga småbruk och medverka

till skapandet av egna hem för städernas och industrisamhällenas arbetare.

Svenska

sparbanksföreningens

styrelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Såsom medel att förverkliga sina syften hava motionärerna angivit dels uppläggandet

av en särskild sparkasseräkning, där de insatta medlen för erhållande

av högsta möjliga förräntning skulle få lyftas först efter viss längre tid, dels

ock efter mönster av de i England under senare år med stor framgång använda

sparobligationerna, utgivandet genom statens försorg av högprocentiga sparobligationer

i små valörer.

Den förstnämnda utvägen innebär i och för sig icke någon nyhet för sparbankernas

vidkommande, då insättaremedlen i regel hos dem gottgjorts en högre

ränta än hos privatbankerna och postsparbanken. En av de viktigaste förutsättningarna

för denna högre ränta torde just hava varit sparbanksmedlens faktiska

karaktär av i stort sett långtidsinsättningar. Några sparbanker hava genom

uppdelning av insät tärnas medel på avdelningar med olika lån g uppsägningstid

ytterligare sökt bereda tillfälle till en högre förräntning av för längre

tid bundna medel.

I sin sparverksamhet i skolorna hava de sparbanker, som hittills bedrivit sådan

verksamhet, funnit en kraftig hävstång till befrämjande av sina sparsamhetssyften.

För denna rörelse hava numera till följd av vunnen erfarenhet utbildats

vissa allmänna former. Sålunda utfärda sparbankerna till en början motböcker

åt de barn, som årligen inskrivas i skolorna, varå resp. sparbanker göra den

första insättningen, i allmänhet till beloppet växlande mellan 1 och 10 kronor

för varje barn. För alt bereda barnen tillfälle att förkovra denna grundslant

tillhandahålla sparbankerna skolsparbössor eller hemsparbössor jämte annan erforderlig

materiel för verksamhetens drivande. Å de medel, som på detta sätt

sparas, tillgodogöra sparbankerna en ränta, som med å 1 % överstiger sparbankernas

eljest gällande högsta inlåningsränta. Räntan å sådana medel utgör

för närvarande 5 å 5 % och överstiger sålunda högst avsevärt den i allmänhet

gällande inlåningsräntan. Som villkor för dessa särskilda motböcker har i

allmänhet stipulerats, att de medel, som insättas därå, oj må lyftas före viss

uppnådd ålder, växlande från 15 upptill 21 år. Denna form av sparbanksräkning

motsvarar i väsentliga delar motionärernas förslag om en långfristig sparräkning

med särskilt gynnsam förräntning. Enär densamma i åtskilliga sparbanker

bedrivits med stor framgång, finner styrelsen, att ett fortgående på den

redan inslagna vägen helt visst skulle kunna bidraga till det av motionärerna

åsyftade resultatet. Genom bestämmelserna i nya sparbankslagens 35 §. varigenom

sparbankerna i större utsträckning än hittills berättigats att anslå medel

till befrämjande av sparsamhet, har möjlighet beretts sparbankerna i allmänhet

att upptaga denna verksamhetsform. Enligt vad styrelsen erfarit, hava sparbankerna

också begagnat sig av denna möjlighet, i det flera av dem vidtagit eller

förbereda åtgärder för att införa skolsparverksamheten i sin rörelse. För att i

största möjliga utsträckning intressera sparbankerna för denna verksamhetsgren

och för att fästa deras uppmärksamhet på de möjligheter, som den nya sparbankslagen

i detta hänseende öppnar för sparbankerna, tiar styrelsen i cirkulär

tillskrivit rikets samtliga sparbanker i ämnet.

Vad angår den av motionärerna föreslagna utvägen att efter engelskt mönster

utgiva särskilda sparobligationer i små valörer, torde det vara möjligt, att även

denna kan hava framtiden för sig. Även torde man finna andra vägar att tillföra

sparrörelsen erforderlig stimulans. Styrelsen är emellertid ej beredd att

nu göra något vidare uttalande än att, då alla former för sparande måste anses

ligga inom ramen för sparbankernas verksamhet, sparbankerna med all säkerhet

skola göra sitt bästa för att biträda med skapandet av de former för sparsamhetens

befrämjande, som kunna finnas erforderliga. Styrelsen anser lyck
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 7

ligt, om beträffande sådana former en fullständig utredning skulle kunna komma

till stånd på offentligt initiativ.

Givetvis kräves även ett synnerligen omfattande propaganda- ocli upplysningsarbete,

och styrelsen lår därför instämma i motionärernas förslag om ett

initiativ från statsmakternas sida för bildande av en organisation med uppgift

att verka för en mera allmän sparsamhet bland vårt folk. Såsom mönster för

en dylik organisation kunde möjligen tjäna de organisationer, som finnas för

ändamålet upprättade i Danmark och England. Då sparbankerna i sin hittillsvarande

upplysningsverksamhet lagt särskild vikt vid sparsamhetspropagandan i

skolan, synes det vidare som om den ifrågasatta organisationen lämpligen kunde

upptaga samarbete med sparbankerna i denna del och därvid bl. a. söka få fram

läroböcker, vid vilkas utarbetande även önskemålet om barnens fostran till sparsamhet

vunnit beaktande.

I anslutning till vad här ovan anförts får styrelsen, med instämmande i motionens

syfte att frammana åtgärder till främjande av ökad sparsamhet, livligt

tillstyrka en utredning i ärendet.”

För egen del anförde andra kammarens utskott följande: ,

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, det vara en angelägenhet av allra

största samhälleliga betydelse, att intresset för sparsamhet befrämjas bland vårt

folk och framför allt bland det uppväxande släktet, och är ense med motionärerna

jämväl härutinnan, att åtgärder i dylikt syfte böra vidtagas från statsmakternas

sida. Sparverksamheten i vårt land torde visserligen redan nu vara av rätt betydande

omfattning. I sådant hänseende må, vid sidan om det sparande, som

äger rum genom insättningar i sparbanker och andra bankinrättningar, erinras

om de avsevärda belopp, som årligen avsättas inom livförsäkringsverksamheten

och pensionsförsäkringen. Men utskottet håller dock före, att mycket skulle stå

att ytterligare vinna på här ifrågavarande område genom en planmässigt bedriven

propagandaverksamhet samt genom att nya möjligheter till fördelaktig penningplacering

bereddes de mindre inkomsttagarna. Önskvärdheten av att en utredning

kommer till stånd angående åtgärder i motionens syfte har även starkt

framhållits i ovan återgivna yttranden av generalpoststyrelsen, skolöverstyrelsen

och Svenska sparbanksföreningens styrelse.

I fråga om vissa delar av motiveringen till den föreliggande motionen''har utskottet

emellertid icke kunnat biträda densamma. Då sålunda i motionen uttalas,

att sparverksamheten bör på ett eller annat sätt förbindas med statens egnahemsoch

småbrukslånerörelse, anser utskottet i motsats härtill, att en dylik anordning

skulle innebära en icke önskvärd begränsning av verksamheten. Denna

bör i stället enligt utskottets mening så anordnas, att den kan lända alla mindre

inkomsttagare till gagn, vare sig de önska avsätta medel för att en gång i framtiden

kunna förvärva ett eget jordbruk eller för andra ändamål.

Utskottet ställer sig vidare tveksamt i fråga om lämpligheten av den anordning

motionärerna tänkt sig för att sparmedlen skulle kunna lämna högre ränteavkastning,

än som kan motiveras av rådande förhållanden på penningmarknaden.

I nu berörda hänseende får utskottet hänvisa till vad fullmäktige i riksgäldskontor

anfört.

Andra kammarens

utskott.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 9.

Andra kammarens

beslut.

Utskottet.

Vad angår irågan om utsläppande av högprocentiga sparobligationer å låga

valörer enligt mönster irån England framgår av iullmäktiges i riksgäldskontoret

yttrande, att denna fråga sedan lång tid varit föremål för fullmäktiges

övervägande, utan att dock fullmäktige ännu tagit slutlig ställning till densamma;

fullmäktige sätta dock ifråga, huruvida nödiga förutsättningar åtminstone för

närvarande föreligga för införande av en dylik sparlåneverksamhet i vårt land

Utskottet liar givetvis för sin del icke kunnat företaga så djupgående undersökningar,

som skulle erfordras för ett ställningstagande i denna fråga, men utskottet

anser dock den ifrågasatta åtgärden vara av sådan art, att den bör göras

till föremål för fortsatt övervägande i samband med den utredning i motionens

syfte, utskottet ansett böra komma till stånd.

Här må även erinras, att 1920 års postsparbankssakkunniga på sin tid framlagt

förslag om obligatorisk sparkasseverksamket i skolorna, samt att vederbörande

departementschef emellertid ansett det nödvändigt, att denna fråga bleve

föremål för ytterligare utredning, innan densamma underställdes slutlig utredning

av Kung! Maj:t (sid. 23—24 i Kung!. Maj:ts proposition nr 152 till 1922

års riksdag). Den ytterligare utredning av nu berörda fråga, som sålunda ansetts

erforderlig, synes lämpligen kunna verkställas i samband med den utredning

av frågan om åtgärder till främjande av sparverksamhet i allmänhet, som

utskottet i anledning av föreliggande motion funnit sig böra förorda.

Slutligen må framhållas, att ett förverkligande av de i motionärernas hemställan

framförda önskemål torde icke med nödvändighet kräva att frågan efter

verkställd utredning ånyo förelägges riksdagen, då de åtgärder i förevarande

syfte, som kunna befinnas lämpliga, i regel torde kunna genomföras utan riksdagens

hörande. Utskottet har därför vidtagit viss huvudsakligen formell omredigering

av den i motionen gjorda hemställan.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att andra kammaren

måtte för siin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt staten

ytterligare kan bidraga till ökad sparsamhet bland vårt folk, och att Kungl.

Maj:t därefter vidtager de åtgärder, vartill utredningen kan giva anledning.”

Utskottets hemställan blev av andra kammaren bifallen.

Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat ärendet

(ill sitt andra tillfälliga utskott, som i anledning härav får anföra följande:

Utskottet är ense med motionärerna däri, att det är en angelägenhet av allra

största samhälliga betydelse, att intresset för sparsamhet befrämjas bland vårt

folk. Vad i sådant syfte kan åtgöras måste givetvis hälsas med tillfredsställelse.

Utskottet kan emellertid konstatera, att sparverksamheten i landet redan nu är

av betydande omfattning. I sådant hänseende må, jämte det sparande, som sker

genom insättningar i sparbanker och andra bankinrättningar, erinras om de

avsevärda belopp, som årligen avsättas inom livförsäkringsverksamheten och pensionsförsäkringen.

En livlig verksamhet för främjandet av sparsamheten äger

s. 9 Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 9

också rum bland annat inom skolorna och av penningförvaltande institut. Utskottet

får för denna sak hänvisa till de i ärendet avgivna yttrandena från skolöverstyrelsen

och sparbanksföreningens styrelse. Sistnämnda styrelse bär bland

annat påpekat, hurusom sparbankerna genom bestämmelserna i nya sparbankslagens

35 § berättigats i större utsträckning än hittills anslå medel till befrämjande

av sparsamhet, att sparbankerna också begagna sig av detta medgivande

samt att styrelsen tillskrivit rikets samtliga sparbanker och fäst deras uppmärksamhet

på bestämmelsen i fråga.

Det är emellertid givet, att en än mer utvecklad) känsla för sparsamhet hos

folket i dess helhet än den för närvarande rådande är synnerligen önskvärd.

Utskottet hyser emellertid inga större förhoppningar, att staten kan äga möjligheter

att vidtaga ytterligare åtgärder i nu förevarande avseende. Utskottet anser

nämligen, att mycket talrika och lämpliga former för placering av sparmedel redan

nu finnas. Kärnpunkten i problemet måste därför anses ligga i att vidtaga åtgärder,

som hava till syfte att förmå allmänheten begagna sig av dessa möjligheter.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava också framhållit, att de vägar, som anvisats

i motionen, antingen redan prövats eller ligga under prövning eller också äro av

den art, att staten icke kan slå in på dem. De möjligheter, som redan förefinnas

för sparandet, böra givetvis till fullo prövas, innan en statlig utredning igångsättes.

Propaganda för sparsamhet bör allt fortfarande bedrivas bland alla åldrar och

samhällsklasser. Särskilt viktigt är detta bland de unga, som därigenom få med sig

ut i livet en värdefull kunskap. Vad, som i skolorna och hemmen kan göras för

att bibringa de unga känslan för sparsamhet och betydelsen därav för dem själva,

måste därför göras. Sådan verksamhet bedrives också i skolorna. Skolöverstyrelsen

bär nu i sitt ovannämnda yttrande framhållit lämpligheten av, att lärarna

vid samtliga under överstyrelsens inseende stående skolor ävensom lokala skolmyndigheter

genom särskilt cirkulär erinrades om vikten och betydelsen av att

icke blott vid den teoretiska undervisningen ulan jämväl på praktisk väg och i

samförstånd med föräldrar och målsmän barnens intresse för sparsamhet väcktes

och omhuldades. Ett sådant cirkulär, som utskottet för sin del finner önskvärt,

lärer emellertid av vederbörande utan särskild framställning från riksdagens sida

kunna utsändas.

Med stöd av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens i ärendet

fattade beslut.

Stockholm den 12 maj 1925.

På utskottets vägnar:

N. ,T. F. ALMKVIST.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 0.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Almkvist, Julin, Franzén, Andersson,

Per, i Arbrå, Bondeson, Nilsson, N. A.*), i östrabo.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Franzén, som ansett, att utskottet bort tillstyrka första kammaren att

biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm 1925. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.