Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om införande i ordningsstadgan för riksdagens första kammare av bestämmelse om rätt för ledamot av kammaren att tillkännagiva sitt instämmande i inom kammaren hållet anförande.

1925-03-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 3TU 1925:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om införande i ordningsstadgan för riksdagens första kammare av bestämmelse om rätt för ledamot av kammaren att tillkännagiva sitt instämmande i inom kammaren hållet anförande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens tredje tillfälliga ulskolts utlåtande Nr 4.

t

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1925 kl. 11 f. in.

Första kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om införande i ordningsstadgan för

riksdagens första kammare av bestämmelse om rätt

för ledamot av kammaren att tillkännagiva sitt instämmande

i inom kammaren hållet anförande.

I en inom första kammaren väckt, till dess tredje tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 189, har herr Rosén m. fl. hemställt, »att i ordningsstadgan

för riksdagens första kammare måtte införas en bestämmelse, varigenom

ledamot av kammaren tillerkännes rätt att under pågående överläggning, efter

det att anförande hållits, från sin plats i kammaren tillkännagiva sitt instämmande

i detsamma».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Att, såsom i förevarande . motion föreslås, genom uttryckligt stadgande i

kammarens ordningsstadga bestämma om rätt för ledamot att omedelbart instämma

i avgivna yttranden låter sig enligt utskottets mening näppeligen

göra, då detta icke torde stå i god överensstämmelse med den i § 52 riksdagsordningen

givna bestämmelsen, att ledamöter av kammaren skola erhålla

ordet i den ordning, vari de anmält sig för talmannen. Icke heller kan utskottet

finna, att något större behov av den föreslagna anordningen är för

handen, dä en ledamot, som önskar instämma i ett hållet anförande, likaväl

lärer kunna göra detta genom att i vanlig ordning begära ordet för att tillkännagiva

sin uppfattning. Sedan öppen omröstning genomförts, gives jämväl

tillfälle för varje ledamot att vid voteringen tillkännagiva sin ståndpunkt.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon kammarens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 19 mars 1925.

På utskottets vägnar:

K. von GEI JER.

Närvarande: Herrar von Gei jer, David Bergström, Thulin”, G. W. Hansson, Dahl, Hellberg

och P. J. Gustafsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 12 samt. 3 avd. 3 häft. (Nr 4.)

Utskottets

yttrande.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Reservation

av herr David Bergström, som ansett utskottets yttrande och hemställan

böra lyda som följer:

Redan vid det nuvarande riksdagsskickets första riksdag förekom i första

såväl som andra kammaren, att ledamöter genom att omedelbart efter ett

hållet anförande instämma i detsamma gåvo sin mening i det föredragna ärendet

till känna samt fingo detta instämmande antecknat till protokollet. Dylika

instämmanden hava sedermera om också sparsamt förekommit i första

kammaren, medan i andra kammaren denna metod att giva kammaren del av

sin uppfattning och dymedels bidraga till att koncentrera och förkorta överläggningarna

till vissa tider och särskilt i mera betydande frågor vunnit omfattande

tillämpning.

Det förslag, som nu väckts att för första kammarens del regelbinda detta

tillvägagångssätt, bygger sålunda på gammal hävd. Den praxis, som på detta

område under ledning av skickliga talmän utbildat sig i riksdagen, utgör

tillika en borgen för att man härvidlag icke befinner sig på några äventyrliga

vägar ur konstitutionell synpunkt.

Det gäller endast att i kammarens ordningsstadga få tydligt utsagt, att den

rätt, varom nu är fråga, tillkommer kammarens ledamöter, och på samma gång

fastställa, huru ledamot, som begagnar denna rätt, har att gå tillväga. Genom

den öppna omröstningens införande i riksdagen lärer behovet av ett tydligt

stadgande i detta avseende ingalunda blivit förminskat.

Utskottet hemställer,

att kammaren måtte besluta att till 13 § 1 mom. av dess

Ordningsstadga foga ett nytt stycke, så lydande:

Ledamot, som omedelbart efter ett hållet anförande vill

till protokollet tillkännagiva sitt instämmande i anförandet,

äger att från sin plats i samlingssalen stående framföra detta

instämmande.

Stockholm 1925, Oskär Eklunds boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.