Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om kontrollstämpling å kött av importerade levande idisslande djur.

1925-03-16 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:25, Utlåtande i anledning av väckt motion om kontrollstämpling å kött av importerade levande idisslande djur.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Ni 25.

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den l(i mars 1925 kl. 3 c. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om kontrollstämpling å kött

av importerade levande idisslande djur.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet liänvisad motion,

nr 186, av herrar Gustafson i Kasenberg och Gustafsson i Älvsered har

hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte utfärda liknande bestämmelser för kött

från importerade levande idisslande djur, som nu gälla för kött från

importerade levande svin.

Beträffande de skäl, som åberopas till stöd för denna framställning,

hänvisas till motionen.

I skrivelse den 1 juni 1922, nr 244, anhöll riksdagen i anledning av

väckt motion (II: 92) samt med åberopande av jordbruksutskottets av

riksdagen godkända utlåtande nr 57, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande,

huruvida och under vilka förutsättningar kött, som härledde sig

från i levande tillstånd importerade idisslande djur och svin, måtte kunna

förses med beteckning rörande varans utländska ursprung samt utfärda

de föreskrifter, som i anledning härav eventuellt kunde anses lämpliga

och erforderliga.

Jordbruksutskottets motivering var följande.

Då den av motionärerna väckta frågan står i nära sammanhang med

vissa gällande bestämmelser beträffande köttbesiktning, har utskottet till

en början funnit sig höra erinra om huvuddragen av berörda bestämmelser.

Lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus

innehåller föreskrifter rörande dels köttbesiktningstvång, varmed i huvudsak

förstås förbud att inom visst område till salu hålla färskt rått kött

eller därav beredd föda, därest icke köttet är efter besiktning försett med

vederbörlig stämpel, och dels slakthustvång som innefattar förhud att

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. S höft. (Nr 25—26.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

''■} Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

slakta annorledes än i särskilt för ändamålet inrättat ocli till allmänt begagnande

upplåtet slakthus. Införandet å viss ort av köttbesiktningssamt

slakthustvång är beroende av framställning från vederbörande kommunala

myndighet, vilken framställning prövas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som vidare har att utfärda erforderliga föreskrifter. I § 6

av nämnda lag stadgas beträffande stämpling av besiktigat kött, dels, i

mom. 1, att sådant kött, som vid besiktningen finnes vara till människolöda

tjänligt, ska.ll genom åsättande av stämpel betecknas såsom godkänt,

dels, i mom. 2, att, då vid besiktningen anträffas kött, som först efter särskild

behandling kan godkännas, köttet skall, innan det stämplas, genom

besiktningsmannens försorg och under hans kontroll undergå sådan behandling.

Närmare bestämmelser i ämnet äro givna i kungörelsen den 1(1

oktober 1913 (nr 240) med särskilda föreskrifter om besiktning och stämpling

av kött m. m. enligt förutnämnda lag; och skall enligt denna kungörelse

bland annat stämplar av olika särskilt angivna utseenden användas,

allteftersom köttet är att hänföra till ena eller andra av ovanberörda två

slag av kött. Av motiven till ifrågavarande stadganden framgår, att de

olika stämplarna endast skulle vara avsedda att angiva eu hygienisk kvalitetsbestämning,

däremot icke varans handelsvar de.

Enligt § 9 av förenämnda lag den 10 oktober 1913 tillkommer det Kungl.

Maj:t att utfärda föreskrifter rörande kontroll av kött, som införes i riket.

Bestämmelser i detta ämne hava utfärdats genom den av motionärerna

omförmälda förordningen av den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll

vid införsel till riket av köttvaror och djurfett, vilken förordning träder

i kraft den 1 juli 1922. I sistnämnda förordning har inryckts bestämmelse

därom, att vissa till införsel godkända köttvaror skola förses med

stämpel innehållande ordet »import». Ändamålet med denna stämpel torde

jämväl allenast vara att angiva eu veterinärhygienisk bestämning utan atl

avse en gradering av varans handelsvärde.

Härjämte vill utskottet erinra om innehållet i kungörelsen den 14 maj

1920 (nr 191) angående vissa bestämmelser rörande införsel till riket av

idisslande djur och svin. I sistnämnda kungörelse förordnas, att införsel

till riket av idisslande djur eller svin må tillsvidare äga rum allenast till

Göteborg, Hälsingborg, Malmö eller Stockholm samt under villkor att djuren

efter genomgången karantänsbehandling omedelbart nedslaktas i

offentligt slakthus i importorten.

Såsom förut erinrats har uti förordningen den 30 september 1921 meddelats

föreskrift, att vissa till införsel godkända köttvaror skola förses

med stämpel, innehållande ordet import. Motionärernas framställning går

ut på att dylik stämpel skulle anbringas jämväl å kött av vissa djur, som

i levande tillstånd införes till riket och först här nedslaktas.

Förlidet år har, såsom motionärerna framhållit, ägt rum eu betydande

import av slaktdjur, speciellt svin jämväl i levande tillstånd. Dylik import

lärer även under innevarande år, så snart sjöfarten kommit i gång,

vara att motse. Vid sådant förhållande finner utskottet det önskvärt, att

hven köttet av importerade levande djur, i likhet med det kött, som härleder

sig från i exportlandet slaktade djur, förses med beteckning, som

ånger dess ursprung. Tillika synes utskottet en dylik anordning stå i god

samklang med den strävan i allmänhet, som numera gör sig gällande, att

varor skola försäljas med riktig ursprungsbeteckning. Någon gradering

av varans handelsvärde skulle givetvis icke i och för sig avses genom sådan

beteckning, utan torde varans värdesättning bliva beroende av köpar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 25.

uas erfarenheter. Ursprungsbeteckning'' i förevarande fall torde under nu

rådande förhållanden komina att för den köpande allmänheten bliva en

värdefull vägledning'' vid valet av varor samt torde kunna verka i sunt

prisreglerande riktning.

Vad angår genomförandet i praktiken av ifrågavarande stämpling av

kött från importerade djur, bär utskottet uppmärksammat, att vissa svårigheter

i sådant avseende skulle föreligga, därest import av slaktdjur

fritt ägde rum. Då emellertid jämlikt ovanberörda kungörelse den 14 maj

1920 slaktdjur tillsvidare endast må införas i vissa med offentliga slakthus

försedda städer för att omedelbart nedslaktas och då de förhållanden, vilka

föranlett tillkomsten av denna kungörelse icke under närmaste tiden torde

komma att undergå sådan förändring, att bestämmelserna i densamma,

skulle bliva obehövliga, synes i varje fall för närvarande möjlighet föreligga

att anordna effektiv sådan stämpling. Utskottet anser sig emellertid

icke kunna förorda motionärernas förslag, att föreskrifter i ämnet skulle

inflyta såsom tillägg till förordningen den 30 september 1921, utan håller

utskottet i stället före, att särskilda bestämmelser böra meddelas. I följd

härav saknar utskottet även anledning biträda den senare punkten i motionärernas

förslag.

Beträffande den utredning och de åtgärder, som föranletts av 1922 års

riksdags berörda skrivelse nr 244, har utskottet i huvudsak inhämtat följande.

Medicinalstyrelsen ställde sig avvisande mot all stämpling av kött från i

levande tillstånd importerade djur under åberopande av att varken hygieniska

eller merkantila synpunkter talade för dylik stämpling. Jämförelse med i

utlandet uppslaktat kött vore enligt styrelsens åsikt ej riktig, enär den importstämpel

som åsattes detta kött allenast avsåge att utmärka, att den viktiga

förbesiktningen av djuret omedelbart före slakten skett i utlandet. Från

merkantil synpunkt vore ej heller skäl till stämpling, då allmänheten överhuvud

visat sig hava föga intresse för stämplar. Endast detaljhandlare skulle

kunna hava fördel av dylika stämplar genom att nedpressa sina inköpspris

utan att detta sedan skulle komma den köpande allmänheten till godo.

Beskaffenheten av kött från importerade djur kunde enligt medicinalstyrelsens

uppfattning i allmänhet icke anses vara sämre än det inhemska köttet.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap tillstyrkte däremot införandet av

importstämpel å kött från i levande tillstånd importerade djur under åberopande

av att den konsumerande allmänheten hade intresse därav och att

landets jordbrukare hade fördel av att prisskillnad inträdde mellan kött av

svenskt och utländskt ursprung.

Lantbruksstyrelsen fann att märkningen av kött från importerade djur

skulle vara av betydelse för kötthandelns ordnande i landet. Enligt styrelsens

mening hade sådan märkning emellertid ännu större betydelse för svensk

export, särskilt av fläsk, enär försök gjorts att misstänkliggöra denna export

under uppgift, att den delvis härledde sig från till Sverige importerade djur.

Kommer skollegium tillstyrkte allenast införandet av stämpling av importerade

svin, vilken åtgärd kollegium fann motiverad med hänsyn till betydelsen

av en sådan kontroll för exporten av kött, särskilt till Storbritannien

och Irland av i Sverige uppfödda svin.

Efter det medicinalstyrelsen anbefallts att, i anledning av vad lantbruksstyrelsen

och kommerskollegium i ärendet anfört, till Kungl. Maj:t inkomma

med förnyat utlåtande och förslag till författningsbestämmelser för anbringande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25.

av importstämpel å fläsk efter från utlandet införda svin samt styrelsen avgivit

sålunda infordrat yttrande och förslag, har Kungl. Maj:t den 17 ma.j

1923 utfärdat kungörelse (nr 125) med bestämmelser i nyssberörda ämne.

Härefter har lantbruksstyrelsen, sedan norska lantbruksdepartementet den

28 februari 1923 utfärdat bestämmelser om ursprungsbevis vid införsel av

kött från Sverige, genom remiss den 24 november 1923 anbefallts att med

hänsyn härtill ånyo avgiva utlåtande i ärendet, och bar lantbruksstyrelsen i

skrivelse den 28 november 1923 hemställt, att Kungl. Maj: t måtte beträffande

märkning av kött jämväl efter andra importerade djur än svin utfärda liknande

bestämmelser, som meddelats enligt förenämnda kungörelse den IT

maj 1923.

Till följd av remiss bar kommerskollegiet den 14 december 1923 avgivit

utlåtande med anledning av lantbruksstyrelsens sistberörda yttrande samt ett

inom medicinalstyrelsen, efter anmodan, upprättat förslag till författning i

nu föreliggande ämne. Därvid bar kollegiet anfört, bland annat, att de

ifrågakomma norska fordringarna för köttinförsel från Sverige till Norge,

vilket land för närvarande utgjorde vår viktigaste exportmarknad i förevarande

hänseende, torde kunna fullgöras genom tillämpning av dels förordningen

den 10 oktober 1913 (nr 242) angående kontroll vid utförsel av kött,

sådan denna förordning lyder efter vissa ändringar, däribland av § 17 enligt

kungörelsen den 15 december 1922 (nr 575), och dels kungörelsen sistnämnda

dag (nr 576) angående kontroll vid viss utförsel av färskt kött till Norge

och Finland.

Uttkottei. Av förestående redogörelse framgår, att Kungl. Maj:t efter verkställd

utredning i den genom förenämnda riksdagsskrivelse väckta frågan om

importstämpling av kött, som härleder sig från i levande tillstånd importerade

idisslande djur och svin, hittills funnit sådan stämpling böra äga

rum allenast beträffande kött från importerade svin. Frågan synes därvid

hava bedömts från den synpunkten, att dylik stämpling icke vore påkallad

annat än av hänsyn till exportintresset, vilket gjorde sig gällande i fråga

om svin men icke beträffande idisslande djur. Såsom framgår av det

föregående överensstämmer icke denna uppfattning med den syn på frågan,

som framlades i jordbruksutskottets förutnämnda utlåtande vid 1922 års riksdag.

Utskottet utgick nämligen väsentligen därifrån, att då stämpling av kött,

som härleder sig från i utlandet slaktade djur, redan vore föreskriven —

visserligen såsom det ville synas av veterinärhygieniska skäl — en liknande

anordning vore önskvärd beträffande kött från i levande tillstånd importerade

djur i ändamål att å den inhemska köttmarknaden giva även detta slags

kött den riktiga ursprungsbetcckningen, vilket enligt utskottets meningskulle

vara värdefullt för den köpande allmänheten vid valet av varor

samt ägnat att verka i sunt prisreglerande riktning.

Då. frågan nu åter bragts under utskottets övervägande, har utskottet

till eu början haft att undersöka i vad mån den av Kungl. Maj:t införskaffade

utredningen i ärendet kan anses vederlägga de skäl, varpå 1922

års riksdag byggde sin framställning. I detta avseende får utskottet till

en början framhålla, att utskottet under ärendets behandling 1922 ägde

kännedom om medicinalstyrelsens principiella ståndpunkt i fråga om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 25. 5

stämpling av kött från importerade djur. Utskottet liar icke heller i de

utlåtanden, denna styrelse till Kungl. Maj:t i ärendet avgivit, funnit

några för utskottet nya synpunkter på frågan. Vid sådant förhållande

och då utskottet funnit stöd för sin ståndpunkt, bland annat, i de uttalanden,

som gjorts av lantbruksstyrelsen och Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

har utskottet ansett sig sakna skäl att ändra sin uppfattning i frågan.

Utskottet vill härvid särskilt framhålla, att även om de skäl, som anses

hava varit bestämmande vid införande av nu redan befintliga importstämplar

ä kött — vilka nu gälla allt annat kött från utländska idisslande

djur och svin, än det som härleder sig från här i landet nedslaktade

idisslande djur — icke hänföra sig till den inhemska köpande

allmänhetens intresse av att få ursprungsbeteckning på varan, det dock

genom dessa stämplar faktiskt föreligger en ursprungsbeteckning, som tillgodoser

även detta syfte. Utskottet håller före, att det vid sådant förhållande

till och med kan synas vara för allmänheten vilseledande, att

icke även sistnämnda slag av kött är försett med ursprungsbeteckning.

På sålunda anförda skäl finner utskottet alltså önskvärt, att — oavsett

huruvida sådan åtgärd är påkallad av veterinärhygieniska skäl eller från

exportintressets synpunkt — importstämpling av kött från hit införda

idisslande djur kommer till stånd.

Med denna uppfattning har utskottet icke kunnat motsätta sig, att på

sätt motionärerna hemställt, hänvändelse göres till Kungl. Maj:t, att ånyo

taga berörda fråga under omprövning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

II: 186 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville taga i förnyat övervägande huruvida

icke även kött, som härleder sig från i levande

tillstånd importerade idisslande djur, bör åsättas importstämpel.

Stockholm den 16 mars 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling'' hava närvarit:

från första kammaren: herrar Persson, Nils, Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Boberg,

Elisson, Norin, Andersson, K. A., och Gabrielsson; samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Carlström, Uddenberg i Karlskoga.

Andersson i Grimbo, Hedlund i Häste, Sjölander, Lorichs samt Olsson i Rödningsberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:230 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om kontrollstämpling å kött av importerade levande idisslande djur. a1 i texten