Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 och 2 mom., 18 § 2 mom. och 23 § i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 samt en i ämnet väckt motion.

1925-03-28 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 och 2 mom., 18 § 2 mom. och 23 § i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1925 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 och 2 mom., 18 § 2

mom. och 23 § i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 samt

en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 30 januari 1925 avlåten, till jordbruksutskottet Propositionen.

hänvisad proposition, nr 34, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 §

1 och 2 mom., 18 § 2 mom. och 23 § i skogsvårdslagen den 15 juni 1923

(nr 212). Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 § 1 och 2 mom., 18 § 2 mom. och 23 § i

skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 och 2 mom., 18 § 2 mom. och 23 § i

skogsvårdslagen den 15 juni 1923 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantagas:

1) skogar, som äro underkastade bestämmelserna i förordningen angående

utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

med flera områden samt lagen angående husbehovsskogar inom vissa områden;

2) allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län samt inom Kopparbergs

och Gävleborgs län vid storskifte avsatta häradsallmänningar och

besparingsskogar;

3) städernas skogar;

4) skyddsskogar samt i kungl. brev den 16 juni 1847 och den 27 juli

1860 omförmälda skogar å flygsandsfälten i Hallands län;

5) statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar;

6) skogar å statens utarrenderade jordbruksdomäner och å ecklesiastika

boställen; samt

7) övriga här ovan ej nämnda skogar, varå förordningen den 26 januari

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 saml. 10 höft. (Nr 30.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket äger tillämpning

eller som avses i § 4 av nämnda förordning.

2 mom. Ligger skog, som i 1 mom. 6) eller 7) angives, i samfällighet

med skog, som lyder under denna lag, skall lagen äga tillämpning å det

samfällda skogsområdet i dess helhet.

18 §.

2 mom. Skogar inom Gotlands län och på Öland skola utan förordnande,

varom i 1 mom. sägs, vara underkastade de i 19—21 §§ meddelade bestämmelserna.

23 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej utgöra hinder för skogsmarks omläggning

vare sig till trädgård, åker, byggnadstomt, väg eller till annat liknande

ändamål och ej heller, så framt marken är därtill lämplig och icke av större

ytvidd än som kan anses skäligt, för anordnande medelst röjning eller andra

särskilda åtgärder av betesmark för varaktigt betesbruk eller äng.

Dock erfordras för omläggning, som nu sagts, tillstånd av skogsvårdsstyrelsen:
1)

därest marken ingår i område, angående vilket förordnande enligt 18 §

meddelats, eller den är belägen inom Gotlands län eller på Öland; i vilken

händelse avverkning och omläggning må medgivas allenast om marken

prövas icke böra fortfarande användas för skogsbörd till skydd mot ödeläggelse

av angränsande marker; samt

2) därest omläggning av annan skogsmark, än i 1) sägs, till betesmark

eller äng ifrågasättes och å området finnes yngre skog.

Då tillstånd jämlikt denna paragraf lämnas, skall skogsvårdsstyrelsen ock

bestämma tid för fullgörandet av åtgärder, som erfordras för det avsedda

ändamålet.

Vad i 7 § är stadgat för där avsedda fall skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om ärenden, som omförmälas i denna paragraf.

Denna lag, varigenom upphävas lagen den 13 juni 1908 (nr 44 s. 1) angående

vård av enskildes skogar inom Gotlands län samt kungl. brevet den

31 december 1907 angående tillämpning beträffande viss del av Fårö socken

av lagen den 24 juli 1903 (nr 79 s. 7) angående skyddsskogar, skall träda

i kraft den 1 juli 1925.

Dock skall vid skogsvårdslagens tillämpning å de skogar, som varit underkastade

bestämmelserna i lagen den 13 juni 1908 eller avses i berörda kungl.

brev, iakttagas:

1) Beträffande avverkning, som ägt rum före denna lags ikraftträdande,

skall förut gällande lag äga tillämpning; dock att i fråga om förfarandet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO. 3

för åstadkommande av åtgärder till återväxtens betryggande skogsvårdslagen

skall gälla.

2) Har utsyning skett eller avverkningstillstånd meddelats enligt förut

gällande lag, men avverkningen ej utförts före denna lags ikraftträdande,

må den verkställas därefter, dock ej senare än inom fem år från utsyningen

eller tillståndets meddelande eller den kortare tid, som därvid bestämts.

3) Vad i skogsvårdslagen stadgas om skyldighet att vidtaga åtgärder till

betryggande av återväxt i anledning av skada, varom i 10 § av lagen sägs,

gäller icke, där sådan skada uppkommit före denna lags trädande i kraft.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till de propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 274, av

herr Gardell i Gans m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition.

Beträffande de skäl, som anförts såsom stöd för denna hemställan, hänvisas

till motionen.

I förevarande proposition föreslås dels att utsträcka den allmänna skogsvårdslagens

giltighet till skogar, som nu lyda under den s. k. gotlandslagen,

dels ock att inordna ett å Fårön beläget skyddsskogsområde under

förstnämnda lag; i båda fallen skulle bliva tillämpliga lagens bestämmelser

rörande svårföryngrade skogar.

Förstnämnda fråga, vilken jämväl är ämne för den av herrar Gardell

i Gans m. fl. väckta motionen, torde här till en början få upptagas till

behandling.

Under hänvisning i övrigt till propositionen torde här få meddelas följande

sammanfattning av vad i detta ärende förekommit.

Sedan mer än femtio år har särskild lagstiftning varit gällande rörande

vården av enskilda skogar inom Gotlands län. Den nu gällande s. k.

gotlandslagen, som trädde i kraft den 15 november 1908, är i likhet med

1903 års allmänna skogsvårdslag byggd på grundsatsen om skogsägares

skyldighet att efter skedd avverkning sörja för återväxtens betryggande.

Gotlandslagen inskränker sig dock ej, såsom 1903 års lag, till att blott

stadga sådan skyldighet och anvisa medel för att framtvinga dess fullgörande

utan söker tillika genom föreskrivande av direkt kontroll över

all saluavverkning förebygga, att dylik avverkning bedrives, så att hänsynen

till skogens återväxt därvid åsidosättes.

Motion.

Skogsvårdslagens

tilllämpning

å

skogar under

gotlandslagen.

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skogslag
stiftnings
komiuittén.

Kungl.

Maj:ts förslag

till ny

skogsvårdslag

vid 1923

års riksdag.

Motion vid

1923 års

riksdag.

Utskott vid

1923 års

riksdag.

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

Redan i samband med skogslagstiftningskommitténs arbete på ny allmän

lagstiftning rörande vården av enskilda skogar uppstod spörsmålet

om förbättringar i skogslagstiftningen för de gotländska skogarna. Härvid

yppade sig delade meningar, huruvida de framkomna önskemålen

rörande förbättringar i sagda lagstiftning borde tillgodoses genom ändringar

i gotlandslagen eller därigenom, att de gotländska skogarna inordnades

under den tilltänkta nya allmänna skogsvårdslagen.

Enligt det vid 1923 års riksdag framlagda förslaget till ny skogsvårdslag

skulle dessa skogar underkastas lagens bestämmelser för svårföryngrade

skogar. Den huvudsakliga motiveringen härför var den, att beskaffenheten

och innebörden av de olikheter, som skulle förefinnas mellan

skogsbestämmelserna för Gotland och fastlandet, därest de förra erhölle de

ändringar, som i varje fall vore av behovet påkallade, icke vore sådana, att

ett bibehållande av den särskilda gotlandslagen kunde motiveras.

Under ärendets behandling inom riksdagen framfördes motionsvis yrkande

om de gotländska skogarnas undantagande från den nya skogsvårdslagen.

Såsom skäl härför anfördes i huvudsak, att ett anpassande från den gotländska

allmänhetens sida efter den föreslagna skogsvårdslagen måste

möta stora svårigheter på grund därav, att gotlandslagen jämförelsevis

nyligen trätt i kraft och först under de senare åren hunnit fullt genomtränga

det allmänna medvetandet. Ett slopande av denna lag skulle lätt

kunna äventyra de framsteg, som vunnits i detta avseende. Under alla

omständigheter voro de skiljaktigheter, som rådde mellan gotlandslagen

och förslaget till ny skogsvårdslag icke av den betydelse, att de uppvägde

denna risk. I en till riksdagens vederbörande utskott ingiven skrivelse

anförde skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län såsom ett ytterligare skäl för

motionärens hemställan, att i förslaget till skogsvårdslag införts begreppet

betesmark, men att något dylikt ägoslag ej funnes betecknat i gotlandslagen.

På Gotland vore nästan all skogsmark av ej alltför dålig beskaffenhet

inhägnad till beteshagar. Genom införande av termen betesmark

skulle kunna uppkomma den uppfattntngen, att inhägnade beteshagar

vore undantagna från lagens grundregel. Genom en dylik begreppsförvirring

skulle kunna uppstå en genom sina konsekvenser synnerligen

stor fara för Gotlands skogar.

Särskilda utskottet, till vilket ärendet hänvisats, anförde beträffande

frågan om ändrad skogslagstiftning för Gotlands län följande.

Den opinion för ett bibehållande av en särskild skogslagstiftning för Gotlands

län, som framkommit från skilda håll, syntes utskottet vara sådan, att

densamma åtminstone för närvarande borde tillmöteskommas. Såväl allmänheten

representerande röster som skogsvårdsmyndigheten i länet hade bestämt

uttalat sig därför, och det syntes då, på ett lagstiftningsområde som detta,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

5

böra fordras starka skäl för ett beslut i motsatt riktning. Väl kunde den

av departementschefen framlagda jämförelsen mellan de olika bestämmelser,

som skulle bliva gällande, icke synas ådagalägga några mera viisentliga olikheter

därutinnan, men särskilt i betraktande av skogsvårdsstyrelsens senaste

framställning syntes det icke uteslutet, ad en närmare utredning av den nya

skogsvårdslagens lämplighet för Gotlands del kunde vara påkallad, innan den

gjordes gällande där. Då Gotland hittills haft sin egen skogslagstiftning

och jämväl i andra hänseenden intoge en särställning, anslöte sig utskottet

till den i motionen gjorda hemställan om ändring av Kungl. Maj:ts förslag

i denna punkt.

Vunne åsikten om bibehållande av den särskilda skogsvårdslagen för Gotlands

län bifall, kvarstode frågan om vissa ändringar i densamma. Förslag

härtill hade avgivits av såväl skogslagstiftningskommittén som domänstyrelsen,

men innan beslut härutinnan fattades, syntes vidare utredning böra

ske, och förty hemställan därom böra göras i samband med riksdagens beslut

angående den allmänna skogsvårdslagen.

På grund av vad utskottet sålunda och i övrigt i uttalandet anfört, hemställde

utskottet, dels att riksdagen måtte antaga förslaget till skogsvårdslag

med bland annat sådan ändring, att skogarna inom Gotlands län undantoges

från lagens tillämpning, dels ock att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till

de ändringar i 1908 års gotlandslag, som kunde finnas erforderliga i anledning

av de därom från skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län framställda erinringarna.

Denna hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skrivelse i ämnet till 1923 års riksKungl.

Maj:t den 31 maj 1923, nr 278. velsfnr^TS.

Härefter har domänstyrelsen i skrivelse den 22 december 1923 hemställt,

att den nya skogsvårdslagen skulle utsträckas att gälla även inom Gotlands

län.

Över domänstyrelsens berörda skrivelse hava infordrade yttranden avgivits

av länsstyrelsen, hushållningssällskapets förvaltningsutskott och

skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län. Därjämte hava, sedan länsstyrelsen

genom utfärdad kungörelse berett kommuner och skogsägare inom länet

tillfälle att yttra sig över skrivelsen, med anledning härav yttranden

avgivits av Ardre, Björke, Vamlingbo och Vånge kommuner ävensom av

åtskilliga skogsägare i Lokrume socken samt häradsdomaren Johan Olsson

i Västerhejde. Härförutom har yttrande i ärendet avgivits av häradshövdingen

i Gotlands södra domsaga.

Samtliga nyssnämnda yttranden med undantag av det av länsstyrelsen

avgivna gå i den riktningen, att gotlandslagen borde bibehållas och nödiga

förbättringar i densamma införas. Länsstyrelsen har i princip uttalat sig

för Gotlands läns inordnande under skogsvårdslagen men framhållit, att

en dylik utsträckning av lagens giltighet förutsatte vissa ändringar i

lagens bestämmelser rörande försumpad skogsmark samt skogsmarks omläggning

till betesmark.

Domänstyrelsens

skrivelse

den 22

december

1923 samt

däröver

avgivna

yttranden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

De synpunkter, som framkommit såväl i domänstyrelsens skrivelse som

i yttrandena över densamma, omförmälas närmare i propositionen ock hava

jämte andra skäl för och emot ifrågavarande förslag upptagits till närmare

skärskådande i departementschefens yttrande.

DePchefZnt*'' 1 sistberörda yttrande har departementschefen till en början, efter en

överblick över de i Gotlands län rådande skogsbiologiska förhållanden,

funnit utredningen i ärendet visa, att den övervägande delen av skogsmarken

inom Gotlands län i återväxthänseende måste anses likställd med

de i 18 § skogsvårdslagen avsedda svårföryngrade trakterna å fastlandet

samt att de lagbestämmelser, som ur skogsvårdssynpunkt vore påkallade

för nyssnämnda del, av praktiska skäl borde gälla även för den övriga

enskilda skogsmarken inom länet. Härav följde, att Gotlands län med

hänsyn till därstädes rådande skogsbiologiska förhållanden betingade en

skogslagstiftning av samma effektivitet som berörda svårföryngrade trakter

å fastlandet. En jämförelse mellan 1908 års gotlandslag och skogsvårdslagens

bestämmelser rörande svårföryngrade skogar gåve emellertid enligt

departementschefens mening vid handen, att den förra i ett flertal betydelsefulla

hänseenden ej kunde anses motsvara de krav, som sålunda borde

ställas på skogslagstiftningen för Gotlands län.

Departementschefen har härefter gjort en översikt över de mera framträdande

bristerna i gotlandslagen, som framginge av en dylik jämförelse.

I kort sammanfattning torde innehållet i denna översikt kunna återgivas

enligt följande.

Gotlandslagen saknade bestämmelser rörande skydd för ungskogen och

kontroll över husbehovsavverkning samt stadgade ej någon reproduktionsskyldighet

efter sistnämnda slag av avverkning. Dylik skyldighet vore

icke heller i allmänhet föreskriven efter skada å skogen. Mot lagens

återväxtbestiimmelser kunde göras den allmänna erinran, att dessa ej

angåve reproduktionsskyldighetens innebörd och omfattning. Erforderliga

bestämmelser saknades för förhindrande av missbruk vid avverkning för

skogsmarks uppodling. Föreskrifterna om ansvarighet för av skogsvårdsstyrelsen

föreskrivna återväxtåtgärder vore otillräckliga. Någon rätt funnes

icke för skogsvårdsstyrelsen att vid meddelande av avverkningstillstånd

fordra säkerhet för kostnaderna för därvid föreskrivna återväxtåtgärder.

Stadgandena rörande verkställighet av föreskrivna återväxtåtgärder vore

otillfredsställande.

Departementschefen har funnit det av berörda översikt otvetydigt framgå,

att en revision av den nuvarande lagen vore i hög grad av behovet påkallad

samt att denna revision, därest skogsvårdens krav skulle tillgodoses,

borde givas en sådan omfattning, att samtliga angivna brister i lagen

avhjälptes. En dylik revision hade förordats av domänstyrelsen, och hade

en liknande ståndpunkt tidigare intagits av en reservant i skogslagstiftningskommittén

samt av länsstyrelsen. Kungl. Maj:ts förslag till 1923 års

s. 7 Kontrollera mot PDF

.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

7

riksdag hade även innefattat en sådan revision. En härifrån avvikande

mening hade emellertid hävdats av övriga i ärendet hörda gotländska

myndigheter liksom av skogslagstiftningskommitténs majoritet. Enligt

denna mening borde revisionen begränsas till vidtagande av allenast ett

fåtal ändringar i gotlandslagen, avseende väsentligen förhindrande av missbruk

i fråga om rätten till avverkning för skogsmarks uppodling, stadgande

av skyldighet i vissa fall att vid avverkning ställa säkerhet för erforderliga

återväxtåtgärder samt införande av förbud mot avverkning av

fröträd. I övrigt skulle lagen bibehållas orubbad. Till stöd härför hade

huvudsakligen anförts, att den nuvarande gotlandslagen av länets befolkning

omfattades med förståelse och sympati, men att det kunde befaras,

att dess ersättande med en ny lagstiftning skulle kunna rubba det goda

förhållandet mellan allmänheten samt lagen och dess handhavare.

Med anledning härav har departementschefen erinrat, att enligt nyss

angivna ståndpunkt de från rent skoglig synpunkt allvarligaste bristerna

i gotlandslagen skulle vid revisionen lämnas obeaktade. Denna skulle

sålunda ej beröra frågorna om skydd för den yngre skogen, effektiv kontroll

över husbeliovsavverkningen, reproduktionsskyldighet efter dylik avverkning

oeh efter å skogen inträffad skada, ansvarighet för markägare med

avseende å reproduktionsåtgärder efter fastighetens överlåtande samt förenkling

av sättet för verkställighet av eftersatta reproduktionsåtgärder.

En dylik begränsning i revisionens omfattning skulle hava till följd, att

Gotlands län för framtiden bleve underkastat en skogslagstiftning, som i

nyss angivna hänseenden vore väsentligen underlägsen ej blott skogsvårdslagens

föreskrifter angående svårföryngrade skogar utan även däri upptagna

allmänna skogsvårdsbestämmelser. Självfallet vore, enligt departementschefens

mening, att en sådan lösning av Gotlands skogslagstiftningsfråga

ej kunde tillstyrkas utan synnerligen vägande skäl. Departementschefen

funne det emellertid vara uppenbart, att några dylika skäl ej förelåge.

Vad anginge förenämnda farhågor i fråga om tillämpningen å Gotland

av en ny skogslagstiftning, borde dessa farhågor enligt departementschefens

mening anses ogrundade. Även om revisionen sträcktes så långt,

som enligt vad förut anförts vore ur skoglig synpunkt betingat, skulle

dock hirvudgrunderna i den nuvarande gotlandslagen bibehållas samt uppsikten

å den nya lagstiftningens tillämpning alltjämt komma att handhavas

av skogsvårdsstyrelsen. Några större rubbningar i det gotländska

skogsbruket uppstode sålunda ej. Därjämte vore att märka att, såvitt känt

vore, fastlandets motsvarande lagstiftning under sin tillämpning ej väckt

någon ovilja eller misstro bland de skogsägare, som vore underkastade

densamma.

Med stöd av vad sålunda anförts, har departementschefen funnit sig böra

giva sin anslutning till den förut angivna, av domänstyrelsen i förevarande

avseende intagna ståndpunkt.

Departementschefen har härefter upptagit till behandling spörsmålet om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

i vilken form ifrågavarande revision av den gotländska skogslagstiftningen

borde genomföras. Detta genomförande kunde tänkas ske antingen på det

sätt, att den nuvarande särskilda gotlandslagen bibehölles med för ändamålet

erforderliga ändringar och kompletteringar, eller ock sålunda, att

skogsvårdslagens bestämmelser rörande svårföryngrade skogar, eventuellt

med behövliga jämkningar, utsträcktes att gälla inom Gotlands län. Någon

tvekan syntes, enligt departementschefens mening, näppeligen kunna

råda därom, att det senare alternativet — förutsatt att berörda bestämmelser

utan större ändringar kunde anses tillämpliga inom länet — vore

att föredraga. Härigenom skulle dels vinnas fördelen av större enhetlighet

i landets skogslagstiftning, dels ock vederbörande myndigheter

och skogsägare å Gotland beredas rikare möjligheter att till gagn för

skogsvården därstädes tillgodogöra sig den å fastlandet förvärvade erfarenheten

rörande skogsvårdslagens tillämpning. Frågan om tillämpligheten

inom Gotlands län av skogsvårdslagens bestämmelser om svårföryngrade

skogar hade varit föremål för undersökning såväl i domänstyrelsens

nyssnämnda skrivelse den 22 december 1923 som i de däröver avgivna

yttrandena. Från samtliga håll hade därvid vitsordats, att de skogliga

förhållandena å Gotland i allmänhet vore av den art, att de motsvarade

förutsättningarna för tillämpning av sagda bestämmelser. Beträffande

tvenne särskilda stadganden i skogsvårdslagen hade emellertid från de

gotländska myndigheternas sida vissa tvivel uttalats i förevarande avseende.

Dessa stadganden vore bestämmelsen i 22 § rörande undantag från

lagens tillämpning i fråga om försumpad skogsmark samt föreskrifterna

i 23 § angående skogsmarks omläggning till betesmark för varaktigt

betesbruk. Med avseende å bestämmelsen i 22 § hade framhållits, att mycket

stora områden av skogsmarken å Gotland vore mer eller mindre vattensjuka

samt att dessa områden, som nu vore underkastade gotlandslagens

föreskrifter och därå omfattande dräneringsarbeten utförts av skogsvårdsstyrelsen,

borde kvarstå under styrelsens avverkningskontroll. Detta syntes

emellertid ej bliva fallet, om berörda bestämmelse vunne tillämpning å

Gotland. Med anledning härav ville departementschefen erinra, att enligt

sagda bestämmelser från lagens tillämpning undantoges allenast sådan

försumpad skogsmark, där skogens tillväxt och återväxten uppenbarligen

ej kunde utan oskäliga kostnader tryggas genom särskilda åtgärder. Då

bestämmelsen enligt såväl dess ordalydelse som de därför anförda motiv

borde tolkas restriktivt, syntes den skogsmark, som däri avsåges, ur skogig

synpunkt sakna nämnvärd betydelse. Den allra största delen av den

å Gotland förefintliga vattensjuka marken syntes otvivelaktigt vara av den

beskaffenhet, att det vore ekonomiskt möjligt att dränera densamma samt

i övrigt därå trygga skogens växt, och sålunda ej bliva enligt förevarande

bestämmelse undantagen från skogsvårdslagens tillämpning. Detta framginge

bland annat därav, att skogsvårdsstyrelsen själv ansett sig böra

nedlägga betydande kostnader å berörda mark för nyss angivna ändamål.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

9

På grund av vad sålunda anförts, funne departementschefen hinder ej med

hänsyn till förevarande paragraf möta mot utsträckande till Gotlands län av

skogsvårdslagens här avsedda bestämmelser. Beträffande berörda stadganden

i 23 § skogsvårdslagen hade farhågor uttalats, att det däri gjorda

särskiljandet av begreppen skogsmark och betesmark vid skogsvårdslagens

tillämpning å Gotland, där nästan all bättre skogsmark vore inhägnad

till beteshagar, kunde föranleda den uppfattning, att dylika hagar vore

undantagna från lagens tillämpning, eller i allt fall medföra svårighet att

avgöra, när skogbärande mark vore att anse såsom skogs- eller betesmark.

Även dessa farhågor syntes departementschefen emellertid grundade på en

missuppfattning av skogsvårdslagens hithörande stadganden. Enligt skogsvårdslagen

— som i likhet med gotlandslagen betecknade den mark, varå

lagen ägde tillämpning, med ordet skogsmark — hade den omständigheten,

att dylik mark användes till bete eller inhägnades till beteshage, ej i och

för sig till följd, att marken förlorade sin natur av skogsmark. Härför

erfordrades, att marken i enlighet med bestämmelserna i 23 § av lagen omlagts

till betesmark för varaktigt betesbruk, och gällde såsom villkor för

dylik omläggning av svårföryngrad skogsmark, bland annat, att skogsvårdsstyrelsen

därtill lämnat tillstånd. Härav följde, att vid eventuell tilllämpning

å Gotland av skogsvårdslagens bestämmelser om svårföryngrade

skogar all betesmark, som enligt gotlandslagen varit att anse såsom skogsmark,

jämväl enligt nyssnämnda bestämmelser vore att betrakta såsom sådan,

därest den ej med skogsvårdsstyrelsens tillstånd i vederbörlig ordning omlagts

till betesmark för varaktigt betesbruk. På grund härav och då rätten

att verkställa här avsedd omläggning i 23 § skogsvårdslagen så snävt begränsats,

att det Ange anses uteslutet, att större områden, än betesbehovet

verkligen krävde, gjordes till föremål för dylik omläggning, funne departementschefen

ej heller förevarande bestämmelser i 23 § skogsvårdslagen utgöra

något hinder för lagens nu ifrågasatta tillämpning å Gotland. Med

hänsyn till den rikliga gräsväxt, som å Gotland i allmänhet förekomme även

å egentlig skogsmark, syntes emellertid berörda rätt näppeligen få större

praktisk betydelse därstädes.

Ej heller i övrigt har departementschefen med hänsyn till de skogliga

förhållandena inom Gotlands län funnit hinder möta mot tillämpning av

skogsvårdslagens bestämmelser rörande svårföryngrade skogar. Från skogsvårdsstyrelsens

sida hade framställts vissa erinringar mot skogsvårdslagens

föreskrifter så vitt anginge skyldighet att efter husbehovsavverkning

sörja för återväxt samt vid dylik avverkning iakttaga reglerna om

avverkning av yngre skog ävensom beträffande markägarnas ansvarighet

för eftersatta reproduktionsåtgärder. Då emellertid dessa erinringar enligt

departementschefens mening ej kunde anses föranledda av särskilda inom

Gotlands län rådande förstuga förhållanden samt frågor om .vidtagande

av ändringar i skogsvårdslagen av annan grund i detta sammanhang ej

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt- 10 höft. (.Nr 30.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

Lagrådet.

syntes böra upptagas till prövning, ansåge departementschefen berörda erinringar

icke böra vinna avseende.

Departementschefen bar framhållit, att en följd av gotlandslagens ersättande

med skogsvardslagens bestämmelser rörande svårföryngrade skogar

vore, att förordningen den 13 juni 1908 (nr 44 s. 5) angående skogsvårdsstyrelse

inom Gotlands län samtidigt med gotlandslagen komme att upphöra

samt att förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser

i stället erhölle tillämpning inom länet. Någon ändring i

sistnämnda förordning med hänsyn till denna utvidgning av dess giltighetsområde

har departementschefen ej funnit vara påkallad. Ej heller

torde enligt hans mening några särskilda bestämmelser erfordras för reglering

av övergången från 1908 års till 1923 års förordning. Utan dylika

bestämmelser torde vara tydligt, att enligt 1908 års förordning utsedda

ordförande och ledamöter i länets skogsvårdsstyrelse ägde kvarstå i denna

sin egenskap under den i sådant avseende bestämda tiden, även om denna

utginge först efter det 1923 års förordning vunnit tillämpning inom länet.

Därjämte har departementschefen här erinrat, att efter sistnämnda tidpunkt

skogs vårdsstyrelsen jämlikt 4 § i förordningen hade att omedelbart

till Kungl. Maj:t insända sitt reglemente med förslag till de ändringar

och tillägg, däri, som styrelsen funne erforderliga, varefter Kungl. Maj:t,

sedan landstinget och hushållningssällskapet i länet blivit hörda, fastställde

nytt reglemente för skogsvårdsstyrelsen.

Lagrådet har i sitt yttrande över lagförslaget anfört bland annat följande.

Att den för Gotlands län gällande särskilda skogslagstiftningen vore i

vissa avseenden bristfällig och i behov av omarbetning, syntes allmänt erkänt.

Däremot ginge meningarna i sär såväl beträffande omfattningen av den

revision, som borde vidtagas, som angående formen för genomförandet av

densamma. Vad den förra frågan angår, syntes den verkställda utredningen

hava klarlagt, att revisionen icke borde begränsas till vidtagande av ändringar

allenast i de av skogsvårdsstyrelsen berörda hänseenden utan erhålla den

vidsträcktare omfattning, som avsåges med det remitterade förslaget.

Ansåge man således, att för skogsvården å Gotland borde i sak gälla enahanda

bestämmelser, som skogsvårdslagen innehölle rörande svårföryngrade

skogar, läge det uppenbarligen närmast till hands att genomföra frågans

lösning på det sätt, som nu föreslagits, eller att med upphävande av

gotlandslagen göra skogsvårdslagen tillämplig även å Gotland. Det

kunde visserligen ej förnekas, att detta sätt att lösa frågan för den landsdel,

som därav berördes, innebure vissa olägenheter av formell natur. I stället

för en jämförelsevis kortfattad lag, vars samtliga bestämmelser vore direkt

avpassade för gotländska förhållanden — en lag, som naturligtvis kunde med

nödiga ändringar och tillägg bibehållas — skulle träda en till omfattningen

icke oväsentligen vidlyftigare lag, avseende skogar i allmänhet och däri bestämmelserna

angående svårföryngrade skogar — de som skulle bliva tillämpliga

å Gotland — närmast framträdde som undantagsbestämmelser. För

menige man å Gotland komme, i händelse av bifall till förslaget, det

uppenbarligen att bliva förenat med större svårigheter att vinna inblick i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr do.

11

de lagbestämmelser, som reglerade deras rätt att handhava skogen, än nu

vore förhållandet; särskilt Unge härvid beaktas de i 19 och 21 §§ av skogsvårdslagen

gjorda hänvisningarna till vissa föregående stadgande!! i lagen,

vilka förklarades skola med avseende å svårföryngrade skogar äga motsvarande

tillämpning. Å andra sidan vore emellertid påtagligt, att genom den föreslagna

anordningen, varigenom åstadkommes större enhetlighet i den för landet

gällande skogslagstiftningen, väsentliga fördelar skulle beredas icke blott

vederbörande myndigheter utan jämväl den allmänhet, som av lagstiftningen

berördes. I den mån genom skogsvårdslagens tillämpning den närmare

kännedomen om lagens innehåll vunne spridning i vidare kretsar, skulle

också med all säkerhet de anmärkta olägenheterna förlora i betydelse. Med

hänsyn härtill syntes ovan anförda betänkligheter icke kunna tillmätas sådan

betydelse, att de borde anses innefatta något hinder för tillstyrkande av förslaget.

Såsom i det föregående erinrats, innebar Kungl. Maj:ts vid 1923 års riksdag

framlagda förslag till ny skogsvårdslag de gotländska skogarnas läggande

under nämnda lag eller alltså samma åtgärd, som föreslås i nu förevarande

proposition.

Utskottet finner genom den verkställda utredningen ådagalagt, att i Gotlands

län erfordras en skogslagstiftning av ungefärligen samma reella innebörd

som den för svårföryngrade skogar å fastlandet gällande.

Beträffande frågan huruvida den sålunda erforderliga revisionen av den

gotländska skogslagstiftningen bör ske på nu föreslaget sätt genom utsträckande

till Gotlands län av den nya skogsvårdslagen eller om i stället de erforderliga

förbättringarna böra införas i den s. k. gotlandslagen synas meningarna

fortfarande kunna vara något delade. Utskottet har emellertid vid

övervägande av denna fråga till en början funnit det genom vad departementschefen

därom anfört vara klarlagt, att de invändningar, som från gotländska

myndigheters sida gjorts mot lämpligheten för gotländska skogliga

förhållanden av vissa bestämmelser i skogsvårdslagen, huvudsakligen grunda

sig på missuppfattning om sagda bestämmelsers innebörd. Vid sådant förhållande

torde enligt utskottets uppfattning knappast kunna anses kvarstå

andra betänkligheter mot genomförandet av det föreliggande förslaget än

sådana av formell natur, hänförande sig till de olägenheter, som i allmänhet

icke helt kunna undvikas vid övergång till en ny lagstiftning.

Sagda betänkligheter, som från gotländskt håll tillmätts stor betydelse,

torde dock enligt utskottets mening icke böra få inverka avgörande vid nu

förevarande prövning. Med hänsyn till de övervägande fördelar, som enligt

utskottets uppfattning — i varje fall på längre sikt — äro att vinna

genom de gotländska skogarnas läggande under den allmänna skogsvårdslagens

bestämmelser, har utskottet därför funnit sig böra förorda Kungl.

Maj:ts förevarande förslag.

Såsom redan av det förut anförda torde framgå, har utskottet funnit den

framlagda utredningen tillfyllest för ärendets prövning. Härav följer, att

utskottet icke anser sig böra tillmötesgå det i anledning av propositionen

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

motionsvis väckta förslaget om uppskov med frågans avgörande i och för

viss ytterligare utredning.

Beträffande tillämpning inom Gotlands län av 1923 års skogsvårdsstyrelseförordning

finner utskottet ej anledning till erinran mot vad departementschefen

härutinnan anfört.

Skyddssko- Såsom förut berörts, innefattar propositionen jämväl förslag om utsträc8aiand8in|än0t"

kande till skyddsskogsområdet å Fårön av skogsvårdslagens bestämmelser

rörande svårföryngrade skogar.

Även utskottet finner övervägande skäl tala för en sådan åtgärd.

Under åberopande av det anförda och då utskottet vid granskning avjiet

ifrågavarande lagförslagets avfattning icke funnit anledning till erinran

mot detsamma, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med avslag å den i ämnet väckta

motionen II: 274, bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 28 mars 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

0. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från lör sta kammaren: herrar Hellström, Persson, Nils, Sederholm, Eriksson i Ljusdal,

Lundell, Gabrielsson och Andersson i Fältenborg samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby,

Carlström, Andersson i Grimbo, Hedlund i Häste, Björk samt Olsson i Rödningsberg.

Reservation

av herr Andersson i Grimbo, som yrkat bifall till den i ämnet väckta

motionen.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktry.ckeri-Aktiebolag, 1!)25.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 och 2 mom., 18 § 2 mom. och 23 § i skogsvårdsla a1 i texten