Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckning av återbetala ningstiden för lån från kraf Hedning slånef onden.

1925-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckning av återbetala ningstiden för lån från kraf Hedning slånef onden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1925 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckning av återbetala

ningstiden för lån från kraf Hedning slånef onden.

(lista avel.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen nr 41 i första kammaren av herr Nilsson,

Nils Anton m. fl., och nr 61 i andra kammaren av herr Eriksson i Västbro

rn. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att punkt 7) i

kungörelsen av den 8 juni 1923, med ändring i kungörelsen av den 13

september 1918 angående allmänna bestämmelser för lån från kraftledningslånefonden,

skall ha följande ändrade lydelse:

7) Lån skall sedan----— följande högst trettio år med---—

— — — — del av lånet.

Därest — — — — betalning sker.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

Vid beslutet 1918 om kraftledningslånefondens inrättande godkände riksdagen

vissa av Kungl. Maj it föreslagna huvudgrunder att gälla för lånerörelsen.

Kungl. Majit skulle äga meddela de närmare bestämmelser, som

därutöver kunde erfordras. Nämnda huvudgrunder återfinnas i kungörelsen

den 13 september 1918 (nr 718) angående villkoren för lån från fonden.

I överensstämmelse med beslut vid 1919 och 1923 års riksdagar hava

därefter de ändringar vidtagits, som framgå av kungörelserna den 27 juni

1919 (nr 480) och den 8 juni 1923 (nr 194).

Det lånevillkor, vari ändring föreslås i motionerna, är av följande lydelse:

Lån skall, sedan det innehafts under två år från lyftningsdagen, återbetalas

under vart och ett av därpå följande högst aderton år med lika

annuitet, därav såsom ränta räknas fem procent å det oguldna kapitalbeloppet,

låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på en gång

inbetala ogulden del av lånet.

Motionerna synas, i betraktande av den för förslaget anförda motiveringen

avse en utsträckning av den sammanlagda återbetalningstiden för

lånen från högst tjugu till högst trettio år från lyftningsdagen.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat gemensamt

utlåtande av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, vilket såsom bilaga

fogats vid detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 15 höft. (Nr 35 40.) t

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

Av skäl, som i ämbetsverkens utlåtande anförts, vill utskottet tillstyrka

sådan förändring i gällande grunder för lån från ifrågavarande fond, att

den nu stadgade återbetalningstiden må kunna utsträckas. Med avseende å

hur lång amorteringstid, som sålunda bör kunna få medgivas, anser utskottet,

att denna bör bestämmas till sammanlagt högst trettio år eller den tid, som

ämbetsverken, enligt vad utskottet förvissat sig om, i sitt berörda utlåtande

avsett, I likhet med ämbetsverken håller utskottet ock före, att sådan

utsträckning bör göras beroende av prövning i varje särskilt fall. Under

hänvisning jämväl i övrigt till berörda utlåtande hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 41 och

II: 61 besluta sådan ändring av grunderna för utlämnande

av lån från kraftledningslånefonden, att återbetal.

ningstiden för sådant lån må efter prövning i varje särskilt

fall kunna utsträckas till högst trettio år.

Stockholm den 23 april 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 34.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom skrivelse den 13 mars 1925 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen att senast den 24 mars 1925 avgiva gemensamt

utlåtande över de inom första och andra kammaren väckta lika lydande

motionerna nr 41 respektive 61 om utsträckning av återbetalningstiden för

lån från kraftledningslånefonden.

Till åtlydnad därav få ämbetsverken härmed anföra följande.

Enligt kungl. kungörelsen den 13 september 1918 (nr 718) gälla för lån,

som före den 1 juli 1923 beviljats från kraftledningslånefonden, följande

villkor angående lånens åtei*betalning och förräntning:

6) Lån skall, sedan det innehafts under två år från första iyftningsdagen,

aterbetalas under vart och ett av därpå följande högst aderton år med lika

kapitalbelopp om året, låntagare dock obetaget att före lånetidens utgång på

en gång inbetala ogulden del av lånet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 35.

3

7) A lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med

fem procent, dock med skyldighet för låntagaren att, därest förfallet kapitalbelopp

icke inom åtta dagar efter förfallodagcn inbetalas, å det förfallna

beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagcn till dess betalning

sker.

På grund av enskild motion (II: 55) beslöt 1923 riksdag under åberopande

av jordbruksutskottets utlåtande nr 29, att ovanstående villkor skulle ändras.

Enligt kungl. kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 194) hava punkterna 6) och

7) i kungörelsen den 13 september 1918 angående allmänna bestämmelser för

lån från kraftledningslånefonden beträffande lån, som från och med den 1

juli 1923 beviljas från fonden, följande ändrade lydelse:

6) Å lyftat lånebelopp skall, intill dess lån innehafts under två år från

första lyftningsdagen, erläggas årlig ränta från lyftningsdagen med fem

procent.

7) Lån skall, sedan det innehafts under två år från första lyftningsdagen,

återbetalas under vart och ett av därpå följande högst aderton år med lika

annuitet, därav såsom ränta räknas fem procent å det oguldna kapitalbeloppet,

låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på eu gång inbetala

oguiden del av lånet.

Därest förfallen annuitet icke inom åtta dagar efter förfallodagen inbetalas,

åligger det låntagaren att å den del av annuiteten, som utgör amortering,

erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen till dess betalning sker.

De ändrade bestämmelserna skulle som regel endast tillämpas beträffande

lån, som komme att beviljas efter den 1 juli 1923. I vissa fall liar Kungl.

Maj:t sedermera i enlighet med vad jordbruksutskottet i sitt ovannämnda

utlåtande framhållit såsom önskvärt medgivit tillämpning av ifrågavarande

ändrade villkor även å äldre lån.

Nu ha motionärerna med stöd av de skäl, som i motionerna anförts, hemställt,

att återbetalningsvillkoren för lån från fonden måtte ändras på sådant

sätt, att återbetalningstiden för lånen utsträckas från högst 20 till högst 30

år från lyftningsdagen.

Ett stort antal av de elektriska distrikt!tiousföretag, varom här är fråga,

har tillkommit under de år, då såväl material som arbetspriser voro onormalt

höga. I avsevärd utsträckning kom därvid även ersättningsmaterial

till användning i brist på fullgod sådan. Härigenom ha kostnader för utbyten

av sådan kristidsmaterial sedermera tillkommit. På grund härav bär

ett stort antal av ifrågavarande anläggningar, till vilka i allmänhet endast

obetydliga kontanta bidrag lämnats av delägarna, kommit att ådraga anläggningsägarna

en så stor skuldsättning, att denna synes i avsevärd grad

motverka de fördelar, som avsågos med elektrifieringen.

Ehuru kraftledningslånefondens syfte ursprungligen var att befrämja anläggande

på landsbygden av distributionsnät och således möjliggöra nyanläggningar,

där svårigheter vid upplåning på privat väg förefunnos, så ha

i själva verket lån i stor utsträckning beviljats åt sådana redan bestående

företag, som utfört anläggningar med hjälp av tillfällig upplåning. För

dessa företag ha nämligen på grund av den allmänna depressionen svårigheter

uppstått att konvertera de tillfälliga lånen i fasta amorteringslån mot

skälig ränta. Sparbankerna ha i stor utsträckning anlitats, men dels hava

deras disponibla kapital ej motsvarat kraven, och dels hava de vid sin utlåning

i allmänhet ej medgivit längre avbetalningstid än 10 år, vilket medfört

synnerligen betungande årliga utgifter för låntagarna.

Det torde under sådana omständigheter och med hänsyn till, att lands
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

bygden för närvarande i stor utsträckning kan anses vara elektrifierad, och

att något större antal nya anläggningar därför ej årligen kunna förväntas

ytterligare tillkomma, vara ett allmänt intresse i lika hög grad som befrämjandet

av nyanläggningar, att den utörda elektrifieringen åtnjuter det

fortsatta ekonomiska stöd, som statsmakterna kunna med hänsyn till det

statsfinansiella läget lämna. Elektrifieringen har ännu ej, om man bortser

från vissa smärre avgränsade områden, medfört de ekonomiska fördelar,

som kunna förväntas, om den elektriska energin allmänt vinner användning

inom alla de områden, där den med fördel kan utnyttjas. Orsaken

härtill torde framför allt vara att söka i den höga kostnad, den elektriska

energien ofta nog betingar i jämförelse med andra kraft- och belysningsmedel.

De höga energikostnaderna åter bero på höga kostnader för alstrande

eller inköp av den elektriska energin, på kostnaderna för underhåll och reparation

av anläggningarna och slutligen på kostnaderna för förräntning

och amortering av de i anläggningarna nedlagda kapitalen.

I detta sammanhang torde endast de senast nämnda kostnaderna — som

i regel äro de mest betungande — vara av direkt intresse. Då motionärerna

ej hemställt om sänkning av gällande ränta för lån från ifrågavarande fond,

kunna dessa kostnader nedbringas endast genom en förlängd återbetalningstid.

Det torde vara allmän regel, att en anläggning bör avskrivas inom sä

lång tid, att anläggningen kan fullt utnyttjas under hela avskrivningstiden.

Den tid av 20 ar för återbetalning av lån från kraftledningslånefonden,

som för närvarande är fastställd, torde kunna anses ganska godtyckligt

vald. Vattenfallssakkunniga, som i utlåtande av den 7 mars 1918

föreslogo denna amorteringstid, hava ej heller lämnat någon särskild motivering

härför. Vissa maskinella delar och framför allt ledningsstolparna

torde i allmänhet icke kunna användas under så lång tid som 20 år, under

det att användbarheten av andra delar, såsom koppartråd m. in., är i stort

sett oberoende av tiden. Då nu vissa delar av anläggningen under alla förhållanden

måste utbytas efter något antal år för att anläggningarna skola

kunna fylla sitt ändamål, synes det, därest i kostnadskalkylerna medtagits

nödiga belopp för dylika oundgängliga underhållskostnader, ej böra möta

hinder ur synpunkten av anläggningarnas brukbarhetstid, om tiden för deras

avskrivning och därmed lånetiden förlänges. Därest ej några alldeles oförutsedda

förhållanden inträda, torde kunna påräknas, att där elektrifiering en

gång genomförts, kommer man ej att avstå från de obestridliga fördelar,

som därigenom vinnas. Dessa fördelar torde utgöra den bästa garantin för

att anläggningarna i framtiden komma att vidmakthållas.

De ekonomiska förhållandena äro emellertid olika vid olika distributionsföretag.

De, som utbyggt sina anläggningar under dyrtiden, ha naturligen

större svårigheter att förränta och amortera sina anläggningskostnader än

de, som företagit utbyggnaderna före eller efter den egentliga dyrtiden. Det

torde därför ej vara ändamålsenligt att generellt utsträcka återbetalningstiden

till ett visst antal år från första lyftningsdagen, utan låta detta bero

av ämbetsverkens bedömande i varje särskilt fall. Detta torde även vara

nödvändigt med hänsyn till de säkerheter, som lämnats för redan lyftade

lan, vilka säkerheter äro avvägda efter de vid utlämnandet av lånen gällande

bestämmelserna. Ämbetsverken torde därför i varje fall, dä fråga blom

förlängning av återbetalningstiden för redan lyftade lån, böra göra sådant

medgivande beroende av låntagarens möjligheter att förete sådan säkerhet,

som kan godtagas av statskontoret. Å andra sidan torde det ej vara skäligt

att undandraga de nuvarande låntagarna den föreslagna lättnaden, emedan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35.

5

just dessa i stor utsträckning utfört sina anläggningar under dyrtiden och

därför först och främst äro i behov av lindrigare återbetalningsvillkor.

Med anledning av vad i motionerna anförts beträffande säkerhet för lånen

vilja ämbetsverken framhålla, att de för sin del anse den risk, staten skulle

ikläda sig genom att i allmänhet godtaga samma inteckningssäkerhet för

företag, anslutna till större privata kraftverk, som för sådana anslutna till

statens kraftverk, vore relativt obetydlig. I särskilda fall torde dock omständigheterna

kräva, att jämväl annan säkerhet erfordras efter statskontorets

beprövande.

Vid bifall till den genom motionerna gjorda framställningen komme de till

kraftledningslånefonden inflytande återbetalningarna givetvis att i viss man

försenas, men detta förhållande torde ej vara av så avgörande betydelse, att

det bör utgöra hinder för den ifrågasatta förlängningen av återbetalningsterminen.

Ämbetsverken vilja ytterligare framhålla önskvärdheten av, att de förändrade

återbetalningsvillkor, som nu kunna bliva beslutade, ävensom de,

vilka blevo antagna vid 1923 års riksdag och finnas intagna i kungl. kungörelsen

den 8 juni 1923 (nr 194), måtte, efter prövning av ämbetsverken i

varje särskilt fall, kunna tillämpas jämväl i fråga om redan beviljade lån.

Ifrågavarande bestämmelser avse endast amorteringstid och amorteringsplan

men innebära ej nedsättning av ränta eller överhuvudtaget något efterskänkande

av statens fordringar. Kungl. Maj:ts prövning och beslut rörande

varje sådan ansökan synas under dessa förhållanden knappast erforderliga.

Med hänsyn till de ekonomiska lättnader, ett bifall till motionerna skulle

medföra för ett avsevärt antal företag med stor skuldbörda, ha ämbetsverken

på grund av vad ovan anförts intet att erinra mot den föreslagna ändringen

av bestämmelserna för lån från kraftledningslånefonden.

Stockholm den 21 mars 1925.

För kommerskollegium: För lantbruksstyrelsen:

K. A. FRYXELL.

RAGNAR SOHLMAN.

E. G. ERICSON.

ERIK INSULANDER.

ELIS BJURSTEDT.

GEORG von ZWEIGBERGK.

G. E. Billing.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:232 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utsträckning av återbetalning stiden för lån från kraftledning slånefonden. a1 i texten