Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt föreningar för jordbrukskredit ävensom i ämnet väckta motioner.

1925-05-11 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:57, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt föreningar för jordbrukskredit ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1925 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd

åt föreningar för jordbrukskredit ävensom i ämnet

väckta motioner.

(l:a avd.)

I en till riksdagen den 13 mars 1925 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 207, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att dels medgiva, att från riksgäldskontoret må till Sveriges

riksbank överlämnas svenska statens obligationer till ett belopp av 100,000

kronor att, där jordbrukskassa eller centralkassa för jordbrukskredit i avseende

å medlemmarnas ansvar för kassans förbindelser beslutat nedsättning,

som möjliggjorts genom ändringar, vilka vidtagits i gällande bestämmelser

angående godkännande av dylik kassa från det allmännas sida, av riksbanken

användas till täckande av förlust, som i följd av nedsättningen

må hava tillfogats någon, som, då beslutet därom registrerades, ägde

fordran hos kassan, under villkor att förlustens anledning och omfång

styrkes genom intyg av rättens ombudsman i kassans konkurs samt, vad

angår centralkassa, jämväl av det allmänna ombud, som förordnats att

deltaga i förvaltningen av konkursboet, att medgivande till obligationernas

användande skall lämnas av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse

har sitt säte, att därvid tillika skall meddelas erforderliga föreskrifter

angående sättet för behövliga obligationers tillgodogörande, att riksgäldskontoret

ofördröjligen skall underrättas, då dylikt medgivande lämnas, att

obligationerna därvid tillika i första hand skola hembjudas riksgäldskontoret

till inlösen samt att utbetalning till kassas fordringsägare av för

obligationer influtna medel skall verkställas genom konkursförvaltningens

försorg, dels ock för budgetåret 1925—1926 till understöd åt föreningar för

jordbrukskredit anvisa ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till berörda

statsrådsprotokoll.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner nämligen nr 258 i första kammaren av herr Svenson,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 21 höft. (Nr 51.) 1

Motioner.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57-

Jordbruks
kassor.

Ernst m. fl. och nr 393 i andra kammaren av herr Strindlund m. fl. har

hemställts, att riksdagen måtte anhålla om sådant tillägg till Kungl.

Maj:ts förslag till ändrade bestämmelser angående understöd åt föreningar

för jordbrukskredit, att dels taxeringsvärdet av växande skog å för jordbruksändamål

bebyggd fastighet inräknas i taxeringsvärdet vid beräkning

av andels- och lånerätt, dels att i jordbrukskassas kassareserv må till viss

omfattning jämväl ingå inteckningar i jordbruksfastighet inom 50 procent

av taxeringsvärdet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

Den år 1915 genomförda och sedermera vid olika tillfällen kompletterade

lagstiftningen angående jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit

innebär (jfr Svensk författningssamling 1915 nr 231—237, 1916

nr 36, 1918 nr 592, 595—597, 1920 nr 171 och 172 samt 1924 nr 73

och 74), att statsverket lämnar visst förvaltningsbidrag under de första

tio verksamhetsåren åt ekonomisk förening, som har till ändamål att

inom visst område bereda driftkredit åt idkare av mindre jordbruk

(jordbrukskassa) eller utgör sammanslutning för ett eller flera län av

jordbrukskassor (centralkassa för jordbrukskredit). Centralkassa erhåller

därjämte visst organisationsbidrag. Förutsättning för bidrags erhållande

är, att vederbörande kassor vunnit godkännande från det allmännas

sida, och sådant godkännande kan vinnas, om kassan uppfyller vissa

av staten uppställda villkor för godkännande. Dessa villkor avse att

skapa garanti för att kassornas soliditet och, vad angår kassor, som idka

inlåningsverksamhet, jämväl deras likviditet äro tillfredsställande. Slutligen

säkerställer staten så till vida centralkassornas borgenärer, som för

varje centralkassa för jordbrukskredit, som vinner godkännande från det

allmännas sida, från riksgäldskontoret till Sveriges riksbank överlämnas

svenska statens obligationer till värde av 100,000 kronor att av riksbanken

innehavas såsom pant för samtliga centralkassans förbindelser med

rätt för kassans fordringsägare att i viss ordning använda panten till täckande

av sina fordringar.

De ursprungliga bestämmelserna om villkor för jordbrukskassas godkännande

innehöllo bland annat följande:

Jordbrukskassa skulle vara organiserad såsom ekonomisk förening med

begränsad personlig ansvarighet. Delaktighet i sådan kassa skulle beräknas

efter det antal hektar jord, för vilket medlem vunnit inträde i kassan.

Ägare eller brukare av jord finge vinna inträde i kassan för högst det antal

hektar odlad jord, han verkligen ägde eller brukade inom kassans verksamhetsområde.

Då fastighet av ägaren upplåtits åt annan till brukande,

finge ägaren ej vinna delaktighet för mer än hälften av fastighetens areal

odlad jord. Vid beräkning av delaktighet skulle del av hektar räknas

såsom hel hektar. Beträffande annan medlem av jordbrukskassa än som

nyss berörts skulle kassans stadgar angiva det antal hektar odlad jord,

för vilket sådan medlem skulle anses ingå i kassan. Ingen finge vinna in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57. 3

träde i kassan för mer än 50 hektar odlad jord eller för större areal än

som motsvarade en tiondel av den sammanlagda areal, för vilken medlemskap

i kassan vunnits. Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket

medlem skulle vara berättigad att genom kassan erhålla lån, finge i stadgarna

icke sättas till högre belopp än 75 kronor för varje hektar jord, för

vilken han ägde delaktighet i kassan (medlems låner ätt). Medlem skulle

personligen svara för kassans förbindelser intill ett belopp, som i stadgarna

icke finge bestämmas lägre än till en och en halv gång hans lånerätt.

Lånerätt finge dock ej begagnas av annan medlem än sådan, som inom

kassans verksamhetsområde ägde eller brukade minst en halv hektar odlad

jord. Till jordbruk skulle hänföras även trädgårdsskötsel och annan

därmed jämförlig verksamhet, som avsåge frambringande av kulturväxter.

Jordbrukskassa finge ej utlämna lån för andra ändamål än 1) inköp av

för jordbruket nödiga eller nyttiga husdjur och maskiner, utsäde, foderoch

gödselmedel eller torvströ, 2) beredande av rörelsekredit i övrigt för

jordbrukets drift under de tider, då fastighetens avkastning vore lägst,

3) beredande av medel för bedrivande av sådan binäring till jordbruket,

som lämpade sig för egendomen, 4) anläggande av vatten- eller avloppsledning

eller anordning för gödsels tillvaratagande eller för ekonomiskt

utnyttjande av jordbruksegendoms tillgångar med vad därtill hörde, 5)

smärre grundförbättringar samt uppförandet av smärre ekonomibyggnader

och 6) erläggande av insats för inträde i annan ekonomisk förening,

som i närmare angivna avseenden åsyftade jordbruksnäringens befrämjande.

Växelkredit finge icke medgivas för de under 4) och 5) angivna

ändamålen. Jordbrukskassa skulle äga att för förmedling av

växellån betinga sig provision, som för växlar med omloppstid, icke överstigande

tre månader, icke finge överstiga 1U procent av växelbeloppet,

däri inbegripet även den provision, som finge uppbäras av vederbörande

centralkassa för den växelförpliktelse, den kunde behöva ikläda sig för

ändamålet. Jordbrukskassa skulle icke äga att driva annan inlåningsrörelse

än å sparkasseräkning och icke äga att emottaga insättningar av

andra än kassans medlemmar eller, i den mån dessa utgjordes av ekonomiska

föreningar, deras medlemmar. Jordbrukskassa, som för egen räkning

dreve sparkasserörelse, skulle vara skyldig att i tillgångar, bestående

av statens, allmänna hypoteksbankens, konungariket Sveriges stadshypotekskassas

eller kommuners obligationer eller fordran hos bankinrättning,

för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, eller hos godkänd centralkassa

för jordbrukskredit, till vilken kassan vore ansluten, redovisa kassareserv,

som tillsammans med inneliggande kassa motsvarade minst en

tiondel av insättarnas behållning. I övrigt skulle sådan jordbrukskassa

vara skyldig att redovisa minst V10 av insatta medels sammanlagda belopp

i dylik kassareserv eller i lån med högst ettårig betalningstid. Jordbrukskassa,

som vore ansluten till centralkassa, finge icke förskaffa sig

kredit i annan kreditinrättning. Medlems insats skulle vara minst tio kronor

för varje påbörjat tiotal hektar jord, varför han vunnit inträde i kassan.

Av insats skulle en tiondel betalas kontant och återstoden inom

ett år efter det insatsen tecknats.

Sedan kort efter den nya lagstiftningens tillkomst framkommo från

olika håll anmärkningar mot densamma. I anledning av dessa anmärkningar,

vilka gingo ut på, att kassornas verksamhet blivit allt för snävt

begränsad, genomfördes år 1918 vissa ändringar i villkoren för jordbruks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

Centralkasior.

kassas godkännande från det allmännas sida. Sålunda medgavs rätt till

delaktighet i jordbrukskassa för intill 60 hektar ängsmark utom ströängar

samt för intill 120 hektar skogs- och betesmark. Denna delaktighetsrätt

anordnades så, att en hektar ängsmark beräknades såsom en tredjedels

hektar odlad jord och en hektar skogs- eller betesmark beräknades såsom

en sjättedels hektar odlad jord. Den högsta areal, för vilken inträde finge

vinnas, höjdes från 50 till 100 hektar odlad jord. Högsta lånerätten förhöjdes

till 200 kronor för hektar odlad jord eller, vad anginge jord, som

brukades för trädgårdsskötsel, till 400 kronor för hektar, dock finge den

för trädgårdsjord medgivna förhöjningen icke, därest jordbrukskassa vore

ansluten till centralkassa, tillämpas annat än efter samtycke av dennas

styrelse och på de villkor i fråga om säkerhet, nämnda styrelse bestämde.

Bland de ändamål, för vilka lån skulle få utlämnas, uppräknades ytterligare

anläggande av ängsvattning eller förbättringsarbeten å redan befintlig

sådan anläggning eller å hagmark eller annan betesmark samt skogsodlingsåtgärder

av mindre omfattning. Jordbrukskassa berättigades att

med medlem öppna kreditivräkning eller löpande räkning i fall, då beviljat

lån avsåge inköp av utsäde, foder- eller gödselmedel eller torvströ,

eller beredande av rörelsemedel i övrigt i den utsträckning, förut angivits,

för drivande av jordbruk eller någon dess binäring. För de två nytillkomna

låneändamålen skulle växelkredit ej få användas. Kassa, som anslutit

sig till centralkassa, skulle icke äga att utan centralkassans medgivande

utlåna mer än 10,000 kronor till en och samma medlem.

En ytterligare utvidgning av jordbrukskassas rörelsefrihet skedde

år 1924, då lånerätten förklarades kunna för annan jord än trädgårdsjord

höjas från 200 till 300 kronor per hektar, dock att vederbörande länsstyrelse

eller, om jordbrukskassa anslutit sig till centralkassa, denna skulle

lämna samtycke till utlämnandet av större lån än 200 kronor per hektar.

De ursprungliga bestämmelserna angående villkor för centralkassas godkännande

innehöllo bland annat följande:

Centralkassa skulle vara organiserad såsom ekonomisk förening med begränsad

personlig ansvarighet och hava till uteslutande ändamål att främja

anslutna jordbrukskassors ändamål. Till medlem av centralkassa kunde

endast antagas jordbrukskassa, vars styrelse hade sitt säte inom centralkassans

verksamhetsområde. Jordbrukskassa skulle vid inträde i centralkassa

teckna insatser för minst 400 kronor, därav minst 1ho skulle betalas

omedelbart och återstoden inom ett år från tecknandet. Jordbrukskassa

skulle svara för centralkassas förbindelser med ett belopp,

som icke finge understiga 30 gånger dess insatsbelopp, men skulle

ej få ingå med flera insatser än att ansvarighetsbeloppet uppginge till

högst 2U av det sammanlagda belopp, intill vilket dess medlemmar

i sin ordning svarade för dess förbindelser. Jordbrukskassa skulle

alltså få eu ansvarighet, som icke finge överstiga sammanlagda beloppet

av dess medlemmars lånerätt. Det högsta belopp, intill vilket jordbrukskassa

skulle vara berättigad att genom centralkassa erhålla lån (jord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57. 5

brukskassas lånerätt) skulle i centralkassas stadgar icke få siittas högre

än halva det belopp, varmed jordbrukskassan ansvarade för centralkassans

förbindelser, ökat med hälften av det sammanlagda belopp, intill vilket

jordbrukskassans medlemmar i sin ordning ägde lånerätt i denna. Den

högsta lånerätten skulle alltså bliva lika med det belopp, varmed jordbrukskassan

högst skulle kunna ansvara för centralkassans förbindelser. Centralkassans

verksamhet för att bereda anslutna jordbrukskassor lån skulle

bestå dels i beviljandet av direkta lån och dels i förmedling av växellån till

jordbrukskassornas medlemmar. Lån, som centralkassa lämnade av medel,

vilka anskaffats genom upptagande av lån, finge ej utlämnas på

längre återbetalningstid än kassan själv åtnjöte. Centralkassa skulle äga

att av anslutna jordbrukskassor mottaga medel till förräntning å sparkasse-,

depositions-, upp- och avskrivnings- samt löpande räkning. Vidare

skulle centralkassorna kunna mottaga insättningar å sparkasseräkning

från anslutna jordbrukskassors medlemmar. Med Kungl. Maj:ts tillstånd

skulle centralkassa vidare äga att av allmänheten mottaga insättningar å

såväl sparkasseräkning som å vissa andra bankmässiga räkningar av

beskaffenhet att icke medföra skyldighet att vid anfordran återbetala insatt

belopp. I fråga om skyldighet att hålla kassareserv^ samt att redovisa

viss del av insatta medel i korta lån skulle, liksom i fråga om rätt att

taga provision för förmedling av växellån, för centralkassa gälla likartade

bestämmelser som för jordbrukskassa.

1918 genomfördes den ändringen i centralkassornas organisation, att centralkassa

berättigades att såsom medlem, vid sidan av jordbrukskassorna, intaga

ekonomisk förening, vars styrelse hade sitt säte inom centralkassans

verksamhetsområde och vars medlemmar vore personligen ansvariga för

föreningens förbindelser och som hade till ändamål befordrande av jordbrukets

eller någon till jordbruket hörandebinäringsutvecklingellertillgodogörandet

av genom jordbruket med tillhörande binäringar vunna produkter.

Dylik ekonomisk förening skulle hos centralkassan kunna erhålla lån

till högst halva det belopp, varmed föreningen svarade för centralkassans

förbindelse, ökat med en tredjedel av det belopp, varmed föreningens medlemmar

i sin ordning svarade för dess förbindelser (ekonomisk förenings

lånerätt). Oavsett lånerättens belopp skulle till dylik ekonomisk förening

dock icke, utan att särskild fullgod säkerhet ställdes, högre lån kunna av

centralkassan utlämnas än som motsvarade V20 av dess samtliga medlemmars

lånerätt. I den mån ej annat särskilt stadgats skulle till centralkassa

ansluten ekonomisk förening, varom nu är fråga, vara likställd med

till centralkassan ansluten jordbrukskassa.

I anslutning till 1915 års lagstiftning hava hittills bildats fem centralkassor

för jordbrukskredit, nämligen

1) Mälarprovinsernas centralkassa, bildad 1916 och omfattande Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Gävleborgs län,

2) Södra Sveriges centralkassa, bildad 1916 och omfattande Kronobergs,

Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Hallands län,

3) Malmöhus läns centralkassa, bildad 1916 och omfattande Malmöhus

län,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Länsrätt.

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

4) Skaraborgs läns centralkassa, bildad 1918 och omfattande Skaraborgs

län, samt

5) Mellersta Norrlands centralkassa, bildad 1924 och omfattande Jämtlands

och Västernorrlands län.

Innan utskottet ingår på de olika förslag till ändringar i gällande bestämmelser

å ifrågavarande område, vilka genom Kungl. Maj:ts förevarande

proposition underställts riksdagen, vill utskottet förutskicka, att propositionen

bygger på den uppfattningen att de nuvarande bestämmelserna icke

lämna kassorna ifråga tillräcklig rörelsefrihet och att densamma avser

att principiellt medgiva kassorna de lättnader, som utan fara för rörelsens

fortsatta utveckling kunna komma i fråga. Förslaget synes med andra

ord innebära ett fullföljande av den tanke, som tog sig uttryck särskilt i

de år 1918 på sätt ovan nämnts genomförda förändringarna.

Propositionen anknyter sig till en av statskonsulenten för egnahem3- väsendet verkställd överarbetning av 1921 års fastighetskreditsakkunnigas

utredning i ärendet.

Med avseende å lånerätten innefattar förslaget godtagande såsom norm

härför av det i fastighetens taxeringsvärde ingående jordbruksvärdet, varmed

förstås fastighetens värde för jordbruk med binäringar ävensom värdet

av skogsmark, betesvärde däri inberäknat, och övrig till fastigheten

hörande mark. Mot att därvid, i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser,

låta ägare, som ej själv brukade sin jord, erhålla hälften av

den lånerätt, som eljest tillkommit honom, har synts departementschefen

icke något vara att invända. Däremot skulle måhända enligt hans mening

kunna ifrågasättas, om brukare av annans jord borde erhålla samma lånerätt

som den, som brukade egen jord. Frånsett, att detta vore gällande

kungörelses ståndpunkt, har departementschefen ansett det vara skäl att

här överlåta åt kassornas styrelser att vid låns beviljande genomföra den

begränsning av krediten, som i nu omnämnda fall kunde vara påkallad.

För varje fullt tal av 500 kronor av det på sätt ovan nämnts beräknade

jordbruksvärdet skulle enligt förslaget såväl ägare som brukare av jordbruksegendom

äga för lånerätt teckna högst en andel. Den högsta lånerätten

för varje andel skulle bestämmas till högst 200 kronor eller 40 procent

av jordbruksvärdet, i vilket sistnämnda avseende departementschefen

särskilt anmärkt, att de föreslagna bestämmelserna icke innefattade skyldighet

för jordbrukskassa att i sina stadgar fastställa lånerätten till nämnda

belopp för andel utan att lägre belopp kunde bestämmas.

Med hänsyn till de förordade reglerna om delaktighet och lånerätt, har

departementschefen icke ansett det vara möjligt att längre bibehålla

ägande- eller besittningsrätt till en halv hektar odlad jord såsom villkor

för låns erhållande. I stället innebär förslaget, att lån ej må utlämnas

till annan medlem än sådan, som inom jordbrukskassas verksamhetsområde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57. 7

äger eller brukar jordbruksfastighet, för vilken han tecknat minst en andel

i kassan.

Med avseende å den föreslagna normen för lånerätten framhålla motionärerna,

att enligt deras mening jämväl värdet å växande skog horde få

inräknas ifråga om fastighet, som vore bebyggd för jordbruksändamål, då

i motsatt fall blandade skogs- och jordbruksfastigheter bleve alltför ogynnsamt

ställda i jämförelse med rena jordbruksfastigheter.

Departementschefen har såsom skäl för Kungl. Maj:ts förslag härutinnan

anfört, att, innan betryggande former för belåning av växande skog genomförts,

skogsvärdet icke borde läggas till grund för lånerätten.

För egen del kan utskottet icke dela motionärernas uppfattning att Utskottet,

växande skog över huvudtaget utan vidare bör få inräknas i det till grund

för lånerätten liggande värdet, då detta utan betryggande former för belåning

av växande skog skulle innebära en alltför stor risk med hänsyn

till lättheten att realisera den del av fastighetens värde, som representeras

av den växande skogen. Däremot synes utskottet vissa skäl tala

för att låta sådant slag av skog, som i fråga om avverkning enligt

gällande skogslag är underkastad särskilt inskränkande bestämmelser,

få ingå i berörda värde. Då emellertid utskottet har anledning hålla för

sannolikt, att en lagstiftning inom snar tid kommer till stånd, som är

ägnad att undanröja de betänkligheter, som kunna hysas i fråga om belåning

av växande skog, har utskottet icke ansett sig nu böra framställa något förslag

i ämnet. Utskottet har icke heller i övrigt funnit skäl till erinran

mot Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande del.

I fråga om medlemmars av jordbrukskassa ansvarighet avser Kungl. Medlemmars i

Majrts förslag, att denna ansvarighet skulle begränsas till ett belopp, som jordbruksvore

lika med lånerätten. vighet för

Om lånerätten höjes på sätt i det föregående förordats, innebär det,

därest de nuvarande ansvarighetsreglerna bibehållas oförändrade, att

medlem av jordbrukskassa ikläder sig ett personligt ansvar för kassans

förbindelser till belopp, motsvarande 60 procent av vederbörande fastighets

taxeringsvärde. Att ansvarigheten således åtminstone nominellt

skulle ökas till ett synnerligen högt belopp, innefattade enligt departementschefens

mening uppenbarligen en anledning att taga under övervägande,

huruvida ansvarighetsreglerna vore väl avvägda.

Till förmån för förslaget att bestämma den personliga ansvarigheten

lika med lånerätten åberopades i utredningen huvudsakligen, att lantbrukarna

betraktade ansvarigheten såsom en vanlig borgensförbindelse och

därför genom ansvarighetens höga nominella belopp avskräcktes från att

inträda i jordbrukskassorna.

För den motsatta ståndpunkten åberopades huvudsakligen, att man genom

en nedsättning i ansvarighetens belopp skulle riskera att minska förtroendet

för kassorna, så att insättningarna å kassornas sparkasse- och övriga

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Begränsning

av lånerätten

med hänsyn

Bil fastighetens

storlek.

Utskottet.

Utvidgning av

låneändamålen

samt rätt

till lån utöver

lånerätten.

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

räkningar skulle nedgå och svårigheter för centralkassorna att erhålla

lån uppkomma.

I likhet med departementschefen synes utskottet övervägande skäl tala

för att medgiva en nedsättning av ansvarighetens nominella belopp på

sätt förslaget innebär. Härvid vill emellertid utskottet understryka departementschefens

påpekande, att de nya bestämmelserna givetvis skola avfattas

så, att kassorna alltjämt äro berättigade att bibehålla eller eventuellt

skärpa den nu gällande ansvarighetsregeln.

Den nuvarande begränsningen av delaktigheten i jordbrukskassa är satt

till 100 hektar.

I och med taxeringsvärdets läggande till grund för medlems delaktighet

i jordbrukskassa har det icke ansetts möjligt att bibehålla den nuvarande,

efter fastighetens storlek bestämda gränsen för delaktighet. Att fastställa

ett visst taxeringsvärde såsom gräns för medlemskap skulle enligt departementschefens

mening säkerligen komma att verka på olika sätt i olika

delar av landet. Någon annan metod än att bestämma högsta tillåtna

delaktigheten i förhållande till den totala delaktigheten i kassan har synts

departementschefen därför icke kunna komma i fråga. Enligt denna metod

bär högsta delaktigheten föreslagits att bestämmas så, att medlem ej får

vinna medlemskap för mer än en tiondel av kassans hela andelstal, vilket

i själva verket principiellt överensstämmer med vad som redan gäller.

Vad sålunda ifrågasatts föranleder icke någon utskottets erinran.

I nu gällande bestämmelser äro såsom ovan nämnts de ändamål, för

vilka lån från jordbrukskassa få utlämnas, i detalj angivna.

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande framställning skulle kassornas rätt att

utlämna lån utsträckas icke blott till andra produktiva ändamål än de i

gällande bestämmelser uppräknade utan även till lån |för betalning av

köpeskillingsskuld liksom överhuvud för andra än driftkreditändamål.

Departementschefen anför härom följande.

»För min del har jag icke kunnat finna några vägande skäl emot den

föreslagna ändringen. Vad angår yrkandet att lån må få utlämnas till

andra driftkreditändamål än de i den nu gällande kungörelsen uppräknade,

synes mig driftkasserörelsen numera hava nått en sådan utveckling,

att man med fullt förtroende kan överlämna åt kassornas styrelser att

bedöma, om ett visst produktivt låneändamål bör tillgodoses eller icke.

För en sådan ändring talar ock den från centralkassehåll vitsordade svårigheten

att kontrollera, att lån verkligen användes för det från början

uppgivna ändamålet.

Vad beträffar kravet på rätt att utlämna lån för annat än driftkredit,

må till en början anmärkas, att det redan vid tillkomsten av 1915 års

bestämmelser var ifrågasatt att låta jordbrukskassorna bevilja lån för be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57. it

talning av gamla skuldförbindelser. Därom yttrades i den i ämnet till

1915 ars riksdag avlåtna propositionen (nr 119, sid. 130) bland annat: En

oundgänglig förutsättning för sådana låns erhållande skulle vara, att låntagaren

förbunde sig att ej på något annat håll än inom föreningen

skaffa sig personalkredit. Denna tanke kunde emellertid, åtminstone för

det dåvarande, ej realiseras. Skulle åtgärder i antydd riktning bliva effektiva,

måste försträckningarna givas i form av avbetalningslån på jämförelsevis

lång tid, och just för sådana lån måste penningtillgången tillsvidare

antagas redan förut bliva kanske allt för ringa.

Bakom det sålunda förda resonnemanget torde ligga, att man räknat

med. att för den egentliga driftkrediten realsäkerhet icke ställes. Skulle

således jordbrukare kunna få lån för betalning av köpeskillingsskuld och

dylikt i jordbrukskassa, kunde det befaras, att han på annat håll samtidigt

upptoge lån mot säkerhet av inteckningar samt dessutom skaffade sig lån

utan realsäkerhet för driftkreditens tillgodoseende. En allt för stark skuldsättning

skulle således befrämjas. Risken för en dylik möjlighet torde

emellertid ej oväsentligt hava minskats genom att man inom kassorna på

de flesta håll kräver full real- eller annan säkerhet för varje lån. Därtill

kommer, att kasserörelsen bygger och måste bygga på att jordbrukskassas

styrelse har en någorlunda tillförlitlig kännedom om låntagarnas

förhållanden. I annat fall skulle det även med nuvarande bestämmelser

bliva möjligt för kassans medlemmar att i kassan och andra kreditinstitutioner

eller hos enskilda skuldsätta sig i nyss antydd omfattning. Den

omständigheten, att lån för annat än driftkredit skulle kunna erhållas

utan ställande av realsäkerhet och till äventyrs utan garanti för att låntagaren

skaffar sig borgenslån även på andra håll, synes mig därför icke

utgöra något avgörande hinder mot den ifrågasatta ändringen. Dock bör

anmärkas, att jordbrukskassas styrelse har all anledning, att, då lån lämnas

till jordägare för annat ändamål än driftkredit, fordra säkerhet av

inteckning. Icke heller anser jag mig böra mot den föreslagna ändringen

åberopa, att kassornas möjlighet att utlämna långtidiga lån är begränsad,

Om ändringen i och för sig är motiverad, saknas anledning att motsätta

sig densamma på den grund, att lån av här berörda art måhända komme

att bliva relativt sällsynta.

Ehuru jag alltså kan ansluta mig till förslaget att låta jordbrukskassas

styrelse själv avgöra, i vad mån ett visst kreditbehov bör tillgodoses eller

icke, förefaller det mig dock icke lämpligt att endast helt allmänt angiva

jordbruks uppsättning och drift såsom det kreditändamål, som i första

hand bör tillgodoses. Bättre synes mig vara att i anslutning till nuvarande

bestämmelser uppräkna de huvudsakliga driftkreditändamål, som

böra tillgodoses, men låta uppräkningen få karaktären av en exemplifiering.

På detta sätt torde man bättre kunna hos jordbrukskassorna

bibehålla insikten om, på vad sätt det huvudsakliga syftet med kassorna,

nämligen den produktiva kreditens befrämjande, lämpligast bör främjas.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

Utskottet.

Insatser.

Utskottet.

Detaljändringsförslag

beträffande

jordbrukskassor.

Utskottet

Departementschefen har emellertid ock framhållit, att den ovanberörda

rätten att meddela annan kredit än driftskredit icke skulle få synnerligen

stor betydelse, därest hittills gällande regler om lånerättens omfattning i

övrigt bibehölles. I anslutning härtill innefattar Kungl. Maj:ts förslag

upptagande av en bestämmelse, enligt vilken jordbrukskassa må till fastighetsägare

utöver vad som följer av hans vanliga lånerätt utlämna lån

mot säkerhet av inteckningar belägna inom 60 procent av fastighetens

jordbruksvärde. Departementschefen har framhållit såsom en låt vara ej

alltför väsentlig fördel, varpå man å centralkassehåll torde sätta ett visst

värde, nämligen att kassorna ej längre skulle bliva nödsakade att under

hänvisning till lånerättsbestämmelserna avvisa lånesökande, som vid tillfälligt

behov tillbjuda säkerhet av inteckningar, belägna till och med inom

50 procent av taxeringsvärdet. Icke utan skäl gjordes gällande, att det

för de jordbrukare, som icke särskilt studerat grunderna för jordbrukskasserörelsen,

måste framstå såsom en oegentlighet, ägnad att minska

kassornas popularitet, att kassorna i dylika fall ej ägde taga emot ens de

allra bästa säkerheter.

Ehuru utskottet icke kunnat undgå hysa en viss tvekan att på en gång

utvidga låneändamålen i sådan mån som förslaget innebär och i samband

därmed medgiva rätt till lån utöver den på ovan angivet sätt tillstyrkta

lånerätten, vill utskottet med hänsyn till vad departementschefen i ärendet

anfört dock icke motsätta sig att så sker, men vill samtidigt betona angelägenheten

av att stor försiktighet iakttages särskilt vid medgivande av

lån för andra än driftkreditändamål.

Mot förslaget att bestämma den insats, som medlem av jordbrukskassa

skall vara skyldig erlägga, till 2 kronor för varje andel dock minst 10

kronor har utskottet intet att erinra, då utskottet i likhet med departementschefen

är av den uppfattningen, att en ökning av jordbrukskassornas

insatskapital bör befrämjas.

Mot detaljändringsförslagen har utskottet icke funnit skäl till erinran

annat än i vad rör sättet för fullgörande av jordbrukskassas skyldighet att

redovisa kassareserv. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle såsom kassareserv

godkännas förutom de i gällande bestämmelser angivna värdepapper

jämväl riksgäldskontorets skattkammarväxlar och fordringar hos riksbanken.

I de i ämnet väckta motionerna föreslås, att i sådan reserv skulle i viss

omfattning få ingå även inteckningar i jordbruksfastighet inom 50 procent

av taxeringsvärdet. Då det enligt utskottets mening ur säkerhetssynpunkt

icke torde böra möta några betänkligheter att tillmötesgå detta motionärernas

förslag biträder utskottet motionerna i nu ifrågavarande del. I vilken utsträckning

kassorna böra få i kassareserven inräkna inteckningar av angivet

slag torde vara en fråga, som bör få bero på närmare prövning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57,

11

De viktigaste föreslagna ändringarna liava avseende ä jordbrukskassas ansvarighet

för centralkassas förbindelser och lånemaximums förhållande till

jordbrukskassas ansvarighetsbelopp. I förstnämnda avseende innehåller förslaget,

att ansvarighetsregeln bör uttryckas så, att jordbrukskassa ej må ingå

i centralkassa med så många insatser, att det belopp, varmed den blir ansvarig

för centralkassans förbindelser, kommer att överstiga V0 av det

sammanlagda belopp, intill vilket jordbrukskassan må utlämna lån till sina

medlemmar.

I fråga om jordbrukskassas lånemaximum skulle sådan kassas lånemaximum

hos centralkassa begränsas till hälften av det belopp, varmed

jordbrukskassan ansvarar för centralkassans förbindelser, ökat med 2/;- av

summan av jordbrukskassans medlemmars lånemaxima. Härigenom skulle

också nås, att jämväl i centralkassorna ansvarighet och lånemaximum komma

att bliva lika, om jordbrukskassa tecknar högsta medgivna antal insatser.

Å andra sidan skulle, för att jordbrukskassa skall få medel att utlämna

kredit mot inteckningssäkerhet utöver dess medlemmars lånemaxima, sådan

kassa berättigas att i sin tur mot inteckningar inom 60 procent av jordbruksvärdet

erhålla kredit i centralkassan utöver sitt lånemaximum.

Vad i nu angivna avseenden föreslagits föranleder icke någon utskottets

erinran. Mot de beträffande centralkassorna föreslagna ändringarna i den

mån de endast äro att betrakta som en konsekvens av de tillstyrkta

ändringarna beträffande jordbrukskassorna har utskottet ingen invändning

att göra liksom ej heller mot övriga rörande centralkassorna föreslagna

ändringar av mindre betydelse.

I fråga om de särskilda bestämmelser, som gälla angående till centralkassor

anslutna ekonomiska föreningar utom jordbrukskassor, har utöver

sådana ändringar, som påkallats av de beträffande jordbrukskassorna föreslagna,

icke ifrågasatts annan ändring än att sådan ekonomisk förening icke

skall behöva teckna insatser för mer än 100 kronor för att därigenom

möjliggöra för även helt små lantbruksföreningar att använda sig av centralkassorna

som kreditgivare.

Vad i nu förevarande avseende ifrågasatts ger ej utskottet anledning till

erinran.

Mot de av departementschefen förordade övergångsbestämmelserna har

utskottet intet att erinra.

Departementschefen har i detta sammanhang framhållit, att vissa av de

ovan tillstyrkta ändringarna vore av beskaffenhet att kunna minska den

ansvarighet för jordbrukskassas förbindelser, som nu åvila medlem av

kassa. Men uttalar departementschefen samtidigt, att denna minskning

Ändringar

beträffande

central
kassor.

Utskottet.

Andra till

eentralkassor

anslutna ekonomiska

föreningar

än

jordbrukskassor.

Utskottet.

Övergångs
bestämmelser.

Utskottet.

Täckande

av eventuellt

uppkommande

förluster.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

Utskottet.

snarast vore av teoretisk natur. Även med en sänkning av ansvarigheten

till paritet med lånemaximum skulle sålunda en ökning av det totala

ansvarighetsbeloppet hava inträtt. Att den föreslagna ökningen av insatsernas

belopp skulle medföra en ökning av den säkerhet kassorna erbjuda

för sina förbindelser vore enligt departemenschefens mening uppenbart.

Emellertid kvarstode den teoretiska sänkning av ansvarigheten,

som de föreslagna ändringarna som sagt kunde medföra. Under erinran

att en nedsättning av den personliga ansvarigheten torde innefatta en

sådan ändring av de förutsättningar, som förelågo vid vederbörande fordrans

tillkomst, att borgenären vore berättigad att uppsäga sin fordran framhåller

departementschefen, att en dylik konsekvens av de nya reglerna

skulle vara mycket otillfredsställande och kunna bereda centralkassorna

avsevärda svårigheter. Det vore därför enligt hans mening nödvändigt

att tillse, att någon möjlighet för kassornas borgenärer att på formella

skäl uppsäga sina fordringar icke inträdde i följd av ändringarna. För

sådant ändamål borde det enklaste vara att låta staten träda emellan och

påtaga sig all den förlust, som till äventyrs kunde uppkomma för den,

som förvärvat fordran hos jordbruks- eller centralkassa, innan registrering

verkställts av beslut, varigenom i enlighet med de bestämmelser, som

ovan förordats, minskning skett av medlemmarnas personliga ansvarighet

för vederbörande kassas förbindelse. Departementschefen har uttalat, att

han vore av den uppfattningen, att den ansvarighet, som statsverket sålunda

skulle ikläda sig, aldrig komme att behöva tagas i anspråk. För

säkerhetens skull syntes emellertid lämpligt, att medgivande lämnades till

att från riksgäldskontoret till Sveriges riksbank överlämnas obligationer

till visst belopp, förslagsvis 100,000 kronor, vilka obligationer utan vidare

kunde tagas i anspråk för täckande av här avsedda förluster. Under erinran

om, att den personliga ansvarigheten i ekonomisk förening icke kunde utkrävas

annat än vid föreningens konkurs, har departementschefen beträffande

de närmare reglerna för användande av ifrågavarande obligationer

ansett sig böra förorda, att desamma avfattas i huvudsaklig överensstämmelse

med de regler, som gälla beträffande rätt att för borgenärers i

centralkassa räkning använda de obligationer, som för sådant ändamål

innehavas av riksbanken.

Av de av departementschefen anförda skäl har utskottet icke velat

motsätta sig ett medgivande av nu ifrågavarande innebörd.

Under erinran att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke innefattar

någon höjning av det nu utgående anslaget till understöd åt föreningar

för jordbrukskredit hemställer utskottet,

I) att riksdagen må

a) medgiva, att från riksgäldskontoret må till Sveriges

riksbank överlämnas svenska statens obligatio
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

13

ner till ett belopp av 100,000 kronor att, där jordbrukskassa

eller centralkassa för jordbrukskredit i avseende

å medlemmarnas ansvar för kassans förbindelser beslutat

nedsättning, som möjliggjorts genom ändringar,

vilka vidtagits i gällande bestämmelser angående

godkännande av dylik kassa från det allmännas sida,

av riksbanken användas till täckande av förlust, som

i följd av nedsättningen må hava tillfogats någon,

som, då beslutet därom registrerades, ägde fordran hos

kassan, under villkor att förlustens anledning och omfång

styrkes genom intyg av rättens ombudsman i

kassans konkurs samt, vad angår centralkassa, jämväl

av det allmänna ombud, som förordnats att deltaga i

förvaltningen av konkursboet, att medgivande till

obligationernas användande skall lämnas av länsstyrelsen

i det län, där kassans styrelse har sitt säte, att

därvid tillika skall meddelas erforderliga föreskrifter

angående sättet för behövliga obligationers tillgodogörande,

att riksgäldskontor^ ofördröjligen skall underrättas,

då dylikt medgivande lämnas, att obligationerna

därvid tillika i första hand skola hembjudas

riksgäldskontoret till inlösen samt att utbetalning till

kassas fordringsägare av för obligationer influtna

medel skall verkställas genom konkursförvaltningens

försorg,

b) för budgetåret 1925—1926 till understöd åt föreningar

för jordbrukskredit anvisa ett extra förslagsanslag

av 30,000 kronor.

II) att motionerna I: 258 och II: 393 i den mån de

icke kunna anses besvarade genom vad utskottet här

ovan anfört ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

PAUL HELLSTRÖM.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Norm, Lundell

Gabrielsson, Andersson i Fältenborg och Luterkort; samt

från andra kammaren: herrar Sjöblom, Uddenberg i Karlskoga, Hedlund i Häste

Sjölander, Gustafson i Vimmerby, Johanson i Hallagården, Månsson i Erlandsro och Olsson

i Rodmngsberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

Lånerätt.

Reservation

av herrar Gabrielsson, Norm, Andersson i Fältenborg, Luterkort, XJddenberg,

Johanson i Hallagården, Gustafson i Vimmerby och Olsson i Rödningsberg,

vilka ansett, att utskottets yttrande i angivna delar bort hava följande

lydelse:

Departementschefen har härutinnan anfört följande:

Enligt nu gällande bestämmelser taxeras fast egendom såsom jordbruksfastighet,

då den användes för jord- eller skogsbruk, och såsom annan

fastighet, då den brukas för annat ändamål. Vid taxering av jordbruksfastighet

skola, i den mån förhållandena därtill föranleda, följande särskilda

värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxeringsvärde, redovisas,

nämligen dels jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jordbruk

med binäringar, ävensom värdet av skogsmark, betesvärde däri inberäknat,

och övrig till fastigheten hörande mark, dels skogsvärde, varmed förstås

värdet av växande skog, och dels tomt- och industrivärde, varmed förstås

det värde, som mark äger utöver jordbruksvärdet. Det synes mig näppeligen

motiverat att medgiva ägare av jordbruksfastighet rätt att i denna

sin egenskap erhålla lån, vars belopp bestämmes med hänsyn till tomt- och

industrivärdet. Icke heller torde, innan betryggande former för belåning av

växande skog genomförts, skogsvärdet böra läggas till grund för lånerätten.

Enligt min uppfattning bör alltså såväl ägare som brukare av jordbruksegendom

äga att teckna andelar i jordbrukskassa i förhållande till allenast

det i fastighetens taxeringsvärde ingående jordbruksvärdet.

Motionärerna åter hava anfört:

»Enligt vår mening bör en dylik generell åtskillnad icke göras, utan

taxeringsvärdet å växande skog inräknas i fråga om fastighet, som är

bebyggd för jordbruksändamål, då i motsatt fall blandade skogs- och jordbruksfastigheter

bleve alltför ogynnsamt ställda i jämförelse med rena

jordbruksfastigheter. Hittills har, som bekant, låne- och andelsrätten

grundats å fastigheternas areal, varvid skogs- och betesmark efter vissa

grunder omräknats i odlad jord. Sedan avverkningen reglerats genom

den nya skogslagen, varigenom skövling förhindras och vederbörlig stödskog

under alla förhållanden bevaras, torde inga skäl föreligga att i dylikt fall

från fastighetens taxeringsvärde avdraga värdet för växande skog. I verkligheten

torde det förhålla sig så, att blandade skogs- och jordbruksegendomar

betydligt lättare kunna bära räntorna å upptagna lån än uteslutande

jordbruksegendomar. Dessutom gälla ju hithörande bestämmelser

maximibelåningen, och det åligger respektive styrelser att taga vederbörlig

hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Att då genom en generell

föreskrift, på sätt i propositionen skett, skilja mellan jordbruks- och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.

15

skogsegendomar skulle på ett mindre lyckligt sätt binda jordbrukskassorna

och, särskilt i de mera skogrika delarna av landet, betydligt förringa

deras betydelse för jordbrukarna.»

Motionärerna hava även påpekat, att såväl enskilda banker som övriga

låneinstitut i allmänhet godtaga taxeringsvärden, vari växande skog ingår,

som säkerhet liksom även att nya sparbankslagen godtager dylik säkerhet

som teckning av insättarmedel, med undantag för det fall, att värdet å

växande skog icke må inräknas i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, vilken

ej är försedd med för jordbrukets bedrivande nödiga åbyggnader, en inskränkning,

som motionärerna anse böra förekomma även beträffande jordbrukskassor.

Utskottet kan icke finna annat än att motionärerna sålunda givit uttryck

åt en riktig uppfattning rörande ifrågavarande spörsmål. Departementschefens

ovan återgivna yttrande till statsrådsprotokollet synes även innebära,

att departementschefen för sin del i princip delar åsikten, att jämväl

skogsvärdet bör läggas till grund för lånerätten. För egen del åter anser

utskottet det vara uppenbart, att de principiella skälen för denna åsikt framträda

med sådan styrka, att det synes omöjligt att lämna desamma obeaktade

vid den praktiska utformningen av lånebestämmelserna ifråga. Den

omständigheten att, på sätt departementschefen framhållit, för närvarande betryggande

former saknas för särskild belåning av växande skog synes utskottet

så mycket mindre behöva tillmätas avgörande betydelse, som de kreditbeviljande

styrelserna äga att inom ramen för tillåten maximibelaning utöva en

fri prövning av samtliga å låneärendet förekommande omständigheter.

Under erinran — — — utskottet,

I) att riksdagen må

a) — — — försorg.

b) --- 30,000 kronor.

II) att riksdagen i anledning av motionerna I: 258 samt II: 393 matte

anhålla om sådant tillägg till Kungl. Maj:ts förslag till ändrade bestämmelser

angående understöd åt föreningar för jordbrukskredit, att dels

taxeringsvärdet av växande skog å för jordbruksändamål bebyggd fastighet

inräknas i taxeringsvärdet vid beräkning av andels- och lånerätt, och

dels i jordbrukskassas kassareserv må till viss omfattning jämväl ingå

inteckningar i jordbruksfastighet inom 50 procent av taxeringsvärdet.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt föreningar för jordbrukskredit. a1 i texten