Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder för laxfiskets upphjälpande.

1925-05-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:61, Utlåtande i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder för laxfiskets upphjälpande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder

för laxfiskets upphjälpande.

(lista avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion nr 121 av herr Jeppsson m. fl. har hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t behagade anhålla om skyndsam utredning angående

åtgärders vidtagande för laxfiskets upphjälpande samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

från lantbruksstyrelsen, vilket såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.

Motionärerna framhålla, hurusom särskilt vattenfallens överbyggande

och älvarnas profilreglering ävensom vissa av kraftverken tidvis vidtagna

uppdämningsåtgärder medfört en synnerligen menlig inverkan på laxfisket

därigenom att laxens lekplatser och uppehållsorter i övrigt antingen helt

och hållet förstörts eller ock gjorts värdelösa. Vidare erinras i motionen

om den skada som i förevarande avseende förorsakas genom vattendragens

förorening från industriella företag o. d. ävensom genom timmerflottning.

Såsom ett verksamt medel till motverkande av en ytterligare försämring

på grund av nämda förhållanden av laxfisket framhålla motionärerna en

rationellt bedriven laxodling.

Efter ett ingående klarläggande av behovet av att särskilda åtgärder

vidtagas för laxfiskets upphjälpande har lantbruksstyrelsen tillstyrkt motionen.

Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen i ärendet anfört och då utskottet

inser laxfiskets stora ekonomiska betydelse, vill utskottet tillstyrka, att förevarande

fråga såsom ock i motionen föreslagits göres till föremål för utredning.

Vid denna utredning, som således i främsta rummet bör avse

laxfisket, bör emellertid enligt utskottets mening jämväl uppmärksammas

de mindre tillfredsställande förhållanden beträffande fisket i allmänhet,

vilka på sina håll för närvarande äro rådande. Utskottet syftar härvid

särskilt på det rovfiske, som enligt vad inom utskottet upplysts på en

del ställen bedrives under lektiden. Åtgärder ägnade att stävja detta

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.

missbruk synes utskottet utgöra ett betydelsefullt led i strävandena för

fiskets befrämjande. Den ifrågavarande utredningen synes utskottet lämpligast

kunna uppdragas åt lantbruksstyrelsen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av den i ämnet väckta

motion II: 121 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning

angående de åtgärder, som kunna och böra vidtagas

för laxfiskets upphjälpande samt i den mån så

erfordras för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 11 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

PAUL HELLSTRÖM.

Närvarande: Se utlåtandet nr 60.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.

9

Bilaga.

Till Riksdagens Jordbruksutskott.

Genom remiss av Kungl. Maj:t har kungl. lantbruksstyrelsen anbefallts

att till Eder avgiva utlåtande över en vid innevarande års riksdag väckt,

till Eder remitterad motion (nr 121 i andra kammaren), där motionärerna

hemställt om vidtagande av åtgärder för laxfiskets upphjälpande.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.

Laxfisket i vårt land är som bekant av mycket stor betydelse. Under

femårsperioden 1915—1919, omfattande såväl dåliga som goda laxår, uppgick

den årliga medelfångsten till sammanlagt omkring 990,600 kilogram,

därav 167,700 kilogram på havs- och 222,900 kilogram på älvfisket. Under

äldre tider var detta fiske av eu ännu mycket större betydelse, vilket

framgår av bifogade tabell 11 över laxfångsten i Sveriges viktigare laxälvar

och de havsområden, där ett intensivare laxfiske bedrives.

Den övervägande delen av den i Sveriges sötvatten fångade laxen erhålles

i Norrlands älvar. Bland Sydsveriges vattendrag intager endast

Mörrumsån en mera bemärkt plats såsom laxälv. Laxfångsten i denna å

uppgår nämligen till ungefär samma storlek som i de medelgoda och bättre

norrlandsälvarna.

Av de på Sveriges västkust utfallande vattendragen äro numera endast

Lagan, Ätran, Göta älv och Säveån av någon betydelse ur laxfiskesynpunkt,

ehuru de härutinnan komma långt efter Mörrumsån och norrlandsälvarna.

Slutligen bör även nämnas Vänern med tillflytande vattendrag, där även

verklig, ehuru från havet isolerad lax förekommer, och understundom tämligen

goda laxfångster göras.

På grund av det höga pris, som städse betalas för laxen, och de ofta jämförelsevis

billiga fångstanordningarna utgör laxen ett bland våra allra

värdefullaste fiskslag, varvid även är att märka, att den genom sin huvudsakliga

tillväxt i havet mer än någon annan fiskart kan kvantitativt öka

ett vattendrags fiskavkastning. Framhållas bör även i detta sammanhang

havslaxfiskets stora betydelse och att detta fiske är beroende av laxens

fortplantningsmöjligheter i älvarna.

Ingen fiskart har emellertid fått små existensmöjligheter så kringskurna

som just laxen. Dels förorenas vattnet i älvarna, där laxen uppgår för att

leka, genom avfallsvatten från samhällen, fabriker och virkesflottning,

och dels sättas genom de allt talrikare dammbyggnaderna svåra eller

oöverkomliga hinder för laxens vandringar och fortplantning, varigenom

laxbeståndet överhuvudtaget äventyras. Laxen har även i det närmaste

eller fullständigt försvunnit från flera svenska vattendrag, där den fordom

regelbundet uppgick. Så exempelvis i Nissan, Motala ström, Norrström och

Mälaren, Gävleån m. fl. I andra älvar, såsom Emån, Dalälven och Ljungan,

har laxen under de senaste åren avtagit i högst betänklig grad.

Enligt de undersökningar och utredningar, som särskilt fiskeriassistenten

G. Alm företagit, torde det vara ställt utom allt tvivel, att laxfiskets

Ej tryckt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.

tillbakagång i de omnämnda älvarna liksom även laxfiskets minskning

överhuvudtaget till stor del är beroende på nyssnämnda, genom människans

ingripanden förorsakade förändringarna i vattendragen. De synnerligen

stora och för olika älvar gemensamma växlingarna i laxfisket torde däremot

enligt Alms undersökningar vara att tillskriva klimatiska, sålunda

av människans göranden oavhängiga faktorer.

Ehuru det sålunda understundom måhända kan vara svårt att bestämt

säga, huruvida laxfiskets tillbakagång i en älv är beroende på den ena

eller andra orsaken, är detta åter i andra fall möjligt, och obestridligt är

i varje fall, att laxfisket under senare tider i stort sett försämrats.

För att förhindra en dylik försämring och för att överhuvudtaget upphjälpa

vårt lands laxfiske erfordras, såsom ock motionärerna framhållit,

en efter stora linjer bedriven laxodling.

Sedan lång tid tillbaka har också laxodling, ehuru ej i större utsträckning,

bedrivits hos oss. Sålunda finnas för närvarande tvenne, direkt

under statens ledning stående, och 12 under hushållningssällskap sorterande

med statsbidrag underhållna laxodlingsanstalter. De förra äro Älvkarleö

för Dalälven och Kvarnbäcken för Indalsälven, de senare Piparböle

för Ume älv, Ed för Ångermanälven, Flo för Faxälven, Sillre för Indalsälven,

Njurunda för Ljungan, Sandgrund och Dejefors för Klarälven,

Gullspång för Gullspångsälven, Trollhättan för Göta älv, Hov för Lagan,

Herting för Ätran och Mörrum för Mörrumsån.

Ynglet från dessa anstalter har i allmänhet utsatts i de älvar och åar,

vid vilka anstalterna äro belägna och till ett antal, som framgår av bifogade

tabell H.1

Vad angår resultaten av laxodling i allmänhet, det vill säga huru stor

mängd salumässig lax, som erhålles av en viss mängd utsatt yngel, känner

man dock mycket litet. De försök och iakttagelser, oftast genom

märkning, som gjorts i denna riktning i Danmark, Norge, Tyskland, England

och Amerika, tyda emellertid på, att man av 1,000 stycken utsatt,

nykläckt laxyngel kan beräkna att i den älv, där ynglet utsatts, återfånga

minst ett par laxar.

För att åskådliggöra laxodlingens betydelse må följande exempel anföras.

En anstalt för uppfödande av 1 miljon yngel kostar i uppförande

omkring 14,000 kronor. Räknar man med en ränta av 5 procent och amortering

under 50 år av anläggningskapitalet, utgöra de årliga amorteringsoch

räntekostnaderna 980 kronor under första året, vilket belopp minskas

alltefter skeende amorteringar. De årliga utgifterna i övrigt för en dylik

anstalt torde kunna beräknas till omkring 5,000 kronor.

Av 1 miljon utsatt laxyngel bör enligt ovannämnda beräkning åter-''

fångas minst 2,000 laxar. Med en medelvikt av 7 kilogram och ett medelpris

per kilogram av 2 kronor blir detta 28,000 kronor. Beräknas härifrån

avgå omkring 30 procent i och för omkostnader för fisket, kvarstår

en nettobehållning av omkring 18,700 kronor. Mot denna inkomst svarar

den årliga utgiften för laxodlingen, omkring 6,000 kronor. Sannolikt äro

dock dessa siffror väl optimistiska. Å andra sidan är härvid att märka,

att de ovan nämnda återfångstresultaten hänföra sig endast till laxfångsten

i älvarna. Då emellertid hos oss en ungefär lika stor del av laxfångsten

försiggår i havet, måste fångstsiffran för älvarna utökas med

fångstsiffran för havet. Även om man räknar med en lägre återfångst
-

1 Ej tryckt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.

11

procent i älvarna, exempelvis blott % ä 1 stor lax per 1,000 utsatt laxyngel,

torde därför laxodling i vanlig mening ekonomiskt löna sig.

Redan av det nu anförda framgår, att laxodling för att giva påtagliga

resultat måste bedrivas i en mycket stor skala och att den laxodling, som

hittills bedrivits hos oss, utövats i mycket ringa omfattning. Såsom av

tabell II framgår, uppgick antalet år 1923 i Sveriges floder utsatt laxyngel

till sammanlagt omkring 3,064,000. Under samma år utsattes av

Förenta Staternas fiskeribyrå i de i Stilla havet utfallande floderna

174,422,000 laxyngel och rom, därav 108,075,000 laxungar, som under någon

tid utfodrats i dammar. Härtill kommer allt det laxyngel, som utsättes av

de särskilda staternas enskilda fiskerikommissioner, och vilket vanligen

uppgår till betydande mängder. LantbruksstyTelsen saknar emellertid

uppgifter härom.

Ovan anförda uppgifter om förhållandena hos oss gälla laxodling med

utsättande av det späda, nykläckta ynglet. Vid bedrivande av laxodling

i de älvar, vilkas vattenförhållanden och naturbeskaffenhet förändrats

genom dammöverbyggnader, tillkommer emellertid ett annat moment. I

dylika älvar, där i stället för ett mer eller mindre jämnströmmande lopp

uppstå en rad av genom dammbyggnader åtskilda lugnvatten, bliva naturligen

dels lekplatserna förstörda, men dels även betingelserna för laxungarnas

uppväxt allt annat än gynnsamma. I de nämnda lugnvattnen

uppkommer nämligen i de allra flesta fall ett långt rikare bestånd av

rovfisk, gädda, abborre och lake än som är fallet på de uppväxande laxungarnas

naturliga uppehållsorter i av dammbyggnader oberörda älvar.

Dessa rovfiskar äro ytterst farliga fiender till laxungarna utom det, att

de även som mindre äro konkurrenter med desamma om födan. Och även

på åtskilliga andra sätt försämras betingelserna för laxungarnas trevnad

i dessa älvar, därvid särskilt kan framhållas de stundom i hög grad varierande

vattenståndsförhållandena.

I en fullständigt profilreglerad älv måste det sålunda anses felaktigt

att utsätta spätt, nykläckt laxyngel. Det blir under sådana omständigheter

nödvändigt att övergå till den av byråchefen O. Nordqvist i dylika

fall tillämpade metoden med uppfödande av laxynglet i dammar. Försök

härmed ha genom lantbruksstyrelsens försorg från och med år 1921

pågått vid den av staten arrenderade fiskodlingsanstaiten vid Kälarne i

Jämtland. Försöken i denna anstalts fiskdammar pågå fortfarande och

hava redan givit vissa resultat för bedömandet av frågan, huru laxodlingen

bör på mest effektiva sätt anordnas i älvar, vilkas naturförhållanden

förändrats genom fördämningar för industriella ändamål. De viktigaste

hittills uppnådda resultaten äro följande:

1) Laxungarnas uppehållstid i floderna är icke en för laxen i varje flod

konstant rasegenskap utan varierar beroende av tillgången på utrymme

och föda. Genom att besätta dammarna tillräckligt glest med laxyngel

kan man få detta att antaga den för utvandringen till havet utmärkande

blanka dräkten redan på ett eller två år. Detta gäller laxyngel såväl från

södra Sverige som från Norrland, och är naturligtvis en för laxynglets

uppfödande synnerligen viktig omständighet, då härigenom kostnaderna

och svårigheterna att uppföda laxynglet i hög grad kunna minskas.

2) Då kostnaderna för anskaffande av foder och frakterna därför äro

mycket höga, ställer sig metoden med utfodring av laxungarna alltför

dyrbar. Däremot hava försöken visat, att utmärkta resultat, såsom nyss

nämnts, kunna erhållas genom att uppföda laxynglet uti tillräckligt stora

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.

dammar utan utfodring, varvid laxynglet lever på den naturliga föda,

huvudsakligen insektslarver, som produceras i dammarna. Sålunda inbesparas

kostnaderna för fodret och arbetet med fiskens utfodring, varjämte

lax*ungarna uppväxa under naturligare förhållanden än vid utfodring.

3) De undersökningar, som anställts vid fiskodlingsanstalten vid Kälarne

av avlidne professorn A. M. Bergman och extra fiskeristipendiaten 0. Nybelin,

ha visat, att en betydlig del av den vid nämnda anstalt uppfödda

fisken är angripen av en parasitmask, Tri aehophorus robustus, som dels

åstadkommer stor dödlighet, och dels hämmar fiskens tillväxt. Av Nybelins

undersökningar framgår, att denna parasit tillföres dammarna med

vattnet från ovanför belägna sjöar, och att den förekommer, såvitt man

hittills kunnat konstatera, i de flesta norrländska sjöar, där gädda lever,

det vill säga i flertalet sjöar utom inom fjällområdet. För att kunna undvika

denna parasit måste man därför anlägga laxyngeldammarna på platser,

där vattnet tillströmmar från källor eller andra gäddfria vatten.

Ehuru visserligen dessa försök ingalunda kunna anses avslutade, så ha

de dock utvisat vissa riktlinjer, som utan tvivel höra — till en början dock

endast försöksmässigt — följas vid ordnandet av laxodlingen i våra vattendrag.

Oaktat lantbimksstyrelsen sålunda redan anställt eu del förberedande

försök såväl vid Kälarne som med biträde av södra Sveriges fiskeriförening

i södra Sverige, anser styrelsen det dock vara nödvändigt att i

och för undersökning över lämpligaste sättet för ordnande av en extensiv

laxyngeluppfödning — det vill säga uppfödning av laxungar i naturliga

dammar utan utfodring — påbörja försök häröver i större utsträckning

och på flera ställen. Åtgärder i denna riktning ha även redan vidtagits.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 4 juli 1924 erhöll nämligen lantbruksstyrelsen

tillstånd, att använda 3,000 kronor för försök och förarbeten angående

laxyngeluppfödning i naturdammar. Under sommaren 1924 ha sålunda

rekognosceringar utförts för utseende av lämpliga platser för anläggning

av dylika dammar. Därvid ha ritningar och kostnadsförslag uppgjorts

för 2 dammar om tillsammans 4 hektar vid Ångermanälven, 2 dammar om

8.8 hektar vid Ljungan och 2 dammar om 7.5 hektar vid Dalälven. Kostnadsförslaget

för dessa dammanläggningar, som uppgjorts av södra Sveriges

fiskeriförenings konsulent J. Sörensen, slutar på respektive 6,447,

7,644 och 8,647 kronor eller sammanlagt 22,738 kronor, men torde för

säkerhets skull höra ökas med 50 procent och sålunda beräknas till omkring

34,000 kronor.

Det torde emellertid vara nödvändigt att även i andra delar av landet

utföra dylika försök. Laxungarnas tillväxthastighet och utvandringsstadiets

inträdande är nämligen såsom ovan visats beroende på tillgången på

föda, utrymme, vattentemperatur m. fl. förhållanden, som kunna gestalta

sig väsentligt olika i olika delar av landet. Genom södra Sveriges fiskeriförening

har för Hallands läns hushållningssällskap utredning verkställts

rörande möjligheten att vid någon eller några av Hallands laxförande åar

anlägga laxyngeluppfödningsdammar. Och även i Kristianstads län pågår

utredning rörande anläggning av dylika dammar vid Helgeå.

Utgifterna för anläggning av sådana dammar torde emellertid ej lämna

bestridas av hushållningssällskapen, utan synes här staten böra träda

emellan, så mycket mera som det ju härvidlag gäller i lika hög grad ett

allmänt som ett enskilt intresse, nämligen laxfisket i havet.

I och för undersökning av möjligheterna att för till huds stående pen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61. 13

ningmedel kunna bedriva en mera omfattande fiskodling i vårt land,

bar lantbruksstyrelsen genom fiskeri assistenten Alm låtit verkställa eu

utredning över storleken av tillgängliga s. k. fiskeavgifter, utdömda genom

Kungl. Maj:ts resolutioner angående överbyggande av kongsådra

samt genom vissa länsstyrelsers och vattendomstolarnas utslag-. Avskrift

av denna utredning i vad den rör laxodlingens ordnande bifogas.1

Av densamma framgår, att för anordningar till laxfiskets förbättrande i

åtskilliga av våra vattendrag icke oväsentliga penningebclopp finnas förhanden.

Så finnas exempelvis för Ljungan ett belopp på omkring 35,000

kronor, varav dock en del enligt Kungl. Maj:ts beslut därom torde böra

användas till uppförande av en laxodlingsanstalt för Ljunga älv. För

fiskets förbättrande i Dalälven finnas omkring 15,000 kronor. Dessa belopp

skulle alltså räcka till för täckande av de med ovan föreslagna

dammanläggningar vid Ljungan och Dalälven förenade utgifterna och

ämar lantbruksstyrelsen ingå till Kungl. Maj: t med anhållan om

rätt att få använda ifrågavarande belopp i och för dylikt ändamål. För

Ångermanälven finnas nu ingå medel. Anläggning av uppfödningsdammar

därstädes torde för övrigt kunna anstå, i betraktande av de tämligen

likartade naturförhållanden, som råda mellan denna älv och Ljungan och

Dalälven.

Vad södra Sverige beträffar kunna, såsom av utredningen framgår, för

Mörrumsån disponeras omkring 14,000 kronor och för Helgeån 1,900 kronor.

För Mörrumsåns vidkommande torde dock måhända detta belopp böra användas

för vissa förbättringar av den vid Mörrumsån belägna, under de

senare åren på grund av särskilda orsaker ej i gång varande Vittskövle

laxodlingsanstalt. De för Helgeå avsedda medlen äro ännu så obetydliga,

att de ej förslå långt vid en dammanläggning. Dessa medel torde därför

tills vidare böra fonderas.

För täckande av anläggningskostnaderna för dammarna vid Hallandsåarna

finnas emellertid niga tillgängliga fiskeavgifter i likhet med vad

som är fallet beträffande de förut nämnda vattendragen. Ej heller finnes

möjlighet att härför erhålla nödiga medel från de jämlikt 2 kapitlet 10 §

vattenlagen inflytande fiskeavgifterna. Dessa avgifter uppgingo nämligen

under sista året eller 1924 till endast omkring 6,400 kronor och föregående

år till betydligt mindre belopp. För närvarande tagas dessa avgifter

jämlikt av Kungl. Maj:t årligen utfärdade bestämmelser i anspråk

för täckande av driftkostnaderna vid den av lantbruksstyrelsen arrenderade

fiskodlingsanstalten i Kälarne, och några större belopp bliva därför

ej över för andra ändamål. Det vore för den skull av allra största värde

för utförande av de för en rationell laxodling nödvändiga försök, om medel

till anläggning av laxyngeluppfödningsdammar i södra Sverige kunde erhållas

från annat håll.

De nu berörda åtgärderna, nämligen laxodling med ynglets uppfödning

i dammar, avse vattendrag, där laxens existensförhållanden blivit för-,

sämrade eller förstörda genom överbyggnader. I dessa fall är det framförallt

av vikt att kraftiga åtgärder vidtagas för laxfiskets räddande.

Såsom ovan nämnts inverkar även flottningen menligt på laxens fortplantning,

därigenom att lekplatserna förorenas och rommen infekteras av

dödande svamp- och bakterievegetation. För bekostande av laxodling i

dylika ännu av överbyggnader oberörda, men av flottningen påverkade

Iij tryckt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 61.

älvar måste i främsta rummet användas flottningsavgifter, som utdömas

av vattendomstolarna på grund av vattenlagen, 6 kapitlet 9 och 17 §§.

Där dessa avgifter icke förslå för en laxodling i tillräckligt stor skala,

synes staten böra tillskjuta vad som kan erfordras därutöver.

Vare sig laxodlingen är avsedd att motverka den för laxen skadliga inverkan,

som härrör av överbyggnader och vattenförorening m. m. eller av

flottning, anser sig lantbruksstyrelsen böra såsom sin åsikt framhålla,

att laxodlingen bör organiseras endast småningom och i samband med

försök, så att odlingen tillika blir en försöksverksamhet, genom vilken man

erhåller anvisning, huru odlingen på ändamålsenligaste sätt bör ordnas

vid de olika vattendragen.

Även i älvar, där de naturliga existensförhållandena ännu äTo i huvudsak

oförändrade, kan ett ingripande för laxfiskets förbättrande vara till

nytta. Såsom undersökningar såväl hos oss som i andra länder visat, är

laxfiskets avkastning underkastat långsamma, sannolikt av klimatiska

växlingar beroende fluktuationer. I synnerhet under perioder med för

laxens fortplantning, laxrommens och ynglets utveckling ogynnsamma

yttre förhållanden kan man genom en i tillräckligt stor skala bedriven

laxodling motverka dylika skadliga yttre förhållanden. Lantbruksstyrelsen

anser därför, att även i älvar med tills vidare i huvudsak oskadade

naturförhållanden laxodling bör bedrivas, fastän denna i dylika älvar bör

ske på annat sätt än då det är fråga om att motverka skada av överbyggnader,

vattenförorening och flottning, nämligen genom att utkläcka

och utsätta nyss utkläckt laxyngel eller genom att hålla laxynglet i dammar

endast under en kort tid, exempelvis under några veckor eller första

sommaren.

I detta sammanhang anser sig lantbruksstyrelsen böra framhålla en

annan omständighet, som är av största betydelse för såväl laxfisket som

övrigt fisken i våra älvar och andra vattendrag, nämligen vattnens förorening.

Redan den 3 juni 1915 har dikningslagskommittén framlagt förslag

till lag angående vatten- och luftförorening m. fl. i samband därmed

stående lagförslag, men ännu saknas en tidsenlig lagstiftning i ämnet.

Då i och med industriens utveckling och samhällens uppkomst och tillväxt

vattnets förorening tilltager i oroväckande grad, är det även för laxfiskets

skyddande av största vikt, att skyndsamma åtgärder vidtagas för en tidsenlig

och effektiv lagstiftning i ämnet.

Med åberopande av vad ovan anförts får lantbruksstyrelsen tillstyrka

bifall till ifrågavarande motion och tillika uttala att den begärda utredningen

lämpligen torde kunna verkställas av lantbruksstyrelsen.

Stockholm den 13 mars 1925.

ERIK INSULANDER.

OSC. NORDQVIST.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:256 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder för laxfiskets upphjälpande. a1 i texten