Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förekommande av älgars skadegörelse å ungskog och växande gröda samt om beredande av gottgörelse för av älgar förorsakad skada å växande gröda.

1925-05-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:65, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förekommande av älgars skadegörelse å ungskog och växande gröda samt om beredande av gottgörelse för av älgar förorsakad skada å växande gröda.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

7

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förekommande

av älgars skadegörelse å ungskog och växande gröda

samt om beredande av gottgörelse för av älgar förorsakad

skada å växande gröda. (2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft nedan

omförmälda, inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner,

nämligen

1) två likalydande, nr 133 i första kammaren av herr Andersson, Albin

samt nr 195 i andra kammaren av herr Andersson i Grimbo, i vilka

hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning rörande åtgärder till förekommande av älgars skadegörelse å

ungskog och växande gröda;

2) nr 1 i andra kammaren av herrar Olsson i Ramsta och Schill, vari

hemställts, att riksdagen beslutar i skrivelse till Kungl. Maj:t begära om

utredning, huruvida och på vad sätt och i vilken omfattning gottgörelse

må kunna beredas åt dem, som lidit skadegörelse å växande gröda av

älgar och sedan inkomma till riksdagen med den framställning, vartill

utredningen giver anledning.

I motiveringen till förstnämnda motioner behandlas älgens skadegörelser

närmast från skogsvårdssynpunkt. För belysande av dessa skadegörelser anföras

åtskilliga uppgifter rörande inom Landvettens och Härryda socknar

av Sävedals härad i Göteborgs och Bohus län föreliggande förhållanden.

Enligt ett av läns jägmästaren i nämnda län gjort uttalande skulle å egendomen

Långenäs i Landvetters socken på grund av älgstammens tillväxt

under nu gällande total fridlysning inom länet en rationell skogsskötsel tillsvidare

vara omöjliggjord och varje tanke på att uppdraga annat trädslag

än gran utesluten. Från socknarna i Sävedals härad hade i anledning

härav framställning gjorts till Kungl. Maj:t om tillstånd att genom jakt

minska älgbeståndet, vilken framställning emellertid blivit avslagen. Enligt

motionärernas uppfattning vore det knappast ägnat att förvåna, om

skogsägare, som sökt ställa sig till efterrättelse bestämmelser i skogsvårdslagen,

genom vilka den enskilde skogsägaren ålades att på bästa sätt plan
-

Motionerna

1:133 och

11:195.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Motionen

11:1.

tera och sköta sin skog och sina skogsmarker, funne det märkvärdigt att

det utfärdats fridlysningshestämmelser för djur, som vore de största skadegörare

på skogen, varigenom plantering av sådana trädslag som tall, ek,

björk m. fl. så gott som omöjliggjordes. Därtill komme den skada samma

djur åstadkomme på växande gröda i skogstrakterna, där älgarna på några

dagar kunde förstöra skörden på betydande områden.

Ett önskemål vore enligt motionärernas mening, att skogsvårds- och jaktlagarna

bringades i närmare överensstämmelse med varandra. Tillåtelse till

eller förhud mot jakt efter älg borde icke bestämmas så noggrant efter

länsgränserna som hittills, utan likartade områden sammanföras oavsett

sådana gränser. Till ett härad eller en socken, som läge i ett län med

totalförbud mot älgjakt och vid gränsen till ett län, varest det vore tilllåtet

att jaga älg, droge sig älgstammen och ökade sig på grund av det

totala jaktförbudet i sådan grad, att stora mängder ungskog och säd bleve

fördärvade. Vid fridlysningsbestämmelsernas utfärdande borde enligt vad

motionärerna uttala hänsyn tagas även till skogsägares och jordbrukares

intressen och omfattningen av älgens skadegörelse grundligt undersökas.

I den av herrar Olsson i Ramsta och Schill väckta motionen har framhållits,

att den skadegörelse av älgar, som äger rum å växande gröda här i

landet årligen uppgår till avsevärda belopp. Ofta vore det så att torpare,

arrendatorer och småbrukare i skogsbygderna finge sin gröda mer eller

mindre förstörd av älgar, utan möjlighet att få någon gottgörelse härför

genom älgjakten, då de i allmänhet saknade jakträttigheter.

Motionärerna, som förklara sig icke vilja ifrågasätta ökad jakttid å älg,

hava däremot ansett frågan om beredande av gottgörelse i någon form

för den skadegörelse, som älgen åstadkommer å växande gröda, böra tagas

i övervägande. För sådant ändamål tänkte sig motionärerna upptagandet

av en avgift för varje skjuten älg. De skjutna älgarna kunde redovisas

till vederbörande landsfiskal och avgiften samtidigt erläggas. De av

älgarna åstadkomna skadorna å växande gröda kunde anmälas till

kommunalnämnden, som skulle hava att besiktiga och värdera skadan

och däröver till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända protokollsutdrag.

För detta ändamål skulle nämnden, om så befunnes lämpligt,

äga att inom eller utanför nämnden utse en delegation av tre personer.

Motionärerna ansåge givet, att skador av mindre omfattning icke

borde ersättas och tänkte sig gränsen härutinnan satt till 15 kronors värde.

För slutgiltigt fastställande av skadeståndsbeloppen borde av Kungl. Maj:ts

befallningshavande utses en länsnämnd av fem personer, vilken skulle

hava att pröva de inkomna ansökningarna och fördela beloppen. De, som

samtidigt redovisade skjutna älgar och sökte ersättning för skadegörelse å

grödan, borde enligt motionärernas mening icke erhålla gottgörelse i sådan

mån än värdet av skadan överstege den skjutna älgen eller älgarnas värde.

Avgiften för skjuten älg tänkte sig motionärerna antingen fixerad till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

9

samma belopp för hela riket eller ock att Kungl. Maj:ts befallningshavande

kunde få bestämma densamma inom en viss ininimi- och maximigräns

allt efter behovet.

Över motionerna bar utskottet i vederbörlig ordning inhämtat domänstyrelsens

yttrande, vilket såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.

Vad först angår frågan om älgens skadegörelse å skog, så synes det vara

otvivelaktigt, att en icke obetydlig sådan skadegörelse under vissa förhållanden

kan äga rum. Det vill emellertid synas, som om denna skadegörelse

skulle utgöra en verklig fara för skogsvården endast där älgstammen

är synnerligen talrik. I allmänhet torde älgen hava så störa skogsområden

att röra sig på, att skadegörelse av ifrågavarande art icke får någon

mera väsentlig betydelse. Och för de förluster, som för skogsägaren uppstå

under dylika förhållanden, lärer han i allmänhet anse sig gottgjord

genom älgjakten. Utredningen i ärendet synes ock visa, att mera allvarliga

missförhållanden i förevarande avseende allenast uppstå såsom en följd av

total fridlysning och å trakter, där förutsättningarna i övrigt för älgstammens

tillväxt äro särskilt gynnsamma. De i herrar Albin Anderssons

och. Anderssons i Grimbo motioner anförda uppgifterna rörande förhållandena

i vissa socknar av Göteborgs och Bohus län torde i detta hänseende

vara belysande.

Såsom även motionärerna framhållit, torde man kunna komma till rätta

med dylika missförhållanden genom att fridlysningen sker i mera smidiga

former. Sålunda synes det även utskottet som om i ett sådant fall, som

det av motionärerna omförmälda, anledning kan finnas att frångå regeln,

att fridlysningen skall följa länsgränsen.

Med hänsyn till sålunda föreliggande omständigheter anser sig utskottet

böra tillstyrka, att utredning verkställes rörande de åtgärder, som i berörda

avseende må vara av behovet påkallade.

Beträffande den av herrar Olsson i Ramsta och Schill väckta motionen

får utskottet erinra, att i vårt land helt saknas såväl bestämmelser om

rättsskydd mot viltskador som andra anordningar för beredande av gottgörelse

för sådana skador. I åtskilliga andra länder — i främsta rummet

sådana där å ena sidan rationell jaktvård förekommer och andra sidan

jordbruk och trädgårdsskötsel mera intensivt bedrivas — finnas bestämmelser

på detta område. Vad särskilt angår den form av gottgörelse för

skador, förorsakade av älgar, som i sistnämnda motion ifrågasatts, har

utskottet inhämtat, att en liknande anordning finnes i Finland. Enligt

en kungörelse av den 20 oktober 1898 föreskrives nämligen, dels att för

rättighet att utöva älgjakt skall erläggas viss avgift, dels att skada, som

av älg förorsakats å växande gröda eller stackad säd eller foder, ersättes

av kronan. Bestämmelserna torde emellertid för närvarande sakna praktisk

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 sand. 23 höft. (Nr 6b—65). 2

Domän styre

sens yttrand

Utskottet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

betydelse, enär älgen i Finland är i det närmaste utrotad och total fridlysning

av densamma därför tillämpas.

Såsom framgår av domänstyrelsens yttrande, befinner sig under Kungl.

Maj:ts prövning förslag, gående ut på mera vittgående åtgärder beträffande

gottgörelse för viltskador.

Huruvida en sådan anordning, som i den sist omhandlade motionen

ifrågasatts, är lämplig att genomföra i vårt land, därom anser sig utskottet

nu icke böra uttala någon mening. Utskottet har emellertid för

sin del icke velat motsätta sig, ätt den utredning rörande älgens skadegörelse

och de åtgärder, vilka med anledning härav kunna vara påkallade,

som utskottet vill förorda, även kommer att omfatta en undersökning av

det i sagda motion lämnade uppslaget.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner I:

133 och II: 195 samt II: 1 må i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning rörande skadegörelse av älg samt vidtaga

de åtgärder, vartill denna utredning må giva anledning.

Stockholm den 11 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

PAUL HELLSTRÖM.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Norin, Lundelly

Gabrielsson, Andersson i Fältenborg och Luterkort samt

från andra kammaren: herrar Uddenberg i Karlskoga, Hedlund i Häste, Sjölander,

Gustafson i Vimmerby, Johansson i Hallagården, Månsson i Erlandsro och Olsson i Rödningsberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande AV 65.

11

Bilaga.

Till Riksdagens Jordbruksutskott.]

Genom nådigt beslut den 13 innevarande februari bär domänstyrelsen

anbefallts att i anledning av framställning från riksdagens jordbruksutskott

avgiva yttrande över till samma utskott remitterade motionen nr 1

i andra kammaren om beredande av gottgörelse för av älgar förorsakad

skada å växande gröda samt nr 133 i första kammaren och nr 195 i andra

kammaren, lika lydande, om åtgärder till förekommande av älgars skadegörelse

å ungskog och växande gröda.

I anledning härav får styrelsen anföra följande.

De jämlikt Kungi. Maj:ts bemyndiganden den 1 oktober 1915 och den 3

juli 1916 inom jordbruksdepartementet tillkallade jaktsakkunniga hava i

avgivet betänkande den 15 maj 1922, del II, med förslag till ändringar i

jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m., avgivit bland annat förslag till

förordning angående jaktvårdsavgifter, jaktkort och jaktpass. Detta förslag,

vilket av domänstyrelsen i underdånigt utlåtande den 30 november

1923 i huvudsak tillstyrkts, innehåller bland annat, att, med vissa särskilt

angivna undantag, jakt ej må av någon utövas, med mindre han erlagt

jaktvårdsavgift i den ordning, som i förordningen stadgas, samt till bevis

därom är försedd med ett för honom personligen utfärdat jaktkort.

Jaktvårdsavgiften; skulle utgå med följande belopp för jaktkort

avseende helt år, vid jakt inom viss kommun ................................

» » » » » » visst län ........................................

» » » » » » hela riket........................................

samt avseende en tidsperiod av tre på varandra följande dagar,

oberoende av område, där jakten bedrives....................................

kronor 5

» 20

» 50

» 1*

vilket sistnämnda belopp domänstyrelsen har föreslagit måtte höjas till 2

kronor. .

Jaktvårdsavgifterna skulle tillfalla statsverket och bilda en fond uaktvårdsfonden),

vilken efter Kungl. Maj :ts bestämmande skulle användas

för främjande av jaktvården inom riket. Till denna fond skulle ingå även

avgifter för jaktpass, som utländsk undersåte skulle vara pliktig utlösa

för jakt inom riket — antingen 100 kronor för helt år eller ock 5 kronor

för varje dag jaktpasset omfattar — ävensom vissa bötesandelar m. m.

Domänstyrelsen har vidare i underdånig skrivelse den 31 januari 1925

med förslag till jaktvårdsarbetets inom landet organisation och inflytande

jaktvårdsavgifters m. m. användning föreslagit bland annat, att de i jaktsakkunnigas

förenämnda betänkande föreslagna avgifter för jaktkort och

jaktpass skulle i huvudsak tillföras en för hela landet bildad frivillig sammanslutning

för jaktvård och vildnadsskydd, uppdelad på lokala länsföreningar.

Sammanslutningen skulle stå under viss officiell kontroll och

såsom villkor för rätt till erhållande av del utav förenämnda avgifter hava

av Kungl. Maj:t fastställda stadgar.

Viss del av inflytande jaktvårdsavgifter och avgifter för jaktpass — av

domän styrelsen föreslagen till 10 procent därav — skulle emellertid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

redovisas till staten för att efter Kungl. Maj:ts bestämmande disponeras

för särskilda ändamål, som avse jaktvård och vildnadsskydd i allmänhet.

Bland sådana ändamål, vartill dessa till Kungl. Maj:ts förfogande ställda

belopp skulle användas, har domänstyrelsen framhållit utgivande av ersättningar

för sådan skadegörelse å husdjur eller å växande gröda eller

trädplanteringar m. m., som vållats av djur, som av skilda orsaker ansetts

höra fridlysas längre tider. Styrelsen avsåg härmed exempelvis skadegörelse

å hemdjur av björn och lo, där det till förhindrande av dessa djurarters

utrotande ansåges nödigt att beträffande dem stadga total fridlysning,

eller skada å skog och planteringar genom kronhjort, vilken, på

grund av sin sällsynthet inom landet, ansetts böra helt fredas. Även i sådana

fall, att all jakt efter älg förbjödes inom viss landsdel på grund av

att eljest fara förelåge för utrotning, har synts skäligt att gottgörelse för

av älg vållad skada å i främsta rummet växande gröda utginge av förenämnda

medel. Styrelsen avsåg däremot icke, att av berörda till Kungl.

Maj:ts förfogande ställda del av jaktvårdsavgifter m. m. skulle utgå ersättning

åt markägare för sådan vildskada å växande gröda eller dylikt,

som förorsakats av djur, efter vilka under längre eller kortare del av året

jakt finge äga rum. Det har synts naturligt, att vederbörande markägare

själv må hava att överväga följderna av att på sina marker behålla en

större vildstam, som eventuellt kan förorsaka skada å växande gröda m. m.

för såväl honom själv som ock underlydande torpare och arrendatorer m. fl.

Om än dessa sistnämnda icke torde äga framställa rättsliga krav mot

markägaren om ersättning för skada, som vållats dem av exempelvis älg,

har markägaren dock i allmänhet ansetts äga viss moralisk skyldighet härtill,

då skadan varit av större betydelse för de underlydande. Dylika ersättningar

torde ock flerstädes hava utgått. Rätt kännbara skador å

växande gröda m. m. genom älg torde emellertid understundom tillskyndas

även sådana innehavare eller brukare av smärre självständiga hemman

eller lägenheter, som antingen icke hava jakträtt eller å vilkas områden

älgen icke har fast tillhåll, utan å vilka han endast tillfälligt inkommer

från omgivande större marker. Flertalet av dessa torde icke hava utsikt

att bekomma någon som helst ersättning för de uppkomna skadorna.

Därest en allmän kassa funnes, varifrån gottgörelse för mera avsevärd

skada kunde utgå, torde därmed avvärjas den fara för älgstammens skäliga

bestånd, som ligger däri, att särskilt småbrukare i skogsbygden, i avsikt

att värja sig för älgens skadegörelse, olovligen nedskjuta de djur, som inkomma

på innehavande ägor eller pläga uppehålla sig i närheten därav.

Statsmedel synas icke böra anvisas för ändamålet, ej heller torde här förut

berörda jaktvårdsavgifter lämpligen böra tagas i anspråk i fall, då det

gäller skadegörelse inom orter, där viss jakttid för året är medgiven. Under

sådana förhållanden synes det i motionen nr 1 framlagda uppslaget till

frågans ordnande vara förtjänt av uppmärksamhet och väl värt att tagas

under omprövning. Vid prövning av ansökan om gottgörelse för skada

genom älg synes emellertid böra tillkomma vederbörande myndighet att

beakta bland annat jämväl huruvida sökanden vidtagit åtgärder att hålla

älgstammen på sina ägor i skälig storlek i förhållande till egendomens omfattning

och rådande förhållanden i övrigt. I samband härmed torde oek

böra erinras, att skadegörelse genom älg å växande gröda äger rum på

sommaren och framför allt på hösten, innan jakttiden inträder. Skadegörelse

på skog åstadkommes däremot under vintern.

Utan att nu kunna fatta bestämd ståndpunkt till lämpligaste ordnan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande. Nr 65. 1!S

döt. av den väckta frågan, anser styrelsen densamma dock vara av

sådan betydelse, att den bör tagas under omprövning, och att visst

behov föreligger för att sådana åtgärder vidtagas, varigenom den,

som genom av älg förorsakad skadegörelse å växande gröda drabbats

av mera nämnvärd förlust, må kunna vinna möjlighet att därför

erhålla någon gottgörelse. Det bör emellertid icke förbises, att

bestämmelser i förevarande syfte torde komma att stöta på rätt avsevärda

svårigheter vid deras praktiska tillämpning. För kostnadernas

bestridande skulle medel kunna erhållas, beträffande orter där under året

all jakt efter älg är förbjuden, av den del utav här förut omförmälda

avgifter för jaktkort och jaktpass, som skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande,

och i fråga om orter, där jakt får under viss tid av året äga rum,

ur en länsvis under länsstyrelsens förvaltning ställd kassa, som bildades

på sådant sätt, att för varje inom länet dödad älg till kassan inbetalades

viss avgift. Motionärerna hava ansett, att de som samtidigt redovisade

skjutna älgar och sökte ersättning för skadegörelse å grödan, icke borde

erhålla gottgörelse i vidare män än värdet av skadan överstege den skjutna

älgens eller älgarnas värde med frånräknande av enligt förslaget bestämda

avgifter. Denna princip kan synas riktig, men då jordägare eller brukare,

å vilkens växande gröda vållats skada genom älg, kan hava överlåtit rätten

till jakt å annan, i följd varav sökanden av gottgörelse sålunda icke

har att redovisa några älgar dödade under samma år, som skadan uppstått,

bör särskilt övervägas frågan om vem som lämpligast bör åläggas skyldighet

att redovisa skjutna älgar och utgiva avgifter för desamma — skytten,

jakträttsinnehavaren, jordägaren eller eventuellt brukaren (jordarrendatorn).

Beträffande vad i de lika lydande motionerna nr 133 i första kammaren

och nr 195 i andra kammaren framhållits rörande älgens skadegörelse å

skog, äger det sin riktighet, att älgen flerstädes åstadkommer rätt betydande

skadegörelse å yngre skog, såväl barrskog som lövskog. Några

andra effektiva åtgärder till förekommande av dylik skadegörelse, än att

älgbeståndet genom avjagning förhindras bliva för stort, torde emellertid

icke kunna vidtagas. Åtgärd i sådant avseende kan ju i regeln ske inom

orter, där älgjakt viss tid av året är tillåten. Där det emellertid, på grund

av fara för älgens utrotande inom vissa delar av landet, ansetts nödvändigt

att för längre eller kortare tidsperiod helt fridlysa älgen, kan på begränsat

område, där älgen på grund av särskilda, för hans trevnad gynnsamma

förhållanden har jämförelsevis stor stam, vållas rätt avsevärd skadegörelse

å skogen, utan att markägaren i allmänhet kan skydda sig härför. Huruvida

denna bör beredas särskild gottgörelse härför synes dock kunna ifrågasättas.

Det skäliga ersättningsbeloppet för skadan är vanskligt att bedöma,

varjämte bör uppmärksammas, att skogsägaren, om jaktförbudet

upphör påföljande år, kan erhålla viss ersättning genom älgstammens beskattning.

Motionärerna hava bland annat framhållit, att vid fridlysningsbestämmelsernas

utfärdande hänsyn borde tagas även till skogsägares och jordbrukares

intressen, så att frågan ej må bliva helt beroende av yttranden

från jaktsällskap, vilka icke hava intresse av eller äro inne i skogsvårdsfrågor.

Domänstyrelsen får i anledning härav erinra, att så gott som undantagslöst

vederbörande skogstjänstemäns yttranden i dylika frågor infordras,

varjämte i allmänhet vederbörande länsstyrelse låter höra hushåll
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 2.‘l höft. (Sr 0''/ — 65.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

ningssällskapets förvaltningsutskott samt, där tid därtill gives, landstinget.

Såsom sammanfattning av vad härovan anförts, får styrelsen meddela,

att styrelsen för sin del ej har något att erinra mot att åtgärder vidtagas i

syfte att bereda skälig gottgörelse åt den, som lidit förlust genom av älg

förorsakad skadegörelse å växande gröda.

Styrelsen får slutligen meddela, att enligt de uppgifter rörande inom riket

skjutna älgar, som genom vederbörande jägmästare var för sitt revir

införskaffats,

antalet dödade djur utgjorde i medeltal för år under 5-års
-

perioden 1911—1915 .................................................................... 2,680 stycken

och under 5-årsperioden 1916—1920 ............................................ 1,970 »

Från och med år 1921 har varit rådande totalförbud för älgjakt inom de

sex nordligaste länen samt inom vissa län eller delar av län även i mellersta

och södra delarna av landet. Därjämte har jakttiden för älg inom

orter, där sådan funnits medgiven, varit begränsad till 7 dagar och under

år 1924 inom vissa län till allenast 4 dagar.

Det under åren 1921—24 under för jakt efter älg medgiven tid skjutna

antalet älgar utgör följande:

år 1921 = 672 stycken. Totalförbud i de sex norra länen, i Värmlands,

Västmanlands, större delen av Örebro län, i

Göteborgs och Bohus län samt landskapet Dalsland

av Älvsborgs län.

» 1922 = 449 » Totalförbud i likhet med 1921 samt därjämte

Södermanlands län.

» 1923 = 381 » Totalförbud i likhet med 1922 samt därjämte

Jönköpings län.

» 1924 = 1,208 » Totalförbud i de sex norra länen, Värmlands,

Göteborgs och Bohus, Jönköpings och Blekinge

län samt Dalsland. Jakttiden var begränsad

till 4 dagar i Örebro, Västmanlands, Södermanlands,

Östergötlands och Kalmar län.

Stockholm den 27 februari 1925.

TH. HERMELIN.

Sixten BeUander.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:258 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder till förekommande av älgars skadegörelse å ungskog och växande gröda samt om beredande av got a1 i texten