Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande jämte i ämnet väckta motioner.

1925-05-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1925:68, Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

1

Nr 68.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1925 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående anslag

till skogsvårdens befrämjande jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Under punkt 128 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående

anslag till skogsvårdens befrämjande, som Kungl. Maj:t kunde komma att

avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna för budgetåret 1925—1926

ett belopp av 548,000 kronor.

I en till riksdagen den 13 mars 1925 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 182, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1925—1926 anvisa

dels till skogsvårdens befrämjande för att av Kungl. Maj:t i mån av

förefallande behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser ett extra

reservationsanslag av 548,000 kronor,

dels ock såsom bidrag till bestridande av kostnaderna under senare

halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna

— att utgå under villkor, att stadgarna för berörda sammanslutning upprättas

enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder

samt varda av Kungl. Maj:t fastställda — ett extra reservationsanslag

av 5,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till berörda

statsrådsprotokoll.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) nr 290 i första kammaren av herrar Bergqvist och Asplund likalydande

med nr 444 i andra kammaren av herr Nilsson i Antnäs m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen ville bevilja ett till 135,000 kronor förhöjt anslag

till täckande av skogsvårdsstyrelsens i Norrbottens län administrationskostnader

för den tid, som avses beträffande det i Kungl. Maj:ts proposition

nr 182 för ändamålet äskade anslaget;

2) nr 291 i första kammaren av herr Gabrielsson m. fl. likalydande med

nr 443 i andra kammaren av herr Brännström m. fl., vari hemställts, att

riksdagen ville bevilja dels ett till 145,000 kronor förhöjt anslag till täckande

av skogsvårdsstyrelsens i Västerbottens län administrationskostnader för tiden

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 10 samt. 26 höft. (Nr 68—69.) 1

Motioner.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

1 oktober 1924—31 december 1925, dels ett anslag å 51,000 kronor till täckande

av de utgifter, för vilka skogsvårdsstyrelsen övertagit betalningsansvaret

från Västerbottens läns hushållningssällskaps skogsvårdsnämnd, dels

ock ett anslag å 10,000 kronor att användas till den enskilda skogsvårdens

befrämjande under år 1925, inom Västerbottens läns kustland.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, hänvisas

till motionerna.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition avser dels anvisande för budgetåret

1925—1926 av medel för uppehållande av samtliga skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet under år 1925 och beträffande skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens län därjämte för sista kvartalet 1924 dels ock beviljande

av ett särskilt anslag såsom bidrag till bestridande av kostnaderna

under senare halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna.

Anslag till Beträffande behovet av statsanslag för ifrågavarande ändamål under

skoasvårds
styrelserna

budgetåret 1925—1926 må till en början erinras, att enligt statsmakternas

beslut 1924 skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) utsträckts att gälla

i Västerbottens och Norrbottens läns kustland från och med den 1 januari

1925 samt att såsom en följd härav tvenne nya skogsvårdsstyrelser inrättats,

en i Västerbottens och en i Norrbottens län, för utövande av uppsikt

över lagens tillämpning i samma län. De nya skogsvårdsstyrelserna hava

trätt i verksamhet den 1 oktober 1924.

I proposition nr 97 till 1924 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning

om anvisande av medel för upprätthållande av de nya skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet under tiden 1 oktober 1924—31 december 1925.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som dåvarande departementschefen

därvid avgav, beräknade han medelsbehovet under nyssangivna tid för

skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län till 159,000 kronor varav för administrationskostnader

120,000 kronor, samt för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län till 139,000 kronor, varav för administrationskostnader 100,000 kronor,

eller för båda styrelserna till sammanlagt 298,000 kronor. Detta belopp borde

enligt departementschefens mening ställas till förfogande genom motsvarande

höjning av det anslag för skogsvårdens befrämjande, som komme att anvisas

för budgetåret 1925—1926, därom framställning borde göras till 1925 års riksdag.

Då emellertid medel å sistangivna anslag ej bleve disponibla förrän

från och med den 1 juli 1925, tillstyrkte departementschefen, att de nya

skogsvårdsstyrelserna berättigades att under första halvåret 1925 i mån av

behov hos statskontoret utfå räntefria förskott av de skogsvårdsavgifter,

som i början av 1925 komme att dit redovisas, samt att dessa förskott bestämdes

till högst hälften av det belopp, vartill styrelsernas medelsbehov

under 1925 samt sista kvartalet 1924 beräknats, eller skogsvårdsstyrelsen i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

3

Västerbottens län med högst 79,500 kronor och skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län med högst 69,500 kronor, mot skyldighet att återbetala sålunda

erhållna förskott genom motsvarande avdrag å de statsbidrag, som komme

att tilldelas styrelserna för 1925 och sista kvartalet 1924.

I överensstämmelse med vad departementschefen sålunda tillstyrkt begärde

Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 97 riksdagens medgivande att

disponera ifrågavarande skogsvårdsavgifter på nyssangivna sätt, och blev denna

proposition enligt skrivelse den 27 maj 1924, nr 176, av riksdagen bifallen.

Anslaget till skogsvårdsstyrelserna, vilket är avsett att av Kungl. Maj:t

efter behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser för tillgodoseende

av dessas behov av medel såväl för täckande av rena administrationskostnader

som ock för åtgärder i direkt skogsvårdande syfte, har i förevarande

proposition upptagits till 548,000 kronor. Av statsrådsprotokollet inhämtas, att

vid detta anslags beräkning, vilken i vad rör skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens län skett i överensstämmelse med departementschefens

uttalande i ovanberörda proposition nr 97 till 1924 års riksdag, sistnämnda

skogsvårdsstyrelsers ifrågavarande kostnader uppskattats till 159,000

kronor respektive 139,000 kronor samt att det erforderliga anslagsbeloppet alltså

beräknats till sammanlagt 298,000 kronor. På övriga skogsvårdsstyrelser skulle

sålunda komma sammanlagt 250,000 kronor eller 100,000 kronor mer än det

nu utgående anslaget. Enligt sistberörda proposition hade administrationskostnaderna

vidkommande skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län upptagits

till 120,000 kronor, under det att motsvarande kostnader i fråga om skogsvårdsstyrelsen

i Norrbottens län beräknats till 100,000 kronor.

I de i ämnet väckta motionerna, av vilka de av herrar Bergqvist och

Asplund samt Nilsson i Antnäs väckta har avseende å Norrbottens läns

skogsvårdsstyrelse och de av herr Gabrielsson m. fl. och herr Brännström

m. fl. väckta avse Västerbottens län, framhålles, hurusom erfarenheten under

den tid sistnämnda skogsvårdsstyrelser varit i verksamhet ådagalagt, att de

sålunda i förevarande proposition uppskattade kostnaderna och de därefter beräknade

anslagen torde komma att visa sig ej oväsentligt för låga. Särskilt påpeka

motionärerna, att övergången till den nya skogsvårdslagen under skogsvårdsstyrelsernas

första verksamhetsår föranledde både många och vittomfattande

resor av vederbörande tjänstemän, ävensom att sammanträden måste

hållas oftare än vad efter omorganisationens genomförande torde komma

att erfordras.

Enligt i respektive motioner intagna, av vederbörande skogsvårdsstyrelser

verkställda beräkningar skulle för bestridande av skogsvårdsstyrelsens i

Västerbottens län administrationskostnader krävas ett till 145,000 kronor

förhöjt belopp och för täckande av skogsvårdsstyrelsens i Norrbottens län

motsvarande kostnader erfordras ett till 135,000 kronor förhöjt belopp.

Härav skulle sålunda med andra ord påkallas en höjning med sammanlagt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

Utskottet.

60,000 kronor i anslaget till uppehållande av samtliga skogsvårdsstyrelsers

verksamhet. Därjämte har i fråga om Västerbottens läns skogsvårdsstyrelse

ifrågasatts beviljande dels för täckande av utgifter, för vilka skogsvårdsstyrelsen

övertagit betalningsansvaret från länets hushållningssällskaps skogsvårdsnämnd

ett belopp av 51,000 kronor, dels ock för den enskilda skogsvårdens

främjande inom länets kustland ett belopp av 10,000 kronor.

Innan utskottet ingår på frågan om beloppet av det anslag, som för budgetåret

1925—1926 bör anvisas för upprätthållande av samtliga skogsvårdsstyrelsers

verksamhet, vill utskottet uttala, att utskottet i likhet med

departementschefen funnit, att skogsvårdsstyrelsernas utgifter för den hos

dem anställda personalen i vissa fall äro höga samt att en begränsning

av dessa utgifter därför synes kunna ernås. Utskottet har också med tillfredsställelse

av statsrådsprotokollet inhämtat, att inom jordbruksdepartementet

en utredning i sådant syfte igångsatts och synes det vid sådant

förhållande vara anledning förvänta, att resultatet av berörda utredning

skall komma till uttryck i samband med kommande anslagsäskande.

Vad därefter vidkommer anslagsbeloppet för nästkommande budgetår

hade det givetvis varit önskvärt om med prövning av den i motionerna

upptagna frågan om förhöjda bidrag till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens län kunnat anstå, tills någon ytterligare erfarenhet

vunnits, som möjliggjort ett säkrare bedömande av de med

dessas verksamhet förenade kostnader och kännedom hunnit vinnas om

beloppet av inflytande skogsvårdsavgifter. I fråga om de i motionerna

uppgivna skulder, för vilka vederbörande skogsvårdsstyrelser övertagit

betalningsansvaret, kan utskottet icke heller biträda det i motionerna I: 291

och II: 443 framställda förslaget om anvisande för skogsvårdsstyrelsen i

Västerbottens läns vidkommande av medel för täckande härav, då det lika

litet för denna styrelse som för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län

torde böra möta några större svårigheter att antingen tillsvidare helt uppskjuta

eller ock på lämplig tid fördela skuldernas likviderande i avvaktan

på inflytande skogsvårdsavgifter, vilka utskottet anser böra få tagas i

anspråk för täckande av ifrågavarande skulder. För bestridande däremot av

styrelsernas administrationskostnader kräves givetvis omedelbar tillgång på

erforderliga medel och det synes utskottet förklarligt, att dessa kostnader av i

motionerna angivna olika anledningar under tiden för själva omorganisationens

genomförande beräknas komma att uppgå till relativt höga belopp. Vid

sådant förhållande och då de i propositionen beräknade beloppen särskilt

i betraktande av att några skogsvårdsavgifter icke kunna komma dessa

båda styrelser till godo förrän under 1926 synes utskottet väl knappt tillmätta,

torde något högre belopp böra beräknas för Västerbottens och

Norrbottens läns skogsvårdsstyrelser. Dock kan utskottet härvid icke gå

så långt som motionärerna tänkt sig utan anser, att höjningen bör begränsas

till sammanlagt 50,000 kronor. I anslutning härtill och då ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

5

skottet av de utav departementschefen i statsrådsprotokollet anförda skäl

övertygats om heliovet av den med hänsyn till övriga skogsvårdsstyrelser

förut angivna höjningen i nuvarande anslaget med 100,000 kronor vill

utskottet tillstyrka, att för upprätthållande av samtliga skogsvårdsstyrelsers

verksamhet anvisas ett anslag av (548,000 + 50,000 =) 598,000 kronor.

I fråga om den sålunda föreslagna höjningen å 50,000 kronor torde den

omständigheten, att denna föranletts av de i ämnet väckta motionerna, och

därför närmast har avseende å skogsvårdsstyrelserna i Västerbotten och

Norrbottens län, icke böra utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest behållning

skulle uppkomma å dessa medel, därav utlämna bidrag jämväl till

andra skogsvårdsstyrelser, som därav kunna vara i behov.

I samband med förevarande anslagsfråga har i propositionen jämväl

upptagits spörsmålet om anordnande av ett centralorgan för skogsvårdsstyrelserna.

I statsrådsprotokollet har redogjorts för av norrländska skogsvårdskommittén

och skogslagstiftningskommitténs på sin tid angivna förslag i ärendet

ävensom för vad i propositionen nr 160 till 1923 års riksdag om ny förordning

angående skogsvårdsstyrelser anförts i frågan samt för vad särskilda

utskottet nr 3 i sitt utlåtande över berörda proposition uttalat.

I sistnämnda utlåtande anförde särskilda utskottet efter att hava erinrat

om skogslagstiftningskommitténs förslag om en skogsvårdsinspektör bland

annat följande.

En annan utväg att nå målet kunde vara att i samverkan med skogsvårdsstyrelserna

själva skapa ett organ för sammanhållande och enande av deras

verksamhet. Detta skulle då äga till uppgift att utöva en viss kontrollerande»

upplysande och rådgivande verksamhet gent emot skogsvårdsstyrelserna samt

därjämte till myndigheter avgiva yttranden i dithörande frågor. Ifrågavarande

organ borde eventuellt sammansättas av tvenne av skogsvårdsstyrelserna

valda och en av Kungl. Maj:t tillsatt ledamot, vilken senare skulle

vara skogligt bildad och vara skyldig handhava de löpande göromålen. Fastän

detta organ icke skulle äga någon beslutanderätt gent emot skogsvårdsstyrelserna,

torde dock kunna förväntas, att dess uttalanden från dessa skulle vinna

gehör icke minst på grund av denna organisations karaktär av att huvudsakligen

vara ett från skogsvårdsstyrelserna själva utgånget förtroenderåd.

Utan att uttala sig för, huruvida någon av de nu nämnda eller möjligen

någon annan utväg kunde befinnas lämplig för frågans lösning, hade utskottet

emellertid funnit det vara av vikt, att en närmare utredning av denna angelägenhet

komme till stånd och förslag därom förelädes riksdagen. Utskottet

ville emellertid värja sig för missuppfattningen att härmed skulle avses

införande av en uniformitet, som med vårt lands skilda förhållanden skulle

vara olämplig och skadlig, eller ett regelbindande i byråkratiska former, som

endast skulle förtynga den fria utvecklingen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,

vilken verksamhet i anpassningen efter olika skogliga förhållanden

Frågan om

anordnande

av ett centralorgan

för

skogsvårdsstyrelserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

och befolkningens pa varje ort mottaglighet för olika sidor av styrelsernas

arbete vore av så stort värde.

I överensstämmelse härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten och sättet

att med bevarande av skogsvårdsstyrelsernas nödiga självständighet åstadkomma

bättre samverkan och större enhetlighet i deras lagtillämpning samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skrivelse i ämnet till

Kungl. Maj:t den 31 maj 1923, nr 280.

Efter uttömmande redogörelse för en i anledning av riksdagens berörda

skrivelse verkställd utredning i ärendet, däribland ett av särskilda av skogsvårdsstyrelsemötet

uppgjort förslag till stadgar för en tilltänkt sammanslutning

av rikets samtliga skogsvårdsstyrelser, benämnd föreningen Sveriges

skogsvårdsstyrelser, har departementschefen anfört följande:

»Av förestående redogörelse för skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och administrativa

ställning framgår, att den kontroll och ledning, som den befintliga

organisationen medgiver ifråga om skogsvårdsstyrelsernas arbete, icke är tillfyllest.

Sålunda torde det få anses obestridligt, att härigenom säkra garantier

icke givas mot en oriktig lagtillämpning från skogsvårdsstyrelsernas sida.

Jag tillåter mig härvid särskilt erinra, att, om skogsvårdsstyrelse felaktigt

tolkar skogsvårdslagen med avseende å sådana å styrelsen ankommande

åtgärder, däröver klagan ej må föras, såsom exempelvis vid avgivande av

yttrande, huru avverkning rätteligen hör företagas, eller träffande av överenskommelse

angående utförande av återväxtåtgärder, lagen i allmänhet

ej erbjuder något effektivt medel att korrigera en dylik tolkning. Vidare

är att märka, att den möjlighet till kontroll, som innefattas i rätten att överklaga

skogs vårdsstyrelses beslut i vissa frågor, icke kan antagas bliva tagen

i anspråk i andra fall, än då berörda beslut enligt vederbörande skogsägares

mening representera en strängare tillämpning av lagen, än som med denna

är avsedd. Mot en tillämpning, som går i motsatt riktning, utgör klagorätten

ej något korrektiv.

För att hota nyss påpekade brister, har, såsom i det föregående utvecklats,

sedan länge varit påtänkt inrättandet av ett centralorgan med beslutanderätt

över skogsvårdsstyrelserna. Denna tanke synes emellertid numera i

väsentlig mån ha övergivits, förnämligast därför, att man fruktat att därigenom

skada den rörelsefrihet och självständighet, som med rätta anses såsom

en styrka hos våra skogsvårdsstyrelser. Det synes även mig, som om

ett centralorgan för skogsvårdsstyrelserna med beslutanderätt över dessa icke

för närvarande bör inrättas.

Åtskilliga av de fördelar, som ett dylikt centralorgan avser att medföra,

kunna helt säkert vinnas utan ingripande från statsmakternas sida genom

att de olika skogsvårdsstyrelserna få tillfälle att konfrontera med varandra

sina åsikter och erfarenheter rörande arbetsuppgifter och lagtillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68. 7

Ganska snart efter skogsvårdsstyrelsernas tillkomst gjorde sig behovet av eu

dylik samverkan gällande, varoin tillkomsten år 1908 av skogsvårdsstyrelseinötet

vittnar. Denna skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning bär med tiden

erhållit ett allt större verksamhetsområde och genom realiserandet av det

omorganisationsförslag, som i det föregående omnämnts och som enligt uppgift

är ämnat att träda i funktion från och med den 1 juli 1925, torde den

komma att få nödig fasthet för fyllande av sitt ändamål.

De uppgifter, som äro avsedda att tillkomma denna sammanslutning —

föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser — äro förnämligast att befordra en

enhetlig lagtillämpning genom sammanställning av erfarenheter i detta avseende

från de olika skogsvårdsstyrelserna, sedda i belysning av skogsvårdslagens

bestämmelser, att giva vägledning för vinnandet av en god ekonomisk

förvaltning genom att ställa de enskilda styrelsernas dispositioner i belysning

av samtligas, att överhuvudtaget förmedla nya uppslag rörande styrelsernas

verksamhet och giva dem nödig utredning, att efter uppdrag göra framställningar

till statsmakterna i frågor rörande styrelserna och att överhuvudtaget

omhänderliava deras verksamhet i den del, som med fördel kan skötas

gemensamt. Föreningen avser sålunda väsentligen att bliva ett ombudsmannaskap

för skogsvårdsstyrelserna.

Fn dylik sammanslutning av skogsvårdsstyrelserna, besittande nödig fasthet

och med erforderliga arbetsmöjligheter, saknar långt ifrån intresse för

det allmänna. Tvärtom har skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott

redan varit av stor betydelse, icke minst för Kungl. Maj:t, som

därifrån funnit sig böra begära yttranden och utredningar i åtskilliga,

vården å enskildas skogar och skogsvårdsstyrelserna berörande avseenden.

Efter omorganisationen torde betydelsen än mer komma att ökas. För att

stimulera intresset för åstadkommandet av en fastare organisation och för

att giva denna större möjlighet att förskaffa sig kvalificerad arbetshjälp vill

jag tillstyrka att, under förutsättning av skogsvårdsstyrelsemötets omorganisation

i huvudsaklig överensstämmelse med av skogsvårdsstyrelsemötet tillsatta

kommitterades förslag, skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning må för

budgetåret 1925—1926 erhålla ett statsanslag såsom bidrag till bestridande

av sina kostnader, i främsta rummet i vad dessa avse sammanslutningens

styrelse och hos denna anställd personal. Med hänsyn till dels förut återgivna

hittillsvarande kostnader för skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott och

dels till ifrågasatta utökade arbetsuppgifter vill jag föreslå, att detta anslag

utgår med 5,000 kronor för senare halvåret 1925.

För anslagets utgående torde för övrigt böra fordras, att sammanslutningens

stadgar fastställas av Kungl. Maj:t.

Härjämte torde som ytterligare villkor böra gälla, att sammanslutningen

skall vara skyldig att avgiva de yttranden och utföra de utredningar, som

av Kungl. Maj:t påkallas, och att i stadgarna upptages föreskrift angående

de uppgifter till föreningen hörande skogsvårdsstyrelse skall vara skyldig

att avgiva för att sätta föreningens styrelse i tillfälle att få full överblick

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

Utskottet.

över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Att Kungl. Maj:t skall äga utse

en ledamot av styrelsen, torde icke i och för sig vara nödvändigt, då det

finnes all anledning att antaga, att i styrelsen åtskilliga komma att få säte

och stämma, vilka äro av Kungl. Maj:t utsedda till ledamöter i skogsvårdsstyrelse.

Skulle emellertid föreningen ur sina synpunkter finna det önskvärt

att Kungl. Maj:t direkt utsåge en ledamot i styrelsen, anser jag, att detta

icke bör möta hinder från Kungl. Maj:ts sida. Däremot anser jag, att i

stadgarna skola finnas bestämmelser om, att föreningens styrelse skall sammansättas

sålunda, att skogsvårdsstyrelserna i olika landsändar samt läns jägmästarna

bliva däri representerade; de senare dock med likartad ställning

som i skogsvårdsstyrelserna.

För närvarande anser jag mig icke kunna förorda, att i författning eller

vederbörande skogsvårdsstyrelsers reglementen inryckes stadgande omskogsvårdsstyrelses

ovillkorliga skyldighet att tillhöra här berörda sammanslutning.

Visserligen är det önskvärt, att samtliga skogsvårdsstyrelser tillhöra

föreningen, men anslutningen bör vara frivillig, och det synes mig icke

föreligga skäl att antaga, att icke alla styrelser ingå som medlemmar, så

mycket mera som det ombudsmannaskap, vilket föreningen kommer att utöva,

är av stor betydelse för varje enskild skogsvårdsstyrelse. För närvarande

äro också samtliga skogsvårdsstyrelser anslutna till skogsvårdsstyrelsemötet.

Ej heller finner jag skäl föreligga att stadga medlemskap i föreningen som

villkor för skogsvårdsstyrelse att erhålla statsbidrag.»

I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört innefattar Kungl.

Maj:ts proposition förslag om beviljande av ett anslag å 5,000 kronor såsom

bidrag till bestridande av kostnaderna under senare halvåret 1925 för en

sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna.

Det såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en ifrågasatt

sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna föreslagna beloppet är avsett

att utgå under förutsättning att stadgarna för en sådan sammanslutning

upprättas enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

grunder och fastställas av Kungl. Maj:t.

Utskottet vill först erinra, att vid skogsvårdsstyrelsernas den 30 mars—

1 april 1925 hållna möte konstituerats en sammanslutning mellan dessa

med benämning skogsvårdsstyrelsernas förbund och att därvid antagits

stadgar för förbundet i allt väsentligt överensstämmande med de i statsrådsprotokollet

förordade grunderna för stadgarnas upprättande. Beträffande

dessa grunder, vilka icke givit utskottet anledning till erinran, vill utskottet

allenast yttra följande.

I fråga om det i samband med bildande av ett skogsvårdsstyrelsernas

förbund uppkommande spörsmålet, huruvida skogsvårdsstyrelse skall äga

ovillkorlig skyldighet att tillhöra sammanslutningen eller om anslutningen

skall vara frivillig, har departementschefen ansett sig för när
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

9

varande icke kunna förorda, att i författning eller vederbörande skogsvårdsstyrelsers

reglementen inryckes stadgande om sådan skyldighet och

anfört, att han visserligen ansåge det önskvärt, att samtliga skogsvårdsstyrelser

tillhörde föreningen, men att anslutningen borde vara frivillig.

Det syntes honom icke heller skäl föreligga att antaga, att icke alla styrelser

inginge som medlemmar, så mycket mera som det ombudsmannaskap,

vilket föreningen komme att utöva, vore av stor betydelse för varje enskild

skogsvårdsstyrelse. För egen del anser utskottet en anslutning av samtliga

skogsvårdsstyrelser utgöra en förutsättning för att det ifrågavarande förbundet

skall kunna med framgång fylla de betydelsefulla uppgifter, som förutsatts

skola ankomma på detsamma. Liksom departementschefen och på av honom

anförda skäl hyser utskottet emellertid den förhoppningen, att en allmän

anslutning kommer att ske på frivillighetens väg. Också hava enligt vad

utskottet erfarit redan alla skogsvårdsstyrelser på två undantag när anslutit

sig till skogsvårdsstyrelsernas förbund och säker utsikt lärer finnas för en

anslutning jämväl av de återstående två skogsvårdsstyrelserna. Under sådana

förhållanden synas några särskilda åtgärder härför nu ej påkallade.

Enligt de vid nyssnämnda möte antagna stadgar för skogsvårdsstyrelsernas

förbund äger Kungl. Maj:t utse en ledamot i förbundets styrelse eller centralråd.

Departementschefen har i detta avseende anfört, att utseende av eu

ledamot genom Kungl. Maj:t enligt hans mening icke i och för sig torde

vara nödvändigt, då det funnes anledning antaga, att i styrelsen åtskilliga

komme att få säte och stämma, vilka vore av Kungl. Maj:t direkt utsedda

till ledamöter i skogsvårdsstyrelse, och har han därtill uttalat, att om sammanslutningen

skulle ur sina synpunkter finna det önskvärt, att Kungl. Maj:t

direkt utsåge en ledamot i styrelsen, detta icke borde möta hinder från

Kungl. Maj:ts sida. Utan att uttala någon från departementschefen avvikande

mening i förevarande avseende vill utskottet framhålla, att jämväl de av

Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i skogsvårdsstyrelserna äro att betrakta

såsom lokalombud, och att det ur denna synpunkt kan ligga en berättigad

tanke i nyssberörda i stadgarna upptagna bestämmelse.

I anledning av en under ärendets behandling inom utskottet uttalad önskan,

att den ifrågavarande sammanslutningen borde bliva satt i tillfälle att avgiva

förslag rörande fördelningen av anslaget till upprätthållande av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, vill utskottet allenast erinra om den skyldighet

att avgiva yttranden och utföra utredningar, som enligt vad departementschefen

i statsrådsprotokollet anfört bör åligga sammanslutningen och som

synes innefatta även avgivande av yttrande uti ifrågavarande avseende.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och de i ämnet väckta motionerna

I: 290 och 291 samt II: 443 och 444 för budgetåret

1925—1926 anvisa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68.

1) till skogsvårdens befrämjande för att av Kungl.

Maj:t i mån av förefallande behov fördelas mellan

vederbörande skogsvårdsstyrelser ett extra reservationsanslag

av 598,000 kronor,

2) såsom bidrag till bestridande av kostnaderna under

senare halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning

mellan skogsvårdsstyrelserna — att utgå under villkor,

att stadgarna för berörda sammanslutning upprättas enligt

av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

grunder samt varda av Kungl. Maj:t fastställda

— ett extra reservationsanslag av 5,000 kronor.

Stockholm den 18 maj 1925.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hellström, Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Boberg, Ingeström,

Norm*, Gabrielsson och Luterkort samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Olsson i Broberg, Sjöblom, Uddenberg

i Karlskoga, Andersson i Grimbo*, Hedlund i Häste, Gustafson i Vimmerby samt Olsson i

Rödningsberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Nilsson i Tånga, Ingeström och Uddenberg, som ansett, att

utskottet bort hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten