Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20

1925-05-08 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1925:20, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

1

INr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1925 kl. 11 f. m

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl.

May.ts proposition med anhållan om riksdagens godkännande

av vissa ä allmänna konferenserna för

samfärdsels- och transiteringsfrägor i Barcelona och

Geneve antagna överenskommelser jämte en i anledning

av propositionen väckt motion.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en

av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 168, däri Kungl. Maj:t

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 20 mars 1925 föreslagit riksdagen att i enlighet med vad

i statsrådsprotokollet närmare angivits godkänna dels konvention och stadga

rörande segelbara vattenvägar av internationell betydelse, ävensom därtill anslutna

tilläggsprotokoll, antagna i Barcelona den 20 april 1921, dels ock konvention

och stadga rörande vissa internationella förhållanden i havshamnar

jämte signaturprotokoll, antagna i Geneve den 9 december 1923.

Ifrågavarande överenskommelser äro i svensk översättning av följande

lydelse;

Stadga

rörande segelbara vattenvägar av internationell betydelse.

Art. 1.

Med segelbara vattenvägar av internationell betydelse förstås i denna stadga:

1) Alla till och från havet naturligen segelbara delar av en vattenväg, som

under sitt till och från havet naturligen segelbara lopp skiljer eller genomflyter

olika stater, liksom även varje del av en annan till och från havet naturligen

segelbar vattenväg, som med havet förbinder en naturligen segelbar vattenväg,

vilken skiljer eller genomflyter olika stater.

Det är överenskommet att:

oa) omlastning från ett fartyg till ett annat icke uteslutes av orden »till och

från havet segelbar»;

b) naturligen segelbar benämnes varje naturlig vattenväg eller del av naturlig

vattenväg, som för närvarande användes eller, på grund av sina naturliga

betingelser, kan användas för vanlig handelssjöfart; med vanlig handelssjöfart

förstas sådan sjöfart, som med hänsyn till de strandägande ländernas ekonomiska

betingelser kan handelsmässigt och normalt upprätthållas;

c) bifloder höra anses såsom särskilda vattenvägar;

d) sidokanaler, som anlagts för att avhjälpa bristerna i en vattenväg i ovan

angivna bemärkelse, likställas med denna vattenväg;

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 5 saml. 19 höft. (Nr 20.)

961 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

e) såsom strandägare anses alla stater, som åtskiljas eller genomflytas av

en ock samma segelbara vattenväg av internationell betydelse, vattenvägens

bifloder av internationell betydelse inbegripna.

2) Vattenvägar eller delar av vattenvägar — vare sig naturliga eller med

konst utbyggda — vilka uttryckligen förklarats underkastade bestämmelserna

i den allmänna överenskommelsen om segelbara vattenvägar, antingen genom

ensidiga förklaringar av de stater, under vilkas höghetsrätt eller myndighet

sagda vattenvägar eller delar av vattenvägar lyda, eller genom överenskommelser

innebärande särskilt samtycke av sagda stater.

Art. 2.

Med hänsyn till artiklarna 5, 10, 12 och 14 i denna stadga skola följande

segelbara vattenvägar av internationell betydelse utgöra en särskild grupp:

a) segelbara vattenvägar, för vilka det finnes en internationell kommission

i vilken icke strandägande stater äro företrädda;

b) segelbara vattenvägar, som framdeles kunna komma att hänföras till

denna grupp, antingen genom ensidiga förklaringar av de stater, under vilkas

höghetsrätt eller myndighet de stå, eller genom överenskommelser innebärande

särskilt samtycke av sagda stater.

Art. 3.

Under förbehåll av de i artiklarna 5 och 17 givna bestämmelser skall envar

av de fördragsslutande staterna å de delar av ovannämnda segelbara vattenvägar,

som stå under dess höghetsrätt eller myndighet, medgiva fri sjöfart för

fartyg, som föra någon av de fördragsslutande staternas flaggor.

Art. 4.

Vid sjöfartens bedrivande skola alla fördragsslutande staters undersåtar,

egendom och flaggor i alla avseenden behandlas på grundvalen av fullkomlig

likställdhet. Särskilt skall ingen skillnad göras mellan undersåtar, egendom

och flaggor hörande till de olika strandägande staterna, däribland den strandägande

stat, under vars höghetsrätt eller myndighet ifrågavarande del av den

segelbara vattenvägen lyder; likaledes skall ingen skillnad göras mellan strandägande

och icke strandägande staters undersåtar, egendom och flaggor. I överensstämmelse

härmed gäller, att intet monopol pa sjöfart a sagda segelbara

vattenvägar skall beviljas sammanslutningar eller enskilda.

Vid sjöfartens bedrivande må ingen skillnad göras med hänsyn till vare

sig avsändnings- eller ankomstort eller trafikens riktning.

Art. 5.

Som undantag från de två närmast föregående artiklarna stadgas, såvitt

annat ej är överenskommet eller eljest gällande:

1) Envar strandägande stat har rätt att förbehålla sin egen flagga

transporten av resande och varor, vilka tagas ombord i hamn, som står under

dess höghetsrätt eller myndighet, och avlastas i annan hamn, som likaledes

står under dess höghetsrätt eller myndighet. En stat, som icke förbehåller sin

egen flagga transporter av angivet slag, kan icke desto mindre vägra en vid

samma vattenväg strandägande stat, som förbehåller sig motsvarande transporter,

förmånen av lika behandling ifråga om transporter av angivet slag.

I sjöfartsakt för sådana segelbara vattenvägar, som asyftas i art. 2, må

strandägande stat allenast medgivas rätt att förbehålla sig utförandet av lokala

transporter av resande och inhemska varor eller varor, som äro att betrakta

såsom sådana. Dock skall i alla de fall, da genom en tidigare sjöfartsakt en

mera omfattande frihet för sjöfarten redan fastställts, denna frihet icke inskränkas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

3

2) Då ett nät av naturliga, segelbara vattenvägar av internationell betydelse

— i vilket icke ingår sådana vattenvägar, som åsyftas i art. 2 — endast åtskiljer

eller genomflyter två stater, hava dessa rätt att sinsemellan överenskomma att

för sina flaggor förbehålla transporten av resande och varor, vilka tagas ombord

i en hamn av detta nät och avlastas i en annan hamn av samma nät, såframt

icke denna transport äger rum mellan två hamnar, vilka icke stå under en och

samma stats höghetsrätt eller myndighet, under loppet av en resa, som utföres

utan omlastning på någondera av sagda staters områden och som innefattar

en sträcka till havs eller å segelbar vattenväg av internationell betydelse, som

ej tillhör sagda nät.

Art. 6.

Envar av de fördragsslutande staterna bevarar å de segelbara vattenvägar

eller delar av segelbara vattenvägar, som åsyftas i art. 1 och som stå under

dess höghetsrätt eller myndighet, den rätt, varav staten för närvarande är i

åtnjutande, att utfärda bestämmelser och vidtaga åtgärder, nödvändiga för

upprätthållandet av allmän ordning inom området och för tillämpningen av

lagar och föreskrifter angående tullväsendet, hälsovårdsväsendet, försiktighetsmått

mot djur- och växtsjukdomar, invandring eller utvandring och införsel

eller utförsel av förbjudna varor. Det är överenskommet, att dessa bestämmelser

och åtgärder icke må överskrida vad nödvändigt är, att de skola tillämpas

fullkomligt lika på undersåtar, egendom och flaggor, hörande till någon av de

fördragsslutande staterna, däribland den fördragsslutande stat, från vilken de

härröra, och att de icke utan giltig orsak må lägga hinder i vägen för den fria

sjöfarten.

Art. 7.

Varken å en segelbar vattenväg av internationell betydelse eller vid dess

mynning må några andra avgifter uppbäras än sådana, som hava karaktären

av gottgörelse för tjänster och uteslutande avse antingen att på skäligt sätt

täcka kostnaderna för vidmakthållande av segelbarheten eller förbättrande av

den segelbara vattenvägen och inloppen till densamma eller ock att bidraga till

utgifter, som gjorts i sjöfartens intresse. Storleken av dessa avgifter skall be

räknas i förhållande till nämnda utgifter och taxebeloppen anslås i hamnarna.

Avgifterna skola fastställas-på sådant sätt, att en noggrann undersökning av

lasten icke blir nödvändig utom vid misstanke för svikligt förfarande eller för

överträdelse av gällande bestämmelser och att de så mycket som möjligt

underlätta den internationella trafiken såväl genom taxebeloppen som uppbördssättet.

Art. 8.

Transitering av fartyg, resande och varor å segelbara vattenvägar av internationell

betydelse skall, vad tullformaliteter angår, verkställas i enlighet med

de bestämmelser, som fastställts i Barcelona-stadgan om transiteringsfrihet.

Så snart transitering äger rum utan omlastning, skola följande kompletterande

bestämmelser äga tillämpning:

a) då båda stränderna av en segelbar vattenväg av internationell betydelse

tillhöra en och samma stat, skola tullformaliteterna för transiteringsgods, sedan

detsamma deklarerats och underkastats en summarisk undersökning, inskränkas

till varornas sättande under sigill eller lås eller under bevakning av tulltjänsteman;
b)

då en segelbar vattenväg av internationell betydelse utgör gräns mellan

två stater, böra vid transitering fartyg, resande och varor icke under resan

underkastas några tullformaliteter utom i sådana fall, då giltiga praktiska

skäl föranleda, att tullformaliteterna äga rum å ställe i den del av den segelbara

vattenvägen, som bildar gräns, och detta kan ske utan men för sjöfarten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Å segelbara vattenvägar av internationell betydelse må transiteringen av

fartyg och passagerare liksom även transiteringen av varor utan omlastning

icke föranleda uppbärandet av någon av de avgifter, som äro antingen förbjudna

genom Barcelona-stadgan angående transiteringsfrihet eller tillåtna enligt art. 3

i sagda stadga; vid transitering skola dock fartyg kunna åläggas svara för

kost och inkvartering åt de tulltjänstemän, som äro oundgängligen erforderliga

för bevakningen.

Art. 9.

Under förbehåll av de i artiklarna 5 och 17 givna bestämmelser skola alla

fördragsslutande staters undersåtar, egendom och flaggor i alla hamnar belägna

vid en segelbar vattenväg av internationell betydelse med hänsyn till nyttjandet

av dessa hamnar, särskilt vad angår hamnavgifter av olika slag, åtnjuta lika

behandling med undersåtar, egendom och flaggor hörande till den strandägande

stat, under vars höghetsrätt eller myndighet hamnen står. Härvid förutsättes,

att den egendom, å vilken detta stycke äger tillämpning, har sin ursprungs-,

avsändnings- eller bestämmelseort inom någon av de fördragsslutande staterna.

Hamnutrustningen i vid en segelbar vattenväg av internationell betydelse

belägna hamnar och de anordningar, som i dessa hamnar finnas för underlättande

av sjöfarten, må icke undandragas allmänt nyttjande annat än i rimlig och med

sjöfartens fria bedrivande fullt förenlig utsträckning.

I fråga om tull- eller därmed jämförliga avgifter, lokala accis- eller konsumtionsavgifter

samt tilläggsavgifter, som uppbäras vid in- och utförsel av

varor i dessa hamnar, skall ingen som helst skillnad göras med hänsyn till det

fartygs flagga, vilket utfört eller skall utföra transporten, vare sig denna

flagga är det egna landets eller någon av de fördragsslutande staternas.

Den stat, under vars höghetsrätt eller myndighet en hamn står, skall kunna

frånkänna varje fartyg de förmåner, som följa av näst föregående stycke, om

bevis föreligger, att dess redare systematiskt missgynnar denna stats undersåtar

eller de sammanslutningar, som stå under ledning av sagda undersåtar.

Såvida icke särskilda omständigheter föranleda avvikelse på grund av

tvingande ekonomiska skäl, må icke tullavgifterna sättas högre än dem, som

uppbäras vid vederbörande stats andra tullgränser i fråga om varor av samma

natur, och med samma avsändnings- och bestämmelseorter. Alla de lättnader,

som av de fördragsslutande staterna beviljas vid in- och utförsel av varor på

andra land- eller vattenvägar eller i andra hamnar, skola likaledes beviljas den

in- och utförsel, som under samma betingelser verkställes i ovan åsyftade segelbara

vattenvägar och hamnar.

Art. 10.

1) Det åligger varje strandägande stat att å ena sidan avhålla sig från alla

åtgärder, som kunna lända till förfång för segelbarheten eller minska de gynnsamma

betingelserna för sjöfarten, och att å andra sidan så snabbt som möjligt

träffa alla nödiga anstalter för att undanrödja alla tillfälliga hinder och faror

för sjöfarten.

2) Om sjöfarten fordrar regelbundet underhåll av en vattenväg, är för

detta ändamål envar av de strandägande staterna förpliktad gent emot de andra

att så snabbt som möjligt å sitt territorium vidtaga erforderliga åtgärder och

utföra nödiga arbeten under behörigt hänsynstagande vid varje särskild tidpunkt

såväl till sjöfartens tillstånd som till det ekonomiska läget i de trakter,

vilka betjänas av vattenvägen.

Därest annorlunda ej är överenskommet, skall envar av de strandägande staterna

äga rätt att efter förebringande av giltiga skäl fordra, att de övriga strandägande

staterna bidraga i rimliga proportioner till dessa underhållskostnader.

3) Såvida icke en av de strandägande staterna, däribland den, vars om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

råde beröres, kan anföra berättigad anledning till invändning, som grundas

antingen på själva betingelserna för segelbarbeten inom dess område eller på

andra intressen såsom bl. a. vidmakthållandet av normalt vattenstånd, bevattningens

behov, utnyttjandet av vattenkraft eller nödvändigheten att bygga

andra, fördelaktigare kommunikationsvägar, skall en strandägande stat icke

kunna vägra att på begäran av en annan strandägande stat utföra nödiga

arbeten för förbättring av segelbarheten, om denna andra stat erbjuder sig att

betala såväl kostnaderna härför som ock en rimlig del av det ökade underhållet.

Det är dock överenskommet, att dessa arbeten icke må företagas, så länge

som den stat, inom vars område de böra utföras, motsätter sig utförandet med

hänsyn till vitala intressen.

4) Därest ej annorlunda är överenskommet, skall den stat, som det åligger

att utföra underhållsarbetena, kunna fritaga sig från denna förpliktelse, om

med samtycke av alla de med-strandägande staterna en eller flera av dem åtaga

sig att i stället utföra arbetena; vad angår förbättringsarbetena, skall den stat,

som utförandet åligger, befrias från denna förpliktelse, om den bemyndigar

den stat, som har begärt arbetena, att i stället utföra dem; arbetenas utförande

av andra stater än den, vars område beröres, eller dessa staters deltagande i

arbetskostnaderna skall ordnas på sådant sätt, att den stat, vars område beröres,

icke lider intrång i sin rätt att kontrollera och administrera arbetena eller i sin

höghetsrätt eller myndighet över vattenvägen.

5) Bestämmelserna i denna artikel äga tillämpning på de i art. 2 åsyftade

segelbara vattenvägarna, dock med förbehåll för stadgandena i de traktater,

konventioner eller sjöfartsakter, som bestämma vederbörande internationella

kommissions behörighet och ansvar med hänsyn till arbetena.

Med förbehåll för särskilda stadganden i sagda traktater, konventioner eller

sjöfartsakter — vare sig redan bestående eller i framtiden avslutade — gäller

följande:

a) kommissionen äger att bestämma angående arbetena;

b) ett avgörande — i enlighet med föreskrifterna i art. 22 här nedan —

av alla tvister, som må uppstå med anledning av kommissionens beslut, kan

begäras i alla de fall, då framställningen grundas på att kommissionen överskridit

sin befogenhet eller på kränkning av de internationella konventioner,

som reglera de segelbara vattenvägarna. På annan grund kan en liknande

framställning i syfte att ernå ett avgörande i enlighet med sagda föreskrifter

endast göras av den stat, vars område beröres.

Kommissionens beslut skola avgivas i överensstämmelse med denna artikels

bestämmelser.

6) Oavsett bestämmelserna i första momentet av denna artikel kan en strandägande

stat, därest annat ej är överenskommet, helt eller delvis nedlägga en

segelbar vattenväg efter avtal med alla strandägande stater eller, i fråga om

de segelbara vattenvägar, som åsyftas i art. 2. efter avtal med alla de stater,

som äro representerade i vederbörande internationella kommission.

Undantagsvis må eu sådan vattenväg av internationell betydelse, som icke

åsyftas i art. 2, kunna nedläggas av en av de strandägande staterna, om sjöfarten

å vattenvägen är föga utvecklad och om staten ifråga för sin åtgärd kan

åberopa ett ekonomiskt intresse, som uppenbarligen är mera betydande än sjöfartsintresset.

Nedläggandet må i sådant fall endast äga rum efter meddelande

ett år på förhand och därest icke annan strandägande stat vidtager åtgärder

i enlighet med i artikel 22 givna bestämmelser. Beslut i frågan skall

i detta fall fastställa de villkor, på vilka nedläggandet må äga rum.

7) Om en segelbar vattenväg av internationell betydelse medgiver utfart

till havet genom flera armar, belägna inom en och samma stats område, skola

bestämmelserna i första, andra och tredje momenten av denna artikel endast

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

äga tillämpning på de huvudarmar, som anses nödvändiga för fritt tillträde

till havet.

Art. 11.

Om en eller flera strandägande stater vid en segelbar vattenväg av internationell

betydelse icke anslutit sig till denna stadga, kunna de finansiella förpliktelser,

som må komma att åvila envar fördragsslutande stat enligt art. 10,

icke överskrida de förpliktelser, som skulle hava åvilat den, därest alla de

strandägande staterna varit anslutna till denna stadga.

Art. 12.

Därest icke annorlunda är stadgat i särskild överenskommelse eller traktat,

_t. ex. redan befintliga avtal om tull- och politi-åtgärder, samt sanitära

försiktighetsmått, utövas administrationen av segelbara vattenvägar av internationell

betydelse av envar av de strandägande stater, under vars höghetsrätt

eller myndighet denna segelbara vattenväg står. Envar av sagda strandägande

stater har bl. a. rättighet och skyldighet att utfärda föreskrifter för sjöfarten

å nämnda segelbara vattenväg och övervaka deras tillämpning; dessa föreskrifter

böra fastställas och tillämpas sålunda, att ett fritt bedrivande av

sjöfart i enlighet med denna stadgas grundsatser därigenom underlättas.

Reglerna för förfarandet, särskilt när det gäller fastställandet, åtalandet

och beivrandet av sjöfartsbrott, böra åsyfta ett avgörande så snabbt som möjligt.

De fördragsslutande staterna erkänna dock, att det är i hög grad önskvärt,

att de strandägande staterna enas om administrationen av den segelbara

vattenvägen och särskilt om antagandet av föreskrifter för sjöfarten, vilka för

hela vattenvägens sträckning böra göras så enhetliga, som olikheten i de lokala

förhållandena tillåta.

Monopolisering från det allmännas sida av bogsering eller av andra anordningar

i samma syfte kan för att underlätta sjöfarten äga rum genom enhälliga

överenskommelser mellan de strandägande staterna eller, i fråga om de segelbara

vattenvägar, som åsyftas i art. 2, mellan de stater, som äro representerade

i vederbörande internationella kommission.

Art. 13.

I kraft varande traktater, konventioner eller överenskommelser angående

segelbara vattenvägar, som innan denna stadgas ikraftträdande slutits av de

fördragsslutande staterna, upphävas icke genom denna stadgas ikraftträdande

vad angår sagda traktaters, konventioners och överenskommelsers signatärmakter.

De fördragsslutande staterna förbinda sig dock att gent emot varandra

icke tillämpa de bestämmelser i sagda traktater, konventioner eller överenskommelser,

som stå i strid med föreskrifterna i denna stadga.

Art. 14.

Om sådan särskild överenskommelse eller traktat, som åsyftas i art. 12, anförtrott

eller kommer att anförtro vissa uppgifter åt en internationell kommission,

sammansatt av representanter för andra stater än de strandägande

staterna, bör denna kommission, med förbehåll för bestämmelserna i art. 10.

uteslutande låta sig leda av sjöfartens intressen och skall den anses såsom ett

av de organ, vilka åsyftas i art. 24 av akten för Nationernas förbund; följaktligen

skall den direkt med Nationernas förbunds organ utbyta alla nyttiga upplysningar

och avlåta en årlig rapport till förbundet.

I sjöfartsakt för envar segelbar vattenväg skola uppgifterna för de kommis
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

7

sioner, som åsyftas i näst föregående stycke, bestämmas och innefatta åtminstone

följande befogenheter:

a) kommissionen skall äga behörighet att utarbeta de föreskrifter för sjöfarten,

som den själv må anse nödvändigt att utarbeta, samt erhålla del av

alla andra föreskrifter om sjöfarten;

b) den skall fästa de strandägande staternas uppmärksamhet på arbeten,

som äro ägnade att underhålla befintliga anläggningar och hålla vattenvägen

segelbar;

c) den skall av envar av de strandägande staterna officiellt delgivas alla

förslag åsyftande vattenvägens förbättring;

d) om sjöfartsakten icke skulle innehålla särskilda föreskrifter ifraga om

uppbärandet av avgifter, skall den äga befogenhet att godkänna uppbärandet

av sådana i överensstämmelse med bestämmelserna i art. 7 i denna stadga.

Art. 15.

Denna stadga fastställer icke krigförandes och neutralas rättigheter och

skyldigheter under krigstid; likväl skall den bestå under krigstid i den mån,

som den är förenlig med dessa rättigheter och skyldigheter.

Art. 16.

Denna stadga ålägger icke de fördragsslutande staterna förpliktelser, som

stå i strid med deras rättigheter och skyldigheter i deras egenskap av medlemmar

av Nationernas förbund.

Art. 17.

Därest annorlunda ej stadgas i överenskommelser, vilka biträtts eller komma

att biträdas av den stat, vars område beröres, äger denna stadga icke tillämpning

på krigs-, politi- eller vaktfartyg eller över huvud taget på fartyg, som

på något sätt tjäna utövandet av offentlig myndighet.

Art. 18.

Envar av de fördragsslutande staterna förbinder sig att icke vare sig

genom överenskommelse eller på annat sätt bevilja en icke-fördragsslutande

stat sådan behandling ifråga om sjöfarten å en segelbar vattenväg av internationell

betydelse, som mellan de fördragsslutande staterna inbördes skulle

strida mot bestämmelserna i denna stadga.

Art. 19.

I undantagsfall och för en så begränsad tidsperiod som möjligt må avvikelser

ske från de bestämmelser, som återfinnas i ovanstående artiklar, genom

särskilda eller allmänna åtgärder, som envar av de fördragsslutande staterna

kan se sig nödsakad att vidtaga på grund av händelser av allvarlig art, vilka

beröra statens säkerhet eller landets vitala intressen, varvid dock skall iakttagas,

att grundsatsen om sjöfartens frihet och särskilt de strandägande staternas

förbindelse med havet skall i möjligaste man upprätthallas.

Art. 20.

Denna stadga föranleder i ingen mån upphävandet av rådande, mera vittgående

lättnader, som medgivits den fria sjöfarten å en segelbar vattenväg av

internationell betydelse under sådana betingelser, som äro förenliga med den

grundsats om lika behandling, vilken är fastslagen i denna stadga vad angar

alla fördragsslutande staters undersåtar, egendom och flaggor; ej heller avser

den att medföra förbud att för framtiden medgiva dylika lättnader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Art. 21.

Jämlikt art. 23 e) i akten för Nationernas förbund skall envar av de fördragsslutande

staterna, som kan gent emot tillämpningen av någon av denna

stadgas bestämmelser för kela eller en del av sitt område åberopa ett ekonomiskt

särskilt allvarligt läge, som uppkommit på grund av härjningar å dess

område under kriget 1914—1918, betraktas såsom tillfälligt fritagen från de

förpliktelser, som framgå av sagda bestämmelser, därvid dock skall iakttagas,

att grundsatsen om sjöfartens frihet skall i möjligaste mån upprätthållas.

Art. 22.

Under förbehåll av i art. 10, mom. 5 givna bestämmelser skola alla tvister,

som uppstå mellan de fördragsslutande staterna angående tolkningen eller

tillämpningen av denna stadga och som icke biläggas genom direkt uppgörelse,

hänskjutas till den fasta mellanfolkliga domstolen, såvida icke på grund av

en särskild överenskommelse eller av en allmän skiljedomsklausul tvisten skall

genom skiljedom eller på annat sätt lösas.

Anhängiggörandet skall ske på sätt är föreskrivet i § 40 av den fasta domstolens

stadga.

I syfte att i möjligaste mån lösa tvisterna på vänskaplig väg förbinda sig

dock de fördragsslutande staterna att, innan anhängiggörandet sker och med

iakttagande av de rättigheter och befogenheter, som tillkomma Rådet och Församlingen,

underställa tvisterna, i och för utlåtande, den myndighet, som

må vara instiftad av Nationernas förbund såsom ett rådgivande och tekniskt

organ för medlemmar av Nationernas förbund vad angår kommunikationsoch

transiteringsfrågor. I brådskande fall kan ett förberedande utlåtande anbefalla

tillfälliga åtgärder, särskilt i syfte att bereda den fria sjöfarten de lättnader,

. den åtnjutit, innan den åtgärd vidtogs eller den händelse inträffade,

som givit upphov till tvisten.

Art. 23.

En segelbar vattenväg skall icke anses hava internationell betydelse endast

därför att den genomflyter eller begränsar zoner eller avskilda områden, vilka

hava ringa utsträckning och folkmängd i förhållande till de områden, som den

genomflyter, och vilka bilda särskilda delar eller anläggningar hörande till

annan stat än den, till vilken sagda flod i övrigt hör under hela sitt segelbara

lopp.

Art. 24.

Denna stadga skall icke äga tillämpning på en segelbar vattenväg av internationell

betydelse, vid vilken det endast finnes två strandägande stater, och

som på en lång sträcka skiljer en fördragsslutande stat från en icke-fördragsslutande

stat, vars regering icke är erkänd av förstnämnda stat vid undertecknandet

av denna stadga, så länge som en överenskommelse icke träffats

mellan dem, vilken för ifrågavarande vattenväg inför en sådan ordning beträffande

administration och tullväsende, som giver den fördragsslutande staten

tillfredsställande säkerhet.

Art. 25.

Det är överenskommet, att denna stadga icke skall tolkas såsom i något avseende

berörande inbördes rättigheter och skyldigheter mellan områden, som

utgöra delar av samma suveräna stat eller äro ställda under dess protektion,

vare sig dessa områden var för sig äro eller icke äro medlemmar av Nationernas

förbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

y

Tilläggsprotokoll

till överenskommelsen om segelbara vattenvägar av internationell

betydelse.

1) De stater, som undertecknat den i Barcelona den 20 april 1921 dagtecknade

överenskommelsen om segelbara vattenvägar av internationell betydelse,

och vilkas ombud försett detta protokoll med sina underskrifter, förklara härmed

följande:

Utöver den frihet för samfärdseln, som de medgivit på grund av överenskommelsen

om sådana segelbara vattenvägar, vilka anses vara av internationell

betydelse, medgiva de, under förutsättning av ömsesidighet och utan att intrång

i deras höghetsrätt göres, samt under fredstid, åt flaggor hörande till envar av

de stater, som undertecknat detta protokoll, i vad angår transporter utan omlastning

vid in- och utförsel fullkomligt lika behandling å

a) alla segelbara vattenvägar,

b) alla naturligen segelbara vattenvägar,

som stå under deras höghetsrätt eller myndighet och icke anses vara av internationell

betydelse, men äro tillgängliga för vanlig handelssjöfart till och

från havet, ävensom i de hamnar, vilka äro belägna vid dessa vattenvägar.

Vid undertecknandet böra signatärstaterna tillkännagiva, huruvida de åtaga

sig förpliktelser i den utsträckning, som angives under bokstaven a) här ovan,

eller endast i den mera begränsade utsträckning, som angives under bokstaven

b).

Det är överenskommet, att de stater, som anslutit sig till punkt a), icke

äro bundna i förhållande till stater, som anslutit sig till punkt b), annat än på

de betingelser, vilka äro en följd av sistnämnda punkt.

Det är likaledes överenskommet, att de stater, som hittills hållit ett betydande

antal hamnar vid segelbara vattenvägar stängda för den internationella

handeln, vid undertecknandet av detta protokoll kunna undantaga en eller

flera av dessa vattenvägar från tillämpningen av detta protokoll.

Det skall stå signatärstaterna fritt att förklara, att deras godkännande av

detta protokoll icke omfattar samtliga eller en del av de kolonier, besittningar

hinsides haven och protektorat, vilka stå under deras höghetsrätt eller myndighet.

Signatärstaterna skola följaktligen senare kunna särskilt ansluta sig till

protokollet för vad angår en koloni, en besittning hinsides haven eller ett protektorat,

som sålunda undantagits i deras förklaring. De skola likaledes kunna

särskilt uppsäga protokollet i överensstämmelse med dess bestämmelser, för vad

angår någon av de kolonier, besittningar hinsides haven eller protektorat, som

stå under deras överhöghet eller myndighet.

Detta protokoll skall ratificeras. Yarje stat skall tillställa generalsekreteraren

för Nationernas förbund sin ratifikation och genom hans försorg skola

alla övriga signatärstater underrättas om ratificeringen. Ratifikationerna skola

deponeras i Nationernas förbunds sekretariats arkiv.

Detta protokoll skall stå öppet för undertecknande eller anslutning från de

staters sida, vilka underskrivit eller anslutit sig till ovannämnde överenskommelse.

Detta protokoll skall träda i kraft då generalsekreteraren för Nationernas

förbund mottagit två staters ratifikationer, dock under förutsättning att ovannämnda

överenskommelse vid ifrågavarande tidpunkt trätt i kraft.

Det kan uppsägas vid vilken tidpunkt som helst efter utlöpandet av eu

tidsfrist av två år från den dag räknat, då generalsekreteraren för Nationernas

förbund mottog den uppsägande statens ratifikation. Yerkningarna av upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

sägningen skola icke inträda förrän ett år efter det generalsekreteraren för

Nationernas förbund mottagit densamma. Uppsägning av överenskommelsen om

segelbara vattenvägar av internationell betydelse skall anses innefatta uppsägning

av detta protokoll.

Som skedde i Barcelona den tjugonde april nittonbundratjugoett i ett enda

exemplar, vars franska och engelska texter båda äga vitsord.

(De delegerades underskrifter.)

Stadga

rörande vissa internationella förhållanden i havshamnar.

Art. 1.

I denna stadga förstås med havshamnar sådana hamnar, vilka med en viss

regelbundenhet anlöpas av havsgående fartyg, och vilka nyttjas för utrikes

handel.

Art. 2.

Under förutsättning av ömsesidighet och med det förbehåll, som angives

i första stycket av art. 8, förbinder sig envar fördragsslutande stat, att i havshamnar,

som stå under dess höghetsrätt eller myndighet, medgiva varje annan

fördragsslutande stats fartyg samma behandling som tillkommer dess egna

fartyg eller någon annan stats fartyg, vad angår fritt tillträde till hamnen,

dennas nyttjande ävensom fulla åtnjutandet av de förmåner i fråga om sjöfart

och handelstransaktioner, som den medgiver fartyg, deras gods och passagerare.

Den lika behandling, som sålunda fastställts, skall inbegripa förmåner av

alla slag såsom tilldelning av kajplatser, lättnader ifråga om lastning och

lossning ävensom alla slags avgifter, vilka uppbäras för regeringen, offentliga

myndigheter, koncessionsinnehavare och företag av alla slag, vare sig det

sker i deras namn eller för deras räkning.

Art. 3.

Bestämmelserna i näst föregående artikel begränsa i ingen mån vederbörande

hamnmyndigheters frihet att vidtaga sådana åtgärder, som de anse lämpliga

med hänsyn till god administration av hamnen, under förutsättning av att

dessa åtgärder stå i överensstämmelse med den grundsats om lika behandling,

sådan den framgår av nämnda artikel.

Art. 4.

Alla avgifter för nyttjande av havshamnar skola vederbörligen offentliggöras

innan de träda i kraft.

Detsamma gäller politireglementen och föreskrifter för hamnens användning.

I varje havshamn skola hamnmyndigheterna till förfogande för alla personer,

vilkas intressen beröras, hålla en förteckning över gällande avgifter

ävensom en samling av politireglementena och föreskrifterna för hamnens användning.

Art. 5.

Vid fastställande och uppbörd av tull- eller därmed jämförliga avgifter,

lokala accis- eller konsumtionsavgifter ävensom tilläggsavgifter, vilka upptagas

i anledning av in- och utförsel av varor i havshamnar, som stå under de

fördragsslutande staternas höghetsrätt eller myndighet, må i ingen mån avseende

fästas vid fartygets flagga. I överensstämmelse härmed skall icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

11

till skada för någon fördragsslutande stats flagga skillnad göras mellan denna

och flagga hörande till den stat, under vars höghetsrätt eller myndighet hamnen

lyder, eller någon annan stats flagga.

Art. 6.

För att tillämpningen av den i art. 2 fastställda grundsatsen om lika behandling

i havshamnar icke skall äventyras genom vidtagande av andra obehöriga

åtgärder riktade mot fartyg hörande till en fördragsslutande stat, som

nyttjar sagda hamnar, förbinder sig envar fördragsslutande stat att tillämpa

bestämmelserna i art. 4, 20, 21 och 22 i den stadga, som är fogad vid överenskommelsen

rörande internationella järnvägar, vilken dagtecknats i Genéve den 9

december 1923, i den mån dessa artiklar avse transporter, som avsändas från

eller anlända till en havshamn, vare sig denna fördragsslutande stat har anslutit

sig eller ej till sagda överenskommelse rörande internationella järnvägar.

Ifrågavarande artiklar böra tolkas i överensstämmelse med stadgandena i

nämnda överenskommelses signaturprotokoll. (Se bilaga.)

Art. 7.

Därest ej i undantagsfall skäl, grundade bl. a. på särskilda geografiska,

ekonomiska eller tekniska omständigheter, annat föranleda, må tullavgifter,

vilka uppbäras i havshamn, som står under en fördragsslutande stats höghetsrätt

eller myndighet, icke överstiga dem, som vid samma stats andra tullgränser

uppbäras å varor av samma natur och med samma avsändnings- och

bestämmelseorter.

Om en fördragsslutande stat i undantagsfall på grund av ovannämnda skäl

medgivit särskilda lättnader i tullavseende vid in- och utförsel av varor å andra

vägar, må den icke begagna sig härav för att obehörigt skada den in- eller utförsel,

som äger rum i havshamnar, vilka stå under dess höghetsrätt eller

myndighet.

Art. 8.

Envar fördragsslutande stat förbehåller sig befogenhet att efter meddelande

på diplomatisk väg upphäva förmånen av lika behandling för varje fartyg

hörande till en stat, vilken i en havshamn, som står under dess höghetsrätt eller

myndighet, icke på effektivt sätt tillämpar denna stadgas bestämmelser gent

emot sagda fördragsslutande stats fartyg, dessas gods och passagerare.

Därest stat tillgriper sådan åtgärd, varom i näst föregående stycke talas,

äga såväl denna stat som den stat, vilken är föremål för åtgärden, rätt att

bringa frågan inför den fasta mellanfolkliga domstolen medelst en framställning

till dess sekreterare; domstolen skall förfara i enlighet med reglerna för

summariskt förfarande.

Envar fördragsslutande stat skall likväl äga befogenhet att vid undertecknandet

eller ratificeringen av denna överenskommelse förklara, att den i förhållande

till alla andra fördragsslutande stater, som avgiva samma förklaring, avstår

från sin rätt att vidtaga de åtgärder, som nämnas i första stycket av denna

artikel.

Art. 9.

Denna stadga har i ingen mån avseende å kustfart.

Art. 10.

Envar fördragsslutande stat förbehåller sig rätt att under iakttagande av

bestämmelserna i artiklarna 2 och 4 efter eget gottfinnande organisera bogseringsväsendet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Art. 11.

Envar fördragsslutande stat förbehåller sig rätt att efter eget gottfinnande

organisera lotsväsendet och utfärda föreskrifter för detsamma.

Om lotstvång finnes föreskrivet, skola å tariffer och tjänsteprestationer tilllämpas

bestämmelserna i art. 2 och 4 men envar fördragsslutande stat skall från

lotstvånget kunna undantaga sådana dess egna undersåtar, som uppfylla vissa

föreskrivna kompetensfordringar.

A r t. 1 2.

Envar fördragsslutande stat skall äga befogenhet att vid undertecknandet

eller ratificeringen av denna överenskommelse förklara, att den förbehåller sig

rätt att i överensstämmelse med sin egen lagstiftning hänvisa transporten av emigranter

till sådana fartyg, som erhållit särskilt tillstånd på grund av att de

uppfylla sagda lagstiftnings fordringar. Vid begagnandet av denna rätt skola

dock de fördragsslutande staterna såvitt möjligt låta sig ledas av denna stadgas

grundsatser.

Fartyg, som erhållit tillstånd att befordra emigranter, skola i alla havshamnar

åtnjuta samtliga denna stadgas förmåner.

Art. 13.

Denna stadga äger tillämpning å alla fartyg vare sig de tillhöra staten, offentliga

sammanslutningar eller enskilda.

Den har likväl i^ ingen mån avseende å krigs-, politi- eller vaktfartyg eller

över huvud taget å fartyg, som på något sätt tjäna utövandet av offentlig

myndighet, ej heller å andra fartyg, då de uteslutande tjäna en stats marin-,

militär- eller luftstridskrafter.

Art. 1 4.

Denna stadga har i ingen mån avseende å fiskefartyg eller deras fångster.

Art. 15.

Då en fördragsslutande stat genom traktat, konvention eller avtal medgivit

en annan stat vissa rättigheter med avseende å ett bestämt område inom en

av dess havshamnar i syfte att underlätta transitering av varor och passagerare

med bestämmelse- eller avsändningsort i sagda stat, må ingen annan fördragsslutande

stat åberopa bestämmelserna i denna stadga för att fordra motsvarande

rättigheter.

Envar fördragsslutande stat, som är i åtnjutande av dylika rättigheter

i en .havshamn hörande till en fördragsslutande eller annan stat, bör ställa

sig till efterrättelse denna stadgas bestämmelser vad angår behandlingen såväl

av fartyg, vilka driva handel på staten ifråga, som av dessas varor och passagerare.

Det åligger envar fördragsslutande stat, som medgiver en icke fördragsslutande

stat dylika rättigheter, att i överenskommelsen införa förpliktelse för den

stat, som skall komma i åtnjutande av dessa rättigheter, att ställa sig till efterrättelse

denna stadgas bestämmelser i fråga om behandlingen såväl av fartyg,

vilka driva handel på staten ifråga, som dessas varor och passagerare.

Art. 16.

I undantagsfall och för en så begränsad tidsperiod som möjligt må avvikelser

ske från bestämmelserna i artiklarna 2 till och med 7 genom särskilda

eller allmänna åtgärder, som envar av de fördragsslutande staterna kan se sig

nödsakad att vidtaga på grund av händelser av allvarlig art, vilka beröra statens

säkerhet eller landets vitala intressen, varvid dock skall iakttagas, att denna

stadgas grundsatser skola i möjligaste mån upprätthållas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 20.

13

Art. 17.

Ingen av de fördragsslutande staterna skall genom denna stadga förpliktas

att medgiva transitering av resande, vilkas tillträde till dess område ej är medgivet,

eller av sådana varor, vilkas införande är förbjudet antingen av allmänna

hälso- eller säkerhetshänsyn eller som försiktighetsmått mot djur- och

växtsjukdomar. Vad angår annan befordran än befordran i transit skall ingen

fördragsslutande stat genom denna stadga förpliktas att i strid med landets

lagar medgiva transport av resande, vilkas tillträde till dess område ej är medgivet,

eller av sådana varor, vilkas in- eller utförande är förbjudet.

Envar fördragsslutande stat skall äga rätt att vidtaga nödiga försiktighetsmått

ifråga om farliga eller därmed likställda varor liksom även åtgärder för

upprätthållandet av allmän ordning, däribland övervakandet av emigranter,

som inkomma å eller lämna dess område, under förutsättning att dylika åtgärder

icke medföra olikhet i behandlingen stridande mot denna stadgas grundsatser.

Intet i denna stadga skall rubba de åtgärder, som envar av de fördragsslutande

staterna är eller kan bliva förpliktad att vidtaga till följd av de allmänna

internationella avtal, vartill den har anslutit sig eller i framtiden kan komma

att ansluta sig, i synnerhet sådana, som ingåtts under Nationernas förbunds

hägn, angående handeln med kvinnor och barn, transitering, införsel eller utförsel

av vissa slags varor såsom opium eller andra skadliga droger, vapen eller

alster av fiske, eller de allmänna överenskommelser, som åsyfta att avvärja ingrepp

i industriell, litterär eller artistisk äganderätt eller som hava avseende

å missbruk av varumärken, falsk ursprungsbeteckning eller andra sätt för illojal

konkurrens.

Art. 1 8.

Denna stadga fastställer icke krigförandes och neutralas rättigheter och

skyldigheter under krigstid; likväl skall den bestå under krigstid i den mån,

som den är förenlig med dessa rättigheter och skyldigheter.

Art. 19.

De fördragsslutande staterna förbinda sig att i sådana den 9 december 1923

i kraft varande överenskommelser, som strida mot denna stadgas bestämmelser,

så snart omständigheterna det medgiva och i varje fall vid överenskommelsernas

utlöpande, vidtaga sådana ändringar, som må vara ägnade att bringa dem i överensstämmelse

med stadgans föreskrifter i den mån detta kan ske med hänsyn

till de geografiska, ekonomiska eller tekniska förhållandena i de länder eller

områden överenskommelserna angå.

Detsamma gäller de koncessioner rörande havshamnarnas totala eller delvisa

nyttjande, som medgivits före den 9 december 1923.

Art. 2 0.

Denna stadga föranleder i ingen mån upphävandet av gällande mera vittgående

lättnader, som vid nyttjandet av havshamnar medgivits på med denna

stadgas grundsatser förenliga betingelser. Ej heller avser den att medföra

förbud att för framtiden medgiva dylika lättnader.

Art. 2 1.

Under förbehåll av bestämmelserna i andra stycket av art. 8 skola alla

tvister, som uppkomma mellan de fördragsslutande staterna ifråga om tolkningen

eller tillämpningen av denna stadga, lösas på följande sätt:

Om tvisten icke kan lösas genom direkta förhandlingar mellan parterna

eller eljest på vänskaplig väg, skola de tvistande parterna, innan de tillgripa

skiljedoms- eller rättsligt förfarande, kunna hänskjuta tvisten i och för utlåtande

till den myndighet, som må vara instiftad av Nationernas förbund

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

såsom ett rådgivande och tekniskt organ för medlemmar av Nationernas förbund

vad angår kommunikations- och transiteringsfrågor. I brådskande fall

kan ett förberedande utlåtande anbefalla tillfälliga åtgärder, särskilt i syfte

att bereda den internationella trafiken de lättnader, den åtnjutit, innan den

åtgärd vidtogs _ eller den händelse inträffade, som givit upphov till tvisten.

Om tvisten icke kan lösas genom i närmast föregående stycke angivna förfaranden

skola de fördragsslutande staterna hänskjuta tvisten till skiljedom,

såvida de icke genom avtal beslutat eller besluta att draga den inför den fasta

mellanfolkliga domstolen.

Art. 2 2.

Om ärendet hänskjuta till den fasta mellanfolkliga domstolen skall förfaras

i enlighet med bestämmelserna i art. 27 av sagda domstols stadga.

Vid skiljedom skall, därest parterna icke annorlunda besluta, varje part

utse en skiljedomare och den tredje medlemmen av skiljedomstolen tillsättas

av de sålunda valda, eller, om dessa icke kunna enas, utses av Nationernas

förbunds råd bland de personer, som äro uppförda å förteckningen över bisittare

i kommunikations- och transiteringsmål, vilka omnämnas i art. 27 av stadgan

för den fasta mellanfolkliga domstolen; i detta senare fall skall den tredje

medlemmen tillsättas i överensstämmelse med stadgandena i näst sista stycket

av art. 4 och första stycket av art. 5 i förbundsakten.

Skiljedomstolen skall döma på grundvalen av ett kompromissavtal, som

fastställts igenom gemensam överenskommelse mellan parterna. Om parterna

ej kunnat åvägabringa överenskommelse skall skiljedomstolen, därest enhällighet

uppnås, upprätta kompromissavtalet efter granskning av parternas krav; uppnås

icke enhällighet skall Nationernas förbunds råd besluta i överensstämmelse

med stadgandena i näst föregående stycke. Om kompromissavtalet icke fastställer

förfarandet skall skiljedomstolen själv fastställa det.

Parterna förbinda sig att under pågående skiljedomsförfarande, därest icke

annat _ stadgats i kompromissavtalet, till den fasta mellanfolkliga domstolen

hänskjuta varje fråga av internationellt rättslig natur eller varje ärende rörande

den juridiska tolkningen av stadgan, såvida skiljedomstolen på parts yrkande

skulle anse frågans eller ärendets avgörande före tvistens lösning erforderligt.

Art. 2 3.

Det är överenskommet, att denna stadga icke skall tolkas såsom i något

avseende berörande inbördes rättigheter och skyldigheter mellan områden, som

utgöra delar av samma suveräna stat eller äro ställda under dess protektion,

vare sig dessa områden var för sig äro eller icke äro medlemmar av Nationernas

förbund.

Art. 2 4.

Föregående artiklar må i ingen mån tolkas såsom innebärande rubbning av

de fördragsslutande staternas rättigheter och förpliktelser i deras egenskap av

medlemmar av Nationernas förbund.

Bilaga.

Texter till artiklarna 4, 20, 21 och 22 i stadgan angående vissa internationella

förhållanden rörande järnvägar samt därtill hänförliga bestämmelser i

signaturprotokollet.

Art. 4.

De föredragsslutande staterna, vilka erkänna nödvändigheten av att förläna

järnvägsdriften de anpassningsmöjligheter, som äro oundgängligen erforderliga

för att sätta den i stånd att möta trafikens skiftande behov, äro ense om att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

15

bibehålla järnvägsdriftens frihet orubbad under iakttagande av att den icke missbrukas

till skada för den internationella trafiken.

De förbinda sig att bereda den internationella trafiken rimliga förmåner och

att avhålla sig från varje obehörig åtgärd, som innebure ett missgynnande

av övriga föredragsslutande stater, dessas undersåtar eller fartyg.

De förmåner, vilka följa av denna artikels bestämmelser, äga avseende icke

blott å transporter vilka verkställas på grund av ett enda befordringsavtal, utan

även — på de betingelser, som närmare fastställas i art. 21 och 22 av denna

stadga — å de i ifrågavarande artiklar åsyftade transporterna.

Art. 20.

De fördragsslutande staterna, vilka erkänna nödvändigheten av att förläna

taxorna i allmänhet den smidighet, vilken är oundgängligen erforderlig för att

sätta dem i stånd att så noga som möjligt anpassa sig efter handelns och den

kommersiella konkurrensens skiftande behov, äro ense om att bevara full frihet

att fastställa taxorna i enlighet med i deras egen lagstiftning antagna grundsatser,

under iakttagande att denna frihet icke missbrukas till skada för den internationella

trafiken.

De förbinda sig att å den internationella trafiken tillämpa taxor, vilka äro

rimliga såväl med hänsyn till beloppen som till betingelserna för taxornas tillämpning,

och att avhålla sig från varje obehörig åtgärd, som innebure ett

missgynnande av övriga fördragsslutande stater, dessas undersåtar eller fartyg.

Dessa bestämmelser utgöra icke hinder för upprättandet av gemensamma järnvägs-

och sjöfartstaxor, vilka stå i överensstämmelse med de i ovanstående moment

fastställda grundsatser.

Art. 21.

De förmåner, som följa av bestämmelserna i art. 20, äga avseende icke

blott å transporter, vilka grunda sig på ett enda befordringsavtal utan även å

transporter, som innefatta en följd av transporter å järnväg, sjöledes eller å någon

annan transportväg, över mer än en fördragsslutande stats område och som

grundas på särskilda befordringsavtal, under förbehåll av att följande betingelser

uppfyllas:

Alla på varandra följande befordringsavtal böra angiva den ursprungliga avsändnings-

och den slutgiltiga bestämmelseorten för transporten; godset bör under

befordringen mellan dessa orter stå under övervakande av vederbörande

transportör, och av envar sådan överlämnas till den efterföljande utan mellanhand

och utan annat dröjsmål än det, som är nödvändigt för fullgörandet av

formaliteter i sammanhang med överlämnandet, ävensom tull-, accis-, politi- eller

andra administrativa formaliteter.

Art. 22.

Bestämmelserna i art. 20 skola såväl vid inrikes som vid internationell järnvägstrafik

jämväl äga tillämpning å gods, som för tillfället är upplagt i hamn

utan att därvid avseende må fästas å den flagga, under vilken det införts eller

skall utföras.

Signaturprotokollet:

Det är överenskommet, att varje olikhet i behandlingen av flaggor, som grundas

uteslutande på hänsyn till flaggan, bör anses såsom obehörig åtgärd innebärande

ett missgynnande i den bemärkelse, som avses i artiklarna 4 och 20 i

stadgan angående vissa internationella förhållanden rörande järnvägar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Signaturprotokoll

till

överenskommelsen rörande vissa internationella förhållanden

i havshamnar.

Före undertecknandet av överenskommelsen rörande vissa internationella

förhållanden i havshamnar, vilken slutits innevarande dag, hava undertecknade,

vederbörligen bemyndigade, överenskommit om följande:

1) bestämmelserna i denna stadga skola äga avseende å nödhamnar, som

särskilt byggts för sådant ändamål;

2) det förbehåll, som de brittiska ombuden gjort med hänsyn till stadgandena

i 24 sektionen av »Pilotage Ant» 1913, godkännes;

3) de i fransk lag förekommande förpliktelserna rörande skeppsmäklare

anses icke strida mot den grundsats, som är fastslagen i stadgan rörande vissa

internationella förhållanden i havshamnar eller mot stadgans anda;

4) de fördragsslutande stater, vilka sakna havshamnar och icke’ifråga om

ett bestämt område inom en annan stats, havshamn åtnjuta de rättigheter, som

nämnas i artikel 15 av stadgan rörande vissa internationella förhållanden i havshamnar,

skola icke på grund av den betingelse av ömsesidighet, som fastställes i

art. 2 av ovan åsyftade stadga, gå förlustiga de förmåner, som följa av sagda

stadgas bestämmelser;

5) om en stat eller ett område, varå överenskommelsen icke äger avseende, bär

samma flagga eller nationalitet, som en fördragsslutande stat, skall denna stat

eller detta område icke kunna göra anspråk på några av de rättigheter, som

stadgan rörande vissa internationella förhållanden i havshamnar tillförsäkrar

de fördragsslutande staternas flaggor eller undersåtar.

Detta protokoll skall hava samma kraft, verkan och giltighetstid som den

stadga, vilken innevarande dag antagits; det skall anses utgöra integrerande del

av denna stadga.

Till bekräftelse härav hava ovannämnda befullmäktigade ombud undertecknat

detta protokoll.

Som skedde i Genéve den nionde december nittonhundratjugotre i ett enda

exemplar, vilket skall förvaras i Nationernas förbunds sekretariats arkiv;

bestyrkt avskrift av detsamma skall tillställas alla på konferensen företrädda

stater.

(Samma underskrifter som under konventionen).

Samtidigt härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning

av propositionen i första kammaren väckt motion, nr 257, däri herr Enhörning

hemställt,

»att riksdagen beslutar avstyrka anslutning från Sveriges sida till i Kungl.

Maj:ts proposition nr 168 intagna tilläggsprotokoll till överenskommelse

om segelbara vattenvägar av internationell betydelse, eller

att — om anslutning till sagda tilläggsprotokoll anses önskvärd — anslutningen

måtte ske till alternativ b) avseende naturliga segelbara vattenvägar.

»

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till

motionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

IT

I förevarande kungl. proposition hem ställes om riksdagens godkännande utskottets

av vissa internationella avtal, vilka äro avsedda att, i anslutning till be- yttrande,

stämmelsen i § 23 av akten för Nationernas förbund, bidraga till säkerställandet

av de mellanstatliga kommunikationernas frihet. Av dessa avtal har

ett, innefattande bestämmelser om segelbara vattenvägar av internationell

betydelse, slutits vid konferens i Barcelona år 1921; till denna överenskommelse

är fogat ett särskilt tilläggsprotokoll, vilket de stater, som anslutit sig

till överenskommelsen, fakultativt kunna biträda. Vid eu senare konferens,

hållen i Geneve år 1924, har eu överenskommelse rörande vissa internationella

förhållanden i havshamnar jämte tillhörande signaturprotokoll till
-

kommit.

I den sistnämnda överenskommelsen, som här lämpligen torde böra behandlas

först, stadgas i princip skyldighet för varje fördragsslutande stat »att i

havshamnar, som stå under dess höghetsrätt eller myndighet, medgiva varje

annan fördragsslutande stats fartyg samma behandling som tillkommer dess

egna fartyg eller någon annan stats fartyg, vad angår fritt tillträde till hamnen,

dennas nyttjande ävensom fulla åtnjutandet av de förmåner i fråga om

sjöfart och handelstransaktioner, som den medgiver fartyg, deras gods och

passagerare». Med havshamnar förstås härvid sådana hamnar, som med eu

viss regelbundenhet (normalement) anlöpas av havsgående fartyg och vilka

nyttjas för utrikes handel.

I fråga om värdet av denna överenskommelse ur svensk synpunkt ha under

frågans tidigare behandling några allvarliga meningsskiljaktigheter icke kommit

till synes. De myndigheter, som yttrat sig rörande konventionen, näm

ligen vattenfallsstyrelsen, generaltullstyrelsen och kommerskollegium, ha

samtliga tillstyrkt Sveriges biträdande av densamma, ehuruväl kommerskollegium

i vissa detaljer funnit anledning till erinringar. Från sjöfartsnäringens

sida har intresset för överenskommelsen kommit till klart uttryck. Till den

uppfattning om konventionens gagnelighet, som sålunda gjorts gällande, kan

utskottet ansluta sig.

Enligt överenskommelsen om segelbara vattenvägar av internationell betydelse

skola såsom dylika vattenvägar anses alla till och från havet naturligen

segelbara delar av en vattenväg, som under sitt till och från havet

naturligen segelbara lopp skiljer eller genomflyter olika stater, liksom varje

del av en annan till och från havet naturligen segelbar vattenväg, som med

havet förbinder en naturligen segelbar vattenväg, vilken skiljer eller genomflyter

olika stater, samt vattenvägar eller delar av vattenvägar — vare sig

naturliga eller med konst utbyggda — vilka uttryckligen förklarats underkastade

bestämmelserna i den allmänna överenskommelsen om segelbara

vattenvägar, antingen genom ensidiga förklaringar av de stater, under vilkas

höghetsrätt eller myndighet sagda vattenvägar eller delar av vattenvägar

lyda, eller genom överenskommelser innebärande särskilt samtycke av sagda

stater. De fördragsslutande parterna förbinda sig i princip att under förutsättning

av ömsesidighet i de delar av nämnda vattenvägar, som stå under

deras höghetsrätt eller myndighet, medgiva fri sjöfart för fartyg, som föra

någon av de fördragsslutande staternas flaggor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 5 saml. 19 käft. (Nr 20.)

Qenévekonventionen

ang. havshamnar.

Barcelonakonventionen

ang. segelbara

vattenvägar

av internationell

betydelse.

9C1 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

I det till denna överenskommelse fogade tilläggsprotokollet, till vilket

varje föredragsslutande stat fakultativt kan ansluta sig, stadgas, att vederbörande

stater skola under förbehåll av ömsesidighet och i förhållande till

varandra medgiva lika behandling i vad angår transporter utan avlastning

vid in- och utförsel antingen å a) alla segelbara vattenvägar eller å b) alla

naturligen segelbara vattenvägar, som stå under deras höghetsrätt eller myndighet

och icke anses vara av internationell betydelse, men äro tillgängliga

för ordinär handelssjöfart, ävensom i de hamnar, vilka äro belägna vid dessa

vattenvägar. Yid undertecknandet av protokollet böra signatärmakterna tillkännagiva,

till vilket av de båda alternativen de ansluta sig.

Gentemot omförmälda huvudöverenskommelse har någon kritik icke framkommit-

Denna berör i själva verket de svenska vattendragen i mycket

liten grad, varemot den för den svenska sjöfarten torde vara av värde såsom

medförande fri samfärdsel å åtskilliga utländska vattenvägar. Mot det till

överenskommelsen anslutna tilläggsprotokollet ha däremot betänkligheter

yppat sig. Sålunda har kommerskollegium i avgivna yttranden uttalat, att

en anslutning till alternativ a) i protokollet, varigenom alltså såväl konstgjorda

som naturliga vattenvägar skulle öppnas för fartyg från de länder,

vilka anslöto sig till avtalet på samma villkor som Sverige, skulle medföra

vissa olägenheter för svensk sjöfart inom Sverige utan att motsvarande fördelar

för svensk sjöfart i utlandet stode att vinna. Under åberopande av

denna kommerskollegii uppfattning har i motionen I: 257 gjorts gällande,

att nämnda tilläggsprotokoll icke borde av Sverige ratificeras eller att i varje

fall anslutning borde ske endast till alternativ b) i protokollet.

Enligt utskottets mening kunna de farhågor, som sålunda uttryckts beträffande

Sveriges anslutning till omförmälda protokoll, särskilt dess alternativ

a), icke tillerkännas avgörande betydelse. De grundsatser i fråga om

behandling av utländska fartyg vid trafik å svenska vattenvägar, som enligt

protokollet skulle stadfästas beträffande de fördragsslutande staternas fartyg,

hava redan sedan flera år i praxis tillämpats beträffande utländska fartyg i

allmänhet, och några klagomål från intresserade svenska rederiers sida hava

härvid icke under senare år framställts. Det är alltså icke här fråga om

att införa ett nytt förfaringssätt beträffande utländska fartygs behandling i

förevarande avseende utan endast att genom avtal med vissa stater stadfästa

ett redan förut använt behandlingssätt. I detta sammanhang bör även erinras

om att konventionen ej ovillkorligt gäller för längre tid än tre år, då

efter två år rätt till uppsägning, med eu uppsägningstid av ett år, inträder.

Vidare är att märka, att frågan om anslutning till ifrågavarande överenskommelse

i viss mån inträtt i ett nytt läge genom konventionen om vissa

internationella förhållanden i liavsliamnar. Såvida Sverige ratificerar denna

överenskommelse, om vars önskvärdhet enighet synes råda i intresserade

kretsar, medför detta nämligen faktiskt, såsom i propositionen framliålles,

att de mera betydande av våra vid inre vattenvägar belägna hamnar, nämligen

sådana, som med en viss regelbundenhet anlöpas av havsgående fartyg, göras

tillgängliga på för svenska fartyg gällande villkor. Ett avvisande av ratifika
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

19

tionen .av tilläggsprotokollet eller ett godtagande allenast av alternativ b)

skulle därför kunna vara av praktisk betydelse endast i fråga om vissa inre

hamnar av mindre vikt för samfärdseln.

Utskottet finner sig sålunda böra tillstyrka förevarande proposition i dess

helhet. Emellertid vill utskottet framhålla, att ett anstånd med ratifikationen,

till dess ett större antal av de fördragsslutande staterna fattat definitiv

ställning till de föreliggande överenskommelserna, möjligen är påkallat.

Utskottet får alltså hemställa,

a) att riksdagen måtte bifalla förevarande kungl. proposition,

i vad den avser godkännande av stadgan rörande vissa internationella

förhållanden i havshamnar jämte därtill hörande

signaturprotokoll;

b) att riksdagen jämväl måtte, med avslag å motionen I: 257,

bifalla förevarande kungl. proposition, i vad den avser stadgan

rörande segelbara vattenvägar av internationell betydelse jämte

därtill hörande tilläggsprotokoll i dess alternativ a).

Stockholm den 8 maj 1925.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg*), Thulin, Reuterskiöld, David

Bergström, G. TV. Hansson, Stendahl, A. TV. Johansson, Nils Anton Nilsson, Féhr,

Gustafson i Kasenberg*), Bäckström, Borg*), Pehrsson i Göteborg, Andersson i Igelboda,

Sjöström*), Forssell, Fast och Svensson i Grönvik.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

»Stadgan rörande segelbara vattenvägar av internationell betydelse avser

omedelbart och ovillkorligt allenast vattenvägar, som antingen utgöra gräns

mellan olika stater eller genomflyta flera stater, ävensom vattenvägar, som

förbinda dylika med havet, alltså för Sveriges del allenast Torne älv. Men

därjämte kunna med dessa likställas inre vattenvägar, vare sig alla eller

vissa, blott naturliga eller även konstgjorda, dock allenast i kraft av härom

avgiven särskild förklaring, vare sig ensidigt av vederbörande stat eller avtalsvis

av flera stater samfällt och i så fall givetvis ömsesidigt. Någon dylik

förklaring eller överenskommelse synes dock ej vara nu, för Sveriges del, ifrågasatt,

och utskottet, som ej funnit några väsentliga erinringar vara att göra mot

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

den föreslagna stagdan, så vitt den avser allenast gränsvatten eller vattenvägar,

som genomflyta flera stater, anser en utsträckning av stadgan att

gälla även inre vattenvägar varken önsklig eller lämplig; särskilt skulle utskottet

anse en dylik utsträckning betänklig med hänsyn till de principiella

konsekvenser beträffande statens makthöghet över dessa inre vatten, som

måste befaras inträda genom ett likställande därav med de verkliga gränsvattenvägarna.

Om utskottet sålunda, med denna reservation, skulle kunna tillstyrka ratificering

av sagda stadga, möter emellertid härvid ytterligare den betänklighet,

att såväl det föreslagna tilläggsprotokollet som den föreslagna havshamnstadgan

med sitt slutprotokoll skulle, därest dessa ratificeras — och i

motsatt fall vore en ratifikation av vattenvägstadgan tämligen meningslös —

praktiskt taget kunna i sina följder leda till samma resultat som den i

samma stadga förutsatta förklaringen eller överenskommelsen.

Tilläggsprotokollet innebär, att ''utöver den frihet för samfärdseln’, som

genom stadgan om segelbara vattenvägar av internationell betydelse medgivits

nationell behandling, i vad angår transporter utan omlastning vid inoch

utförsel, skulle, med vissa förbehåll, lika medgivas alla makter, som ratificera

samma protokoll, antingen enligt alternativ a) på alla segelbara vattenvägar,

naturliga eller konstgjorda, gränsvatten eller inre vatten, utan undantag,

eller enligt alternativ b) på allenast alla ''naturligen segelbara’ dylika

vattenvägar, i båda fallen så vitt dessa äro tillgängliga för vanlig handelssjöfart

till och från havet. I motionen 1: 257 har ratifikation av detta protokoll

avstyrkts och utskottet, som delar motionärens betänkligheter, vill

ytterligare framhålla, att det för Sveriges del innebär en avsevärd och väsentlig

skillnad, om nu rådande praxis, vilken genom en ratifikation skulle

konventionsvis fastställas, bibehålies i kraft av Sveriges ensidiga beslut eller

i kraft av en konvention, som formellt väl kan uppsägas, men knappast

reelt medger att denna rätt begagnas, och som därjämte även efter en eventuell

uppsägelse längre tid förblir i kraft. Så länge Sverige har i sin egen

hand att, om dess sjöfartsintressen så kräva, medgiva eller förvägra i förhållande

till olika främmande länder den nationella behandling, som protokollet

avser, kan Sverige ej blott vinna alla de fördelar, som genom ratifikation

av protokollet möjligen skulle kunna nås, utan därjämte dels undgå de

med en dylik ratifikation förenade olägenheterna, dels bevara de fördelar,

som nuvarande ordning ger, men som genom en ratifikation skulle förloras.

Det enda, som skulle kunna göra en ratifikation försvarlig, vore den goda

vilja till internationellt samförstånd och internationell reglering av allehanda

förhållanden, som därigenom skulle visas och som i våra dagar är av stort

värde för fortsatt sund internationell rättsutveckling. Men denna goda vilja

har Sverige redan i ett flertal vida betydelsefullare frågor så påtagligt

visat, att ingen kan, därest Sverige i föreliggande fall främst beaktar sitt

eget intresse, då detta icke skadar vare sig annans eller det gemensamma,

finna något att däremot erinra.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

21

Vad åter angår stadgan rörande vissa internationella förhållanden i liavshamnar,

måste utskottet till en början framhålla, att den i art. 1 givna definitionen

(»sådana hamnar, vilka med en viss regelbundenhet anlöpas av havsgående

fartyg och vilka nyttjas för utrikes handel») är synnerligen vag och

oviss, då den dels icke närmare bestämmer den »regelbundhet» i fråga om

anlöpandet, som avses, dels låter ett rent faktiskt förhållande (= det faktiskt

regelbundna anlöpandet och det faktiska nyttjandet för utrikes handel) bliva

avgörande, oavsett om detta förhållande rättsligen kan genom statens åtgöranden

ändras: ovisst blir, huruvida eu stat kan ensidigt upphäva det

faktiska förhållandet och därmed stadgans tillämplighet, eller måste låta

varje vid stadgans ikraftträdande bestående dylikt förhållande förbliva orubbat

— i detta hänsende pekar art. 8 i den förra riktningen, men dess bestämmelser

skulle Sverige enligt förslaget dock förbinda sig att ej begagna.

Även i andra punkter ger stadgan anledning till tvist eller otydlighet. Och

även om utskottet erkänner riktigheten av de principer, varpå stadgan byggt,

så vitt fråga är om verkliga och direkta havshamnar, måste utskottet erinra,

att dessa principer ingalunda äro lika oomtvistliga, när fråga blir om inre

hamnar, vilka blott skola med de verkliga i rättsligt avseende likställas.

Eu ratifikation av havshamnstadgan skulle göra en vägrad ratifikation av

ovannämnda tilläggsprotokoll praktiskt taget betydelselös, och därjämte beträffande

vattenvägstadgan kunna i sina följder verka på likartat sätt som

däri avsedda utsträckningsförklaring.

Någon fullständig utredning rörande verkningarna för Sveriges del av ett

ratificerande av nu föreslagna överenskommelser, stadgar och protokoll har

icke förelagts riksdagen, och utskottet, som erinrar, att havshamnstadgan

hittills ratificerats endast av Storbritannien och Siarn, medan tilläggsprotokollets

alternativ a) ratificerats av, förutom Albanien, Indien, Nya Zeeland,

Siam, vissa kolonier och protektorat samt Österrike, allenast Storbritannien,

Danmark och Norge, och alternativ b) av Finland jämte Eumänien och

Tjeckoslovaki et, finner det därför icke medföra någon olägenhet, om riksdagen

avvaktar en ytterligare utredning rörande verkningarna, innan slutligt beslut

fattas. Ett uppskov skulle icke medföra några som helst olägenheter, varemot

ett eventuellt avgörande redan nu kan innebära ett hastverk, som

sedermera med fog ångras. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att;

innan slutlig ståndpunkt tages, det vore önskligt att för riksdagen framlades

en fullständig statistik rörande främmande havsgående fartygs anlöpande av

inre svenska hamnar och deras användande av inre svenska vattenvägar

under jämförelse med svenska fartyg; därjämte bör, för bedömande av

värdet för Sverige av en ratifikation, för riksdagen klargöras, vilka utländska

hamnar och inre vattenvägar i främmande länder skulle för svenska fartyg

effektivt öppnas, som nu äro stängda och icke kunna genom särtraktater

på reciprok grund öppnas, varvid även torde böra beaktas frågan, dels huruvida

och i vad män den reciprocitet, som genom ratifikation vinnes, är av

verklig betydelse för Sveriges handelssjöfart, dels huruvida ej härigenom

icke-ratificerande stater, som möjligen i Sverige skola behandlas som mest

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

gynnad nation, skulle, utan en för Sverige i förhållande till dem värdefull

reciprocitet, vinna samma rätt som de ratificerande.

Utskottet, som sålunda anser, att genom ett uppskov intet kan förloras

men mycket vinnas, hemställer, med stöd av vad ovan anförts,

att riksdagen ville, med anhållan om ytterligare utredning

för förnyat övervägande av frågan, för närvarande avslå ej

mindre, i anledning av motionen I: 257, ratifikation av det i

proposition nr 168 intagna tilläggsprotokoll till överenskommelse

om segelbara vattenvägar av internationell betydelse, än

även dels sist nämnda i samma proposition föreslagna överenskommelse

med tillhörande stadga, dels den däri likaledes

berörda överenskommelsen om vissa internationella förhållanden

i havshamnar, med tillhörande stadga och slutprotokoll.»

2) av herrar David Bergström och Fehr, vilka dels på de av kommerskollegium

anförda grunder framhållit, att anslutningen till Tilläggsprotokollet

till överenskommelsen om segelbara vattenvägar av internationell betydelse

lämpligen bort inskränkas till det däri inrymda alternativ b), dels i avseende

å utskottets motivering hemställt, att det uttalande, utskottet gjort beträffande

anstånd med ratifikationen av de i utlåtandet berörda överenskommelser,

skolat begränsas att avse nämnda Tilläggsprotokoll.

3) av herrar Stendahl, Gustafson i Kasenberg, Pehr sson i Göteborg och

Forssell, som anfört:

»Den praktiska effektiviteten av bestämmelserna i stadgan rörande vissa

internationella förhållanden i havshamnar med därtill hörande signaturprotokoll

torde kunna betraktas såsom direkt beroende av den anslutning

stadgan röner från de stater — europeiska och transoceana — som på handelns

och sjöfartens område intaga en ledande ställning. Under den tid

av halvtannat år, som förflutit sedan sagda stadga antogs av samfärdselkonferensen

i Geneve (nov.—dec. 1923) har den emellertid ratificerats allenast

av två stater (Siarn och Storbrittannien).

Då alltså den vida övervägande delen av de på nyssberörda områden

ledande nationerna ännu lämnat stadgan utan ratifikation, synes det oss

riktigast att för vårt lands del förorda, att ratifikation av denna stadga med

tillhörande signaturprotokoll uppskjutes och att fråga därom åter väckes

först då ett större antal av nämnda nationer lämnat sin ratifikation.

I fråga om tilläggsprotokollet till överenskommelsen om segelbara vattenvägar

av internationell betydelse torde gälla, att detsamma står i det nära

sammanhang med havshamnsstadgan, att avgörandet av frågan om ratifikation

av det förra — vare sig i anslutning till dess a- eller b- alternativ —

torde böra uppskjutas till den tidpunkt, då spörsmålet om ratifikation av

den senare åter upptages till prövning.

Mot stadgan rörande segelbara vattenvägar av internationell betydelse

torde däremot ingen avgörande invändning kunna resas, varför ratifikation

av densamma synes oss redan nu böra tillstyrkas.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.