Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Kr 't

1925-05-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1925:3, Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Kr 't

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Kr ''t.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1925 kl. 2 e. in.

Sammansätta stats- och andra lagutskottets utlutande i

anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

med förslag till lag angående ändrad lydelse

av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring.

Uti en till riksdagen den 6 mars avgiven proposition nr 92, vilken blivit

hänvisad till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177)

om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Beträffande skälen för det i propositionen framlagda lagförslaget får utskottet

i huvudsak hänvisa till vid densamma fogade protokoll.

Enligt 6 § i lagen om allmän pensionsförsäkring utgår av allmänna medel

ett tillägg till pensionen för pensionstagare, som är till arbete varaktigt

oförmögen och vilkens årsinkomst icke överstiger vissa i lagen angivna

gränser, som före år 1918 voro bestämda till 300 kronor för man och 280

kronor för kvinna. Genom lagen den 28 juni 1918, som trädde i kraft den

1 januari 1919, ändrades inkomstgränsen för kvinna från 280 till 283 kronor.

Från och med ingången av 1922 höjdes inkomstgränserna för man till 425

kronor och för kvinna till 400 kronor. Beträffande pensionstilläggets storlek

hava vid olika tider olika bestämmelser varit gällande. Enligt lagen den

13 oktober 1921 utgör från och med år 1922 pensionstillägget för år räknat

för man 225 och för kvinna 210 kronor med avdrag av sex tiondelar av det

belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor. På

grund av den år 1918 genomförda lagändringen äger pensionsberättigad, som

har att försörja barn eller adoptivbarn under 15 år, i allmänhet att dessutom

erhålla särskilt pensionstillägg.

I stället för här angivna pensionstillägg skall enligt 33 § i pensionsförsäkringslagen

i vissa fall utgå s. k. understöd. Den som efter fyllda 15

år bliver till arbete varaktigt oförmögen, men för vilken avgifter till erhållande

av pension icke blivit erlagda, ävensom den, vilken vid nämnda

Bihang till riksdagens -protokoll 1925. 6 samt. 2 avd. 3 höft. (Nr 3.)

992 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr H.

ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd under

villkor och med belopp, som ovan sagts angående pensionstillägg.

Bätten till ovan angivna pensionstillägg och understöd har emellertid,

huvudsakligen av statsfinansiella skäl, begränsats genom ett flertal inskränkande

bestämmelser, vilka tid efter annan varit underkastade ändringar av

olika art. Dessa s. k. övergångsbestämmelser utbrötos år 1915 ur pensionsförsäkringslagen

och sammanfördes till en särskild lag om övergångsbestämmelser.

De mera betydelsefulla ändringar, som övergångsbestämmelserna undergått,

äro följande.

Enligt pensionsförsäkringslagens ursprungliga lydelse voro från rätt till

understöd uteslutna såväl de, som före utgången av år 1913 fyllt 67 år,

som de, vilka vid samma tid fyllt 15 år och då voro till arbete varaktigt

oförmögna och som under år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader

åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar eller enskilda

personer. För dem, som under åren 1914—1918 enligt lagen förvärvade

rätt till pensionstillägg eller understöd eller ökning därav, skulle

dylik förmån beräknas efter en nedsatt, för de olika åren stigande skala,

lägst 50 % (år 1914) och högst 90 % (år 1918) av det normala beloppet.

Genom lag den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser inskränktes undantagsbestämmelserna

i så måtto, att de, som före utgången av 1913 fyllt 67 år

och antingen då ännu icke voro till arbete varaktigt oförmögna eller icke

år 1913 under mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, blevo delaktiga av rätten till understöd på

samma villkor som övriga pensionsberättigade. Understödet skulle dock

utgå med endast 50 % av eljest stadgat belopp. Samma villkor stadgades

för dem, som före utgången av 1913 fyllt 15 men ej 67 år och redan då

voro till arbete varaktigt oförmögna samt ej år 1913 under mer än fyra

månader åtnjutit sådan försörjning, som ovan nämnts. Begränsningen i

övrigt av pensionstillägg och understöd utsträcktes samtidigt, så att även

alla de, som under åren 1919—1929 förvärvade rätt till sådan förmån, skulle

erhålla endast 90 % av det normala beloppet.

Sistnämnda begränsning borttogs dock i 1918 års lag om ändring i övergångsbestämmelserna.

Däremot behölls alltjämt regeln, att de, som genom

lagändringen 1915 infördes i försäkringen, blott skulle erhålla 50 % av eljest

stadgade belopp. Sistnämnda bestämmelse upphävdes emellertid genom lag

av år 1920, vilken trädde i kraft den 1 januari 1921. Från och med denna dag

skulle sålunda i regel pensionstillägg och understöd utgå med normalt belopp.

Upphävandet av reduktionen i pensionstillägg och understöd framkallades

närmast av den betydande stegring, levnadskostnaderna undergått,

yarigenom pensionsförmånerna alltmera förlorat sin betydelse.

Genom lag den 13 oktober 1921, som trädde i kraft den 1 januari 1922,

infördes den förut berörda, betydelsefulla ändringen beträffande rätt till

pensionstillägg och understöd, att inkomstgränsen höjdes från 300 kronor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stals■ och andra laijulskoUets utlåtande Nr 3

för man och 283 kronor för kvinna till respektive 425 och 400 kronor.

Samtidigt ökades bland annat maximibeloppen för de årliga pensionstilläggen

och understöden från 150 kronor för man och 140 kronor för kvinna

till respektive 225 och 210 kronor. Dessa förbättringar i pensionsförmånerna

gälla emellertid endast dem, som efter ingången av 1922 fyllt 15 år,

och dem, som dessförinnan uppnått denna ålder men först senare blivit till

arbete varaktigt oförmögna. Begränsningen, som var avsedd redan i pensionsstyrelsens

förslag och även upptagits i den kungl. propositionen, var

förestavad huvudsakligen av kostnadsskäl.

Från de nya bestämmelserna rörande rätt till pensionstillägg och understöd

äro sålunda de undantagna, som före utgången av år 1921 fyllt 15 år och

före samma tid blivit till arbete varaktigt oförmögna. För dessa gäller

i regel alltjämt 1918 års lag om övergångsbestämmelser, enligt vilken inkomstgränsen

är 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna och maximibeloppen

av de årliga pensionstilläggen och understöden respektive 150 och

140 kronor. Även i fråga om rätten till särskilt pensionstillägg för barn

äro dessa personer sämre ställda. Där varaktig oförmåga till arbete inträtt

före utgången av 1918, samt ytterligare i visst fall, bestämmas pensionstillläggen

och understöden efter grunder, som delvis skilja sig från de nyssnämnda.

Enligt nu gällande bestämmelser komma sålunda pensionstagarna att bliva

uppdelade i olika grupper, för vilka olika bestämmelser gälla såväl rörande

rätt till tilläggspension och understöd som rörande beloppet av ifrågavarande

förmåner. Huruvida en pensionstagare skall hänföras till den ena eller andra

gruppen kommer bl. a. att bliva beroende av från vilken tidpunkt han varit

varaktigt oförmögen till arbete. Det ligger i öppen dag, att det ofta måste

medföra betydande svårigheter att efter en tidrymd av liera år avgöra, från

vilken tidpunkt varaktig oförmåga varit för handen. Såsom pensionsstyrelsen

framhåller, kunna pensionstagarna heller icke förstå, varför den, som

blivit invalid efter 1921 års utgång, skall få högre tillägg eller understöd än

den, vars invaliditet inträtt före nämnda tidpunkt. För pensionsnämnderna,

som av välvilja mot de sökande ofta sträva efter att bereda dem så höga

pensioner som möjligt, är det en frestelse att få dem förklarade för invalider

först från tid efter 1922 års ingång, även i fall där invaliditeten inträtt

tidigare. Yid granskning av pensionsansökningarna har pensionsstyrelsen

måst nedlägga ett betydande arbete på utredning av frågan, när invaliditet

kan anses hava inträtt, varigenom avgörandet av ärendena väsentligt

fördröjts.

Det förhållandet, att även bestämmelserna för beräkning av inkomst äro

olika, allt efter om invaliditeten inträtt före eller efter 1922 års ingång, kan,

särskilt då det gäller äkta makar, medföra omvärderingar av inkomstsiffrorna,

inför vilka de sökande stå helt oförstående. De för omvärderingen av inkomsterna

erforderliga räkningarna bliva även i en del fall så komplicerade,

att de icke kunna utföras av pensionsnämnderna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Enligt den föreslagna lagändringen skulle de, som blivit invalider före 1922

och före samma tid fyllt 15 år, därest de efter 1925 års ingång gjort ansökan

om pensionstillägg eller understöd, icke såsom hittills ställas i en undantagsställning

i förhållande till andra invalider. Utskottet har icke förbisett,

att även efter genomförandet av en dylik lagändring åtskilliga olägenheter

komma att kvarstå. Dock skulle i ett avsevärt antal fall de med nuvarande

bestämmelser förknippade missförhållandena försvinna. Det torde även få

anses klarlagt, att ändringsförslaget är ägnat att närmare realisera syftet med

den år 1921 genomförda lagändringen. Då denna lagändring genomfördes, hade

man anledning förmoda, att övergångsbestämmelserna redan efter några år

endast undantagsvis skulle komma att tillämpas. Detta har emellertid icke

varit fallet. Ännu så sent som under 3:e kvartalet av år 1924 tillämpades

de äldre bestämmelserna å 47.8 % och 1923 års lag å 52.2 % av de utfärdade

pensionsbreven. För 4:e kvartalet av år 1924 voro motsvarande siffror 44.4 %

och 55.6 %. Kostnaderna för genomförande av den föreslagna lagändringen

hava beräknats komma att utgöra för innevarande budgetår 100,000 kronor

och för nästkommande 800,000 kronor, för att under budgetåret 1926—1927

nå sitt högsta belopp 860,000 kronor och därefter småningom sjunka. Enligt

hittills föreliggande erfarenhet torde emellertid denna kostnadsökning icke

överskrida ramen för de kostnader, som 1921 års lagändring beräknades

komma att medföra.

Utskottet har vid prövning av det föreliggande förslaget funnit, att detsamma

icke endast skulle komma att för ett betydande antal invalider innebära

en avsevärd förbättring i deras ställning utan även i ej ringa grad

undanröja vissa ojämnheter, som äro ägnade att väcka missnöje. Pensionsstyrelsens

arbete skulle komma att underlättas. Slutligen skulle, såsom ovan

framhållits, förslagets genomförande sannolikt icke komma att innebära någon

kostnadsökning utöver den kostnad, som beräknades för den år 1921 genomförda

lagändringen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av den föreliggande propositionen

godkänna det i propositionen framställda lagförslaget

och för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177) om

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 13 oktober 1921 (nr

640), skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Nr 3. •>

3 §■

Angående don, som före utgången av år 1921 fyllt femton år och blivit

till arbete varaktigt oförmögen och som före utgången av år 1924 gjort ansökan

om pensionstillägg eller understöd, skola följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse.

1 mom. Rätt till sådant---överstiga 50 kronor.

2 mom. Där varaktig oförmåga---av år 1918.

3 mom. Pensionstillägg, som i---till fullo erlagd.

4 mom. Rätt till sådant---för äkta makar.

5 mom. Årsinkomst, som i —--utgör 50 kronor.

6 mom. Yad i 30 §---allenast genom felräkning.

7 mom. Överstiger årsinkomsten den här ovan för olika fall stadgade

gräns, och har förty ansökan, som gjorts före utgången av ar 1924, icke

kunnat bifallas, skall sökanden äga att på grundval av ny ansökan få rätten

till pensionstillägg eller understöd bedömd efter lagen om allmän pensionsförsäkring.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1925.

Har pensionsnämnd med tillämpning av äldre bestämmelser fattat beslut

beträffande ansökan, som i följd av. vad sålunda stadgats skall bedömas

efter lagen om allmän pensionsförsäkring, må pensionsstyrelsen utan hinder

av vad i 30 § i sistnämnda lag sägs verkställa rättelse utan att återförvisa

ärendet.

Stockholm den 9 maj 1925.

På sammansatta stats- och andra lagutskottets vägnar.

HJALMAR von SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Hallin, Johansson i Hälsingborg,

von Kock och Thorberg; _ , _ , ,

från andra kammaren,: herrar Jansson i Falun, Carlsson-Frosterud, Olsson i

Kullenbergstorp, Hagman, Magnusson i Skövde* och Johansson i Kälkebo*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 92 med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsb a1 i texten