Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen framställda förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
1925-05-07 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBevU 1925:1, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen framställda förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1. 1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1925 kl. 11 f. m.
Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande, i anledning
av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen framställda förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i
förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond
av rusdrycksmedel, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
Uti deri till riksdagen den 2 januari 1925 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, med åberopande av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, under rukriken »Utgifter
för kapitalökning» (punkt 2), vilken del av nämnda proposition hänvisats
till behandling av statsutskottet, föreslagit riksdagen att
ej mindre antaga följande
»Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 18 juli
1913 (nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skola erhålla följande ändrade
lydelse:
1 §•
Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel,
omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt maltskatt
skall för varje statsregleringsår till en särskild fond avsättas ett
belopp av 4,000,000 kronor.
2 §.
Fonden, som benämnes statsverkets fond av rusdrycksmedel, är avsedd att
i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska förhållanden,
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1) 1
2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1.
Motionerna
av dels herrar
von Kock och
August Ljunggren
och dels
herr Elof
Ljunggren
m. fl.
som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
begränsande eller avveckling. Därjämte må fondens medel kunna användas
för främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder ävensom
för tillgodoseende av annat därmed jämförligt ändamål.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.»
än även för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel för budgetåret
1925—1926 anvisa
dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
ett belopp av 4,000,000 kronor,
dels och såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel ett förslagsanslag
av 2,500,000 kronor.
Till statsutskottets behandling hava jämväl överlämnats följande före
motionstidens utgång vid riksdagens början väckta motioner, nämligen:
inom första kammaren: nr 111 av herrar von Kock och August Ljunggren,
nr 112 av herr August Ljunggren och nr 113 av herr Bergman, samt
inom andra kammaren: nr 70 av herr Nyländer och nr 212 av herr
Elof Ljunggren m. fl.
I de av herrar von Kock och August Ljunggren samt herr Elof Ljunggren
m. fl. väckta motionerna, vilka äro lika lydande, har hemställts,
»det riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag under punkt 2
''Utgifter för kapitalökning’,
besluta antaga följande förändrade
Förordning för statsverkets fond av rusdryckmedel:
1 %.
Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, rusdrycksförsäljningmedel
och omsättnings- och utskänkningsskatt ävensom den
år 1920 beslutade mertull å arrak och rom skall, efter avdrag av vad på
grund av särskilda bestämmelser restiturerats av brännvinstillverkningsskatte-,
maltskatte- eller tullmedel, till en särskild fond avsättas vad som för
varje statsregleringsår överskjuter 75 miljoner kronor. Därest ytterligare
någon skatt eller avgift å rusdrycker utöver de ovan nämnda komma att
fastställas, skall jämväl avkastningen av sådan avgift, i den mån densamma
jämte övriga i denna paragraf nämnda skatter överskjuter nyss nämnda belopp,
avsättas till fonden.
Skulle för tre på varandra följande skatteregleringsår medeltalet av ovan
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1. 3
nämnda inkomster understiga 75 miljoner kronor, skall därefter, vad som
överskjuter detta medeltalsbelopp, avsättas till fonden. På enahanda/sätt förfares,
om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovan nämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår
ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn icke tagas
till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari—30 juni
1923.
2 §•
(Oförändrad.)»
I den av herr August Ljunggren väckta motionen har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta antaga följande
Förordning för statsverkets fond av rusdryeksniedel.
§ 1.
Mom. 1. Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel,
omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker,
utdelning och vinst från aktiebolaget Vin- och spritcentralen, maltskatt samt
tullmedel för alkoholhaltiga drycker skall, efter avdrag av vad på grund av
särskilda bestämmelser restituerats av brännvinstillverkningsskatte-, maltskatte-
eller tullmedel, till en särskild fond avsättas, vad som för varje statsregleringsår
överskjuter 75 miljoner kronor. Därest ytterligare någon skatt
eller avgift å rusdrycker utöver de ovan nämnda komma att fastställas, skall
jämväl avkastningen av sådan avgift avsättas till fonden.
Skulle för tre på varandra följande skatteregleringsår medeltalet av ovan
nämnda vid förordningens ikraftträdande beräknade inkomstposter understiga
75 miljoner kronor, skall därefter, vad som överskjuter detta medeltalsbelopp,
avsättas till fonden. På enahanda sätt förfares, om därefter vid årligen verkställd
uträkning befinnes, att medeltalet av ovan omförmälda inkomster under
närmast föregående tre statsregleringsår ytterligare nedgått. Vid berörda
medeltalsberäkning skall hänsyn icke tagas till inkomst, som influtit under
statsregleringsperioden 1 januari—30 juni 1923.
Mom. 2. Utöver här föreskrivna avsättningar skall — i den man medel
inflyta av i mom. 1 angivna inkomstposter — för varje budgetår till fonden
härav överföras ytterligare 2.5 miljoner kronor och samtidigt ovan omförmälda
medeltal nedskrivas med motsvarande belopp.
§ 2.
Mom. 1. Fonden, som benämnes statsverkets fond av rusdrycksmedel, är
avsedd att i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska
förhållanden, som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
begränsande eller avveckling. Därjämte må fondens medel
kunna användas för främjande av nykterhet och motarbetande av drycken
-
Heir August
Ljunggrens
motion.
4 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1.
Herr Bergmans
motion.
Herr Nyländers
motion.
Utskottet.
Gällande förordning
angående
statsverkets
fond av
rusdrycksmedel.
skapens följder ävensom för tillgodoseende av annat därmed jämförligt
ändamål.
Mom. 2. Skulle, på sätt i mom. 1 omförmäles, en fullständig avveckling
av rusdryckshanteringen hava genomförts och fondens medel förty icke längre
härför behöva tagas i anspråk, må återstående fondmedel eller räntan därå
kunna användas jämväl för andra sociala ändamål än de i mom. 1 angivna.»
I den av herr Bergman väckta motionen har hemställts,
»att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till ändrade regler för
avsättningen till statsverkets fond av rusdrycksmedel måtte medgiva, att
de från alkoholhaltiga dryckers tillverkning och försäljning härflytande
medel, som i Kungl. Maj:ts proposition beräknas böra vara tillgängliga för
statsregleringen för budgetåret 1925—1926, få ur nämnda fond för sagda
budgetår disponeras i samma ordning, som hittills under de senaste åren
brukats, dock minskade med ett belopp av två miljoner kronor, så att fondens
effektiva inkomst oavsett ränteavkastningen må uppgå till sex miljoner
kronor, samt
att riksdagen måtte hemställa om förnyad utredning och förslag till nästkommande
års riksdag, huru med avsättningarna till nämnda fond för den
närmaste framtiden bör förfaras, varvid skall iakttagas, att statsregleringens
beroende av inkomster från alkoholhanteringen icke får ökas utan i stället,
i den mån på ändamålsenligt sätt ske kan, successivt minskas.»
I den av herr Nyländer väckta motionen har hemställts,
»att riksdagen med ändring av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel ville besluta, att maltskatten icke
skall upptagas bland de inkomster, som skola lämna bidrag till fonden.»
Ifrågavarande del av förenämnda proposition och ovanherörda motioner
hava behandlats av sammansatt stats- och bevillningsutskott.
Beträffande vad föredragande departementschefen i propositionen anfört till
stöd för sin ovan nämnda hemställan, får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till omförmälda statsrådsprotokoll.
Vidkommande de motiveringar, som lämnats för de i motionerna framställda
yrkandena, tillåter sig utskottet, i den mån desamma icke här nedan återgivas,
hänvisa till motionerna.
Statsverkets fond av rusdrycksmedel tillkom efter förslag av Kungl. Maj:t
genom beslut av 1913 års riksdag och trädde i funktion den 1 januari 1915.
Enligt 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av
rusdrycksmedel, sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 9
juni 1922, skall av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt och rusdryeksförsäljningsmedel ävensom den år 1920 beslutade
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1. 5
mertull å arrak och rom efter vissa restitutioner till fonden avsättas vad som
för varje år överskjuter ett belopp av 18,800,000 kronor. Därest medeltalet
av statsverkets inkomst av rusdryckshanteringen under tre på varandra
följande statsregleringsår skulle understiga nämnda maximibelopp, sänkes detta
belopp till sistberörda medeltal. Berörda maximibelopp utgjorde vid fondens
tillkomst 41,900,000 kronor, men bestämdes år 1921, i samband med att vissa
andra ändringar i förordningen vidtogos, till 18,800,000 kronor, motsvarande
medeltalet åren 1917—1919 av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt, rusdrycksförsäljningsmedel och den under sistnämnda
tre år utgående punschskatten. Enligt 2 § i nämnda förordning är fonden
avsedd att i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska
förhållanden, som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
begränsande eller avveckling. Fonden må ock, där särskilda
omständigheter därtill föranleda, kunna användas för andra sociala ändamål.
Det torde icke vara erforderligt att i detta utlåtande lämna en närmare
redogörelse för rusdrycksmedelsfondens tillkomst och utveckling, utan får
utskottet i den delen hänvisa dels till sammansatta stats- och bevillningsutskottets
vid 1924 års riksdag avgivna utlåtande nr 9 dels ock till den
sammanfattande promemoria, vilken utarbetats på grundval av en inom
finansdepartementet verkställd utredning och såsom bilaga fogats till det
i propositionen intagna statsrådsprotokollet.
Utskottet vill dock i stora drag erinra om vad som i ärendet förekom
vid 1924 års riksdag.
I en vid sistnämnda riksdag avlämnad proposition, nr 185, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen bland annat att antaga ett förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen angående statsverkets fond av
rusdrycksmedel, enligt vilket förslag av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt
och rusdrycksförsäljningsmedel skulle, efter avdrag
av vad på grund av särskilda bestämmelser restituerats av brännvinstillverkningsskattemedlen,
till en särskild fond avsättas vad som för
varje statsregleringsår översköte ett belopp av 18,000,000 kronor.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 249, hemställdes om sådan
ändring i nyss angivna paragraf, att av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt,
maltskatt, rusdrycksförsäljningsmedel och omsättnings-
och utskänkningsskatt ävensom den år 1920 beslutade mertull å
arrak och rom skulle, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser
restituerats av brännvinstillverkningsskatte-, maltskatte- eller tullmedel,
till en särskild fond avsättas vad som för varje statsregleringsår
översköte 84 miljoner kronor. Därest ytterligare någon skatt eller avgift
å rusdrycker utöver de nyss nämnda komme att fastställas, skulle jämväl
avkastningen av sådan avgift, i den mån densamma jämte övriga i sagda
1 § nämnda skatter översköte nyss nämnda belopp, avsättas till fonden.
Slutligen hemställdes i en, med anledning av berörda motion, inom
Frågans behandling
vid
1924 års
riksdag.
6 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1.
första kammaren väckt motion, nr 143, att riksdagen — vid ett bifall till
motionen II: 249 — samtidigt måtte besluta, att en successiv nedskrivning
under exempelvis fem år skulle ske å det belopp, som enligt motionen
skulle få ingå i den ordinarie budgeten, så att den övre gränsen av det
sålunda nedskrivna beloppet bleve högst 41,800,000 kronor.
Sammansatta stats- och bevillningsutskottet hemställde i utlåtande nr 9
bland annat, att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj ds proposition
nr 185, i vad den avsåge förslag om ändrad lydelse av 1 § i
ovannämnda förordning, icke kunnat av riksdagen bifallas, och med anledning
av motionen II: 249 samt med avslag å motionen 1:143, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning,
för 1925 års riksdag framlägga förslag till ändring av de i förordningen
meddelade bestämmelserna rörande avsättningar till fonden under
beaktande av det syfte, för vilket fonden bildats, samt med hänsyn tagen
till de riktlinjer, som angivits i motiveringen till utskottets utlåtande.
Till stöd för berörda hemställan anförde utskottet bland annat följande:
De särskilda förslag, som framställts i propositionen och i motionen
II: 249, avsåge att i viss utsträckning råda bot på uppkomna missförhållanden.
Genom ett antagande av propositionen skulle visserligen avsättningarna
till fonden nedgå, men efter vad det ville synas, skulle desamma fortfarande
komma att betydligt överstiga de avsättningar, som vid fondens tillkomst
påräknats. Med hänsyn framför allt till det ovissa ekonomiska läget hade
utskottet ansett, att tillsvidare borde anstå med en slutgiltig omläggning av
förordningens bestämmelser rörande avsättningar till fonden. Utskottet hade
följaktligen icke funnit sig kunna biträda de förslag, som framställts i propositionen
och motionerna. Däremot syntes starka skäl tala för att, i avbidan på
en mera genomgripande reform, frågan om de årliga avsättningarna ordnades
på ett ur statsfinansiell synpunkt mera tillfredsställande sätt än vad för
närvarande vore fallet.
En sådan revision av dessa bestämmelser borde emellertid föregås av en
utredning. Till följd av den begränsade tid, utskottet haft till sitt förfogande
vid frågans behandling, hade utskottet icke haft möjlighet att företaga
en sådan. Utskottet hade därför inskränkt sig till att föreslå en skrivelse
i ämnet.
Vid en sådan utredning borde i första hand tagas under övervägande,
vilka inkomstposter, som skulle tillflyta fonden. Det syntes följdriktigt, att
samtliga de inkomster, statsverket beredde sig genom handeln med rusdrycker
och de särskilda skatterna å dessa, tillfördes fonden, i den mån inkomsterna
överstege det belopp, som högst finge tagas i anspråk för budgetära
ändamål. Olika uppfattningar hade emellertid inom utskottet gjort
sig gällande, huruvida, sedan försäljningen av det alkoholstarka ölet förbjudits,
maltskatten borde tillflyta rusdrycksmedelsfonden. Vid den blivande
utredningen torde därför sistnämnda spörsmål böra särskilt beaktas.
Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr t. 7
Av liur ovan anförda skäl borde åt föreskrifterna om avsättningar till
fonden givas eu sådan avfattning, att dessa komme att motsvara vad vid
fondens tillkomst beräknats. Genom fastställande av ett sådant begränsningstal
som det i motionen II: 249 föreslagna, skulle visserligen detta syfte
kunna till eu början vinnas, men, då det icke kunde anses uteslutet, att
även under den närmaste framtiden inkomsterna av rusdryckshanteringen
komme att till följd av de skiftande ekonomiska förhållandena starkt växla,
hade utskottet ansett även andra möjliga utvägar böra undersökas. Därvid
torde böra tagas under övervägande, om icke med bibehållande av fondens
syfte årligen skulle kunna avsättas ett fast belopp eller möjligen viss
procent av rusdrycksinkomsternas storlek. Härigenom skulle den fördelen
vinnas, att, intill dess de bestämmelser, som avsåge fonden, blivit föremål
för en definitiv omläggning, fonden hade att årligen med säkerhet påräkna
ett jämnt tillskott.
Utskottets hemställan blev av båda kamrarna bifallen; och framställde
riksdagen i skrivelse den 7 juni 1924, nr 274, en anhållan till Kungl.
Maj:t i enlighet med utskottets förslag.
I förut angivna del av statsverkspropositionen har föreslagits en ändring Propositionen.
i 1 § av förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel av
den innebörd, att avsättningen till rusdrycksmedelsfonden skall ske med ett
fast belopp, 4 miljoner kronor, för varje statsregleringsår av statsverkets
inkomster av brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel, omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker samt maltskatt.
I sammanhang därmed har i begränsande syfte föreslagits en ändring i
de uti 2 § av ifrågavarande förordning innefattade bestämmelserna rörande
rusdrycksmedelsfondens användning.
Efter erinran vidare, att ränteavkastningen av rusdrycksmedelsfonden för
budgetåret 1925—1926 i statsverkspropositionen beräknats till 2.5 miljoner
kronor, har slutligen hemställts, att för avsättning till rusdrycksmedelsfonden
för samma budgetår måtte anvisas dels enligt 1 § i rusdrycksmedelsförordningen
ett belopp av 4 miljoner kronor och dels såsom överskott å fonden
ett förslagsanslag av 2.5 miljoner kronor.
Till stöd för dessa förslag har departementschefen, efter att till en början Departementshava
hänvisat till den av utskottet förut omnämnda utredningen och den på chefengrundval
därav utarbetade promemorian, anfört följande:
»Med hänsyn framför allt till det ovissa ekonomiska läget har riksdagen
ansett, att tills vidare bör anstå med en slutgiltig omläggning av fondförordningens
bestämmelser rörande avsättningar till fonden. Den lösning av
fonderingsspörsmålen, som i det följande kommer att föreslås, är i enlighet
härmed i viss mån att betrakta såsom provisorisk.
Beträffande frågan, vilka statsinkomster av rusdryckshanteringen, som
böra lämna bidrag till rusdrycksmedelsfonden, biträder jag vad i promemo
-
8 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1.
rian förordats därom, att, å ena sidan, bland avsättningsinkomsterna upptagas
brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel samt omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker, men, å andra sidan, icke till
dylika inkomster hänföras den direkta beskattningen av inkomst av rusdryckshantering
eller av en i sådan näring nedlagd förmögenhet och ej
heller den statsverket tillflytande vinsten å andel i aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
I fråga om inflytande tullmedel för alkoholhaltiga drycker, vilken inkomst
enligt promemorian skulle i viss mån avsättas till rusdrycksmedelsfonden,
har jag funnit det under nuvarande förhållanden lämpligt, att avsättning
därifrån till fonden icke sker. Det har nämligen synts mig nödigt, att berörda
tullmedel få oavkortade bibehållas såsom sådana, helst den vid rikets
kuster försiggående spritsmugglingen förorsakar stora kostnader för tullverket,
till vilkas täckande rusdrycksmedelsfonden eljest rimligen bort anlitas.
Med denna min ståndpunkt förordar jag alltså, att ej heller den år 1920
beslutade mertullen å arrak och rom vidare må bidraga till rusdrycksmedelsfonden;
den särskilda redovisningen av denna inkomst skulle sålunda
komma att bortfalla.
Vad angår maltskatten skulle väl en naturlig följd av den utveckling,
som ledde till 1923 års lagstiftning angående maltdryckers tillverkning och
beskattning och till det permanenta förbudet mot försäljning till allmän
konsumtion av starkare maltdrycker, vara, att denna skatt undantoges från
bestämmelserna om avsättningarna till rusdrycksmedelsfonden. Då emellertid
den förevarande lösningen av fonderingsspörsmålen, såsom förut antytts, är
avsedd att bliva av allenast provisorisk karaktär, och då enligt den avsättningsregel,
jag kommer att förorda för provisorietiden, frågan om maltskattens
egenskap av avsättningsinkomst saknar betydelse för fördelningen
av rusdrycksmedel mellan fond och budget, har jag funnit, att med prövningen
av sagda fråga må kunna anstå till den åsyftade deflnitiva omläggningen
av bestämmelserna rörande avsättningarna till rusdrycksmedelsfonden.
Sammanlagda beloppet enligt det föreliggande budgetförslaget av de utav
mig såsom avsättningsinkomster sålunda förordade inkomsterna uppgår till
81.5 miljoner kronor.
Vid uppställandet av regeln för fördelningen mellan fond och budget av
nyssnämnda belopp för avsättningsinkomsterna böra de skäl, som anförts för
en provisorisk lösning av fonderingsspörsmålen, vara grundläggande för
bestämmande av vad som skall avsättas till fonden. Sålunda bör bestämmas
en avsättning, som nära ansluter sig till vad som i dylikt hänseende blivit
resultatet av 1913 års lagstiftning med vederbörlig hänsyn till skedda
ändringar uti alkoholbeskattningen. Avsättningsregeln bör vara så beskaffad,
att den icke medför avsättning av opåräknat höga belopp under statsfinansiellt
kritiska tider.
I den av mig åberopade promemorian har i nu förevarande avseende förordats,
att under provisorietiden ett en gång för alla fixerat belopp årligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1. !)
avsättes till fonden. Till denna anordning ger jag min anslutning. Emot
ett dylikt förfarande kunde visserligen anmärkas, att det icke innebure någon
säkerhet för att icke av rusdryckshanteringen uttoges nya eller höjda avgifter
och därmed en ökning av statsverkets beroende av rusdrycksmedel
omedelbart inträdde. Emellertid har icke heller 1913 års lagstiftning härutinnan
bildat en tillräcklig garanti. Ytterst ankommer det i varje fall på
den statsekonomiska möjligheten att minska beroendet av rusdrycksmedlen.
Det belopp, vilket bör beräknas såsom årlig avsättning till rusdrycksmedelsfonden,
torde — i enlighet med vad i promemorian förordats — skäligen
böra sättas till 4 miljoner kronor. Ifrågavarande kapitalökningsanslag
till rusdrycksmedelsfonden bör upptagas utan anslagsbeteckning.
I anledning av det förslag, som jag nu förordat till genomförande och
som påfordrar ändring av 1 § i förordningen angående statsverkets fond av
rusdrycksmedel, torde jag få upptaga jämväl frågan om viss annan ändring
i samma förordning.
Enligt 2 § i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
är fonden avsedd att i främsta rummet användas för reglering av sådana
ekonomiska förhållanden, som äro en följd av mera ingripande åtgärder till
rusdryckshanteringens begränsande eller avveckling. Där särskilda omständigheter
därtill föranleda, må fondens medel även kunna användas för andra
sociala ändamål.
Efter ett genomförande av det utav mig förordade förslaget till ordnandet
av avsättningarna till rusdrycksmedelsfonden bör man icke vidare anlita
utvägen att taga rusdrycksmedelsfondens tillgångar i anspråk för budgetens
finansiering i den utsträckning, som skett under de senare budgetåren.
Det har därför synts mig angeläget att i förevarande sammanhang söka
ernå en omformulering av nyssberörda bestämmelse, i syfte att nödig begränsning
i avseende å möjligheterna för fondmedlens användande för budgetära
ändamål må vinnas. Till bestämmelsen därom, att fondens tillgångar
i främsta rummet skola användas för reglering av sådana ekonomiska förhållanden,
som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
begränsande eller avveckling, synes böra fogas ett stadgande
av innehåll, att fondens medel därjämte må kunna användas för främjande
av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder ävensom för tillgodoseende
av annat därmed jämförligt ändamål. Efter en sådan ändring
skulle exempelvis anslag till rasbiologiska institutets verksamhet icke, såsom
för närvarande är fallet, anvisas att utgå av rusdrycksmedelsfonden; anslag
för dylikt ändamål bör sålunda täckas av andra statsinkomster. Från rusdrycksmedelsfonden
bör däremot kunna bestridas viss del av det i budgetförslaget
upptagna anslaget till inlösen av vissa järnvägshotell ävensom anslagen
till åtgärder till nykterhetens främjande samt till särskild polis för
uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Ett bifall till mitt
förslag i förevarande avseende innebär givetvis icke någon inskränkning i
möjligheten att vid förvaltningen av rusdrycksmedelsfonden disponera fondens
Utskott et 8
yttrande.
10 Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1.
medel för statens bostadslånefond, i mån som detta beslutas av Kungl. Maj:t
och riksdagen gemensamt enligt 5 § i förordningen angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel.
I detta sammanhang ber jag få erinra, hurusom enligt 25 § i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning
ett belopp, motsvarande en procent av samtliga
brännvinsförsäljningsmedel för hela riket, skulle av dyn till statskontoret
inlevererade behållningen av ifrågavarande medel årligen avsättas för att
användas till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder. Av dessa medel, som upptagits i statskontorets räkenskaper bland
»Diverse medel» såsom »Medel, avsatta för främjande av nykterhet och motarbetande
av dryckenskapens följder», har enligt riksdagens beslut tidigare
utgått bidrag till ändamål av nämnda art. Under de senare åren har ej
utbetalts något belopp från dessa medel för ändamålen i fråga, och sedan
utgången av år 1917 har endast bokförts en behållning av 36,405 kronor
46 öre. De ändamål, varför ifrågavarande medel avsatts, synas vara av
natur att numera kunna tillgodoses genom riksstatsanslag att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel; och torde omförmälda belopp fördenskull i
förenklingssyfte böra överföras till nämnda fond. Kontot över de särskilda
medlen för främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder bör alltså avvecklas. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t må äga meddela
erforderliga föreskrifter i omförmälda syfte.»
Utskottet har låtit upprätta dels en tablå över rusdrycksmedelsfondens
ställning viss dag i februari månad innevarande år och dels en sammanställning
över fondens inkomster och utgifter från dess tillkomst till och
med den 30 juni 1924; och får utskottet i fråga om där lämnade uppgifter
hänvisa till samma handlingar, vilka såsom bilagor (bil. I och II) fogats till
detta utlåtande.
Mot ifrågavarande av Kungl. Maj:t framlagda förslag har utskottet icke
funnit anledning till erinran.
I anledning av den föreslagna bestämmelsen, att årligen ett fast belopp
skall avsättas till rusdrycksmedelsfonden, vilken anordning för övrigt alternativt
ifrågasatts av 1924 års sammansatta stats- och bevillningsutskott, vill
utskottet — givetvis utan att därmed hava tagit ställning till Kungl. Maj:ts
proposition nr 202 angående lån till främjande av bostadsproduktionen in. m.
— erinra därom, att ett dylikt fast årligt tillskott till rusdrycksmedelsfonden
är en av förutsättningarna för genomförandet av den plan angående framtida
lån ur rusdrycksmedelsfonden till statens bostadslånefond, som ligger till
grund för Kungl. Maj:ts i nyssnämnda proposition framlagda förslag om,
bland annat, medgivande från riksdagens sida, att för ökning av statens
bostadslånefond må för åren 1925 och 1926 disponeras vissa belopp såsom
lån ur rusdrycksmedelsfonden.
Utskottet har väl funnit, att i de statsverkets inkomster, från vilka enligt
förslaget avsättning skall ske, inbegripits maltskatten, i fråga om vilken
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1. 11
skatts hänförande till avsättningsinkomsterna olika meningar, såsom förut
erinrats, gjorde sig gällande inom 1924 års sammansatta stats- och bevillningsutskott.
Emellertid saknar det — på sätt departementschefen anmärkt
— om den i förslaget innefattade avsättningsregeln antages, betydelse för
fördelningen av rusdrycksmedel mellan fond och budget, vilka statsinkomster
hänföras till avsättningsinkomster. På grund härav och med hänsyn
även till den provisoriska karaktären hos föreliggande förslag har utskottet
ansett sig icke höra nu ingå på en närmare prövning av denna del av
frågan.
Av det sagda torde framgå, att utskottet funnit sig icke kunna biträda
något av de förslag, som framställts i de i ämnet väckta motionerna.
Av här angivna skäl och under åberopande av vad chefen för finansdepartementet
till ovannämnda statsrådsprotokoll anfört får det sammansatta
utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande, i statsverkspropositionen under rubriken
»Utgifter för kapitalökning» (punkt 2) gjorda framställningar
och med avslag å ifrågavarande motioner 1:111
av herrar von Koch och August Ljunggren, 1:112 av
herr August Ljunggren, 1:113 av herr Bergman, II: 70
av herr Nyländer och II: 212 av herr Elof Ljunggren
m. fl.,
ej mindre antaga ovan införda förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 18
juli 1913 (nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel;
än
även för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel
för budgetåret 1925—1926 anvisa
dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel ett belopp av 4,000,000 kronor,
dels ock såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel
ett förslagsanslag av 2,500,000 kronor.
Stockholm den 7 maj 1925.
På det sammansatta utskottets vägnar:
GUSTAF BOMAN
Utskottet.
12 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Boman, Lindblad, Vennersten, Johan Bergman, Rosen
och Alexis Björkman; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Rristensson i Göteborg, Lithander,
Olsson i Golwasta, Persson i Fritorp och Olsson i Gävle.
Reservation
av herrar Johan Bergman, Rosén, Alexis Björkman och Olsson i Gävle,
vilka ansett, att utskottets utlåtande hort hava följande lydelse:
Uti den — — — hänvisa till motionerna.
Utskottet har låtit upprätta dels en tablå över rusdrycksmedelsfondens
ställning viss dag i februari månad innevarande år och dels en sammanställning
över fondens inkomster och utgifter från dess tillkomst till och
med den 30 juni 1924; och får utskottet i fråga om där lämnade uppgifter
hänvisa till samma handlingar, vilka såsom bilagor (bil. I och II) fogats till
detta utlåtande.
Utskottet vill beträffande detta ärendes tidigare behandling, utöver vad
i bilagan till Kungl. Maj:ts proposition anförts, erinra, att, sedan vid 1907,
1908 och 1909 års riksdagar motioner väckts, avseende att åvägabringa en
utredning om sättet för frigörande av städernas, landskommunernas, landstingens
och hushållningssällskapens beroende av från brännvinsförsäljningen
härflytande medel, 1909 års riksdag i skrivelse till Konungen begärde allsidig
utredning rörande icke blott ovannämnda korporationers utan även
statens frigörande i större eller mindre omfattning från deras ekonomiska
beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel. Med anledning
härav tillsattes en kommitté, som den 29 december 1911 avgav utlåtande i
ämnet. Denna kommittés utlåtande remitterades till, bland andra, nykterhetskommittén
och föranledde, efter att hava inom sistnämnda kommitté
granskats och bearbetats, en kungl. proposition till 1913 års riksdag. Denna
godkände i huvudsak förslaget, vars bärande principer voro,
dels att vad som av rusdrycksmedlen överskrede ett visst belopp, vilket
finge tillgodogöras statsregleringen, skulle avsättas till en särskild fond,
benämnd statsverkets fond av rusdrycksmedel,
dels att, om under en treårsperiod medeltalsbeloppet understege det tidigare
fastställda beloppet, därefter vad som överskrede detta medeltalsbelopp skulle
avsättas till fonden,
dels att fonden vore avsedd att i främsta rummet användas för reglerande
av sådana ekonomiska förhållanden, som vore en följd av mera ingripande
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1. 13
åtgärder till rusdryckshanteringens begränsande eller avveckling, samt att,
där särskilda omständigheter diirtill föranledde, fondens medel måtte kunna
användas även för andra sociala ändamål.
På grund av under krigs- och kristiden inträffade förhållanden sjönk
för en tre-årsperiod det belopp av rusdrycksmedlen, som skulle tillgodogöras
statsregleringen, till 18,800,000 kronor. Genom senare beslutade
skatter å alkoholhaltiga drycker och ökad konsumtion av sådana drycker
har det belopp, som enligt de för avsättning till rusdrycksmedelsfonden
gällande bestämmelserna skulle tillfalla fonden, avsevärt stigit, såsom av
till utskottets utlåtande fogade bilaga II synes. Statsverkets behov för
olika ändamål ha föranlett riksdagen att upprepade gånger av fondens
medel dels anslå vissa belopp för sociala ändamål och för budgetregleringen,
dels bevilja lån till bostadslånefonden.
På grund av statsverkets behov av ökade medel för statsregleringen
föreslog så Kungl. Maj:t vid 1923 års riksdag, att avsättning till rusdrycksmedelsfonden
under då ifrågavarande exceptionellt hårda budgetår ej
måtte ske i vidare mån än att uppkommen ränteinkomst tillfördes fonden.
Detta förslag innebar alltså en tillfällig suspension av 1 § i den år 1913
antagna förordningen angående fonden. Vederbörande utskott avstyrkte
emellertid och riksdagen avslog Kungl. Maj:ts nämnda förslag. Riksdagens
ställning till Kungl. Maj:ts förslag visar, att riksdagen icke var villig
att ens tillfälligt rasera de grunder, som 1913 års riksdag fastslagit.
1924 års riksdag vidhöll denna ståndpunkt, men begärde utredning och
förslag till ändring av de i förordningen angående statsverkets fond av
rusdrycksmedel meddelade bestämmelserna rörande avsättningen till
fonden »under beaktande av det syfte, för vilket fonden bildats, samt med
hänsyn tagen till de riktlinjer, som angivits i motiveringen» till det sammansatta
stats- och bevillningsutskottets i ämnet avgivna utlåtande nr 9.
Enligt utskottets mening föreligger icke någon sådan tillfredsställande
utredning. »Det syfte, för vilket fonden bildats,» var nämligen i främsta
rummet en begränsning och successiv minskning av statsregleringens beroende
av rusdrycksmedlen. Men genom att slopa varje övre gräns för detta beroende
och likaledes den bestämmelsen, att denna övre gräns under vissa
förhållanden skulle kunna sänkas, skulle man i hög grad öka detta beroende.
Utskottet, som står på samma ståndpunkt som den, varpå 1924 års riksdagsbeslut
är grundat, eller att det syfte, för vilket fonden bildats, alltjämt bör
beaktas, och som fördenskull anser, att grundprinciperna för avsättning till
fonden böra bibehållas, har följaktligen icke kunnat acceptera Kungl. Maj:ts
förslag oförändrat. Men utskottet finner det å andra sidan nödvändigt att,
med hänsyn till det abnorma läge, vari fondavsättningarna råkade under
kristidens oväntade förhållanden, omlägga den år 1913 bestämda gränsen på
sätt, som kan anses motsvara den nuvarande ställningen. Och för att statsbudgeten
för instundande finansår må komma i åtnjutande av den inkomst,
med vilken Kungl. Maj:t räknat, är utskottet villigt att fixera den övre
14 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1.
gränsen, utöver vilken staten ej bör få för budgetbehov använda alkoholmedel,
till en summa av 77,500,000 kronor, under bibehållande i övrigt av
de år 1913 bestämda principerna för avsättningen. Då utskottet i fråga om
vilka statsverkets inkomster skola hänföras till avsättningsinkomster ansluter
sig till Kungl. Maj:ts förslag och då enligt det vid innevarande riksdag
föreliggande budgetförslaget sammanlagda beloppet av de såsom avsättningsinkomster
avsedda inkomsterna uppgår till 81,500,000 kronor, blir nämligen
enligt utskottets — liksom enligt Kungl. Majcts — förslag ett belopp av
4,000,000 kronor disponibelt för avsättning till rusdrycksmedelsfonden enligt
1 § i rusdrycksmedelsförordningen. Sistnämnda belopp bör emellertid givetvis
enligt utskottets förslag erhålla karaktären av förslagsanslag.
Mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser ändring av 2 § i rusdrycksmedelsförordningen
samt avsättning till fonden av den beräknade ränteavkastningen
av densamma, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Med det sagda torde jämväl de i ämnet väckta motionerna vara av utskottet
besvarade.
Utskottet får av ovan anförda skäl hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande, att riksdagen
icke kunnat i oförändrat skick bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande, i statsverkspropositionen under rubriken
»Utgifter för kapitalökning» (punkt 2) gjorda framställningar,
samt med anledning av motionerna 1:111, 1:112,
1:113 och II: 212 ävensom med avslag å motionen II: 70,
1) antaga följande:
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 18 juli
1913 (nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skola erhålla följande ändrade
lydelse:
1 §•
Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt, rusdrycksforsäljningsmedel
samt omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
skall, efter avdrag av vad på grund av särskilda bestämmelser restituerats
av bränn vinstill verkningsskatte- eller maltskattemedlen, till en särskild
fond avsättas vad som för varje statsregleringsår överskjuter ett belopp
av 77,500,000 kronor. Därest ytterligare någon skatt eller avgift å rusdrycker
utöver de ovan nämnda kommer att fastställas, skall jämväl av
-
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr i. 15
kastningen av sådan avgift, i den mån densamma jämte övriga i denna
paragraf nämnda skatter överskjuter nyss nämnda belopp, avsättas till fonden.
Skulle för tre på varandra följande statsregleringsår medeltalet av ovan
nämnda inkomster understiga 77,500,000 kronor, skall därefter vad som
överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovan nämnda inkomster under närmast föregående tre statsregleringsår
ytterligare nedgått. Vid berörda medeltalsberäkning skall hänsyn
icke tagas till inkomst, som influtit under statsregleringsperioden 1 januari
—30 juni 1923
2 §.
Fonden, som benämnes statsverkets fond av rusdrycksmedel, är avsedd
att i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska förhållanden,
som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens
begränsande eller avveckling. Därjämte må fondens medel kunna
användas för främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder ävensom för tillgodoseende av annat därmed jämförligt ändamål.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.
2) för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel
för budgetåret 1925—1926 såsom förslagsanslag
anvisa
dels enligt 1 § i förordningen angående statsverkets
fond av rusdrycksmedel ett belopp av 4,000,000 kronor,
dels ock såsom överskott å statsverkets fond av rusdrycksmedel
ett belopp av 2,500,000 kronor.
16 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 1.
Bilaga I.
P. M.
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Rusdrycksmedelsfonden utvisar vid denna dag verkställd kassaavslutning
följande ställning:
kontant behållning (å statsverkets giroräkning)........................ 132,464: 47
utlånta medel:
lån till bostadslånefonden .................................... 47,000,000: —
i bank innestående m. m..................................... 8,909,239: so 55,909,239: so
Summa 56,041,704: 2 7
Av anvisningarna från rusdrycksmedelsfonden till bostadslånefonden:
för år 1920 å ........................................................ 15,000,000
» * 1921 » ....................................................... 15,000,000
» » 1922 » ........................................................ 11,500,000
» » 1923 » ........................................................ 7,000,000
» » 1924 » ........................................................ 7,000,000
hava, såsom ovan angivits, hittills tagits i anspråk..........
varför återstå ännu ej disponerade ............................................ 8,500,000:
— 55,500,000: —
... 47,000,000: —
Stockholm, statskontorets fondbyrå den 18 februari 1925.
Evert Björn,
Kamrerare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 2 avd. (Nr 1.)
Bilaga II.
Statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Sammanställning av de i rikshuvudboken redovisade posterna för fonden.
Å r
Ingående
behållning
Inkomster
(huvudsakligen
intressemedel)
I budgeten
under »Utgifter
för kapitalök- ning» anvisade
medel för
fonden
Summa
Utgifter
För budgeten
i anspråk tagna
kapitaltill- gångar av
fonden
Budgeten från
fonden tillgodo- fört såsom
»Inkomster av
statens produk- tiva fonder»
Utgående
behållning
1915........................
Kronor
Kronor
Kronor
4,888,549.41
1,873,620.8 5
3,412,956.96
3,341,626.95
25,382,587.84
35,711,986.61
Kronor
4,888,549.41
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
4,888,549.41
1916.......................
4,888,549.41
6.818.508.63
6.096.578.64
6,475,705.3 6
11,658,872.8 2
47,370,859.49
28,197,418.41
|42,048,507.3 9
W 139,633.8 6
56,338,81
254,252.56
379,126.11
6,818,508.63
10,485,718.14
_
_
—
6,818,508.63
1917........................
139.50
4,389,000.—
—
6,096,578.64
1918........................
9,817,332.80
32,206,296.2 9
_
2,962,264.13
379,362.82
6,475,705.85
1919........................
348,003.10
_
20,199,420.81
348,003.10
11,658,872.8 2
1920........................
1,498,557.12
48,869,416.61
162.18
_
1,498,394.9 9
47,370,859.49
1921........................
1,595,384.63
38,461,447.80
21,286,804.56
87,427,691.92
127,446.09
57,559,000.—
1,543,827.4 2
28,197,418.41
1922........................
551,048.61
50,035,271.58
159,851.3 4
7,312,600.—
514,312.85
42,048,507.3 9
Första halvåret
1928........................
495,287.41
11,190,627.36
53,734,422.22
14,466.91
79,250.-
501,071.90
53,139,633.85
Budgetåret
1923-24..................
1,479,664.16
21,413,402.68
76,032,700.14
39,003.52
20,312,659.58
1,417,623.05
| 54,263,413.9 9
bo
Riksbokslutsbyrån den 2 april 1925.
Karl Wahlestedt
Förste revisor.
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nv 2. 17
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:283 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordning a1 i texten