Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åvägabringande av en överenskommelse mellan staten och Stockholms stad angående ökat bidrag från stadens sida till vägar och parker å Djurgården i Stockholm.

1925-05-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:108, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åvägabringande av en överenskommelse mellan staten och Stockholms stad angående ökat bidrag från stadens sida till vägar och parker å Djurgården i Stockholm.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108.

15

Nr 108.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1925 kl. 1 c. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åvägabringande av en

överenskommelse mellan staten och Stockholms stad angående

ökat bidrag från stadens sida till vägar och parker

å Djurgården i Stockholm.

(l:a avd.)

Uti tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr J. B. Johansson i Fredrikslund (nr 156) och den andra inom andra

kammaren av herr J. D. Norman (nr 144) har hemställts, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte snarast

möjligt vidtaga åtgärder för åvägabringande av en överenskommelse mellan

staten och Stockholms stad för erhållande från stadens sida av ökat bidrag

till vägar och parker å Djurgården i Stockholm i den utsträckning, som

kan anses skälig med hänsyn till de fördelar, staden och dess invånare äga

av Djurgårdsområdet.

Till stöd för sina framställningar hava motionärerna anfört, att i innevarande

års statsverksproposition under första huvudtiteln begärts förhöjda

anslag till Drottningholms slott samt Haga lustslott och park. Såväl Drottningholms

slottspark som Hagaparken hava emellertid numera karaktär av

offentliga parker, som i huvudsak utnyttjades av Stockholms stads invånare.

I sin senast avgivna berättelse hade riksdagens revisorer påtalat det förhållandet,

att kostnaderna för underhåll av vägar och parker å Djurgården

i Stockholm endast i ringa utsträckning bekostades av staden, men i allt

väsentligt av den s. k. Djurgårdskassan samt ansett, att en mycket avsevärd

utsträckning av Stockholms stads skyldighet att bidraga till underhållet

i fråga måste anses fullt befogad. Därest så skedde, skulle Djurgårdskassans

medel i större utsträckning än vad som för närvarande vore fallet

kunna tagas i anspråk för underhållet av ifrågavarande parker. I anslutning

till vad riksdagens revisorer uttalat, synes det nödvändigt, att överenskommelse

snarast möjligt träffades med Stockholms stad rörande underhållet

av vägar och parker å Djurgården.

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit det i statsrevisorernas

berättelse för budgeåret 1923—1924 gjorda uttalandet rörande

Revisionsberättelsen

för budgetåret

1923 - 1924.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 108.

kostnaderna för underhållet av vägar och parker å Djurgården (Del I, sid.

4 och 5), rörande vilket uttalande utskottet i sitt utlåtande (nr 49, punkt

1 :o) anmält, att detsamma skulle komma att av utskottet behandlas i samband

med yttrande över nu ifrågavarande motioner.

Revisorerna hava anfört följande:

Beträffande de Djurgårdskassan åvilande kostnaderna för underhållet av

vägar och parker på Djurgården hava revisorerna under hand från riksmarskalksämbetet

inhämtat, att desamma under den senaste fem-årsperioden

uppgått till:

Vägarnas konto Parkernas konto Summa

1919 24,279:81 38,247:97 62,527:78

1920 42,043:31 50,477:91 92,521:22

1921 37,911:73 33,579:82 71,491:55

1922 41,119:14 24.233:47 65,352; 61

1923 53.088:20 31,756:18 84.844:38

Underhållet av vissa vägar på Djurgården, huvudsakligen sådana, som

förmedla trafiken till stadens gasverk, Värtahamnen och frihamnen samt

varvsområdet å södra Djurgården och Beckholmen, bekostas av Stockholms

stad. Därjämte inlevererar staden på grund av bestämmelserna i

kungl. brevet den 30 april 1877 sedan år 1878 ett årligt belopp av 5,000

kronor såsom ersättning för upphävande av förut utgående avgiften för infarten

till Djurgården.

Vad angår användningen i övrigt av Djurgårdskassans medel vilja revisorerna

erinra om, att desamma, förutom till Djurgårdens underhåll, enligt

särskilda beslut av riksdagen under årens lopp i allt större utsträckning

tagits i anspråk för de kungl. lustslottens räkning. I detta hänseende återfinnes

en utförlig redogörelse i det vid propositionen nr 60 till 1924 års riksdag

fogade statsrådsprotokollet, av vilken redogörelse även framgår, att för

de kungl. lustslottens räkning upptagits ett flertal lån, enär de årliga överskotten

i Djurgårdskassan icke varit tillräckliga för bestridande av kostnaderna

för erforderliga reparationer å dessa slott. Dessa lån, som erhållits av

den s. k. Djurgårdsfonden, till vilken köpeskillingarna för försålda tomter å

Djurgården ingå, uppgå för närvarande till omkring 550,000 kronor, vilket

belopp jämte därå belöpande ränta enligt beslut av 1924 års riksdag skall

amorteras med högst 45,000 kronor årligen av Djurgårdskassans överskottsmedel.

Enligt revisorernas mening kan det icke anses rimligt, att kostnaderna

för underhåll av vägar och parker å Djurgården åvilar Djurgårdskassan i

den omfattning som nu är fallet. Djurgårdsområdet äger i trafikhänseende

och såsom folkpark för huvudstadens invånare en så stor betydelse för

Stockholms stad, att mycket avsevärd utsträckning av stadens skyldighet

att bidraga till underhållet måste anses fullt befogad. En dylik ökad bidragsskyldigliet

från stadens sida är jämväl ur den synpunkten önskvärd, att

Djurgårdskassan skulle erhålla möjlighet att på kortare tid amortera ovanomförmälda

lån.

Revisorerna hava erfarit, alt man från Djurgårdsförvaltningens sida hänvänt

sig till Stockholms stad med anhållan att för Djurgårdens del erhålla

andel med ett årligt belopp av 25,000 kronor av staden tillflvtande auto
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108.

17

mobilskattemedel. Något beslut i anledning av denna hänvändelse bär

dock, såvitt revisorerna hava sig bekant, ej ännu träffats.

Revisorerna finna för sin del önskligt, alt underhandlingar inledas med

Stockholms stad i syfte att vinna en sådan medverkan till underhållets

bestridande, som står i skäligt förhållande till de fördelar, staden och dess

invånare äga av Djurgårdsområdet.

I anledning av revisorernas uttalande har förklaring avgivits av riksinarskalksämbetet,

som därvid bifogat ett från Djurgårdens förvaltning infordrat

yttrande. (Del III, sid. 3 och 4.)

1 sistnämnda yttrande, som är avgivet av intendenten för Djurgården, har

anförts följande:

»Till Stockholms stad har under innevarande år gjorts skriftlig framställning

alt av staden tillkommande automobilskattemedel till Kungl. Djurgården

måtte på anförda skäl, som närmare framhållits i min skrivelse

till riksmarskalksämbetet av den 19 december 1923, utbetalas ett belopp av

25.000 kronor. Något svar härå har mig veterligt ännu icke inkommit.

Under alla förhållanden har varit min avsikt att inkomma med förnyad

skrivelse om erhållande av andel av 1924 års Stockholms stad tillkommande

automobilskattemedel och synes mig staden ändock icke kunna

underlåta att till Kungl. Djurgården överlämna sådana medel, då flera av

de å Kungl. Djurgårdens mark varande vägarna äro för automobiltrafik

viktiga vägar och kunna sägas utgöra infartsvägar till staden.

Av det anförda framgår, att med Stockholms stad underhandlingar inletts

för att bereda Kungl. Djurgårdskassan bidrag till underhållet av Kungl.

Djurgården.

Förutom här omnämnda åtgärd hava besvär anförts beträffande taxering

av Kungl. Djurgårdens fastigheter med yrkande på taxeringens undanrödjande,

vilka "besvär nu ligga under vederbörlig prövning. Taxering

påfördes första gången år 1922 och hava för åren 1922—1924 utgått med

följande belopp" 1922: kronoskatt 502 kronor 15 öre, kommunalskatt

14,962 kronor 95 öre, tillsammans 15,465 kronor 10 öre; 1923: kronoskatt

594 kronor 82 öre, kommunalskatt 12,003 kronor 99 öre, tillsammans 12,598

kronor 81 öre; 1924: kronoskatt 227 kronor 73 öre, kommunalskatt 12,343

kronor 93 öre, tillsammans 12,571 kronor 66 öre, sop sålunda utgör cti nytillkommen

betydande årlig utgift för Kungl. Djurgården och som på i besvären

anförda skäl Kung]. Djurgården borde hava utsikt att bliva befriad

ifrån.»

I anslutning till de av revisorerna framhållna synpunkterna, vilka i motionerna

upptagits, anser även utskottet det vara önskvärt alt underhandlingar

omedelbart inledas med Stockholms stad i syfte att ernå stadens medverkan

till bestridandet av underhållet av Djurgården. Då det enligt utskottets

mening rimligen kan påfordras, att staden till huvudsaklig del atager sig

kostnaderna för detta underhåll, i all synnerhet som staden numera äger

uppbära icke blott skatt för kronans fastigheter å Djurgården med omkring

12.000 kronor årligen utan därjämte eu betydande andel av inkommande

automobilskattemedel, anser utskottet, att denna ståndpunkt bör från statens

sida med kraft hävdas gentemot staden. Dessa underhandlingar synas böra

bedrivas på sådant sätt, att 1926 års riksdag kan delgivas resultatet därav.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 0 sand. 51 käft. (Nr 107—108.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 108.

Då staten under en lång följd av år fått ensam bestrida ifrågavarande

kostnader, vilka i allt väsentligt kommit Stockholms stads invånare till

del, därigenom att de ägt till promenadplats nyttja Djurgårdsområdet, bör

denna fråga icke få sammankopplas med övriga i utskottets utlåtande nr 107

berörda frågor av ekonomisk art, vilka utskottet ansett böra göras till föremål

för en närmare utredning.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner må i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärder för åvägabringande av överenskommelse

mellan staten och Stockholms stad för erhållande från stadens

sida av ökat bidrag till vägar och parker å Djurgården

i Stockholm.

Stockholm den 19 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,

C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, E. A. Hallin, K. A.

Tengdahl, C. I. Asplund, G. Kobb, J. B. Johansson i Fredrikslund och C. A. Carlsson

i Gävle;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rgdén, A. Wiklund,

C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. CarlssonFrosterud,

O. Olsson i Kullenbergstorp, A. A. Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson

i Blädinge, B. F:son Holmgren och E. Andersson i Prästbol.

C.ENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1925

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.