Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande till underofficerare vid flottans station i Karlskrona oriktigt utbetalta dyrtidstillägg.

1925-05-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande till underofficerare vid flottans station i Karlskrona oriktigt utbetalta dyrtidstillägg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

1

Nr 129.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande

av återbetalningsskyldighet beträffande till underofficerare

vid flottans station i Karlskrona oriktigt utbetalta

dyrtidstillägg.

(l:a avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1925 dagtecknad proposition (nr

164) har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet över försvarsärenden samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att Kungl. Maj:t må efterskänka återbetalningsskyldigheten beträffande

för tiden till och med maj månad 1921 till underofficerare vid

flottan oriktigt utbetalta dyrtidstillägg och förböjning av dyrtidstillägg å

portionsersättning, beräknad efter 62 öre per dag.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Enligt de före den 1 januari 1922 för marinens personal gällande avlöningsbestämmelserna

var underofficer vid flottan berättigad att å den station,

han tillhörde, erhålla portion in natura eller ersättning därför i penningar

till stadgat belopp (62 öre). Denna Iförmån indrogs, bland annat, under

sjökommendering samt under förrättning, för vilken vederbörande ägde uppbära

traktamentsersättning. Under sjökommendering åtnjöts i stället skeppsportion

in natura eller ersättning därför, beräknad efter skeppsportionens

verkliga värde.

I § 1 av kungörelsen den 29 maj 1917 (nr 224) angående krigstidstillägg

och krigstidsbjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst upptogs

bland de slag av kontanta förmåner, varå krigstidstillägg finge uppbäras,

»portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62

öre per dag.» Berörda stadgande, som jämväl återfinnes i motsvarande

senare författningar rörande krigstidstillägg respektive dyrtidstillägg, tolkades

av vederbörande redogörare vid flottan på så sätt, ,’att dylikt tillägg

finge utbetalas även för tid, då ersättning för portion (landportion), 62 öre,

icke utginge; bland annat alltså för tid, då underofficer åtnjöte landportion

in natura, skeppsportion in natura (ersättning därför) eller traktamente.

Sådant förfarande tillämpades vid Stockholms station till och med april

1920 och vid Karlskrona station till och med maj 1921. Häremot framställdes

emellertid av vederbörande revisionsmyndigheter — marinförvaltBihang

till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 62 höft. (Nr 129—130.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Stdtsictskottels utlåtande Nr 129.

ningens revisionskontor, kammarrättens revision och riksräkenskapsverket —

anmärkningar, de tidigaste (av marinförvaltningens revisionskontor) daterade

i april 1920, och genom särskilda utslag — det tidigaste den 24 mars 1921

— gillade kammarrätten i ett flertal mål av ifrågavarande slag de av revisionsmyndigheterna

i berörda avseende gjorda anmärkningarna, varigenom

alltså redogörarna förpliktades ersätta de anmärkta beloppen, med rätt för

dem att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet. Regeringsrätten,

där besvär sedermera anfördes, fann enligt särskilda utslag den 27 november

1923 icke skäl göra ändring i kammarrättens beslut i omförmälda

anmärkningsmål.

I proposition till nästlidet års riksdag föreslogs, att riksdagen måtte medgiva,

ätt Kungl. Maj:t finge efterskänka återbetalningsskyldigheten beträffande

för tiden till och med april månad 1920 gjorda utbetalningar av ifrågavarande

slag.

Uti en vid samma riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 424)

föreslogs, att riksdagen ville i anledning av nyssnämnda proposition medgiva,

att återbetalningsskyldigheten finge efterskänkas beträffande ej mindre förtiden

till april månad 1920 än även för tiden därefter till underofficerare

vid flottan oriktigt utbetalta krigstidstillägg och dyrtidstillägg å »portionsersättning,

beräknad efter 62 öre per dag».

Uti sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 111, anförde statsutskottet, att utskottet

anslöte sig till Kungl. Maj:ts förslag rörande tidpunkten, intill vilken

ett efterskänkande borde kunna medgivas för ifrågavarande oriktigt utbetalta

krigstidstillägg och dyrtidstillägg. Då tillräcklig utredning för att utsträcka

ett dylikt medgivande att omfatta jämväl utbetalningar av berörda slag, som

skett efter den i propositionen angivna tidpunkten, icke förelåge, ansåge sig

utskottet böra avstyrka det i ämnet motionsvis framställda yrkandet. Då utskottet

även i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag, hemställde utskottet om bifall till detsamma och om avslag å motionen,

i vad densamma skilde sig från nämnda förslag.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse

nr 264).

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Såsom av det förut anförda framgår, medgav 1924 års riksdag, i enlighet

med Kungl. Maj-.ts förslag i ämnet, att återbetalningsskyldigheten finge efterskänkas

beträffande för tiden till och med april månad 1920 till underofficerare

vid flottan oriktigt utbetalta krigstids- och dyrtidstillägg å portionsersättning,

beräknad efter 62 öre per dag. Däremot ansågs icke tillräcklig utredning

då vara för handen för att, såsom i motion vid samma riksdag föreslogs,

utsträcka nämnda medgivande att omfatta även utbetalningar av

ifrågavande slag, som skett efter den sålunda angivna tidpunkten.

Enligt vad som upplysts från marinförvaltningens revisionskontor, uppgår

det sammanlagda beloppet av dylika utbetalningar, vilka anmärkts till återbetalning,

till omkring 67,000 kronor. För den ojämförligt största delen av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129. 3

nämnda belopp, eller (10,269 kronor 96 öre, åligger betalningsskyldigheten i

första hand numera pensionerade förste marinintendenten i marinen J. J. A.

Wessman, vilken på vanligt sätt hänvisats att hos vederbörande söka sitt

åter efter befogenhet. Såsom av Wessmans här förut omförmälda framställningar

till Kungl. Maj:t den 17 november och den 16 december 1924 framgår,

är han ur stånd att återbetala de utdömda beloppen, och försök till indrivande

skulle blott föranleda hans försättande i konkurs. Såsom också framgår

av berörda framställningar och däröver avgivna yttranden, torde det

jämväl möta nästan oöverkomliga svårigheter och tidsutdräkt för Wessman

att begagna sig av den honom anvisade utvägen att från vederbörande

underofficerare, som uppburit de oriktigt utbetalta beloppen, återkräva desamma.

I detta sammanhang vill jag nämna, att jag icke anser mig böra ifrågasätta

några åtgärder för tillmötesgående av Wessmans i det föregående omförmälda

hemställan om innehållande av erforderlig del av vederbörande

underofficerares avlöningsförmåner.

Med hänsyn särskilt till de omständigheter, som sålunda framkommit beträffande

förste marinintendenten Wessmans återbetalningsskyldighet, har jag

ansett frågan om efterskänkande av jämväl de efter april månad 1920 gjorda

utbetalningarna ånyo böra tagas i övervägande. Det synes mig klart, att

synnerligen starka billighetsskäl tala för att Wessmans återbetalningsskyldighet

efterskänkes. Utöver vad i detta hänseende redan berörts, anser jag

även höra framhållas, att Wessman uppnått en ålder av 69 år, vilket ,torde

ytterligare tala för ett milt bedömande av hans sak.

Såsom förut nämnts, omfattar Wessmans återbetalningsskyldighet huvudparten

av de nu ifrågavarande utbetalningarna. Vad angår de övriga redogörare,

vilka ålagts dylik återbetalningsskyldighet, torde i viss män föreligga

enahanda omständigheter som de beträffande Wessman anförda. I varje fall

torde näppeligen böra ifrågasättas att behandla redogörarna på olika sätt.

Vid sådant förhållande har jag ansett mig böra tillstyrka ett fullständigt

efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande nu ifrågavarande oriktiga

utbetalningar, vilka avse tiden till och med maj månad 1921.»

Även om den misstolkning, som bär förekommit i fråga om tillämpningen

av bestämmelserna angående krigtidstillägg, respektive dyrtidstillägg, kan anses

vara i viss mån förklarlig och om det sålunda från denna synpunkt sett,

ävensom med hänsyn till i övrigt av departementschefen anförda billighetsskäl,

får anses föreligga visst fog för ett milt bedömande av föreliggande

fråga, torde det likväl, enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen,

finnas åtskilliga omständigheter, som tala för ett motsatt förfarande.

Utskottet syftar härvid närmast på den omständigheten, att vid Karlskrona

station — till skillnad mot vad vid Stockholms station varit förhållandet —

det oriktiga utbetalandet av dyrtidstillägg av här ifrågavarande slag fortsatts,

även sedan det felaktiga förfaringssättet genom revisionsanmärkning

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

blivit påtalat. Genom detta förfaringssätt hava, enligt utskottets förmenande,

vederbörande redogörare i Karlskrona gjort sig skyldiga till missuppfattning

av såväl revisionens ändamål som ock dess ställning.

Det synes nämligen utskottet uppenbart, att en av revisionen framställd

anmärkning — även om densammas riktighet kan anses vara tvivelaktig —

måste för vederbörande redogörare utgöra anledning till att särskilt uppmärksamma

utbetalningar av liknande art, som i anmärkningen påtalas, och

föranleda ett ändrat förfaringssätt i fråga om förestående utbetalningar i

överensstämmelse med anmärkningens innebörd. Handhavandet av statens

medel med nödig sparsamhet bjuder nämligen ovillkorligen, att all försiktighet

iakttages i fall av nu omnämnd beskaffenhet.

Senast framhållna omständighet har för utskottets vidkommande framkallat

stor tveksamhet vid ställningstagandet till Kungl. Majrts förevarande förslag.

Då emellertid, såvitt av utredningen framgår, ett avslag å framställningen

icke skulle medföra återbetalning till någon nämnvärd del av kronans ifrågavarande

fordran, har utskottet dock ansett sig höra för nu ifrågavarande fall

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att Kungl. Maj:t må efterskänka

återbetalningsskyldigheten beträffande för tiden

till och med maj månad 1921 till underofficerare vid

flottan oriktigt utbetalta dyrtidstillägg och förhöjning

av dyrtidstillägg å portionsersättning, beräknad efter 62

öre per dag.

Stockholm den 25 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. Lindblad, A. F. Vennersten,

Oscar Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, E. A. Hallin, K, E. Andersson

i Eliantorp, G. Kobb, C. Johansson i Hälsingborg och C. A. Carlsson i Gävle; samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R. Jansson i Falun,

P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. Å. Törnkoist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, P. M. Olsson i Blädinge, B. F:son

Holmgren och E. Andersson i Prestbol
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:335 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av återbetalningsskyldighet beträffande till underofficerare vid flotta s. 1 i texten