Utlåtande i anledning av väckt motion angående löneförmånerna för vissa befattningshavare vid Centralfängelset i Mariestad.
1925-02-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1925:21, Utlåtande i anledning av väckt motion angående löneförmånerna för vissa befattningshavare vid Centralfängelset i Mariestad.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottets
yttrande.
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1925 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående löneförmånerna
för vissa befattningshavare vid Centralfängelset i Mariestad.
(3:e avd.)
Uli en inom andra kammaren av herr H. Bäcklund väckt motion, nr 214,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att de befattningshavare, extra som ordinarie, vid
centralfängelset i Mariestad, som genom fångvården ej kunnat beredas bostäder
inom Leksbergs socken eller där kunnat förhyra sig sådana på grund
av rådande bostadsbrist och av denna anledning måst bosätta sig i Mariestad,
förklaras vara stationerade i Mariestad med rätt för dem att åtnjuta
lön därefter ävenså att denna lön måtte utgå retroaktivt från och med den
1 januari 1922 för samtliga befattningshavare, som varit eller äro berörda
av förut bemälda förhållande.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Såsom framgår av de motionen i avskrift närslutna utlåtandena från de
myndigheter, som i förevarande fråga hörts, hava samtliga antytt, att, därest
en undantagsställning i avlöningshänseende skulle beredas de befattningshavare,
som i motionen avses, detta skulle medföra anspråk från andra
statstjänstemäns sida om ett tillmötesgående i samma riktning. Sålunda
har allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalat, att nämnden med hänsyn
till de omfattande konsekvenser i fråga om befattningshavare å skilda
orter och inom olika områden av statsförvaltningen, som antagligen vore
att förvänta, därest beslut kornme att av statsmakterna fattas om den vid
Mariestads centralfängelse anställda personalens hänförande till olika ortsgiupper
eller om beredande i annan form av särskild ersättning åt de
befattningshavare, som nu avses, icke kunde tillstyrka avlåtande av framställning
till riksdagen i angivet syfte. Lönenämnden har ock erinrat därom, att
den fördelning av orter å olika ortsgrupper, som för kommunikationsverken
fastställts genom kungörelsen den 16 juli 1920 (nr 524) och genom kungörelsen
den 22 juni 1921 (nr 454) förklarats skola lända till efterrättelse
jämväl vid tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 45l),
Statsutskottets utlåtande Nr 21.
5
inom en relativt nära framlid torde komma att underkastas en mera allmän
revision, varvid de på levnadskostnaderna inom Mariestads och Leksbergs
kommuner inverkande förhållandena jämväl torde komma under omprövning.
Redan nu nämnda förhållanden har utskottet ansett utgöra skäl för ett
avstyrkande av motionen.
Enligt vad utskottet emellertid inhämtat, har det Mariestads centralfängelse
tillhörande fängelseområdet, vilket liksom Leksbergs socken i övrigt bort,
därest ej särskilda förhållanden förelegat, hänföras till ortsgrupp A, genom
beslut av Kungl. Maj.t placerats i C-grupp, efter särskild av socialstyrelsen
verkställd utredning, därvid till grund för placeringen legat priserna å
livsmedel, bränsle och lyse ävensom bostadshyrorna inom Mariestad, som
är D-ort, men däremot icke skatterna, vilka beräknats efter de inom Lelcsbergs
socken gällande. Bortsett från skatterna, är sålunda den i staden
boende fängelsepersonalen i lönehänseende hänförd till den ortsgrupp, som
motiverats av levnadsomkostnaderna. Vad skatternas storlek angår, har
utskottet konstaterat, att dessa under år 1923 för en befattningshavare med
omkring 3,120 kronors inkomst (d. v. s. vaklkonstapels medelavlöning,
inklusive dyrtidstillägg) inom Leksbergs socken uppgått till 256 kronor 80
öre och i Mariestad till 303 kronor 24 öre. Den ökning i skattebördan,
som den i Mariestad besatta befattningshavaren haft att vidkännas, utgör
alltså omkring 46 kronor.
Det vill synas utskottet som om denna skillnad icke kan utgöra anledning
till att den i staden bosatta fängelsepersonalen i lönehänseende hänföres
till högre ortsgrupp än den övriga personalen vid fängelset.
Skillnaden i avlöningsförmåner å C- respektive D-ort för en vaktkonstapel
utgör i lägsta löneklassen 96 kronor och i högsta löneklassen 120
kronor. En uppflyttning till högre ortsgrupp kan därför icke anses motiverad
av skillnaden i skattebördan å respektive orter. Den i Mariestad
bosatta personalen lärer för övrigt knappast vara i ekonomiskt hänseende
sämre ställd än de befattningshavare, som bo inom fängelseområdet. Så
har exempelvis till utskottets kännedom kommit, att barn till sistnämnda
befattningshavare i regel begagna sig av skola i Mariestad och att härför
får erläggas särskild avgift.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
att herr Bäcklunds förevarande motion icke må vinna
riksdagens bifall.
Stockholm den 24 februari 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 19.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.