Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående befrielse för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skadeståndsoch ersättningsbelopp.

1925-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående befrielse för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skadeståndsoch ersättningsbelopp.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

9

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående befrielse

för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från

skyldighet att gälda vissa skadestånds- och ersättningsbelopp.

(4:e avd.)

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1925 dagtecknad proposition,

nr 41, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen,

punkt l:o), medgiva, att förste postiljonen Ernst Gustaf Samuelsson

må befrias från honom åliggande skyldighet att dels gälda det skadeståndsbelopp

om 260 kronor, som han jämlikt Stockholms rådhusrätts utslag

den 26 juni 1919 förpliktats att utgiva till postverket, dels ock till

postverket återgälda det av verket utbetalade belopp om 102 kronor 84 öre,

som Samuelsson jämlikt samma utslag ålagts- utgiva till aktiebolaget Stockholms

spårvägar, samt att ifrågavarande belopp må ur postverkets räkenskaper

avskrivas.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till åberopade statsrådsprotokollet

sid. 1—3.

Generalpoststyrelsen lämnar i ämnet följande redogörelse:

Samuelsson hade i egenskap av postchaufför vid fullgörandet den 13 mars

1919 av posttransporttur till postkontoret Stockholm 6 (Odengatan) framfört

en postverket tillhörig automobil och därvid svängt automobilen ut

över det å Odengatan framdragna spårvägsnätet med påföljd, att automobilen

påkörts av en strax bakom kommande spårvagn, varvid skada uppstått

å såväl automobilen som spårvagnen. Sedan med anledning därav

allmänne åklagaren vid Stockholms rådhusrätt yrkat ansvar å Samuelsson,

hade denne dömts att höta 50 kronor samt förpliktats att i skadestånd utgiva

till postverket 260 kronor och till aktiebolaget Stockholms spårvägar

102 kronor 84 öre, ävensom att ersätta postverket och bolaget de belopp,

de kunde visa sig hava utgivit till lösen av rättens protokoll i målet.

Samuelsson hade dessutom ålagts att gälda vittnesersättningar med tillhopa

15 kronor.

Ansökning av

förste postiljonen

E. G.

Samuelsson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottets

yttrande.

Ansökning

av f. ångst upsbefälhavaren

J. E. Wiklund.

Posttransporterna inom huvudstaden, vilka stode i sammanhang med

ankommande och avgående tåg, och på vilkas utförande inom fastställd

tid postens rättida befordran och utdelande berodde, måste givetvis ske

med stor skyndsamhet. Då dessa transporter i regel måste utföras på

stadens mest trafikerade gator, vore det tydligt, att, därest chaufförens

uppmärksamhet för något ögonblick avleddes eller slappades, en olyckshändelse

såsom den ifrågavarande lätt kunde inträffa. I förevarande fall

hade ock förefunnits en viss svårighet för chauffören att säkert kunna

beräkna den fart, med vilken en bakifrån kommande spårvagn framförts.

Av generalpoststyrelsen har vitsordats, att ifrågavarande förste postiljon,

som alltsedan år 1913 tjänstgjort såsom postchaufför, såväl före som

efter det omhandlade missödet fullgjort sina åligganden med punktlighet

och noggranhet och för sitt arbete i postverket befunnits förtjäna gott

vitsord. I betraktande härav och med hänsyn till övriga åberopade omständigheter

vill utskottet tillstyrka generalpoststyrelsens i ämnet gjorda

och av statskontoret till bifall förordade framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva,

a) att förste postiljonen Ernst Gustaf Samuelsson

■ må befrias från honom åliggande skyldighet att dels

gälda det skadeståndshelopp om 260 kronor, som han

jämlikt Stockholms rådhusrätts utslag den 26 juni

1919 förpliktats att utgiva till postverket, dels ock till

postverket återgälda det av verket utbetalade belopp

om 102 kronor 84 öre, som Samuelsson jämlikt samma

utslag ålagts utgiva till aktiebolaget Stockholms spårvägar,

samt

h) att ifrågavarande belopp må ur postverkets räkenskaper

avskrivas.

2:o) I punkt 2:o) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

förre ångslupsbefälhavaren Johan Edvard Wiklund må befrias från honom

jämlikt Piteå rådstuvurätts utslag den 10 november 1924 åliggande ersättningsskyldighet

gentemot järnvägsstyrelsen, samt att järnvägsstyrelsens

fordran hos Wiklund må ur räkenskaperna avskrivas.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 3—5 av åberopade statrådsprotokollet.

Den 29 oktober 1923 inträffade å fjärden utanför Piteå under då rådande

snötjocka en svår sjöolycka, i det att den statens järnvägar tillhöriga, till

slipersfaktoriet å Lövholmen hörande ångslupen »Lövholmen» under färd

från slipersfaktoriet till Bergvikens färjställe tornade emot en vid Storfors

befintlig timmerflotte med sådan fart, att ångslupen med fören rände upp

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 25. 11

på flotten, vilket hade till följd, att slupen hastigt fylldes med vatten och

sjönk, varvid sju av de omhord varande fjorton passagerarna omkommo.

Genom rådstuvurättens i Piteå lagakraftvunna utslag den 10 november

1924 dömdes befälhavaren å ångslupen Johan Edvard Wiklund, såsom vållande

till olyckan ifråga, att undergå fängelse i tre månader, med vilket straff

emellertid jämlikt lagen om villkorlig dom skulle anstå. Härjämte förpliktades

Wiklund att till järnvägsstyrelsen utgiva ersättning för värdeminskning

å ångslupen, bärgningskostnader m. in. med 13,873 kronor 74 öre, ävensom

att ersätta styrelsen livräntor till efterlevande anhöriga till de vid olyckan

omkomna. Slutligen ålades Wiklund att ersätta ej mindre järnvägsstyrelsen

dess inställelse i målet med 100 kronor samt utgifterna för lösen av rättens

protokoll i målet än även statsverket för de av allmänna medel förskjutna

vittneskostnaderna.

Av de vid olyckan omkomna voro sex anställda såsom arbetare vid slipersfaktoriet.

I enlighet med lagen om försäkring för olycksfall i arbete ha

efterlevande anhöriga till fyra av dessa sex arbetare beviljats livräntor med

tillhopa 5,860 kronor om året.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av järnvägsstyrelsen med skrivelse den 7

januari 1925 överlämnad skrift har Wiklund anhållit att av nåd bliva befriad

från honom enligt förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet gentemot

järnvägsstyrelsen. Wiklund framhåller, att han, som vore genom motgångar

nedbruten till kropp och själ, icke såge sig i stånd att någonsin

kunna fullgöra sin ersättningsskyldighet. Wiklund hänvisar vidare till ett

vid skriften fogat intyg av bland andra ordförandena i kommunalnämnden

och fattigvårdsstyrelsen i Norrfjärdens socken rörande hans ekonomiska förhållanden

m. m. Av detta intyg framgår, att Wiklund är ägare till en mindre

jordlägenhet, taxeringsvärderad till 2,600 kronor, men graverad till ett belopp

av 6,000 kronor, samt att hans egendom i övrigt utgöres av en ko samt annan

lösegendom till ett värde av omkring 500 kronor. I intyget meddelas vidare,

att Wiklund under långliga tider varit förföljd av motgångar och att hans

hustru, som under åratal vårdats för sinnessjukdom på hospital, icke vore

vid bättre hälsotillstånd än att hon när som helst kunde återfalla i sjukdomen.

Slutligen framhålla intygsgivarna, att vid ett utkrävande av skadeståndsbeloppet

Wiklund endast hade att till borgenärerna överlämna sitt anspråkslösa

hem och därefter på ålderdomens dagar hemlös söka skaffa sig och sin

familj utkomst, samt att en dylik åtgärd icke skulle medföra minsta garanti

för täckning av skadeståndsbeloppet, utan blott vore ägnad att rubba Wiklunds

möjlighet att draga sig fram.

Med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter, som i detta

fall kunna åberopas för ett avstående från statsverkets fordran på skadestånd

m. m. i anledning av den av ifrågavarande ångslupsbefälliavare vållade

kollisionsolyckan, får utskottet tillstyrka den gjorda framställningen.

Utskottet hemställer alltså,

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

att riksdagen må medgiva,

a) att förre ångslupsbefälhavaren Johan Edvard Wiklund

må befrias från honom jämlikt Piteå rådstuvurätts

utslag den 10 november 1924 åliggande ersättningsskyldighet

gentemot järnvägsstyrelsen;

b) att järnvägsstyrelsens fordran hos Wiklund må ur

räkenskaperna avskrivas.

Stockholm den 27 februari 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 23.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majts proposition angående befrielse för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från skyldighet att gälda viss s. 13 i texten