Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till en statsbana från Morjärv till hamn vid Svartholmsfjärden.
1925-03-13 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1925:30, Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till en statsbana från Morjärv till hamn vid Svartholmsfjärden.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
Utskottets
yttrande.
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1925 kl. 2 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till en
statsbana från Morjärv till hamn vid Svartholmsfjärden.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion
(nr 143) har herr O. W. Lövgren i Nyborg m. fl. hemställt, att riksdagen
ville besluta byggandet av en statsbana från Morjärv till Kalix över Kosjärv
och vidare fram till hamn vid Svartholmsfjärden oeh för detta ändamål bevilja
ett belopp av 500,000 kronor för igångsättandet av arbetet under budgetåret
1925—1926.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Beträffande nämnda motion har utskottet erhållit från järnvägsstyrelsen
i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som bilaga fogats vid detta
utlåtande. (Bil. 1.)
Såsom av järnvägsstyrelsens yttrande framgår kan, kostnaden för eu 56
kilometer lång linje Morjärv—Kosjärv—Kalix—Karlsborg (48 kilometer)—
Svartholmsfjärden beräknas till cirka 6,900,000 kronor.
Att behov föreligger av den i motionen avsedda tvärbanan från norra
stambanan till kusten (med utgångspunkt från Morjärvs station och vidare
över Nederkalix till lämplig hamn vid Bottniska viken), synes visserligen
obestridligt. Detta har också vitsordats av järnvägsstyrelsen, som framhållit
banans betydelse för den utmed Kalixdalen bosatta talrika befolkningen och
traktens industri. I betraktande därjämte av den svårartade arbetslöshet,
som för närvarande råder i Norrbotten, finner utskottet motionärernas framställning
i och för sig behjärtansvärd.
Emellertid torde redan med hänsyn till det outredda skick, vari förevarande
kommunikationsspörsmål i stort sett ännu befinner sig, ett tillmötesgående
av de motionsvis framförda kraven för närvarande få anses uteslutet.
Lokalt sett bleve en bana Morjärv—Svartholmsfjärden föga bärkraftig. Enligt
järnvägsstyrelsens uppfattning finge man räkna med kapitalutlägg icke
blott för banans utbyggnad utan ock sedermera för driftens upprätthållande.
Sin huvudbetydelse skulle ifrågavarande bana få såsom en utförselled från
norra stambanan till kusten. Ett villkor för, att en dylik genomgångstrafik
skall komma till stånd, är dock, att en ny för Törne- och Kalix älvdalar gemensam
hamn anlägges vid Svartholmsfjärden. Haparanda skulle därvid
Statsutskottets utlåtande Nr SO.
5
eventuellt sättas i direkt förbindelse med den nya hamnen genom eu särskild
kustbana. Frågan om anläggningen av denna hamn — vars tillkomst
av järnvägsstyrelsen angives vara avgörande för att den planerade järnvägen
skall kunna drivas utan förlust — synes knappast ännu hava inträtt ens på
utredningens stadium och ovisst är i vad mån vederbörande kommuner kunna
befinnas villiga underkasta sig de ekonomiska uppoffringar, som för ändamålet
påkallas. — Anmärkas må att förslaget om en dylik gemensam hamn
för Torne- och Kalixdalarna endast är alternativt, i det att en framtida anläggning
av eu särskild hamn närmare Haparanda vid Karl Johans stad
även ansetts tänkbar.
Till vad nu sagts kommer, att inom järnvägsstyrelsen för närvarande pågå
utredningar rörande vissa framtida järn vägsprojekt i Norrbotten, vilka
projekt äga nära sammanhang med frågan om en bana från Morjärv till
Bottniska viken. Härvid har ifrågasatts, om icke den ur samfärdselsynpunkt
mindre lämpliga nordligaste sträckningen av norra stambanan mellan Morjärv
och Karungi borde nedläggas, varvid i stället en ny linje skulle framdragas
genom den mera befolkningsrika bygden närmare kusten över Nederkalix
till Haparanda. Något närmare ställningstagande till den i motionen
väckta frågan torde under nu angivna förhållanden knappast för närvarande
vara möjligt.
På grund alltså av ärendets outredda läge och under hänvisning jämväl
till de allmänna betänkligheter, som måste möta mot att under nuvarande
tid igångsätta ett järnvägsföretag med så ovissa räntabilitetsmöjligheter som
det här ifrågasatta, får utskottet hemställa,
att den av herr Lövgren i Nyborg in. fl. i ämnet väckta
motionen icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 mars 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 29.
Reservation
av herr C. I. Asplund, vilken ansett, att utskottets motivering bort hava
följande lydelse:
»Att behov —--behjärtansvärd.
Emellertid--- — tänkbar.
Till vad---möjligt.
Skulle emellertid arbetslöshetsförliållandena inom Kalixbygden kräva anordnande
av särskilda arbeten, finner utskottet, i likhet med järnvägsstyrelsen,
hinder icke möta för Kungl. Maj:t att med stöd av 1921 ars riksdagsbeslut
i ärendet utan riksdagens vidare hörande under vissa förutsättningar
igångsätta förut föreslagna terrasserings- m. fl. arbeten å ifrågavarande banlinje.
» ____
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Statsutskottets utlåtande Nr SO.
Sil. 1.
Kungl. Järnvägsstyrelsen
Byggnadsbyrdn
Nybyggnadsavdelningen
Till riksdagens statsutskott.
Med utlåtande över eu inom andra kammaren väckt motion nr 143 om
byggande av^en statsbana från Morjärv till hamn vid Svartholmsfjärden.
Genom Kungl. kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse den 6
dennes har järnvägsstyrelsen anbefallts att avgiva yttrande över en inom
andra kammaren väckt motion nr 143 om byggande av en statsbana från
Morjärv till hamn vid Svartholmsfjärden.
Till åtlydnad härav får styrelsen — som i särskild skrivelse avlåter genom
förenämnda departementsskrivelse infordrat yttrande över inom andra kammaren
väckt motion, nr 134, om anslag till nedschaktning av dubbelspårsanläggningen
m. m. å Hässleholms bangård — i nu förevarande ärende anföra följande.
Genom Kungl. brev den 3 augusti 1917 anbefalldes järnvägsstyrelsen att
å, tid,, som styrelsen ägde bestämma, verkställa undersökning angående anläggning
av en statsbana från Morjärvs järnvägsstation efter Kalix älv till
Nederkalix, vilken undersökning borde innefatta ekonomisk-statistisk utredning
samt linjens utstakning, ävensom upprättande av plan och profilritningar
jämte kostnadsförslag. I anledning av vad sålunda anbefallts, har
järnvägsstyrelsen under åren 1918 och 1919 låtit utföra undersökningar å
fältet för anläggning av en järnväg från Morjärv till Nederkalix och vidare
till hamnplats vid kusten samt upprättat ritningar och kostnadsförslag för
anläggningen. Den del av undersökningarna, som omfattade de trafikekonomiska
utredningarna, blevo dock icke slutförda förrän på hösten 1921.
Emellertid hade järnvägsstyrelsen redan dessförinnan, nämligen den 28
april 1921, med anledning av underdånig framställning från Kalix sockens
arbetslöshets- och hjälpkommitté om proposition till den då samlade riksdagen
om påbörjande av ifrågavarande bana, till Kungl. Maj:t i ärendet avgivit
yttrande, därvid styrelsen förklarade sig under vissa förutsättningar
intet hava att erinra emot, att sådana arbeten igångsattes å den föreslagna
banan, som kunde anses erforderliga för avhjälpande av arbetslösheten i omhandlade
trakter.
I den proposition, som avläts till 1921 års riksdag angående ytterligare
anslag för bekämpande av arbetslösheten, anmäldes jämväl frågan om anordnande
av nödhjälpsarbeten å en blivande statsbana Morjärv—Kalix. Med
anledning härav anmälde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 juni
1921, att riksdagen icke ville motsätta sig förslaget om anordnande av nödhjälpsarbeten
å Morjärv—Kalixbanan, varvid riksdagen dock framhöll önskvärdheten
därav, att dessa arbeten endast igångsattes i sista hand och först
sedan alla andra möjligheter att effektivt bekämpa arbetslösheten, såsom
genom vägarbeten och dylikt, blivit uttömda.
I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen den 17
juni 1921 att skyndsamt låta utföra den genom brevet den 3 augusti 1917
anbefallda undersökningen i den omfattning, som kunde vara erforderlig
för att nödhjälpsarbeten till förberedande av banbyggnader måtte kunna
komma till stånd.
Sedan de anbefallda undersökningarna blivit utförda i så måtto, att styrelsen
. ansåg sig kunna framlägga en plan för arbetenas bedrivande, avlämnade
järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1921
resultatet av ifrågavarande undersökningar, varvid jämväl den verkställda
ekonomisk-statistiska utredningen överlämnades.
<S''tutsutskotteU utlåtande AV HO.
7
Ernå'' do synpunkter beträffande arbetenas igångsättande och bedrivande,
som järnvägsstyrelsen framlade i sina ovan oberopade skrivelser till Kungl.
Maj:t den 28 april och 19 november 1921 alltjämt äga sin giltighet, vill styrelsen
här upprepa vad styrelsen då anförde. Styrelsen uttalade sålunda i
huvudsak följande.
Om arbetsförhållandena i de av banan berörda trakterna gestaltade sig så,
att staten måste vidtaga åtgärder i större omfattning för att motverka
följderna av arbetslösheten, så hade styrelsen för sin del icke något att invända
emot, att de arbetslösa bereddes arbete med terassering och vattengenomlopp
för en framtida bana från Morjärv till Nederkalix. Styrelsen
ingick då icke på något bedömande, huruvida och kanske med mera omedelbar
nytta för orten nödhjälpsarbetena borde inriktas på vägbyggnader
och avdikningsföretag i samma, trakter. Då styrelsen ville inskränka sig till
att förordna ett eventuellt upptagande av järnvägsbyggnaden endast i ovan
angivna omfattning, vore det med tanke på att ej obetydliga årliga driftförluster
vore att förutse på denna bana för ett antal år efter dess fullbordande.
Styrelsen ville för sin del förutsätta, att utförandet redan nu av vissa
arbeten å banan icke finge tagas till förevändning för krav på banbyggnadens
fullbordande tidigare än som under normala förhållanden kunde bliva
fallet. Styrelsen måste nämligen för sin del hålla på, att banan icke borde
fullbordas och öppnas för trafik förrän längre fram, då statens järnvägars
ekonomi och det statsfinansiella läget i övrigt så förbättrats, att det kunde
anses nationalekonomiskt berättigat att införliva banan med statsbanenätet.
Banans betydelse för traktens talrika befolkning vore visserligen så stor,
att banan väl förr eller senare måste komma till stånd, men för statsverket
betydde detta icke några obetydliga kapitalutlägg såväl för eu gång som
sedermera för driftens upprätthållande. Givetvis borde ett framtida beslut
om banans fullbordande icke heller fattas, förrän staten erhållit garanti för
att en lämplig hamn anordnades vid banans slutpunkt vid havet utan kostnad
för statsverket.
Däremot kunde man icke rimligtvis kräva att kommunerna redan nu förklarade
sig villiga anordna sådan hamn vid banans ändpunkt, enär frågan
om densammas belägenhet, storlek och dylikt icke ännu blivit så klarlagd,
att kommunerna kunde bedöma, vilka ekonomiska förpliktelser de skulle
ikläda sig genom dylikt åtagande.
Vidare förutsatte styrelsen bland annat att arbetena å banan i fråga skulle
betraktas som nödhjälpsarbeten och att arbetsförtjänsterna rättades därefter
samt att kostnaderna för dessa arbeten icke komme att påföras statens järnvägars
kapitalkonto, förrän i den mån de bleve till nytta för statsbanorna.
Styrelsen tänkte sig sålunda, att erforderliga medel för bedrivande av dessa
nödhjälpsarbeten måste ställas till förfogande utan att belasta statsbanornas
konto, men att, då en gång statsmakterna beviljade anslag för banans fullbordande,
statens järnvägar då påfördes så stora kostnader för de redan
utförda arbetena, som motsvarades av värdet å dessa arbeten vid tidpunkten
för deras övertagande, vilket värde då borde bestämmas av en värderingsnämnd
eller på annat sätt, som Kung]. Maj:t kunde bestämma.
Under sådana förutsättningar, och om ej andra för orten mera omedelbart
gagnande nödhjälpsarbeten kunde anordnas, hade styrelsen alltså för sin
del intet att erinra emot, att sådana arbeten igångsattes å den föreslagna
banan från Morjärv till kusten vid Karlsborg, som kunde anses erforderliga
för avhjälpande av arbetslösheten i omhandlade trakter, varvid styrelsen
uttalade lämpligheten av, att arbetena på vanligt sätt handhades av. styrelsen.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
Sedan nu relaterade yttranden avgåvos, har styrelsen icke funnit anledning
frångå sina däri uttalade åsikter. I fråga om de i nämnda skrivelserna
angivna anläggningskostnaderna må emellertid meddelas, att desamma
kunna med nuvarande prisnivå approximativt beräknas något lägre eller,
såsom ock i motionen angives, för en linje Morjärv— Kosjärv—Kalix—Karlsborg—Svartholmsfjärden
6,900,000 kronor och för linjen Morjärv—Kosjärv
—Kalix—Karlsborg 6,000,000 kronor, i båda fallen exklusive kostnad för
rullande materiell.
Med stöd av vad sålunda anförts får järnvägsstyrelsen föreslå, att den
föreliggande motionen av statsutskottet avstyrkes.
Skulle emellertid arbetslöshetsförhållandena kräva, att vissa förberedande
arbeten, såsom terrasserings- m. fl. arbeten igångsättes å banlinjen ifråga,
har styrelsen, såsom ock av det ovan sagda framgår och under likaledes
ovan angivna förutsättningar ingenting att däremot erinra. Såvitt styrelsen
kan finna, lärer ock Kungi. Maj:t med stöd av 1921 års riksdags beslut i
denna fråga kunna utan riksdagens vidare hörande under vissa förutsättningar
igångsätta dylika arbeten.
I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit järn vägsfullmäktigen
Strömberg och järnvägsfullmäktigesuppleanten Ekman. Stockholm den 12
februari 1925.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Axel Granholm.
Hj. Fogelmarck.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.