Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet.

1925-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:73, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

Er 73.

s

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1925 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst

G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet.

(l:a avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1925 dagtecknad proposition

(nr 171), vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn må

befrias från honom jämlikt högsta domstolens utslag den 18 december

1923 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning för uppkommen

brist i av honom omhänderhaft förråd av hö med 11,700 kronor

34 öte, samt att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Gällande bestämmelser angående rätt för uppbördsmän vid kronans

magasin att åtnjuta avskrivning för avgång i omhänderhavd uppbörd återfinnas

i ett av Kungl. Maj:t den 11 augusti 1812 utfärdat reglemente.

Enligt dessa bestämmelser må avskrivning ske för oriad havre med 3 procent,

för hö med 6 procent och för halm med 4 procent å den från vederbörligt

magasin utlevererade kvantiteten. Avskrivningsprocenten är beräknad för

»all den minskning, som uppbörden tillskyndas genom mätning, vägning,

minutering, intorkning, laccage, råttfrat, grusning, damning, spillning och

hantering m. m.». Utöver sålunda medgiven avskrivning äger vid uppbördsmannaombyte

den avgående uppbördsmannen att jämväl åtnjuta halv

avskrivning enligt nyss angiven procentberäkning å den honom fråninventerade

behållningen i magasinet.

Sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn tjänstgjorde under

tiden den 1 augusti 1920—den 1 november 1922 såsom uppbördsman

för regementets furageförråd. Vid en i anledning av Andéhns frånträdande

av uppbördsmannabefattningen den 3 och den 4 november 1922 verkställd

inventering av regementets furagemagasin och foderkammare befanns

brist föreligga i därstädes förvarade förråd av havre, hö och halm.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

7

Bristen antecknades i protokollet över inventeringen utgöra, utöver vad

som enligt gällande föreskrifter finge avskrivas, 1,137 kg. havre till ett

värde av 141 kronor 44 öre, 193,531.5 kg. hö till ett värde av 14,418

kronor 10 öre och 4,239.5 kg. halm till ett värde av 167 kronor 46 öre.

Hos Livgardets till häst krigsrätt yrkade vederbörande krigsfiskal åläggande

för Andéhn att i egenskap av uppbördsman ersätta kronan bristen

med förut angivna belopp, tillhopa 14,727 kronor.

I utslag den 13 februari 1923 ogillade krigsrätten den mot Andéhn

förda ersättningstalan under motivering, att det på grund av vad i målet

förekommit icke blivit styrkt, att hela den föreliggande bristen i höförrådet

uppkommit under den tid, Andéhn varit furageuppbördsman, samt att

det icke heller mot den av Andéhn förebragta utredningen kunde anses

utrett, att vare sig den brist i höförrådet, som kunde hava uppkommit

under berörda tid, eller bristen i förråden av havre och halm tillkommit

under sådana förhållanden, att Andéhn vore ansvarig därför.

Krigshovrätten, varest såväl krigsfiskalen som arméförvaltningens ombudsman

anfört besvär över krigsrättens utslag, har genom utslag den

6 juni 1923 på anförda skäl dels fastställt krigsrättens utslag, i vad anginge

yrkad ersättningsskyldighet för Andéhn för uppkommen brist i förråden

av halm och hö, dels ock förpliktat Andéhn att för den till 1,137

kg. uppgående bristen å havre till kronan utgiva ersättning med 141

kronor 44 öre.

Arméförvaltningens ombudsman fullföljde talan över krigshovrättens utslag.

Då emellertid, såsom inledningsvis angivits, den avgående uppbördsmannen

vore berättigad att jämväl tillgodoräkna sig halv avskrivning

på den honom fråninventerade behållningen, yrkades nu från kronans sida

den ändring i krigshovrättens utslag, att Andéhn måtte åläggas ersätta

kronan 714 kg. havre med 88 kronor 82 öre, 193,051 kg. hö med

14,382 kronor 30 öre samt 4,009 kg. halm med 158 kronor 36 öre,

eller tillhopa 14,629 kronor 48 öre.

Andéhn själv anförde däremot icke besvär över krigshovrättens utslag.

Genom utslag den 18 december 1923 har högsta domstolen fastställt

krigshovrättens utslag beträffande yrkandet om ersättning för bristen i

halmförrådet. Med avseende å bristen i höförrådet fann högsta domstolen,

jämlikt gällande bestämmelser, Andéhn pliktig utgiva ersättning för denna

brist med enligt av högsta domstolen tillämpad beräkningsgrund 11,700

kronor 34 öre. Vidkommande bristen i havreförrådet ålades Andéhn att

bill kronan utgiva ersättning härför med det från kronans sida senast

fordrade beloppet eller 88 kronor 82 öre.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu Andéhn anhållit att bliva

hefriad från att utgiva de utdömda ersättningsbeloppen, tillhopa 11,789

kronor 16 öre. Till stöd för ansökningen har Andéhn anfört, dels att

bestämmelserna i 1812 års reglemente med hänsyn till nuvarande och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

särskilt under kristiden rådande lagringsförhållanden vore otidsenliga och

föråldrade, dels ock att han, som hade hustru och två minderåriga barn

att försörja, saknade medel till erläggande av ifrågavarande ersättningsbelopp.

I utlåtande den 26 februari 1925 har statskontoret framhållit, att ämbetsverket

med hänsyn därtill, att Audéhn icke överklagat krigsliovrättens

utslag, varigenom han förpliktats att ersätta kronan bristen i havreförrådet,

och då tillräckliga skäl i övrigt icke syntes föreligga för eftergivande

av detta fordringsanspråk — vilket med kronans medgivande och enligt

högsta domstolens utslag nedsatts till 88 kronor 82 öre — funne sig

böra avstyrka ansökningen i denna del. Vad åter anginge bristen i liöförrådet,

vilken det jämlikt högsta domstolens utslag ålåge Andéhn att

ersätta kronan med icke mindre än 11,700 kronor 34 öre, syntes det

statskontoret, att flera omständigheter talade till förmån för ansökningen.

Vid den inventering, som ägt rum vid Andéhns tillträde av

uppbördsmannabefattningen, hade icke skett någon uppvägning av höförrådet,

och torde någon sådan bland annat till följd av inneliggande lagers

storlek icke utan stora olägenheter för regementet hava kunnat verkställas.

Visserligen hade, på grund av att förrådet då allenast uppskattats, detsamma

i högsta domstolens utslag beräknats vara 10 procent lägre än enligt

inventeringsprotokollet, men det syntes icke vara uteslutet, att förrådet i

verkligheten varit ännu mindre. I intyg från sakkunniga, som i målet

företetts, hade hävdats, att lagringsförlusten å hö borde beräknas väsentligt

högre än den enligt förutnämnda reglemente den 11 augusti 1812

medgivna. Av vad vid förhören upplysts syntes även framgå, att icke

obetydliga kvantiteter i och för förbättrande av hästarnas utfodring tillgripits

av fodermarskarna vid regementet. Över huvud taget syntes förhållandena

under ifrågavarande, under krisåren infallande period skäligen

böra betinga ett visst hänsynstagande vid bedömande av uppbördsmannens

ställning. Varken krigsrätten eller krigshovrätten hade heller ansett sig

kunna ålägga Andéhn någon ersättningsskyldighet för bristen i höförrådet,

och skiljaktigheten i det slut, vartill krigshovrätten och högsta domstolen

kommit, berodde i huvudsak på att den förra velat medgiva en såsom

skälig ansedd avskrivning av 15 procent å förbrukade kvantiteter, under det

att den senare vid sitt avgörande utgått från den i reglementet den 11

augusti 1812 bestämda avskrivningen, eller allenast 6 procent. På grund av

det anförda ansåge sig statskontoret böra tillstyrka, att kronan av billighetsskäl

efterskänkte sitt fordringsanspråk mot Andéhn på grund av bristen

i höförrådet samt att alltså framställning måtte göras till riksdagen om

medgivande härtill ävensom till ersättningsbeloppets avskrivning i räkenskapen.

I likhet med statskontoret har departementschefen ansett tillräcklig anledning

icke föreligga för vidtagande av åtgärd i syfte att befria Andéhn

från att utgiva ådömd ersättningsskyldighet för bristen i havreförrådet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

9

varemot billigheten syntes kräva, att kronans fordran hos Andorn för

bristen i höförrådet efterskänktes.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att sergeanten vid Livgardet

till häst G. P. E. Andéhn må befrias från honom jämlikt

högsta domstolens utslag den 18 december 1923 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva ersättning för uppkommen

brist i av honom omhänderhaft förråd av hö med 11,700

kronor 34 öre, samt att omförmälda belopp må ur vederbörliga

räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 5 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 71.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.