Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva lindringar i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande.

1925-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:83, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva lindringar i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

Nr SB.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande

för Kungl. Maj:t att i vissa fall medgiva lindringar

i villkoren för lån från fonden för torvindustriens

befrämjande.

(4:e avd.)

I en. till riksdagen den 20 mars 1925 avlaten, till statsutskottet för för*

beredande behandling hänvisad proposition, nr 177, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen bemyndiga

Kungl. Maj:t att i särskilda fall, där omständigheterna prövas höra därtill

föranleda, medgiva ej mindre höjning, genom upplupen räntas läggande

till kapitalet, av redan beviljat lån ur fonden för torvindustriens

befrämjande utöver det högsta belopp, vartill lånet enligt de av riksdagen

tidigare fastställda villkoren för dylika lån må uppgå, än även att

tiden för dylikt låns innehavande må utsträckas till högst tjugufyra år,

dock ej utöver tiden för vederbörande torvmosses avverkning.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, får utskottet hänvisa till det i propositionen åberopade

statsrådsprotokollet.

Hos Kungl. Maj:t hava åtskilliga innehavare av lån från fonden för

torvindustriens befrämjande gjort framställning i syfte att vinna vissa

lättnader vid fullgörandet av sina förpliktelser på grund av lånen. Ifrågavarande

låntagare hava därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen, att de lån ur fonden, som beviljats under inflationstiden, åren

1916—1922, måtte nedskrivas till med hänsyn till penningvärdets förändring

skäliga belopp, att förfallna, icke betalade räntor måtte få läggas

till resten av kapitalskulden, att den amorteringsfria tiden måtte utsträckas

med tre år samt att amorteringstiden därefter måtte förlängas från nu

föreskrivna 10, respektive 12 år till 24 år.

Till stöd för framställningen har åberopats det svåra betryck, vari såväl

bränntorv- som torvströfabrikationen för närvarande befunne sig,

samt den uppmuntran, som i olika former från statens sida under kristidens

bränsleknapphet kommit nyanläggandet av bränntorvfabriker till

del.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 83. 3

Departementschefen liar uti ifrågavarande ärende anfört, bland annat,

följande:

»Vid övervägande av vad som i förhandenvarande läge må anses böra

från statens sida åtgöras, har jag, lika med de börda myndigheterna,

funnit låntagarnas förslag, i vad detsamma avser nedskrivning av lånebeloppen,

böra helt lämnas åsido. Däremot synes mig förslaget i övrigt

lämpligen kunna i huvudsak följas. Jag har sålunda intet att erinra mot

att, där sådant prövas nödigt, upplupna oguldna räntor må få läggas till

kapitalskulden, liksom ej heller mot den ifrågasatta förlängningen av den

tid, under vilken lånen må amorteringsfritt åtnjutas. Vad utsträckningen

av amorteringstiden beträffar, synes mig visserligen i princip intet vara

att invända mot att en dylik utsträckning inedgives, men är jag av den

meningen, att enligt förslaget den sammanlagda lånetiden skulle bliva väl

lång. Enligt vad som ifrågasatts, skulle den amorteringsfria tiden kunna

utsträckas från nu gällande tre, respektive fyra år till sex, respektive sju

år och amorteringstiden från tio, respektive tolv år till tjugufyra år,

d. v. s. slutbetalning av lånen skulle icke behöva äga rum förr än efter

trettio, respektive trettioett år från lånens lyftande. För egen del anser

jag emellertid, att längre tid för lånens fulla återbetalande än tjugufyra

år från lyftningsdagen icke bör medgivas, varvid än ytterligare den av

myndigheterna förordade begränsningen, att amortering ej må få pågå

efter tiden för vederbörande mosses slutavverkning, synes mig böra iakttagas.

För genomförandet av de nu ifrågasatta lättnaderna för låneinnehavarna

lärer, på sätt såväl dessa som ämbetsverken förutsatt, riksdagens medverkan

vara erforderlig. Visserligen torde gällande villkor för lån från

torvlånefonden, i vad de av riksdagen fastställts, få anses innefatta befogenhet

för Kungl. Maj:t såväl att öka lånebeloppen genom räntors läggande

till kapitalet, blott därigenom ej överskridas de av riksdagen fastställda,

förut av mig omnämnda maximibeloppen för torvlån — i allmänhet

två tredjedelar, respektive hälften av kostnaden för vederbörande

anläggning, dock högst 300,000 kronor för bränntorv- och 100,000 kronor

för torvströanläggning — som ock att förlänga den amorteringsfria tiden,

blott därvid den av riksdagen fastställda maximitiden för låns innehavande

tretton, respektive sexton år icke överskrides. Men för ökning utöver

omförmälda gränser av torvlåns kapitalbelopp eller tiden för innehavande

av dylikt lån torde, med hänsyn till de av riksdagen i avseende å lånevillkoren

tidigare fattade besluten, riksdagens medgivande vara oundgängligt.

Förut har jag framhållit, hurusom de särskilda torvföretagen i avseende

å sin ekonomiska belägenhet äro inbördes synnerligen olika ställda. Åtskilliga

företag torde ej hava något ofrånkomligt behov av lättnader i

lånevillkoren. Och för de övriga synes nämnda behov till såväl art som

styrka vara i hög grad växlande. Särskilt förtjänar i detta sammanhang

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 83.

Utskottets

utlåtande.

uppmärksammas, att i synnerhet den ena stora huvudgruppen av torvanläggningar,

nämligen torvströfabrikerna, omfattar ett stort antal företag,

vilka äro organiserade som lokala andelsföreningar med delägarna som

huvudsakliga avnämare och således ej tyngda av konjukturväxlingarna

på samma sätt som de företag, vilka äro att anse såsom industridrivande

i egentlig mening. Behovet av nödiga lättnader för torvindustrien torde

därför lämpligen böra tillgodoses ej genom några allmänna lindringar i

avseende å torvlånevillkorens fullgörande utan genom de eftergifter, som

i varje särskilt fall efter noggrann prövning må anses vara av omständigheterna

oundgängligen påkallade. I överensstämmelse härmed torde icke

böra av riksdagen äskas ändring av de av riksdagen fastställda villkoren

för lån från torvlånefonden utan endast bemyndigande för Knngl. Maj:t

att beträffande nu utelöpande lån i förekommande fall inom de av mig

ovan angivna gränserna medgiva lättnad i dessa villkor».

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag, vilket innebär,

att i särskilda fall, där av omständigheterna så oundgängligen påkallas,

vissa eftergifter skulle kunna medgivas i fråga om torvlån, som under

krisåren beviljats. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda

fall, där omständigheterna prövas böra därtill

föranleda, medgiva ej mindre höjning, genom upplupen

räntas läggande till kapitalet, av redan beviljat lån ur

fonden för torvindustriens befrämjande utöver det högsta

belopp, vartill lånet enligt de av riksdagen tidigare

fastställda villkoren för dylika lån må uppgå, än även

att tiden för dylikt låns innehavande må utsträckas till

högst tjugufyra år, dock ej utöver tiden för vederbörande

torvmosses avverkning.

Stockholm den 8 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 85.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall medgiva lindringar i villkoren för lån a1 i texten