Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beräknandet av tjänstetid i lönehänseende för de officerare och underofficerare, som fullgjort uppdrag att organisera Persiens gendarmeri.

1925-05-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1925:89, Utlåtande i anledning av väckt motion angående beräknandet av tjänstetid i lönehänseende för de officerare och underofficerare, som fullgjort uppdrag att organisera Persiens gendarmeri.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

I

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beräknandet

av tjänstetid i lönehänseende för de officerare

och underofficerare, som fullgjort uppdrag att organisera

Persiens gendarmeri.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr N. Holmström i Gävle väckt motion

(nr 210) har hemställts, att riksdagen ville medgiva, att de officerare och

underofficerare, som fullgjort uppdrag att organisera Persiens gendarmeri,

och som nu äro på aktiv stat vid svenska armén må för beräknande av

tjänstetid i lönehänseende få tillgodoräkna sig den tid de haft tillstånd att

såsom lönlösa kvarstå i respektive regementen och kårer.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

o

ȁr 1911 meddelades genom utrikesdepartementet, att Persien med stormakternas

medgivande givit Sverige det ärofulla uppdraget att ställa officerare

till persiska regeringens förfogande för att organisera Persiens gendarmeri.

Detta uppdrag åtog sig också Sverige. Och genom lantförsvarsdepartementet

utvaldes 15 officerare samt en bataljonsveterinär på aktiv stat,

vilka för fullgörande av detta uppdrag i olika omgångar under åren 1911

—1912 avreste till Persien.

Dessutom vunno en del svenska f. d. officerare samt reservofficerare anställning

i Persien. Deras anställning skedde emellertid icke genom de

svenska myndigheternas förmedling.

De officerare på aktiv stat, som i de första omgångarna, juli 1911, november

1911 och juli 1912, reste till Persien, hade aldrig begärt avsked

från sina beställningar i svenska armén. De redovisades här såsom varande

»över stat». År 1914 avreste en fjärde omgång. De till denna hörande

officerarna begärde däremot avsked med tillstånd att som lönlösa kvarstå i

respektive regementen. Till den senaste omgången hörde även två underofficerare,

vilka voro avsedda för tjänstgöring som kartografer.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 6 samt. 45 käft. (Nr 89.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Med anledning av världskriget blevo emellertid de på aktiv stat varande

officerarne och underofficerarne hemkallade av svenska regeringen och inträdde

i tjänstgöring vid sina regementen, där de, i den mån lönerna blevo

lediga vid de olika regementena, insattes i de med deras beställningar

förenade löneförmånerna.

Så kom 1918 års riksdagsbeslut angående »grunder för tillfällig löneförbättring

under åren 1918 och 1919 för viss personal vid armén», vilka

grunder sedan dess alltjämt varit gällande.

I dessa »grunder» finnes en så lydande bestämmelse (Sv. förf. saml. 1918

nr 407 § 1 mom. 9): »Den tid, varunder officer eller underofficer, efter

erhållet avsked, med bibehållen befordringsrätt såsom lönlös kvarstått i regemente

(kår), intill dess beställning på stat åter vunnits, får icke inräknas

vid tjänsteårsberäkning enligt dessa grunder; och gäller vad sålunda stadgats

jämväl beträffande tid, varunder officer eller underofficer åtnjutit

tjänstledighet med frånträdande av samtliga löneförmåner.»

Denna bestämmelse kom således att tillämpas icke allenast på dem, som

efter dess ikraftträdande (1 juli 1918) begagnade sig av rätten att taga

avsked från lön, utan även på dem, som tidigare tagit sådant avsked.

Enligt förut gällande lönebestämmelser skulle ett sådant avskedstagande icke

medföra några som helst ekonomiska konsekvenser för vederbörande efter

återinträdet i tjänst. Men genom 1918 års bestämmelser har detta för dem

blivit en opåräknad följd därav. Det torde med fog kunna sägas, att en del

av dem, som före 1918 års bestämmelser togo »avsked från lön», icke skulle

hava gjort det, om de då vetat, att det skulle få sådana ekonomiska konsekvenser

i en framtid.

Nu hava, som nyss nämnts, flertalet av de officerare på aktiv stat, som

togo anställning i Persien, aldrig begärt avsked. Men då diskussion möjligen

kan uppstå beträffande det formella och sakliga i detta förhållande, har

jag ansett mig böra lämna denna redogörelse för lönebestämmelserna.

Vid tre regementen har ifrågavarande officerares frånvaro från eget regemente

för tjänstgöring i Persien, när det gällt deras uppflyttning i högre

löneklass, icke betraktats såsom »avsked från lön». Detta har man givetvis

grundat på flera olika förhållanden, främst då det, att de aldrig begärt

och erhållit avsked. Men även en del andra omständigheter tala för en

sådan uppfattning. I tjänstgöringsreglementet för armén stadgas att »avsked

från lön» kan beviljas under högst 2 år. Den genom lantförsvarsdepartementet

förmedlade kontraktstiden för tjänstgöringen i Persien var

3 år. I tjänstgöringsreglementet stadgas vidare att »avsked från lön» icke

kan beviljas en och samma officer mer än en gång. Efter återkomsten från

Persien och återinträdet å aktiv stat hava emellertid några av de här

ifrågavarande officerarne beviljats »avsked från lön», varigenom deras

vistelse i Persien sålunda av Kungl. Maj:t icke betraktats som »avsked

från lön».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SH.

3

Vid andra regementen tiar man däremot bedömt saken så, att dessa officerare

på grund av ovan omtalade lönebestämmelse av år 1918 icke få

räkna tjänstgöring i Persien sig till godo för uppflyttning i löneklasser.

Och de hava sålunda i lönehänseende blivit ställda 3 ä 4 år efter yngre officerare

vid samma regemente. Vissa av dessa officerare hava hos Kungl.

Maj:t sökt rättelse i detta. Men Kungl. Maj:t har icke bifallit deras framställning.

Om detta Kungl. Maj:ts beslut torde kunna sägas detsamma som

anfördes i den av föregående års riksdag bifallna motionen beträffande

tjänsteårsberäkning för den personal, som deltagit i yachten Fidras världsomsegling.

I denna motion heter det, sedan det nämnts, att en anhållan

blivit av Kungl. Maj:t avslagen: »Anledning saknas emellertid icke till det

antagandet, att endast formella skäl varit avgörande för Kungl. Maj:ts beslut

i frågan.»

Följande exempel visar till vilket påtagligt oriktigt, ja, orättfärdigt förhållande

en formell tillämpning av ifrågavarande lönebestämmelse kan leda.

Löjtnant Carlberg vid I. 26 återkom i april 1915 från Persien i enlighet

med nyss nämnda hemkallelseorder och inställde sig till tjänstgöring vid

sitt regemente. Då ingen officerslön vid regementet var ledig fick Carlberg

inträda i regementet som lönlös. Först den 1 januari 1916 blev lön

ledig, som Carlberg fick tillträda. Under den tid av omkring sex månader,

varunder Carlberg som lönlös tjänstgjort vid regementet, innehade han befattning

som kompanichef. Löjtnant Carlberg ingav 1923 till Kungl. Maj:t

anhållan att åtminstone få räkna denna tid som tjänstgöringstid i lönehänseende.

Denna anhållan avslogs av Kungl. Maj:t. Man får härav en uppfattning

om hur den formella tillämpningen av lönebestämmelserna verkar,

då inte ens tjänstgöring vi eget regemente i egen tjänstebefattning, ehuru

utan lön, kan få räknas som tjänstgöringstid.

Riksdagen har senast föregående år, då riksdagen medgav att deltagarna

i Fidras världsomsegling skulle få räkna sig denna tid till godo för uppflyttning

i högre löneklass, gjort avsteg från den rent formella tolkningen

av lönebestämmelserna.

De skäl, som lågo till grund för detta riksdagens beslut, synas i minst

lika hög grad föreligga beträffande de officerare, som tjänstgjort i Persien.

Som främsta och kanske ensamt bärande skäl härför må framhållas, att

ifrågavarande officerare, utan att hava begärt avsked, fullgjort sitt uppdrag

såsom officiellt på grund av persiska regeringens framställning och sedermera

på svenska statens initiativ och under dess medverkan. I det kontrakt

med persiska regeringen, som de fingo underteckna, hette det: »N. N.

i aktiv tjänst i svenska armén och ställd till kejserliga persiska regeringens

förfogande av Hans Maj:t Konungens av Sveriges regering--».

De krav, som från svenska myndigheternas sida ställdes på de officerare,

som skulle uttagas för uppdraget, voro enligt en departementschefsskrivelse

till arméfördelningscheferna: »a) mångsidig militär duglighet, b) god hälsa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 8.9.

och stark kroppsbyggnad, c) språkkunskap i främsta rummet franska och

därefter engelska, tyska o. s. .v. samt d) allmän lämplighet i övrigt».

För att belysa arten av dessa officerares verksamhet i Persien får jaganföra

följande.

Det »Svenska gendarmeriet», som det i dagligt tal kallades i Persien,

ägde efter tre års organisationsarbete eu fast anställd styrka på över 7,000

man, varav huvuddelen var beriden. Gendarmeriet var uppdelat på sju regementen,

två förlagda i Tehéran, och ett i vardera av orterna Ispahan,

Schiraz, Kazvin, Broudjerd och Kerman. Dess uppgift var att pacificera

de stora persiska handelsvägarna, den över 100 svenska mil långa vägen

från Kaspiska havet till Persiska viken, den persiska delen av vägen mot

Bagdad över Kazvin, Kerman till Persiska viken etc.

Svenskarna lyckades också, trots många svårigheter och motstånd, att

skapa trygghet åt Persiens handelsvägar. Därom vittna de uttalanden, som

kommit dem till del från persernas sida. De hälsades av den fredliga befolkningen

såsom befriare, under vilkas skydd mot de fullt organiserade

rövarhanden fredlig handel och näring kunde utövas.

Att företaget avstannade berodde på förhållanden, varöver dessa officera

icke rådde. Det var världskriget, som bröt ut.

Arten av dessa officerares tjänstgöring framgår kanske bäst av deras

tjänsgöringsbetyg. Jag anhåller få anföra utdrag ur ett par, vilka icke äro

särskilt utvalda, utan av mig åberopas endast därför att de tillhöra två officerare,

med vilka jag kommit i beröring.

I det ena betyget heter det bl. a.: »Under denna sin tjänstgöring har han

i Tehéran utbildat nuvarande femte regementet i Kazvin, vilken han sedermera

organiserat och installerat i dess område Kazvin—Hamadan—Recht,

ofta invecklad i strid med där då befintliga talrika rövareband. Under och

efter denna organisation och installation har han haft att göra med inom

området befintliga ryska myndigheter i och för spörsmål av ofta delikat

natur. De uppdrag, major Carlberg under denna sin tjänstgöring i Persien

haft sig anförtrodda, har lian städse utfört med största intresse, förtjänstfullhet

och takt, därjämte skickligt skött sitt regementes ekonomi och vid

deltagandet i striderna ådagalagt ett oförskräckt mod.»

I ett tjänstgöringsbetyg för en annan officer heter det: »Under denna tid

har bemälde löjtnant lett utbildningsarbete, deltagit år 1913 i hjälpexpeditioner

från Tehéran till Schiraz, år 1914 under februari, mars och april

deltagit i Broudjerdexpeditioner och därunder lett och deltagit i en mångfald

strider. Sedan april månad 1914 har han tjänstgjort som t. f. chef och

sedan november månad samma år som chef för i Tehéran förlagda 2. gendarmeriregementet.

Denna sin tjänstgöring med dess olika uppdrag har

löjtnant Möller städse fullgjort med nit, plikttrohet och största förtjänstfullhet,

noggrant vårdat sig om sig underställt truppförbands ekonomi samt

vid upprepade tillfällen ådagalagt oförskräckt mannamod.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

5

Må härtill endast erinras om, att för detta svenska åtagande i främmande

land svenska officerare under tapper pliktuppfyllelse icke endast låtit sitt

blod flyta. Några stupade i striderna.

De, som gåvo sina liv för sin sak där nere, kunna nu endast med aktning

nämnas för vackra svenskmannabragder. De, som med livet återvänt, flertalet

efter att i striderna hava blivit sårade, och samtliga prydda med persiska

tapperhetsmedaljen, böra åtminstone av Sveriges riksdag erhålla medgivande

att få räkna sig sin tjänstgöring i Persien till godo. Att deras

tjänstgöring där måste vara av utomordentligt stor betydelse för dem i

deras nuvarande befattningar som officerare i svenska armén, behöver väl

icke särskilt framhållas. Ja, det torde icke vara för mycket sagt, att denna

deras tjänstgöring måste hava givit dem större militära erfarenheter än vad

de skulle kunnat få under den fredliga tjänstgöringen här hemma under

motsvarande tid. I svenska arméns rulla står för ifrågavarande officerare

beteckningen »— — — månaders utrikes krigstjänst».

De officerare och underofficerare, som nu äro på aktiv stat och vilka

min motion sålunda gäller, äro:

1) Majoren vid I. 2 H. O. Skjöldebrand, som avreste med första omgången,

i juli 1911,

2) Regementsintendenten vid I. 11 A. It. Nicotin, som avreste med andra

omgången, i november 1911,

3) Majoren vid I. 24 A. It. Uggla samt kaptenerna vid I. 26 G. E. Carlberg,

vid I. 16 B. F. G. Möller och vid A. 2 E. F. Thorell, vilka avreste

med tredje omgången i juli 1912,

4) Majoren vid I. 26 K. F. Klingberg och vid I. 8 A. H. Andén, regementsintendenten

vid A. 1 T. Lychnell samt fanjunkaren vid I. lo W. Zettergren,

som avreste med fjärde omgången år 1914.

De, som tillhörde den senaste omgången, vilken avreste under år 1914,

kommo sålunda att vara ute endast omkring ett år, varför de ekonomiska

följderna för dessa icke blivit så svåra, som för dem, som varit ute i 3 å

4 år. Men de böra givetvis i rättvisans namn även få gottgörelse.

Som i motionen redan nämnts, har till tre officerare lön utbetalts enligt

sådana grunder, att deras tjänstgöring i Persien icke betraktats som »avsked

från lön». Dessa officerare äro emellertid för fullständighetens skull

medtagna i ovanstående förteckning.»

Vid den utredning, utskottet underkastat förevarande lönefråga, har utskottet

erfarit, att några av de vid gendarmeriet i Persien tjänstgörande officerarna

hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om samma förmån, som nu av

motionären ifrågasatt. Sedan vederbörande myndigheter häröver yttrat sig

och därvid bland annat framhållit, att det begärda medgivandet kunde förväntas

medföra konsekvenser i avseende å motsvarande förmån för annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

anställning i främmande makts tjänst, särskilt under världskriget, har

Kuugl. Maj:t funnit ansökningarna icke kunna bifallas.

Med hänsyn till de sålunda framkomna betänkligheterna, som jämväl

delas av utskottet, finner sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 maj 1925.

På statsutskottets vägnar:

'' S. H. KVAENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,

Oscar Olsson, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, J. O. Walles, E. A. Hallin,

J. Pdlsson, J, Jeansson, C. Johansson i Hälsingborg och C. A. Carlsson i Gävle;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, C. R. Jansson i Falun,

P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristoisson i Göteborg, P. M. Olsson i Blädinge,

B. F:son Holmgren och S. Persson i Fritorp.

Reservation

av herr B. F:son Holmgren, som ansett att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Enligt utskottets mening måste vid denna frågas bedömande särskild vikt

läggas vid den omständigheten, att uttagning av officerare och underofficerare

för tjänstgöring vid gendarmeriet i Persien skett efter framställning

från den persiska regeringens sida. Visserligen hava de officerare och underofficerare,

som önskat ifrågakomma för denna tjänstgöring, därom gjort

ansökan, men personvalet bland de sökande har träffats genom medverkan

av dåvarande lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition. Denna tjänstgöring,

som härigenom fått en viss officiell prägel, torde därför i åtskilliga

avseenden kunna jämställas med allmänt uppdrag, och dylikt uppdrag har i

allmänhet ansetts icke för vederbörande tjänsteman böra föranleda någon

försämring vid beräknandet av tjänstår och lönetur. Nämnda förhållanden

synas utskottet utgöra ett vägande skäl för att beträffande nu ifrågavarande

officerare och underofficerare ifrågasätta ett dispenserande från de allmänna

föreskrifterna om lönetursberäkning. Härtill kommer att de föreskrifter,

vilka medfört den försämrade löneställningen, tillkommit i samband med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

7

under de senaste åren verkställda löneregleringar och följaktligen icke kunnat

av vederbörande tagas i beräkning vid sökandet av anställningarna vid

gendarmeriet i Persien.

Ett bifall till motionen torde från nu angivna utgångspunkter icke heller

kunna hava någon prejudicierande betydelse för andra lönefrågor.

Med hänsyn till de i detta fall föreliggande särskilda skäl anser sig därför

utskottet kunna tillstyrka motionärens framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen i anledning av förevarande motion må medgiva,

att de officerare och underofficerare, som fullgjort

uppdrag att organisera Persiens gendarmeri, och som äro

på aktiv stat vid svenska armén, må i lönehänseende

få tillgodoräkna sig den tid, de med vederbörligt tillstånd

på grund av detta uppdrag såsom lönlösa kvarstått i respektive

regementen och kårer.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1925:222 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående beräknandet av tjänstetid i lönehänseende för de officerare och underofficerare, som fullgjort uppd s. 1 i texten