Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa småskollärares och småskollärarinnors rätt till lönetursoch tjänsteår sb er åkning.
1925-05-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1925:95, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa småskollärares och småskollärarinnors rätt till lönetursoch tjänsteår sb er åkning.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 06.
13
Nr 95.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1925 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa småskollärares
och småskollärarinnors rätt till löneturs- och tjänsteår
sb er åkning.
(2 :a avd.)
’ Uti eu inom andra kammaren av herrar A. Wallerius och O. N. Olsson väckt
motion, nr 60, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att examinerad småskollärare
eller småskollärarinna, som tjänstgjort såsom vikarier i den egentliga
folkskolan, får räkna sig denna tjänstgöring till godo vid löneturs- och
tjänsteårsberäkning.
I avseende å de av motionärerna till stöd för förslaget anförda skäl hänvisar
utskottet till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning från skolöverstyrelsen inhämtat yttrande
över berörda motion, vilket yttrande såsom bilaga åtföljer detta utlåtande.
På de av skolöverstyrelsen anförda skälen tillstyrker utskottet en bestämmelse
av det innehåll, att lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och
biträdande lärare vid folkskola må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig den tid han uppehållit vakant folkskollärartjänst, och hemställer
förty,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes utfärda bestämmelse av ovan angivna innebörd.
Stockholm den 15 maj 1925.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtande Nr 90.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 20 mars 1925 har skolöverstyrelsen fått sig anbefallt
att avgiva av statsutskottet begärt yttrande över en inom andra kammaren
av herrar A. Wallerius och O. N. Olsson väckt motion (nr 60) angående
vissa småskollärares och småskollärarinnors rätt till löneturs- och tjänsteårsberäkning.
I anledning härav får överstyrelsen anföra följande.
Enligt § 10 mom. 4 i nådiga kungörelsen-den 16 september 1918 (nr 760)
angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan
avlöning äger lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola att vid uppflyttning i högre lönegrad -—- förutom i
den innehavande tjänsten förvärvade lönetursår — tillgodoräkna sig:
a) den tid han tjänstgjort som ordinarie folkskollärare,
b) den tid han tjänstgjort vid under offentlig kontroll stående småskoleseminarium
och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till lärare vid småskola,
c) den tid han efter vunnen behörighet till ordinarie lärartjänst vid småskola
tjänstgjort som lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag och
antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock av Kungl. Maj:t
erkänt som allmän uppfostringsanstalt,
d) den tid han tjänstgjort som lärare vid sjukvårdsanstalt, till vars verksamhet
anslag av statsmedel erhålles och statsbidrag utgått till hans avlönande
såsom till lärare vid småskola, samt
e) enligt de närmare villkor, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes,
den tid han i egenskap av lärare med fast anställning tjänstgjort vid
statsunderstödd svensk skola i utlandet.
Härav framgår, såsom motionärerna framhålla, att lärare, varom i det anförda
momentet är fråga, äger att såsom lönetursår tillgodoräkna sig bland annat
tjänstgöring såsom ordinarie folkskollärare. Motionärerna anhålla nu, att
denna rätt måtte utvidgas att omfatta även tjänstgöring såsom vikarie i den
egentliga folkskolan. Motionärerna framhålla, att examinerade småskollärarinnor
i stor utsträckning tjänstgjort såsom vikarier i folkskolorna med åtnjutande
av statsbidrag. Överstyrelsen får också vitsorda, att så förhåller sig.
Enligt från folkskolinspektörerna i samband med frågan om lärarbristen inhämtade
uppgifter uppehöllos av 1,346 vakanta folkskollärartjänster den 1 november
1922 icke mindre än 506 av småskollärarinnor. Den 1 november 1923
utgjorde antalet vakanta folkskollärartjänster 1,073, varav 344 uppehöllos av
småskollärarinnor, och den 1 november 1924 voro motsvarande tal 798 och
183. Vid samma tidpunkter tjänstgjorde år 1922 69, år 1923 43 och år 1924
33 småskollärarinnor såsom vikarier för tjänstlediga folkskollärare. En år 1920
företagen undersökning visade, att den 1 maj sagda år av 1,103 vakanta folkskollärartjänster
554 uppehöllos av småskollärarinnor ävensom att 154 småskollärarinnor
tjänstgjorde såsom vikarier för tjänstlediga folkskollärare.
Ehuru statistiska uppgifter av detta slag icke föreligga tidigare, kan man dock
med hänsyn till förhållandena under de anförda åren våga säga, att även före
Statsutskottets uttalande Nr 95.
15
år 1920 småskollärarinnor i mycket slör utsträckning uppehållit vakant a folkskollärartjänster.
I ett stort antal fall har vakansen varit permanent under
många år, så att den småskollärarinna, som en gång åtagit sig att uppehålla
tjänsten såsom vakansvikarie, kommit att stanna kvar i denna sin egenskap
under en längre tid, kanske ända upp till 10 ä 15 år.
Läget har sålunda varit det, att under den svåra lärarbristens tid, vilken
torde kunna räknas minst ett par 10-tal år tillbaka, hade undervisningen på
folkskolans område icke kunnat i behörig utsträckning uppehållas utan skolverksamheten
måst på många ställen alldeles inställas, därest icke småskollärarinnor
varit att tillgå såsom vakansvikarier. 1 stort sett måste detta, åtminstone
i vissa hänseenden, betraktas såsom en verklig uppoffring för de lärarinnor,
det här gäller. Det ligger i sakens natur, att tjänstgöringen på det egentliga
folkskolestadiet måste vara mycket krävande för de lärarkrafter, vilkas
egentliga utbildning närmast avsett småskolestadiet. Härtill kommer, att de
folkskolor, som omöjligen kunnat erhålla examinerade lärare, i främsta rummet
varit sådana, som. legat avlägset, s. k. obygdsskolor, och därtill av de sämsta
typerna, vilket ytterligare försvårat arbetet. Stannar en småskollärarinna någon
längre tid såsom vikarie i folkskola, minskas också hennes möjligheter att
erhålla småskollärartjänst, enär vid besättandet av sådana befattningar i regeln
yngre lärarkrafter föredragas framför äldre.
Att^ åtskilliga småskollärarinnor, mången gång de bäst kvalificerade, likväl
velat åtaga sig uppehållandet av dessa folkskollärartjänster, har uppenbarligen
berott på den tillfälliga vinsten av ett högre arvode, enär detta jämte åtföljande
dyrtidstillägg blivit detsamma, som tillkommer vikarierande examinerad folkskollärarinna.
^ Har så några år gått, lever lärarinnan måhända på hoppet att i
sinom tid erhålla dispens för att kunna söka tjänsten som ordinarie. Visst är,
att skolöverstyrelsen under årens lopp haft att behandla en mängd dispensansökningar
av detta slag. I åtskilliga fall ha — särskilt längre tillbaka —
dylika dispenser visserligen kunnat beviljas. Men i det stora flertalet fall ha
ansökningarna härom givetvis måst avslås, trots tillstyrkande av såväl vederbörande
skolråd som folkskolinspektör och domkapitel.
Särskilt vid behandlingen av dylika ärenden har det mer och mer stått klart
för° överstyrelsen, att det är en verklig brist i nuvarande lönelagstiftning, att
småskolans lärare icke få räkna tjänstgöring i den egentliga folkskolan tillgodo
såsom lönetursår. Ty det måste dock anses mycket obilligt, att dessa lärare,
sedan de på grund av folkskollärarbrist — och under andra förhållanden kan
det ju icke komma i fråga — måst användas som vakansvikarier på den egentliga
folkskolans område, kanske under en lång följd av år, men därefter nödgats
återgå till småskollärartjänst, till tjänst i mindre folkskola eller såsom biträdande
lärarinna vid folkskola, härvid måste flytta ned i första lönegraden och
tjäna ytterligare minst 10 år, innan de nå den lönegrad, som motsvarar vikariatsarvodet
i folkskolan. Av ovan anförda siffror framgår, att av de småskollärarinnor,
som 1922 tjänstgjorde som vakansvikarier i folkskola, hade år 1924
icke mindre än 323 måst lämna dessa befattningar. Obilligheten av och inkonsekvensen
i nu åsyftade lönetursbestämmelse framstå så mycket skarpare i ljuset
av det förhållandet, att under det lärare vid småskola och mindre folkskola
nu få, därest de varit »biträdande lärare» (en tjänst som ej heller är ordinarie),
räkna lönetur för föregående tjänstgöring i en egentlig folkskolas nedersta klasser,
de däremot ej få räkna dylik lönetursrätt för tid, under vilken de på eget
ansvar skött hela folkskolan, sålunda en mera kvalificerad och högre avlönad
tjänst.
Av det anförda torde sålunda framgå, att överstyrelsen finner starka skäl
tala för en författningsändring i motionens syfte. Redan i sitt underdåniga
utlåtande den 30 september 1924 över lärarnas lönekommittés betänkande av
16
Statsutskottets utlåtande Nr 95.
den 15 augusti 1923 framhöll överstyrelsen (sid. 201), att de av kommittén
föreslagna lönetursbestämmelsernå för folk- och småskollärare borde på sådant
sätt kompletteras, att det otvetydigt framginge bland annat, att lärare vid
småskola finge för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid
han uppehållit befattning på vakant tjänst vid egentlig folkskola.
Härav framgår emellertid också, att överstyrelsen icke finner sig kunna tillstyrka
det i motionen framlagda förslaget i hela dess omfattning. Det synes
sålunda icke föreligga tillräckliga skäl, att småskollärare skulle få för lönetur
räkna sig till godo sådana mera tillfälliga vikariat på folkskollärartjänst, då
han uppehåller undervisningen av den anledning, att befattningshavaren erhållit
tjänstledighet. Enligt överstyrelsens mening bör dylikt tillgodoräknande
ske endast i sådana fall, då småskollärare uppehåller vakant folkskollärartjänst.
Vikarier, som uppehålla ledig befattning, ha ju i allmänhet en särställning,
bland annat därutinnan, att de likställas med ordinarie lärare beträffande
rätten att vid sjukdomsfall få behålla större delen av lönen.
En tillämpning för nu ifrågavarande befattningshavare av rätten att få räkna
lönetursår på det sätt, överstyrelsen sålunda föreslår, kan knappast sägas
strida mot den nu i allmänhet tillämpade principen, att för dylik tjänstårsberäkning
icke får — i motsats till vad fallet är då det gäller tjänstårsberäkning
för pension — medräknas tjänstgöring som extra ordinarie eller vikarie.
Här ifrågasättes icke, att småskollärare skall få räkna dylik extra tjänstgöring
å befattning vid småskola, mindre folkskola och såsom biträdande vid folkskola,
utan allenast å en lönetekniskt sett högre befattning än den, vid vilken
ålderstilläggen utgå. Den ifrågasatta ändringen skulle närmast kunna jämföras
med vad som nu gäller för folkskollärare, då denne äger att för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig bland annat »den Hd han tjänstgjort
som övningsskollärare vid folkskoleseminarium» ävensom den tid han »tjänstgjort
som föreståndare eller lärare vid skyddshem». Även för småskollärare
gälla, att de för samma ändamål äga tillgodoräkna sig tjänstgöring »som lärare
vid skyddshem». I intetdera av nämnda fall ifrågasättes, att anställningen
skall hava varit av ordinarie natur. Då nu synnerligen starka sakskäl tala för
en sådan utvidgning av lönetursrätten för småskollärare, som genom motionen
— med den av överstyrelsen föreslagna begränsningen — ifrågasättes, synes
det överstyrelsen, att inga vägande invändningar skulle från någon synpunkt,
kunna göras mot densamma.
På grund av det anförda får överstyrelsen sålunda förorda, att den föreliggande
motionen måtte på det sättet bifallas, att mom. 4 a) i § 10 av ovannämnda
nådiga kungörelse den 16 september 1918 (nr 760) erhåller följande ändrade
lydelse:
a) den tid han tjänstgjort såsom ordinarie folkskollärare eller uppehållit vakant
folkskollärartjänst.
Stockholm den 27 mars 1925.
För Skolöverstyrelsens chef:
K. E. SANDBERG.
Sven Nylund.
/
/ Gustaf Redelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1925:213 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående vissa småskollärares och småskollärarinnors rätt till lönetursoch tjänsteårsheråkning. a1 i texten