Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 kap. i § strafflagen.

1926-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1926:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 kap. i § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om ändrad lydelse av 6 kap. i § strafflagen.

Genom en den 30 oktober 1925 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 4, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Lag

om tindrad lydelse av 6 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 6 kap. 4 § strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

4 §.

Kommer någon, som jämlikt stadgande i lag äger rätt till underhåll av

den, som blivit dödad, att genom dennes frånfälle sakna erforderligt underhåll;

då skall honom, efter ty, med avseende å såväl den brottsliges tillgångar

som andra omständigheter, skäligt prövas, tilläggas skadestånd;

och må det skadestånd, efter omständigheterna, sättas att utgå på en gång

eller å särskilda tider.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Förslaget har föranletts av riksdagens skrivelse den 4 mars 1913 (nr 21)

ävensom av en utav riksdagens justitieombudsman den 25 februari 1924

i ämnet avlåten framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 samt 1 avd. 11 höft. (Ni- 13—li.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

Gällande rätt.

Propositionens

innebörd.

Vilka personer

böra

erhålla skadestånd

?

1913 års

riksdag.

Justitieom
budsmannen
1924.

Departementschefen

vid remissen

till lagrådet.

Lagrådet.

I 6 kap. 4 § strafflagen i dess nuvarande lydelse stadgas: »Komma make,

barn eller adoptivbarn efter den, som dödad blivit, att genom hans frånfälle

sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med avseende å såväl den

brottsliges tillgångar som andra omständigheter, skäligt prövas, tilläggas

såsom skadestånd vad för dem tarvas till dess de sig eljest försörja kunna;

och må det skadestånd, efter omständigheterna, sättas att utgå på en gång

eller å särskilda tider.» Berättigade till skadestånd äro sålunda nu allenast

make, barn och adoptivbarn. Skadeståndets storlek är i princip bestämd

till vad för de skadeståndsberättigade tarvas, till dess de sig eljest försörja

kunna.

Propositionen avser att utvidga de skadeståndsberättigades krets till att

omfatta envar, som jämlikt stadgande i lag ägt rätt till underhåll av den

avlidne. Därjämte åsyftas, beträffande skadeståndsplikten, att giva lagrummet

en avfattning, varigenom heredes möjlighet till en beräkning avskadeståndets

belopp, bättre motsvarande den verkligen lidna förlusten.

Vidkommande först frågan, vilka personer, som böra tillerkännas ersättning

för mistat underhåll, får utskottet erinra, att riksdagen i sin skrivelse

den 4 mars 1913 anhöll om sådan ändring av 6 kap. 4 § strafflagen, att

där medgiven skadeståndsrätt måtte tillkomma jämväl den dödades föräldrar.

Riksdagen framhöll, att i händelse av en sådan utvidgning av

skadeståndsrätten denna skulle komma att omfatta alla de fall, där försörjningsplikt

inom familjen enligt lag förelåge.

Justitieombudsmannen uttalade i sin förut omförmälda framställning,

att den privaträttsliga underhållsskyldigheten inom familjen syntes böra

läggas såsom norm för en utvidgad rätt till skadestånd i nu förevarande

fall. Att hänsyn i detta sammanhang skulle tagas till en underhållsskyldighet,

som icke folie inom familjerättens område, syntes icke böra

sättas i fråga. Enligt justitieombudsmannens mening skulle sålunda

skadeståndsrätt under givna förutsättningar förelinnas utom för make,

barn, adoptivbarn, föräldrar och adoptant — jämväl för makes barn i

tidigare gifte eller utom äktenskap eller adoptivbarn samt för den, med

vilken den döde förut varit gift eller utom äktenskap avlat barn.

Departementschefen har funnit sig kunna i huvudsak instämma med

justitieombudsmannen. Emellertid har departementschefen föreslagit eu utvidgning

av skadeståndsrätten så, att gammalt tjänstehjon, som enligt 7 §

legostadgan äger rätt till försörjning av sin husbonde, bleve berättigad till

skadestånd i händelse av husbondens dödande. Då det nu omnämnda fallet

skulle vara det enda, där utanför familjerättens område en legal underhållsplikt

i egentlig mening av privaträttslig natur funnes stadgad, skulle skadeståndsanspråk

för underhållsberättigad komma att föreligga, så snart den

avlidnes skyldighet att utgiva underhåll haft sin grund i lagstadgande.

Vid granskning av förslaget yttrade lagrådet efter att hava omnämnt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 13. 3

att alla fall av lagstadgad privaträttslig underhållsskyldighet skulle vara

tillgodosedda såsom inbegripna under paragrafens föreslagna avfattning:

Däremot avser ej förslaget att utsträcka skadeståndsplikten till andra

fall, då någon njutit underhåll av den dödade och genom dennes död går

miste härom, vare sig nu detta underhåll berott på godvilligt åtagande,

som måhända fått sitt uttryck endast i faktiskt lämnad försörjning, eller

utgått enligt avtal mot ett kanske redan eu gång för alla till den dödade

erlagt vederlag. Det vill emellertid synas, som om i fall, varom nu talats,

understundom lika starka billighetsskäl skulle kunna åberopas för att tillförsäkra

den, vilken genom dödsfallet förlorat sin försörjare, gottgörelse av

den ansvarsskyldige som i vissa fall av legal underhållsplikt. Att utom

make och barn, som redan nu intaga en särställning i detta hänseende,

även föräldrar, då de äro beroende av underhåll från sitt barns sida, uttryckligen

tillerkännes rätt till skadestånd av den för dödsfallet ansvarige,

synes för visso vara särskilt påkallat, men övriga jämlikt lag underhållsherättigade

personer — den dödades makes barn, hans förutvarande make.

moder till hans barn utom äktenskap samt gammalt tjänstehjon — synas i

detta hänseende komma först i andra rummet och intaga en ställning mera

jämförlig med deras, som grunda sitt anspråk på avtal med den dödade

eller annat dylikt rättsförhållande.

Det synes fördenskull med skäl kunna ifrågasättas, om ej inom ett lagstiftningsområde,

vilket såsom förevarande icke förut är fullständigt reglerat

genom allmänt avfattade bestämmelser, man, hellre än att å eu viss punkt

söka uppställa sådana, borde för närvarande inskränka sig till att medelst

komplettering av äldre kasuistiska stadganden söka vinna den ändring,

som särskilt framstår såsom önskvärd.

Lagrådet hemställde, att förevarande paragraf måtte för närvarande undergå

ändring allenast så till vida, att såsom skadeståndsberättigade enligt 6 kap.

4 § strafflagen upptagas — förutom i lagrummet nu omförmälda make, barn

och adoptivbarn efter den dödade — jämväl hans föräldrar och. såsom eu

konsekvens härav, adoptant.

I anledning av vad lagrådet sålunda erinrat anförde departementschefen

följande:

Att den svenska rättens allmännna skadeståndsbestämmelser utmärkas

av ofullständighet i mer än ett hänseende lärer vara ovedersägligt. Utsikterna

för genomförande av en efter nutida förhållanden ombildad och

utvidgad lagstiftning på detta viktiga och omfattande rättsområde kunna

emellertid för närvarande svårligen bedömas. Otvivelaktigt är dock, att

föi- eu måhända avsevärd tid framåt behovet av ändrade bestämmelser

inom skadeståndsrätten icke kan tillgodoses på annat sätt än genom partiell

reformering av den gällande lagstiftningen. I detta läge synes det icke

tillrådligt att till den ovissa tid, då en mera systematisk lagstiftning kan

komma till stånd, undanskjuta sådana mindre ingripande spörsmål, vilka

kunna lösas oberoende av ett dylikt större sammanhang. Till dessa torde

kunna hänföras den utvidgning av de skadeståndsberättigades krets, vilken

angivits] i det till lagrådet remitterade förslaget. Att i denna krets höra

upptagas den dödades föräldrar, synes icke vara föremål för meningsskiljaktighet.

Mot skadeståndsrättens utsträckande till övriga personer,

vilka enligt stadgande i lag varit berättigade till underhåll av den dödade,

har icke framställts annan invändning än att jämte dem vissa andra per
-

Departementschefen

vid avlåtande

av propositionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande \r 13.

soner skulle kunna äga ett lika välgrundat anspråk på lagstiftningens

stöd. Riktigheten av att med hänsyn till en utvidgning av skadeståndsrätten

jämställa de legalt underhållsberättigade med dem, som enligt avtal

eller annan rättsgrund åtnjutit underhåll, synes dock kunna ifrågasättas.

Att beträffande de senare lika ömmande omständigheter kunna vara för

handen i särskilda fall, är visserligen obestridligt, men såsom bestämmande

för en allmän regel måste enligt min uppfattning den förra gruppen

äga företräde. I varje fall torde en lagändring i enlighet med det remitterade

förslaget närmare ansluta sig till den gällande rätten och knappast

kunna anses innefatta ett föregripande på denna punkt av en allmän revision

av skadeståndslagstiftningen.

Utskottet. Utskottet anser för sin del de av departementschefen anförda skälen för

bestämningen av de skadeståndsberättigades krets på sätt i propositionen

föreslagits välgrundade. Såsom departementschefen anfört, torde det dröja

en avsevärd tid, innan en reformerad skadeståndslagstiftning kan väntas

bliva genomförd. Vid sådant förhållande synes den av departementschefen

intagna ståndpunkten att redan nu i den utsträckning som skett tillmötesgå

kravet å utvidgad skadeståndsrätt vara befogad. Någon olägenhet härav

med hänsyn till en blivande lagstiftning å området torde ej behöva befaras

uppkomma.

Beräkningen

av skadaståndsbeloppet.

Justitieom
budsmannen
1924.

Departe
mentschefen.

Lagrådet.

Vad härefter angår förslaget till den del det avser att bereda möjlighet

till en rättvisare beräkning av skadeståndets belopp, framhöll justitieombudsmannen

som syntes anse skadeståndet i gällande rätt vara inskränkt

till allenast nödtorftigt underhåll att då den familjerättsliga underhållsskyldigheten,

sådan den utformats i giftermålsbalken och barnalagarna,

sträckte sig betydligt längre än till det nödtorftiga behovet, nämligen till

vad som med hänsyn till angivna förhållanden kunde finnas tillbörligt eller

skäligt, man icke syntes böra stanna vid att fortfarande sammankoppla den

ifrågavarande skadeståndsrätten med det nödtorftiga behovet. Det i fi kap.

4 § strafflagen förekommande uttrycket »nödigt underhåll» torde därför

enligt justitieombudsmannens mening böra underkastas en sådan ändring,

att därav framginge, att det vore fråga om sådant underhåll, som efterlevande

enligt familjerättsliga regler ägt åtnjuta av den döde.

Departementschefen förklarade sig vid remissen till lagrådet dela justitieombudsmannens

uppfattning därom att vad i skadestånd finge utdömas ej

borde, såsom av den nuvarande ordalydelsen i 6 kap. 4 § strafflagen syntes

följa, vara begränsat till vad som erfordrades för nödtorftig bärgning. En lagändring

i denna riktning syntes icke böra möta betänklighet, då det med

fog torde kunna sättas i fråga, huruvida i själva verket enligt gällande rätt

eu fullt så snäv gräns kunde anses vara dragen i detta hänseende.

Lagrådet anförde bland annat: Det kunde, såsom ock departementschefen framhölle,

med fog sättas i fråga, om i själva verket enligt gällande rätt en så snäv

gräns kunde anses vara dragen i detta hänseende som stundom gjorts gällande,

eller att skadeståndsplikten ej skulle överstiga det mått av nödtorftig försörjning,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 13. 5

som enligt fattigvårdslagstiftningen tillkomme behövande. De uttryck i nuvarande

lagtexten, som skulle giva stöd för en dylik sträng tolkning, torde vara

orden »sakna nödigt underhåll» och »vad för dem tarvas till dess de sig eljest

försörja kunna». Men åt dessa uttryck syntes ingalunda behöva givas sådan

innebörd. Ordet »nödigt» torde i detta sammanhang snarare böra anses

liktydigt med »erforderligt» än med »nödtorftigt». Den obenägenhet, som

tilläventyrs i praxis gjort sig gällande att tillerkänna efterlevande såsom

skadestånd ett för dem tillräckligt stort underhåll, torde heller icke i allmänhet

hava sin grund i en tolkning av lagrummet, som ansetts härför

lägga hinder i vägen, utan snarare få tillskrivas ett hänsynstagande till den

brottsliges tillgångar och honom själv eventuellt åliggande underhållsplikt,

vilket såväl enligt gällande lag som enligt förslaget skulle ske.

Lagrådets hemställan innebar alltså, att ändring av lagrummet i detta

hänseende ej skulle företagas.

I propositionen har emellertid åt lagrummet i denna del givits eu avfattning,

överensstämmande med departementschefens här ovan angivna uttalande.

Utskottet ansluter sig jämväl på denna punkt till det kungl. förslaget, då

det är önskvärt, att varje anledning till tvekan om lagens rätta innebörd i

detta hänseende avlägsnas.

Bj heller i övrigt har utskottet funnit anledning till någon erinran mot

förslaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 februari 1926.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Klefbeck, Jacob Larsson*,

Edw. Larson, P. E. A. Jonsson, G. Dahl och Ernst Svenson ”;

tran andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Leo, Jansson i Edsbäcken*, Nilsson

i Antnäs, Söderberg”, Johansson i Brånalt, Christenson i Södertälje och Olsson i Mellerud.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Propo
sitionen.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:78 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 kap. 4 § strafflagen. a1 i texten