Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i utsökningslagen.

1926-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1926:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i utsökningslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1926 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i utsökningslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 173, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Olsson i Golvvasta

hemställt, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning och för riksdagen

framlägga förslag om de ändringar i utsökningslagen, som finnas vara behövliga

för att förhindra att utmätning verkställes på sådant sätt, att gäldenären

åsamkas onödiga förluster.

Till stöd för sin hemställan har motionären framhållit, att egendom ofta

utmätes i allt för stor omfattning i förhållande till det belopp, utmätningen

avser. Motionären har ifrågasatt meddelande, av uttryckliga föreskrifter

därom, att utmätningsmannen ej borde utmäta mera av gäldenärens egendom

än vad som skäligen kunde anses nödvändigt, samt i samband därmed

vissa ändrade bestämmelser beträffande den ordning, i vilken gäldenär

tillgångar skola tagas i mät.

Det ligger i sakens natur, att utmätning ej skall ske i större omfattning

än som betingas av gäldens storlek och exekutionskostnaderna. Redan på

grund härav synes det mindre lämpligt att giva uttryckliga föreskrifter av

det innehåll, motionären i detta avseende föreslagit. För övrigt må erinras,

att utmätningens omfattning är beroende å värdet av egendomen och att

en värdering därav ej sällan är vansklig. Vidare må framhållas, att, då

vid en tvångsrealisation sällan kan uppnås ett pris, motsvarande egendomens

verkliga värde, det ofta blir nödvändigt att utmäta egendom i relativt

stor omfattning.

Vad härefter angår den ordning, i vilken gäldenär tillgångar skola

tagas i mät, återfinnas nu gällande bestämmelser härom väsentligen i

62 64 §§ utsökningslagen. De innehålla i huvudsak följande: I första

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 sand. 1 avd. 17 höft. (Nr 21.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Förslå lagutskottets utlutande Nr 21.

hand är gäldenärens och borgenärens överenskommelse angående vilken

egendom, som skall utmätas, avgörande, men då borgenären i regel ej är

tillstädes vid förrättningen, liar denna bestämmelse jämförelsevis ringa

betydelse. Är sådan överenskommelse ej träffad, skall utmätning ske i

följande ordning: l) lösören (sådana obligationer eller andra värdepapper,

vilka med lätthet kunna i penningar förvandlas, anses lika med lösören),

2) fordran eller annan rättighet, som kan överlåtas, och 3) fast egendom.

Inom alla tre klasserna av egendom gäller den regeln, att, om gäldenären

uppgiver viss egendom till utmätning, denna egendom företrädesvis skall

tagas i mät, där sådant lämpligen samt utan förfång för borgenär kan ske.

Däremot kan gäldenären ej ensidigt ändra den föreskrivna ordningen,'' utan

hans rätt att till utmätning uppgiva viss egendom är begränsad till egendom

inom varje klass. Motionären ifrågasätter nu följande ordning för

egendoms utmätande: l) penningar vare sig de innestå å bankräkning

eller ej, 2) sådana obligationer eller andra värdepapper, vilka med lätthet

och till allmänt känd kurs kunna i penningar förvandlas, 3) sådan fordran

eller annan rättighet av natur att kunna överlåtas, vars värde utan större

svårighet kan bedömas, 4) lösören, 5) annan fordran eller annan rättighet,

som kan överlåtas, än vad förut sagts, och 6) fast egendom. Detta motionärens

förslag innebär huvudsakligln en längre gående klassificering av

gäldenärs tillgångar än den nu stadgade samt inom denna utvidgade klassificering

en rubbning av nu gällande ordning kategorierna emellan i så

måtto, alt »sådan fordran eller annan rättighet av natur att kunna överlåtas,

vars värde utan större svårighet kan bedömas,» sättes före lösören. Utskottet

vill ifrågasätta, om icke den sålunda föreslagna ändringen skulle

göra utmätningsförfarandet väl invecklat. Mot förslaget må vidare erinras,

att den därmed avsedda ordning, i vilken egendom skulle gå i mät, redan

enligt gällande lag i ganska stor utsträckning kan förverkligas. Sålunda

kunna penningar, vare sig de innestå å bankräkning eller ej, samt sådana

obligationer eller andra värdepapper, vilka med lätthet kunna i penningar

förvandlas, tagas i anspråk före varje annan egendom. Finnas både penningar

och värdepapper att tillgå, lärer det vara naturligast, att de förra

utmätas före de senare. Och de av motionären under föreslagna grupp 3)

upptagna fordringar och rättigheter torde efter överenskommelse med borgenären

kunna utmätas före lösören. Enligt utskottets mening synas sålunda

skäl icke föreligga till ändring av den ordning, i vilken gäldenärs tillgångar

skola tagas i mät.

Det vill förefalla utskottet, som om de missförhållanden, motionären

närmast haft för ögonen, snarast skulle hänföra sig till realisationsförfarandet.

Även om det kan ifrågasättas, huruvida nu gällande bestämmelser

angående realisation av utmätt egendom i allo äro tillfredsställande, har

utskottet dock icke ansett sig i förevarande sammanhang böra ingå å

denna, i motionen icke berörda fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

3

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1926.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Edw. Larson, Lgberg*),

Tjällgren och Sandegård*);

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Leo, Nilsson i Antnäs,

Johansson i Brånad, Carlson i Mölndal, Olsson i Rimforsa och Christenson i

Södertälje.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.