Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om , förbättring av ofullständiga jordbruk. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionen nr 135 i första kammaren av herr Lindhagen och motionen nr 178 i andra kammaren av herrar Herou, Samuelsson och Dahlia.

1926-03-11 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1926:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om , förbättring av ofullständiga jordbruk. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionen nr 135 i första kammaren av herr Lindhagen och motionen nr 178 i andra kammaren av herrar Herou, Samuelsson och Dahlia.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstiftning om

, förbättring av ofullständiga jordbruk.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till

lagutskott hänvisade motionen nr 135 i första kammaren av herr Lindhagen

och motionen nr 178 i andra kammaren av herrar Herou, Samuelsson

och Dahlia.

I motionerna har yrkats, att riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att,

på sätt norrlandskommittén och jordkommissionen ansett nödigt, måtte

övervägas och för riksdagen framläggas förslag till lagstiftning om förbättring

av ofullständiga jordbruk.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda yrkande tillåter sig

utskottet att hänvisa till motionernas innehåll.

I norrlandskommitténs den 27 oktober 1904 avlämnade betänkande föreslogs

bland andra åtgärder till vidmakthållande och stärkande av den självägande

jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarne samt

främjande av jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar utfärdande av en

särskild ägostyckningslag för de fem nordligaste länen ävensom särskilda

bestämmelser angående jordavsöndring i dessa och Kopparbergs län. Genom

de sålunda föreslagna åtgärderna avsågs att förhindra den olämpliga styckning

av jorden, som konstaterats äga rum, i synnerhet då trävarubolagen

skilde skogsmarken å sina fastigheter från den egentliga inägojorden. 1

anslutning till dessa lagförslag förordade kommittén tillika utfärdande av

provisoriskt förbud mot ägostyckning i de fem norra länen. Till motivering

härav anförde kommittén bl. a.:

Under tiden, sedan de gällande bestämmelserna om ägostyckning trätt i

kraft, både ett stort antal jordbrukslotter blivit avstyckade ''från sågverksindustriens

skogshemman, utan att ens deli allra nödvändigaste husbehovsskog

därvid medföljt. Och det vore att vänta, att, så snart kommitténs

förslag i avseende å ägostyckningsinstitutets reformerande blivit offentligen

framlagda, eu del sågverksbolag skulle skynda sig att avstycka inägorna

från sina hemman utan nödig skogs-, betes- och odlingsmark samt att det

skulle lyckas dem att medhinna detta, innan ens en provisorisk lag angående

förbud tillsvidare mot ägostyckning kunde bliva utfärdad. Det vore

sålunda att förvänta, att i Norrland komme att finnas ett avsevärt antal

Bihang till riksdagens protokoll 1926. .9 samt. 2 avd. 12 höft. (Nr 15). 1

Norrlandskommitténs

betänkande

och av detsamma

föranledd

lagstiftning

till

förebyggande

av ofullständiga

jordbruk.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

jordbruksfastighéter, som med avseende å sin framtida bestämmelse måste

anses vara på ett ödesdigert sätt stympade. Det kunde därför till äventyrs

bliva nödvändigt att taga under övervägande, huruvida icke åtgärder borde

vidtagas för att på expropriationsväg komplettera dessa fastigheter genom

deras utökande med nödig skogs-, betes- och odlingsmark. Särskilt torde

sådana åtgärder bliva nödvändiga, därest icke ägostyckmngsinstitutets tilllämpning

för den närmaste tiden inskränktes såsom ovan antytts. Kommittén

ansåge emellertid, att man i berörda hänseende kunde avvakta, vad

framtiden bure i sitt sköte, och att man för det dåvarande kunde inskränka

sig till antagande av en lag om förbud tillsvidare mot ägostyckning i de

fem nordligaste länen.

Till kommitténs utlåtande var emellertid fogad reservation av herr Lindhagen,

vilken med instämmande av herr Bromée i Billsta hemställde, att

staten måtte i och för upplåtelse till jordbrukare berättigas att från trävaruindustriens

hemman mot ersättning expropriera vad som erfordrades

bl. a. för redan utbrutna inägolotters komplettering i erforderlig mån med

inägor, husbehovsskog, odlingsmark och bete. Vid reservationen var fogat

ett utkast till lag om skyldighet i vissa fall för jordägare i Norrland och

Dalarne att avstå mark för jordbruksändamål, vilket förslag innehöll bestämmelser

i bl. a. nyss angivna syfte.

På grundval av norrlandskommitténs betänkande genomfördes år 1905

provisorisk lag med vissa inskränkande bestämmelser i fråga om ägostyckning

i de fem norrländska länen, år 1907 lag med vissa bestämmelser i

fråga om jordavsöndring i dessa och Kopparbergs län (den s. k. norrländska

jordavsöndringslagen) samt 1909 en definitiv ägostyckningslag för de fem

norrländska länen.

Enligt den norrländska ägostyckningslagen är rätt till ägoslyckning beroende

å att vederbörande länsstyrelse efter prövning av ansökning om

ägostyckningen lämnar tillstånd till densamma. Vid prövningen skall tillses,

att hemmanslott, som vid ägostyckning erhåller inägojord, med hänsyn

såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog,

odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, varder tjänlig för

jordbruk. Består hemmanslott huvudsakligen av skogsmark, må ändå att

lotten icke varder tjänlig för jordbruk dit läggas mindre del av inägojorden,

där sådant av särskilda omständigheter påkallas och hemmanets jordbruk

icke därigenom märkligen försvagas. Styckas inägojorden till olika hemmanslotter

och linnes ej å hemmanet tillräcklig skogs- och betesmark för

att bereda samtliga lotter erforderliga anslag i sådan mark, må tilldelningen

därefter jämkas. För egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar

eller annat dylikt ändamål må hemman styckas annorledes än nu är

sagt. Till inägojord räknas ej slåltermyr eller kärräng, som i anseende

till läge eller beskaffenhet är av mindre värde.

Genom den norrländska jordavsöndringslagen blev den i 20 § av 1896 års

lag om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring medgivna rätten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

3

för ägare av hemman, vilket får klyvas, att av hemmanets ägovälde för

alltid avsöndra i en eller flera delar t. o. m. en femtedel av ägovidden så

tillvida begränsad för de av jordavsöndringslagen avsedda sex länen, att

inom desamma inägojord ej får avsöndras till den omfattning, att hemmanets

jordbruk därigenom märkligen försvagas. Vad sålunda stadgats utgör,

där avsöndringen erfordras för egnahemsanläggningar eller industriella anläggningar

eller annat dylikt ändamål, ej hinder för meddelande av å vederbörande

länsstyrelse ankommande tillstånd att, där omständigheterna därtill

föranleda, tillåta innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske,

att därifrån för alltid avsöndra mark, som ensam eller tillsammans med

vad redan kan vara från hemmanet för alltid avsöndrat utgör mera än

vad i 20 § av 1896 års lag sägs.

Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1911 uppdragit åt landshövdingen V^redning anJohan

Widén att verkställa utredning rörande verkningarna av lagen den ^ngarn^ao

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att för- norrländska

värva fast egendom samt detta uppdrag sedermera vidgats till att avse ningl-Coch

jämväl verkningarna av nyss omnämnda särskilda lagstiftning för Norrland jordavsöndi

fråga om ägostyckning och jordavsöndring, framlade Widén i betänkande nn9slaQarnaden

16 juni 1913 resultatet av sin utredning. I detta betänkande anfördes

bl. a.:

Bolagens hemman hade i mycket betydande omfattning undergått ägostyckning,

vilken i de allra flesta fall åsyftat inägornas skiljande från den

egentliga skogsmarken. Det framginge ock, att dessa styckningar till långt

övervägande del blivit verkställda, innan den särskilda ägostyckningslagstiftningen

för Norrland trätt i kraft. 1 särskilt stor omfattning torde tillstånd

till ägostyckning sökts under åren näst före den inskränkande författningens

tillkomst. Det vore alltså uppenbart, att bland bolagen rått en livlig önskan

att i tid bestyra om verkställandet av dylika förrättningar, innan de genom

lagstiftning blevo tvingade att vid inägornas frånskiljande även medtaga erforderliga

delar av utmarken. Det hade upplysts, att flera av de största

jordägande bolagen redan före ikraftträdandet av 1905 års lag låtit ägostycka

så många av sina hemman, som överhuvud taget lämpade sig därför,

och att i övrigt jordavsöndringsinstitutet i stort antal fall använts under

tiden näst efter nyssnämnda lags antagande för att med kringgående därav

frånskilja inägojorden från hemmanen. I fråga om de ägostyckningar, som

ägt rum enligt de särskilt för Norrland i sådant avseende gällande lagarna,

gåve utredningen vid handen, att arealen av den inägolotterna tillagda inrösningsjorden

genomsnittligen uppgått till för de tre sydligare länen omkring

10 hektar samt i Västerbottens läns kusttrakter 6—8 hektar och i

dess lappmarker 30—40 hektar. För Norrbottens län kunde intet säkert

genomsnittstal angivas, då styckningarna varit så få. Arealen avrösningsjord,

som tilldelats inägolotterna, växlade betydligt. I Gävleborgs och Västernorrlands

län hade den uppgått till något över 15 hektar, i Jämtlands län till

över 30 hektar och i Västerbottens läns kusttrakter till ej fullt 15 hektar.

I sistnämnda läns lappmarker hade skogsanslagen varit ganska drygt tilltagna;

likaså vid de få styckningarna i Norrbottens län. Samtliga skogsanslag

understego emellertid i regel betydligt de minimibelopp, som av norrlands
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlutande Nr 15.

Den värmländska

jordundersökningen

och

av denna föranledd

lagstiftning.

Jordkommis

sionen.

kommittén i dess förslag till ägostyckningslag angivits. Därtill komme, att

det ytterst sällan vore den bästa skogsmarken, som vid ägostyckning av bolagshemman

tillädes inägolotterna. I legd kunde den icke alls karaktäriseras

såsom god skogsmark. Å den tillagda skogslotten befintliga naturliga

ängsmarker och odlingsmark avskildes ofta. Likaså fråntoges inägolott, som

vore belägen intill sjö eller vattendrag, esomoftast själva strandområdet, även

då detta utgjordes av inägojord. På så sätt minskades hemmanets bärkraft

och utvecklingsmöjligheter väsentligt, och en i sådan riktning fortsatt utveckling

skulle medföra en betydande social olägenhet.

I betänkandet föreslogos vissa ändringar i den norrländska ägostyckningslagstiftningen.

Däremot framlades intet förslag till åtgärder i syfte att göra

de redan utbrutna inägolotterna ur jordbrukssynpunkt mera ändamålsenliga.

I det av särskilt tillkallade sakkunniga (den s. k. jordundersökningen) år

1915 framlagda betänkandet angående jordförhållandena i Värmlands län

föreslogs bl. a. utsträckande av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarnas

tillämpningsområde till att omfatta jämväl nämnda län.

Till motivering härför anfördes huvudsakligen:

Ehuru ägostyckningsförfarandet icke vunnit någon allmän tillämpning från

bolags eller skogsspekulanters sida, gåvo likväl de ägostyckningar, som ägt

rum, till större delen anledning till samma anmärkningar, som riktats

mot ägostyckningarna i de norrländska länen, innan en speciell lagstiftning

för dessa ännu kommit till stånd. Husbehovsskog, betesrätt och utmark

tillädes sålunda inägolotterna intill eller under det minimum, som

oundgängligen vore nödvändigt. Särskilt vore detta fallet vid de ägostyckningar,

varigenom enskilda skogsspekulanter, ofta kort efter sina fastighetsförvärv,

avskilde inägorna från skogsmarken. Men vanligen voro ägostyckningarna

mindre tillfredsställande, även när bolagen understundom utstyckade

inägorna.

Genom år 1917 tillkomna lagar blevo de norrländska ägostycknings- och

jordavsöndringslagarna utsträckta att gälla jämväl för Värmlands län.

Då jordkommissionen den 29 november 1918 tillsattes, uppdrogs åt denna

bl. a. att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och i vad mån

tvångsavlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål, utöver vad

för det dåvarande vore stadgat, borde på lagstiftningens väg genomföras.

Till fullgörande härav avlämnade kommissionen den 28 februari 1923 principutlåtande

rörande lagbestämmelser om avlösning av vissa arrendejordbruk

samt förbättring av ofullständiga jordbruk jämte ett av kommissionens

ordförande, herr Lindhagen, för dennes del uppgjort utkast till lag i förenämnda

ämnen.

Innan utskottet övergår att redogöra för innehållet i berörda utlåtande

och lagutkast, såvitt angår nu förevarande fråga, må emellertid anmärkas,

att kommissionen den 11 november 1922 till Kungl. Maj:t överlämnat redogörelse

för en på kommissionens föranstaltande verkställd utredning angående

verkningarna av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndrings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. ö

lagarna, såvitt anginge tiden 1913—1918. Denna utredning, vilken utgör

en komplettering av den förut berörda Widénska utredningen, utvisar, att

en ökning av genomsnittsarealen av de avstyckade inägolotterna under angivna

tid ägt rum i alla län med undantag för Jämtlands län. I förhållande

till de i Widénska utredningen förekommande siffrorna uppgår ökningen

för inrösningsjorden till i genomsnitt för samtliga län 4,i hektar. Beträffande

avrösningsjorden är ökningen i medeltal för samtliga län 12 har.

Denna sistnämnda ökning angives emellertid väsentligen bero på det stora

antalet styckningar, som ägt rum i det nordligaste länet.

Vidare må bär från en på grundval av svaren å en av kommissionen

företagen enquéte utarbetad redogörelse återgivas följande till belysning av

det i motionerna väckta spörsmål:

Ägostyckningar och jordavsöndringar från bondhemman hava ej varit talrika.

Då understundom dylik jorddelning ägt rum, synes den så gott som

alltid hava skett på ett sätt, som ej äventyrat bondgårdarnas bestånd såsom

självständiga jordbruk, och har varken skogsmark eller inägojord frånsålts

i större omfattning än att den för hemmanen behållna jorden av olika ägoslag

varit tillräcklig. Något annat synes ej heller hava varit att förvänta, då

man av uppgiftslämnarnas meddelanden erfar, att böndernas nämnda obenägenhet

att frånsälja någon del av sina hemman oftast är orsakad just

av farhåga, att jordbruket skall skadas. När därför ägostyckning eller

jorda vsöndring förekommit, har densamma oftast bestått däri, att något

från gården avlägset liggande skogsskifte eller någon obekvämt belägen

nyodling eller inäga försålts. 1 de fall, då köparen av det från ett bondhemman

ägostyckade eller avsöndrade jordområdet avsett att därå driva

jordbruk, har det ofta visat sig, att den nya brukningsdelen varit alltför

liten för att brukaren skulle å densamma kunna vinna sin bärgning.

Ägoslyckning eller jordavsöndring synes hava varit mycket vanlig i fråga

om jord, som förvärvats av bolag och enskilda spekulanter utanför de verkliga

jordbrukarnas yrkesklass. Då avsikten med bolagens och de enskilda

spekulanternas jordförvärv i det övervägande antalet fall varit att komma

i besittning av skogstillgångarna å de köpta fastigheterna, är det givet, att

dessa i icke-jordbrukares ägo komna fastigheter ofta blivit föremål för

ägostyckning eller jordavsöndring på så sätt, att inägojorden försålts till

jordbrukare, medan de delar av fastigheterna, som varit skogbärande,

stannat i säljarnas händer. Köparen av inägojorden har ofta nog ej tilldelats

någon skogsmark. I de fall, då med inägojorden följt skog, har

denna sällan varit tillräcklig för husbehovet. Vad ovan anförts om inägojordens

försäljning med ringa eller ingen tilldelning av skogsmark, gäller

huvudsakligast skogsbygderna i södra Sverige, framför allt Kronobergs län

och Jönköpings län samt norra delen av Kristianstads län. Från dessa

trakter förspörjes vidare, hurusom dylika jordbruk utan skogstillgång ej

kunna giva sina brukare full bärgning, utan äro dessa hänvisade till att

genom skogsarbeten och dylikt åt bolag och enskilda industriidkare söka

vinna sin huvudsakliga utkomst. Ej sällan komma ägarna till dessa svaga

jordbruk på obestånd, så att de måste lämna sina fastigheter. Inom Älvsborgs

län synas förhållandena hava varit något gynnsammare.

Jordstvckningsbolagens och de enskilda jordstyckningsspekulanternas

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

verksamhet har till övervägande del berört egendomar i de trakter, där för

jordbruksnäringen funnits mera gynnsamma förutsättningar och där det

på den grund varit av mindre betydelse för jordbrukets bestånd, om skogsmark

tillagts de genom styckningarna bildade nya jordbruken. Det är

därför mera sällan det i uppgiftslämnarnas meddelanden göras några erinringar

av det innehåll, att jordbrukens fortbestånd äventyrats därigenom,

att det ej erhållit tillräcklig skogsmark. Även där skogstillgångar funnits,

synes jordstyckningsföretagens jorddelning hava skett efter mera sunda

principer än övriga bolags och enskilda spekulanters avstyckningar av jord.

För jordstyckningsbolagen och jordstyckningsspekulanterna har ju huvuduppgiften

varit egendomarnas styckning, och dessa jordägare, till skillnad

från andra bolag och enskilda spekulanter, hava sålunda ej för egen del

behållit skogsmarken, utan vanligen uppdelat densamma på de nya jordbruken.

Emellertid kan det ej förnekas, att även jordstyckningsbolagen

och de enskilda spekulanterna i jordstyckning understundom förfarit i likhet

med andra bolag och enskilda spekulanter i de fall, då styckningar

verkställts av egendomar med större skogstillgångar, i det att åkerjorden

och ängsmarken avsöndrats och styckats till småbruk, medan skogen behållits.

Ofta nog har även tillgått så, att, sedan skogstillgångarna tillgodogjorts,

egendomarna i sin helhet styckats och försålts i smärre lotter.

Då dylikt förekommit i trakter, varest skogstillgångar äro nödvändiga

för jordbrukets stöd, hava de genom styckningarna uppkomna nya jordbruken

givetvis gått till mötes en vansklig framtid. Jordstyckningar i större

skala synas dock hava varit ganska sällsynta inom de trakter, där skogstillgång

är för jordbruket ett oeftergivligt villkor. Såsom förut nämnts,

hava nämligen jordstyckningsbolagens och de enskilda jordstyckningsspekulanternas

verksamhet huvudsakligen varit förlagd till områden, där

skogstillgången ej är av avgörande betydelse för jordbruket. Från dessa

områden återfinnas många uttalanden, som giva vid handen, att de genom

de senaste årtiondenas lagstiftning tillkomna lättnaderna i jordstyckningsförfarandet

varit av stor betydelse för bildandet av mindre, självständiga

jordbruk. Ett ökat antal självägande jordbrukare hava sålunda tillkommit

under årens lopp, vilket visat sina gynnsamma verkningar främst ur allmän

social synpunkt. Men även för jordbrukets skötsel har uppdelningen av

större jorddomäner i mindre jordbruk ej sällan visat sig mycket fördelaktig.

Särskilt gäller detta frånsäljning av avsides belägna utägor, vilka

under den tid, de ingått i större jordbruks drift, i regel åtnjutit eu ganska

svag hävd, men, sedan de avsöndrats till småbruk, blivit föremål för en omsorgsfull

och intresserad skötsel från de nya självägande småbrukarnas sida.

Uttalanden om att de genom ägostyckningar och jordavsöndringar nybildade

småbruken i vissa fall blivit för små, så att ägarna icke därå

kunnat erhålla sin utkomst, komma ofta till synes i uppgiftslämnarnas

utsagor, vilket gör, att den i det föregående berörda jorddelning, som verkställts

av olika jordstyckningsföretag, ej företer endast gynnsamma, utan

även ofördelaktiga sidor. Bortsett från Södermanlands län, där jordstyckningen

i allmänhet förlupit på ett tillfredsställande sätt, synes särskilt den

inom Mälarlänen genom ägostyckningar och jordavsöndringar i stor skala

skedda jordparcelleringen haft till resultat, att mångenstädes bildats jordbruk

med alltför liten areal för att kunna giva brukarne ens den nödtorftigaste

bärgning. Även inom vissa trakter av södra Sverige, särskilt i

Kronobergs län och norra delen av Kristianstads län, har i ej ringa ut
-

é

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. ~

sträckning förekommit jordstyckning med liknande resultat. Från Skaraborgs

län samt, om ock i mindre omfattning, från Älvsborgs län omtalas

likaledes, att de genom ägostyckningar och avsöndringar tillkomna nya

jordbruken tilltagits så små, att de ej kunnat bereda sina ägare utkomst,

något som måste anses synnerligen olyckligt i bygder, där det ej gives

tillfällen till extraförtjänster genom dagsverken hos större jordbrukare eller

genom arbete vid industriella företag. Att jordstyckningsbolagen och andra

jordstyckningsspekulanter ofta nog styckat egendomarna i allt för små

lotter, är väl i första hand beroende därpå, att köparna till de avstyckade

jordlotterna ej befunnit sig i sådana ekonomiska omständigheter, att de

kunnat förvärva för full besutenhet tillräckliga arealer. Det i många fall

otillfredsställande resultatet av jorddelningen kan därför ej uteslutande

läggas jordstyckningsbolagen och jordstyckningsspekulanterna till last.

Vad man däremot kan förebrå dem är, att, efter vad som ofta framhålles,

till mindre jordbruk och s. k. egna hem ej sällan utskiftats den till egendomarna

hörande sämre jorden, medan de bästa ägorna behållits vid

huvudgården.

En omständighet, som även i många fall bidragit till det mindre gynnsamma

resultatet av jordstyckningarna är, att köparna till de avstyckade

områdena understundom icke varit jordbrukare utan personer från andra

vrkesklasser. Givet är, att det för dylika personer blivit särskilt vanskligt

att å de små och ofta nog av skuld betungade områdena vinna sin utkomst.

Tillika må anmärkas, att kommissionen i en den 10 januari 1923 till

chefen för justitiedepartementet ingiven skrivelse angående förlängning av

vissa arrendeavtal anfört bl. a.:

Den tillämnade lagstiftningens om avlösning av arrendejordbruk uppgift

vore bl. a. att tillse, att de avlösta arrendejordbruken erhölle tillräckligt

med odlingsbar jord samt husbehovsskog och bete, de sistnämnda förmånerna

i den mån de kunde skäligen erhållas. Det läge i sakens natur,

att ett sålunda nybildat jordbruk måste om möjligt vara tillräckligt för att

försörja en familj. Erfarenheterna icke minst från egnahemsrörelsen både

ådagalagt, huru misslyckat ett upprättande av nya jordbruk i allmänhet

bleve utan en sådan förtänksamhet. Det läge emellertid självfallet i de stora

jordägarnas, särskilt bolagens, intresse att förekomma eu sådan förpliktelse

genom att på något sätt gå lagstiftningen i förväg. Från kommunalnämnderna

hade också på kommissionens förfrågan meddelats, att ägostvckningar,

som enligt gällande lag finge okontrollerat äga rum hur som helst,

mångenstädes skett och fortfarande påginge på sådant sätt, att arrendejordbruk

utbrötes utan att erhålla behöriga tilldelningar. Enligt vad som

försports hade i stor utsträckning ägostyckningar av arrendejordbruk även

ägt rum på lager utan försäljning tillsvidare, varmed ej förnuftigtvis kunde

avses annat än att på det sättet vara beredd att kunna möta och mota

en blivande lagstiftning.

1 sitt ovan berörda principutlåtande anförde kommissionen, såvitt angår

frågan om förbättrande av ofullständiga jordbruk, bl. a. följande:

Såsom av norrlandskommitténs utredning framginge, både, innan den

norrländska ägostyckningslagen tillkommit, i ganska stor utsträckning

gamla bondejordbruk blivit av bolag utbrutna på ett för jordbruket oför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

delaktigt sätt. Likaledes visade värmlandsundersökningens och jordkommissionens

enquéter, att i övriga delar av riket en sådan företeelse gjort

sig gällande och fortfarande ägde rum. Av bolag plägade ock utstyckas

jordbruk på lager utan någon omedelbar försäljning. Det vore uppenbart

en stor skada för del allmänna och framtida släkten, att möjligheterna

till självständiga jordbruk och särskilt de gamla bondgårdarnas återupprättande

på detta sätt opåtalt skövlades. Detta gåve, såvitt kommissionen

förstode, fullt fog att genom lagstiftningens mellankomst förbättra dessa

felaktigt utbrutna jordbruk med felande tillbehör från huvudfastigheten.

Norrlandskommittén hade länge varit sysselsatt med formulering av lagbestämmelser

i sådant syfte. Emellertid hade kommitténs majoritet på

sistone beslutat att ej framföra denna fråga. Tiden för upptagande av

kommitténs uppslag syntes jordkommissionen nu vara inne. Möjligheten

till en dylik rekonstruktion av jordbruk borde därvid utsträckas till hela

landet.

Det funnes emellertid bär och var i vårt land talrika mindre jordbruk,

som icke uppkommit på förenämnda sätt, men i alla fall vore förkrympta

och otjänliga för sitt ändamål. När i närheten funnes större egendomar,

tillhöriga bolag, och även andra, från vilka, utan synnerlig olägenhet för

huvudfastigheterna, tillfälle erbjödes alt kunna komplettera de ofullständiga

jordbruken, borde en sådan utväg hållas öppen av lagstiftningen även för

sådana fall, att de båda fastigheterna icke uppkommit genom den enas

utbrytning ur den andra utan tillhörde olika kamerala enheter.

Med gällande lag kunde i detta senare fall någon juridisk sammanslagning

icke äga rum. Detta hindrade dock icke, att ett bärkraftigt jordbruk

kunde bildas genom att i samma ägares hand sammanföra två eller liera

stycken från olika fastigheter. Emellertid borde i den nya skifteslagstiftningen

särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheten att sammanföra dylika

ägor till eu odelbar fastighet.

Det av herr Lindhagen uppgjorda, vid kommissionens utlåtande fogade

utkastet till lag om avlösning av osjälvständiga jordbruk samt förbättring

av ofullständiga jordbruk innehåller i sistnämnda hänseende huvudsakligen

följande bestämmelser:

Från bolag, ekonomisk förening, enskild spekulant eller annan större

egendomsägare tillhörig fastighet utbrutet och avyttrat förutvarande arrendeeller

därmed likställt jordbruk, vars odlade jord beträffande kameralt självständig,

under huvudgård lydande fastighet ej överstiger 25 hektar och, i

fråga om torp eller annan kameralt osjälvständig jordbrukslägenhet, ej

överstiger 25 hektar och, inberäknat ängs- och hagmark, ej understiger 2

hektar och som till uppenbart men för jordbruket vid utbrytandet och avyttringen

ej försetts med jord eller servitutsrätt uti i lagutkastet närmare

angiven utsträckning, skall kunna för vad sålunda felas erhålla fyllnad

från den fastighet, varifrån det utbrutits. För det fall att jordbruket utbrutits

genom ägostyckning utan att sedermera överlåtas till annan ägare,

skall sådan komplettering ock kunna äga rum. Även i andra än sålunda

angivna fall kan ofullständigt jordbruk med minst 2, högst 10 hektar åkerjord

på enahanda sätt förbättras med mark eller servitutsrätt från annan

fastighet, oavsett huruvida jordbruket ursprungligen utbrutits från denna

eller icke. Förutsättningarna härför äro, att uppenbart behov därav före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

9

något synnerligt men i fråga om jordbrukets drift och skogens

vård ej tillskyndas den fastighet, som skall avstå mark eller servitutsrätt,

och att sistnämnda fastighet antingen tillhör bolag, ekonomisk förening

eller enskild spekulant eller innehåller mera än 75 hektar åker eller 150

hektar skogsmark. Kan frivillig uppgörelse ej träffas angående väckt anspråk

på visst områdes avskiljande, skall frågan, efter framställning av

jordkommissionen i länet, prövas av eu avlösningsnämnd, bestående av en

lantmätare som ordförande samt två kommunala ledamöter, samtliga utsedda

på visst närmare angivet sätt. Till förrättningen, vilken skall vara

att anse som en laga lantmäteriförrättning, skall kallas jordägaren samt

inteckningshavare och övriga rättsägare beträffande det område, om vars

frånskiljande det är fråga. Lösen för området bestämmes efter det värde,

som med hänsyn till dess läge och beskaffenhet kan anses skäligt. Till

ledning skall tjäna taxeringsvärdet å den fastighet, vartill området hör.

Lider annan än jordens ägare intrång genom frånskiljandet, skall ersättning

utgivas. Jorden skall utbrytas genom ägostyckning eller avsöndring.

Kostnaden för förrättningen skall i första hand gäldas av staten. Nittio

dagar efter det avlösningsnämndens beslut om frånskiljandet vunnit laga

kraft, skall jordkommissionen bos länsstyrelsen nedsätta den bestämda

löseskillingen. Sedan beslut om fastställelse av ägostyckning eller avsöndring

vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen fördela löseskillingen, därvid, för

den händelse det frånskilda området på grund av inteckning häftar för

fordran, avkomsträtt eller annan förmån eller enligt 11 kapitlet 2 § jordabalken

kan i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss

sagts, bestämmelserna om fördelning hos överexekutor av köpeskillingen

för utmätningsvis såld fast egendom skola lända till efterrättelse. Området

övergår till nye ägaren fritt från ansvar för intecknad gäld eller annan

rätt av nyss angiven beskaffenhet. Området skall därefter enligt närmare

angivna regler sammanläggas med den hemmanslott eller lägenhet, för vars

förbättrande det avskilts, till eu fastighet. Är den ursprungliga hemmanslotten

eller lägenheten besvärad av inteckning, skall denna vara gällande

jämväl i det tillagda området.

Till jordkommissionens principutlåtande, såvitt här är i fråga, hava anslutit

sig fyra ledamöter av kommissionen, nämligen herrar Lindhagen,

Ingeström, Johansson i Uppmälby och Pettersson i Hällbacken.

Två ledamöter av kommissionen, herrar Ehrenborg och Jansson i Edsbäcken,

hava för sin del framlagt ett .särskilt utkast till lag om rätt i vissa

fall för arrendator att inlösa på arrende innehaft område. Detta förslag

innefattar, såsom av rubriken framgår, inga bestämmelser angående förbättring

av ofullständiga jordbruk.

Återstående två ledamöter, herrar Wohlin och Olsson i Kullenbergstorp,

hava avgivit ett särskilt principuttalande, däri emellertid sistnämnda fråga

ej heller blivit berörd.

I de yttranden, som infordrats över jordkommissionens betänkande, del yttranden

VI, varuti dess ovannämnda principutlåtande om avlösning av vissa mindre överiord^om

... . missionens

arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk ingår, hava sär- betänkande.

skilda uttalanden angående kommissionens förslag i sistnämnda hänseende

i allmänhet icke gjorts. Undantagsvis förekomma dock sådana.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför sålunda: Vad principutlåtandet innehåller

om förbättring av ofullständiga jordbruk finner länsstyrelsen beaktansvärt.

Det finnes här i länet åtskilliga hemmanslotter, uppkomna genom

ägostyckning före norrländska ägostyckningslagens tillkomst, vilka utbrutits

på sådant sätt, att de måste sägas vara olämpliga för jordbruksändamål.

En komplettering av dessa vore därför synnerligen önskvärd. Därest

med hänsyn jämväl till andra orter missförhållandena på detta område

finnas vara av sådan omfattning, att en särskild lagstiftning anses böra

komma till stånd, är länsstyrelsen dock icke beredd att giva sin anslutning

till det förslag, att ett ofullständigt jordbruk kompletteras med mark

från annan fastighet än den, från vilken jordbruket tidigare utbrutits. Härtill

vill länsstyrelsen hava framhållit, att eu särskilt noggrann prövning av

kompletteringens behövlighet bör äga rum, innan sådan sker.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, bl. a., att, därest vid hittills å frivillighetens

väg skedd frigörelse av torpställen och mindre arrendejordbruk

åsidosatts något, som skäligen bort iakttagas för att i alla hänseenden åt

det nya jordbruket skänka de bästa möjliga förutsättningar för jordbruksdriftens

framgångsrika bedrivande, torde detta förhållande knappast påkalla

en särskild lagstiftning av mera genomgripande och omfattande natur.

Skulle några bestämmelser i förevarande avseende anses önskvärda utöver

redan befintliga, torde dessa eventuellt kunna införas i gällande lagar om

fastighets delning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har förklarat sig icke hava något att erinra

mot principuttalandet.

Övriga myndigheter hava ställt sig avvisande mot utlåtandet i dess helhet,

därvid framhållits, att något behov av den ifrågasatta lagstiftningen ej

förefunnes samt att densamma skulle medföra ett alltför starkt ingrepp i

äganderätten och medföra betänkliga konsekvenser.

Norrländska Vidare må erinras, att under år 1924 tillkommit särskilda lagar an*

nOutslagens gående dels ägostyckning inom de på bekostnad eller med understöd av

utsträckning staten storskiftade delarna av Kopparbergs län, dels utsträckning av norrOndska

ägostyckningslagens tillämpningsområde till att omfatta, förutom

övriga delar av Kopparbergs län, jämväl Stockholms, Uppsala, Örebro och

Västmanlands län och dels norrländska jordavsöndringslagens tillämpningsområde

till att omfatta jämväl Stockholms, ^Uppsala, Örebro och Västmanlands

län.

Frågans bc- Vid 1925 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner med samma

hmiliäririkt yrkanden som i de nu ifrågavarande, nämligen i första kammaren av herr

(lag. Lindhagen med instämmande beträffande motionens yrkande av herr Luterkort

m. fl. (motion nr 168) och i andra kammaren av herr Pettersson i

Hällbacken m. fl. (motion nr 173).

Över motionerna avgav andra lagutskottet utlåtande, nr 31, däri utskottet,

sedan redogörelse lämnats för frågans tidigare behandling, anförde följande:

Under de senaste årtiondena har man i avsevärd utsträckning sökt att

genom lämplig lagstiftning förhindra en ur jordbrukssynpunkt ofördelaktig

styckning av jorden, och torde del kunna förutsättas, att detta strävande

skall i ökad omfattning göra sig gällande vid genomförandet av den nya

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 11

skifteslagstiftning, vartill förslag torde vara att förvänta till nästkommande

års riksdag.

Emellertid torde det vara obestridligt, att i trots härav inom vårt land

förefinnes ett ej ringa antal jordbruk, vilka icke i den utsträckning, det ur

synpunkten av deras ändamålsenlighet såsom självständiga försörjningskällor

vore önskligt, äro försedda med odlad eller odlingsbar jord, husbehovsskog,

bete och annat dylikt tillbehör. Anledningarna härtill äro

givetvis mångahanda. En av de måhända viktigaste torde vara att söka

i det utnyttjande, som trävarubolag och skogsspekulanter i Norrland gjort

av den tidigare även där förefintliga möjligheten att från skogsmarken avskilja

inägojorden utan hänsyn till de därigenom uppkomna inägolotternas

lämplighet såsom självständiga jordbruksfastigheter. Jämväl den av staten

understödda egnahemsrörelsen torde under tidigare år ofta hava givit upphov

till alltför små och för litet bärkraftiga jordbruk. Emellertid må ej

förglömmas, att de ekonomiska konjunkturerna och vissa förändringar i

avseende å jordbruksdriften givetvis också härvidlag spelat in. Lotter, som

vid utbrytningen från annan fastighet måhända med rätta beräknats i och

för sig eller i förening med andra i trakten till buds stående förvärvskällor

kunna giva tillräckligt uppehälle för en familj, hava sedermera på grund

av ändrade konjunkturer och driftsmetoder eller genom bortfallandet av

möjligheter till biförtjänst kommit att framstå såsom i jordbrukshänseende

ofullständiga.

Åtgärder, som underlätta att på lämpligt sätt komplettera dylika ofullständiga

jordbruk, äro enligt utskottets mening väl förtjänta att understödjas.

Av ej ringa vikt härutinnan torde vara att få undanröjt de hinder, som för

närvarande uppställa sig emot sammanläggning av olika fastigheter eller

fastighetsdelar å landet. Såsom i det föregående antytts, torde detta önskemål

kunna förväntas komma alt i eu snar framtid bliva tillgodosett i samband

med den nya skifteslagstiftningen, Av betydelse härvidlag torde ock

vara att få underlättat möjligheterna alt göra frånskilda fastighetsdelar

gravationsfria. Detta är nämligen, såsom bekant, för närvarande i många

fall förenat med ej obetydliga svårigheter och kostnader.

Dä motionärerna nu påyrka övervägande och framläggande av förslag

bil lagstiftning angående förbättring av ofullständiga jordbruk, torde det

få förutsättas, att denna lagstiftning avses att byggas a rätt till expropriation,

på föranstaltande och bekostnad i första band av staten, utav för ändamålet

nödiga områden från såväl den fastighet, varifrån det ofullständiga

jordbruket utbrutits, som ock annan angränsande fastighet, allt i huvudsaklig

överensstämmelse med det vid jordkommissionens ovan berörda principutlåtande

fogade, av herr Lindhagen uppgjorda lagutkastet. Mot en tvångslagstiftning

av den sålunda ifrågasatta innebörden resa sig avsevärda betänkligheter.

Att medgiva expropriationsrätt för ett behov av nu förevarande

slag, vilket i praktiken måste visa sig vara ytterst svårbedömbart

och föremål för skiftande subjektiva meningar, skulle utan tvivel komma

att visa sig bliva förenat med ej ringa vanskligheter. Än mera torde detta

bliva fallet, när expropriationsrätten skulle kunna göras gällande gent emot

personer, vilka för bedrivande av sin likartade förvärvsverksamhet måhända

äro i åtskilligt beroende av tillgången till del område, som med expropriationen

är avsett, och vilka ej haft något som helst att göra med uppkomsten

av det missförhållande, som genom expropriationen skulle rättas till.

Medgivas må emellertid, att beträffande särskilt av trävarubolagen före

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

norrländska ägostyckningslagens tillkomst inom av denna berörda län

vidtagna ägostyckningar, vid vilka för jordbruk avsedda liemmanslotter

utlagts utan tillräcklig skogstilldelning in. in., statliga åtgärder kunna

länkas behöva ifrågakomma för att bereda sålunda utbrutna jordbruk för

deras bärighet erforderliga ytterligare tilldelningar från respektive huvudfastigheter.

Huruvida åvägabringande av en särskild lagstiftning skall visa sig

vara för detta ändamål erforderligt, låter sig ej på grundval av nu föreliggande

uppgifter bedöma. Skulle hinder befinnas möta för frivilliga

förvärv från vederbörande bolag av nödiga tilläggsområden, torde i samband

med andra hithörande spörsmål denna fråga böra upptagas till vidare

övervägande. Att härom nu på grundval av förevarande motioner gorå

en särskild framställning till Kungl. Maj:t finner emellertid utskottet ej

vara av förhållandena påkallat.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Reservationer anfördes inom utskottet dels av herrar Linder, Svensson i

Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motioner måtte besluta

skrivelse till Kungl. Maj:t i motionernas syfte, och dels av herr Lindhagen,

som ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen ville hos regeringen

begära övervägande av en lagstiftning och andra åtgärder för förbättring

av ofullständiga jordbruk.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

1925års kolo- Utskottet vill bringa i erinran, att Kungl. Maj:t den 6 juni 1925 beslutit

nisationssak- tillkalla vissa sakkunniga för verkställande av utredning av frågan om

I925 års °un- ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å mark i enskild ägo

dersöknings- (1925 års kolonisationssakkunniga) ävensom att Kungl. Maj:t den 21 augusti

för upplåtelse 1925 beslutit dels uppdraga åt dessa sakkunniga att verkställa utredning,

av jord. i vilken omfattning och under vilka former bistånd borde av staten lämnas

arrendatorer för avhjälpande av de med frilösningen av arrendejordbruk

förknippade finansiella svårigheter, dels ock uppdraga åt ordföranden hos

förutnämnda sakkunniga att jämte två sakkunniga personer verkställa

undersökning rörande enskilda jordägares benägenhet att avyttra arrendejordbruk

till respektive brukare samt mark för bildande av nya jordbruk

liksom för utvidgning av ofullständiga jordbruk. Sistnämnda sakkunniga

(1925 års undersökningskommission för upplåtelse av jord) tillkallades den

21 augusti 1925.

Närmare redogörelse för de uppdrag, som lämnats ovan nämnda sakkunniga,

finnes intagen i utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 14 i

anledning av väckta motioner angående expropriationslagstiftning för främjande

av kolonisationen dels i Norrland och Dalarne dels ock i södra och

mellersta delarna av riket; och tillåter sig utskottet att hänvisa till denna

redogörelse.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang särskilt framhålla följande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

13

yttrande av chefen för jordbruksdepartementet i uttalande till statsrådsprotokollet

den 21 augusti 1925, vari han uppmärksammar jämväl spörsmålen

om utökning av ofullständiga jordbruk. Sedan departementschefen

förklarat, att han anslöte sig till den av riksdagen begärda utredningen

beträffande åtgärder för främjande av frilösning av arrendejordbruk, anförde

departementschefen följande:

Vad som närmast tarvas är en undersökning för utrönande av den verkliga

omfattning, i vilken jordägarna äro villiga att avhända sig arrendejordbruk

av den art här avses; varjämte bör undersökas, huruvida på

denna väg sådana villkor kunna ernås, som äro ekonomiskt antagliga för

brukarna.

Undersökningen bör emellertid icke stanna allenast vid frågan om frilösning

av nuvarande arrendejordbruk, utan jämväl utsträckas att omfatta

annan mark i bolagens och enskilda spekulanters ägo, som lämpligen bör

mobiliseras för jordbruksnybildning eller för utökning av ofullständiga

jordbruk.

För undersökningens utförande torde det vara erforderligt, att från jordägarna

införskaffas noggranna uppgifter beträffande vederbörandes benägenhet

att utan tvångsåtgärder avyttra jordbruk eller för jordbruk lämplig

mark. Dessa uppgifter böra särskilt omfatta arealen av den jord, som kan

bliva föremål för frivillig avyttring, dess fördelning på olika ägoslag och

brukningsdelar, dessa senares läge till kommunikationsleder, arbetstillfällen

och tätare bebyggda orter, förhållandet mellan arealen av varje särskild

jordägares till avyttring erbjudna mark, fördelad på olika ägoslag, och hans

hela innehav av mark, fördelat efter samma grunder, villkor i fråga om

brukningsdelarnas tilldelning av åker, odlingsmark och skog, rätt till husbehovsvirke

och bete, ävensom pris och betalningsvillkor.

Enligt vad utskottet inhämtat har den ovan nämnda undersökningskommissionen

för upplåtelse av jord för fullgörande av sitt uppdrag infordrat

vissa uppgifter enligt utsända formulär från ett stort antal skogsbolag

bland annat därom, huruvida vederbörande bolag innehade fastighet

eller lägenhet, som lämpade sig för utökning av annan fastighet. Proposition

Det i motionerna framförda spörsmålet om förbättring av ofullständiga varande ‘riks

jordbruk sammanhänger till viss del jämväl med det förslag om delning dag med forsas

jord å landet m. m., som förelagts innevarande riksdag genom PT°-om delning1 al

position nr 38. jord å landet

Delta förslag upptager ett nytt jorddelningsinstitut, benämnt avstyckning m m

och motsvarande de båda delningsformerna ägostyckning och jordavsöndring.

För tillämpning av det nya institutet uppställas i 19 kap. 3 § följande regler;

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt

sätt användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock, där den

skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt

med denna.

Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan

bestå såsom särskild fastighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Ej må avstyckning från jordbruksfastighet äga rum med mindre det

kan antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller,

där avstyckningen äger rum för sammanläggning, genom avstyckningen

och sammanläggningen skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter

tör den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen

i orten.

Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, som på

grund av sin belägenhet och med hänsyn till förhållandena i övrigt i orten

lämpligen kan nyttjas för husbehovsändamål, må avstyckningen ej ske på

sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad del, envar så

framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning,

att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhåller för

dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog; skolande, då fråga arom

avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet, vid

beräkningen av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å

den fastighet, varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas.

I ort med ringa skogstillgång må dock, där det för skogens bestånd prövas

angeläget eller eljest synnerliga skäl därtill äro, avstyckning så verkställas,

att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.

Vad i tredje och ljärde styckena stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning

av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter för

bostadsändamål eller för beredande av plats för industriell anläggning eller

därmed jämförligt ändamål.

Propositionen innehåller därjämte förslag till en särskild lag om sammanläggning

av fastigheter å landet, vilket förslag giver vida möjligheter

till sammanläggning av fastigheter och fastighetsdelar.

Motion I.2U Med anledning av förenämnda proposition med förslag till lag om del"hagén

^ned'' n*n8 av Jord & landet m. m. har herr Lindhagen i en inom första kamaniedning

av maren väckt motion nr 244 framlagt spörsmålet om förbättring av ofulln^Tui^in-

sländiga jordbruk, i den mån det sammanhänger med propositionen. I

nevarande denna motion har nämligen herr Lindhagen yrkat, att riksdagen ville hos

i tisdag. j{ungi Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte överväga åtgärder, ledande

till praktiska resultat, för förbättring av jordbruk, som blivit på ett otillfredsställande

sätt utbrutna från stamfastigheten, vare sig detta skett i

sammanhang med försäljning eller icke.

Utskottets Den ovan lämnade redogörelsen giver, enligt utskottets uppfattning, vid

‘■tittande. banden, att det i motionerna väckta spörsmålet för närvarande är föremål

för övervägande såväl vid den pågående undersökningen rörande möjligheten

att uppbringa jord för bildande av nya jordbruk och utvidgning av

ofullständiga jordbruk som vid den under riksdagens prövning liggande

frågan om ny jorddelningslagstiftning. Man synes under sådana förhållanden

för närvarande icke kunna bilda sig någon mera bestämd uppfattning

om den utsträckning, i vilken den i motionerna framförda jordfrågan under

den närmaste tiden kan väntas bliva främjad genom statens understödjande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

15

verksamhet eller genom annan lagstiftning än expropriationslagstiftning.

Det är tydligt, att man till följd härav även saknar möjlighet att nu överblicka

det område, inom vilket sistnämnda slag av lagstiftning skulle

kunna avses att komma till användning.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson och greve Spens,

fröken Hesselgren samt herrar Lindhagen, Martin Svensson, Åkerberg och Elof

B. Andersson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i

Skövde, Ödström, Johansson i Kälkebo, Pettersson i Hällbacken och Hedvall.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lindhagen, som anfört:

»Undertecknad har ansett sig böra återkomma med denna motion även

vid denna riksdag, därför att skifteslagstiftningen då förekommer och således

uppmärksamhet rätteligen bör kunna förväntas även för den förevarande

angelägenheten.

Gent emot utskottets avstyrkande av motionerna åberopas i tillämpliga

delar vad som anförts i reservationen till utskottets utlåtande nr 14. I

förgrunden står här den mindervärdiga utbrytningen av gamla bondejordbruk,

som sedan länge ägt rum, fortfarande pågår och numera stödes till

och med- av statsmakten- En var borde förstå, att dessa ofullkomliga jordbruks

förbättring i de flesta eller snarare alla fall ej kan ske utan stöd

av en expropriationslag. Särskilt befogad framstår densamma, då det gäller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

att komplettera jordbruken i de norra delarna av landet, där kronan genom

avvittringarna skänkt skogsmarken till stöd just för jordbruket. Bakom

motståndet för en sådan lagstiftning döljer sig begripligt nog ett sinnelag,

som av intressepolitiska skäl icke sörjer över de ofullständiga jordbrukens

mindervärdighet och på åtskilliga händer nog i hemlighet icke ogärna ser,

att deras antal ytterligare ökas.

Det hemställes, att riksdagen måtte bifalla motionerna.»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 192 6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.