Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till den internationella luftf ar t skonventionen.

1926-04-23 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1926:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till den internationella luftf ar t skonventionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1926 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

Sveriges anslutning till den internationella

luftf ar t skonventionen.

Genom en den 19 februari 1926 dagtecknad proposition, nr 172, vilken

hänvisats till lagutskott, och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, föreslagit riksdagen att godkänna den

i Paris den 13 oktober 1919 undertecknade luftfartskonventionen. under förutsättning

att de av internationella luftfartskommissionen den 25 oktober

1922 och den 30 juni 1923 beslutade ändringarna av artiklarna 5 och 34 i

konventionen träda i kraft.

Berörda konvention är i svensk översättning av följande lydelse:

Konvention

angående reglering av internationell luftfart.

Kapitel I.

Allmänna grundsatser.

Artikel 1.

De höga fördragsslutande parterna erkänna, att varje stat har fullständig

och uteslutande höghetsrätt i luftrummet över sitt territorium.

En stats territorium i den betydelse detta ord bär i förevarande konvention

omfattar såväl statens egentliga område som området för dess

kolonier, inbegripet territorialvattnet utmed nämnda områdens kuster.

Artikel 2.

Eu var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att i fredstid medgiva

övriga fördragsslutande staters luftfartyg rätt att på ofarligt sätt färdas

över förstnämnda stats område under förutsättning att de villkor, som stadgas

i förevarande konvention, bliva iakttagna.

Alla föreskrifter, som utfärdats av eu fördragsslutande stat rörande rätt för

luftfartyg, hemmahörande i annan fördragsslutande stat, att vinna tillträde

till dess territorium, skola tillämpas utan avseende å nationalitet.

Artikel 3.

En var av de fördragsslutande staterna är berättigad att av militära skäl

eller av hänsyn till allmän säkerhet förbjuda luftfartyg, hemmahörande i

annan fördragsslutande stat, att färdas över vissa områden inom sitt territo
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 9 samt. 2 avd. 16 höft. (Nr 19). 911 so

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

rium vid äventyr av i statens lagstiftning bestämt straff samt med förbehåll

att i detta hänseende icke någon åtskillnad skall göras mellan dess egna

och den andra fördragsslutande statens privata luftfartyg.

I så fall skola läget och utsträckningen av de förbjudna områdena på

förhand offentliggöras och delgivas övriga fördragsslutande stater.

Artikel 4.

Varje luftfartyg, som inkommer över ett förbjudet område, är skyldigt

att, så snart det får kännedom härom, giva den nödsignal, som är föreskriven

i § 17 av reglementet D, och skall landa utanför det förbjudna området

så snart och så nära detta område som möjligt på eu av flygplatserna i

den stat, över vars område luftfart olovligen ägt rum.

Kapitel IT.

Luftfartygs nationalitet.

Artikel 5.

Fördragsslutande stat må icke annat än genom ett särskilt och till tiden

begränsat bemyndigande medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg,

som icke har någon av de fördragsslutande staternas nationalitet.

Av internationella luftfartskommissionen den 25 oktober 1922 beslutad

ändrad lydelse av art. 5.

Fördragsslutande stat må icke annat än genom ett särskilt och till tiden begränsat

bemyndigande medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg'', som icke

har någon av de fördragsslutande staternas nationalitet, såvida icke förstnämnda

stat avslutat en särskild överenskommelse med det land, i vars luftfartygsregister

fartyget är infört. Bestämmelserna i denna särskilda överenskommelse

må dock icke inskränka de fördragsslutande staternas rättigheter enligt förevarande

konvention och skola vara i överensstämmelse med de i nämnda konvention

och därtill hörande reglementen fastställda regler. Denna särskilda överenskommelse

skall delgivas internationella luftfartskommissionen, som skall meddela

övriga fördragsslutande stater underrättelse om densamma.

Artikel 6.

Luftfartyg har den stats nationalitet, i vars luftfartygsregister det är infört

i överensstämmelse med föreskrifterna i avdelning I av reglementet A.

Artikel 7.

Luftfartyg må icke införas i en fördragsslutande stats luftfartygsregister,

såvida det icke i sin helhet tillhör undersåtar i denna stat.

Aktiebolag må icke registreras såsom ägare av luftfartyg, såvida det icke

har den stats nationalitet, i vars luftfartygsregister fartyget är infört, såvida

icke ordföranden i bolagets styrelse och två tredjedelar av övriga styrelseledamöter

hava nämnda stats nationalitet och såvida icke bolaget uppfyller

alla övriga bestämmelser, som må kunna vara föreskrivna i ifrågavarande

stats lagar.

Artikel 8.

Luftfartyg må icke med giltig verkan vara registrerat i flera stater.

Artikel 9.

De fördragsslutande staterna skola månatligen sinsemellan utväxla och

till den i artikel 34 omförmälda internationella luftfartskommissionen över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1,9.

sända utdrag av luftfartygsregistret, innehållande förteckning å de fartyg,

som under den förflutna månaden införts i eller avförts ur registret.

Artikel 10.

Under internationell luftfart skall varje luftfartyg enligt bestämmelserna

i reglementet A vara försett med nationalitets- och registreringsmärke, ävensom

med uppgift om ägarens namn och hemort.

Kapitel III.

Luftvärdighetsbevis och certifikat för besättning.

Artikel 11.

Under internationell luftfart skall luftfartyg, i enlighet med bestämmelserna

i reglementet B, vara försett med luftvärdighetsbevis, utfärdat eller

godkänt av den stat, vars nationalitet luftfartyget har.

Artikel 12.

Befälhavare, förare, mekaniker och andra medlemmar av luftfartygs besättning

skola vara försedda med kompetens- och behörighetscertifikat, som

utfärdats i enlighet med bestämmelserna i reglementet E eller godkänts av

den stat, vars nationalitet luftfartyget har.

Artikel 13.

Luftvärdighetsbevis, kompetens- och behörighetscertifikat, vilka utfärdats

eller godkänts av den stat, vars nationalitet luftfartyget har. och vilka upprättats

jämlikt bestämmelser, som fastställts i reglementena B och E och

sedermera av internationella luftfartskommissionen, skola av de övriga staterna

erkännas såsom giltiga.

Yarje stat har rätt att, när fråga är om luftfärd inom dess egna gränser

och över dess eget område, vägra att erkänna ett för en av dess egna

medborgare av annan stat utfärdat kompetens- och behörighetscertifikat.

Artikel 14.

Luftfartyg må ej hava radioanläggning utan särskilt tillstånd av den

stat, vars nationalitet luftfartyget har. Radioanläggning må endast begagnas

av medlem av besättningen, som är i besittning av särskilt för ändamålet

utställt certifikat.

Luftfartyg, som användes för yrkesmässig luftfart och är i stånd att medföra

minst tio personer, skall vara försett med radioanläggning (utsändningsoch

mottagningsapparat), så snart regler för användande av sådana apparater

fastställts av internationella luftfartskommissionen.

Kommissionen må sedermera, enligt de bestämmelser, som den må komma

att fastställa, till alla andra slags luftfartyg utsträcka skyldigheten att hava

radioanläggning.

Kapitel IV.

Tillstånd till luftfart över utländskt område.

Artikel 15.

Luftfartyg, hemmahörande i en av de fördragsslutande staterna, har rätt

att färdas över annan fördragsslutande stats område utan att landa. Fartyget

skall därvid följa den väg, som må vara anvisad av den stat, över vars område

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

färden äger rum. I fall det kräves av hänsyn till allmän säkerhet, är luftfartyget

dock skyldigt landa, därest det erhåller befallning därom medelst de

i reglementet D föreskrivna signalerna.

Luftfartyg, som färdas från en stats område till en annans, skall, om sistnämnda

stats reglementariska bestämmelser så föreskriva, landa på en av

de av denna stat bestämda flygplatser. Uppgift om dessa flygplatser skall av

de fördragsslutande staterna lämnas internationella luftfartskommissionen,

som därom skall underrätta alla fördragsslutande stater.

För anordnande av internationell luftfartsled erfordras tillstånd av de

stater, över vilkas område leden skall framgå.

Artikel 16.

En var av de fördragsslutande staterna har rätt att till förmån för inhemska

luftfartyg utfärda bestämmelser om förbehåll och inskränkningar

beträffande yrkesmässig befordran av personer och gods mellan två punkter

inom eget område.

Sådana förbehåll och inskränkningar skola omedelbart offentliggöras och

delgivas internationella luftfartskommissionen, som därom skall underrätta

övriga fördragsslutande stater.

Artikel 17.

Luftfartyg, hemmahörande i en fördragsslutande stat, som fastställt förbehåll

och inskränkningar i enlighet med artikel 16, ma underkastas samma

förbehåll och inskränkningar i varje annan fördragsslutande stat, även om

denna icke pålägger andra främmande luftfartyg samma förbehåll och inskränkningar.

Artikel 18.

Luftfartyg, som färdas över en fördragsslutande stats område, därunder

inbegripet av förhållandena nödvändiggjorda landningar och uppehåll, må

kunna befrias från beslag på grund av intrång i rätt till patent, ritning eller

mönster genom ställande av säkerhet, vars storlek i saknad av godvillig

överenskommelse snarast möjligt skall bestämmas av vederbörande myndighet

å den ort, där beslaget ägt rum.

Kapitel V.

Föreskrifter, som skola iakttagas vid avgång, under färd och vid landning.

Artikel 19.

Yarje luftfartyg, som användes i internationell luftfart, skall vara försett

med:

a) registreringsbevis enligt reglementet A;

b) luftvärdighetsbevis enligt reglementet B;

c) certifikat för befälhavare, förare och övrig besättning enligt reglementet

E; ,

d) om luftfartyget befordrar passagerare, förteckning over deras namn;

e) om luftfartyget medför gods, konossement och godslista;

f) dagböcker enligt reglementet C; och

g) om luftfartyget har radioanläggning, tillstånd föreskrivet i artikel 14.

Artikel 20.

Dagböcker skola förvaras under två år, räknat från den dag, då sista anteckningen

infördes i desamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr W.

o

Artikel 21.

Vid luftfartygs avgång och landning äro vederbörande lands myndigheter

under alla förhållanden berättigade att visitera fartyget och att granska de

handlingar, med vilka det skall vara försett.

Artikel 22.

De fördragsslutande staternas luftfartyg hava vid landning och särskilt

i fall av nöd rätt till samma hjälpmedel som inhemska luftfartyg.

Artikel 23.

Bärgning av luftfartyg, som gjort haveri å sjön, skall, så vitt ej annorlunda

överenskommits, ske i enlighet med sjörättens grundsatser.

Artikel 24.

Varje flygplats i en fördragsslutande stat, som mot erläggande av vissa

avgifter är öppen för där hemmahörande luftfartyg, skall på enahanda villkor

vara öppen för luftfartyg, hemmahörande i övriga fördragsslutande stater.

För var och en av dessa flygplatser skall en enda taxa för landning och

uppehåll vara fastställd, vilken utan åtskillnad skall tillämpas å inhemska

och utländska luftfartyg.

Artikel 25.

En var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att träffa anstalter

för att säkerställa, att varje luftfartyg, som färdas inom dess område, och

varje _ luftfartyg, som för dess nationalitetsmärke, skall, var det än befinner

sig, iakttaga de regler, som äro föreskrivna i reglementet D.

En var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att åtala och bestraffa

den, som överträder dessa regler.

Kapitel VI.

Föremål, som icke må befordras.

Artikel 26.

Befordran å luftfartyg av explosiva varor, krigsvapen eller krigsammunition

är förbjuden i internationell luftfart. Utländskt luftfartyg må icke befordra

varor av detta slag från ett ställe till ett annat inom en och samma fördragsslutande

stats område.

Artikel 27.

Varje stat må förbjuda eller utfärda föreskrifter om medförandet eller

användandet av fotografiapparater å luftfartyg. Alla bestämmelser av detta

slag skola omedelbart delgivas internationella luftfartskommissionen, som

därom skall underrätta övriga fördragsslutande stater.

Artikel 28.

En var av de fördragsslutande staterna må av hänsyn till allmän ordning

underkasta befordran av andra föremål än dem, som omförmälas i

artiklarna 26 och 27, inskränkande bestämmelser. Sådana bestämmelser

skola omedelbart delgivas internationella luftfartskommissionen, som därom

skall underrätta övriga fördragsslutande stater.

Artikel 29.

Alla inskränkande bestämmelser av i artikel 28 nämnd art skola gälla i

samma omfattning beträffande inhemska och utländska luftfartyg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Kapitel VIK

Statsluftfartyg.

Artikel 30.

Såsom statsluftfartyg anses:

a) militära luftfartyg; samt

b) luftfartyg, som uteslutande användas för någon statens verksamhet

såsom för post-, tull- eller polisväsendet.

Övriga luftfartyg anses såsom privata luftfartyg.

Alla statsluftfartyg med undantag av militär-, tull- eller polisluftfartyg

skola behandlas såsom privata luftfartyg och äro för den skull underkastade

alla bestämmelser i förevarande konvention.

Artikel 31.

Varje luftfartyg, som står under befäl av diirtill beordrad militär person,

anses såsom militärt.

Artikel 32.

Militärt luftfartyg, tillhörigt eu av de fördragsslutande staterna, må var

ken färdas över eller landa på annan fördragsslutande stats område utan

att därtill hava erhållit särskilt tillstånd. Föreligger sådant tillstånd, åtnjuter

det militära luftfartyget, såvida icke annorlunda bestämts, i princip de

förmåner, som vanligen tillkomma främmande krigsfartyg.

Militärt luftfartyg, som är nödsakat att landa eller som uppfordras eller

beordras landa, må icke till följd härav göra anspråk på de förmånei'', som avses

i första stycket.

Artikel 33.

Genom särskilda avtal, som träffas mellan de olika staterna, skall bestämmas,

i vilka fall polis- och tulluftfartyg må erhålla tillstånd att överskrida

gränserna. I intet fall skola de åtnjuta de förmåner, som avses i

artikel 32.

Kapitel Vill.

Internationella lnftfartskonimissionen.

Artikel 34.

Under benämning den internationella luftfartskommissionen skall upprättas

en internationell kommission, vilken skall stå under Nationernas förbunds

ledning och bestå av:

två ombud för var och en av följande stater: Amerikas Förenta Stater,

Frankrike, Italien och Japan;

ett ombud för Storbritannien och ett för varje brittisk dominion och för

Indien;

ett ombud för var och en av övriga fördragsslutande stater.

Var och en av de fem förstnämnda staterna (Storbritannien med dess

dominions och Indien räknas härvid såsom en stat) skall hava så många

röster, att desammas antal, multiplicerat med fem, med minst en röst överstiger

samtliga de övriga fördragsslutande staternas röster.

Alla andra stater än de fem förstnämnda skola vardera hava en röst.

Internationella luftfartskommissionen skall själv fastställa reglerna för sin

verksamhet och bestämma den ort, där den skall hava sitt säte, men den är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

t

oförhindrad att sammanträda på sådan annan ort, som den må finna lämplig.

Dess första sammanträde skall hållas i Paris. Kallelse till detta sammanträde

skall utfärdas av franska regeringen, så snart denna från mer än

hälften av de stater, som undertecknat förevarande konvention, erhållit underrättelse

att de ratificerat samma konvention.

Det åligger kommissionen:

a) att från de fördragsslutande staterna emottaga eller hos dem framställa

förslag om ändring av bestämmelserna i förevarande konvention och att

tillkännagiva antagna förändringar;

b) att fullgöra de åligganden, som tilldelats kommissionen genom förevarande

artikel samt artiklarna 9, 13, 14, 15, 16, 27, 28, 36 och 37 i förevarande

konvention;

c) att vidtaga^ändringar i bestämmelserna i reglementena A—G;

d) att samla och meddela de fördragsslutande staterna alla slags underrättelser

angående internationell luftfart;

e) att samla och meddela de fördragsslutande staterna alla upplysningar

angående radiotelegrafi, väderlekstjänst och läkarvetenskap, som hava

intresse för luftfart;

f) att ombesörja utgivandet av kartor för luftfart i enlighet med bestämmelserna

i reglementet F; och

g) att avgiva utlåtande i frågor, som staterna må kunna underställa dess

prövning.

Ändring av bestämmelserna i något av reglementena må verkställas av

internationella luftfartskommissionen, om nämnda ändring gillas av tre fjärdedelar

av högsta möjliga antalet röster, d. v. s. av det sammanlagda antal

röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Ändringen

träder i kraft, så snart den genom internationella luftfartskommissionen

delgivits samtliga fördragsslutande stater.

Varje ändring, som föreslås i någon av förevarande konventions artiklar,

skall dryftas av internationella luftfartskommissionen, vare sig ändringen

framställts av en av de fördragsslutande staterna eller av kommissionen

själv. Ingen ändring av detta slag må för godkännande underställas de

fördragsslutande staterna, såvida den icke gillats av minst två tredjedelar

av högsta möjliga antalet röster.

Ändringar, som vidtagas i konventionens artiklar (med undantag av reglementena)

skola, innan de träda i kraft, hava uttryckligen godkänts av de fördragsslutande

staterna.

Kostnaderna för internationella luftfartskommissionens organisation och

verksamhet skola bestridas av de fördragsslutande staterna i förhållande

till det antal röster, varöver de förfoga.

Kostnader, som föranledas av sändande av tekniska ombud, skola bestridas

av vederbörande stater.

Av internationella luftfartskommissionen den 30 juni 1923 beslutad ändrad

lydelse av artikel 34.

Under benämning — —----de övriga fördragsslutande staterna.

Varje i kommissionen företrädd stat (Storbritannien med dess dominions och

Indien räknas härvid såsom en stat) har en röst.

Internationella luftfartskommissionen bestämmer — — — — — — i

frågor, som staterna må kunna underställa dess prövning.

Ändring av bestämmelserna i något av reglementena må kunna verkställas

av internationella luftfartskommissionen, därest nämnda ändring gillas av

tre fjärdedelar av högsta möjliga antal röster, d. v. s. av det sammanlagda antal

röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Denna

majoritet bör dessutom innefatta minst tre av följande fem stater: Amerikas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Förenta Stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan. Ändringen träder

i kraft, så snart den genom internationella luftfartskommissionen delgivits

samtliga fördragsslutande stater.''

Varje ändring — — — —--av de fördragsslutande staterna.

Kostnaderna för internationella iuftfartskominissionens organisation och

verksamhet skola bestridas av de fördragsslutande staterna. Totalbeloppet

fördelas i lika delar å samtliga fördragsslutande stater, dock att Amerikas

Förenta Stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan skola erlägga

dubbelt så stor andel som var och en av de övriga staterna.

Kostnader, som föranledas-----— skola bestridas av vederbö
rande

stater.

Kapitel IX.

Slutbestämmelser,

Artikel 35.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig, var och en i vad densamma

angår, att i möjligaste mån samarbeta för åstadkommande av internationella

åtgärder beträffande:

a) samlande och distribuerande av statistiska, fortlöpande eller speciella

väderleksunderrättelser i enlighet med bestämmelserna i reglementet G;

b) offentliggörande av likartade luftfartskartor samt genomförande av ett

gemensamt system för orienteringsmärken i terrängen i enlighet med bestämmelserna

i reglementet F;

c) användande av radioförbindelse i luftfartens tjänst, upprättande av erforderliga

radiostationer och iakttagande av de internationella reglerna för

radiomeddelanden.

Artikel 36.

Allmänna bestämmelser rörande tullväsendet, i vad angår den internationella

luftfarten, äro föremål för särskilt avtal, vilket såsom reglemente H

är fogat till förevarande konvention.

Inga bestämmelser i förevarande konvention må tolkas såsom utgörande

hinder för de fördragsslutande staterna att i enlighet med de i konventionen

fastställda grundsatserna sinsemellan avsluta särskilda avtal beträffande tull-,

polis-, post- eller andra angelägenheter, som äro av gemensam betydelse för

luftfarten. Dessa avtal skola omedelbart delgivas internationella luftfartskommissionen,

som därom skall underrätta övriga fördragsslutande stater.

Artikel 37.

I händelse av meningsskiljaktighet mellan två eller flera stater angående

tolkningen av förevarande konvention skall tvisten avgöras av den fasta

mellanfolkliga domstol, som skall upprättas av Nationernas förbund och,

innan denna domstol börjar sin verksamhet, genom skiljedom.

Om parterna icke direkt kunna komma överens om val av skiljemän,

skola de förfara på följande sätt:

Var och en av parterna utser en skiljeman och skiljemännen sammanträda

för att utse ordförande. Om skiljemännen icke kunna enas, skall

vardera parten utse en tredje stat och de sålunda utsedda staterna skola

välja ordförande i skiljenämnden antingen i samförstånd eller så att var

och en föreslår en person och lotten sedermera avgör, vilken av dessa personer

som skall vara utsedd.

Meningsskiljaktigheter beträffande de tekniska reglementen, som höra till

förevarande konvention, skola avgöras av den internationella luftfartskommissionen,

med enkel majoritet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

9

Om tvisten avser frågan, huruvida det gäller en tolkning av själva konventionen

eller ett av dess reglementen, tillkommer det den i första stycket

av denna artikel omförmälda skiljedomstolen att träffa slutgiltigt avgörande.

Artikel 38.

I händelse av krig skola bestämmelserna i förevarande konvention icke

inskränka de fördragsslutande staternas handlingsfrihet vare sig såsom krigförande

eller såsom neutrala.

Artikel 39.

Bestämmelserna i förevarande konvention kompletteras av reglementena

A—H, vilka under förbehåll av bestämmelsen i artikel 34 mom. c) hava

samma giltighet som och skola träda i kraft samtidigt med själva konventionen.

Artikel 40.

Brittiska dominions och Indien betraktas såsom stater i vad angår förevarande

konvention.

Protektoratsländers eller i Nationernas förbunds namn förvaltade territoriers

områden och undersåtar skola, i vad angår denna konvention, likställas

med skydds- eller mandatstaternas områden och medborgare.

Artikel 41.

De stater, vilka icke deltagit i kriget 1914—1919, må kunna ansluta sig till

förevarande konvention.

Denna anslutning skall på diplomatisk väg delgivas franska republikens

regering och genom denna alla stater, som undertecknat eller anslutit sig till

konventionen.

Artikel 42.

Stat, som deltagit i kriget 1914—1919 och icke undertecknat förevarande

konvention, skall icke kunna ansluta sig till densamma, såvida icke ifrågavarande

stat är medlem av Nationernas förbund eller, till den 1 januari 1923,

såvida icke de allierade och associerade makter, vilka undertecknat den med

ifrågavarande stat avslutade fredstraktaten, lämna sitt samtycke till anslutningen.

Efter den 1 januari 1923 må dylik anslutning kunna äga rum, därest

den genom omröstning i enlighet med det i art. 34 i förevarande konvention

stadgade förfaringssättet medgives av minst tre fjärdedelar av de stater, som

undertecknat eller anslutit sig till konventionen.

Framställning om anslutning skall ställas till franska republikens regering,

som därom skall underrätta övriga fördragsslutande makter. Såvida

icke den stat, som gör framställningen, i egenskap av medlem av Nationernas

förbund är utan vidare behörig att tillträda konventionen, skall franska

regeringen mottaga nämnda makters röster och för dem tillkännagiva resultatet

av omröstningen.

Artikel 43.

Förevarande konvention må icke uppsägas före den 1 januari 1922. I

händelse av uppsägning, skall denna delgivas franska republikens regering,

som därom skall underrätta övriga fördragsslutande parter. Uppsägningen

skall icke träda i kraft, förrän minst ett år förflutit efter nämnda delgivning,

och skall gälla blott beträffande den stat, som verkställt uppsägningen.

Förevarande konvention skall ratificeras.

Varje makt skall överlämna sin ratifikation till franska regeringen, genom

vars försorg underrättelse därom skall lämnas övriga signatärmakter.

Ratifikationerna skola deponeras i franska regeringens arkiv.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

Förevarande konvention skall för varje stat, som undertecknat densamma,

träda i kraft gent emot andra stater, vilka redan ratificerat konventionen,

fyrtio dagar efter deponeringen av ifrågavarande stats ratifikation.

Så snart förevarande konvention trätt i kraft, skall franska regeringen

översända en bestyrkt avskrift av konventionen till de makter, vilka på grund

av fredstraktaterna förbundit sig att tillämpa luftfärdsregler, överensstämmande

med dem, vilka fastställts i nämnda konvention.

Som skedde i Paris den trettonde oktober nittonhundranitton i ett enda

exemplar, som skall vara deponerat i franska regeringens arkiv, och varav

bestyrkta avskrifter skola tillställas de fördragsslutande staterna. Nämnda

exemplar, dagtecknat såsom här ovan är sagt, må kunna undertecknas till

och med den tolfte april nittonhundratjugu.

Till bekräftelse härav hava nedanstående befullmäktigade ombud, vilkas

fullmakter befunnits vara i god och behörig form, undertecknat förevarande

konvention, vars franska, engelska och italienska texter skola hava samma

giltighet.

Beträffande grunderna för Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan fär

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionens innehåll.

Den 13 oktober 1919 avslöto de vid fredskonferensen i Paris representerade

allierade och associerade makterna en konvention angående reglering

av den internationella luftfarten. Sedan nio av signatärmakterna

ratificerat konventionen och Persien anslutit sig till densamma, trädde den

i kraft den 11 juli 1922. Sedermera hava åtskilliga andra makter ratificerat

eller anslutit sig till konventionen, som för närvarande är gällande

för följande länder:

Australiska statsförbundet, Belgien, Bulgarien, Oanada, Chile, Frankrike,

Grekland, Indien, Irländska fristaten, Italien, Japan, Nya Zeeland, Persien,

Polen, Portugal, Rumänien, Serbo-Kroato-Slovenska Staten, Siarn, Storbritannien,

Sydafrikanska Unionen, Tjeckoslovakien och Uruguay.

Yissa av de länder, som undertecknat konventionen, däribland Amerikas

Förenta Stater och några av de sydamerikanska staterna, hava underlåtit

att ratificera densamma.

I fråga om den internationella luftfartskonventionens huvudbestämmelser

må här framhållas följande:

Enligt konventionen skall en var av de fördragsslutande staterna förplikta

sig att i fredstid medgiva luftfartyg hemmahörande i någon annan

av de fördragsslutande staterna rätt att på ofarligt sätt färdas över förstnämnda

stats område under förutsättning att de villkor, som föreskrivas

i konventionen, bliva iakttagna (art. 2). Fn var av de fördragsslutande

staterna är berättigad att av militära skäl eller av hänsyn till allmän

säkerhet förbjuda luftfartyg, hemmahörande i någon annan av de fördragsslutande

staterna, att färdas över vissa områden inom sitt territorium vid

äventyr av i statens lagstiftning bestämt straff men med förbehåll att i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nry 19.

11

detta hänseende samma bestämmelser skola gälla beträffande privata luftfartyg,

hemmahörande i den andra fördragsslutande staten, som beträffande

dess egna privata luftfartyg (art. 3). Fördragsslutande stat får icke annat

än genom ett särskilt och till tiden begränsat tillstånd medgiva luftfart

över sitt område för luftfartyg, som icke har någon av de fördragsslutande

staternas nationalitet (art. 5). Konventionens bestämmelser hava avseende

å alla luftfartyg med undantag av militär-, tull- eller polisluftfartyg (art.

30). De fördragsslutande staternas gemensamma luftfartsangelägenheter

handhavas av en ständig internationell kommission, sammansatt av ombud

för dessa stater. Kommissionen är ställd under Nationernas förbunds

överinseende och dess sekretariat är förlagt till Paris (art. 34). Stater,

som icke deltagit i världskriget, må kunna ansluta sig till konventionen

genom en till franska utrikesdepartementet avgiven notifikation (art. 41).

Till konventionen höra 8 reglementen, som innehålla detalj föreskrifter,

angående vissa luftfarten rörande förhållanden.

Vid skilda konferenser mellan ombud för Sverige, Danmark, Finland

och Norge, i vilka senare deltogo även ombud för Nederländerna och

Schweiz, blevo bestämmelserna i den internationella luftfartskonventionen

föremål för övervägande. Därvid restes åtskilliga betänkligheter mot vissa

bestämmelser i konventionen, vilka betänkligheter i synnerhet rörde art. 5.

Enligt inhämtade underrättelser angående tolkningen av nämnda artikel

skulle denna komma att utgöra hinder för fördragsslutande stat att på

ömsesidighetens grund etablera regelbunden luftfart med icke fördragsslutande

stat. Vidare var röstfördelningen inom den internationella luftfartskommissionen

enligt art. 34 ordnad på ett sätt, som bland annat

skulle medföra ständig majoritet för Amerikas Förenta Stater, Brittiska

riket, Frankrike, Italien och Japan, därest dessa länder vore ense.

I syfte att få luftfartsförhållandena avtalsmässigt reglerade med närliggande

länder valdes på olika håll en annan väg för ordnandet av lufttrafiken,

nämligen avslutandet av • separatöverenskommelser. Sverige ingick

sålunda efter hand särskilda luftfartsöverenskommelser med Danmark,

Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien och Tyskland. Av dessa

överenskommelser hava de med Nederländerna och Polen ingångna ännu

icke trätt i kraft.

Sedermera har emellertid den internationella luftfartskommissionen å

sammanträde i London den 25 oktober 1922 antagit ett sådant tillägg

till artikel 5, att i konventionen deltagande stat finge tillåta luftfartyg,

som ej vore hemmahörande i någon av de fördragsslutande staterna, att

färdas över dess område, såvida nämnda stat avslutit en särskild luftfartskonvention

med det land, som fartyget tillhörde. Bestämmelserna i denna

särskilda konvention finge dock icke inskränka de fördragsslutande staternas

rättigheter och skulle stå i överensstämmelse med de regler, som

fastställts genom den internationella konventionen och därtill hörande

reglementen. Vidare beslöt nämnda kommission å sammanträde i London

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

den 30 juni 1923 sådan ändring i artikel 34, att varje stat tillerkändes

en röst inom kommissionen, varvid Amerikas Förenta Staters, Brittiska

rikets, Frankrikes, Italiens och Japans intressen särskilt tillgodosågos allenast

så, att i fråga om vissa viktigare beslut, för vilka fordras tre fjärdedelars

majoritet inom kommissionen, bestämdes, att medverkan av åtminstone

tre av dessa makter skulle erfordras för beshits giltighet. De

rörande omförmälda ändringar upprättade protokollen hava undertecknats

av alla de stater, för vilka konventionen vid ifrågavarande tidpunkter var

gällande, men enligt bestämmelserna i protokollen skola ändringarna icke

träda i kraft, förrän de ratificerats av samtliga dessa stater. Sådan ratificering

hade vid propositionens avlämnande verkställts av alla ifrågakommande

stater, med undantag för Portugal, som icke ratificerat ändringen

av artikel 34, samt Serbo-Kroato-Slovenska Staten, som icke ratificerat

vare sig nämnda ändring eller tillägget till artikel 5. Efter propositionens

avlämnande har emellertid underrättelse ingått, att portugisiska regeringen

den 15 mars 1926 låtit hos kommissionens sekretariat deponera Portugals

ratifikationsinstrument till protokollet rörande ändring av artikel 34.

Enligt artikel 34 i konventionen skola kostnaderna för den internationella

kommissionen gäldas av de fördragsslutande staterna. Totalbeloppet

fördelas i lika delar å samtliga fördragsslutande stater, dock att Amerikas

Förenta Stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan skola erlägga

dubbelt så stor andel som var och en av de övriga staterna. Med nuvarande

växelkurs skulle utgifterna för Sveriges anslutning till konventionen

enligt en av kommissionens sekretariat uppgjord beräkning icke komma

att överstiga 1,700 kronor. Dessa medel har departementschefen ansett

böra utbetalas från sjätte huvudtitelns ordinarie reservationsanslag å 20,000

kronor till vägar och kommunikationer, vilket anslag för nästkommande

budgetår skulle förslå härtill. Utgifter, som föranledas av sändande av

ombud till kommissionens sammanträden, hava ansetts kunna bestridas av

sjätte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.

Sveriges anslutning till den internationella luftfartskonventionen skulle

även medföra vissa ändringar i förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)

om luftfart, beträffande vilken förordning riksdagens yttrande inhämtats.

Då ifrågavarande förordning är i huvudsak byggd på bestämmelser i den

internationella luftfartskonventionen, torde ändringarna icke bliva av större

betydenhet.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet ett biträdande

av konventionen vara till fördel för den svenska luftfarten. Utskottet

vill i sådant hänseende erinra, hurusom av propositionen framgår,

att aktiebolaget Aerotransport hos utrikesdepartementet hemställt om avslutande

av luf tf artsöverenskommelser med Frankrike och Belgien, enär

saknaden av sådana vållat avbräck i bolagets rörelse, och att från italienska

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.

13

regeringen gjorts framställning om avslutande av luftfartsöverenskommelse

mellan Sverige ock Italien.

Utskottet tillstyrker därför, att Sverige ansluter sig till den internationella

luftfartskonventionen, så snart ovan angivna ändringar i artiklarna 5

och 34 trätt i kraft.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 april 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Kock, Sigfrid Hansson,

greve Spens, von Stockenström, Martin Svensson, Åkerberg och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Ödström, Ros,

Johansson i Sollefteå, Pettersson i Hällbacken, Lindgren i Dingelvik och Hedvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående Sveriges anslutning till den internationella luftfartskonventionen. a1 i texten