Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20

1926-04-29 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1926:20, Andra lagutskottets utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1926 kl. 2 e. m.

Utlutande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 29 januari 1926 dagtecknad proposition, nr 73, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om

arbetstidens begränsning.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 259 av herr Thorberg;

nr 260 av herr Rent er skaldjur

261 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl.;

nr 264 av herr von Sydow m. fl.; och

nr 267 av herr Lindhagen; samt

inom andra kammaren:

nr 373 av herr Sundström m. fl.;

nr 381 av herr Holmström i Stockholm m. fl.;

nr 382 av herr Karlsson i Vadstena m. fl.;

nr 383 av herr Dahlén m. fl.;

nr 384 av herr Röing;

nr 385 av herr Hamilton m. fl.; och

nr 389 av herr Lindman m. fl.

Beträffande skälen för det med propositionen framlagda lagförslaget ävensom

i motionerna gjorda yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen respektive motionerna.

Lagstiftningen angående åttatimmarsdagen inleddes här i Sverige med den

av 1919 års urtima riksdag antagna lagen om arbetstidens begränsning. Denna

lag, som väsentligen överensstämde med det av arbetstidskommittén utarbetade

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 saml. 2 avd. 17 höft. (Nr 20.) 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

lagförslaget i ämnet, var avsedd att utgöra en försöksreglering, och var dess

giltighetstid begränsad till fyra år. Redan vid 1920 års riksdag väcktes ett

flertal motioner om ändringar i nämnda lag, resp. om dess upphävande. Ej

någon av dessa motioner vann riksdagens bifall, men beslöt riksdagen hos

Kungl. Maj:t anhålla om utredning och sådana förslag till ändringar i lagen,

som kunde finnas påkallade av vunnen erfarenhet om lagens tillämpning och

vilka, utan att rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att bättre anpassa

densamma efter det praktiska livets krav. 1921 års riksdag fick även mottaga

proposition med förslag till en i flera avseenden modifierad arbetstidslag.

Riksdagen godtog i regel de föreslagna lindringarna och tillfogade ytterligare

sådana. Den år 1921 utfärdade reviderade arbetstidslagen kom sålunda att

förete avsevärda avvikelser från den ursprungliga lagen. Tiden för ifrågavarande

lagstiftnings giltighet ändrades emellertid ej, utan densamma skulle,

såsom från början bestämts, utlöpa med år 1923. För nu nämnda års riksdag

framlades också förslag till ånyo reviderad arbetstidslag. Även denna gång

föreslogos vissa lindringar, ehuru av relativt mindre betydelse. Jämväl riksdagsbehandlingen

gav till resultat några dylika. Den av 1923 års riksdag

antagna och den 22 juni samma år utfärdade lagen om arbetstidens begränsning

gäller f. n., men dess giltighet upphör med innevarande års utgång.

I samband med sitt beslut om arbetstidslagens prolongering gav 1923 års

riksdag uttryck åt den förväntan, att Kungl. Maj:t under den fortsatta provisorietiden

skulle ägna synnerlig uppmärksamhet åt arbetstidslagstiftningens

verkningar inom landet och dess anpassning efter de internationella förhållandena

samt att Kungl. Maj:t före provisoriets utlöpande skulle låta verkställa de

särskilda utredningar, som kunde finnas påkallade för att statsmakterna då

skulle bättre vara i stånd att definitivt taga ståndpunkt till frågan om berörda

lagstiftning.

Med hänsyn till nu återgivna uttalande från riksdagens sida anbefallde

Kungl. Maj:t den 8 april 1925 socialstyrelsen och kommerskollegium att verkställa

utredning om arbetstidslagstiftningens verkningar inom landet. Vidare

uppdrog Kungl. Maj:t den 18 juni samma år åt sekreteraren och ledamoten i

arbetsrådet J. Nordin att verkställa utredning om motsvarande lagstiftning och

dess tillämpning i ett flertal främmande länder. Redogörelser för resultaten

av här åsyftade utredningar ha lämnats i publikationerna »Statistiska undersökningar

angående åttatimmarslagens och bagerilagens verkningar» samt »Utredning

rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande

länder» (Statens offentliga utredningar 1925: 45 resp. 1926:1).

Nämnas bör måhända slutligen i detta sammanhang, att socialstyrelsen, som

tidigare fått i uppdrag att förbereda revision av lagen om arbetarskydd, av lagtekniska

m. fl. skäl funnit sig böra framlägga förslaget till förnyad arbetstidsreglering

inarbetat i det förslag till reviderad lag om arbetarskydd, som

styrelsen avgav den 2 november 1925.

Genomförandet av åtta timmars arbetsdag utgör föremålet för ett av den

moderna arbetarrörelsens äldsta och mest uppmärksammade krav. Under många

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

o

ar kämpade arbetarna, till synes oftast med föga framgång, för detta önskemåls

förverkligande. Arbetstiden förkortades visserligen i genomsnitt så småningom

pa enstaka områden ända ned till den eftersträvade gränsen — men på det

hela taget kvarstod dock vid tiden för världskrigets slut en avsevärd skillnad

mellan den faktiska arbetstiden och åttatimmarsdagen. När arbetarna då i

flertalet europeiska länder lyckades, åtminstone för industrien och därmed jämförliga

verksamhetsområden, uppnå lagstadgad begränsning av arbetstiden,

hade de därmed vunnit en ur deras synpunkt mycket betydelsefull framgång.

Av vad här anförts torde framgå, att arbetarna endast efter omfattande strider

skulle uppgiva den ernådda lagstadgade arbetstidsbegränsningen.

För arbetsgivarsidan ter sig förevarande reform givetvis annorlunda. Oavsett

den bundenhet och de besvärligheter av olika slag, som den lagstadgade

arbetstidsregleringen medfört, ha näringsidkarna i stor utsträckning funnit sig

nödgade att till produktionens upprätthållande öka arbetarantalet eller ock

vidtaga allehanda förändringar i avseende å driftens anordning och tekniska

hjälpmedel — ej sällan ha båda dessa utvägar tillgripits. I en del fall torde

de genomförda förändringarna varit av nytta för produktionen, men i det stora

flertalet fall lär, oaktat stundom mycket betydande kostnader nedlagts på förbättringar,

produktionsresultatet knappt motsvara det som nåddes före 8-timmarsdagens

införande. Med hänsyn till såväl de företag, som funnit sig i den

av arbetstidens förkortning föranledda produktionsminskningen, som de, vilka

genom kostsamma förändringar sökt kompensera arbetstidsförkortningen, har

möjligheten till förräntning av det i företagen bundna kapitalet sålunda försämrats.

De vidtagna utredningarna beträffande denna lagstiftnings verkningar ha

asyftat att bereda statsmakterna möjlighet till bedömande, huruvida de fördelar

lagstiftningen berett arbetarna uppväga de nackdelar, som genom densamma

åsamkats produktionen. Såsom vid flera tillfällen framhållits, äro emellertid

de värden, som vid ett dylikt bedömande skulle vägas mot varandra, svåra att

jämföra. Endast i det fallet skulle en sådan utredning kunna tillmätas avgörande

betydelse, att den utvisade, att de ekonomiska verkningarna av 8-timmarsdagen

varit ödesdigra för näringslivet. En sådan verkan bär emellertid i förevarande

fall icke blivit ådagalagd.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det enligt utskottets mening icke

.-käligen kunna ifrågakomma att nu uppgiva den sedan mer än sex år upprätthållna

lagstadgade arbetstidsbegränsningen. Utskottet kan sålunda icke biträda

de i särskilda motioner av herr Lindman m. fl. och herr von Sydow m. fl.

framställda yrkanden på avslag å den föreliggande propositionen.

Kungl. Maj .t har pa tillstyrkan av socialstyrelsen och arbetsrådet föreslagit,

att åt den förnyade arbetstidslagen skulle givas obegränsad giltighetstid. I

motioner av herr C. G. Ekman in. fl. och herr Hamilton in. fl. har påyrkats,

att lagens giltighetstid måtte begränsas till fyra år. Vidare har herr Reuterskiöld,

enligt vilkens mening nödiga bestämmelser om arbetstidens begränsning

borde intagas i en omarbetad arbetarskyddslag, motionsvis hemställt, att arbetstidslagen

matte förlängas med ett ar. Såsom skäl för den i propositionen före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

slagna förändrade anordningen ha, oavsett önskemålet att kunna ratificera

Washington-konventionen angående arbetstidens begränsning, i huvudsak framhållits,

att det för arbetstidsregleringens rationella och praktiska anpassning

till och inordnande i näringslivet skulle vara önskvärt att få frågan om nämnda

reglering avförd från den politiska dagordningen och därmed undandragen det

strids- och osäkerhetstillstånd, vari densamma hittills befunnit sig. Emellertid

må å andra sidan erinras om, att man å många håll och däribland inom

otvivelaktigt sakkunniga kretsar fortfarande står tveksam inför spörsmålet,

hur reformen i åtskilliga avseenden bör slutgiltigt utformas. Vidare må framhållas,

att de internationella förhållandena på arbetstidsregleringens område ännu

äro föga stabiliserade. Omförmälda konvention är sålunda fortfarande ratificerad

allenast av ett fåtal stater. Uppenbart torde också vara, att det för vårt

lands konkurrens på den internationella marknaden måste vara av betydelse, att

den svenska arbetstidsregleringen tager tillbörlig hänsyn till motsvarande lagstiftning

i de med Sverige konkurrerande länderna. I betraktande av vad nu anförts

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till propositionen i vad den

avser den förnyade lagens giltighetstid, utan får utskottet förorda ett fortsatt

provisorium. Då fråga om revision av Washington-konventionen enligt en bestämmelse

i densamma skall tagas under övervägande inom tio år från det konventionen

först trädde i kraft, vilket skedde den 13 juni 1921, synes detta provisorium

i överensstämmelse med herr C. G. Ekmans m. fl:s och herr Hamiltons

m. flis motioner lämpligen böra utsträckas till fyra år eller till utgången

av år 1930. Givetvis torde det kunna förutsättas, att Kungl. Maj:t under den

fortsatta provisorietiden kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen,

såväl inom som utom landet, av de förhållanden, vilka kunna vara av betydelse

för frågan om upprätthållandet och gestaltningen av förevarande lagstiftning

och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de ledande industristaternas ställning.

Beträffande frågan om Sveriges anslutning till Washington-konventionen

torde redan av vad ovan anförts framgå, att utskottet icke finner vart land

f. n. lämpligen kunna taga ställning till detta spörsmål.

Utskottet övergår nu till att, följande den i propositionen föreslagna lagtexten,

granska de ändringsförslag, som framställts beträffande arbetstidslagens

särskilda bestämmelser. Detta förfarande har emellertid ej kunnat tilllämpas

med avseende å de i herr Dahléns m. fl. :s motion upptagna yrkanden,

vilka sammanfattats i ett särskilt vid motionen fogat lagförslag. Dessa yrkanden

innebära sådana skärpningar i sak eller förändringar av mer formell natur,

som enligt utskottets uppfattning ej skäligen kunna förordas.

1 §•

I avseende å denna paragraf innehåller propositionen tre ändringsförslag,

samtliga närmast motiverade av önskemålet att möjliggöra ratificering av

Washington-konventionen. Då utskottet, såsom förut utvecklats, anser berörda

önskemål sakna aktualitet, kan utskottet givetvis icke godtaga nu anförda skäl

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra la.gutslcottets utlåtande Nr 20. 5

för ändringarna. Beträffande de olika ändringsförslagen må därjämte anföras

följande.

Det första av här ifrågavarande förslag går ut på att utesluta den i paragrafens

ingress för lagens tillämplighet intagna förutsättningen, att i rörelsen

eller arbetsföretaget ifråga i regel användas flera än fyra arbetare. Yrkanden

om en inskränkning i dylik riktning förekommo redan under arbetstidslagens

behandling vid 1919 års lagtima riksdag och föranledde i propositionen med

förnyat förslag till sådan lag vid samma års urtima riksdag en bestämmelse

om viss dylik inskränkning i lagens tillämpning. Den sålunda föreslagna inskränkningen

utvidgades av riksdagen samt ökades ytterligare genom 1921

och 1923 års revisioner av arbetstidslagen. De förhållanden, som gåvo anledning

till nu berörda, småningom utsträckta undantaganden av de små rörelserna

och arbetsföretagen, torde i huvudsak kvarstå oförändrade. Erfarenheten

från andra länder, där arbetstidslagstiftningen omfattar jämväl småföretagen,

utvisar, att nämnda lagstiftning för dessa företag i stor utsträckning

förblivit en död bokstav — förhållandenas egen makt och omöjligheten

av tillfyllestgörande kontroll ha satt densamma ur tillämpning.

Den andra i propositionen föreslagna ändringen avser uteslutande av det i

den nu gällande lagen med c) betecknade undantaget, d. v. s. för arbeten, som

bedrivas av staten. Som bekant har emellertid på administrativ väg en väsentligen

mot arbetstidslagstiftningen svarande arbetstidsreglering i allmänhet

redan sedan länge genomförts inom så gott som alla de statens verksamhetsområden,

vilka motsvara dem, som äro inbegripna under nämnda lagstiftning.

Med hänsyn härtill synes den föreslagna förändringen sakna bärande skäl för

sig.

Såsom den tredje med hänsyn till konventionen påkallade förändringen föreslås

i propositionen, att det i den gällande lagen under i) upptagna undantaget

för arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän

trafik, skulle uteslutas. Beträffande detta ändringsförslag gäller ungefär

detsamma, som anförts i avseende å det nästföregående — en särskild efter

förhållandena lämpad och på 8-timmarsdagens principer grundad arbetstidsreglering

har efter förhandlingar med personalen redan genomförts för här

ifrågavarande verksamhet.

Eörutom ovan avhandlade, från regeringens sida föreslagna uteslutningar

ha jämväl motionsvis påyrkats vissa ändringar i lagens 1 §.

Sålunda ha herr Karlsson i Vadstena m. fl. hemställt om sådan ändring, att

lagen skulle komma att med visst undantag omfatta den vid sjukvårds-, fattigvårds-

och därmed jämförliga anstalter anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen.

Utskottet tillåter sig erinra, att undantagsbestämmelsen c) i propositionens

lagtext, vilken bestämmelse förevarande ändringsyrkande tydligen

avser, fastställts av 1921 års riksdag efter en ingående prövning av ett med det

föreliggande till stor del likartat ändringsförslag. Några nya, mer betydelsefulla

och på frågans avgörande inverkande omständigheter torde icke ha tillkommit,

och anser sig utskottet sakna anledning att tillstyrka ifrågavarande

ändringsyrkande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

I särskilda motioner ha herr Thorberg och herr Holmström i Stockholm m. fl.

hemställt, att undantaget f) enligt propositionens text, vilket avser upptagning

av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, måtte uteslutas. Nämnda

undantag, som tillfogades vid 1923 års riksdag, avser emellertid enligt utskottets

mening till väsentlig del arbeten av sådan beskaffenhet, att deras undantagande

från arbetstidslagens tillämpning måste anses väl motiverat.

Utskottet, som sålunda icke funnit sig kunna biträda något av de framställda

förslagen till ändring av 1 §, får alltså hemställa, att nämnda paragraf måtte

i den förnyade arbetstidslagen upptagas i oförändrat skick.

4 §.

Med anledning av klagomål att 4 § senare stycket i dess nu gällande avfattning

medgåve en tillämpning, som icke varit åsyftad och måste betecknas såsom

missbruk — särskilt hade påtalats användandet av arbetare till 12 timmars

arbete per dygn under fyra dygn i veckan — har åt nämnda lagrum i propositionen

givits en lydelse, som skulle inskränka dess användning till de fall och

de gränser, som syntes ha varit de ursprungligen avsedda. Den i propositionen

föreslagna förändringen av förevarande lagrum har emellertid givit anledning

till anmärkning för bristande effektivitet, och ha herr Thorberg samt herr

Holmström i Stockholm in. fl. i sina motioner påyrkat viss omformulering. Å

andra sidan har man i herr Lindmans m. fl. :s och herr von Sydows m. fl. :s

motioner vänt sig mot propositionens ändringsförslag på den grund, att en

begränsning sådan som den föreslagna i praktiken skulle i väsentlig mån förringa

värdet av det nu medgivna undantaget.

Enligt vad utskottet inhämtat, lär bestämmelsen i vissa fall ha varit till icke

obetydlig nytta för den numera under tryckta förhållanden arbetande järnhanteringen.

Utskottet, som icke anser en skärpning av lagen i förevarande

avseende påkallad eller lämplig, förordar, att 4 § senare stycket måtte bibehållas

oförändrat.

Såsom berörande lagens huvudsakliga, materiella stadgande bör i detta

sammanhang uppmärksammas herr Lindhagens med anledning av förevarande

proposition väckta motion. I densamma hemställes, att riksdagen till

arbetstidslagen måtte foga ett tillägg av det ungefärliga innehåll, att söndagsoch

nattarbete förklaras ej få äga rum, där det ej är oundvikligt eller eljest av

särskilda förhållanden påkallat. Kunde nu anförda yrkande icke omedelbart

bifallas, hemställer motionären, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära

övervägande och eventuellt förslag i berörda två syften.

I socialstyrelsens tidigare omnämnda, den 2 november 1925 avgivna förslag

till reviderad lag om arbetarskydd återfinnes under 17 § en bestämmelse av

följande lydelse: Åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens behov

eller annan omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, beredas erforderlig

ledighet för natt- och söndagsvila. Då den av herr Lindhagen påkallade

lagstiftningsåtgärden sålunda redan är bragt under Kungl. Maj :ts övervägande,

synes motionen för närvarande icke böra leda till någon åtgärd från riksdagens

sida.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

7

5 §.

I herr Sundströms m. fl. :s motion har påyrkats sådan ändring av denna paragrafs

andra moment, att jämväl arbetare i verk, där arbetet bedrives med tre

skiftlag och pågår även under sön- och helgdagar, måtte komma i åtnjutande av

en till 48 timmar begränsad arbetsvecka. Under erinran om att Washingtonkonventionen

direkt medgiver 56 timmars arbetstid vid arbeten, vilka på grund

av sin natur måste drivas kontinuerligt, anser sig utskottet ej kunna förorda

det framställda ändringsförslaget.

Beträffande paragrafens sista stadgande innebär propositionen den ändringen,

att detsamma rubricerats såsom särskilt femte moment, motsvarande det

nuvarande fjärde momentets andra stycke.

I fråga om detta lagrum, d. v. s. 5 mom. i propositionens text, har i herr

Thorbergs samt herr Holmströms i Stockholm m. fl. :s motioner föreslagits, att

orden »då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar

eller annorledes framgår» skulle ersättas med »då det av uttalande av

arbetarnas fackliga sammanslutning eller sammanslutningar framgår», d. v. s.

ordet »fackliga» skulle inskjutas framför »sammanslutning», varjämte orden

»eller annorledes» skulle uteslutas. Med hänsyn till att momentet med de föreslagna

ändringarna icke skulle kunna komma till tillämpning i avseende å arbetare,

som äro oorganiserade eller icke fackligt organiserade, kan utskottet icke

biträda ändringsförslagen.

6 §.

Vid avfattandet av denna paragraf hade man framför allt avsett att bereda

ett av natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses,

drabbat eller hotat företag möjlighet att utan hinder av den lagstadgade

arbetstidsbegränsningen vidtaga med hänsyn därtill erforderliga åtgärder. Med

en senare vidtagen obetydlig förändring har man velat tydliggöra, att enahanda

möjlighet skulle stå öppen jämväl för annat företag, som kom det beträngda

företaget till hjälp. På tillstyrkan av socialstyrelsen och arbetsrådet har i propositionen

till förevarande paragraf fogats ett andra moment, varigenom från

detta medgivande i regel skulle uteslutas sådana företag, som yrkesmässigt bedriva

verksamhet för avhjälpande av skador, varom här är fråga; i fall av trängande

behov skulle dock arbetsrådet kunna för dylikt företag medgiva undantag

från de eljest gällande begränsningarna av arbetstiden.

Det föreslagna nya momentet har, särskilt med hänsyn till därav befarade

olägenheter för skeppsvarven, gjorts till föremål för kritik av herr Ro ing, som

i sin motion påyrkar, att momentet måtte uteslutas. Jämväl i herr Lindmans

m. fl. :s och herr von Sydows m. fl. :s motioner kommer samma uppfattning till

uttryck.

Såvitt av föreliggande upplysningar framgår, synas knappast de nu gällande

bestämmelserna i ämnet vid tillämpningen ha givit anledning till några mer betänkliga

missförhållanden. I betraktande härav och då det synes vara av vikt

för varvsindustrien, att 6 § bibehålies oförändrad, har utskottet funnit sig icke

böra förorda upptagande i lagen av förevarande moment.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.

7 §•

Med anledning av missuppfattningar, som kommit till uttryck på vissa arbetsplatser

vid tillämpningen av 7 § 1 mom. hade socialstyrelsen föreslagit en

ny, mer restriktiv avfattning av detta moment. Denna avfattning har utan

ändring upptagits i propositionen.

Motionsvis har herr Rökig hemställt, att åt förevarande lagrum måtte givas

viss av honom föreslagen ändrad lydelse, som i sak väsentligen företer den avvikelsen

från propositionens text, att bestämningen »regelbundet återkommande»

uteslutits. Motionären framhåller till stöd för sitt ändringsyrkande, att den

utländska lagstiftningen i förevarande avseende är mindre sträng än den svenska

samt att särskilt varvsindustrien vid många tillfällen skulle ha behov av att

tillfälligt återkommande förberedelsearbeten få utföras under vissa timmar utöver

eljest medgiven tid. Utskottet, som funnit berörda i propositionen införda

bestämning kunna i vissa fall medföra en väl besvärande inskränkning i rätten

till förberedelse- och avslutningsarbeten, har ansett sig böra på det sättet biträda

herr Röings ändringsförslag, att utskottet förordar uteslutande av ifrågavarande

bestämning eller orden »regelbundet återkommande».

I avseende å 7 § 2 mom. har i propositionen föreslagits tillfogande av ett nytt

stycke, varmed asyftats att bereda viss lättnad vid förandet av övertidsjournal.

Det lär nämligen i många fall med hänsyn till avlöningsperioder eller andra förhållanden

vara önskvärt att kunna få beräkna övertiden för annan tidrymd än

kalendermanad. Särskilt torde behov därav ha framträtt i fall, där medgivande

med stöd av 5 § 1 mom. lämnats till begränsning av arbetstiden till 48 timmar

i genomsnitt för fyra veckor. För vinnande av överensstämmelse med avlöningsperioder

lära även kortare tidrymder för övertidens beräkning kunna ifrågakomma.

Då här åsyftade tidrymder i varje fall skulle vara kortare än en kalendermånad,

torde den föreslagna tilläggsbestämmelsen icke kunna väcka några betänkligheter

från skyddssynpunkt. Av vad utskottet anfört framgår, att utskottet

ej kan tillstyrka bifall till det i motioner av herr Thorberg samt herr

Holmström i Stockholm m. fl. framställda förslaget att utesluta nämnda tilläggsbestämmelse.

Samma motionärer hava föreslagit, att i 2 mom. första stycket orden »för

högst 50 timmar under loppet av en kalendermånad» i den nu gällande texten

skulle utbytas mot »för högst 40 timmar under loppet av fyra veckor». Av

herr Lindman m. fl. och herr von Sydow m. fl. har framhållits, att det i förevarande

lagrum medgivna maximum av övertidsarbete för år borde höjas från

200 till 300 timmar.

Enligt utskottets mening föreligga ej tillfyllestgörande skäl för minskning

eller ökning av den uti ifrågavarande moment medgivna övertiden. Då vidare

den av herrar Thorberg och Holmström i Stockholm m. fl. påyrkade beräkningen

av övertiden för fyra veckor låter sig tillämpa jämväl enligt den i propositionen

föreslagna tilläggsbestämmelsen, anser sig utskottet böra förorda antagande

av 7 § 2 mom. med den i propositionen föreslagna avfattningen.

Beträffande 7 § 3 mom. innebär propositionens text den förändringen, att be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.

9

gränsningen av övertiden till högst 30 timmar för kalendermånad uteslutits. Av

herr Thorberg samt herr Holmström i Stockholm m. fl. har i deras motioner påyrkats,

att nämnda begränsning skulle utbytas mot en begränsning av övertiden

till 28 timmar under loppet av 4 veckor samt att begränsningen för kalenderår,

nu 150 timmar, skulle nedsättas till 120 timmar.

Med hänsyn till att övertid enligt förevarande moment endast får uttagas efter

medgivande av arbetsrådet, som i samband därmed har tillfälle att, i den

mån så finnes påkallat, utsätta begränsning jämväl för kalendermånad eller

annan kortare tid, torde det i propositionen föreslagna borttagandet av begränsningen

för kalendermånad ej behöva medföra någon risk i skyddsavseende. Utskottet,

som ej kan biträda motionärernas förslag till minskning av den i 7 §

3 mom. medgivna möjligheten till övertidsarbete, får sålunda tillstyrka bifall

till nämnda lagrum i dess i propositionen föreslagna förändrade avfattning.

8§.

Denna paragraf, som i sin ursprungliga, av socialstyrelsen föreslagna lydelse

tillkommit närmast för att bereda möjlighet till ingripande mot eventuella

missbruk av medgivandet i 4 § andra stycket, torde i det skick, vari den förekommer

i propositionen, icke vara påkallad av något verkligt behov ur skyddssynpunkt.

Utskottet anser sig med hänsyn därtill kunna ansluta sig till det i

herr Röings motion framställda yrkandet, att paragrafen måtte uteslutas.

10 §.

Med hänsyn till att utskottet föreslår provisorisk lagstiftning i ämnet har

den i propositionen upptagna bestämmelsen om viss tid, för vilken arbetsrådets

ledamöter skola utses, ansetts böra uteslutas.

11 §■

Med anledning av de svårigheter, som mött arbetstidslagens genomförande i

avseende å den lagen underkastade personalgruppen i hotell-, restaurang- och

kaféföretag, d. v. s. huvudsakligen dessa företags kökspersonal, föreslogs redan

i 1921 ars proposition med reviderad arbetstidslag, att annan begränsning av arbetstiden

än den i 4 § stadgade skulle kunna av arbetsrådet medgivas för nämnda

arbetstagare. Detta förslag hade emellertid med anledning av yppade svårigheter

att i vissa fall avgöra, huruvida en befattningshavare inom ifrågavarande

företag skulle anses inbegripen under lagen eller ej, utsträckts till att

omfatta all personal i dessa företag. Förslaget avvisades i fråga om härovan

först omnämnda personalgrupp av riksdagen väsentligen med den motiveringen,

att denna personalgrupp till sitt antal vore så begränsad, att det syntes oegentligt

att allenast med hänsyn till densamma införa en ny art av dispenser från

lagen.

När Kungl. Maj.t nu på. tillstyrkan av socialstyrelsen funnit sig föranlåten

att ånyo föreslå en anordning, som skulle bereda möjlighet att utfärda särskil
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

da regler rörande arbetstiden för sådan hotell-, restaurang- och kafépersonal,

som icke har att direkt betjäna allmänheten, sker det under framhållande å ena

sidan, att verkställda undersökningar av arbetstidsförhållandena inom ifrågavarande

företag givit vid handen, att arbetstidslagen i dessa företag praktiskt

taget knappast låter sig strikt tillämpa, och å den andra att arbetstiden för här

åsyftade arbetstagare tidigare i regel varit oskäligt lång och sannolikt, om dessa

arbetstagare undandroges lagens skydd, skulle bliva så igen. Med hänsyn

till den långtgående och omfattande befogenheten till eftergifter, som förevarande

bestämmelse bereder, har det ansetts riktigast att förbehålla densammas

tillämpning åt Kungl. Maj :t.

Herr Thorberg samt herr Holmström i Stockholm m. fl. ha i sina motioner

hemställt, att förevarande moment måtte uteslutas. I herr Lindmans m. fl. :s

och herr von Sydows m. fl. :s motioner har däremot uttalats, att all hotell-, restaurang-

och käfépersonal borde ställas utanför arbetstidslagen.

Med hänsyn till den motivering, som anförts i propositionen, har utskottet

funnit sig böra förorda 11 § 1 inom. till antagande.

Mot det i propositionen föreslagna sammanförandet till denna paragraf av

övriga i lagen förekommande bestämmelser, vilkas tillämpning ankomma på

Kungl. Maj :t, nämligen 8 och 16 §§ i den nu gällande lagen, finnes givetvis intet

att erinra.

13 §.

Med anledning av det Kungl. Maj:t i 11 § 1 mom. givna bemyndigandet att

under vissa förutsättningar meddela föreskrift om annan begränsning av arbetstiden

har i propositionen föreslagits att utvidga det i förevarande paragraf stadgade

straffansvaret till att omfatta jämväl brott mot sådan föreskrift. Den sålunda

föreslagna kompletteringen måste enligt utskottets mening anses befogad.

16 §.

I samband med det i propositionen föreslagna uteslutandet av det under 1 § c)

i den nu gällande lagen intagna undantaget för arbete, som bedrives av staten,

har bestämmelsen i förevarande paragraf utsträckts till att även gälla verksamhet,

som bedrives av staten. Med hänsyn till att utskottet förordat, att berörda

undantag måtte bibehållas i den förnyade arbetstidslagen, får utskottet föreslå,

att orden »staten eller» måtte uteslutas.

Ikraftträdelsebestämmelsen.

Då utskottet ansett sig böra föreslå, att lagen måtte förnyas med begränsad

giltighetstid, har utskottet vidtagit viss därav föranledd ändring i ikräftträdelsebestämmelsens

avfattning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

11

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje

rörelse, industriell eller icke, så ock å

hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller

företaget till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användas flera än fyra

arbetare, häri icke inräknad arbetare,

som användes till arbete, vilket avses i

a)—l) här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,

b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas

till bestämda tider,

Denna lag äger tillämpning å varje

rörelse, industriell eller icke, vari arbetare

användes till arbete för arbetsgivares

räkning, så ock å hus-, väg- eller

vattenbyggnad, vattenavledning eller

annat dylikt särskilt arbetsföretag,

vari arbetare yå sådant sätt användes.

c) arbete, som har till ändamål att

bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose

annat därmed jämförligt behov,

d) skeppstjänst, som omförmäles i

lagen om arbetstiden å svenska fartyg,

ävensom fiske,

e) skogsarbete samt kolning i mila,

ändock att arbetet icke är att hänföra

till skogsarbete, ävensom flottning,

f) upptagning av torv samt tillverkning

av bränntorv och torvströ,

g) jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete

för jordbruk eller sådan dess

binäring, som nu nämnts, ävensom

trädgårdsskötsel och djurskötsel, ån
-

ej arbete, som bedrives av staten,

d) arbete, som har till ändamål att

bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose

annat därmed jämförligt behov,

e) skeppstjänst, som omförmäles i

lagen om arbetstiden å svenska fartyg,

ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i mila,

ändock att arbetet icke är att hänföra

till skogsarbete, ävensom flottning,

g) upptagning av torv samt tillverkning

av bränntorv och torvströ,

h) jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete

för jordbruk eller sådan dess binäring,

som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel

och djurskötsel, ändock att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

dock att arbetet bedrives utan samband

med jordbruk,

h) arbete, som åligger biträde i handelsbod,

rakstuga, frisérsalong eller

badinrättning,

i) sådant arbete i hotell-, restaurang-

eller kaférörelse, som är att hänföra

till allmänhetens direkta betjänande,

samt

j) arbete, som åligger portvakt och

av honom väsentligen förrättas i hans

bostad.

(Utskottets förslag.)

arbetet bedrives utan samband med

jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal

vid järnväg, som är upplåten för

allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod,

rakstuga, frisérsalong eller

badinrättning,

k) sådant arbete i hotell-, restaurang-

eller kaférörelse, som är att hänföra

till allmänhetens direkta betjänande,

samt

l) arbete, som åligger portvakt och

av honom väsentligen förrättas i hans

bostad.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av

arbetsgivarens familj; samt ej heller

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3 §.

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eller

den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida

visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller

huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

''Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,

bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §.

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster

oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest

nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides,

arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9

timmar.

Bedrives arbete med regelbunden Bedrives arbete med regelbunden

skiftindelning, må, i den mån så er- skiftindelning, må annan arbetstid än

fordras för arbetets fördelning på skift nyss angivits tillämpas, såvitt därigeav

olika längd eller för förlängning av nom icke uppkommer längre samman
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.)

skift vid skiftväxling, annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom

icke uppkommer längre sammanlagd

arbetstid för en tidrymd av

högst tre veckor, än att den motsvarar

48 timmar i veckan.

(Utskottets förslag.)

lagd arbetstid för en tidrymd av högst

tre veckor, än att den motsvarar 48

timmar i veckan.

5 §.

1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden

eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande

längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att arbetstiden,

med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att den

i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar

i veckan.

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga

skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den

mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller

medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen

stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat,

medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom., undantag från

bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,

äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av

arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår,

att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna

detsamma önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.

6 §.

1 mom. Har natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet, som

ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett

företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller

för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt

med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som

angives i 4 § eller kan hava bestämts

med stöd av 5 §. Om sådant arbete

samt dess anledning, omfattning och

varaktighet åligger det arbetsgivaren

att senast inom två dygn från dess början

göra anmälan till arbetsrådet.

Har natur- eller olyckshändelse eller

annan omständighet, som ej kunnat förutses,

vållat avbrott i ett företags drift

eller ock medfört överhängande fara

för sådant avbrott eller för skada å

liv, hälsa eller egendom, må arbetare,

i den mån så är nödigt med hänsyn till

berörda förhållande, användas till arbete

utöver tid, som angives i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §.

Om sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det

arbetsgivaren att senast inom två dygn

från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att

ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall

icke äga tillämpning å yrkesmässigt

bedriven verksamhet för avhjälpande

av skador, vilka uppkommit under omständigheter,

som i nämnda lagrum angivas;

dock må arbetsrådet, där så finnes

av trängande behov påkallat, för

dylik verksamhet medgiva undantag

från de i 4 § angivna begränsningar.

7 §•

1 mom. Till sådana regelbundet

återkommande förberedelse- eller avslutningsarbeten,

som för driftens

ohindrade gång nödvändigtvis måste

utföras före eller efter den allmänna

arbetstiden, må nödigt antal arbetare,

vilka fyllt aderton år, användas under

högst sju timmar i veckan utöver den

tid, varunder de enligt denna lag eller

med stöd av densamma meddelad eftergift

eljest få användas till arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall, än som avses i 6 § 1 mom.,

med hänsyn till särskilt förhållande

påkallat att använda arbetare till arbete

utöver tid, som angives i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §

eller 6 § 2 mom., vare därtill berättigad

i avseende å arbetare, som fyllt

aderton år, för högst 50 timmar under

loppet av en kalendermånad och 200

timmar under loppet av ett kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är

fråga, må även, med iakttagande av

motsvarande begränsning, beräknas för

kortare tidrymd än kalendermånad;

åliggande det i sådant fall arbetsgivaren

att på förhand i journal eller annan

handling, vari anteckning enligt 9 §

skall göras, anteckna ej mindre dagen,

då dylik utsträckt arbetstid skall börja

tillämpas, än även den tidrymd, för

vilken beräkningen skall ske.

1 mom. Till sådana förberedelseeller

avslutningsarbeten, som för driftens

ohindrade gång nödvändigtvis måste

utföras före eller efter den allmänna

arbetstiden, må nödigt antal arbetare,

vilka fyllt aderton år, användas

under högst sju timmar i veckan utöver

den tid, varunder de enligt denna lag

eller med stöd av densamma meddelad

eftergift eljest få användas till arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall, än som avses i 6 §, med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att

använda arbetare till arbete utöver tid,

som angives i 4 § eller kan hava bestämts

med stöd av 5 §, vare därtill

berättigad i avseende å arbetare, som

fyllt aderton år, för högst 50 timmar

under loppet av en kalendermånad och

200 timmar under loppet av ett kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är

fråga, må även, med iakttagande av

motsvarande begränsning, beräknas för

kortare tidrymd än kalendermånad;

åliggande det i sådant fall arbetsgivaren

att på förhand i journal eller annan

handling, vari anteckning enligt 8 §

skall göras, anteckna ej mindre dagen,

då dylik utsträckt arbetstid skall börja

tillämpas, än även den tidrymd, för

vilken beräkningen skall ske.

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,

dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt sexton

men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i denna

paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

met, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom användande

till dylikt arbete utsattes för överansträngning eller ohälsa.

8 §.

Utnyttjas rätt till utsträckning av

arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1 eller

2 mom., på sådant sått, att arbetstiden

oskäligt förlänges, äger arbetsrådet, i

den mån så prövas nödigt, föreskriva

begränsning i avseende å nämnda rättighets

tillgodonjutande.

9 §.

Rörande arbetares användande till

arbete enligt 6 § 1 mom. eller 7 § åligger

det arbetsgivaren att senast den

första dagen i näst därpå följande vecka

eller, därest då icke kan avgöras,

huruvida arbetstiden är att hänföra

till sådan, som avses i nämnda paragrafer,

så snart sådant kan bedömas,

göra anteckning i särskild journal,

upprättad enligt formulär, som fastställes

av arbetsrådet, eller ock på annat

av nämnda myndighet godkänt

sätt. I fråga om sådan förlängd arbetstid,

som avses i 7 § 1 mom., är

dock arbetsgivaren icke pliktig göra

dylik anteckning, där arbetstiden finnes

behörigen upptagen å det i 12 §

2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 § 1

mom. eller 7 § skall biläggas journal

eller annan handling, däri anteckning

enligt första stycket skall göras, och

skall journalen eller handlingen jämte

bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst tre år, räknat beträffande

journalen eller handlingen från den

tid, då sista anteckningen gjordes däri,

och beträffande beslutet från detsaminas

datum.

8 §.

Rörande arbetares användande till

arbete enligt 6 eller 7 § åligger det

arbetsgivaren att senast den första dagen

i näst därpå följande vecka eller,

därest då icke kan avgöras, huruvida

arbetstiden är att hänföra till sådan,

som avses i nämnda paragrafer, så

snart sådant kan bedömas, göra anteckning

i särskild journal, upprättad enligt

formulär, som fastställes av arbetsrådet,

eller ock på annat av nämnda

myndighet godkänt sätt. I fråga

om sådan förlängd arbetstid, som avses

i 7 § 1 inom., är dock arbetsgivaren

icke pliktig göra dylik anteckning, där

arbetstiden finnes behörigen upptagen

å det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller

7 § skall biläggas journal eller annan

handling, däri anteckning enligt första

stycket skall göras, och skall journalen

eller handlingen jämte bilagda beslut

förvaras å arbetsstället under

minst tre år, räknat beträffande journalen

eller handlingen från den tid, då

sista anteckningen gjordes däri, och

beträffande beslutet från detsammas

datum.

10 §. 9 §.

1 mom. Arbetsrådet består av minst 1 mom. Arbetsrådet består av minst

sju ledamöter, vilka utses av Konun- sju ledamöter, vilka utses av Konungen

för en tid av två år i sänder. Av gen. Av ledamöterna skola två utses

ledamöterna skola två utses bland per- bland personer, föreslagna av sådana

soner, föreslagna av sådana rikssam- rikssammanslutningar av arbetsgivare,

manslutningar av arbetsgivare, vilkas vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

medlemmar sysselsätta tillhopa minst minst 50,000 arbetare, samt två bland

50,000 arbetare, samt två bland perso- personer, föreslagna av sådana riks
-

ner, föreslagna av sådana rikssamman

slutningar av arbetare, som räkna

minst 50,000 medlemmar. För nämnda

fyra ledamöter skola i enahanda

ordning utses minst dubbelt så många

sammanslutningar av arbetare, som

räkna minst 50,000 medlemmar. För

nämnda fyra ledamöter skola i enahanda

ordning utses minst dubbelt så

många suppleanter. Förslag, som ovan

suppleanter. Förslag, som ovan sägs, sägs, skall, för att vinna avseende, uppskall,

för att vinna avseende, upptaga taga minst dubbelt så många personer

minst dubbelt så många personer som

de, vilka skola med ledning av förslaget

förordnas till ledamöter eller supp
-

som de, vilka skola med ledning av

förslaget förordnas till ledamöter eller

suppleanter. Har förslag icke avgi
-

leanter. Har förslag icke avgivits, vits, varde förordnande ändock av Kovarde

förordnande ändock av Konun- nungen meddelat,

gen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda

arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av dessa

ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare för

denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara lagkunnig

man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må

nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk

medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas

av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till konkurs,

förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på

grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller

genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare eller

arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med

mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget

prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller

suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare, vid

sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och

kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att vid det

tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera än sju ledamöter

deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och

arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag,

närvara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

IT

(Kungl. Maj:ts förslag.)

7 mom. Vid handläggning av annat

på arbetsrådet ankommande ärende rörande

förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare än sådant, som avses i 5 §

5 mom. eller 11 % 2 mom., bör rådet i

regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare

och arbetare tillfälle att yttra

sig utan även på lämpligt sätt söka

samråd med representanter för arbetsgivare

och arbetare inom verksamhetsområdet

i fråga. Beslut, som avses i

7 § 4 inom., skall, såvitt möjligt, fattas

efter samråd med socialstyrelsen.

(Utskottets förslag.)

7 mom. Vid handläggning av annat

på arbetsrådet ankommande ärende rörande

förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare än sådant, som avses i 5 §

5 mom. eller 10 % 2 mom., bör rådet i

regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare

och arbetare tillfälle att yttra

sig utan även på lämpligt sätt söka

samråd med representanter för arbetsgivare

och arbetare inom verksamhetsområdet

i fråga. Beslut, som avses i

7 § 4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas

efter samråd med socialstyrelsen.

. Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra

vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet

därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall

höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne genom

rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tillägga

vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan förhöret

hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel. Arbetsradets

beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må i brådskande

fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden allians

ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad, av den återstående

utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag utsedda ledamöternas

antal överstiger tre, den bland dem, som rådet därtill förordnat. Har

beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet vid sitt första därefter

följande sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.

9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på närmare

utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1

mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

U §•

1 mom. Beträffande annat arbete i

hotell-, restaurang- eller kaférörelse än

sådant, varom i 1 § i) är sagt, må Konungen,

där tillämpningen av 4 § prövas

medföra synnerliga svårigheter, på

framställning av arbetsrådet eller efter

dess hörande, föreskriva annan begränsning

av tiden för arbetares användande.

2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar

av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet

arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense om viss eftergift

i något avseende, varom stadgas i

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

10 §.

1 mom. Beträffande annat arbete i

hotell-, restaurang- eller kaférörelse än

sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen,

där tillämpningen av 4 § prövas

medföra synnerliga svårigheter, på

framställning av arbetsrådet eller efter

dess hörande, föreskriva annan begränsning

av tiden för arbetares användande.

2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar

av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet

arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense om viss eftergift

i något avseende, varom stadgas i

9 samt. 2 avd. 17 Käft. (Nr 20.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 §, 6 § 2 mom. eller 7 § 3 mom., må

Konungen, på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, förordna,

att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för

visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande, medgiva

av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.

5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen,

på framställning av arbetsrådet eller

efter dess hörande, förordna, att eftergiften

må inom verksamhetsområdet i

fråga allmänt tillgodonjutas.

12 §. 11 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse

vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd

den 29 juni 1912.

2 mom. A arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,

bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas anslagna

ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar

och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när arbetet börjar och

slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början och slut för varje rast,

varigenom arbetet avbrytes.

13 §. 12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är

stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med böter

från och med tio till och med ettusen kronor. År arbetaren under aderton år

och har användandet skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare

fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med

femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna

paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

U §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 6 § 1 mom. eller att iakttaga vad

enligt 9 § eller 12 § 2 mom. åligger

honom, straffes med böter från och

med fem till och med femhundra kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande

lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 9 §, straffes med böter

från och med femtio till och med etttusen

kronor.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, som f öreskri - ves i 6 § eller att iakttaga vad enligt

8 § eller 11 % 2 mom. åligger honom,

straffes med böter från och med fem

till och med femhundra kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande

lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 §, straffes med böter

från och med femtio till och med etttusen

kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

15 %. U %.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

16%.

Beträffande verksamhet, som bedrives

av staten eller kommun, skall vad i

denna lag är stadgat angående arbetsgivare

gälla arbetsföreståndaren.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives

av kommun, skall vad i denna lag

är stadgat angående arbetsgivare gälla

arbetsföreståndaren.

17%. 16%.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande

av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning lända

till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1

januari 1927; beträffande sådant arbete,

varå lagen om arbetstidens begränsning

den 22 juni 1923 icke ägt tilllämpning,

må dock arbetsrådet, där så

finnes påkallat med hänsyn till särskilt

förhållande, medgiva erforderligt

anstånd med förstnämnda lags tillämpning

intill den 1 januari 1928.

2) Vederbörande myndighet äger att

jämväl, innan denna lag trätt i kraft,

vidtaga åtgärd, som avses i 5 §, 6 §

2 mom. eller 7 eller 11 § eller i nästföregående

bestämmelse rörande anstånd

med lagens tillämpning.

3) Eftergift, som med stöd av lag

om arbetstidens begränsning den 17 oktober

1919, den 22 juni 1921 eller den

22 juni 1923 beviljats utan begränsning

till viss tid, skall, i den mån vederbörande

myndighet ej annorlunda

bestämmer, fortfarande tills vidare äga

giltighet.

1) Denna lag träder i kraft den 1

januari 1927 samt gäller till och med

den 31 december 1930; skolande i fråga

om sådan under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, som avses i

12 eller 13 §, vad i lagen är stadgat

fortfara att gälla även efter sistnämnda

dag.

2) Vederbörande myndighet äger att

jämväl, innan denna lag trätt i kraft,

vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller

10 §.

3) Eftergift, som med stöd av lag

den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921

eller den 22 juni 1923 om arbetstidens

begränsning beviljats utan begränsning

till viss tid, skall, i den mån vederbörande

myndighet ej annorlunda bestämmer,

fortfarande tills vidare äga giltighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

B) att motionerna nr 259, 260, 261, 264 och 267 i första kammaren

samt nr 373, 381, 382, 383, 384, 385 och 389 i andra

kammaren, i den mån desamma icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan under A) hemställt, icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow, von Kock, Sigfrid

Hansson, greve Spens, von Stockenström, Thorberg och Åkerberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Hagman, Ödström, Johanson

i Stockholm*, Johansson i Kälkebo*, Holmström i Stockholm, Ros* och Anderson i

Storegården.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar von Sydoiv, greve Spens, Ros och Anderson i Storegården, vilka

ansett, att utskottet, i anslutning till de av herrar von Sydow m. fl. och

Lindman m. fl. i ämnet väckta motionerna, bort hemställa om avslag å propositionen.

2) av herrar Sigfrid Hansson, Åkerberg och Magnusson i Kalmar, vilka

anfört:

»De av socialstyrelsen och kommerskollegium verkställda utredningarna angående

arbetstidslagens verkningar ha bekräftat antagandet, att den i enlighet

med lagen företagna arbetstidsförkortningen icke vållat näringslivet större svårigheter

än att de i regel kunnat övervinnas.

Socialstyrelsen konstaterar sålunda, att produktionens volym i jämförelse

med förhållandena före kriget visserligen nedgått inom vissa industrigrenar men

näppeligen minskats såsom helhet betraktad. Resultaten av styrelsens specialundersökningar

rörande produktionen per arbetare och tidsenhet giva ett starkt

vittnesbörd om det ekonomiska livets förmåga av anpassning efter rubbningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

21

av olika slag, däribland dem som orsakats av arbetstidslagen. Beträffande

dessa undersökningars rent siffermässiga resultat måste man, framhåller styrelsen,

yttra sig med försiktighet, men det förefaller som om efter åttatimmarslagens

genomförande produktionen per timme ökats i det övervägande antalet

fall, och att denna ökning i genomsnitt varit tillräckligt stor för att, oaktat

veckoarbetstidens minskning, hålla den industriella produktionen uppe på i stort

sett nära nog samma medelnivå som tidigare.

Kommerskollegium intygar, att dess utredning i det stora hela visat eu energisk

och målmedveten strävan från industriens sida till anpassning efter de ändrade

produktionsförhållanden, som inträtt genom arbetstidens minskning till

följd av arbetstidslagens tillämpning. Verkningarna härav i form av minskad

produktion per år och arbetare hade sålunda i ett flertal fall kunnat kompenseras

genom tekniska förbättringar, bättre utnyttjade av arbetstiden in. in.,

varigenom en produktionsökning per effektiv arbetstimme möjliggjorts av den

betydenhet, att den helt eller delvis motvägt eller i vissa fall t. o. in. mer än

uppvägt arbetstidens förkortning.

Arbetsrådet, som haft rikliga tillfällen att i detalj göra observationer rörande

lagens verkningar, har uttalat, att industrien nästan genomgående förmått att

väl inrätta sig efter de arbetstidsförhållanden, som år 1919 blevo lagbestämda,

och att arbetarna och deras organisationer visat en alltmer ökad förståelse för

de ekonomiska synpunkter, som inom ramen av gällande lag påkalla en rationell

och snabb anpassning till växlande praktiska förhållanden.

Här åberopade myndigheter, vilkas sakkunskap icke torde kunna bestridas,

ha också enstämmigt förordat lagstiftningens upprätthållande på ifrågavarande

område. Meningarna ha emellertid gått isär, när det gällt spörsmålet, huruvida

lagen nu, efter att den tillämpats mer än sex år och varit föremål för trenne

revisioner, bör göras definitiv eller fortfarande endast förlänas provisorisk

giltighet. Medan socialstyrelsen och arbetsrådet tillstyrkt det förstnämnda alternativet,

har kommerskollegium förordat det sistnämnda. För vår del anse vi,

att de starkaste skälen tala till förmån för den av socialstyrelsen och arbetsrådet

framförda uppfattningen, och vi instämma till fullo i departementschefens

yttrande, att man, därest lagen gives karaktären av en fortsatt försökslagstiftning,

bland vissa grupper lämnar plats för den falska förhoppningen, att lagstiftningen

på detta område skall komma att upphöra, även om inga starkare

skäl därför kunna framföras än dem, som nu för tredje gången stå inför sitt underkännande.

Det kan, såsom departementschefen framhåller, icke ligga i samhällets

intresse att giva näring åt dylika förhoppningar. De försvaga impulserna

till industriens fortsatta anpassning efter lagen och fördröja den utveckling,

som lagen åsyftat att främja.

Som ytterligare stöd för kravet på definitiv lagstiftning vilja vi erinra om

att, med undantag av Danmark, England och Estland, alla länder i Europa numera

infört lagbestämmelser om arbetstidens begränsning samt att dessa bestämmelser

äro av definitiv karaktär utom i Sverige och Tyskland.

Vi tillstyrka följaktligen Kungl. Maj:ts förslag, att arbetstidslagen nu gives

definitiv giltighet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.

I samband med eu sådan åtgärds vidtagande böra vissa ändringar företagas i

lagen, så att denna bringas i överensstämmelse med Washington-konventionen.

Vårt land bör nämligen nu äntligen bereda sig på att ratificera denna konvention,

ty det förhåller sig obestridligen så, att Sverige genom sitt deltagande i

den internationella arbetskonferens, som utarbetade konventionen, och sin anslutning

till den internationella arbetsorganisationen förpliktat sig, åtminstone

moraliskt, att medverka till att en internationell överenskommelse om arbetstidens

reglering kommer till stånd.

Vi tillstyrka därför de av Kung!. Maj:t föreslagna ändringarna i fråga om

lagens tillämpningsområde, vilka avse undantagen för arbetsföretag ’i vilka

icke i regel användas flera än fyra arbetare’, för ''arbete, som bedrives av staten’

och för Arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik’. Washington-konventionen känner icke till dessa undantag,

vilka icke heller torde förekomma i andra länders lagstiftningar. Vi tillåta oss

även att i berörda hänseende hänvisa till den överenskommelse, som träffades

vid konferensen i London den 15—19 sistlidne mars med representanter för de

brittiska, franska, tyska, belgiska och italienska regeringarna.

Det förtydligande av bestämmelsen i arbetstidslagens 4 § senare stycke, som

Kungl. Maj:t föreslagit i syfte att åstadkomma skydd mot oskäligt lång arbetstid

vid skiftarbete, ha vi funnit vara synnerligen nödvändig, varför vi tillstyrka

detsamma. Vi anse, att goda skäl ävenledes anförts för övriga i Kungl.

Maj ds proposition föreslagna ändringar, och vi få därför hemställa, att riksdagen

måtte bifalla Kungl. Maj ds förevarande proposition.»

3) av herrar Thorberg, Hagman, Johanson i Stockholm och Holmström i

Stockholm, vilka hemställt,

att riksdagen måtte med avslag å övriga i ärendet föreliggande

yrkanden godkänna Kungl. Maj ds förevarande proposition

nr 73, med den jämkning att 4 § andra stycket samt 7 § 2 och

3 mom. måtte givas nedanstående lydelse:

4 § andra stycket.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning må, i den

mån så erfordras för skiftväxling, annan arbetstid än nyss angivits

tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd

arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att

den motsvarar 48 timmar i veckan.

7 § 2 mom.

Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 § 1 inom.,

med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare

till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava

bestämts med stöd av 5 § eller 6 § inom. 2, vare därtill berättigad

i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för högst 40

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.

23

timmar under loppet av fyra veckor, dock icke mer än 200 timmar

under loppet av ett kalenderår.

7 § 3 mom.

År ytterligare eftergift av trängande behov påkallat, må sådan,

dock för högst 28 timmar under loppet av fyra veckor och

120 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:218 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten