Andra lagutskottets utlåtande Nr 20
1926-04-29 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1926:20, Andra lagutskottets utlåtande Nr 20
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1926 kl. 2 e. m.
Utlutande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 29 januari 1926 dagtecknad proposition, nr 73, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om
arbetstidens begränsning.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 259 av herr Thorberg;
nr 260 av herr Rent er skaldjur
261 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl.;
nr 264 av herr von Sydow m. fl.; och
nr 267 av herr Lindhagen; samt
inom andra kammaren:
nr 373 av herr Sundström m. fl.;
nr 381 av herr Holmström i Stockholm m. fl.;
nr 382 av herr Karlsson i Vadstena m. fl.;
nr 383 av herr Dahlén m. fl.;
nr 384 av herr Röing;
nr 385 av herr Hamilton m. fl.; och
nr 389 av herr Lindman m. fl.
Beträffande skälen för det med propositionen framlagda lagförslaget ävensom
i motionerna gjorda yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen respektive motionerna.
Lagstiftningen angående åttatimmarsdagen inleddes här i Sverige med den
av 1919 års urtima riksdag antagna lagen om arbetstidens begränsning. Denna
lag, som väsentligen överensstämde med det av arbetstidskommittén utarbetade
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 saml. 2 avd. 17 höft. (Nr 20.) 1
Historik.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
Utskottet.
lagförslaget i ämnet, var avsedd att utgöra en försöksreglering, och var dess
giltighetstid begränsad till fyra år. Redan vid 1920 års riksdag väcktes ett
flertal motioner om ändringar i nämnda lag, resp. om dess upphävande. Ej
någon av dessa motioner vann riksdagens bifall, men beslöt riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och sådana förslag till ändringar i lagen,
som kunde finnas påkallade av vunnen erfarenhet om lagens tillämpning och
vilka, utan att rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att bättre anpassa
densamma efter det praktiska livets krav. 1921 års riksdag fick även mottaga
proposition med förslag till en i flera avseenden modifierad arbetstidslag.
Riksdagen godtog i regel de föreslagna lindringarna och tillfogade ytterligare
sådana. Den år 1921 utfärdade reviderade arbetstidslagen kom sålunda att
förete avsevärda avvikelser från den ursprungliga lagen. Tiden för ifrågavarande
lagstiftnings giltighet ändrades emellertid ej, utan densamma skulle,
såsom från början bestämts, utlöpa med år 1923. För nu nämnda års riksdag
framlades också förslag till ånyo reviderad arbetstidslag. Även denna gång
föreslogos vissa lindringar, ehuru av relativt mindre betydelse. Jämväl riksdagsbehandlingen
gav till resultat några dylika. Den av 1923 års riksdag
antagna och den 22 juni samma år utfärdade lagen om arbetstidens begränsning
gäller f. n., men dess giltighet upphör med innevarande års utgång.
I samband med sitt beslut om arbetstidslagens prolongering gav 1923 års
riksdag uttryck åt den förväntan, att Kungl. Maj:t under den fortsatta provisorietiden
skulle ägna synnerlig uppmärksamhet åt arbetstidslagstiftningens
verkningar inom landet och dess anpassning efter de internationella förhållandena
samt att Kungl. Maj:t före provisoriets utlöpande skulle låta verkställa de
särskilda utredningar, som kunde finnas påkallade för att statsmakterna då
skulle bättre vara i stånd att definitivt taga ståndpunkt till frågan om berörda
lagstiftning.
Med hänsyn till nu återgivna uttalande från riksdagens sida anbefallde
Kungl. Maj:t den 8 april 1925 socialstyrelsen och kommerskollegium att verkställa
utredning om arbetstidslagstiftningens verkningar inom landet. Vidare
uppdrog Kungl. Maj:t den 18 juni samma år åt sekreteraren och ledamoten i
arbetsrådet J. Nordin att verkställa utredning om motsvarande lagstiftning och
dess tillämpning i ett flertal främmande länder. Redogörelser för resultaten
av här åsyftade utredningar ha lämnats i publikationerna »Statistiska undersökningar
angående åttatimmarslagens och bagerilagens verkningar» samt »Utredning
rörande lagstiftningen om arbetstidens begränsning i vissa främmande
länder» (Statens offentliga utredningar 1925: 45 resp. 1926:1).
Nämnas bör måhända slutligen i detta sammanhang, att socialstyrelsen, som
tidigare fått i uppdrag att förbereda revision av lagen om arbetarskydd, av lagtekniska
m. fl. skäl funnit sig böra framlägga förslaget till förnyad arbetstidsreglering
inarbetat i det förslag till reviderad lag om arbetarskydd, som
styrelsen avgav den 2 november 1925.
Genomförandet av åtta timmars arbetsdag utgör föremålet för ett av den
moderna arbetarrörelsens äldsta och mest uppmärksammade krav. Under många
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
o
ar kämpade arbetarna, till synes oftast med föga framgång, för detta önskemåls
förverkligande. Arbetstiden förkortades visserligen i genomsnitt så småningom
pa enstaka områden ända ned till den eftersträvade gränsen — men på det
hela taget kvarstod dock vid tiden för världskrigets slut en avsevärd skillnad
mellan den faktiska arbetstiden och åttatimmarsdagen. När arbetarna då i
flertalet europeiska länder lyckades, åtminstone för industrien och därmed jämförliga
verksamhetsområden, uppnå lagstadgad begränsning av arbetstiden,
hade de därmed vunnit en ur deras synpunkt mycket betydelsefull framgång.
Av vad här anförts torde framgå, att arbetarna endast efter omfattande strider
skulle uppgiva den ernådda lagstadgade arbetstidsbegränsningen.
För arbetsgivarsidan ter sig förevarande reform givetvis annorlunda. Oavsett
den bundenhet och de besvärligheter av olika slag, som den lagstadgade
arbetstidsregleringen medfört, ha näringsidkarna i stor utsträckning funnit sig
nödgade att till produktionens upprätthållande öka arbetarantalet eller ock
vidtaga allehanda förändringar i avseende å driftens anordning och tekniska
hjälpmedel — ej sällan ha båda dessa utvägar tillgripits. I en del fall torde
de genomförda förändringarna varit av nytta för produktionen, men i det stora
flertalet fall lär, oaktat stundom mycket betydande kostnader nedlagts på förbättringar,
produktionsresultatet knappt motsvara det som nåddes före 8-timmarsdagens
införande. Med hänsyn till såväl de företag, som funnit sig i den
av arbetstidens förkortning föranledda produktionsminskningen, som de, vilka
genom kostsamma förändringar sökt kompensera arbetstidsförkortningen, har
möjligheten till förräntning av det i företagen bundna kapitalet sålunda försämrats.
De vidtagna utredningarna beträffande denna lagstiftnings verkningar ha
asyftat att bereda statsmakterna möjlighet till bedömande, huruvida de fördelar
lagstiftningen berett arbetarna uppväga de nackdelar, som genom densamma
åsamkats produktionen. Såsom vid flera tillfällen framhållits, äro emellertid
de värden, som vid ett dylikt bedömande skulle vägas mot varandra, svåra att
jämföra. Endast i det fallet skulle en sådan utredning kunna tillmätas avgörande
betydelse, att den utvisade, att de ekonomiska verkningarna av 8-timmarsdagen
varit ödesdigra för näringslivet. En sådan verkan bär emellertid i förevarande
fall icke blivit ådagalagd.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det enligt utskottets mening icke
.-käligen kunna ifrågakomma att nu uppgiva den sedan mer än sex år upprätthållna
lagstadgade arbetstidsbegränsningen. Utskottet kan sålunda icke biträda
de i särskilda motioner av herr Lindman m. fl. och herr von Sydow m. fl.
framställda yrkanden på avslag å den föreliggande propositionen.
Kungl. Maj .t har pa tillstyrkan av socialstyrelsen och arbetsrådet föreslagit,
att åt den förnyade arbetstidslagen skulle givas obegränsad giltighetstid. I
motioner av herr C. G. Ekman in. fl. och herr Hamilton in. fl. har påyrkats,
att lagens giltighetstid måtte begränsas till fyra år. Vidare har herr Reuterskiöld,
enligt vilkens mening nödiga bestämmelser om arbetstidens begränsning
borde intagas i en omarbetad arbetarskyddslag, motionsvis hemställt, att arbetstidslagen
matte förlängas med ett ar. Såsom skäl för den i propositionen före
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
slagna förändrade anordningen ha, oavsett önskemålet att kunna ratificera
Washington-konventionen angående arbetstidens begränsning, i huvudsak framhållits,
att det för arbetstidsregleringens rationella och praktiska anpassning
till och inordnande i näringslivet skulle vara önskvärt att få frågan om nämnda
reglering avförd från den politiska dagordningen och därmed undandragen det
strids- och osäkerhetstillstånd, vari densamma hittills befunnit sig. Emellertid
må å andra sidan erinras om, att man å många håll och däribland inom
otvivelaktigt sakkunniga kretsar fortfarande står tveksam inför spörsmålet,
hur reformen i åtskilliga avseenden bör slutgiltigt utformas. Vidare må framhållas,
att de internationella förhållandena på arbetstidsregleringens område ännu
äro föga stabiliserade. Omförmälda konvention är sålunda fortfarande ratificerad
allenast av ett fåtal stater. Uppenbart torde också vara, att det för vårt
lands konkurrens på den internationella marknaden måste vara av betydelse, att
den svenska arbetstidsregleringen tager tillbörlig hänsyn till motsvarande lagstiftning
i de med Sverige konkurrerande länderna. I betraktande av vad nu anförts
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till propositionen i vad den
avser den förnyade lagens giltighetstid, utan får utskottet förorda ett fortsatt
provisorium. Då fråga om revision av Washington-konventionen enligt en bestämmelse
i densamma skall tagas under övervägande inom tio år från det konventionen
först trädde i kraft, vilket skedde den 13 juni 1921, synes detta provisorium
i överensstämmelse med herr C. G. Ekmans m. fl:s och herr Hamiltons
m. flis motioner lämpligen böra utsträckas till fyra år eller till utgången
av år 1930. Givetvis torde det kunna förutsättas, att Kungl. Maj:t under den
fortsatta provisorietiden kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen,
såväl inom som utom landet, av de förhållanden, vilka kunna vara av betydelse
för frågan om upprätthållandet och gestaltningen av förevarande lagstiftning
och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de ledande industristaternas ställning.
Beträffande frågan om Sveriges anslutning till Washington-konventionen
torde redan av vad ovan anförts framgå, att utskottet icke finner vart land
f. n. lämpligen kunna taga ställning till detta spörsmål.
Utskottet övergår nu till att, följande den i propositionen föreslagna lagtexten,
granska de ändringsförslag, som framställts beträffande arbetstidslagens
särskilda bestämmelser. Detta förfarande har emellertid ej kunnat tilllämpas
med avseende å de i herr Dahléns m. fl. :s motion upptagna yrkanden,
vilka sammanfattats i ett särskilt vid motionen fogat lagförslag. Dessa yrkanden
innebära sådana skärpningar i sak eller förändringar av mer formell natur,
som enligt utskottets uppfattning ej skäligen kunna förordas.
1 §•
I avseende å denna paragraf innehåller propositionen tre ändringsförslag,
samtliga närmast motiverade av önskemålet att möjliggöra ratificering av
Washington-konventionen. Då utskottet, såsom förut utvecklats, anser berörda
önskemål sakna aktualitet, kan utskottet givetvis icke godtaga nu anförda skäl
Andra la.gutslcottets utlåtande Nr 20. 5
för ändringarna. Beträffande de olika ändringsförslagen må därjämte anföras
följande.
Det första av här ifrågavarande förslag går ut på att utesluta den i paragrafens
ingress för lagens tillämplighet intagna förutsättningen, att i rörelsen
eller arbetsföretaget ifråga i regel användas flera än fyra arbetare. Yrkanden
om en inskränkning i dylik riktning förekommo redan under arbetstidslagens
behandling vid 1919 års lagtima riksdag och föranledde i propositionen med
förnyat förslag till sådan lag vid samma års urtima riksdag en bestämmelse
om viss dylik inskränkning i lagens tillämpning. Den sålunda föreslagna inskränkningen
utvidgades av riksdagen samt ökades ytterligare genom 1921
och 1923 års revisioner av arbetstidslagen. De förhållanden, som gåvo anledning
till nu berörda, småningom utsträckta undantaganden av de små rörelserna
och arbetsföretagen, torde i huvudsak kvarstå oförändrade. Erfarenheten
från andra länder, där arbetstidslagstiftningen omfattar jämväl småföretagen,
utvisar, att nämnda lagstiftning för dessa företag i stor utsträckning
förblivit en död bokstav — förhållandenas egen makt och omöjligheten
av tillfyllestgörande kontroll ha satt densamma ur tillämpning.
Den andra i propositionen föreslagna ändringen avser uteslutande av det i
den nu gällande lagen med c) betecknade undantaget, d. v. s. för arbeten, som
bedrivas av staten. Som bekant har emellertid på administrativ väg en väsentligen
mot arbetstidslagstiftningen svarande arbetstidsreglering i allmänhet
redan sedan länge genomförts inom så gott som alla de statens verksamhetsområden,
vilka motsvara dem, som äro inbegripna under nämnda lagstiftning.
Med hänsyn härtill synes den föreslagna förändringen sakna bärande skäl för
sig.
Såsom den tredje med hänsyn till konventionen påkallade förändringen föreslås
i propositionen, att det i den gällande lagen under i) upptagna undantaget
för arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän
trafik, skulle uteslutas. Beträffande detta ändringsförslag gäller ungefär
detsamma, som anförts i avseende å det nästföregående — en särskild efter
förhållandena lämpad och på 8-timmarsdagens principer grundad arbetstidsreglering
har efter förhandlingar med personalen redan genomförts för här
ifrågavarande verksamhet.
Eörutom ovan avhandlade, från regeringens sida föreslagna uteslutningar
ha jämväl motionsvis påyrkats vissa ändringar i lagens 1 §.
Sålunda ha herr Karlsson i Vadstena m. fl. hemställt om sådan ändring, att
lagen skulle komma att med visst undantag omfatta den vid sjukvårds-, fattigvårds-
och därmed jämförliga anstalter anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen.
Utskottet tillåter sig erinra, att undantagsbestämmelsen c) i propositionens
lagtext, vilken bestämmelse förevarande ändringsyrkande tydligen
avser, fastställts av 1921 års riksdag efter en ingående prövning av ett med det
föreliggande till stor del likartat ändringsförslag. Några nya, mer betydelsefulla
och på frågans avgörande inverkande omständigheter torde icke ha tillkommit,
och anser sig utskottet sakna anledning att tillstyrka ifrågavarande
ändringsyrkande.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
I särskilda motioner ha herr Thorberg och herr Holmström i Stockholm m. fl.
hemställt, att undantaget f) enligt propositionens text, vilket avser upptagning
av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, måtte uteslutas. Nämnda
undantag, som tillfogades vid 1923 års riksdag, avser emellertid enligt utskottets
mening till väsentlig del arbeten av sådan beskaffenhet, att deras undantagande
från arbetstidslagens tillämpning måste anses väl motiverat.
Utskottet, som sålunda icke funnit sig kunna biträda något av de framställda
förslagen till ändring av 1 §, får alltså hemställa, att nämnda paragraf måtte
i den förnyade arbetstidslagen upptagas i oförändrat skick.
4 §.
Med anledning av klagomål att 4 § senare stycket i dess nu gällande avfattning
medgåve en tillämpning, som icke varit åsyftad och måste betecknas såsom
missbruk — särskilt hade påtalats användandet av arbetare till 12 timmars
arbete per dygn under fyra dygn i veckan — har åt nämnda lagrum i propositionen
givits en lydelse, som skulle inskränka dess användning till de fall och
de gränser, som syntes ha varit de ursprungligen avsedda. Den i propositionen
föreslagna förändringen av förevarande lagrum har emellertid givit anledning
till anmärkning för bristande effektivitet, och ha herr Thorberg samt herr
Holmström i Stockholm in. fl. i sina motioner påyrkat viss omformulering. Å
andra sidan har man i herr Lindmans m. fl. :s och herr von Sydows m. fl. :s
motioner vänt sig mot propositionens ändringsförslag på den grund, att en
begränsning sådan som den föreslagna i praktiken skulle i väsentlig mån förringa
värdet av det nu medgivna undantaget.
Enligt vad utskottet inhämtat, lär bestämmelsen i vissa fall ha varit till icke
obetydlig nytta för den numera under tryckta förhållanden arbetande järnhanteringen.
Utskottet, som icke anser en skärpning av lagen i förevarande
avseende påkallad eller lämplig, förordar, att 4 § senare stycket måtte bibehållas
oförändrat.
Såsom berörande lagens huvudsakliga, materiella stadgande bör i detta
sammanhang uppmärksammas herr Lindhagens med anledning av förevarande
proposition väckta motion. I densamma hemställes, att riksdagen till
arbetstidslagen måtte foga ett tillägg av det ungefärliga innehåll, att söndagsoch
nattarbete förklaras ej få äga rum, där det ej är oundvikligt eller eljest av
särskilda förhållanden påkallat. Kunde nu anförda yrkande icke omedelbart
bifallas, hemställer motionären, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära
övervägande och eventuellt förslag i berörda två syften.
I socialstyrelsens tidigare omnämnda, den 2 november 1925 avgivna förslag
till reviderad lag om arbetarskydd återfinnes under 17 § en bestämmelse av
följande lydelse: Åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens behov
eller annan omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, beredas erforderlig
ledighet för natt- och söndagsvila. Då den av herr Lindhagen påkallade
lagstiftningsåtgärden sålunda redan är bragt under Kungl. Maj :ts övervägande,
synes motionen för närvarande icke böra leda till någon åtgärd från riksdagens
sida.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
7
5 §.
I herr Sundströms m. fl. :s motion har påyrkats sådan ändring av denna paragrafs
andra moment, att jämväl arbetare i verk, där arbetet bedrives med tre
skiftlag och pågår även under sön- och helgdagar, måtte komma i åtnjutande av
en till 48 timmar begränsad arbetsvecka. Under erinran om att Washingtonkonventionen
direkt medgiver 56 timmars arbetstid vid arbeten, vilka på grund
av sin natur måste drivas kontinuerligt, anser sig utskottet ej kunna förorda
det framställda ändringsförslaget.
Beträffande paragrafens sista stadgande innebär propositionen den ändringen,
att detsamma rubricerats såsom särskilt femte moment, motsvarande det
nuvarande fjärde momentets andra stycke.
I fråga om detta lagrum, d. v. s. 5 mom. i propositionens text, har i herr
Thorbergs samt herr Holmströms i Stockholm m. fl. :s motioner föreslagits, att
orden »då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar
eller annorledes framgår» skulle ersättas med »då det av uttalande av
arbetarnas fackliga sammanslutning eller sammanslutningar framgår», d. v. s.
ordet »fackliga» skulle inskjutas framför »sammanslutning», varjämte orden
»eller annorledes» skulle uteslutas. Med hänsyn till att momentet med de föreslagna
ändringarna icke skulle kunna komma till tillämpning i avseende å arbetare,
som äro oorganiserade eller icke fackligt organiserade, kan utskottet icke
biträda ändringsförslagen.
6 §.
Vid avfattandet av denna paragraf hade man framför allt avsett att bereda
ett av natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses,
drabbat eller hotat företag möjlighet att utan hinder av den lagstadgade
arbetstidsbegränsningen vidtaga med hänsyn därtill erforderliga åtgärder. Med
en senare vidtagen obetydlig förändring har man velat tydliggöra, att enahanda
möjlighet skulle stå öppen jämväl för annat företag, som kom det beträngda
företaget till hjälp. På tillstyrkan av socialstyrelsen och arbetsrådet har i propositionen
till förevarande paragraf fogats ett andra moment, varigenom från
detta medgivande i regel skulle uteslutas sådana företag, som yrkesmässigt bedriva
verksamhet för avhjälpande av skador, varom här är fråga; i fall av trängande
behov skulle dock arbetsrådet kunna för dylikt företag medgiva undantag
från de eljest gällande begränsningarna av arbetstiden.
Det föreslagna nya momentet har, särskilt med hänsyn till därav befarade
olägenheter för skeppsvarven, gjorts till föremål för kritik av herr Ro ing, som
i sin motion påyrkar, att momentet måtte uteslutas. Jämväl i herr Lindmans
m. fl. :s och herr von Sydows m. fl. :s motioner kommer samma uppfattning till
uttryck.
Såvitt av föreliggande upplysningar framgår, synas knappast de nu gällande
bestämmelserna i ämnet vid tillämpningen ha givit anledning till några mer betänkliga
missförhållanden. I betraktande härav och då det synes vara av vikt
för varvsindustrien, att 6 § bibehålies oförändrad, har utskottet funnit sig icke
böra förorda upptagande i lagen av förevarande moment.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.
7 §•
Med anledning av missuppfattningar, som kommit till uttryck på vissa arbetsplatser
vid tillämpningen av 7 § 1 mom. hade socialstyrelsen föreslagit en
ny, mer restriktiv avfattning av detta moment. Denna avfattning har utan
ändring upptagits i propositionen.
Motionsvis har herr Rökig hemställt, att åt förevarande lagrum måtte givas
viss av honom föreslagen ändrad lydelse, som i sak väsentligen företer den avvikelsen
från propositionens text, att bestämningen »regelbundet återkommande»
uteslutits. Motionären framhåller till stöd för sitt ändringsyrkande, att den
utländska lagstiftningen i förevarande avseende är mindre sträng än den svenska
samt att särskilt varvsindustrien vid många tillfällen skulle ha behov av att
tillfälligt återkommande förberedelsearbeten få utföras under vissa timmar utöver
eljest medgiven tid. Utskottet, som funnit berörda i propositionen införda
bestämning kunna i vissa fall medföra en väl besvärande inskränkning i rätten
till förberedelse- och avslutningsarbeten, har ansett sig böra på det sättet biträda
herr Röings ändringsförslag, att utskottet förordar uteslutande av ifrågavarande
bestämning eller orden »regelbundet återkommande».
I avseende å 7 § 2 mom. har i propositionen föreslagits tillfogande av ett nytt
stycke, varmed asyftats att bereda viss lättnad vid förandet av övertidsjournal.
Det lär nämligen i många fall med hänsyn till avlöningsperioder eller andra förhållanden
vara önskvärt att kunna få beräkna övertiden för annan tidrymd än
kalendermanad. Särskilt torde behov därav ha framträtt i fall, där medgivande
med stöd av 5 § 1 mom. lämnats till begränsning av arbetstiden till 48 timmar
i genomsnitt för fyra veckor. För vinnande av överensstämmelse med avlöningsperioder
lära även kortare tidrymder för övertidens beräkning kunna ifrågakomma.
Då här åsyftade tidrymder i varje fall skulle vara kortare än en kalendermånad,
torde den föreslagna tilläggsbestämmelsen icke kunna väcka några betänkligheter
från skyddssynpunkt. Av vad utskottet anfört framgår, att utskottet
ej kan tillstyrka bifall till det i motioner av herr Thorberg samt herr
Holmström i Stockholm m. fl. framställda förslaget att utesluta nämnda tilläggsbestämmelse.
Samma motionärer hava föreslagit, att i 2 mom. första stycket orden »för
högst 50 timmar under loppet av en kalendermånad» i den nu gällande texten
skulle utbytas mot »för högst 40 timmar under loppet av fyra veckor». Av
herr Lindman m. fl. och herr von Sydow m. fl. har framhållits, att det i förevarande
lagrum medgivna maximum av övertidsarbete för år borde höjas från
200 till 300 timmar.
Enligt utskottets mening föreligga ej tillfyllestgörande skäl för minskning
eller ökning av den uti ifrågavarande moment medgivna övertiden. Då vidare
den av herrar Thorberg och Holmström i Stockholm m. fl. påyrkade beräkningen
av övertiden för fyra veckor låter sig tillämpa jämväl enligt den i propositionen
föreslagna tilläggsbestämmelsen, anser sig utskottet böra förorda antagande
av 7 § 2 mom. med den i propositionen föreslagna avfattningen.
Beträffande 7 § 3 mom. innebär propositionens text den förändringen, att be
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.
9
gränsningen av övertiden till högst 30 timmar för kalendermånad uteslutits. Av
herr Thorberg samt herr Holmström i Stockholm m. fl. har i deras motioner påyrkats,
att nämnda begränsning skulle utbytas mot en begränsning av övertiden
till 28 timmar under loppet av 4 veckor samt att begränsningen för kalenderår,
nu 150 timmar, skulle nedsättas till 120 timmar.
Med hänsyn till att övertid enligt förevarande moment endast får uttagas efter
medgivande av arbetsrådet, som i samband därmed har tillfälle att, i den
mån så finnes påkallat, utsätta begränsning jämväl för kalendermånad eller
annan kortare tid, torde det i propositionen föreslagna borttagandet av begränsningen
för kalendermånad ej behöva medföra någon risk i skyddsavseende. Utskottet,
som ej kan biträda motionärernas förslag till minskning av den i 7 §
3 mom. medgivna möjligheten till övertidsarbete, får sålunda tillstyrka bifall
till nämnda lagrum i dess i propositionen föreslagna förändrade avfattning.
8§.
Denna paragraf, som i sin ursprungliga, av socialstyrelsen föreslagna lydelse
tillkommit närmast för att bereda möjlighet till ingripande mot eventuella
missbruk av medgivandet i 4 § andra stycket, torde i det skick, vari den förekommer
i propositionen, icke vara påkallad av något verkligt behov ur skyddssynpunkt.
Utskottet anser sig med hänsyn därtill kunna ansluta sig till det i
herr Röings motion framställda yrkandet, att paragrafen måtte uteslutas.
10 §.
Med hänsyn till att utskottet föreslår provisorisk lagstiftning i ämnet har
den i propositionen upptagna bestämmelsen om viss tid, för vilken arbetsrådets
ledamöter skola utses, ansetts böra uteslutas.
11 §■
Med anledning av de svårigheter, som mött arbetstidslagens genomförande i
avseende å den lagen underkastade personalgruppen i hotell-, restaurang- och
kaféföretag, d. v. s. huvudsakligen dessa företags kökspersonal, föreslogs redan
i 1921 ars proposition med reviderad arbetstidslag, att annan begränsning av arbetstiden
än den i 4 § stadgade skulle kunna av arbetsrådet medgivas för nämnda
arbetstagare. Detta förslag hade emellertid med anledning av yppade svårigheter
att i vissa fall avgöra, huruvida en befattningshavare inom ifrågavarande
företag skulle anses inbegripen under lagen eller ej, utsträckts till att
omfatta all personal i dessa företag. Förslaget avvisades i fråga om härovan
först omnämnda personalgrupp av riksdagen väsentligen med den motiveringen,
att denna personalgrupp till sitt antal vore så begränsad, att det syntes oegentligt
att allenast med hänsyn till densamma införa en ny art av dispenser från
lagen.
När Kungl. Maj.t nu på. tillstyrkan av socialstyrelsen funnit sig föranlåten
att ånyo föreslå en anordning, som skulle bereda möjlighet att utfärda särskil
-
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
da regler rörande arbetstiden för sådan hotell-, restaurang- och kafépersonal,
som icke har att direkt betjäna allmänheten, sker det under framhållande å ena
sidan, att verkställda undersökningar av arbetstidsförhållandena inom ifrågavarande
företag givit vid handen, att arbetstidslagen i dessa företag praktiskt
taget knappast låter sig strikt tillämpa, och å den andra att arbetstiden för här
åsyftade arbetstagare tidigare i regel varit oskäligt lång och sannolikt, om dessa
arbetstagare undandroges lagens skydd, skulle bliva så igen. Med hänsyn
till den långtgående och omfattande befogenheten till eftergifter, som förevarande
bestämmelse bereder, har det ansetts riktigast att förbehålla densammas
tillämpning åt Kungl. Maj :t.
Herr Thorberg samt herr Holmström i Stockholm m. fl. ha i sina motioner
hemställt, att förevarande moment måtte uteslutas. I herr Lindmans m. fl. :s
och herr von Sydows m. fl. :s motioner har däremot uttalats, att all hotell-, restaurang-
och käfépersonal borde ställas utanför arbetstidslagen.
Med hänsyn till den motivering, som anförts i propositionen, har utskottet
funnit sig böra förorda 11 § 1 inom. till antagande.
Mot det i propositionen föreslagna sammanförandet till denna paragraf av
övriga i lagen förekommande bestämmelser, vilkas tillämpning ankomma på
Kungl. Maj :t, nämligen 8 och 16 §§ i den nu gällande lagen, finnes givetvis intet
att erinra.
13 §.
Med anledning av det Kungl. Maj:t i 11 § 1 mom. givna bemyndigandet att
under vissa förutsättningar meddela föreskrift om annan begränsning av arbetstiden
har i propositionen föreslagits att utvidga det i förevarande paragraf stadgade
straffansvaret till att omfatta jämväl brott mot sådan föreskrift. Den sålunda
föreslagna kompletteringen måste enligt utskottets mening anses befogad.
16 §.
I samband med det i propositionen föreslagna uteslutandet av det under 1 § c)
i den nu gällande lagen intagna undantaget för arbete, som bedrives av staten,
har bestämmelsen i förevarande paragraf utsträckts till att även gälla verksamhet,
som bedrives av staten. Med hänsyn till att utskottet förordat, att berörda
undantag måtte bibehållas i den förnyade arbetstidslagen, får utskottet föreslå,
att orden »staten eller» måtte uteslutas.
Ikraftträdelsebestämmelsen.
Då utskottet ansett sig böra föreslå, att lagen måtte förnyas med begränsad
giltighetstid, har utskottet vidtagit viss därav föranledd ändring i ikräftträdelsebestämmelsens
avfattning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
11
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick
antagas, måtte för sin del antaga följande
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna lag äger tillämpning å varje
rörelse, industriell eller icke, så ock å
hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning
eller annat dylikt särskilt
arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller
företaget till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas flera än fyra
arbetare, häri icke inräknad arbetare,
som användes till arbete, vilket avses i
a)—l) här nedan.
Från lagens tillämpning undantagas:
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,
b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas
till bestämda tider,
Denna lag äger tillämpning å varje
rörelse, industriell eller icke, vari arbetare
användes till arbete för arbetsgivares
räkning, så ock å hus-, väg- eller
vattenbyggnad, vattenavledning eller
annat dylikt särskilt arbetsföretag,
vari arbetare yå sådant sätt användes.
c) arbete, som har till ändamål att
bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose
annat därmed jämförligt behov,
d) skeppstjänst, som omförmäles i
lagen om arbetstiden å svenska fartyg,
ävensom fiske,
e) skogsarbete samt kolning i mila,
ändock att arbetet icke är att hänföra
till skogsarbete, ävensom flottning,
f) upptagning av torv samt tillverkning
av bränntorv och torvströ,
g) jordbruk jämte därtill hörande
binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt byggnadsarbete
för jordbruk eller sådan dess
binäring, som nu nämnts, ävensom
trädgårdsskötsel och djurskötsel, ån
-
ej arbete, som bedrives av staten,
d) arbete, som har till ändamål att
bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose
annat därmed jämförligt behov,
e) skeppstjänst, som omförmäles i
lagen om arbetstiden å svenska fartyg,
ävensom fiske,
f) skogsarbete samt kolning i mila,
ändock att arbetet icke är att hänföra
till skogsarbete, ävensom flottning,
g) upptagning av torv samt tillverkning
av bränntorv och torvströ,
h) jordbruk jämte därtill hörande
binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt byggnadsarbete
för jordbruk eller sådan dess binäring,
som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel
och djurskötsel, ändock att
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
dock att arbetet bedrives utan samband
med jordbruk,
h) arbete, som åligger biträde i handelsbod,
rakstuga, frisérsalong eller
badinrättning,
i) sådant arbete i hotell-, restaurang-
eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande,
samt
j) arbete, som åligger portvakt och
av honom väsentligen förrättas i hans
bostad.
(Utskottets förslag.)
arbetet bedrives utan samband med
jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal
vid järnväg, som är upplåten för
allmän trafik,
j) arbete, som åligger biträde i handelsbod,
rakstuga, frisérsalong eller
badinrättning,
k) sådant arbete i hotell-, restaurang-
eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande,
samt
l) arbete, som åligger portvakt och
av honom väsentligen förrättas i hans
bostad.
2 §•
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av
arbetsgivarens familj; samt ej heller
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.
3 §.
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eller
den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida
visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller
huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.
''Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,
bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
4 §.
Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster
oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest
nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides,
arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9
timmar.
Bedrives arbete med regelbunden Bedrives arbete med regelbunden
skiftindelning, må, i den mån så er- skiftindelning, må annan arbetstid än
fordras för arbetets fördelning på skift nyss angivits tillämpas, såvitt därigeav
olika längd eller för förlängning av nom icke uppkommer längre samman
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
13
(Kungl. Maj:ts förslag.)
skift vid skiftväxling, annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom
icke uppkommer längre sammanlagd
arbetstid för en tidrymd av
högst tre veckor, än att den motsvarar
48 timmar i veckan.
(Utskottets förslag.)
lagd arbetstid för en tidrymd av högst
tre veckor, än att den motsvarar 48
timmar i veckan.
5 §.
1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden
eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande
längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att arbetstiden,
med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att den
i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar
i veckan.
2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga
skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den
mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.
3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller
medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen
stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat,
medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom., undantag från
bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,
äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av
arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår,
att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna
detsamma önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.
6 §.
1 mom. Har natur- eller olyckshändelse
eller annan omständighet, som
ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett
företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller
för skada å liv, hälsa eller egendom,
må arbetare, i den mån så är nödigt
med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete utöver tid, som
angives i 4 § eller kan hava bestämts
med stöd av 5 §. Om sådant arbete
samt dess anledning, omfattning och
varaktighet åligger det arbetsgivaren
att senast inom två dygn från dess början
göra anmälan till arbetsrådet.
Har natur- eller olyckshändelse eller
annan omständighet, som ej kunnat förutses,
vållat avbrott i ett företags drift
eller ock medfört överhängande fara
för sådant avbrott eller för skada å
liv, hälsa eller egendom, må arbetare,
i den mån så är nödigt med hänsyn till
berörda förhållande, användas till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller
kan hava bestämts med stöd av 5 §.
Om sådant arbete samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det
arbetsgivaren att senast inom två dygn
från dess början göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att
ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall
icke äga tillämpning å yrkesmässigt
bedriven verksamhet för avhjälpande
av skador, vilka uppkommit under omständigheter,
som i nämnda lagrum angivas;
dock må arbetsrådet, där så finnes
av trängande behov påkallat, för
dylik verksamhet medgiva undantag
från de i 4 § angivna begränsningar.
7 §•
1 mom. Till sådana regelbundet
återkommande förberedelse- eller avslutningsarbeten,
som för driftens
ohindrade gång nödvändigtvis måste
utföras före eller efter den allmänna
arbetstiden, må nödigt antal arbetare,
vilka fyllt aderton år, användas under
högst sju timmar i veckan utöver den
tid, varunder de enligt denna lag eller
med stöd av densamma meddelad eftergift
eljest få användas till arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat
fall, än som avses i 6 § 1 mom.,
med hänsyn till särskilt förhållande
påkallat att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller
kan hava bestämts med stöd av 5 §
eller 6 § 2 mom., vare därtill berättigad
i avseende å arbetare, som fyllt
aderton år, för högst 50 timmar under
loppet av en kalendermånad och 200
timmar under loppet av ett kalenderår.
Utsträckt arbetstid, varom här är
fråga, må även, med iakttagande av
motsvarande begränsning, beräknas för
kortare tidrymd än kalendermånad;
åliggande det i sådant fall arbetsgivaren
att på förhand i journal eller annan
handling, vari anteckning enligt 9 §
skall göras, anteckna ej mindre dagen,
då dylik utsträckt arbetstid skall börja
tillämpas, än även den tidrymd, för
vilken beräkningen skall ske.
1 mom. Till sådana förberedelseeller
avslutningsarbeten, som för driftens
ohindrade gång nödvändigtvis måste
utföras före eller efter den allmänna
arbetstiden, må nödigt antal arbetare,
vilka fyllt aderton år, användas
under högst sju timmar i veckan utöver
den tid, varunder de enligt denna lag
eller med stöd av densamma meddelad
eftergift eljest få användas till arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat
fall, än som avses i 6 §, med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att
använda arbetare till arbete utöver tid,
som angives i 4 § eller kan hava bestämts
med stöd av 5 §, vare därtill
berättigad i avseende å arbetare, som
fyllt aderton år, för högst 50 timmar
under loppet av en kalendermånad och
200 timmar under loppet av ett kalenderår.
Utsträckt arbetstid, varom här är
fråga, må även, med iakttagande av
motsvarande begränsning, beräknas för
kortare tidrymd än kalendermånad;
åliggande det i sådant fall arbetsgivaren
att på förhand i journal eller annan
handling, vari anteckning enligt 8 §
skall göras, anteckna ej mindre dagen,
då dylik utsträckt arbetstid skall börja
tillämpas, än även den tidrymd, för
vilken beräkningen skall ske.
3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,
dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt sexton
men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna paragraf.
5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i denna
paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskom
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
15
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
met, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom användande
till dylikt arbete utsattes för överansträngning eller ohälsa.
8 §.
Utnyttjas rätt till utsträckning av
arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1 eller
2 mom., på sådant sått, att arbetstiden
oskäligt förlänges, äger arbetsrådet, i
den mån så prövas nödigt, föreskriva
begränsning i avseende å nämnda rättighets
tillgodonjutande.
9 §.
Rörande arbetares användande till
arbete enligt 6 § 1 mom. eller 7 § åligger
det arbetsgivaren att senast den
första dagen i näst därpå följande vecka
eller, därest då icke kan avgöras,
huruvida arbetstiden är att hänföra
till sådan, som avses i nämnda paragrafer,
så snart sådant kan bedömas,
göra anteckning i särskild journal,
upprättad enligt formulär, som fastställes
av arbetsrådet, eller ock på annat
av nämnda myndighet godkänt
sätt. I fråga om sådan förlängd arbetstid,
som avses i 7 § 1 mom., är
dock arbetsgivaren icke pliktig göra
dylik anteckning, där arbetstiden finnes
behörigen upptagen å det i 12 §
2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 § 1
mom. eller 7 § skall biläggas journal
eller annan handling, däri anteckning
enligt första stycket skall göras, och
skall journalen eller handlingen jämte
bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst tre år, räknat beträffande
journalen eller handlingen från den
tid, då sista anteckningen gjordes däri,
och beträffande beslutet från detsaminas
datum.
8 §.
Rörande arbetares användande till
arbete enligt 6 eller 7 § åligger det
arbetsgivaren att senast den första dagen
i näst därpå följande vecka eller,
därest då icke kan avgöras, huruvida
arbetstiden är att hänföra till sådan,
som avses i nämnda paragrafer, så
snart sådant kan bedömas, göra anteckning
i särskild journal, upprättad enligt
formulär, som fastställes av arbetsrådet,
eller ock på annat av nämnda
myndighet godkänt sätt. I fråga
om sådan förlängd arbetstid, som avses
i 7 § 1 inom., är dock arbetsgivaren
icke pliktig göra dylik anteckning, där
arbetstiden finnes behörigen upptagen
å det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller
7 § skall biläggas journal eller annan
handling, däri anteckning enligt första
stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda beslut
förvaras å arbetsstället under
minst tre år, räknat beträffande journalen
eller handlingen från den tid, då
sista anteckningen gjordes däri, och
beträffande beslutet från detsammas
datum.
10 §. 9 §.
1 mom. Arbetsrådet består av minst 1 mom. Arbetsrådet består av minst
sju ledamöter, vilka utses av Konun- sju ledamöter, vilka utses av Konungen
för en tid av två år i sänder. Av gen. Av ledamöterna skola två utses
ledamöterna skola två utses bland per- bland personer, föreslagna av sådana
soner, föreslagna av sådana rikssam- rikssammanslutningar av arbetsgivare,
manslutningar av arbetsgivare, vilkas vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
medlemmar sysselsätta tillhopa minst minst 50,000 arbetare, samt två bland
50,000 arbetare, samt två bland perso- personer, föreslagna av sådana riks
-
ner, föreslagna av sådana rikssamman
slutningar av arbetare, som räkna
minst 50,000 medlemmar. För nämnda
fyra ledamöter skola i enahanda
ordning utses minst dubbelt så många
sammanslutningar av arbetare, som
räkna minst 50,000 medlemmar. För
nämnda fyra ledamöter skola i enahanda
ordning utses minst dubbelt så
många suppleanter. Förslag, som ovan
suppleanter. Förslag, som ovan sägs, sägs, skall, för att vinna avseende, uppskall,
för att vinna avseende, upptaga taga minst dubbelt så många personer
minst dubbelt så många personer som
de, vilka skola med ledning av förslaget
förordnas till ledamöter eller supp
-
som de, vilka skola med ledning av
förslaget förordnas till ledamöter eller
suppleanter. Har förslag icke avgi
-
leanter. Har förslag icke avgivits, vits, varde förordnande ändock av Kovarde
förordnande ändock av Konun- nungen meddelat,
gen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda
arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av dessa
ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare för
denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara lagkunnig
man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må
nyttjas uti domarämbeten.
2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk
medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas
av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till konkurs,
förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på
grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller
genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan
medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare eller
arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med
mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget
prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen
av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller
suppleant.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare, vid
sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och
kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att vid det
tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.
6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera än sju ledamöter
deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och
arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag,
närvara.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
IT
(Kungl. Maj:ts förslag.)
7 mom. Vid handläggning av annat
på arbetsrådet ankommande ärende rörande
förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare än sådant, som avses i 5 §
5 mom. eller 11 % 2 mom., bör rådet i
regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare
och arbetare tillfälle att yttra
sig utan även på lämpligt sätt söka
samråd med representanter för arbetsgivare
och arbetare inom verksamhetsområdet
i fråga. Beslut, som avses i
7 § 4 inom., skall, såvitt möjligt, fattas
efter samråd med socialstyrelsen.
(Utskottets förslag.)
7 mom. Vid handläggning av annat
på arbetsrådet ankommande ärende rörande
förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare än sådant, som avses i 5 §
5 mom. eller 10 % 2 mom., bör rådet i
regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare
och arbetare tillfälle att yttra
sig utan även på lämpligt sätt söka
samråd med representanter för arbetsgivare
och arbetare inom verksamhetsområdet
i fråga. Beslut, som avses i
7 § 4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas
efter samråd med socialstyrelsen.
. Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra
vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet
därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall
höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne genom
rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tillägga
vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan förhöret
hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel. Arbetsradets
beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.
8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må i brådskande
fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden allians
ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad, av den återstående
utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag utsedda ledamöternas
antal överstiger tre, den bland dem, som rådet därtill förordnat. Har
beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet vid sitt första därefter
följande sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd.
9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på närmare
utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1
mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
U §•
1 mom. Beträffande annat arbete i
hotell-, restaurang- eller kaférörelse än
sådant, varom i 1 § i) är sagt, må Konungen,
där tillämpningen av 4 § prövas
medföra synnerliga svårigheter, på
framställning av arbetsrådet eller efter
dess hörande, föreskriva annan begränsning
av tiden för arbetares användande.
2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet
arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss eftergift
i något avseende, varom stadgas i
Bihang till riksdagens protokoll 1926.
10 §.
1 mom. Beträffande annat arbete i
hotell-, restaurang- eller kaférörelse än
sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen,
där tillämpningen av 4 § prövas
medföra synnerliga svårigheter, på
framställning av arbetsrådet eller efter
dess hörande, föreskriva annan begränsning
av tiden för arbetares användande.
2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet
arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss eftergift
i något avseende, varom stadgas i
9 samt. 2 avd. 17 Käft. (Nr 20.) 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
5 §, 6 § 2 mom. eller 7 § 3 mom., må
Konungen, på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande, förordna,
att eftergiften må inom verksamhetsområdet
i fråga allmänt tillgodonjutas.
3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för
visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande, medgiva
av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.
5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen,
på framställning av arbetsrådet eller
efter dess hörande, förordna, att eftergiften
må inom verksamhetsområdet i
fråga allmänt tillgodonjutas.
12 §. 11 §.
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd
den 29 juni 1912.
2 mom. A arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,
bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas anslagna
ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar
och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när arbetet börjar och
slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början och slut för varje rast,
varigenom arbetet avbrytes.
13 §. 12 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med böter
från och med tio till och med ettusen kronor. År arbetaren under aderton år
och har användandet skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare
fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med
femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna
paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill
lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
U §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 § 1 mom. eller att iakttaga vad
enligt 9 § eller 12 § 2 mom. åligger
honom, straffes med böter från och
med fem till och med femhundra kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 9 §, straffes med böter
från och med femtio till och med etttusen
kronor.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, som f öreskri - ves i 6 § eller att iakttaga vad enligt
8 § eller 11 % 2 mom. åligger honom,
straffes med böter från och med fem
till och med femhundra kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 §, straffes med böter
från och med femtio till och med etttusen
kronor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
19
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
15 %. U %.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
16%.
Beträffande verksamhet, som bedrives
av staten eller kommun, skall vad i
denna lag är stadgat angående arbetsgivare
gälla arbetsföreståndaren.
15 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives
av kommun, skall vad i denna lag
är stadgat angående arbetsgivare gälla
arbetsföreståndaren.
17%. 16%.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande
av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning lända
till efterrättelse.
1) Denna lag träder i kraft den 1
januari 1927; beträffande sådant arbete,
varå lagen om arbetstidens begränsning
den 22 juni 1923 icke ägt tilllämpning,
må dock arbetsrådet, där så
finnes påkallat med hänsyn till särskilt
förhållande, medgiva erforderligt
anstånd med förstnämnda lags tillämpning
intill den 1 januari 1928.
2) Vederbörande myndighet äger att
jämväl, innan denna lag trätt i kraft,
vidtaga åtgärd, som avses i 5 §, 6 §
2 mom. eller 7 eller 11 § eller i nästföregående
bestämmelse rörande anstånd
med lagens tillämpning.
3) Eftergift, som med stöd av lag
om arbetstidens begränsning den 17 oktober
1919, den 22 juni 1921 eller den
22 juni 1923 beviljats utan begränsning
till viss tid, skall, i den mån vederbörande
myndighet ej annorlunda
bestämmer, fortfarande tills vidare äga
giltighet.
1) Denna lag träder i kraft den 1
januari 1927 samt gäller till och med
den 31 december 1930; skolande i fråga
om sådan under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som avses i
12 eller 13 §, vad i lagen är stadgat
fortfara att gälla även efter sistnämnda
dag.
2) Vederbörande myndighet äger att
jämväl, innan denna lag trätt i kraft,
vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller
10 §.
3) Eftergift, som med stöd av lag
den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921
eller den 22 juni 1923 om arbetstidens
begränsning beviljats utan begränsning
till viss tid, skall, i den mån vederbörande
myndighet ej annorlunda bestämmer,
fortfarande tills vidare äga giltighet.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
B) att motionerna nr 259, 260, 261, 264 och 267 i första kammaren
samt nr 373, 381, 382, 383, 384, 385 och 389 i andra
kammaren, i den mån desamma icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan under A) hemställt, icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 april 1926.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow, von Kock, Sigfrid
Hansson, greve Spens, von Stockenström, Thorberg och Åkerberg;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Hagman, Ödström, Johanson
i Stockholm*, Johansson i Kälkebo*, Holmström i Stockholm, Ros* och Anderson i
Storegården.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar von Sydoiv, greve Spens, Ros och Anderson i Storegården, vilka
ansett, att utskottet, i anslutning till de av herrar von Sydow m. fl. och
Lindman m. fl. i ämnet väckta motionerna, bort hemställa om avslag å propositionen.
2) av herrar Sigfrid Hansson, Åkerberg och Magnusson i Kalmar, vilka
anfört:
»De av socialstyrelsen och kommerskollegium verkställda utredningarna angående
arbetstidslagens verkningar ha bekräftat antagandet, att den i enlighet
med lagen företagna arbetstidsförkortningen icke vållat näringslivet större svårigheter
än att de i regel kunnat övervinnas.
Socialstyrelsen konstaterar sålunda, att produktionens volym i jämförelse
med förhållandena före kriget visserligen nedgått inom vissa industrigrenar men
näppeligen minskats såsom helhet betraktad. Resultaten av styrelsens specialundersökningar
rörande produktionen per arbetare och tidsenhet giva ett starkt
vittnesbörd om det ekonomiska livets förmåga av anpassning efter rubbningar
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
21
av olika slag, däribland dem som orsakats av arbetstidslagen. Beträffande
dessa undersökningars rent siffermässiga resultat måste man, framhåller styrelsen,
yttra sig med försiktighet, men det förefaller som om efter åttatimmarslagens
genomförande produktionen per timme ökats i det övervägande antalet
fall, och att denna ökning i genomsnitt varit tillräckligt stor för att, oaktat
veckoarbetstidens minskning, hålla den industriella produktionen uppe på i stort
sett nära nog samma medelnivå som tidigare.
Kommerskollegium intygar, att dess utredning i det stora hela visat eu energisk
och målmedveten strävan från industriens sida till anpassning efter de ändrade
produktionsförhållanden, som inträtt genom arbetstidens minskning till
följd av arbetstidslagens tillämpning. Verkningarna härav i form av minskad
produktion per år och arbetare hade sålunda i ett flertal fall kunnat kompenseras
genom tekniska förbättringar, bättre utnyttjade av arbetstiden in. in.,
varigenom en produktionsökning per effektiv arbetstimme möjliggjorts av den
betydenhet, att den helt eller delvis motvägt eller i vissa fall t. o. in. mer än
uppvägt arbetstidens förkortning.
Arbetsrådet, som haft rikliga tillfällen att i detalj göra observationer rörande
lagens verkningar, har uttalat, att industrien nästan genomgående förmått att
väl inrätta sig efter de arbetstidsförhållanden, som år 1919 blevo lagbestämda,
och att arbetarna och deras organisationer visat en alltmer ökad förståelse för
de ekonomiska synpunkter, som inom ramen av gällande lag påkalla en rationell
och snabb anpassning till växlande praktiska förhållanden.
Här åberopade myndigheter, vilkas sakkunskap icke torde kunna bestridas,
ha också enstämmigt förordat lagstiftningens upprätthållande på ifrågavarande
område. Meningarna ha emellertid gått isär, när det gällt spörsmålet, huruvida
lagen nu, efter att den tillämpats mer än sex år och varit föremål för trenne
revisioner, bör göras definitiv eller fortfarande endast förlänas provisorisk
giltighet. Medan socialstyrelsen och arbetsrådet tillstyrkt det förstnämnda alternativet,
har kommerskollegium förordat det sistnämnda. För vår del anse vi,
att de starkaste skälen tala till förmån för den av socialstyrelsen och arbetsrådet
framförda uppfattningen, och vi instämma till fullo i departementschefens
yttrande, att man, därest lagen gives karaktären av en fortsatt försökslagstiftning,
bland vissa grupper lämnar plats för den falska förhoppningen, att lagstiftningen
på detta område skall komma att upphöra, även om inga starkare
skäl därför kunna framföras än dem, som nu för tredje gången stå inför sitt underkännande.
Det kan, såsom departementschefen framhåller, icke ligga i samhällets
intresse att giva näring åt dylika förhoppningar. De försvaga impulserna
till industriens fortsatta anpassning efter lagen och fördröja den utveckling,
som lagen åsyftat att främja.
Som ytterligare stöd för kravet på definitiv lagstiftning vilja vi erinra om
att, med undantag av Danmark, England och Estland, alla länder i Europa numera
infört lagbestämmelser om arbetstidens begränsning samt att dessa bestämmelser
äro av definitiv karaktär utom i Sverige och Tyskland.
Vi tillstyrka följaktligen Kungl. Maj:ts förslag, att arbetstidslagen nu gives
definitiv giltighet.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.
I samband med eu sådan åtgärds vidtagande böra vissa ändringar företagas i
lagen, så att denna bringas i överensstämmelse med Washington-konventionen.
Vårt land bör nämligen nu äntligen bereda sig på att ratificera denna konvention,
ty det förhåller sig obestridligen så, att Sverige genom sitt deltagande i
den internationella arbetskonferens, som utarbetade konventionen, och sin anslutning
till den internationella arbetsorganisationen förpliktat sig, åtminstone
moraliskt, att medverka till att en internationell överenskommelse om arbetstidens
reglering kommer till stånd.
Vi tillstyrka därför de av Kung!. Maj:t föreslagna ändringarna i fråga om
lagens tillämpningsområde, vilka avse undantagen för arbetsföretag ’i vilka
icke i regel användas flera än fyra arbetare’, för ''arbete, som bedrives av staten’
och för Arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik’. Washington-konventionen känner icke till dessa undantag,
vilka icke heller torde förekomma i andra länders lagstiftningar. Vi tillåta oss
även att i berörda hänseende hänvisa till den överenskommelse, som träffades
vid konferensen i London den 15—19 sistlidne mars med representanter för de
brittiska, franska, tyska, belgiska och italienska regeringarna.
Det förtydligande av bestämmelsen i arbetstidslagens 4 § senare stycke, som
Kungl. Maj:t föreslagit i syfte att åstadkomma skydd mot oskäligt lång arbetstid
vid skiftarbete, ha vi funnit vara synnerligen nödvändig, varför vi tillstyrka
detsamma. Vi anse, att goda skäl ävenledes anförts för övriga i Kungl.
Maj ds proposition föreslagna ändringar, och vi få därför hemställa, att riksdagen
måtte bifalla Kungl. Maj ds förevarande proposition.»
3) av herrar Thorberg, Hagman, Johanson i Stockholm och Holmström i
Stockholm, vilka hemställt,
att riksdagen måtte med avslag å övriga i ärendet föreliggande
yrkanden godkänna Kungl. Maj ds förevarande proposition
nr 73, med den jämkning att 4 § andra stycket samt 7 § 2 och
3 mom. måtte givas nedanstående lydelse:
4 § andra stycket.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning må, i den
mån så erfordras för skiftväxling, annan arbetstid än nyss angivits
tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd
arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att
den motsvarar 48 timmar i veckan.
7 § 2 mom.
Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 § 1 inom.,
med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare
till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava
bestämts med stöd av 5 § eller 6 § inom. 2, vare därtill berättigad
i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för högst 40
Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.
23
timmar under loppet av fyra veckor, dock icke mer än 200 timmar
under loppet av ett kalenderår.
7 § 3 mom.
År ytterligare eftergift av trängande behov påkallat, må sådan,
dock för högst 28 timmar under loppet av fyra veckor och
120 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1926:218 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten