Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av lagstiftning syftande till ett organisatoriskt sammanförande av kommunernas barnavård, fattigvård och pensionsväsen m. m.

1926-02-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1926:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av lagstiftning syftande till ett organisatoriskt sammanförande av kommunernas barnavård, fattigvård och pensionsväsen m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

1

tfr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1926 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande

av lagstiftning syftande till ett organisatoriskt sammanförande

av kommunernas barnavård, fattigvård och

pensionsväsen m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

279, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hage yrkat, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj.t ville

låta utreda, huruvida, på vilket sätt och i vilken utsträckning en lagstiftning

skulle kunna åstadkommas, syftande till ett organisatoriskt sammanförande

av kommunernas barnavård, fattigvård och pensionsväsen samt eventuellt

även annan del av kommunernas verksamhet i samband med framskapande

av en gemensam kommunal nämnd, förslagsvis benämnd socialnämnd.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

Vid framläggande år 1924 av proposition (nr 150) med förslag till lag om Yttranden

samhällets barnavård yttrade föredragande departementschefen vid behand- * ffff

lingen av spörsmålet om centralisering av barnavården i nu förevarande fråga riksdag.

följande:

Det har i vissa yttranden över fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag

till barnavårdslag framhållits, att det vore önskvärt, om i varje kommun

funnes en enda myndighet, till vilken man skulle kunna vända sig för hjälp,

och att kommitténs förslag, långt ifrån att befordra eu centralisering av

understödsverksamheten, vore ägnat att motverka en sådan genom klyvning

av fattigvårdsstyrelsens verksamhet. Härtill kan genmälas, att det i förevarande

sammanhang ej är fråga om en centralisering av understödsverksamheten,

en fråga, som är av ofantlig räckvidd, i det den omfattar en förenklad

organisation även av den sociala försäkringen. Helt visst vore det önskvärt,

om hjälp kunde i varje fall sökas hos en enda myndighet, vare sig det

är fråga om pension, fattigvård eller annat. Men det lärer icke böra ifrågasättas

att genomföra detta önskemål på sådant sätt, att kravet på sakkunskap

hos dem, som skola handhava de skilda verksamhetsgrenarna, efter
fives.

Utan att i denna svårlösta fråga kunna för närvarande uttala någon

estämd uppfattning, skulle jag likväl vilja såsom en tänkbar möjlighet framkasta,

att inom varje kommun de skilda sociala verksamhetsgrenarna handhades

av särskilda, kvalificerade styrelser eller delegationer av en styrelse,

men att befogenhet tillädes något organ att vid meningsmotsatser mellan

dessa styrelser eller delegationer träffa avgörande och på så sätt få fram

beslut, som vore mindre ensidiga och mera beaktade det helas väl än avBihang

till riksdagens protokoll 1926. 9 sand. 2 avd. 3 käft. (Nr 3.) 324 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

göranden, träffade av dem, som stå i det dagliga, speciella arbetet. Ett motverkande

av en dylik eller annan i framtiden till äventyrs genomförbar anordning

i samma syfte bör ej ske, men såvitt jag kan finna skalle detta

långt ifrån bliva fallet genom den ifrågasatta överflyttningen till barnavårdsnämnden

av vården om fattiga barn utom liemmet.

Denna överflyttning innebär, såsom förut framhållits, ej en splittring av

den egentliga understödsverksamheten, utan ett sammanförande, av sakligt

och ekonomiskt vägande skäl, av hela den verksamhet, som avser barns

vårdande utanför sina hem, till en och samma myndighet, vilken tillika

skulle utöva en närbesläktad verksamhet, nämligen uppsikten över fosterbarnsvården.

Den ovan berörda tanken att låta en och samma myndighet handhava

all social verksamhet inom kommunen kan, förutom den nyss berörda olägenheten,

saknaden av speciell sakkunskap, även anses innebära en annan

fara, nämligen att myndighetens arbetsbörda kan bliva alltför överväldigande

och att svårighet på grund härav kan uppstå att förmå lämpliga personer

att mottaga och behålla ledamotskap. Sistnämnda omständighet kan i sin

tur tänkas föranleda större anlitande av avlönade krafter än som eljest

skulle vara nödigt. I större kommuner skulle det sålunda knappast vara

möjligt att låta samma personer handhava t. ex. fattigvård, barnavård och

pensionsärenden. En uppdelning av arbetet på jämställda delegationer vore

i varje fall nödvändig.

Förslaget att låta en och samma myndighet handhava kommunens hela

sociala verksamhet torde kunna motiveras bland annat med önskvärdheten

av att undvika det ofta påtalade missförhållandet, att den, som begär hjälp

för sin eller de sinas räkning eller eljest påkallar det allmännas ingripande

i fall av nöd eller annat dylikt missförhållande, men därvid icke vänder sig

till rätt myndighet, skickas till en annan myndighet och av denna kanske

till en tredje o. s. v. Ett undanröjande i viss mån av denna för de hjälpsökande

och allmänheten i övrigt uppenbarligen ganska kännbara olägenhet

synes kunna åstadkommas genom anordningar, enligt vilka i dylikt fäll framställningen

ej avvisas utan mottages och befordras till den myndighet, av

vilken den rätteligen bör handläggas. Yad barnavården beträffar, innebär

för övrigt kommitténs förslag ett avlägsnande i huvudsak av antydda olägenhet,

i det att anmälan om missförhållande beträffande barns vård eller uppfostran

i varje fall kan ske hos barnavårdsnämnden, som endast, därest anmälan

synes påkalla understöd i hemmet, har att överlämna densamma till

fattigvårdsstyrelsen.

Frågan berördes jämväl i reservation till andra lagutskottets utlåtande

över förslaget till barnavårdslag. Tre av utskottets ledamöter (herrar Hagman,

Hage och Holmström i Stockholm) gjorde däri följande uttalande rörande

nu föreliggande spörsmål: Vid ifrågasatt utredning om understöd

utan fattigvårds karaktär åt änkor, vilka vore i behov därav för sina barns

uppfostran, torde även böra upptagas till behandling frågan, huruvida ej ett

organisatoriskt sammanförande av kommunernas barnavård, fattigvård och

pensionsväsen samt eventuellt även annan del av kommunernas verksamhet

borde ske i samband med åstadkommande av en gemensam kommunal nämnd

(arbetande i större kommuner på olika sektioner, vilka vid avgörande av

vissa frågor kunde sammanträda till plenum, samt i mindre sådana med

olika föredragande för olika frågor). Utan att, såsom frågan nu läge, kunna

göra ett bestämt uttalande i densamma, syntes det reservanterna likväl, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

om man genom åstadkommande av en dylik social nämnd skulle kunna på

ett organisatoriskt enklare sätt lösa sådana slitningar, som då ock då uppstode

mellan fångvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd angående understöd

till barn m. m.

Vidare må erinras om att i en vid 1924 års riksdag inom andra kammaren

väckt motion, nr 454, enahanda yrkande som i nu förevarande motion

blivit framställt av herr Hage, men att denna motion av formella grunder

icke kom under riksdagens bedömande.

Till belysande av nu föreliggande spörsmål vill utskottet jämväl lämna

redogörelse för en liknande frågas behandling under de sistförflutna åren

inom Stockholms stadskollegium.

I en till stadskollegiet ingiven, den 4 april 1924 dagtecknad promemoria

väcktes av borgarrådet Wictor Karlsson förslag om utredning rörande sammanförande

av fattigvård, barnavård och pensionsväsen under en central

myndighet eller rörande de andra former för samarbete mellan ovan angivna

verksamhetsgrenar, som med anledning av den nya barnavårdslagen eller

eljest kunde befinnas lämpliga och nödvändiga.

Denna promemoria hade följande lydelse:

Särskilt kännetecknande för de senare årtiondenas sociala lagstiftning är

den strävan till specialisering av den sociala verksamheten, som därvid

kommit till uttryck. Medan det tidigare var överlämnat åt fattigvården att

ensam ombesörja den hjälp och omvårdnad, samhället hade att lämna hjälpbehövande

av olika kategorier och olika behov, har numera på lagstiftningens

väg tillskapats ett flertal skilda sociala organ, vart och ett avsett att tillgodose

visst avgränsat hjälpbehov.

Sålunda har genom lagen om folkpensionering skapats ett särskilt organ

för beredande av hjälp vid ålderdom och invaliditet, och genom särskilda

barnavårdslagar hava andra organ tillkommit i syfte att tillvarataga barnens

intressen. Dessa senare lagar komma sannolikt att inom den närmaste tiden

bliva ersatta med en lag om samhällets barnavård, varom proposition föreligger

vid årets riksdag.

Kännetecknande för den sociala lagstiftningen är jämväl, att verkställigheten

anförtrotts åt kommunerna, vilka även i det väsentliga få bestrida kostnaderna

för verksamheten. Ett undantag härifrån utgör folkpensioneringen, för

vilken staten bestrider en del av kostnaden. Härav följer, att kommunen

numera nödgas för fullgörande av samhällets hjälpverksamhet upprätta och

administrera väsentligt flera organ än förut.

Förutom de ökade kostnader, en sådan utökning av den kommunala förvaltningen

innebär, kommer decentraliseringen av understödsförfarandet i en

stor kommun alltid att innebära risk för planlöshet och mångsyssleri, till

stor skada för såväl det allmänna som för de hjälpbehövande. Lätt nog

kunna situationer uppstå, där de olika myndigheterna antingen ingripa i varandras

verksamhet, eller ock där man genom divisionsansvar skjuter från

sig fall, som rätteligen borde bliva föremål för ingripande. Särskilt betänklig

kan splittringen bliva i sådana fall, där eu myndighet har att komplettera

ett understöd, som lämnats av en annan myndighet, men som ej fyller hela

behovet, som fallet är med fattigvården gentemot folkpensioneringen. Ått

flera olika organ sålunda befatta sig med ett och samma fall, är i alla avseenden

olämpligt.

Liknande

frågas

behandling

inom

Stockholms

stadskolle
gium.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Emot en specialisering av det offentliga hjälputövandet torde icke någon

befogad erinran kunna göras. Specialiseringen avser att tillförsäkra de olika

hjälpbehoven en lämplig och sakkunnig behandling. Det sociala arbetet

fordrar, liksom allt annat kvalificerat arbete, kunskap och insikt, och det

torde vara orimligt att begära, att en och samma myndighet skall vara

skickad att sakkunnigt handlägga alla de mångskiftande fall, som vår tids

sociala hjälpverksamhet omspänner.

A andra sidan måste det leda till svåra olägenheter, om specialiseringen

även i fortsättningen skulle föranleda upprättande av fristående förvaltningsorgan

för varje specialgren. För den hjälpbehövande allmänheten är det

redan nu mången gång svårt att bland mångfalden av hjälporgan finna rätt

på den institution, som har att tillgodose vederbörandes behov. Då dessutom

de bestå understödsfall äro komplicerade, förekommer det ofta, att

flera myndigheter samtidigt nödgas syssla med samma hjälpbehövande. Då

varje ingripande måste vara baserat på en individuell undersökning, så följer

härav, att det blir väl mycket av undersökning, något som de hjälpsökande

ofta och med rätta beklaga sig över.

Att detta dubbelarbete dessutom medför onödigt stora förvaltningskostnader

är uppenbart. Man måste alltid vakta sig för faran, att organisationen

bygges ut på ett sådant sätt, att administrationskostnaderna sluka en oskälig

del av samhällets utgifter för understödsverksamheten. All strävan måste

inriktas på att nedbringa förvaltningskostnaderna, så att största möjliga del

av det allmännas kostnad kommer de hjälpbehövande till del.

Redan tidigare har jag haft tillfälle att framföra dessa synpunkter, vilka

närmare äro utvecklade i det föredrag, som hölls vid den skandinaviska kommunalkonferensen

förra året och finnes intaget i konferensens tryckta förhandlingar

(bill. nr 44/1923). Anledningen till att jag nu ansett mig böra

förelägga stadskollegiet denna fråga är den väntade nya barnavårdslagen,

som förutsätter det intimaste samarbete mellan fattigvårds- och barnavårdsnämnderna.

Enligt det föreliggande lagförslaget skall barnavårdsnämnden handhava

all samhällets barnavårdande verksamhet med undantag av understöd åt

barn, som vårdas i sina hem. Omvårdnaden om dessa barn skall fortfarande

åvila fattigvårdsmyndiglieten. Till följd av denna klyvning av barnavården

mellan två olika kommunala organ, måste verksamheten ovillkorligen bliva

i hög grad försvårad, därest icke det mest intima samarbete kommer till

stånd mellan de båda myndigheterna.

Lagförslaget har för ett specialfall av intressemotsättning mellan fattigvårds-

och barnavårdsmyndigheterna föreskrivit tvistens lösande genom en

särskild skiljenämnd. Emellertid ger lagförslaget i övrigt många anledningar

till konflikter mellan de båda myndigheterna, och anvisning om sättet för

dessas lösande har icke meddelats. Av desto större vikt är det därför att

från kommunens sida sörja för eu förmedlande länk mellan myndigheterna.

Därest lagförslaget blir antaget, skulle man inom Stockholms kommunalförvaltning

få tre fristående myndigheter, som var för sig hade att utöva eu

närsläktad verksamhet, nämligen fattigvårdsnämnden, barnavårdsnämnden och

pensionsnämnderna. Ett och samma understödsfall kan sålunda lätt komma

att kräva undersökning och handläggning av var och en av dessa myndigheter.

Att detta medför onödiga kostnader för det allmänna och onödigt obehag för

de hjälpsökande, har ovan framhållits.

Det har därför synts mig vara ett viktigt kommunens intresse att tillse,

vad som kan göras för att i möjligaste mån motverka dessa olägenheter.

Jag har också ansett det som min plikt att framlägga ett förslag i detta syfte.

Att sammanföra de olika hjälporganen under nu befintlig kommunal myndig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 5

het medgiver icke lagstiftningen. Däremot torde hinder icke möta att tillskapa

ett sammanhållande organ. Huru ett sådant organ, som jag tillåter

mig kalla »Social nämnd», skulle inpassas i organisationen, har jas; sökt

åskådliggöra i det följande.

Som förut framhållits är det fattigvården, barnavården och pensionsverksamheten,

som det här närmast avser att samorganisera utan att beröva dessa

myndigheter den självständiga ställning, som gällande lagstiftning anvisar.

Genom att sammanföra dessa myndigheter under den sociala nämnden få

dessa karaktär av specialavdelningar under denna nämnd, och det nödiga samarbetet

avdelningarna emellan kan anordnas på ett enklare och ändamålsenligare

sätt, än vad som kan ske, därest dessa myndigheter äro helt fristående. Genom

att till den sociala nämndens kansli förlägga kamrerarexpedition, undersökareavdelning,

ombudsmannakontor, utackorderingsbyrå och registerbyrå, kunna

dessa organ på ett bekvämt sätt stå till specialavdelningarnas förfogande, och

man besparas därigenom att utrusta de olika verksamhetsgrenarna med egna

dylika organ.

De organ, som sålunda skulle förläggas till den sociala nämndens kansli,

utgöras av redan befintliga, under fattigvårdsnämnden sorterande organ.

Dessa organ skulle utan nämnvärd personalökning kunna utnyttjas jämväl

för de övriga två avdelningarna.

Till ordförande i den sociala nämnden skulle borgarrådet för socialroteln

vara självskriven. Vice ordförande skulle utses av stadskollegiet på sätt nu

sker beträffande övriga viktigare nämnder. Övriga ledamöter, till antalet

fem, skulle väljas av stadsfullmäktige, varvid skulle tillses, att de tre underavdelningarna

bliva representerade med vardera en ledamot.

Den sociala nämnden tillsätter kanslichef samt övrig å kansliet anställd

personal. Dessutom bör nämnden beredas inflytande på tillsättandet av

specialavdelnin garnas chefsbefattningar.

De tre specialavdelningarna torde lämpligen kunna benämnas fattigvårdsstyrelsen,

barnavårdsstyrelsen och pensionsnämndernas centralstyrelse. Av

dessa skola fattigvårds- och barnavårdsstyrelserna utses av stadsfullmäktige

på sätt lagen föreskriver, medan pensionsnämndernas centralstyrelse utses

pa sätt de av stadskollegiet utsedda kommitterade för pensions by råf rågan

hava föreslagit. Vid tillsättande av dessa styrelser bör om möjligt tillses,

att en inbördes representation vinnes.

Fattigvårdsstyrelsen, som, sedan lagen om barnavård trätt i kraft, har att

meddela understöd åt äldre hjälpbehövande och åt barn, som vårdas i hemmet,

utser dels distriktsstyrelser till samma antal som fattigvårdsdistrikten,

dels en anstaltsdirektion, gemensam för alla under styrelsen sorterande anstalter.

Som chef för fattigvården utses en fattigvårdsinspektör.

__ Barnavårdsstyrelsen, som har att enligt den föreslagna lagen om samhällets

barnavård ombesörja all samhällets barnavårdande verksamhet (med

ovan angivna undantag), utser dels en skyddshemsdirektion, dels en barnhemsdirektion

samt nödigt antal fosterbarnsinspektörer och barnavårdsmän. Staden

indelas i barnavårdsdistrikt, till antal och geografisk indelning sammanfallande

med fattigvårdsdistrikten. Likaså indelas staden i ett mindre antal

fosterbarnsdistrikt. Som chef för barnavården utses en barnavårdsinspektör.

Skyddshemsdirektionen skall handhava de enligt lagen föreskrivna skyddshemmen

och uppfostringsanstalterna, vilkas uppgift är att emottaga för uppfostran

vanartade och sedligt försummade barn. I denna direktion bör därför

den pedagogiska sakkunskapen vara väl representerad.

Barnhemsdirektionen skall handhava den del av barnavården, som i lagförslaget

betecknas med samhälls vård. Till denna direktion skall jämväl

höra barnkrubbeverksamheten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Fosterbarnsinspektionen, som ordnas distriktsvis, utrustas med distriktsbyråer,

till vilka byråer den nu av staden understödda mjölkdropps verksamheten

anknytes. Dessa byråer böra utbyggas såsom upplysningsbyråer, dit

föräldrar kunna vända sig för erhållande av råd rörande vården av späda

barn samt lämplig sammansättning av födan. Denna rådgivande verksamhet

bör icke begränsas till enbart fosterföräldrar, vilka böra vara skyldiga att

på anfordran infinna sig med fosterbarnen, utan bör även stå öppen för

andra föräldrar.

Pensionsnämndernas centralstyrelse skall hava till uppgift att meddela

upplysning rörande pension, verka för avgifternas erläggande, tillhandagå

pensionsnämnderna med vissa arbetens utförande samt övertaga den verksamhet,

som nu handhaves av fattigvårds- och hälsovårdsnämndernas pensionsbyrå.

Styrelsen skall utse föreståndare och personal vid pensionsbyrån.

Staden indelas i pensionsdistrikt, till antal och geografisk indelning

sammanfallande med fattigvårds- och barnavårdsdistrikten. För varje distrikt

finnes en pensionsnämnd, sammansatt och utsedd på sätt nu är föreskrivet.

Som av denna organisationsplan framgår, kommer distriktsindelningen

för de olika verksamheterna att sammanfalla. Detta möjliggör upprättandet

av gemensamma distriktsbyråer. Genom denna anordning blir det möjligt

att även lokalt sammanhålla den sociala verksamheten, vilket är av den

största betydelse för såväl det allmänna som för de hjälpsökande.

Till distriktsbyråerna böra de olika verksamheterna förlägga sina mottagningar,

varigenom den hjälpsökande allmänheten inom distriktet får en

central, dit de kunna vända sig, oavsett om det gäller fattigvård, barnavård

eller pension. Från kansliets undersökareavdelning tillhandahållas de

olika distrikten personal för undersökningar. Denna personal torde komma

att förvärva en ingående kännedom om distriktets lijälpbehövande, vilket i

hög grad bör underlätta för de olika verksamheterna att kunna fullgöra sina

uppdrag.

Med den här ovan skisserade organisationen skulle gången av ett understödsärende

bliva följande.

Sedan ansökan gjorts å en distriktsbyrå, företages undersökning av från

nämndens kansli tillhandahållen besökare. När undersökningen är färdig,

avgör kanslichefen med ledning av undersökningsresultatet, om ärendet

skall handläggas av fattigvården, barnavården eller pensionsnämnderna eller

eventuellt påfordrar gemensam handläggning. Sedan ärendet blivit handlagt,

går meddelande härom till det gemensamma registret. År ärendet av natur,

som påkallar utackordering, remitteras det av vederbörande styrelse eller

direktion till den gemensamma utackorderingsbyrån. Föranleder ärendet

mål mot främmande kommun eller enskild försörjningspliktig, går ärendet

till det gemensamma ombudsmannakontoret. Registret erhåller meddelande

om alla de åtgärder, som ärendet föranleder inom olika instanser.

Nämndens kamrerareexpedition tillhandagå!* de olika styrelserna med alla

de göromål, som tillhöra den ekonomiska förvaltningen.

Framställningar till stadsfullmäktige samt förslag till inkomst- och utgiftsstater

ingivas till sociala nämnden, som med eget yttrande överlämnar dessa

till stadsfullmäktige.

Genom att i den sociala nämnden insätta representanter för de viktigare

sociala verksamhetsgrenarna tillföres nämnden sakkunskap och överblick

över den sociala verksamheten. Stadens kommunalförvaltning erhåller härigenom

ett värdefullt organ för handläggandet av övriga frågor av social

natur, såsom frågor om bidrag till enskilda filantropiska företag, sjukkassor

m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 7

Givetvis förutsätter den här föreslagna organisationen ett sammanförande

av de olika förvaltningarna till närbelägna lokaler.

Här ovan angivna förslag kan givetvis icke göra anspråk på att vara i

detalj utarbetat utan är närmast att anse som en antydan om i vilken riktning

en omorganisation kan tänkas för att nå det syfte, jag tidigare angivit.

Frågan bör givetvis bliva föremål för en ingående granskning, och synes

detta lämpligast kunna ske genom att stadskollegiet tillsätter en kommitté

av på området sakkunniga personer. Denna kommitté bör i sitt arbete söka

samarbete med den förut tillsatta fattigvardskommitten, enär dess uppgift

i vissa delar nära sammanhänger med här föreliggande fråga. Frågan är

emellertid av brådskande natur, enär densamma bör vara klarlagd i god tid.

innan här omförmälda lag angående samhällets barnavård träder i kraft.

Ifrågavarande lagförslag medgiver genom eu särskild bestämmelse Stockholms

stad att pa annat sätt än lagen föreskriver organisera verksamheten.

En organisation, sådan som här föreslagits, torde sålunda från lagstiftningens

sida icke möta hinder, i synnerhet som lagförslaget anvisar ett intimt samarbete

med fattigvården. Dylikt samarbete skall även förekomma mellan

skolmyndigheterna och barnavårdsmyndigheten, för vilket ändamål föreskrifter

finnas om att lärare skall hava säte och stämma i styrelsen.

På grund av vad jag här anfört får jag hemställa, att stadskollegiet måtte

uppdraga åt en kommitté att verkställa utredning rörande möjligheten av

en samorganisation av ovan angivna sociala verksamhetsgrenar samt inkomma

med det förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.

Med anledning härav beslöt stadskollegiet vid sammanträde den 1 maj

1924 att uppdraga åt särskilda delegerade att verkställa utredning rörande

ifrågavarande förslag.

Den 5 juni 1925 avgåvo delegerade yttrande i ärendet och anförde därvid

bl. a. följande:

De motiv, som ligga till grund för förslaget, äro huvudsakligen följande:

1) Genom den fortgående och nödvändiga specialiseringen av samhällets

understödsverksamhet uppstår fara för slitningar mellan de olika understödsorganen

samt även en viss risk för osäkerhet och planlöshet i förvaltningen.

2) Det allmänna skulle förorsakas onödiga kostnader genom de ofta

närliggande uppgifternas splittring på ett flertal självständigt arbetande organ.

ö) Slutligen skulle den hjälpsökande allmänheten utsättas för obehag

genom det parallella undersökningsförfarandet från flera myndigheters sida

samt för svårigheter att finna rätt forum för understödsansökninear i

olika fall. °

Dessa olägenheter avser förslaget att avhjälpa genom inrättande av eu

central nämnd och under densamma lydande distriktsbyråer, gemensamma

för de olika specialavdelningarna. Den centrala nämnden skulle äga tillgång

till erforderliga organ, gemensamma för de olika avdelningarna; den

skulle kunna utöva eu enhetlig ledning av samhällets understödsverksamhet,

och den skulle utgöra den centrala punkten, dit alla förfrågningar och

ansökningar i understödsärenden kunde riktas. Denna nämnd skulle dessutom

erhålla en annan uppgift, nämligen att avgiva yttranden och framställa^

förslag i sadana sociala frågor, vilka för närvarande e] tillhöra någon

särskild kommunal myndighets förvaltningsområde, exempelvis frågor rörande

understöd åt sjukkasseväsendet m. m

De av förslagsställaren anförda synpunkterna äro utan tvivel i och för

sig värda beaktande, i synnerhet som liknande uppfattning tidigare gjorts

gällande från olika håll under förarbetet till den nya barnavårdslagen. Sa
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

lunda anförde på sin tid Stockholms stads fattigvårdsnämnd, att stor fördel

skulle vinnas genom samtliga understödsärendens sammanförande till ett

gemensamt kommunalt organ och att splittringen på ett flertal myndigheter

vore ägnad att försvåra enhetligheten och samarbetet inom den sociala förvaltningen.

Den nu utfärdade barnavårdslagen och övriga på området gällande

författningar lämna emellertid icke möjlighet att genomföra den föreslagna

organisationsformen under annan förutsättning, än att Stockholms

stad kunde utverka undantag från de allmänna bestämmelser, som reglera

handläggningen av fattigvårds-, barnavårds- m. fl. ärenden. Delegerade hava

därför ansett sig böra i främsta rummet undersöka, huruvida olägenheterna

kunna avhjälpas inom ramen av den organisation, som blivit av lagstiftningen

fastslagen.

Delegerade upptogo därför till undersökning spörsmålet om samarbete

på vissa områden, såsom i fråga om förundersökningar, efterundersökningar,

inackordering, arbetstvång, registerverksamhet, ombudsmansverksamhet, pensions

verksamhet och spädbarns vård m. in.

Sedan delegerade härvid föreslagit vissa grunder för samarbete mellan

olika myndigheter, anförde de vidare följande:

Genom att tillämpa de föreslagna grunderna för ett samarbete mellan de

olika kommunala myndigheter, som hava att handlägga närbesläktade sociala

uppgifter, kan man enligt delegerades mening i huvudsak undanröja de

olägenheter, som förvaltningens splittring eljest skulle medföra. Emellertid

återstår att överväga behovet av en särskild myndighet med uppgift att avgiva

yttrande och framlägga förslag i frågor av social natur, vilka icke direkt

tillhöra någon annan myndighets förvaltningsområde — eu uppgift, som

enligt ovan omforma!da förslag jämväl skulle åvila den sociala nämnden.

Härvid hava delegerade till en början funnit det stöta på stora svårigheter

att erhålla en sådan sammansättning av nämnden, att sakkunskapen där

skulle finnas representerad i alla de ärenden av mycket skiftande slag, vilka

skulle hänskjutas till nämndens handläggning. Vidare hava delegerade ansett,

att flertalet av dessa ärenden äro tämligen närbesläktade med de förvaltningsuppgifter,

som åvila de redan förefintliga kommunala myndigheterna,

och att det därför fortfarande som hittills vore lämpligt att lata dessa myndigheter

taga den befattning med ifrågavarande ärenden, som enligt förslaget

skulle ankomma på den sociala nämnden. Beträffande det fåtal ärenden,

som svårligen kunna hänvisas till någon av de ordinarie myndigheterna,

torde det enligt delegerades uppfattning vara möjligt att för dessa ärendens

beredning finna en lämpligare och mindre vidlyftig form än att för detta

begränsade ändamål inrätta en särs,kild myndighet med fast organisation.

Vid angivna förhållanden hava delegerade funnit sig sakna anledning att

ingå på en närmare granskning av förslaget om inrättande av en social

nä*mnd med de uppgifter och den organisation, som i promemorian föreslagits.

Detta förslag anse sig delegerade sålunda ej kunna tillstyrka.

Motionerna Utskottet vill slutligen bringa i erinran de vid innevarande riksdag väckta

vid motionerna om åtgärder för samarbete mellan pensionsnämnd och fattigvardsriksdag

l?i37 styrelse (1:137 och II: 180), om vilka motioner utskottet denna dag avgivit

och II: ISO. utlåtande (nr 2).

Utskottets Utskottet tillåter sig att erinra därom, att före den senare tidens reformer

yttrande, fattigvården hade sig anförtrott att ombesörja all omvårdnad om hjälpbe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

hövande av olika kategorier. Under de senaste årtiondena bär emellertid

alltmera framträtt en strävan att överlämna sociala uppdrag, som för sitt

utförande kräva olika förutsättningar, till särskilda styrelser och nämnder.

Sålunda tillkom i samband med införandet av allmän pensionsförsäkring

genom lagen den 30 juni 1913 en pensionsnämnd för varje pensionsdistrikt

och i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård stadgas, att i varje

kommun skall finnas en särskild barnavårdsnämnd. Visserligen hade redan

enligt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn en barnavårdsnämnd förekommit, men den

hade ofta utgjorts av skolrådet eller i större städer av folkskolestyrelsen. Genom

1924 års barnavårdslag blev barnavårdsnämnd obligatorisk. Den fick

ett betydligt utvidgat verksamhetsområde och en för sin speciella uppgift

lämpad sammansättning. Denna organisation har helt nyligen börjat sin

verksamhet.

Den lagstiftning, som motionären föreslagit, innebär, att under en gemensam

nämnd skulle sammanföras kommunernas barnavård, fattigvård och

pensionsväsen samt eventuellt även annan del av kommunernas verksamhet.

Att nu för kommunerna föreskriva en återgång till en anordning med

gemensamt organ för samtliga verksamhetsgrenar — låt vara med särskild

föredragande på de ölika verksamhetsområdena — anser utskottet icke tillrådligt.

Utskottet kan ej heller förorda en valfrihet, som skulle innebära,

att de kommuner, som så önskade, skulle erhålla rätt att tillsätta en gemensam

nämnd för ifrågavarande ärenden, enär de olikheter mellan olika kommuners

styrelse, som på detta sätt skulle uppkomma, skulle medföra olägenheter

såväl för de hjälpsökande som ur allmän synpunkt.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 12 februari 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Kock, Sigfrid Hansson,

greve Spens, Petrén, Martin Svensson*), Elof B. Andersson och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*), Öberg, Hage, Magnusson

i Skövde*), Ödström*), Johansson i Kälkebo, Johansson i Sollefteå och Pettersson i

Hällbacken *).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 samt. 2 avd. 3 haft. (Nr 3.) 32J 26 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Reservationer:

1) av herr von Kock;

2) av herr Petrén; och

3) av herrar LuterTcort, Hage och Johansson i Sollefteå, som ansett, att

utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Av den utredning, som inom utskottet förebragts i anledning av förevarande

motion samt motionerna I: 137 och II: 180, lärer framgå, att det nuvarande

sättet för liandhavande av kommunernas barnavård, fattigvård och

pensionsväsen genom för berörda sociala verksamhetsområden särskilda, av

varandra oberoende arbetande nämnder giver anledning till i vissa avseenden

befogad kritik. Särskilt är detta förhållandet i fråga om fattigvård

och pensionsväsen de. Utskottet, som härutinnan hänvisar till vad statens

fattigvårdsinspektör anfört i sitt yttrande rörande besparingskommitténs

betänkande den 19 februari 1925 (se utskottets utlåtande nr 2), finner i likhet

med denne ävensom svenska landstingsförbundets styrelse och svenska

stadsförbundets styrelse, att det borde övervägas, om ej mellan fattigvård

och pensionsförsäkring skulle kunna ordnas ett mera intimt samarbete än

det kommittén förordat. Ett dylikt övervägande synes enligt utskottets

mening icke böra inskränkas till den uti motionerna 1:137 och II: 180 föreslagna

åtgärden. Bortsett ifrån att en dylik åtgärd med hänsyn till redan i

praktiken förekommande förhållanden och genom sin egen beskaffenhet icke

synes vara ägnad att åstadkomma något väsentligen ökat samarbete mellan

fattigvård och pensionsväsende, hyser utskottet den uppfattningen, att särskilt

med avseende å den omfattning, vari den sociala hjälpverksamheten

måste tänkas komma till utveckling, en starkare koncentration i denna verksamhets

handhavande inom kommunerna än vad nu är fallet medför en

ökad garanti för verksamhetens rationella bedrivande. Utskottet förbiser

härvidlag icke, att de mycket olikartade förhållandena i vårt land och speciellt

kommunernas växlande storlek näppeligen medgiva någon genomförd

enhetlighet beträffande verksamhetens organiserande. Men härutinnan finner

utskottet en särskild anledning för en ingående utredning rörande de uti

motionen nr 279 framförda spörsmål.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av herr Hages motion II: 279

måtte besluta att i skrivelse till Kung! Maj:t hemställa, det

Kung! Maj:t täcktes verkställa utredning om och i vilken utsträckning

kommunerna åvilande fattigvård och pensionsväsende

samt möjligen andra grenar av social hjälpverksamhet

må kunna handhavas av för de olika verksamhetsgrenarna

gemensamma organ eller eljest åtgärder böra vidtagas för

åstadkommande av önskvärt ökat samarbete emellan ifrågavarande

sociala nämnder och styrelser.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.