Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj-.t angående beredande av pensionstillägg för barn åt änka efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad man.
1926-02-23 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1926:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj-.t angående beredande av pensionstillägg för barn åt änka efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad man.
Dokumentets text
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1926 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj-.t angående beredande av pensionstillägg för barn
åt änka efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad
man.
I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 37,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ericson i Boxholm
yrkat, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte vid utarbetandet av ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring
jämväl taga i övervägande, att pensionstillägg, som utginge för barn till
äkta makar, där mannen vore arbetsoförmögen, skulle i fortsättningen, även
om mannen avlede, utgå till barn under 16 år.
Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört:
Enligt lag om allmän pensionsförsäkring, § 6, angående pension, utgår ett
särskilt pensionstillägg för barn till pensiönsberättigad änka, änkling, frånskild
make eller ogift kvinna, som är till arbete varaktigt oförmögen och har
att försörja barn eller adoptivbarn under 16 år. Samma rätt tillkommer även
äkta makar, där mannen på grund av arbetsoförmåga åtnjuter pension.
Enligt dessa bestämmelser utgår sålunda pensionstillägg för barn till äkta
makar, där mannen är pensiönsberättigad, ehuru hustrun icke är arbetsoförmögen.
Om emellertid mannen, som, ehuru han är invalid eller på annat sätt
arbetsoförmögen, anses som försörjningspliktig, avlider, upphör samtidigt pensionstilläggets
utgående för de oförsörjda barnen. Genom mannens död har
försörjningsplikten för barnen överflyttats på dess moder, som emellertid icke
kan erhålla pensionstillägg för desamma, då hon ju själv icke är pensionsberättigad.
Den efterlevande maken, hustrun, mister genom mannens död ej allenast
det moraliska stödet, utan fråndrages även den ekonomiska hjälp, som till
barnen utgick så länge mannen levde, och där barnen äro flera, har hon nu
lika litet möjligheter att skaffa arbetsinkomst som då mannen var i livet.
Dessa lagens bestämmelser i praktisk tillämpning, att rycka ifrån en änka
barnens försörjningshjälp, under den tid då det för henne kanske är som svårast,
verkar onekligen synnerligen hårt. Kunde man därför åstadkomma en uppmjukning
i tillämpningen om indragning av pensionstillägg för barn i dylika
fall, vore detta ur flera synpunkter synnerligen behjärtansvärt. Utan att i
någon mån rubba grundbestämmelserna för barntilläggens utgående, vore, synes
det mig, en ändring härutinnan möjlig genom att i lagen införa ett tillägg
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
av ungefär följande innehåll, att, då pensionstillägg för barn, på grund av
mannens arbetsoförmåga, tilldelas åkta makar, skall detta, även om mannen
avlider, utgå till barn under IG år, såvida icke den efterlevande makens försörjningsplikt
upphör eller hennes ekonomiska förhållanden motivera barntilläggens
indragning.
Då genom vad som förspörjes pensionsförsäkringslagen kommer att under
den närmaste tiden undergå en omarbetning, har jag härmed till övervägande
velat framföra även denna synpunkt, visserligen blott en detalj, men för dem
det drabbar en synnerligen viktig sådan.
Det spörsmål, som genom förevarande motion bragts under riksdagens be- Frågans bedömande,
har varit föremål för ståndpunktstagande från riksdagens sida vid
1024 års riksdag. riksdag.
I lika lydande motionerna nr 180 i första kammaren av herr von Ivocli och
nr 268 i andra kammaren av herr Gustafson i Kasenberg yrkades, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida
icke pensionstillägg för barn kunde i en eller annan form utgå även till änka
efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad man.
I sitt över berörda motioner avgivna utlåtande nr 18 lämnade andra lagutskottet
eu redogörelse för de förslag angående dylika pensionstillägg, vilka
varit fi amställda före eller vid tillkomsten av gällande lag om allmän pensionsförsäkring
av den 30 juni 1913, ävensom för de i nämnda lag sedermera
däiutinnan vidtagna ändringar jämte därtill hörande ändringsförslag samt
anförde vidare följande.
Av den lämnade redogörelsen framginge, att rätten till åtnjutande av barntillägg
enligt nu gällande bestämmelser i pensionsförsäkringslagen av kostnadsskäl
begränsats att gälla endast den, som själv vore varaktigt oförmögen
till arbete eller med andra ord invalid i lagens mening. Motionärerna hade
emellertid ifrågasatt, att denna rätt skulle utsträckas att avse jämväl änka
efter invalid person, vilken i livstiden ägt att uppbära dylikt tillägg. Vad i
motionerna anförts till stöd för eu sådan, i sig helt naturlig utsträckning av
rätten till barntillägg syntes utskottet vara av så ömmande natur, att en utledning
i motionernas -syfte oberoende av frågan om barnpension i allmänhet
torde få anses påkallad. Genom en dylik utredning torde kunna förväntas
bliva närmare klarlagt, i vilken utsträckning och i vilken form motionärernas
önskemål lämpligen skulle kunna tillgodoses. Att genom något uttalande härutinnan
från riksdagens sida föregripa den sålunda ifrågaställda utredningen
syntes utskottet ej vara lämpligt.
Utskottet hemställde fördenskull, att riksdagen med anledning av ifrågavarande
motioner måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida icke pensionstillägg för barn
kunde i en eller annan form utgå även till änka efter enligt pensionsförsäkringslagen
pensionsberättigad man, samt därefter för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, varefter skrivelse
i ämnet avläts till Kung!. Maj:t.
Den 10 oktober 1924 anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen att verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i berörda ämne jämte det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Vid 1924 års riksdag väcktes jämväl motion i ett i samband med nu berörda
fråga stående spörsmål, nämligen om tillgodoseende av behovet för
änkors barn av understöd i annan ordning än fattigvård.
I en i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 150 med förslag till lag
om samhällets barnavård m. m. väckt motion nr 453 i andra kammaren hemställde
fru Östlund m. fl., förutom annat, att riksdagen ville besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
angående på vilket sätt och efter vilka grunder understöd till änkors
barn för framtiden lämpligast kunde beredas ävensom för riksdagen skyndsamt
framlägga de förslag, utredningen kunde föranleda.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande nr 27 anförde andra lagutskottet bl. a.,
att någon utredning angående möjligheterna att medelst en utvidgning av
pensionsförsäkringen lösa frågan om understöd åt änkors barn icke förelåge,
men att utskottet ansåge önskvärt, att en dylik utredning komme till stånd,
därvid jämväl övriga möjliga utvägar för spörsmålets lösande borde komma
under övervägande. Utskottet hemställde, att riksdagen med anledning av
motionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad
sätt och efter vilka grunder understöd utan fattigvårds karaktär skulle kunna
beredas änkor, vilka vore i behov därav för sina barns uppfostran, samt om
framläggande för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde giva
anledning.
Jämväl sistnämnda hemställan blev av riksdagens båda kamrar bifallen,
varefter skrivelse i ämnet avläts till Kungl. Maj:t.
1 anledning av sistnämnda riksdagsskrivelse anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen
genom beslut den 17 april 192o, att i samband med hår ovan
först omförmälda utredning verkställa utredning angående möjligheterna att
medelst en utvidgning av pensionsförsäkringen bereda understöd utan fattigvårds
karaktär åt änkor, vilka äro i behov därav för sina barns uppfostran.
Tillika anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen att senast den 1 oktober
1925 inkomma med utredning i båda sålunda angivna hänseenden ävensom
med de förslag, vartill en sådan utredning kunde föranleda.
Yttrande av Den 19 oktober 1925 avgav pensionsstyrelsen yttrande i ärendet, däri stypensions-
re]sen anförde bl. a. följande.
sgie sen. ytyre]sen ställde sig på anförda skäl synnerligen betänksam emot att en
utvidgning av den med pensionsförsäkringen förenade understödsverksamheten
anlitades som utväg för att på ifrågasatt sätt bereda understöd åt behövande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.
9
men icke invalida änkor med barn. Styrelsen funne det emellertid synnerligen
önskvärt, att hjälp bereddes sådana änkor, utan att denna hjälp finge
fattigvårds karaktär. I sådant hänseende erinrade styrelsen dels om de förslag,
som framställts om att kommunala understöd för ifrågavarande ändamål
skulle befrias från karaktär av fattigvård, dels om en på detta område i
Danmark gällande lagstiftning, varigenom ifrågavarande spörsmål lösts genom
statsbidrag till kommunala understöd utan fattigvårds karaktär. En eventuell
utredning i ämnet syntes styrelsen jämväl böra omfatta frågan huruvida icke
även andra än änkor borde bliva delaktiga av den ifrågasatta understödsverksamheten.
Styrelsen funne det vara av stort intresse, att en utredning så
snart ske kunde komme till stånd rörande möjligheten av att i samband med
en mera genomgripande ändring av avgiftspensionsförsäkringen i densamma
inbegripa även barnpensionering i en eller annan form.
Vid pensionsstyrelsens utlåtande var fogat utdrag av protokoll inom styrelsen
vid behandling av förevarande ärende, innehållande -ett särskilt uttalande
av styrelsens chef med anslutning av två av dess ledamöter, i vilket uttalande,
bland annat, erinrades om att angelägenheten att bereda understöd åt obemedlade
eller mindre bemedlade personer, som icke vore invalider men som hade
försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, kunde lösas dels enligt den rena
understödslinjen, varvid kostnaderna uteslutande bestredes av allmänna medel,
dels enligt försäkringslinjen som en särskild försäkringsform i nära anslutning
till socialförsäkringen, varvid försäkringskostnaderna utginge dels av bidrag
från de försäkrade och dels av allmänna medel. I uttalandet framhölls vidare,
att spörsmålet om understöd åt dem, vilka hade minderåriga barn att försörja,
borde göras till föremål för en fullständig utredning i sammanhang med behandling
av förslag rörande ifrågasatt förhöjning av pensionsavgifterna, därvid
problemets lösning enligt såväl understödslinjen som försäkringslinjen borde
komma under övervägande.
Genom beslut den 15 januari 1926 anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrel- Uppdrag åt
sen att skyndsamt verkställa utredning rörande möjligheten att i samband Pgtgr‘elsen
med ifrågasätta ändringar av avgiftspensionsförsäkringen bereda understöd åt att verkobemedlade
eller mindre bemedlade personer, vilka hade minderåriga barn att sW^a^fer‘
försörja, vid vilken utredning såväl understödslinjen som försäkringslinjen utredning.
borde komma under övervägande, ävensom före den 1 juli 1926 till Kungl.
Maj:t inkomma med omförmälda utredning jämte de förslag, vartill densamma
kunde föranleda.
Av ovan lämnade redogörelse framgår, att den av motionären väckta frågan Utskottets
irigår såsom ett led i ett spörsmål av större räckvidd och att detta med an- yttrande.
ledning av riksdagens skrivelser i ämnet för närvarande är föremål för utredning
hos pensionsstyrel sen. Denna utredning skall vara slutförd före den 1
juli 1926. Då skäl alltså föreligga att antaga, att frågan inom den närmaste
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 samt. 2 avd. 5 käft. (Nr 5—6.) 2
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr (i.
tiden kommer att underställas riksdagens prövning, finner utskottet något
ytterligare uttalande från riksdagens sida i ärendet nu icke erforderligt.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 februari 1920.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson och greve Spens,
fröken Hessetgren samt herrar Åkerberg*, Clemedtson* och Luterkort;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i
Skövde*, Ödström, Johansson i Kälkebo, Holmström i Stockholm* och
Johansson i Sollefteå.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm, Oskär Eklund» boktryckeri, 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.