Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj-.t angående beredande av pensionstillägg för barn åt änka efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad man.

1926-02-23 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1926:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj-.t angående beredande av pensionstillägg för barn åt änka efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad man.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1926 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj-.t angående beredande av pensionstillägg för barn

åt änka efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad

man.

I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 37,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ericson i Boxholm

yrkat, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte vid utarbetandet av ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring

jämväl taga i övervägande, att pensionstillägg, som utginge för barn till

äkta makar, där mannen vore arbetsoförmögen, skulle i fortsättningen, även

om mannen avlede, utgå till barn under 16 år.

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört:

Enligt lag om allmän pensionsförsäkring, § 6, angående pension, utgår ett

särskilt pensionstillägg för barn till pensiönsberättigad änka, änkling, frånskild

make eller ogift kvinna, som är till arbete varaktigt oförmögen och har

att försörja barn eller adoptivbarn under 16 år. Samma rätt tillkommer även

äkta makar, där mannen på grund av arbetsoförmåga åtnjuter pension.

Enligt dessa bestämmelser utgår sålunda pensionstillägg för barn till äkta

makar, där mannen är pensiönsberättigad, ehuru hustrun icke är arbetsoförmögen.

Om emellertid mannen, som, ehuru han är invalid eller på annat sätt

arbetsoförmögen, anses som försörjningspliktig, avlider, upphör samtidigt pensionstilläggets

utgående för de oförsörjda barnen. Genom mannens död har

försörjningsplikten för barnen överflyttats på dess moder, som emellertid icke

kan erhålla pensionstillägg för desamma, då hon ju själv icke är pensionsberättigad.

Den efterlevande maken, hustrun, mister genom mannens död ej allenast

det moraliska stödet, utan fråndrages även den ekonomiska hjälp, som till

barnen utgick så länge mannen levde, och där barnen äro flera, har hon nu

lika litet möjligheter att skaffa arbetsinkomst som då mannen var i livet.

Dessa lagens bestämmelser i praktisk tillämpning, att rycka ifrån en änka

barnens försörjningshjälp, under den tid då det för henne kanske är som svårast,

verkar onekligen synnerligen hårt. Kunde man därför åstadkomma en uppmjukning

i tillämpningen om indragning av pensionstillägg för barn i dylika

fall, vore detta ur flera synpunkter synnerligen behjärtansvärt. Utan att i

någon mån rubba grundbestämmelserna för barntilläggens utgående, vore, synes

det mig, en ändring härutinnan möjlig genom att i lagen införa ett tillägg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

av ungefär följande innehåll, att, då pensionstillägg för barn, på grund av

mannens arbetsoförmåga, tilldelas åkta makar, skall detta, även om mannen

avlider, utgå till barn under IG år, såvida icke den efterlevande makens försörjningsplikt

upphör eller hennes ekonomiska förhållanden motivera barntilläggens

indragning.

Då genom vad som förspörjes pensionsförsäkringslagen kommer att under

den närmaste tiden undergå en omarbetning, har jag härmed till övervägande

velat framföra även denna synpunkt, visserligen blott en detalj, men för dem

det drabbar en synnerligen viktig sådan.

Det spörsmål, som genom förevarande motion bragts under riksdagens be- Frågans bedömande,

har varit föremål för ståndpunktstagande från riksdagens sida vid

1024 års riksdag. riksdag.

I lika lydande motionerna nr 180 i första kammaren av herr von Ivocli och

nr 268 i andra kammaren av herr Gustafson i Kasenberg yrkades, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida

icke pensionstillägg för barn kunde i en eller annan form utgå även till änka

efter enligt pensionsförsäkringslagen pensionsberättigad man.

I sitt över berörda motioner avgivna utlåtande nr 18 lämnade andra lagutskottet

eu redogörelse för de förslag angående dylika pensionstillägg, vilka

varit fi amställda före eller vid tillkomsten av gällande lag om allmän pensionsförsäkring

av den 30 juni 1913, ävensom för de i nämnda lag sedermera

däiutinnan vidtagna ändringar jämte därtill hörande ändringsförslag samt

anförde vidare följande.

Av den lämnade redogörelsen framginge, att rätten till åtnjutande av barntillägg

enligt nu gällande bestämmelser i pensionsförsäkringslagen av kostnadsskäl

begränsats att gälla endast den, som själv vore varaktigt oförmögen

till arbete eller med andra ord invalid i lagens mening. Motionärerna hade

emellertid ifrågasatt, att denna rätt skulle utsträckas att avse jämväl änka

efter invalid person, vilken i livstiden ägt att uppbära dylikt tillägg. Vad i

motionerna anförts till stöd för eu sådan, i sig helt naturlig utsträckning av

rätten till barntillägg syntes utskottet vara av så ömmande natur, att en utledning

i motionernas -syfte oberoende av frågan om barnpension i allmänhet

torde få anses påkallad. Genom en dylik utredning torde kunna förväntas

bliva närmare klarlagt, i vilken utsträckning och i vilken form motionärernas

önskemål lämpligen skulle kunna tillgodoses. Att genom något uttalande härutinnan

från riksdagens sida föregripa den sålunda ifrågaställda utredningen

syntes utskottet ej vara lämpligt.

Utskottet hemställde fördenskull, att riksdagen med anledning av ifrågavarande

motioner måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida icke pensionstillägg för barn

kunde i en eller annan form utgå även till änka efter enligt pensionsförsäkringslagen

pensionsberättigad man, samt därefter för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, varefter skrivelse

i ämnet avläts till Kung!. Maj:t.

Den 10 oktober 1924 anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen att verkställa

och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i berörda ämne jämte det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid 1924 års riksdag väcktes jämväl motion i ett i samband med nu berörda

fråga stående spörsmål, nämligen om tillgodoseende av behovet för

änkors barn av understöd i annan ordning än fattigvård.

I en i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 150 med förslag till lag

om samhällets barnavård m. m. väckt motion nr 453 i andra kammaren hemställde

fru Östlund m. fl., förutom annat, att riksdagen ville besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

angående på vilket sätt och efter vilka grunder understöd till änkors

barn för framtiden lämpligast kunde beredas ävensom för riksdagen skyndsamt

framlägga de förslag, utredningen kunde föranleda.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande nr 27 anförde andra lagutskottet bl. a.,

att någon utredning angående möjligheterna att medelst en utvidgning av

pensionsförsäkringen lösa frågan om understöd åt änkors barn icke förelåge,

men att utskottet ansåge önskvärt, att en dylik utredning komme till stånd,

därvid jämväl övriga möjliga utvägar för spörsmålets lösande borde komma

under övervägande. Utskottet hemställde, att riksdagen med anledning av

motionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad

sätt och efter vilka grunder understöd utan fattigvårds karaktär skulle kunna

beredas änkor, vilka vore i behov därav för sina barns uppfostran, samt om

framläggande för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde giva

anledning.

Jämväl sistnämnda hemställan blev av riksdagens båda kamrar bifallen,

varefter skrivelse i ämnet avläts till Kungl. Maj:t.

1 anledning av sistnämnda riksdagsskrivelse anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen

genom beslut den 17 april 192o, att i samband med hår ovan

först omförmälda utredning verkställa utredning angående möjligheterna att

medelst en utvidgning av pensionsförsäkringen bereda understöd utan fattigvårds

karaktär åt änkor, vilka äro i behov därav för sina barns uppfostran.

Tillika anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrelsen att senast den 1 oktober

1925 inkomma med utredning i båda sålunda angivna hänseenden ävensom

med de förslag, vartill en sådan utredning kunde föranleda.

Yttrande av Den 19 oktober 1925 avgav pensionsstyrelsen yttrande i ärendet, däri stypensions-

re]sen anförde bl. a. följande.

sgie sen. ytyre]sen ställde sig på anförda skäl synnerligen betänksam emot att en

utvidgning av den med pensionsförsäkringen förenade understödsverksamheten

anlitades som utväg för att på ifrågasatt sätt bereda understöd åt behövande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

9

men icke invalida änkor med barn. Styrelsen funne det emellertid synnerligen

önskvärt, att hjälp bereddes sådana änkor, utan att denna hjälp finge

fattigvårds karaktär. I sådant hänseende erinrade styrelsen dels om de förslag,

som framställts om att kommunala understöd för ifrågavarande ändamål

skulle befrias från karaktär av fattigvård, dels om en på detta område i

Danmark gällande lagstiftning, varigenom ifrågavarande spörsmål lösts genom

statsbidrag till kommunala understöd utan fattigvårds karaktär. En eventuell

utredning i ämnet syntes styrelsen jämväl böra omfatta frågan huruvida icke

även andra än änkor borde bliva delaktiga av den ifrågasatta understödsverksamheten.

Styrelsen funne det vara av stort intresse, att en utredning så

snart ske kunde komme till stånd rörande möjligheten av att i samband med

en mera genomgripande ändring av avgiftspensionsförsäkringen i densamma

inbegripa även barnpensionering i en eller annan form.

Vid pensionsstyrelsens utlåtande var fogat utdrag av protokoll inom styrelsen

vid behandling av förevarande ärende, innehållande -ett särskilt uttalande

av styrelsens chef med anslutning av två av dess ledamöter, i vilket uttalande,

bland annat, erinrades om att angelägenheten att bereda understöd åt obemedlade

eller mindre bemedlade personer, som icke vore invalider men som hade

försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, kunde lösas dels enligt den rena

understödslinjen, varvid kostnaderna uteslutande bestredes av allmänna medel,

dels enligt försäkringslinjen som en särskild försäkringsform i nära anslutning

till socialförsäkringen, varvid försäkringskostnaderna utginge dels av bidrag

från de försäkrade och dels av allmänna medel. I uttalandet framhölls vidare,

att spörsmålet om understöd åt dem, vilka hade minderåriga barn att försörja,

borde göras till föremål för en fullständig utredning i sammanhang med behandling

av förslag rörande ifrågasatt förhöjning av pensionsavgifterna, därvid

problemets lösning enligt såväl understödslinjen som försäkringslinjen borde

komma under övervägande.

Genom beslut den 15 januari 1926 anbefallde Kungl. Maj:t pensionsstyrel- Uppdrag åt

sen att skyndsamt verkställa utredning rörande möjligheten att i samband Pgtgr‘elsen

med ifrågasätta ändringar av avgiftspensionsförsäkringen bereda understöd åt att verkobemedlade

eller mindre bemedlade personer, vilka hade minderåriga barn att sW^a^fer‘

försörja, vid vilken utredning såväl understödslinjen som försäkringslinjen utredning.

borde komma under övervägande, ävensom före den 1 juli 1926 till Kungl.

Maj:t inkomma med omförmälda utredning jämte de förslag, vartill densamma

kunde föranleda.

Av ovan lämnade redogörelse framgår, att den av motionären väckta frågan Utskottets

irigår såsom ett led i ett spörsmål av större räckvidd och att detta med an- yttrande.

ledning av riksdagens skrivelser i ämnet för närvarande är föremål för utredning

hos pensionsstyrel sen. Denna utredning skall vara slutförd före den 1

juli 1926. Då skäl alltså föreligga att antaga, att frågan inom den närmaste

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 samt. 2 avd. 5 käft. (Nr 5—6.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr (i.

tiden kommer att underställas riksdagens prövning, finner utskottet något

ytterligare uttalande från riksdagens sida i ärendet nu icke erforderligt.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1920.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson och greve Spens,

fröken Hessetgren samt herrar Åkerberg*, Clemedtson* och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i

Skövde*, Ödström, Johansson i Kälkebo, Holmström i Stockholm* och

Johansson i Sollefteå.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, Oskär Eklund» boktryckeri, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.