Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en ändamålsenlig och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden.

1926-02-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1926:7, Utlåtande i anledning av väckt motion angående en ändamålsenlig och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1926 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en ändamålsenlig

och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 179,

hava herrar Herou, Samuelsson och Dahlén yrkat, att riksdagen ville anhålla

hos regeringen om ett övervägande och förslag till en ändamålsenlig och ekonomiskt

överkomlig organisation för sociala jordärenden.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för berörda hemställan, tillåter sig

utskottet att hänvisa till motionen.

Centralförvaltningen av statens domäner handhaves av domänstyrelsen, under

vars överinseende skogsstaten utövar den lokala skogs förvaltningen, däri inbegripet

upplåtelser av s. k. odlingslägenheter. Den lokala befattningen med kronans

jordbruksfastigheter jämte bestyren med upplåtelser av egnahemslägenheter

från dessa tillkomma länsstyrelserna med biträde i flertalet län av domänintendenter.

Enligt beslut av 1925 års riksdag handhaves kolonisationen å kronoparkerna

i de sex nordligaste länen av*kolonisationsnämnder, vilka i regel bestå

av vederbörande landshövding jämte representant för statens lokala skogsförvaltning

och minst en praktiskt förfaren man, företrädande jordbruks- och egnahemsintresset

inom länet. Ledningen av och kontrollen över sagda nämnders

verksamhet utövas genom jordbruksdepartementet. Förvaltningen av den ecklesiastika

jorden handhaves i vad angår den huvudsakliga skogsmarken av skogsstaten

samt i övrigt av länsstyrelserna och domkapitlen. För den tekniska jordbruksvärden

å enskild jord är lantbruks styr elsen centralorgan. Förmedlare mellan

staten och länen i flertalet lanthushållningsfrågor äro hushållningssällskapen,

under vilka underavdelningar inrättas inom varje socken eller annat motsvarande

område. För handhavandet av egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamhet

utser varje sällskap en egnahemsnämnd, som biträdes av sockenombud.

Den centrala ledningen av egnahemsrörelsen är förlagd till jordbruksdepartementets

egnahemsbyrå. Uppsikt enligt lagen den 25 juni 1909 angående

uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland utövas inom varje

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 9 saml. 2 avd. 6 höft. (Nr 7.)

Gällande

statlig organisation

för

jordfrdgor.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

Jordkom
missionen.

1924 års

riksdag.

län av en jordbrukskommission, vars ledamöter utses av Konungen. För att

biträda nyttjanderättshavare i frågor, som beröra den s. k. ensittarlagen, förordnar

varje länsstyrelse lämplig person.

Jordkommissionen har i sitt den 11 november 1922 avgivna betänkande del IV

upptagit frågan om en enhetlig organisation för jordfrågan till övervägande i

samband med av kommissionen avgivna tvenne förslag angående lagstiftning

för anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk. Det förslag, som betecknats

såsom nr 1, innehåller även ett förslag till lag om en statsorganisation för

sociala jordfrågor.

I motiven till detta lagförslag framhålles, att förslaget om statsåtgärder för

bildande av nya jordbruk förutsätter en särskild organisation samt att flera

andra sociala jordfrågor stode på dagordningen, vilka ställde anspråk på orga

nisation. Ansatser till splittring på jordfrågans område hade uppkommit, som

äventyrade att icke blott skapa olika villkor för samma ändamål utan även

belasta statsverket med flera organisationer, som arbetade efter olika grundsatser,

oberoende av varandra, och föranledande ökade kostnader.

Enligt förslaget skulle för en enhetlig och verkningsfull handläggning av

jordfrågor, som vore av social betydelse, finnas en av staten inrättad och ledd

organisation, grundad på en sammanfattning och utbyggnad av redan tillkomna

anstalter. Högsta ledningen skulle utövas av centralstyrelsen för sociala jordfrågor

med uppgift att representera enhetligheten i arbetet, att taga de ledande

initiativen och utöva inspektion över läns- och kommunorganen. Styrelsen

skulle ock utgöra instans för vissa besvärsmål. Inom varje län skulle finnas

en jordkommission, företrädande det praktiska initiativtagandet på orterna och

det omtänksamma verkställande arbetet därstädes samt med uppgift att lämna

allmänheten råd och upplysningar. Inom varje kommun skulle i mån av behov

finnas en jordkommitté med åliggande att i frågor, som berörde jord inom

dess verksamhetsområde, medverka vid utförandet av jordkommissionens uppgift.

Kommittén skulle med uppmärksamhet följa de angelägenheter, som berördes

av statens ifrågavarande verksamhet, skyndsamt bereda ingivna eller

remitterade framställningar, tillmötesgå ^allmänheten med råd och upplysningar

samt själv taga initiativ. Om jordkommitté ej inrättades, skulle kommunalnämnden

vara jordkommitté. Till medlemmar i de olika organen borde endast

utses personer, som kunde antagas äga erforderlig erfarenhet samt håg och

förståelse för jordfrågorna.

Vid 1924 års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 98 i första kammaren

av herr Lindhagen m. fl. och nr 179 i andra kammaren av herr Johansson

i Uppmälby m. fl., vari yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse hos

Kung! Maj:t hemställa, att Kung! Maj:t ville skyndsamt för riksdagen framlägga

förslag till en för handläggning av de sociala jordärendena lämpad organisation.

Andra lagutskottet, som till förberedande behandling förehade ifrågavarande

motioner, anförde i utlåtande nr 41 i huvudsak följande:

För den uppsikt, som en lagstiftning angående vanhävd av jord förutsatte,

erfordrades organ i orterna. I samband med spörsmålet om förbättrad arrendelagstiftning

för vissa grupper av nyttjanderättshavare torde frågan om det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

3

praktiska organiserandet av den lijälp, statsmakterna avsåge att skänka genom

lagstiftningen, tränga till sin lösning. Därest en lagstiftning, som riktade

sig mot bulvanförhållanden i fråga om fast egendom, skulle erhålla önskvärd

effektivitet, krävdes givetvis framför allt, att uppsökandet och beivrandet av

bulvanskap, som även borde avse äldre sådana, anförtroddes åt en myndighet,

som med intresse för saken förenade god kännedom om fastighetsförhållandena

inom orten. Även tillämpningen av ensittarlagen krävde ostridigt, icke

minst ifall den ytterligare utvidgades, en bättre tillsyn, än som nu komme den

till del.

De uppgifter, som sålunda kunde ifrågakomma, syntes stå i det inbördes

samband, att de icke lämpligen kunde anförtros åt olika organ. Följden torde

eljest lätt kunna bliva en splittring, varigenom resultatet äventyrades och kostnaderna

för statsverket ökades. Huru denna organisation borde anordnas vore

beroende av det resultat en blivande fortsatt utredning av de olika, lagstiftningsspörsmålen

kunde giva, vadan riktlinjer icke för det dåvarande kunde uppdragas.

Utskottet ville endast framhålla, att starka skäl talade för, att jordfrågorna

gåves en central ledning, som möjliggjorde enhetlighet i deras behandling.

Erfordrades för omförmälda frågor en enhetlig organisation, borde jämväl

tagas under övervägande, huruvida icke därunder borde i större eller mindre

omfattning hänföras även övriga spörsmål, som innefattades under benämningen

den sociala jordfrågan, såsom statens kolonisationsverksamhet samt tilläventyrs

jämväl jordförmedlingen och egnahemslånerörelsen. Utskottet vilie

dock ej taga ståndpunkt till frågan, huruvida jordförmedlingen och egnahemslånefrågan

borde fortfarande i organisationsavseende avskiljas från de övriga

sociala jordfrågorna, vilket på många håll ansåges tillrådligast.

Att i fråga om statens hela verksamhet på detta område vunnes större enhet,

målmedvetenhet och planmässighet, måste emellertid givetvis i hög grad

verka befrämjande för resultatet. Det dubbelarbete, som med frågornas nuvarande

splittring å olika organ vore i viss mån ofrånkomligt, borde ock i

huvudsak undvikas. En inskränkning av de kostnader, som statsverket för

det dåvarande måste vidkännas för de skilda organisationerna, syntes möjligen

också genom ett sammanförande av frågorna kunna förväntas.

Även från allmänhetens synpunkt måste det vara välkommet, att de svårigheter

och olägenheter, som frågornas splittring å olika organ medförde för

menige man, undanröjdes genom deras sammanförande i görligaste mån under

en enhetlig organisation.

Slutligen finge icke förbises, att det i varje fall ej kunde undgås, att för

de nya sociala jordlagar, som även enligt utskottets förmenande borde tillkomma,

en organisation krävdes för deras tillämpning. Möjligheten av dessa

organisationers inpassning i ett enhetligt och planmässigt system kunde ej

vara annat än ett framstående önskemål.

Syntes sålunda störa fördelar i olika avseenden stå att vinna genom ett

dylikt sammanförande av frågorna, torde det emellertid ingalunda böra förbises,

att därmed även vore förenade åtskilliga vanskligheter. Det närmare

bedömandet av de olika synpunkter, som härvid kunde göra sig gällande,

kunde icke äga rum annat än i samband med det eventuella framläggandet

av de lagförslag, som av utskottet förordats till antagande. Utskottet vore

emellertid fullt enigt med jordkommissionen härutinnan, att en nyorganisation

endast borde planläggas såsom en sammanfattning och utbyggning av

de nuvarande organisationerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

1925 års

riksdag.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. M.aj: t måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten av en

för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen framlägga de

förslag, som härutinnan kunde erfordras.

Reservation anmäldes av herrar Bror Petrén, greve Spens, Lundell och Magnusson

i Skövde, vilka ansågo, att utskottet bort hemställa, att motionerna ej

skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I första kammaren avslogs utskottets hemställan, medan andra kammaren antog

skrivelseförslaget. Frågan hade alltså fallit.

Vid 1925 års riksdag väoktes åter motioner i ämnet, i första kammaren av herr

Lindhagen med instämmande beträffande motionens yrkande av herr Luterkort

m. fl. (motion nr 169) och i andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken

m. fl. (motion nr 174), i vilka motioner yrkades, att riksdagen ville anhålla hos

regeringen om ett övervägande och förslag till en ändamålsenlig och ekonomiskt

överkomlig organisation för sociala jordärenden.

Dessa motioner behandlades av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott,

vilket utskott i utlåtande nr 2 anförde följande:

Utskottet kan ansluta sig till vad andra lagutskottet hemställde i förenämnda

yttrande nr 41 vid 1924 års riksdag. Det torde nämligen vara

önskvärt, att ett övervägande kommer till stånd om behovet Liksom om lämpligheten

av en för de sociala jordärendena lämpad organisation. 1 den män

lagstiftningen beträffande dessa frågor utvidgas, torde det vara ofrånkomligt,

att uppmärksamhet även ägnas spörsmålet om den organisation, som må erfordras

för åtgärdernas ändamålsenliga genomförande och beredande av effektivitet

åt lagarna. Till 1925 års riksdag hava flera nya förslag framlagts

berörande den sociala jordfrågan, varjämte ytterligare utredningar pågå eller

av riksdagen begärts. Bland annat må erinras om Kungl. Maj:ts förslag i

propositionen nr 90 angående kolonisation å kronoparker i Norrland och

Dal ar ne, vari ifrågasättes införande av en helt ny organisationsform genom

särskilda kolonisationsnämnder i de sex nordligaste länen. Därest den av

utskottet i särskilt utlåtande nr 1 ifrågasatta utredningen rörande rikets kolonisation

må komma att leda till resultat, torde ytterligare anledning uppstå

att nogsamt överväga sammanhanget mellan hithörande och närbesläktade

organisationsanordningar.

Det synes följaktligen vara av vikt, att frågan om de sociala jordärendenas

offentliga handläggning snarast göres till föremål för utredning i syfte att

förebygga onödig, dyrbar och åtgärdernas effektivitet skadande splittring.

Utan att i övrigt vilja uppdraga några närmare riktlinjer för eu dylik utredning,

vill utskottet dock betona, att det icke torde vara önskvärt att för

berörda frågors handläggning få tillskapat något nytt centralt ämbetsverk.

Starka skäl synas också tala för, att egnahemsrörelsen, åtminstone tills

vidare, i huvudsak bibehålies vid sin nuvarande organisation.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten av en

för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen framlägga de

förslag, som härutinnan kunde erfordras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 5

Reservation anmäldes av herr Sederholm, vilken, med instämmande av herrar

Bror Petrén, greve Spens, Andersson i Fältenborg, Magnusson i Skövde, Ödslröm,

Hedlund i Häste och Johanson i Hallagården, yrkat, att utskottets yttrande

bort erhålla följande avfattning:

Det är givet, att i samma mån som lagstiftningsåtgärder vidtagas, avsedda

att påverka eller leda formerna för jordbesittningen och jordens tillgodogörande

i viss riktning, vissa organ äro av nöden för att förläna en sådan

lagstiftning nödig effektivitet. Så hava hushållningssällskapen genom sina

egnahemsnämnder att handhava den av staten understödda egnahemsverksamheten,

ägodelningsrätterna och lantmäterikåren skifteslagstiftningen o. s. v.

Det synes utskottet likaledes påtagligt, att, i samma mån som lagstiftningen

på hithörande områden för sin tillämpning kräver organ utöver redan

befintliga, ett naturligt och ofrånkomligt komplement till en sådan lagstiftning

måste vara att tillskapa sådana, eventuellt att omorganisera eller komplettera

redan befintliga. Givetvis måste vid en dylik organisations genomförande

tillses, att — kanske bättre än som nu är fallet — likartade uppgifter

samlas hos samma organ liksom oek att nödig samverkan mellan olika

sådana äger rum i fråga om uppgifter, som ligga nära eller ingripa i varandra.

Även dessa synpunkters beaktande sammanhänga direkt med själva

lagstiftningen.

Däremot kan ej utskottet dela motionärerna® uppfattning angående lämpligheten

att till ett bestämt stats- resp. ortsorgan sammanföra handhavandet

av alla frågor, som kunna inbegripas under benämningen: sociala jordfrågor.

Själva detta begrepp är åtminstone ännu synnerligen svävande. Det torde

visserligen i sig innesluta alla jordfrågor, som hava en större eller mindre

''social’ innebörd, men är i övrigt av synnerligen skiftande innehåll, vilket

medför, att dit hänförliga ärenden ofta kräva vitt skilda förutsättningar av

de personer, som skola handhava dem. Att då tillskapa särskilda stats- och

ortsorgan för handläggning av samtliga eller flertalet av dessa ärenden torde

icke vara ändamålsenligt.

Det är möjligt, att, om och i den mån en utvidgad social jordlagstiftning

kommer till stånd, viss om- eller nyorganisation av för dess genomförande

erforderliga organ kan bliva av nöden. Men det synes utskottet riktigast,

att åtgärder härför då organiskt få växa fram ur det vid varje tidpunkt

förefintliga behovet och att icke en organisation tillskapas, innan man ännu

känner, vilka uppgifter den skall hava att fylla.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att motionerna

I: 169 och II: 174 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan avslogs av båda kamrarna.

Såväl vid riksdagen 1924 som vid förra årets riksdag framfördes i motioner

förslag att riksdagen måtte avlåta skrivelse till Kungl. Maj:t i nu förevarande

fråga. Riksdagen ansåg emellertid skäl icke föreligga att med anledning härav

vidtaga någon åtgärd. Av den redogörelse, som i det föregående lämnats för de

framställda förslagen, framgår, att den utredning, som vid dessa tillfällen ifrågasattes,

skulle avse behovet och lämpligheten av att under en form för enhetlig

behandling sammanföra skilda problem från de sociala jordfrågornas vidsträckta

område. Meningen var alltså, att man skulle utgå från arbetsuppgifter

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

och arbetsformer, som dels hittills utbildats och dels kunde väntas tillkomma

under den närmaste framtiden, samt uppbygga en med hänsyn till deras beskaffenhet

lämpad samarbetsorganisation.

Utskottet anser sig böra erinra därom, att för närvarande utredningar pågå,

som röra organisationsfrågor och äro av betydelse vid uppgörandet av

en plan för en dylik organisation. Till de frågor, som ansetts falla

inom här ifrågavarande organisations verksamhetsområde, höra bland andra

frågorna om social arrendelagstiftning och vanhävdslagstiftning. Dessa frågor

äro för närvarande föremål för utredning inom justitiedepartementet av

särskilt tillkallade sakkunniga (jordsakkunniga). Genom skrivelse den 29 april

1925 bär vidare riksdagen givit anledning till en utredning i ett annat hithörande

spörsmål. I nämnda skrivelse anhöll nämligen riksdagen, att Kungl. Maj:t

ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation å odlingsbar

jord skulle kunna genom statliga åtgärder åvägabringas inom landet i

vidare utsträckning än nu vore fallet, samt för riksdagen framlägga de förslag,

som därav kunde föranledas. Denna riksdagens skrivelse föranledde, att Kungl.

Maj:t den 6 juni 1925 bemyndigade chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla

särskilda sakkunniga för verkställande inom jordbruksdepartementet av

utredning av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å

mark i enskild ägo (1925 års kolonisationssakkunniga). Vid sin hemställan

om bemyndigande att tillkalla nämnda sakkunniga anförde departementschefen

till statsrådsprotokollet bland annat följande: ”Vid utredningen av omfattningen

och formerna för statens understödjande av ifrågavarande kolonisationsverksamhet

torde böra övervägas, huruvida detta bör grundas på av staten redan

bedriven understöds- och lånerörelse genom medverkan av egnahemslånefonden,

avdikningsanslagen och odlingslånefonden, allmänna och norrländska nyodlingsfonderna

m. fl. — varvid en speciell anpassning av villkoren för anslag och lån

för detta ändamål givetvis kan bliva nödvändig — eller på för detta ändamål

särskilt vidtagna anordningar, antingen såsom skett i fråga om kronoparkskolonisationen

genom statens direkta medverkan eller genom grundandet av en

kooperativ understöds- och låneverksamhet. Beroende av vilkendera av dessa

vägar, som befinnes lämpligast, lärer bliva, om det direkta handhavandet av denna

kolonisation skall uppdragas åt egnahemsnämnderna i länen — eventuellt annan

med hushållningssällskapen samarbetande, för detta ändamål nyskapad organisation

— eller åt mera statliga organ eller åt helt frivilliga sammanslutningar.

För den händelse dylika statliga organ prövas böra handhava kolonisationen,

torde även särskilt böra utredas, på vad sätt anskaffning och inköp av odlingsbar

mark för statens räkning bör ordnas.”

Såsom framgår av vad utskottet sålunda anfört pågå för närvarande utredningar,

vilka röra organisationsfrågor och äro av den betydelse, att deras resultat

synas böra avvaktas, innan riksdagen upptager det i motionen väckta spörsmålet

till saklig prövning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

7

Utskottet tillåter sig därför hemställa,

att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1926.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Sigfrid Hansson, greve Spens, von

Stockenström och Frändén, fröken Hesselgren samt herrar Lindhagen* och Åkerberg*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i

Skövde*, Ödström, Johansson i Kälkebo, Pettersson i Hallbäcken och Hedvall.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1926. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.