Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om förtydligande eller ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

1926-02-23 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:17, Betänkande, i anledning av väckt motion om förtydligande eller ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

o

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1926 kl. 11 f. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

förtydligande eller ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 55, har herr Berga hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådant

förtydligande eller sådan ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, att därav framgår,

att Konungens befallningshavande må, utan hinder av ''huvudregeln’, så

länge rättighet till detaljhandel ej upplåtes inom andra kommuner än dem,

varest såväl år 1918 som år 1924 och hela tiden därefter rättighet till detaljhandel

utövats, vare sig rättigheten år 1918 utövats av bolag eller av

enskilda, kunna upplåta sådan rättighet åt så många bolag, som under år

1918 inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma ej här

nedan beröres, får utskottet hänvisa till motionen.

Genom förordning den 9 juni 1922 vidtogos vissa ändringar i bland annat

17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, innebärande begränsning av

det antal bolag till vilka länsstyrelse äger upplåta rätt till detaljhandel med

rusdrycker. På grund av de sålunda vidtagna ändringarna i nämnda lagrum

må ej länsstyrelse upplåta dylik rätt till flera bolag än som under år 1918

inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin och ej heller till

större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje påbörjat femtiotusental

av länets folkmängd vid utgången av året näst före det, under vilket

ansökan om rätt till detaljhandel senast bort ingivas. Utan binder av

sistnämnda stadgande äger dock länsstyrelse, så länge rättighet till detaljhandel

ej upplåtes inom andra kommuner än dem, varest såväl år 1918 som

år 1924 och hela tiden därefter rättighet till detaljhandel utövats, upplåta

sådan rättighet åt så många bolag, som under år 1918 inom länet utövat

rättighet till detaljhandel med brännvin. Berörda förordning den 9 juni

1922 trädde i kraft den 1 juli samma år, dock ägde länsstyrelse befogen
-

Utskottet.

1922 års lagstiftning

rörande

rusdrgcksförsäljningsbolagens

antal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Motionen.

Utskottets

yttrande.

liet att intill utgången av år 1924 upplåta rättighet till detaljhandel i

alla kommuner, varest under år 1918 eller år 1924 sådan rättighet utövats.

I motionen har uppgivits, att ipom tre landskommuner i Stockholms län

rätt till utskänkning av rusdrycker utövats år 1924 av bolag men år 1918

av enskild person efter auktionsförfarande jämlikt då gällande lagstiftning.

Genom att antalet rusdrycksförsäljningsbolag inom länet gjorts beroende av

folkmängden och att undantagsbestämmelserna från denna begränsningsregel

förutsatte, att detaljhandel år 1918 utövats genom bolag, hade de bolag, som

haft sin verksamhet inom berörda tre kommuner, icke kunnat medgivas

rättighet till utskänkning efter 1924 års utgång, medan sådan rätt säkerligen

kommit att upplåtas, därest jämväl år 1918 utskänkningsrättigheten utövats

av bolag och icke av enskilda personer. Rättighet till utskänkning inom dessa

tre kommuner, som vore belägna i Stockholms närhet, hade i stället upplåtits

till det i huvudstaden bildade systembolaget. Då motionären funnit

berörda konsekvens stridande mot grunderna för 1922 års lagstiftning, har

han påyrkat sådan ändring i 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

att, oberoende av om rättigheten till detaljhandel med brännvin år 1918 utövats

av enskild person eller av bolag, regeln om begränsning av bolagens

antal efter folkmängden icke skall vinna tillämpning, så länge rättighet till

detaljhandel ej upplåtes inom andra kommuner än dem, varest såväl år 1918

som år 1924 dylik rättighet utövats.

Såsom skäl för de år 1922 genomförda ändringarna i 17 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

åberopades förnämligast de besparingar, som

vore att vinna genom minskning av bolagens antal, ävensom de fördelar

ur nykterhetssynpunkt, som därigenom borde kunna ernås.

Ur båda nu nämnda synpunkter finner utskottet fördelaktigt, att ifrågavarande

mindre, allenast med rättighet till utskänkning försedda bolag

ersatts av rikets största systembolag. Sålunda komma uppenbarligen administrationskostnaderna

därigenom att nedbringas varjämte större säkerhet

vinnes för att kontrollen kommer att utövas på ett tillfredsställande sätt

och efter enahanda grunder som i närliggande samhällen.

Härtill kommer att något verkligt behov för den av motionären begärda

lagändringen icke torde förefinnas. Fastmer synas de av honom åberopade

skälen hänföra sig till mindre viktiga, lokala intressen, som icke böra tillgodoses

genom särskild lagstiftning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 55 av herr Berge, om förtydligande

eller ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. 7

rusdrycker, icke måtte föranleda någon riksdagens -åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustal Nilsson i Kristianstad, Rune, Boman, Pers,

Björnsson, Boren, Johan Bergman, Olsson i Ramsta, Lithander, Hedlund i

Östersund, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Alexis Björkman, Clemedtson,

Björklund, Nyländer, Olsson i Gävle och Nilsson i Hörby.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.